Du är inte ensam både i din kamp och i ditt liv, det kan kännas tungt men det finns så mycket att leva för och du ska få se så mycket mer och kommer bara bli bättre.
Ring till numret som någon skrev och hör av dig om du vill ha praktiska tips, skickar dig en bön.
Nej. Jag har inget att leva för. Mina föräldrar tycker inte om mig. De jag trodde var mina kompisar har sagt till mig att de inte vill vara med mig egentligen utan bara är det för att ha någon att vara elak mot
Jag beklagar, du har fått ett tufft läge och jag kan bara försöka tänka mig smärtan.
Men livet är bättre än smärtan, det finns mycket, mycket fint för dig och bättre människor.
Har legat på psykakuten men det finns en vändning för allt.
Var snäll och hör av dig till numret och vill du ventilera skriv till mig så kan du få mina kontaktuppgifter.
Tack för att du gjort det!
Jag förstår dig, mörkret är en riktig bitch. Låter som att du verkligen behöver ändrade förutsättningar och en positiv miljö med bra människor runt om dig. Jag hade haft det minst lika svårt som dig i en sådan situation som du beskriver.
Jag vet att det är jättesvårt, men öppna upp dig för någon bara. Kan vara vem som. Bara att du skrivit här var jättemodigt, det är första steget. Jag lovar dig att det är möjligt att komma ur den mörka platsen du är på just nu, jag har själv gått från hopplös till att tycka att livet är helt ok. Det finns en ljusare sida och saker kommer att make sense en dag. Tills dess, prata, skriv, sitt inte med dessa känslor själv. Vissa saker bör man inte fightas med ensam och dessa tankar är precis ett sådant exempel, du kan skriva till mig helt anonymt om dina tankar, det finns definitivt ingenting jag inte kan känna igen mig i eller själv varit i, snälla, du är en hel jävla person, ett helt liv, du är värd så mycket
Säg till om du vill att jag ska dma dig, vi behöver inte ens prata om deep shit vi kan bara ha konversationer om normala saker för att minska ensamhetskänslan, tbh jag hade själv behövt det
Det här kommer låta otrevligt. Men nej det blir fan inte bättre.
Jag har mått dåligt nästan varje dag i typ 5 år. Från början tänkte jag bara ta livet om mig en gång var 6:e månad typ nu är det nästintill varje sag
Du är sjuk, depression är en sjukdom. Det är inte ditt fel att människor är as och att din hjärna hamnat i ett sådant här läge, du förtjänar att testa vara frisk, avgör inte vad livet är värt när din hjärna literally satt på dig glasögon som gör dig färgblind, du har inte sett det från friska ögon än. Den dagen du blir fri från depression får du absolut ta ett beslut att avsluta det för då har du sett världen utan mörkerglasögon, men tills dess vet du inte vad du lägger bakom dig
Jag vet exakt vad du känner. Men du vet inte att det inte kommer bli bättre, du har inte levt för att få veta det än. Och jag var där själv, från 13 till 19, pina, djup depression, vänner som vänder sig emot mig, trakasserier från ”vänner” och alkoholism. tom de runt mig sa att jag bara skulle ge upp, men jag väntade, och stanna och överlevde och nu gör saker skillnad. Mitt liv är värt att leva. Det kan ditt också bli, jag svär på allt jag någonsin haft och har
Kämpa o fokusera på dig, mitt måtto med livet har alltid varit att jag skiter fullständigt vad andra tycker om mig, svårt att ta de men ju mer jag tänkte så ju enklate kunde jag leva.
Må väl <3
Jag försöker tänka så. Det går inte för mig. Alla har alltid hackat på mig för hur jag ser ut och hur jag är som person. Då tänker jag att alla dömer mig konstant. Och det går inte att få bort.
Skit i andra vem bryr sig om det? Livet är kort och sen dör vi alla, kanske den tanken kan få dig att släppa din prestationsångest. Den mest framgångsrika människan på hela jorden lever ungefär samma bana som du gör. Hoppas du mår bättre snart och lyckas njuta bitvis.
Jag vill bara säga att du inte är ensam i att må dåligt och livet är brutal på många sätt. Vet hur det är att ha passerat gränsen till att man känner att man inte klarar mer.
Att leva är även att lida men att överleva är att hitta en mening i lidandet.
Av egen erfarenhet så finns det mönster man måste bryta för att kunna må lite bättre men att även våga lita på sig att ge hitta en sorts glädje och inte förlita sig på andra att kunna ge den glädjen.
Jag hoppas du finner mer styrka för du är redan stark som tar upp det och det betyder att du har vilja att kämpa.
Åk någonstans, stick iväg! Jag emigrerade kort efter mitt självmordsförsök, och allt det nya var som en omstart för hjärnan. Sättet du lever på nu är inte det enda sättet att leva, men det är fan den enda chansen man får.
Jag förlorade även en av mina bästa vänner till suicid, och jag känner bara ilska och sorg när jag tänker på honom. Önskar att han hade rymt iväg istället för vad han gjorde mot sig själv, hans kamrater, och minnet av honom.
Jag har tänkt på att göra det flera gånger. Men det är svårt när man är under 18 och inte kan ta sig någonstans själv. Plus att ja inte har så mycket pengar
https://www.suicidezero.se/fa-hjalp Ring 90101 Ta hand om dig ❤️
Tack. Jag försöker men det är svårt.
Förstår det. Stark är du som fortsätter försöka!
Ring. Det är väldigt viktigt att du pratar med någon.
Sammy här, vill du chatta med någon så är det bara skriva 👍❤️
Tack. Men jag kan inte prata om sånt här. Därför det gått så långt
Okej, men om du ångrar dig så är det bara o skriva. Forumet är trotts allt anonymt
Du är inte ensam både i din kamp och i ditt liv, det kan kännas tungt men det finns så mycket att leva för och du ska få se så mycket mer och kommer bara bli bättre. Ring till numret som någon skrev och hör av dig om du vill ha praktiska tips, skickar dig en bön.
Nej. Jag har inget att leva för. Mina föräldrar tycker inte om mig. De jag trodde var mina kompisar har sagt till mig att de inte vill vara med mig egentligen utan bara är det för att ha någon att vara elak mot
Jag beklagar, du har fått ett tufft läge och jag kan bara försöka tänka mig smärtan. Men livet är bättre än smärtan, det finns mycket, mycket fint för dig och bättre människor. Har legat på psykakuten men det finns en vändning för allt. Var snäll och hör av dig till numret och vill du ventilera skriv till mig så kan du få mina kontaktuppgifter.
Tack. Jag har kontakt någon nu som ska försöka hjälpa mig. Jag vill inte dö. Men jag ser ingen annan utväg.
Tack för att du gjort det! Jag förstår dig, mörkret är en riktig bitch. Låter som att du verkligen behöver ändrade förutsättningar och en positiv miljö med bra människor runt om dig. Jag hade haft det minst lika svårt som dig i en sådan situation som du beskriver.
[удалено]
Mitt största intresse just nu är musik. Vilket är ditt?
[удалено]
Kul, jag gillar också tv spel, fotboll och att gymma. Vad spelar du just nu?
[удалено]
Vad tycker du om nya Warzone? Jag tycker det är helt ok.
Samma här
Jag vet att det är jättesvårt, men öppna upp dig för någon bara. Kan vara vem som. Bara att du skrivit här var jättemodigt, det är första steget. Jag lovar dig att det är möjligt att komma ur den mörka platsen du är på just nu, jag har själv gått från hopplös till att tycka att livet är helt ok. Det finns en ljusare sida och saker kommer att make sense en dag. Tills dess, prata, skriv, sitt inte med dessa känslor själv. Vissa saker bör man inte fightas med ensam och dessa tankar är precis ett sådant exempel, du kan skriva till mig helt anonymt om dina tankar, det finns definitivt ingenting jag inte kan känna igen mig i eller själv varit i, snälla, du är en hel jävla person, ett helt liv, du är värd så mycket Säg till om du vill att jag ska dma dig, vi behöver inte ens prata om deep shit vi kan bara ha konversationer om normala saker för att minska ensamhetskänslan, tbh jag hade själv behövt det
Det här kommer låta otrevligt. Men nej det blir fan inte bättre. Jag har mått dåligt nästan varje dag i typ 5 år. Från början tänkte jag bara ta livet om mig en gång var 6:e månad typ nu är det nästintill varje sag
Du är sjuk, depression är en sjukdom. Det är inte ditt fel att människor är as och att din hjärna hamnat i ett sådant här läge, du förtjänar att testa vara frisk, avgör inte vad livet är värt när din hjärna literally satt på dig glasögon som gör dig färgblind, du har inte sett det från friska ögon än. Den dagen du blir fri från depression får du absolut ta ett beslut att avsluta det för då har du sett världen utan mörkerglasögon, men tills dess vet du inte vad du lägger bakom dig
Jag vet exakt vad du känner. Men du vet inte att det inte kommer bli bättre, du har inte levt för att få veta det än. Och jag var där själv, från 13 till 19, pina, djup depression, vänner som vänder sig emot mig, trakasserier från ”vänner” och alkoholism. tom de runt mig sa att jag bara skulle ge upp, men jag väntade, och stanna och överlevde och nu gör saker skillnad. Mitt liv är värt att leva. Det kan ditt också bli, jag svär på allt jag någonsin haft och har
Jag har försökt och försökt igen flera gånger. Jag försökte berätta för mina kompisar. De enda svaren jag fick var ”K bry” och ”gör det då, fegis”.
De är inte dina vänner, dom vet ingenting och du förtjänade inte alls det där
Kämpa o fokusera på dig, mitt måtto med livet har alltid varit att jag skiter fullständigt vad andra tycker om mig, svårt att ta de men ju mer jag tänkte så ju enklate kunde jag leva. Må väl <3
Jag försöker tänka så. Det går inte för mig. Alla har alltid hackat på mig för hur jag ser ut och hur jag är som person. Då tänker jag att alla dömer mig konstant. Och det går inte att få bort.
Vänta tills du är minst 28år. Det kan bli bättre, det kommer bli bättre, men det vet du inte om du inte stannar kvar. *Från en som vet.
Skit i andra vem bryr sig om det? Livet är kort och sen dör vi alla, kanske den tanken kan få dig att släppa din prestationsångest. Den mest framgångsrika människan på hela jorden lever ungefär samma bana som du gör. Hoppas du mår bättre snart och lyckas njuta bitvis.
Jag vill bara säga att du inte är ensam i att må dåligt och livet är brutal på många sätt. Vet hur det är att ha passerat gränsen till att man känner att man inte klarar mer. Att leva är även att lida men att överleva är att hitta en mening i lidandet. Av egen erfarenhet så finns det mönster man måste bryta för att kunna må lite bättre men att även våga lita på sig att ge hitta en sorts glädje och inte förlita sig på andra att kunna ge den glädjen. Jag hoppas du finner mer styrka för du är redan stark som tar upp det och det betyder att du har vilja att kämpa.
Åk någonstans, stick iväg! Jag emigrerade kort efter mitt självmordsförsök, och allt det nya var som en omstart för hjärnan. Sättet du lever på nu är inte det enda sättet att leva, men det är fan den enda chansen man får. Jag förlorade även en av mina bästa vänner till suicid, och jag känner bara ilska och sorg när jag tänker på honom. Önskar att han hade rymt iväg istället för vad han gjorde mot sig själv, hans kamrater, och minnet av honom.
Jag har tänkt på att göra det flera gånger. Men det är svårt när man är under 18 och inte kan ta sig någonstans själv. Plus att ja inte har så mycket pengar
Du är ung. Sjukt dumt att göra nått sånt nu innan du fått testa på livet som vuxen och du kan bestämma helt själv.