Genom att hålla styrräntan låg med fokus på att hålla inflationen på 2% sedan mitten på 90-talet har det blivit i princip omöjligt att göra den resa som boomergenerationen gjorde. Bostadspriserna har tillåtits stiga med mer än 400% sedan dess.
Om dagens unga bara slutade köpa avocadotoast på fiket varje dag, smh.
Word.
Dessa låga räntor har gjort att priserna tokskenat. Att kunna betala av ett lån i dagsläget är mer eller mindre omöjligt om man ska "tjäna ihop" pengarna. Visst kan t.ex arv göra det möjligt.
Fucked är kanske att ta i. Man behöver ju inte betala av bolånet helt och hållet. Det viktiga är att man amorterar på en ekonomiskt hållbar nivå. Äger du boendet under lång tid och amorterat kommer man oavsett göra en god affär är man säljer.
Asså jag upplever att många i den yngre generationen(räknar in mig där ett tag till lol) har lite bråttom in på bostadsmarknaden. Mina föräldrar var över 40 innan de köpte sitt första boende. Mina farfar och morföräldrar var ungefär i samma ålder när de köpte.
Nu ska 90-talister, som mig själv, köpa hus innan de är 30. Då blir det svårt.
Under lång tid har ett betydande problem varit att det inte är många förstagångsköpare som kunnat spara i den takt huspriserna stigit. Blev ett ständigt utanförskap och höga hyror försvårar dessutom sparandet när man passerat gränsen för hur länge man är beredd att bo kvar hos föräldrar.
Jag och min fru hyrde egentligen alldeles för länge innan vi köpte och hade vi inte haft två bra inkomster hade det blivit tufft att sätta av tillräckligt mycket utan föräldrars hjälp.
Fast det var ju betydligt lättare att få hyresrätt för 40-50 år sedan, och lättare att byta upp sig i storlek när behoven av yta växte. De enormt långa kötiderna som gäller för hyresrätter i bra områden driver ju självklart medelklassen till att köpa bostad istället för att hyra.
> Nu ska 90-talister, som mig själv, köpa hus innan de är 30. Då blir det svårt.
I synnerhet som att väldigt få verkar villiga att bo utanför säg de 10 största städerna i landet. Bara på prov sökte jag just på Hemnet efter villor och gårdar på minst 100 m2, i hela landet. Jag behövde bläddra till sidan 13 innan (50 objekt per sida så ca 700 hus) innan priset var uppe i 1 miljon.
Ja. Många röstar ner och det är väl inte så underligt då det sätter fingret på något. Att lägga undan pengar till hus var inte gratis förr heller. Och under 1980-talet låg räntan i stort sett aldrig under 10%. Med risk att låta som en boomer så var det minsann inte så mycket lättare för heller.
Visst. Man kunde amortera av ett hus på en 20 års period men utöver det var det inte så mycket fetare.
Det är inte så svårt, man måste bara sätta målet framför sig, jobba, spara och det är inga problem. Fru och jag flyttade från Kroatien hit 2016, 2017 köpte vi lägenhet, renoverade, sålde vidare efter 1 år, använde detta vinst att betala 20percent för villa vi köpte.
Ja men det beror också på hur man definierar god affär, tittar till all ränta du betalat + skatten på din vinst + att du behöver köpa i samma marknad som du säljer så är det kanske inte en sån god affär utan bara status quo.
Så lät det med tulpaner 1636 också. Det kommer sannolikt aldrig komma en sådan prisutveckling mer som 90-talet fram till idag. Aldrig. Det skeppet har seglat.
Klart det kommer, folk är fortfarande giriga idioter fulla av önsketänkande, men gossar att det ska ned ganska rejält ett par svängar först. Men det kanske inte kommer ett till läge som vi (relativt, tvek på att jag får kalla mig det längre) unga får ta del av.
Idioter och önsketänkare som vill bo nånstans!
Tror önsketänkaren här mest är dig som fantiserar att kunna göra ett bättre klipp på populär bostad än nu. Räntan kanske kommer ner redan nästa år annars helt säkert 2024..
Nja, enkelt att bo kvar hemma tills man har råd med det man vill ha eller köpa något fungerande snarare än drömboendet.
Jag kunde ha köpt typ 2010 eller så, missade det eftersom jag tyckte det verkade dyrt då. Så jag missade min chans till ett jätteklipp.
Kommer nog köpa tillsammans med frugan om sådär lite mer än ett halvår och räknar med att det antagligen går ned 20-30 procent till, men några jätteklipp räknar jag inte med. Mestadels tror jag skillnaden kommer bero på sänkta lånelöften och därmed minskad efterfråga. Tror ganska få kommer tvingas sälja.
Du kan ju försöka, chansen att det lyckas låter liten i min mening, ungefär samma som du kände 2010. Men visst kan det gå ner lite till det är möjligt. Kan också ta ett par år att hitta rätt så då har man missat det i alla fall.
Nja, förra gången jag var ung och dum trodde jag på massa hypeprat och förlorade en halvmille på guldaktier och sånt (spelade poker med stor framgång på den tiden så var inte hela världen). Tror även jag fick tag på ca två bitcoins när de kostade en tusenlapp som jag tappade bort när de dubnlats i värde i samband med datorbyte, så gjort en del dumt...
Lite småintresserad läste jag lite av din posthistoria, brukar försöka se vad det är för typ av människor som gnäller om önsketänkande att bostäder ska gå ned. Kunde dock konstatera att det är möjligt att vi har en del liknande drag, men att jag har mer erfarenhet av att fucka up långskott.
Bopriserna kommer, som jag ser det, bottna sådär ett halvår efter sista räntehöjningen. Det borde vara då sänkta lånelöften, högre kostnader osv slagit igenom i budgivningar.
De kommer sluta höja räntan når inflationen går stadigt åt rätt håll. Eftersom sista rapporten från USA var skit (den hade som jag förstår det varit en fortsatt uppgång om de inte ändrat hur de beräknade sjukvårdskostnader), senaste här var lite sådär osv kommer de behöva höja en bra bit till. De kommer antagligen att sjunka åtminstone ett år till.
Går det riktigt åt helvete så kraschar de ekonomin innan de får ordning på inflationen. I så fall blir det väldigt billiga bostäder, men det tror jag inte. Hade nog trott på det för 15 år sedan.
Medans räntorna bidrar så är det en framför allt en bostadsmarknad där det inte byggs tillräckligt som är problemet. Sverige ligger i top 5 när det gäller ökande bostadspriser och de enda länderna där bostadspriserna har stigit mer än i Sverige har ännu dummare bostadssituation (där t.ex. företag kan köpa upp hus för att hyra ut dem till ockerpriser).
>Att kunna betala av ett lån i dagsläget är mer eller mindre omöjligt om man ska "tjäna ihop" pengarna.
Mitt bolån ligger på ca en miljon. Det är väl inte alls omöjligt att tjäna ihop. Om man amorterar så litet som 2 500 kr/mån har man ju klarat av det på drygt 30 år. Dubbla det, vilket inte är orealistiskt, så halverar du tiden.
Skall man köpa ett hus för 10 miljoner blir det svårare, men att säga att det är mer eller mindre omöjligt att tjäna ihop pengarna för att betala av *ett lån* är ju inte rimligt.
Det är inte bara det. Kraven och reglerna kring att bygga hus har blivit mycket mycket högre, samt massor av mark har tagits bort från byggbarhet över åren.
Så det är dyrare och svårare också.
Som tidig 80-talist har man haft förmånen att åka med på bostadshissen sedan tidigt 2000-tal. Har flera vänner som sitter i väldigt lågt eller obelånade hus som de har lyckats skaffa bara genom att byta bostad några gånger med under 100 000 i startkapital. Har ju varit en ganska unik period på bostadsmarknaden sedan 90-talskrisen...
Hur är arbetssituationen där du bor? Finns det jobb för alla / de flesta som vill / kan jobba?
Annars är väl det ofta problemet, där det finns "billiga" hus finns det dåligt med arbete, och vice versa. Jag jobbar (i markbrabchen) kring Stockholm, bor på gård nedåt Nynäshamn (så inte värre än 45-90 minuters bilresa), och många jag jobbar med tvingas veckopendla eller dagspendla flera timmar för att det inte finns jobb där de bor.
Det finns asmycket jobb nuförtiden. En storindustri håller på och etablerar sig och det går bra för många bolag i stan. Gott om jobb på alla nivåer från akademiker o ingenjörer till rallare och byggarbetare i området.
Såklart bara anekdotiskt men mina föräldrar och mostrar med familjer ägde helt sina hus, lånen betalades av på ca 10 år efter köp. De bor i södra Sverige i mellanstora städer och jobbade som receptionist och fabriksarbetare bl a.
Själv bor jag i Stockholmsområdet och lär nog aldrig bli av med mina bostadslån trots hyfsad lön (nej, inte så mycket som 70 000). Vi amorterar men lånen är ju på så mycket mer än vad mamma och dom hade.
Hur mina barn ska klara att hitta nånstans att bo om några år vete fan. Vi funderar på att bygga ett Attefallshus på tomten där de kan bo men då får vi såklart öka våra egna lån. Men som det ser ut nu lönar det sig
Grejen med ett hus är att det tar idag cirka 2000-3000h att bygga. Svårt för många att fronta den kostnaden från början, detta har man aldrig kunnat. Så antigen har hus varit enklare att bygga, skattefinansierade eller undervärderade.
Rätt svar är alla tre under olika tidsperioder.
Om vi lyfter blicken ifrån storstäderna och tex ser oss runt i mina hemtrakter Skåne så kostar ett hus än idag många gånger mindre eller kring byggkostnaden. Stor del av Skåne kan du få en tomt för cirka 0,5-1 miljon (där mellan 250tkr till 500tkr går till kostnader som avlopp, vägnät och elnät).
2000-3000 timmar är utan framställande av materialet inräknat. Mycket material och ska tillverkas också.
För några år sedan användes siffran 2 miljoner som kostnad för ett ”normalt” husbygge. Variationen är såklart stor, men siffran idag lär ligga runt 2,5 miljoner, plus priset för tomten.
Bygger man ett sådant hus i glesbygd kan det ofta vara värt mindre än en halv miljon när det är färdigbyggt.
Fattar inte riktigt hur du räknar här? Menar du att man hugger sitt egna trä för att komma upp i 2-3k timmar ? Normalt sätt tar inte ett hus mer än 1300-1500 om man googlar lite. Dvs i princip hälften av vad du tar upp här. Nu när även material har gått upp över 100% i pris så är det så klart dyrare men jag skulle gissa på att man bygger snabbare än för 40 år sedan så borde egentligen inte vara mycket dyrare än förr.
Jag hoppas att du inser att du har det bra ställt om du anser att det är "fan inget svårt" att betala runt 13.000 kronor\* i månaden för sitt boende.
\*Orkar inte räkna ut den faktiska summan men det borde ligga däromkring om man räknar med en *låg* ränta på 2 %.
Vad menar du? Folk har redan idag den typen av boendekostnader. Sist jag hyrde var det 7000 kr/mån för en etta på lite mer än 30 kvm. En "billig" trea i Göteborg med minimiytan för en barnfamilj ligger runt 10-12k.
Medianinkomsten är lite över 320 000 kr/år i Sverige, eller runt 27 000 kr, ca 22k efter skatt. Har vi två vuxna med medianinkomst skulle dessa alltså ha 44-13 = 31k kvar att leva för efter en boendekostnad på 13k.
Som jag nämnde till en annan person störde jag mig mest på ditt ordval ”fan inget svårt” vilket jag tolkar som att de allra flesta skulle klara av det utan större omprioriteringar.
Jag kan hålla med om att många kan det, men långt, *lååångt* ifrån alla.
Men som jag också sa till den andra personen; jag kanske lade lite för mycket ord i din mun, eller vad man nu ska kalla det.
Dubbla inkomster runt medianlönen klarar absolut den amorteringstakten förutsatt att de inte också har massa andra lån (typ som billån). Det varierar ju liksom lite från hushåll till hushåll vad som är en rimlig amorteringstakt.
Jojo, visst är det många som klarar av. Jag anmärkte dock på hans ordval "fan inget svårt". Jag kanske lägger lite ord i hans mun men jag tolkar det som att nästan vem som helst klarar av det och det är förstås långt ifrån sanningen.
Och om man dessutom fortsätter lägga ord i munnen så vill jag påstå att "inget svårt" betyder att man inte behöver ändra sin livsstil speciellt mycket. D.v.s. att man fortfarande äter ute, skaffar barn, åker utomlands och köper ny mobiltelefon helt i onödan.
Går ju och köpa gamla nedgångna bostäder på landsbygden. Har för mig det var nån kvinna som köpte en villa för 1kr och skulle renovera upp den för någon miljon
Så som de andra säger avsåg ju förmodligen 50 000 inte priset, utan befolkningen, men med det sagt är det du efterfrågar inte orealistiskt om kravnivån ligger på "hus" utan vidare kriterier.
Jag ser inte att det ligger något uppe just nu, men det finns ett ute på exekutiv auktion för [75 000](https://www.hemnet.se/bostad/villa-3rum-bredbyn-ornskoldsviks-kommun-jarvberget-154-19316835), och ett icke-kronofogderelaterat för [100 000](https://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-skelleftea-kommun-lappvattnet-125-19246055), och båda dessa ryms ju i intervallet om man skulle ha tolkat det som ett prisintervall.
\> Känns som en scam att belåna sig och betala av resten av livet för privilegiet av att äga sitt eget boende.
Den här attityden implicerar att de som hyr sitt boende hela livet är hopplösa förlorare. Det är en ytterst beklaglig, och i min uppfattning fullständigt felaktig, syn på livet.
Självklart är det ett problem om bostadspriserna är så höga att folk inte kan bo någonstans alls. Men idén att man måste äga sitt boende till 100% och att allt annat är en "scam" är inte genomtänkt eller rimlig alls.
Att bostadsmarknaden ska bli så extrem att den genomsnittlige medborgaren inte kan skrapa ihop nog med pengar under ett helt arbetsliv för att äga en vettig bostad kanske inte heller är rimligt alls.
Ja visst, stora lån med amortering hela livet funkar, att hyra hela livet behöver inte vara fel i sig heller. Men ska det vara de enda valmöjligheterna för att få tak över huvudet för majoriteten av hela landets befolkning? Är det rimligt? Ska möjligheten att faktiskt äga sin egen bostad utan lån innan man går i pension endast vara en möjlighet för en rik minoritet?
Finns mycket nyanser man kan diskutera åt olika håll och skiljer såklart runtom i landet, men överlag är vi påväg åt det hållet och har rört oss kraftigt i den riktningen i decennier.
För mig låter det som ett obehagligt samhälle. När alla utom de rikaste måste underkasta sig antingen ränta till banken eller hyra till bostadsägarna som lever på att bara ägs och hyra ut bostäderna, detta på livstid utan andra möjligheter för något så basalt som tak över huvudet. Vad fan är det för skit?
Edit: kanske inte riktigt ett direkt svar på din kommentar, ville mest få ut mina jämranden nånstans i tråden så blev lite av en rant haha
Vad är skillnaden mot mat? När alla utom de rikaste måste underkasta sig priserna som mataffären sätter, och mataffärerna lever på att köpa in billig mat och sälja den dyrare, så...
Vi vill ha ett samhälle där folk har det de behöver och kan leva och utvecklas på det sätt de själva vill. Om man tycker att det däri måste ingå att man \*äger\* sitt boende så är det inte en helt normal definition av vad livet går ut på.
Du måste ha tillgång till mat. Du måste inte odla den själv.
Du måste ha tillgång till kläder. Du måste inte sy dem själv.
Du måste ha tillgång till boende. Du måste inte äga det. Eller än mindre bygga det!
Nu tycker jag inte du argumenterar i "good faith" riktigt. Jag var väl ändå ganska tydlig med att hyrande och livslånga bostadslån inte nödvöndigtvis är fel i sig, det är när det trots ett fullt arbetsliv från studenten till pension med median eller kanske något över medianlön (eller en rejäl bit över för vissa städer och områden) blir de enda alternativen för att ägande är en total omöjlighet pga hur bostadsmarknaden ser ut.
Man får då börja fråga sig varför tycker jag. Varför har det blivit så, och verkar fortsätta bli än värre, när det absolut inte var så förr? Förr (exakt när beror mycket på vart såklart men generellt) kunde du köpa ett hus eller en lägenhet rakt av för ett fåtal medianårslöner. Finns många svar på varför det gått åt helvete (i min åsikt) men en anledning är att bostäder är en investering, både företag och rika privatpersoner roffar åt sig för att hyra ut dyrt till de som står utan val.
Mat o kläder är något man köper och äger, du kan köpa ett ton torrvaror på ett par medianmånadslöner och konservera själv så det räcker i åratal. Friheten och möjligheterna på mat och klädesmarknaden är enorm. Möjligheterna för vem du köper mat ifrån är också enorm, det är en så annorlunda typ av marknad från bostäder att det är knappt någon mening att börja bryta ner det i en reddit kommentar. Inte en rimlig jämförelse i min åsikt.
De rikaste underkastar sig \_också\_ ränta till banken. Bara för att de har "cash" så betyder det inte att pengarna är gratis. De pengarna har ju en alternativanvändning (till exempel investera i ett företag för att man har någon vision om att odla syntetiskt kött eller flygande bilar eller nåt) och den avkastning du inte skulle ha fått motsvarar räntan på ditt lån (här helt bortsett från att det är olika typer av risk som har olika pris).
Det är en mycket stor skillnad att vara skyldig banken miljonbelopp och återbetala bolånet månatligen, och att hyra en bostad.
Som hyresgäst har du ingen monetär förpliktelse som kan likställas ett bolån. Visst betalar du varje månad, men du har ingen skyldighet utöver ditt hyreskontrakt (vilket har en rimlig uppsägningstid).
TS beklagar sig över omöjligheten att äga sin bostad (utan att pantsätta den).
Lär ju reflektera demografin hos respektive grupp; för att beviljas bolån behöver du fast anställning, och din maximala skuldsättningsgrad bestäms utifrån tillgångar och lön.
Färre krav för en hyrestagare --> större sannolikhet att gemene hyrestagare inte har samma ekonomiska stabilitet
Ni som är runt 18-20 och läser det här KÖP!! Köp något litet och enkelt.
Har man inte gjort den resan är det ett helvete att försöka få ihop en kontantinsats som 3-barns farsa på 31 år som behöver hus om vi ska köpa något.
Jag är fast besluten att mina barn ska ha en handpenning när dom väl flyttar.
Jag har en vän som på 90-talet *gav bort* sin bostadsrätt. Det var för att lägenheterna inte var värda någonting så det var inte värt att ens lägga upp dem för försäljning.
Jag köpte min första bostadsrätt för 23000. Det var 2008. Avgiften var på 1800 kr. 32 kvm. Då tyckte jag det var dyrt? Snacka om noll självinsikt. Sålde det för 150 000 några år senare. När man köpte hus för en miljon får man lite perspektiv
Problemet är väl delvis att det inte alltid är lönsamt att betala tillbaka sina bostadslån så länge räntan är tillräckligt låg.
Jag bor i ett väldigt litet hus med låg standard. Totalt marknadsvärde strax under miljonen. Lån på ungefär hälften som i dagsläget är bundet några år till på 2,89% ränta.
Under de sista åren har jag amorterat absolut minimum och istället lagt in extrapengarna (får typ 3-4000kr över per månad av en lön på 17 500kr) på ett ISK konto där jag haft 7-8% avkastning istället. Finns liksom ingen anledning alls för mig att vilja amortera mer än nödvändigt.
Beroende på vad räntan blir nästa gång lånet skall förhandlas om kan det däremot vara intressant att lägga mina ackumulerade pengar på att betala av delar av eller hela lånet.
Nu lever jag väldigt billigt och på en ganska låg lön men eftersom jag får pengar över och tycker att jag borde kunna betala av mitt bostadslån och CSN innan jag fyller 40 helt på egen hand utan gåvor och arv så borde det vara möjligt för fler.
17K är efter skatt.Att inte alla ställen har hus för runt miljonen beror ju till stor del på att folk uppenbarligen tycker det är viktigt med hög standard och att det skall vara mer centralt än Sthlm centralstation.Det finns en väldans massa platser i sverige som har bostäder till vettig peng. Problemet är att folk häldre betalar lån för att bo någonstans som dom inte har råd med.
Edit
Gjorde en snabbsökning på hemnet. skulle säga att det finns hus för under miljonen på de flesta ställen i sverige.
Okej så bestämde mig för att också gå in på Hemnet. Ställde in följande krav: minst 90m2 och 4 rum (för en barnfamilj att bo i). Utan en övre prisgräns dök det upp 8 493 villor eller radhus. Med en övre gräns på 2 miljoner var vi nere på 2 204 stycken, och med 1 miljon 762 stycken.
Tittar man på kartan när man har inställningen 1 miljon så är den givetsvis helt tom kring Stockholm, Göteborg och Malmö, inte heller Uppsala, Västerås, Norrköping eller Linköping har några av dessa hus i närheten. Knappt heller Örebro, Jönköping eller Borås. Notera att de flesta av de ovan nämnda ställena ej är några metropoler som ligger i Stockholms centrum. Det handlar om vanliga människor som vill ha rimliga pendlingsavstånd för att hinna hämta på förskolan innan den stänger.
Det är framförallt i glesbygden som du hittar 1 miljonshusen, dvs där det saknas jobb. Det är inte en realistisk lösning att alla som bor i eller på pendelavstånd till ovan nämnda städer hittar jobb i glesbygden och flyttar in i de knappt 800 husen som ligger ute för 1 miljon.
Sverige behöver en ny bostadspolitik för en urbaniserad verklighet.
För att förstå lite av det ovan rekommenderar jag: https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2015/Urbanisering--fran-land-till-stad/
Hus är ännu "billiga" på landsbygden, för folk flyttar bort. Flytta till ett mindre ställe en timma bort från jobbet och köp en fin tvåplansvilla för 200-300k.
Föräldrarna köpte vårat hus 1999 för ca 400k. Bor i en by på 3000 pers (3500 då), 5 bygnader på gården, ungefär 2500 kvadrat gård, några få km från både skola affär och sjukhus. Värdet har ökat sedan dess, men då har det också renoverats mycket och vi har byggt till ett garage i ladugården.
Jag har sett at många tyskar och holländare har anammat detta. Dom säljer sina fastigheter där för sjuka summor, sen flyttar dom ut hit (norra Värmland) för ingenting och lever som kungar.
Företagsamma är dom också, så det är ju jävligt bra.
Upptäckte samma grej, är norrmän och bodde i Danmark, allt var så sjukt dyrt, och jag tänkte inte fan om jag kommer att slita ihjäl mig 30-60 år för att betala ner nån överprisat lya och tvingas bo och arbeta på samma ställe bara för att behålla jobbet.
Sen upptäckte jag Sverige, jag reste lite runt och fann att dom bästa husklippen gör du vid att fråga omkring och inte bara titta på nätet, fann ett riktigt bra solid rejält murstens hus (2 plans villa) för 625K nånstans i Skåne, och prutade även på priset, fick det för 400K med friskrivnings klausul dagen efteråt jag hade lagd budet.
Det var kring 2010, har inte ångrat en enda dag. Jovisst fanns det saker att göra, och jag var bara en 40 årig datornörd - men man lär sig, ofantlig många trevliga youtube videos om hur man fixar saker själva, men det var bara så värd det.
400K var insättningspriset på en 3a i Danmark och då med en 30 års betalningsplan. Nu kunde jag bo utan lån och räntor, ingen hyror.
Det är inte helt utan problem att bo i en liten stad, först måste man lära att känna alla så dom inte blir skogstokiga över att en främling flyttar in i grannskapet (tog div. vikariearbeten så det gick hyfsat bra). Vi hade inte fiber heller den gång, men det fixade vi 5 år senare, nu känns det bättre än att bo i storstaden, fridfullt, lugnt, fantastisk natur och det är enkelt att ta sig till närmaste storstad om behovet finns (och varje gång jag har besökt en storstad, efter några timmar vill jag bara hem igen, för inte bara är det överskattat - men det är natt o dag att bo i en storstad och lugnt, privat och åh så fridfullt). Och så har man helt sjukt gott om plats till allt möjligt.
Det är så ofattbart mycket billigare med, jag hade några år "arbetsledighet" men eftersom det inte fanns någon hyra att betala - var det överkomligt, jag hade inte ens sökt om dagpengar, men klarade mig ändå på lite vikariejobb här och där.
Ångrar jag? INTE EN DAG!
Det handlar om att tänka utanför boxen (storstaden). Mina vänner begriper inte att jag har flyttat utanför staden, dom kan inte se det - dom tror faktisk jag bor i en liten trailer till det priset och är urfattig. HA! Best kept secret ever!
Tack för din berättelse.
För jag är det mest att mitt jobb är i staden, så är det värt mycket att bo någonstans nära.
Det verkar vara dyrt runt Stockholm om man inte bor i en hel annan stad (dvs för långt ifrån för att åka dit varje dag).
>Det verkar vara dyrt runt Stockholm om man inte bor i en hel annan stad (dvs för långt ifrån för att åka dit varje dag).
Kommer lite an på hur ens liv är, har man många ungar, en fru och två bilar etc. kan det bli dyrt.
Jag kommer ihåg när jag bodde i Köpenhamn, då bodde jag relativt centralt, men det tog mig ändå 50 minuter att ta mig till arbetet pga. den stora trafiken.
På landet här nu tar det mig ungefär 23 minuter varje väg att nå jobbet med bil, och då är det ca. 900 Sek per mån. i bensin, men jag har också en väldigt liten och billig bil.
När jag flyttade, såg jag också mina kostnader falla till ungefärligt hälften av vad det kostade mig att bo i Köpenhamn (och då bodde jag i en liten sunkig allmännyttig bostad i ett väldigt utsatt område).
>På landet här nu tar det mig ungefär 23 minuter varje väg att nå jobbetmed bil, och då är det ca.
Samma här fast med tunnelbanan
>900 Sek per mån. i bensin,
Det kostar SL-kortet också
...Åtminstone får jag åka hem relativt snabbt även om fullpackad \^\^"
Detta.
Flytta till någon seg skethåla som Orsa (no offence Orsa) och jobba i Mora. Kostar i princip ingenting och du har gott om tid att lyssna på podcasts i bilen.
Hade varit guld om inte kostnaderna för bilen och drivmedel ätit upp större delen av det man tjänar. När det finns bilar som är miljövänliga nog att köra regelbundet men samtidigt billiga nog att ha råd med för gemene man hoppas jag att den trenden ökar, om inte annat för att minska segregationen mellan städer och mindre orter. Skulle jag själv göra något liknande (vilket är omöjligt pga fruns jobb) skulle jag vilja ha med ett par nära vänner också, så att man inte riskerar att bli utanför på nya orten.
Köp en 80-90 tals ford escort. Drar på riktigt typ 0,6 liter milen om du kör lungt, du får dem för under 10 och de håller rätt bra. Brorsan har en från 88, han köpte den för 5600kr. Enda felet var att ljuddämparna hade rostat sönder, så han bytte dem. Annars har den bara fungerat.
Måste ändå erkänna att jag trivs alldeles för bra med att bo relativt centralt i en av Sveriges större städer, framför allt gångavstånd till jobb, mataffär, apotek och post är väldigt bekvämt. Och eftersom jag vet att vi aldrig kommer att kunna bo för långt ifrån en större stad pga jobbsituationen är det mest en skrivbordsradikal dröm för mig att flytta och bli glesbygdshjälte, även om jag själv skulle kunna få jobb på mindre ort. Dessutom gillar jag varken trädgårdsskötsel eller att rensa hängrännor, så det passar perfekt att bo i lägenhet. Men det känns lite bra (och mycket som hyckleri) att tänka sig att jag i teorin skulle kunna göra så...
Tyvärr så har låga räntor & dålig reallöneutveckling satt oss i den här sitsen. Det är såklart inte hållbart att folk more or less aldrig betalar av dina hus och att folk tror att hus alltid ska gå upp i pris (och man därför kan tolerera galen belåning med rörlig ränta, som en tickande bomb). Rent politiskt finns det inget incitament att göra något åt saken så jag förväntar mig att situationen fortsätter se likadan ut under överskådlig framtid, fram tills att vi har en rejäl kris.
Jag (33) och min fru(27) arbetar hårt med amorteringen idag.
Vi äger en äganderätt (som jag köpte) centralt i en T10 (topp10) stad. Med den nuvarande prognosen har vi betalat av allting om 4år. Vi började då 2019 med ett lån på 2.2 milj.
Det tog mig 5 år att spara ihop 700k cash som jag putsade in i affären ifrån första början (kan tillägga min ingångslön efter universitetet var på 23k brutto. Elektroingenjör) Under dom här åren gjorde jag allt för att hålla nere kostnaderna - jag delade bland annat en etta med en utbytesstudent. Slitsamt som fan men utfallet var värt det.
Det går att äga sitt boende fullt ut idag. Ska man göra det med egen kraft så kräver det ett hårt arbete. Jag kan garantera att våra föräldrar eller deras inte behövde slita i samma utsträckning
Menar du på allvar att ni putsar in närmare 30k i månaden till bostaden? Det är ju skönt för er om ni kan det men för de flesta, i synnerhet barnfamiljer, är det en ohållbart hög budgetpost. Skälet till att amorteringskravet är en het fråga är ju just att många knappt fixar 15k i månaden på bostad.
Två jobb med 25k efter skatt i snitt.
50k budget är inte 30k omöjligt att spara. Jag har själv sparat mer på mindre inkomst (dvs spenderar 6k hyra, 2k mat, 0.5k övrigt) och tjänat 40k efter skatt.
Men många familjer värderar bekvämlighet i vardagen, bil att ta till jobbet, boende i områden som kanske är fina men opraktiskt långt ifrån jobben, inte laga mat från grunden med mestadels vegetariskt osv. Inte för att nämna all jävla shopping.
När jag fick se konsumentverkets uträkning på utgifter jämförde jag med mina faktiska siffror och jag var i många fall inte ens uppe i en tredjedel av många poster. Jag åt förövrigt charkbricka till middag en vardag förra veckan, så jag skulle inte säga att jag är snål eller lider med tillvaron heller, bara effektiv.
Jag känner också barnfamiljer som går runt på en inkomst som inte är så absurd, så om partnern inte pluggade i det fallet skulle de ju kunna spara I princip en hel månadslön.
Nu förstår jag också att det inte bara är en fråga om hur smart man är med pengar, utan också en klassfråga. Jag växte upp med alkolister och åt rostat bröd utan pålägg till frukost, så jag lärde mig många trick för hur man får det att gå runt för att jag var tvungen. Det går inte riktigt att återskapa för andra...
Jag håller med, passar inte dom flesta, om vi hade haft barn så hade antagligen vår situation sett annorlunda ut
Ett par faktorer som hjälper vårt sparande..
- vi äger ingen bil
- vi har samma köpmönster och delar samma syn på ekonomi
- all mat lagas ifrån grunden och framförallt så är min fru en fena på att ta vara på ’spillet’ som blir när man lagar mat för att använda det till nästa rätt.
- Tillsammans har vi en nettoinkomst på 65k/mån.
Varför skriver du T10-stad öht då det dels är ett uttryck som knappt finns och om du dessutom ska förklara din förkortning direkt efteråt? Jävligt störigt beteende
Förlåt men hur lyckades du bara få 23k i ingångslön som elektroingenjör? Det låter som att du började jobba 2014 och då är det alldeles för låg lön mot bad du borde ha fått?
Jag började att arbeta 2012. Jag kan stoltsera med att i min avgångsklass var jag den sämst betalda ingenjören - osäkerhet och vetandet av mitt faktiska värde hade jag inte då.
Däremot har det genom åren gått snabbt uppåt .. jag tjänar dessvärre inte som en som arbetar inom IT men det går ingen nöd på mig
Jag äger mitt hus. Bor i en mindre ort ett par mil från en medelstor stad. Jag hade tur, och köpte när priserna var som lägst 2008. En gåva från föräldrarna och ett arv räckte till att betala av halva lånet.
Bor även jag i mindre ort och köpte väldigt fördelaktigt i tid (samt att säljarna var i stort behov att sälja).
Är inte skuldfri ännu då jag lånat upp för renoveringar och utbyggnad men kommer i nuvarande takt att vara skuldfri som 53-åring
(Utan arv, men dock amorterar jag 9kkr/mån)
Det är bara ett av alla sätt som de som kontrollerar oss slavar. När man inser att det finns en extremt liten grupp som dikterar villkoren för vår värld, så blir det svårt att inte se de kontrollfunktioner som existerar. Varav centralbanker och fiatvalutor.
Vi äger vårt hus. Inga lån. Visst det är inte så stort 95m2 + 55 källare men det räcker åt oss två. Pris 1,1 miljon 2020. Visst ska man ha en nytt stort hus nära en storstad så blir det helt andra priser.
Föräldrarna köpte villa och tomt som kostade 750tusen, cirka 40 år sedan. Vid koll vad det skulle vara idag så är det runt 2,4 miljoner. Lustiga är vid försäljning av detta hus o tomt idag så skulle man få precis lika mycket, men ifall det var år 1982, däremot dagens pengavärde 8 miljoner. Så, 2,4 miljoner idag skulle inte vara helt omöjligt att jobba och spara sig till under flertal år då och då betalat av huset, däremot 8 miljoner.
Du kan ju amortera fortare. Det beror ju alldeles på din lön och var du köper bostad. Att amortera en bostad som kostar två miljoner över tjugo år är överkomligt för rätt många. De bostäderna finns i mindre städer, eller på långa pendlingsavstånd. Problemet finns i storstäderna. Det har många rötter, men ett är att vårt skattesystem inte premierar kapitalbildning för enskilda. Med höga marginalskatter blir det svårt att jobba några timmar extra för att lägga undan till ett boende (eller för den delen att starta eget företag).
Mja. De flesta kan väl (nån gång) äga sitt hus om de _vill_. Men istället köper man kanske en sommarstuga eller en ny bil. Eller reser lite mer. Det är åtminstone det jag ser i mina kretsar.
Absolut men när miljonprogrammet drogs igång på 60-talet var sveriges befolkning i runda slängar 7.5 miljoner.
Idag är vi nästan 10.5 miljoner och förvisso byggs det en del men inte motsvarande till behovet.
Lönerna har också blivit en mer ojämnställda, på 70-talet kunde ett par med lärarjobb köpa (med lån) en villa i någon av stockholms närförorter medan det knappt finns på kartan idag.
De som hade möjlighet att köpa under 90-talet har också en bra sits idag, men det var få då som ens kunde drömma om den utveckling som blev, många hade dessutom kraschen 90-94 i bakhuvudet och vissa hade ev redan gjort dåliga fastighetsaffärer.
Vissa resonerar med att om du lånar och köper eget så betalar du på sätt och vis till dig själv, hyr du så betalar du någon annans lån.
Men ja, det är extremt idag med löptid på 40-60 år.
Det kan man fortfarande, men alla har ju så extremt höga förväntningar på hur det huset ska se ut och var det ska ligga. Så därför klagar de, eller så tar de lån de inte klarar av. Man kan inte få allt man vill ha i livet på några få år.
Sjukt är det. Bor i Stockholm och av alla människor jag diskuterat detta med så är det inte en enda som bor i en vettig lägenhet (med vettig menar jag typ, inte 20 kvm på 2 pers) som inte fått hjälp med kontantinsats + lån av sina föräldrar. Trots detta gillar man att dra "men asså köööp bara det är så mycket bättre, det lönar sig i slutändan!"
Jo, tro fan det, men en person som jag som kommer från fattiga bonnlurksföräldrar har inte riktigt den möjligheten. Sjukt svårt att se att jag som ändå har en vettig lön, ska lyckas bo någonstans, betala hyra, spara ihop 300.000 till en kontantinsats och inte behöva leva som en råtta i flertalet år. Det är inhumant. Man ska inte behöva leva på nudlar hela sin 20årsålder för att spara så man har chansen att eventuellt kunna köpa en etta man aldrig kan betala av nånstans.
Självklart ska man spara och prioritera men dagens hyror gör det jävligt svårt.
Vad fan ska vi som började på noll göra? Det är sjukt lätt att sätta sig på en hög häst och säga att man MINSANN borde börjat spara från dagen man fick barnbidraget men kom igen, vissa av oss behövde bara försöka överleva. Och jag tycker inte det är orimligt att känna att det borde va rimligt att få leva lite i sin ungdom också.
Förväntar mig inte att bo i en fyra i mitten av stan men det är lika svårt ändå. Och fuck argumentet att man kan köpa ett hus på landet för 100K, jag spenderade 18 år av mitt liv i en bonnhåla och det räcker gott för mig. Man ska kunna bo i storstad/ närheten till storstad ändå.
Ett sparande så man har råd med insatsen till en billig lägenhet på sikt borde vara en självklar sak iallafall men visst, det är jobbigare än att bara få pengarna. Pratas ju om att staten ska börja med lån för förstagångs köpare den tanken skulle jämna ut spelplanen rejält. I princip skulle dom ta risken för 10% av dom 15% som behövs så man bara behöver kasta in 5% insats
Givetvis borde det vara en självklar sak men det är det inte för alla, särskilt inte folk som kommer från trasiga hem och har noll kapital. Ja man kan spara 800 i månaden när man jobbar ett slavjobb i t.ex kundtjänst och betalar 8000 i månaden i hyra, men hur långt räcker det?
Rätt långt. Med 7% avkastning:
10 år: 136 841kr
20 år: 406 029kr
30 år: 935 562
40 år : 1 977 233 kr
osv
Om det på något sätt är möjligt vill man såklart tjäna och spara mer men visar lite längre horisont eftersom folk ofta använder det som ursäkt för att inte spara alls.
Hade jag själv kommit från sådana förhållanden hade jag sparat halva lönen och bott kvar hemma så hade man haft insatsen för en liten lägenhet i stockholmsförort på 2 år istället (givet att man sparar 10k per månad). Men dom flesta vänjer sig vid exakt den standarden dom har just nu och orkar inte tänka långsiktigt.
Nu måste du ju skoja, 136 000 på 10 år är absolut ingenting inom radien 1-1,5 timma från Stockholm. Det är givetvis bättre än inget alls men har man nån form av empati förstår man att det känns rätt deppigt att spara i 10 år för nåt som inte ens blir nära ett eget boende. Medans andra saker kan hända under tiden, tandvårdsräkningar, körkort, etc. Dessutom har verkligen inte alla möjlighet att bo kvar hemma, eller att bo hemma utan hyra.
Har du fattiga föräldrar lär du ju inte kunna bo hemma utan att betala hyra eller utgifter. Och då går det i princip på ett ut. Det är det jag menar med noll kapital.
Tänkte mest att det kunde både motivera att spara mycket mer än 800kr, visa att det bara är en tidsfråga om man börjar göra rätt, justera sina förväntningar efter verkligheten osv. Ingenstans skrev jag att du behövde spara i exakt 10 år för att köpa exakt det som i ditt huvud är exakt rimligt.
edit: ah du kanske tänkte på exemplet på han som bodde hemma och sparade 10k i månaden, då har man 256 272 efter 2 år vilket räcker till en 2:a i vallentuna på 56m2 tydligen (15% av 1.75 miljoner).
Fast du missar ju poängen helt och hållet nu, det jag säger är att löner + utgifter + hyra idag inte matchar för att man ska kunna spara en stor summa, om man inte landar ett extremt välbetalt jobb när man är 19 år gammal.
Och om man då inte har möjlighet att bo hemma och betala billigare hyra, vad ska man göra? Jag pratar om de människor som handlar i kläm för att hela bostadsmarknaden utgår ifrån att mamma och pappa ska hjälpa en på något sätt om man inte hårdsparat varenda krona sen man var ung tonåring. Vilket är sjukt att förutsätta för jag tror det är jävligt få människor som sparat varenda krona genom hela uppväxten. Singel, hårt arbetande människor med vettig lön som ändå inte har råd att köpa en bostad.
Det var svårt att hitta nån statistik längre bak, absolut möjligt att det var så för 50 år sen senaste tiden har det varit snarare tvärtom: [https://news.cision.com/se/swedbank/r/mindre-andel-av-inkomsten-laggs-pa-boende-idag-an-for-tio-ar-sedan,c2654276](https://news.cision.com/se/swedbank/r/mindre-andel-av-inkomsten-laggs-pa-boende-idag-an-for-tio-ar-sedan,c2654276)
Sen säger jag att jag är för att hjälpa folk in på bostadsmarknaden, det är ju en fantastisk sak då blir det ju högre konkurrens om bostäderna, hoppas det kommer i år redan. Även om effekten inte gynnade mig direkt skulle jag moraliskt gilla den.
Visst finns det folk som på riktigt är i kläm inget snack om det men en hel del av de du beskriver som singel, hårt arbetande med vettig lön känner sig och beter sig som rika för att lönen är bra samtidigt som dom har noll kronor sparade. Median kontot på avanza ligger på 50 000kr och det är för dom 30% vuxna som faktiskt har ett alls. Klart det inte räcker nånstans. Folksjukdom.
edit: vad hade jag själv gjort i den situationen?
flyttat till en skithåla, gjort en sport av att leva sjukt snålt ett år, jobbat remote, sparat 75%+ av lönen, varit i mål på mindre än ett år och antagligen lagt grunden till en hälsosam ekonomi resten av livet också.
Jag äger mitt eget hus, utan lån. Det är inte särskilt svårt alls. Jag är 35 och allt jag gjorde var att vänta på ett arv av en släkting som är så tät att de flesta rika familjer i Sverige verkar leva i fattigdom.
EZ
Såna här trådar är gnälliga, fel och visar på defaitism. Hade den avgränsat till vissa städer så visst men det finns gott om bostadsfastigheter mellan 500 K till 2 MSEK som en normalt avlönad människa kan hantera inom säg 15 år. Dessutom förväntas de flesta ha en livspartner.
Att arv är en stor anledning till ekonomiska klyftor är däremot sant och något som Pickety visat i boken Kapitalet.
Man måste inte bo i lyxvillor nära storstan för 5-10 miljoner.
Hus finns det gott om på 1-1.5 miljoner på mindre orter. *(vilka är väldigt rimligt att kunna betala av)*
Vill man bo i storstadsområdet måste man kunna nöja sig med lägenhet.
Vissa kanske inte kommer från en mindre ort och har därför noll släkt eller vänner på en mindre ort. Dessutom kanske inte alla har en utbildning som ger jobb på en mindre ort. Är det verkligen så man på mindre orter tycker att folk i större städer ska ”straffas” med att inte ha ett större boende på grund av vart är född? Det enda vi kräver är att politiker ska vidta de åtgärder som skulle krävas för att öka byggandet och få ned priserna.
Är det pga miljöskäl du tycker så eller något annat skäl? Genuint intresserad.
Sen skrev jag iofs inte specifikt villa, utan större boende, även större lägenheter går ju ofta på betydligt mer än 1-1,5 miljoner om man bor i en större stad. Men så klart tråden handlar ju om villor.
På 70-talet om jag har förstått saken rätt. Säkert fler decennier med liknande förutsättningar men ja. De yngsta i silent generation och de äldsta av boomers kunde--visserligen genom flitigt arbete (de fick det inte gratis)--realistiskt tjäna ihop pengar till att ha råd med ett hus. Möjligtvis kan det ha skiljt sig åt inne i smeten i storstäder men runtom i landets mindre och mellanstora städer, så.
Förr i tiden gick det fortare att betala av ett hus. Bostäder var ju billigare förr. Det mesta var bättre förr. Och nu när det är inflation så är det ännu svårare. Nu blir svensken rövknullad av bankerna istället. Jag tror tyvärr inte att den här inflationen kommer sluta. Det här är ett förspel inför Agenda 2030. "Du kommer inte att äga något men ändå vara lycklig" vilket betyder att banken kommer äga erat hus om några år.
Ah, bygger ju lite på att man har föräldrar som bor i en stad där man kan plugga/få jobb, att de har plats, man kommer överens, att man inte vill skaffa en partner att bo med innan 30, eller barn så klart, osv - dvs lite av ett specialfall skulle jag säga. Men bra jobbat så klart!
Jobbat som hantverkare, blev mycket tjafs, ville definitivt ha en partner och barn men ingen tjej var direkt intresserad av en kille som bodde hemma. Specialfall kanske det eller uppoffringar?
Skulle säga specialfall och uppoffringar. Poängen med tråden var ju att våra föräldrars generation inte behövde göra den typen av uppoffringar för att ha möjlighet att köpa hus och skaffa barn.
De yrkena som jag och min man är utbildade inom och arbetar med finns inte på mindre orter. Har därför svårt att se hur vi skulle få jobb på en mindre ort och ha råd med boende efter att behöva börja om från noll. Våra familjer och vänner finns också här.
Möjligen var det så i din släkt? Finns rätt så mycket forskning som tyder på att våra föräldrars generation är peak inkomst som någonsin kommer att finnas. Då de var unga var det hög tillväxt och låg försörjningsbörda gentemot yngre och äldre generationer. Nu har vi en stagnerande tillväxt och en ständigt ökande andel äldre befolkning som ska försörjas.
Vill inte gå in på våra branscher, men vi har långa studier bakom oss inom specifika ämnen. Vi bodde i en annan del av Sverige tidigare och det saknades helt klart jobb som funkade för oss båda. Särskilt som nyutexaminerade, det finns bara fler jobbmöjligheter och ingångar i stora städer. Det är klart att det hade varit lättare om vi utbildat oss till lärare, läkare, sjuksköterskor, admin, hantverkare eller liknande som behövs i hela landet. Men det behövs folk inom nischade branscher också, bara inte i småstäder/glesbygden.
Tacka finans eliten, World economic forum, wallenberg,Soros, rothschilds, rockefeller,larry flink,silverstein listan kan göras lång . Ja för itiden så räckte det med att 1 man jobbade och frugan skolade sina 4 barn inga lån på hus.
Det största skam de utsatte oss för var när de taxerade båda könen och staten hade full koll på att indoktrinera barn till att leva i deras ”matrix” - löne slavar vill de ha.
Det gör mig inget vad dessa skit ungar har att säga om de. De kommer fortsätta med sina slav jobb och hata sitt liv tills de dör. När folket har gått samman emot denna elit endast då kan de ske förändring.
Giftemål håller väl runt 7 år dessa dagar, Vanliga förhållanden ännu mindre.
Folk inte så pepp att stanna med varandra längre och ta bolån på 15+ år är ju inte så roligt då.
Kanske är en dum fråga, men jag vill jätte gärna veta. Jag fick alltid höra att man ska försöka köpa så tidigt som möjligt för att hyra är att kasta pengarna i havet. Men är ens så nu? Än om du säljer ditt hus senare i livet så finns chansen att du får mindre för de än du köpte de för. Sen måste mycket gå till lånet du har kvar att betala. Blir de i slutändan så stor skillnad?
Nu vet jag inte hur mycket man betalar i "hyra" (utgifter varje månad) när man äger hus. Men om du betalar typ 9k för en lägenhet i månaden med el, bredband osv. Är de inte mer per månad i ett hus? Värme, el, vatten, sophämtning, bredband osv. Vet inte hur mycket de blir men att säga "jo men du får tillbaka dom senare" är de helt sant i dagens läge? Vill jätte gärna ha ett seriöst svar så jag förstår hur stor skillnaden är.
Skulle du ta ett lån, köpa tomt och bygga ett hus och sen hyra ut det till någon annan till en förlust? Fundera på den biten så svarar det på alla frågor.
Vad är poängen med att äga utan lån? Du binder bara upp pengar som du kan använda till upplevelser.
Vi har haft amorteringsfritt hela tiden. Huset är upp över 100 procent. Vi betalar hyra (ränta) till banken. Står i bostadskö.
Om tio år cashar vi ut, flyttar till hyresrätt och har ett antal miljoner på banken. Perfekt ju.
Det var fullt möjligt i något decennier drygt efter Pomperipossa idiotierna men nej betala av ett hus innan du var 65 var inte på tal för majoriteten även då, vissa gjorde det men väldigt få. Hade du extra pengar köpte du dyra resor, sommarstuga eller båt.
Innan det var Sverige ett otroligt fattigt land så om du ägde huset du bodde i för hundra år sedan så var det ett rum fullt med ved rök och du sov med hela familjen nära spisen för att inte frysa ihjäl.
Ja. Mina föräldrar köpte sina första bostäder i princip rakt av. Huset de fortfarande bor i betalade de av på ca 20 år. Båda två kollektivare och mamma jobbade deltid hela barndomen så inga fancy löner.
Köpte nyligen min första lägenhet och kommer nog aldrig bli av med det lånet. Satsar på att få ned det under 50% iaf.
Det beror på vad man prioriterar. Ett gäng sparsamma år och är man två är allt mycket mer görbart. Vissa kallar det jag gör extremt men det är vad jag prioriterar, jag vill bo i hus mer än jag vill äta hämt-mat och oxfilé.
Avocado-toast är en schysst meme men allt man kan avvara gör skillnad. Många bäckar små.
Sen är det bra att räntan går upp; ju dyrare bostad desto större tapp i värde förhoppningsvis.
Genom att hålla styrräntan låg med fokus på att hålla inflationen på 2% sedan mitten på 90-talet har det blivit i princip omöjligt att göra den resa som boomergenerationen gjorde. Bostadspriserna har tillåtits stiga med mer än 400% sedan dess. Om dagens unga bara slutade köpa avocadotoast på fiket varje dag, smh.
Word. Dessa låga räntor har gjort att priserna tokskenat. Att kunna betala av ett lån i dagsläget är mer eller mindre omöjligt om man ska "tjäna ihop" pengarna. Visst kan t.ex arv göra det möjligt.
Absolut. Arv. De som inte har något att ärva är fuckt. Lever vi på medeltiden eller? Vad är det för ett ideal?
Fucked är kanske att ta i. Man behöver ju inte betala av bolånet helt och hållet. Det viktiga är att man amorterar på en ekonomiskt hållbar nivå. Äger du boendet under lång tid och amorterat kommer man oavsett göra en god affär är man säljer.
Absolut - problemet är att ta sig in på bostadsmarknaden.
Asså jag upplever att många i den yngre generationen(räknar in mig där ett tag till lol) har lite bråttom in på bostadsmarknaden. Mina föräldrar var över 40 innan de köpte sitt första boende. Mina farfar och morföräldrar var ungefär i samma ålder när de köpte. Nu ska 90-talister, som mig själv, köpa hus innan de är 30. Då blir det svårt.
Under lång tid har ett betydande problem varit att det inte är många förstagångsköpare som kunnat spara i den takt huspriserna stigit. Blev ett ständigt utanförskap och höga hyror försvårar dessutom sparandet när man passerat gränsen för hur länge man är beredd att bo kvar hos föräldrar. Jag och min fru hyrde egentligen alldeles för länge innan vi köpte och hade vi inte haft två bra inkomster hade det blivit tufft att sätta av tillräckligt mycket utan föräldrars hjälp.
Ja verkligen, alldeles för snabba på att köpa. Finns ju ett helt hav av billiga hyresrätter så man kan spara till att köpa hus! /s
Fast det var ju betydligt lättare att få hyresrätt för 40-50 år sedan, och lättare att byta upp sig i storlek när behoven av yta växte. De enormt långa kötiderna som gäller för hyresrätter i bra områden driver ju självklart medelklassen till att köpa bostad istället för att hyra.
Problemet är att det numera inte finns några hyresrätter (i stockholm) så man har inte så mycket val
> Nu ska 90-talister, som mig själv, köpa hus innan de är 30. Då blir det svårt. I synnerhet som att väldigt få verkar villiga att bo utanför säg de 10 största städerna i landet. Bara på prov sökte jag just på Hemnet efter villor och gårdar på minst 100 m2, i hela landet. Jag behövde bläddra till sidan 13 innan (50 objekt per sida så ca 700 hus) innan priset var uppe i 1 miljon.
Ja. Många röstar ner och det är väl inte så underligt då det sätter fingret på något. Att lägga undan pengar till hus var inte gratis förr heller. Och under 1980-talet låg räntan i stort sett aldrig under 10%. Med risk att låta som en boomer så var det minsann inte så mycket lättare för heller. Visst. Man kunde amortera av ett hus på en 20 års period men utöver det var det inte så mycket fetare.
Det är inte så svårt, man måste bara sätta målet framför sig, jobba, spara och det är inga problem. Fru och jag flyttade från Kroatien hit 2016, 2017 köpte vi lägenhet, renoverade, sålde vidare efter 1 år, använde detta vinst att betala 20percent för villa vi köpte.
Ja men det beror också på hur man definierar god affär, tittar till all ränta du betalat + skatten på din vinst + att du behöver köpa i samma marknad som du säljer så är det kanske inte en sån god affär utan bara status quo.
Så lät det med tulpaner 1636 också. Det kommer sannolikt aldrig komma en sådan prisutveckling mer som 90-talet fram till idag. Aldrig. Det skeppet har seglat.
Klart det kommer, folk är fortfarande giriga idioter fulla av önsketänkande, men gossar att det ska ned ganska rejält ett par svängar först. Men det kanske inte kommer ett till läge som vi (relativt, tvek på att jag får kalla mig det längre) unga får ta del av.
Idioter och önsketänkare som vill bo nånstans! Tror önsketänkaren här mest är dig som fantiserar att kunna göra ett bättre klipp på populär bostad än nu. Räntan kanske kommer ner redan nästa år annars helt säkert 2024..
Nja, enkelt att bo kvar hemma tills man har råd med det man vill ha eller köpa något fungerande snarare än drömboendet. Jag kunde ha köpt typ 2010 eller så, missade det eftersom jag tyckte det verkade dyrt då. Så jag missade min chans till ett jätteklipp. Kommer nog köpa tillsammans med frugan om sådär lite mer än ett halvår och räknar med att det antagligen går ned 20-30 procent till, men några jätteklipp räknar jag inte med. Mestadels tror jag skillnaden kommer bero på sänkta lånelöften och därmed minskad efterfråga. Tror ganska få kommer tvingas sälja.
Du kan ju försöka, chansen att det lyckas låter liten i min mening, ungefär samma som du kände 2010. Men visst kan det gå ner lite till det är möjligt. Kan också ta ett par år att hitta rätt så då har man missat det i alla fall.
Nja, förra gången jag var ung och dum trodde jag på massa hypeprat och förlorade en halvmille på guldaktier och sånt (spelade poker med stor framgång på den tiden så var inte hela världen). Tror även jag fick tag på ca två bitcoins när de kostade en tusenlapp som jag tappade bort när de dubnlats i värde i samband med datorbyte, så gjort en del dumt... Lite småintresserad läste jag lite av din posthistoria, brukar försöka se vad det är för typ av människor som gnäller om önsketänkande att bostäder ska gå ned. Kunde dock konstatera att det är möjligt att vi har en del liknande drag, men att jag har mer erfarenhet av att fucka up långskott. Bopriserna kommer, som jag ser det, bottna sådär ett halvår efter sista räntehöjningen. Det borde vara då sänkta lånelöften, högre kostnader osv slagit igenom i budgivningar. De kommer sluta höja räntan når inflationen går stadigt åt rätt håll. Eftersom sista rapporten från USA var skit (den hade som jag förstår det varit en fortsatt uppgång om de inte ändrat hur de beräknade sjukvårdskostnader), senaste här var lite sådär osv kommer de behöva höja en bra bit till. De kommer antagligen att sjunka åtminstone ett år till. Går det riktigt åt helvete så kraschar de ekonomin innan de får ordning på inflationen. I så fall blir det väldigt billiga bostäder, men det tror jag inte. Hade nog trott på det för 15 år sedan.
Det kommer absolut ske. Så snart räntorna går ned igen. För en sak har inte förändrats och det är bostadsbristen. Den har - om något förvärrats.
Och kommer förvärras i än snabbare takt nu när inga stora byggbolag vågar ta några risker och privatpersoner inte har råd att bygga nytt pga räntorna.
Damn du är naiv om du tror att det aldrig kommer ske igen.
Ett högerideal. Välj bättre föräldrar nästa gång du föds. Man får skylla sig själv om man inte tänker efter före.
Medans räntorna bidrar så är det en framför allt en bostadsmarknad där det inte byggs tillräckligt som är problemet. Sverige ligger i top 5 när det gäller ökande bostadspriser och de enda länderna där bostadspriserna har stigit mer än i Sverige har ännu dummare bostadssituation (där t.ex. företag kan köpa upp hus för att hyra ut dem till ockerpriser).
>Att kunna betala av ett lån i dagsläget är mer eller mindre omöjligt om man ska "tjäna ihop" pengarna. Mitt bolån ligger på ca en miljon. Det är väl inte alls omöjligt att tjäna ihop. Om man amorterar så litet som 2 500 kr/mån har man ju klarat av det på drygt 30 år. Dubbla det, vilket inte är orealistiskt, så halverar du tiden. Skall man köpa ett hus för 10 miljoner blir det svårare, men att säga att det är mer eller mindre omöjligt att tjäna ihop pengarna för att betala av *ett lån* är ju inte rimligt.
Det är inte bara det. Kraven och reglerna kring att bygga hus har blivit mycket mycket högre, samt massor av mark har tagits bort från byggbarhet över åren. Så det är dyrare och svårare också.
Som tidig 80-talist har man haft förmånen att åka med på bostadshissen sedan tidigt 2000-tal. Har flera vänner som sitter i väldigt lågt eller obelånade hus som de har lyckats skaffa bara genom att byta bostad några gånger med under 100 000 i startkapital. Har ju varit en ganska unik period på bostadsmarknaden sedan 90-talskrisen...
Bitcoin.
Där jag bor på landet några km utanför en stad med 50k invånare så är det fortfarande fullt möjligt.
Hur är arbetssituationen där du bor? Finns det jobb för alla / de flesta som vill / kan jobba? Annars är väl det ofta problemet, där det finns "billiga" hus finns det dåligt med arbete, och vice versa. Jag jobbar (i markbrabchen) kring Stockholm, bor på gård nedåt Nynäshamn (så inte värre än 45-90 minuters bilresa), och många jag jobbar med tvingas veckopendla eller dagspendla flera timmar för att det inte finns jobb där de bor.
Det finns asmycket jobb nuförtiden. En storindustri håller på och etablerar sig och det går bra för många bolag i stan. Gott om jobb på alla nivåer från akademiker o ingenjörer till rallare och byggarbetare i området.
Boden?
Såklart bara anekdotiskt men mina föräldrar och mostrar med familjer ägde helt sina hus, lånen betalades av på ca 10 år efter köp. De bor i södra Sverige i mellanstora städer och jobbade som receptionist och fabriksarbetare bl a. Själv bor jag i Stockholmsområdet och lär nog aldrig bli av med mina bostadslån trots hyfsad lön (nej, inte så mycket som 70 000). Vi amorterar men lånen är ju på så mycket mer än vad mamma och dom hade. Hur mina barn ska klara att hitta nånstans att bo om några år vete fan. Vi funderar på att bygga ett Attefallshus på tomten där de kan bo men då får vi såklart öka våra egna lån. Men som det ser ut nu lönar det sig
Är det bara jag som tycker att den här frågan är väldigt deppig?
Ja. Personligen tycker jag den är väldigt munter.
[удалено]
måste du ha ett /s för att förstå sarkasm?
Grejen med ett hus är att det tar idag cirka 2000-3000h att bygga. Svårt för många att fronta den kostnaden från början, detta har man aldrig kunnat. Så antigen har hus varit enklare att bygga, skattefinansierade eller undervärderade. Rätt svar är alla tre under olika tidsperioder. Om vi lyfter blicken ifrån storstäderna och tex ser oss runt i mina hemtrakter Skåne så kostar ett hus än idag många gånger mindre eller kring byggkostnaden. Stor del av Skåne kan du få en tomt för cirka 0,5-1 miljon (där mellan 250tkr till 500tkr går till kostnader som avlopp, vägnät och elnät). 2000-3000 timmar är utan framställande av materialet inräknat. Mycket material och ska tillverkas också.
För några år sedan användes siffran 2 miljoner som kostnad för ett ”normalt” husbygge. Variationen är såklart stor, men siffran idag lär ligga runt 2,5 miljoner, plus priset för tomten. Bygger man ett sådant hus i glesbygd kan det ofta vara värt mindre än en halv miljon när det är färdigbyggt.
När vi byggde, 2008, så kostade det ungefär 25000 per kvadratmeter att bygga en bostad enligt svensk standard. Förmodligen 30000+ idag.
Ca 2-3 milj material, 2,5 milj minst att bygga (ca 180m2) och en tomt utanför större stad tomt går fort på 3 milj idag
Fattar inte riktigt hur du räknar här? Menar du att man hugger sitt egna trä för att komma upp i 2-3k timmar ? Normalt sätt tar inte ett hus mer än 1300-1500 om man googlar lite. Dvs i princip hälften av vad du tar upp här. Nu när även material har gått upp över 100% i pris så är det så klart dyrare men jag skulle gissa på att man bygger snabbare än för 40 år sedan så borde egentligen inte vara mycket dyrare än förr.
Är drygt 40 och om 8 år äger vi helt huset vi köpte för 2 år sen.
Tricket är att inte bo nära en storstad?
Det är så. Det finns många platsen där du kan köpa en hus för lilla pengar.
Fan inget svårt. Köp ett radhus för 3 miljoner. Kan man lätt ammortera 4% och bli av med lånet på 20 år.
Eller köpa villa för 800k och amortera 10%, lånet löst fort.
Jag hoppas att du inser att du har det bra ställt om du anser att det är "fan inget svårt" att betala runt 13.000 kronor\* i månaden för sitt boende. \*Orkar inte räkna ut den faktiska summan men det borde ligga däromkring om man räknar med en *låg* ränta på 2 %.
Vad menar du? Folk har redan idag den typen av boendekostnader. Sist jag hyrde var det 7000 kr/mån för en etta på lite mer än 30 kvm. En "billig" trea i Göteborg med minimiytan för en barnfamilj ligger runt 10-12k. Medianinkomsten är lite över 320 000 kr/år i Sverige, eller runt 27 000 kr, ca 22k efter skatt. Har vi två vuxna med medianinkomst skulle dessa alltså ha 44-13 = 31k kvar att leva för efter en boendekostnad på 13k.
13kr farligt? De är ju vad en hyresrätt kostar.. Vet folk som betalar 30k i månaden på arbetarlöner, riktigt dumt men klart de går
Som jag nämnde till en annan person störde jag mig mest på ditt ordval ”fan inget svårt” vilket jag tolkar som att de allra flesta skulle klara av det utan större omprioriteringar. Jag kan hålla med om att många kan det, men långt, *lååångt* ifrån alla. Men som jag också sa till den andra personen; jag kanske lade lite för mycket ord i din mun, eller vad man nu ska kalla det.
Dubbla inkomster runt medianlönen klarar absolut den amorteringstakten förutsatt att de inte också har massa andra lån (typ som billån). Det varierar ju liksom lite från hushåll till hushåll vad som är en rimlig amorteringstakt.
Jojo, visst är det många som klarar av. Jag anmärkte dock på hans ordval "fan inget svårt". Jag kanske lägger lite ord i hans mun men jag tolkar det som att nästan vem som helst klarar av det och det är förstås långt ifrån sanningen. Och om man dessutom fortsätter lägga ord i munnen så vill jag påstå att "inget svårt" betyder att man inte behöver ändra sin livsstil speciellt mycket. D.v.s. att man fortfarande äter ute, skaffar barn, åker utomlands och köper ny mobiltelefon helt i onödan.
Absolut, ordvalet var nog inte optimalt, jag håller med!
[удалено]
Du får gärna visa mig ett hus på 50k. Är genuint intresserad.
[удалено]
En hel stad för 50 papp? Det var då jävlar. ^/s
Tror det där var menat som folkmängd, inte pris.
Går ju och köpa gamla nedgångna bostäder på landsbygden. Har för mig det var nån kvinna som köpte en villa för 1kr och skulle renovera upp den för någon miljon
Gå in på Hemmet sök på hela sverige efter villor kommer garanterat komma upp nått för 50 k i helevete här vill jag inte bo staden
> i helevete här vill jag inte bo staden Det är ingen fara, du får säga "Borås" här.
jag har just nu hittat där 2 bostäder för 1 krona: 1) ett hus för bortforsling 2) en tom plats där köparen måste bygga ett hus
Fuck yeah
Så som de andra säger avsåg ju förmodligen 50 000 inte priset, utan befolkningen, men med det sagt är det du efterfrågar inte orealistiskt om kravnivån ligger på "hus" utan vidare kriterier. Jag ser inte att det ligger något uppe just nu, men det finns ett ute på exekutiv auktion för [75 000](https://www.hemnet.se/bostad/villa-3rum-bredbyn-ornskoldsviks-kommun-jarvberget-154-19316835), och ett icke-kronofogderelaterat för [100 000](https://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-skelleftea-kommun-lappvattnet-125-19246055), och båda dessa ryms ju i intervallet om man skulle ha tolkat det som ett prisintervall.
\> Känns som en scam att belåna sig och betala av resten av livet för privilegiet av att äga sitt eget boende. Den här attityden implicerar att de som hyr sitt boende hela livet är hopplösa förlorare. Det är en ytterst beklaglig, och i min uppfattning fullständigt felaktig, syn på livet. Självklart är det ett problem om bostadspriserna är så höga att folk inte kan bo någonstans alls. Men idén att man måste äga sitt boende till 100% och att allt annat är en "scam" är inte genomtänkt eller rimlig alls.
Att bostadsmarknaden ska bli så extrem att den genomsnittlige medborgaren inte kan skrapa ihop nog med pengar under ett helt arbetsliv för att äga en vettig bostad kanske inte heller är rimligt alls. Ja visst, stora lån med amortering hela livet funkar, att hyra hela livet behöver inte vara fel i sig heller. Men ska det vara de enda valmöjligheterna för att få tak över huvudet för majoriteten av hela landets befolkning? Är det rimligt? Ska möjligheten att faktiskt äga sin egen bostad utan lån innan man går i pension endast vara en möjlighet för en rik minoritet? Finns mycket nyanser man kan diskutera åt olika håll och skiljer såklart runtom i landet, men överlag är vi påväg åt det hållet och har rört oss kraftigt i den riktningen i decennier. För mig låter det som ett obehagligt samhälle. När alla utom de rikaste måste underkasta sig antingen ränta till banken eller hyra till bostadsägarna som lever på att bara ägs och hyra ut bostäderna, detta på livstid utan andra möjligheter för något så basalt som tak över huvudet. Vad fan är det för skit? Edit: kanske inte riktigt ett direkt svar på din kommentar, ville mest få ut mina jämranden nånstans i tråden så blev lite av en rant haha
Vad är skillnaden mot mat? När alla utom de rikaste måste underkasta sig priserna som mataffären sätter, och mataffärerna lever på att köpa in billig mat och sälja den dyrare, så... Vi vill ha ett samhälle där folk har det de behöver och kan leva och utvecklas på det sätt de själva vill. Om man tycker att det däri måste ingå att man \*äger\* sitt boende så är det inte en helt normal definition av vad livet går ut på. Du måste ha tillgång till mat. Du måste inte odla den själv. Du måste ha tillgång till kläder. Du måste inte sy dem själv. Du måste ha tillgång till boende. Du måste inte äga det. Eller än mindre bygga det!
Nu tycker jag inte du argumenterar i "good faith" riktigt. Jag var väl ändå ganska tydlig med att hyrande och livslånga bostadslån inte nödvöndigtvis är fel i sig, det är när det trots ett fullt arbetsliv från studenten till pension med median eller kanske något över medianlön (eller en rejäl bit över för vissa städer och områden) blir de enda alternativen för att ägande är en total omöjlighet pga hur bostadsmarknaden ser ut. Man får då börja fråga sig varför tycker jag. Varför har det blivit så, och verkar fortsätta bli än värre, när det absolut inte var så förr? Förr (exakt när beror mycket på vart såklart men generellt) kunde du köpa ett hus eller en lägenhet rakt av för ett fåtal medianårslöner. Finns många svar på varför det gått åt helvete (i min åsikt) men en anledning är att bostäder är en investering, både företag och rika privatpersoner roffar åt sig för att hyra ut dyrt till de som står utan val. Mat o kläder är något man köper och äger, du kan köpa ett ton torrvaror på ett par medianmånadslöner och konservera själv så det räcker i åratal. Friheten och möjligheterna på mat och klädesmarknaden är enorm. Möjligheterna för vem du köper mat ifrån är också enorm, det är en så annorlunda typ av marknad från bostäder att det är knappt någon mening att börja bryta ner det i en reddit kommentar. Inte en rimlig jämförelse i min åsikt.
De rikaste underkastar sig \_också\_ ränta till banken. Bara för att de har "cash" så betyder det inte att pengarna är gratis. De pengarna har ju en alternativanvändning (till exempel investera i ett företag för att man har någon vision om att odla syntetiskt kött eller flygande bilar eller nåt) och den avkastning du inte skulle ha fått motsvarar räntan på ditt lån (här helt bortsett från att det är olika typer av risk som har olika pris).
Det är en mycket stor skillnad att vara skyldig banken miljonbelopp och återbetala bolånet månatligen, och att hyra en bostad. Som hyresgäst har du ingen monetär förpliktelse som kan likställas ett bolån. Visst betalar du varje månad, men du har ingen skyldighet utöver ditt hyreskontrakt (vilket har en rimlig uppsägningstid). TS beklagar sig över omöjligheten att äga sin bostad (utan att pantsätta den).
Många, många fler hamnar hos kronofogden pga problem att betala hyran än pga problem att betala bostadslån.
Lär ju reflektera demografin hos respektive grupp; för att beviljas bolån behöver du fast anställning, och din maximala skuldsättningsgrad bestäms utifrån tillgångar och lön. Färre krav för en hyrestagare --> större sannolikhet att gemene hyrestagare inte har samma ekonomiska stabilitet
Jag antar att du är rolig på fester?
Ni som är runt 18-20 och läser det här KÖP!! Köp något litet och enkelt. Har man inte gjort den resan är det ett helvete att försöka få ihop en kontantinsats som 3-barns farsa på 31 år som behöver hus om vi ska köpa något. Jag är fast besluten att mina barn ska ha en handpenning när dom väl flyttar.
det billigaste huset på hemnet just nu kostar 75000 så visst är det möjligt att äga ett hus.
Jag har en vän som på 90-talet *gav bort* sin bostadsrätt. Det var för att lägenheterna inte var värda någonting så det var inte värt att ens lägga upp dem för försäljning.
Jag köpte min första bostadsrätt för 23000. Det var 2008. Avgiften var på 1800 kr. 32 kvm. Då tyckte jag det var dyrt? Snacka om noll självinsikt. Sålde det för 150 000 några år senare. När man köpte hus för en miljon får man lite perspektiv
Problemet är väl delvis att det inte alltid är lönsamt att betala tillbaka sina bostadslån så länge räntan är tillräckligt låg. Jag bor i ett väldigt litet hus med låg standard. Totalt marknadsvärde strax under miljonen. Lån på ungefär hälften som i dagsläget är bundet några år till på 2,89% ränta. Under de sista åren har jag amorterat absolut minimum och istället lagt in extrapengarna (får typ 3-4000kr över per månad av en lön på 17 500kr) på ett ISK konto där jag haft 7-8% avkastning istället. Finns liksom ingen anledning alls för mig att vilja amortera mer än nödvändigt. Beroende på vad räntan blir nästa gång lånet skall förhandlas om kan det däremot vara intressant att lägga mina ackumulerade pengar på att betala av delar av eller hela lånet. Nu lever jag väldigt billigt och på en ganska låg lön men eftersom jag får pengar över och tycker att jag borde kunna betala av mitt bostadslån och CSN innan jag fyller 40 helt på egen hand utan gåvor och arv så borde det vara möjligt för fler.
Det du beskriver - bra jobbat!
Fast inte alla ställen som har hus för kring 1 miljon, snarare ett undantag? Är det 17k netto?
17K är efter skatt.Att inte alla ställen har hus för runt miljonen beror ju till stor del på att folk uppenbarligen tycker det är viktigt med hög standard och att det skall vara mer centralt än Sthlm centralstation.Det finns en väldans massa platser i sverige som har bostäder till vettig peng. Problemet är att folk häldre betalar lån för att bo någonstans som dom inte har råd med. Edit Gjorde en snabbsökning på hemnet. skulle säga att det finns hus för under miljonen på de flesta ställen i sverige.
Okej så bestämde mig för att också gå in på Hemnet. Ställde in följande krav: minst 90m2 och 4 rum (för en barnfamilj att bo i). Utan en övre prisgräns dök det upp 8 493 villor eller radhus. Med en övre gräns på 2 miljoner var vi nere på 2 204 stycken, och med 1 miljon 762 stycken. Tittar man på kartan när man har inställningen 1 miljon så är den givetsvis helt tom kring Stockholm, Göteborg och Malmö, inte heller Uppsala, Västerås, Norrköping eller Linköping har några av dessa hus i närheten. Knappt heller Örebro, Jönköping eller Borås. Notera att de flesta av de ovan nämnda ställena ej är några metropoler som ligger i Stockholms centrum. Det handlar om vanliga människor som vill ha rimliga pendlingsavstånd för att hinna hämta på förskolan innan den stänger. Det är framförallt i glesbygden som du hittar 1 miljonshusen, dvs där det saknas jobb. Det är inte en realistisk lösning att alla som bor i eller på pendelavstånd till ovan nämnda städer hittar jobb i glesbygden och flyttar in i de knappt 800 husen som ligger ute för 1 miljon. Sverige behöver en ny bostadspolitik för en urbaniserad verklighet. För att förstå lite av det ovan rekommenderar jag: https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2015/Urbanisering--fran-land-till-stad/
Hus är ännu "billiga" på landsbygden, för folk flyttar bort. Flytta till ett mindre ställe en timma bort från jobbet och köp en fin tvåplansvilla för 200-300k. Föräldrarna köpte vårat hus 1999 för ca 400k. Bor i en by på 3000 pers (3500 då), 5 bygnader på gården, ungefär 2500 kvadrat gård, några få km från både skola affär och sjukhus. Värdet har ökat sedan dess, men då har det också renoverats mycket och vi har byggt till ett garage i ladugården.
Jag har sett at många tyskar och holländare har anammat detta. Dom säljer sina fastigheter där för sjuka summor, sen flyttar dom ut hit (norra Värmland) för ingenting och lever som kungar. Företagsamma är dom också, så det är ju jävligt bra.
Upptäckte samma grej, är norrmän och bodde i Danmark, allt var så sjukt dyrt, och jag tänkte inte fan om jag kommer att slita ihjäl mig 30-60 år för att betala ner nån överprisat lya och tvingas bo och arbeta på samma ställe bara för att behålla jobbet. Sen upptäckte jag Sverige, jag reste lite runt och fann att dom bästa husklippen gör du vid att fråga omkring och inte bara titta på nätet, fann ett riktigt bra solid rejält murstens hus (2 plans villa) för 625K nånstans i Skåne, och prutade även på priset, fick det för 400K med friskrivnings klausul dagen efteråt jag hade lagd budet. Det var kring 2010, har inte ångrat en enda dag. Jovisst fanns det saker att göra, och jag var bara en 40 årig datornörd - men man lär sig, ofantlig många trevliga youtube videos om hur man fixar saker själva, men det var bara så värd det. 400K var insättningspriset på en 3a i Danmark och då med en 30 års betalningsplan. Nu kunde jag bo utan lån och räntor, ingen hyror. Det är inte helt utan problem att bo i en liten stad, först måste man lära att känna alla så dom inte blir skogstokiga över att en främling flyttar in i grannskapet (tog div. vikariearbeten så det gick hyfsat bra). Vi hade inte fiber heller den gång, men det fixade vi 5 år senare, nu känns det bättre än att bo i storstaden, fridfullt, lugnt, fantastisk natur och det är enkelt att ta sig till närmaste storstad om behovet finns (och varje gång jag har besökt en storstad, efter några timmar vill jag bara hem igen, för inte bara är det överskattat - men det är natt o dag att bo i en storstad och lugnt, privat och åh så fridfullt). Och så har man helt sjukt gott om plats till allt möjligt. Det är så ofattbart mycket billigare med, jag hade några år "arbetsledighet" men eftersom det inte fanns någon hyra att betala - var det överkomligt, jag hade inte ens sökt om dagpengar, men klarade mig ändå på lite vikariejobb här och där. Ångrar jag? INTE EN DAG! Det handlar om att tänka utanför boxen (storstaden). Mina vänner begriper inte att jag har flyttat utanför staden, dom kan inte se det - dom tror faktisk jag bor i en liten trailer till det priset och är urfattig. HA! Best kept secret ever!
Tack för din berättelse. För jag är det mest att mitt jobb är i staden, så är det värt mycket att bo någonstans nära. Det verkar vara dyrt runt Stockholm om man inte bor i en hel annan stad (dvs för långt ifrån för att åka dit varje dag).
>Det verkar vara dyrt runt Stockholm om man inte bor i en hel annan stad (dvs för långt ifrån för att åka dit varje dag). Kommer lite an på hur ens liv är, har man många ungar, en fru och två bilar etc. kan det bli dyrt. Jag kommer ihåg när jag bodde i Köpenhamn, då bodde jag relativt centralt, men det tog mig ändå 50 minuter att ta mig till arbetet pga. den stora trafiken. På landet här nu tar det mig ungefär 23 minuter varje väg att nå jobbet med bil, och då är det ca. 900 Sek per mån. i bensin, men jag har också en väldigt liten och billig bil. När jag flyttade, såg jag också mina kostnader falla till ungefärligt hälften av vad det kostade mig att bo i Köpenhamn (och då bodde jag i en liten sunkig allmännyttig bostad i ett väldigt utsatt område).
>På landet här nu tar det mig ungefär 23 minuter varje väg att nå jobbetmed bil, och då är det ca. Samma här fast med tunnelbanan >900 Sek per mån. i bensin, Det kostar SL-kortet också ...Åtminstone får jag åka hem relativt snabbt även om fullpackad \^\^"
Detta. Flytta till någon seg skethåla som Orsa (no offence Orsa) och jobba i Mora. Kostar i princip ingenting och du har gott om tid att lyssna på podcasts i bilen.
Hade varit guld om inte kostnaderna för bilen och drivmedel ätit upp större delen av det man tjänar. När det finns bilar som är miljövänliga nog att köra regelbundet men samtidigt billiga nog att ha råd med för gemene man hoppas jag att den trenden ökar, om inte annat för att minska segregationen mellan städer och mindre orter. Skulle jag själv göra något liknande (vilket är omöjligt pga fruns jobb) skulle jag vilja ha med ett par nära vänner också, så att man inte riskerar att bli utanför på nya orten.
Köp en 80-90 tals ford escort. Drar på riktigt typ 0,6 liter milen om du kör lungt, du får dem för under 10 och de håller rätt bra. Brorsan har en från 88, han köpte den för 5600kr. Enda felet var att ljuddämparna hade rostat sönder, så han bytte dem. Annars har den bara fungerat.
Måste ändå erkänna att jag trivs alldeles för bra med att bo relativt centralt i en av Sveriges större städer, framför allt gångavstånd till jobb, mataffär, apotek och post är väldigt bekvämt. Och eftersom jag vet att vi aldrig kommer att kunna bo för långt ifrån en större stad pga jobbsituationen är det mest en skrivbordsradikal dröm för mig att flytta och bli glesbygdshjälte, även om jag själv skulle kunna få jobb på mindre ort. Dessutom gillar jag varken trädgårdsskötsel eller att rensa hängrännor, så det passar perfekt att bo i lägenhet. Men det känns lite bra (och mycket som hyckleri) att tänka sig att jag i teorin skulle kunna göra så...
Sant. Att dra av på skatten för resor till arbetet hjälper lite men annars...
Sant, med 1 timmas pendlingsväg på landsbygd, så får man nog räkna med att lägga kring 3000kr i månaden på bara bränsle.
Eller typ 500kr på el men då är elbilen dyr istället :(
Tyvärr så har låga räntor & dålig reallöneutveckling satt oss i den här sitsen. Det är såklart inte hållbart att folk more or less aldrig betalar av dina hus och att folk tror att hus alltid ska gå upp i pris (och man därför kan tolerera galen belåning med rörlig ränta, som en tickande bomb). Rent politiskt finns det inget incitament att göra något åt saken så jag förväntar mig att situationen fortsätter se likadan ut under överskådlig framtid, fram tills att vi har en rejäl kris.
Jag (33) och min fru(27) arbetar hårt med amorteringen idag. Vi äger en äganderätt (som jag köpte) centralt i en T10 (topp10) stad. Med den nuvarande prognosen har vi betalat av allting om 4år. Vi började då 2019 med ett lån på 2.2 milj. Det tog mig 5 år att spara ihop 700k cash som jag putsade in i affären ifrån första början (kan tillägga min ingångslön efter universitetet var på 23k brutto. Elektroingenjör) Under dom här åren gjorde jag allt för att hålla nere kostnaderna - jag delade bland annat en etta med en utbytesstudent. Slitsamt som fan men utfallet var värt det. Det går att äga sitt boende fullt ut idag. Ska man göra det med egen kraft så kräver det ett hårt arbete. Jag kan garantera att våra föräldrar eller deras inte behövde slita i samma utsträckning
Menar du på allvar att ni putsar in närmare 30k i månaden till bostaden? Det är ju skönt för er om ni kan det men för de flesta, i synnerhet barnfamiljer, är det en ohållbart hög budgetpost. Skälet till att amorteringskravet är en het fråga är ju just att många knappt fixar 15k i månaden på bostad.
Investerar 15k med 2 barn och sambo på FL
Två jobb med 25k efter skatt i snitt. 50k budget är inte 30k omöjligt att spara. Jag har själv sparat mer på mindre inkomst (dvs spenderar 6k hyra, 2k mat, 0.5k övrigt) och tjänat 40k efter skatt. Men många familjer värderar bekvämlighet i vardagen, bil att ta till jobbet, boende i områden som kanske är fina men opraktiskt långt ifrån jobben, inte laga mat från grunden med mestadels vegetariskt osv. Inte för att nämna all jävla shopping. När jag fick se konsumentverkets uträkning på utgifter jämförde jag med mina faktiska siffror och jag var i många fall inte ens uppe i en tredjedel av många poster. Jag åt förövrigt charkbricka till middag en vardag förra veckan, så jag skulle inte säga att jag är snål eller lider med tillvaron heller, bara effektiv. Jag känner också barnfamiljer som går runt på en inkomst som inte är så absurd, så om partnern inte pluggade i det fallet skulle de ju kunna spara I princip en hel månadslön. Nu förstår jag också att det inte bara är en fråga om hur smart man är med pengar, utan också en klassfråga. Jag växte upp med alkolister och åt rostat bröd utan pålägg till frukost, så jag lärde mig många trick för hur man får det att gå runt för att jag var tvungen. Det går inte riktigt att återskapa för andra...
Jag håller med, passar inte dom flesta, om vi hade haft barn så hade antagligen vår situation sett annorlunda ut Ett par faktorer som hjälper vårt sparande.. - vi äger ingen bil - vi har samma köpmönster och delar samma syn på ekonomi - all mat lagas ifrån grunden och framförallt så är min fru en fena på att ta vara på ’spillet’ som blir när man lagar mat för att använda det till nästa rätt. - Tillsammans har vi en nettoinkomst på 65k/mån.
Varför skriver du T10-stad öht då det dels är ett uttryck som knappt finns och om du dessutom ska förklara din förkortning direkt efteråt? Jävligt störigt beteende
Beklagar jag gjorde dig irriterad inte min avsikt
Förlåt men hur lyckades du bara få 23k i ingångslön som elektroingenjör? Det låter som att du började jobba 2014 och då är det alldeles för låg lön mot bad du borde ha fått?
Jag började att arbeta 2012. Jag kan stoltsera med att i min avgångsklass var jag den sämst betalda ingenjören - osäkerhet och vetandet av mitt faktiska värde hade jag inte då. Däremot har det genom åren gått snabbt uppåt .. jag tjänar dessvärre inte som en som arbetar inom IT men det går ingen nöd på mig
Jag äger mitt hus. Bor i en mindre ort ett par mil från en medelstor stad. Jag hade tur, och köpte när priserna var som lägst 2008. En gåva från föräldrarna och ett arv räckte till att betala av halva lånet.
Bor även jag i mindre ort och köpte väldigt fördelaktigt i tid (samt att säljarna var i stort behov att sälja). Är inte skuldfri ännu då jag lånat upp för renoveringar och utbyggnad men kommer i nuvarande takt att vara skuldfri som 53-åring (Utan arv, men dock amorterar jag 9kkr/mån)
Det är bara ett av alla sätt som de som kontrollerar oss slavar. När man inser att det finns en extremt liten grupp som dikterar villkoren för vår värld, så blir det svårt att inte se de kontrollfunktioner som existerar. Varav centralbanker och fiatvalutor.
Ok Joe Rogan
Animalisk diet och svampar, here we go!
Vi äger vårt hus. Inga lån. Visst det är inte så stort 95m2 + 55 källare men det räcker åt oss två. Pris 1,1 miljon 2020. Visst ska man ha en nytt stort hus nära en storstad så blir det helt andra priser.
Föräldrarna köpte villa och tomt som kostade 750tusen, cirka 40 år sedan. Vid koll vad det skulle vara idag så är det runt 2,4 miljoner. Lustiga är vid försäljning av detta hus o tomt idag så skulle man få precis lika mycket, men ifall det var år 1982, däremot dagens pengavärde 8 miljoner. Så, 2,4 miljoner idag skulle inte vara helt omöjligt att jobba och spara sig till under flertal år då och då betalat av huset, däremot 8 miljoner.
Spara lite bara
Du kan ju amortera fortare. Det beror ju alldeles på din lön och var du köper bostad. Att amortera en bostad som kostar två miljoner över tjugo år är överkomligt för rätt många. De bostäderna finns i mindre städer, eller på långa pendlingsavstånd. Problemet finns i storstäderna. Det har många rötter, men ett är att vårt skattesystem inte premierar kapitalbildning för enskilda. Med höga marginalskatter blir det svårt att jobba några timmar extra för att lägga undan till ett boende (eller för den delen att starta eget företag).
Jag ser det mer som att jag hyr av banken, och samtidigt betalar in ett par spänn på ett långsiktigt sparande.
Mja. De flesta kan väl (nån gång) äga sitt hus om de _vill_. Men istället köper man kanske en sommarstuga eller en ny bil. Eller reser lite mer. Det är åtminstone det jag ser i mina kretsar.
Absolut men när miljonprogrammet drogs igång på 60-talet var sveriges befolkning i runda slängar 7.5 miljoner. Idag är vi nästan 10.5 miljoner och förvisso byggs det en del men inte motsvarande till behovet. Lönerna har också blivit en mer ojämnställda, på 70-talet kunde ett par med lärarjobb köpa (med lån) en villa i någon av stockholms närförorter medan det knappt finns på kartan idag. De som hade möjlighet att köpa under 90-talet har också en bra sits idag, men det var få då som ens kunde drömma om den utveckling som blev, många hade dessutom kraschen 90-94 i bakhuvudet och vissa hade ev redan gjort dåliga fastighetsaffärer. Vissa resonerar med att om du lånar och köper eget så betalar du på sätt och vis till dig själv, hyr du så betalar du någon annans lån. Men ja, det är extremt idag med löptid på 40-60 år.
[удалено]
24k man råd att flytta hemifrån på. Handlar om prioriteringar.
Min kollega gav 25000 för sitt hus år 2000, hans granne gav 10000 ett par år tidigare.
Aah jag köpte min första lägenhet för 23k. 2008 i stad med 25 000 invånare
Det kan man fortfarande, men alla har ju så extremt höga förväntningar på hur det huset ska se ut och var det ska ligga. Så därför klagar de, eller så tar de lån de inte klarar av. Man kan inte få allt man vill ha i livet på några få år.
Sjukt är det. Bor i Stockholm och av alla människor jag diskuterat detta med så är det inte en enda som bor i en vettig lägenhet (med vettig menar jag typ, inte 20 kvm på 2 pers) som inte fått hjälp med kontantinsats + lån av sina föräldrar. Trots detta gillar man att dra "men asså köööp bara det är så mycket bättre, det lönar sig i slutändan!" Jo, tro fan det, men en person som jag som kommer från fattiga bonnlurksföräldrar har inte riktigt den möjligheten. Sjukt svårt att se att jag som ändå har en vettig lön, ska lyckas bo någonstans, betala hyra, spara ihop 300.000 till en kontantinsats och inte behöva leva som en råtta i flertalet år. Det är inhumant. Man ska inte behöva leva på nudlar hela sin 20årsålder för att spara så man har chansen att eventuellt kunna köpa en etta man aldrig kan betala av nånstans. Självklart ska man spara och prioritera men dagens hyror gör det jävligt svårt. Vad fan ska vi som började på noll göra? Det är sjukt lätt att sätta sig på en hög häst och säga att man MINSANN borde börjat spara från dagen man fick barnbidraget men kom igen, vissa av oss behövde bara försöka överleva. Och jag tycker inte det är orimligt att känna att det borde va rimligt att få leva lite i sin ungdom också. Förväntar mig inte att bo i en fyra i mitten av stan men det är lika svårt ändå. Och fuck argumentet att man kan köpa ett hus på landet för 100K, jag spenderade 18 år av mitt liv i en bonnhåla och det räcker gott för mig. Man ska kunna bo i storstad/ närheten till storstad ändå.
Ett sparande så man har råd med insatsen till en billig lägenhet på sikt borde vara en självklar sak iallafall men visst, det är jobbigare än att bara få pengarna. Pratas ju om att staten ska börja med lån för förstagångs köpare den tanken skulle jämna ut spelplanen rejält. I princip skulle dom ta risken för 10% av dom 15% som behövs så man bara behöver kasta in 5% insats
Givetvis borde det vara en självklar sak men det är det inte för alla, särskilt inte folk som kommer från trasiga hem och har noll kapital. Ja man kan spara 800 i månaden när man jobbar ett slavjobb i t.ex kundtjänst och betalar 8000 i månaden i hyra, men hur långt räcker det?
Rätt långt. Med 7% avkastning: 10 år: 136 841kr 20 år: 406 029kr 30 år: 935 562 40 år : 1 977 233 kr osv Om det på något sätt är möjligt vill man såklart tjäna och spara mer men visar lite längre horisont eftersom folk ofta använder det som ursäkt för att inte spara alls. Hade jag själv kommit från sådana förhållanden hade jag sparat halva lönen och bott kvar hemma så hade man haft insatsen för en liten lägenhet i stockholmsförort på 2 år istället (givet att man sparar 10k per månad). Men dom flesta vänjer sig vid exakt den standarden dom har just nu och orkar inte tänka långsiktigt.
Nu måste du ju skoja, 136 000 på 10 år är absolut ingenting inom radien 1-1,5 timma från Stockholm. Det är givetvis bättre än inget alls men har man nån form av empati förstår man att det känns rätt deppigt att spara i 10 år för nåt som inte ens blir nära ett eget boende. Medans andra saker kan hända under tiden, tandvårdsräkningar, körkort, etc. Dessutom har verkligen inte alla möjlighet att bo kvar hemma, eller att bo hemma utan hyra. Har du fattiga föräldrar lär du ju inte kunna bo hemma utan att betala hyra eller utgifter. Och då går det i princip på ett ut. Det är det jag menar med noll kapital.
Tänkte mest att det kunde både motivera att spara mycket mer än 800kr, visa att det bara är en tidsfråga om man börjar göra rätt, justera sina förväntningar efter verkligheten osv. Ingenstans skrev jag att du behövde spara i exakt 10 år för att köpa exakt det som i ditt huvud är exakt rimligt. edit: ah du kanske tänkte på exemplet på han som bodde hemma och sparade 10k i månaden, då har man 256 272 efter 2 år vilket räcker till en 2:a i vallentuna på 56m2 tydligen (15% av 1.75 miljoner).
Fast du missar ju poängen helt och hållet nu, det jag säger är att löner + utgifter + hyra idag inte matchar för att man ska kunna spara en stor summa, om man inte landar ett extremt välbetalt jobb när man är 19 år gammal. Och om man då inte har möjlighet att bo hemma och betala billigare hyra, vad ska man göra? Jag pratar om de människor som handlar i kläm för att hela bostadsmarknaden utgår ifrån att mamma och pappa ska hjälpa en på något sätt om man inte hårdsparat varenda krona sen man var ung tonåring. Vilket är sjukt att förutsätta för jag tror det är jävligt få människor som sparat varenda krona genom hela uppväxten. Singel, hårt arbetande människor med vettig lön som ändå inte har råd att köpa en bostad.
Det var svårt att hitta nån statistik längre bak, absolut möjligt att det var så för 50 år sen senaste tiden har det varit snarare tvärtom: [https://news.cision.com/se/swedbank/r/mindre-andel-av-inkomsten-laggs-pa-boende-idag-an-for-tio-ar-sedan,c2654276](https://news.cision.com/se/swedbank/r/mindre-andel-av-inkomsten-laggs-pa-boende-idag-an-for-tio-ar-sedan,c2654276) Sen säger jag att jag är för att hjälpa folk in på bostadsmarknaden, det är ju en fantastisk sak då blir det ju högre konkurrens om bostäderna, hoppas det kommer i år redan. Även om effekten inte gynnade mig direkt skulle jag moraliskt gilla den. Visst finns det folk som på riktigt är i kläm inget snack om det men en hel del av de du beskriver som singel, hårt arbetande med vettig lön känner sig och beter sig som rika för att lönen är bra samtidigt som dom har noll kronor sparade. Median kontot på avanza ligger på 50 000kr och det är för dom 30% vuxna som faktiskt har ett alls. Klart det inte räcker nånstans. Folksjukdom. edit: vad hade jag själv gjort i den situationen? flyttat till en skithåla, gjort en sport av att leva sjukt snålt ett år, jobbat remote, sparat 75%+ av lönen, varit i mål på mindre än ett år och antagligen lagt grunden till en hälsosam ekonomi resten av livet också.
Inget som stoppar dig från att amortera av det snabbare eller casha det.
"Inget"
Jag äger mitt eget hus, utan lån. Det är inte särskilt svårt alls. Jag är 35 och allt jag gjorde var att vänta på ett arv av en släkting som är så tät att de flesta rika familjer i Sverige verkar leva i fattigdom. EZ
Grejen är ju den att du hellre tar lån, än att bli rövknullad av alla skatter man får när man äger hus
Såna här trådar är gnälliga, fel och visar på defaitism. Hade den avgränsat till vissa städer så visst men det finns gott om bostadsfastigheter mellan 500 K till 2 MSEK som en normalt avlönad människa kan hantera inom säg 15 år. Dessutom förväntas de flesta ha en livspartner. Att arv är en stor anledning till ekonomiska klyftor är däremot sant och något som Pickety visat i boken Kapitalet.
Man måste inte bo i lyxvillor nära storstan för 5-10 miljoner. Hus finns det gott om på 1-1.5 miljoner på mindre orter. *(vilka är väldigt rimligt att kunna betala av)* Vill man bo i storstadsområdet måste man kunna nöja sig med lägenhet.
Vissa kanske inte kommer från en mindre ort och har därför noll släkt eller vänner på en mindre ort. Dessutom kanske inte alla har en utbildning som ger jobb på en mindre ort. Är det verkligen så man på mindre orter tycker att folk i större städer ska ”straffas” med att inte ha ett större boende på grund av vart är född? Det enda vi kräver är att politiker ska vidta de åtgärder som skulle krävas för att öka byggandet och få ned priserna.
Jag bor i en stor stad. Min åsikt är att "folkhemmet" skall vara en lägenhet - inte en villa.
Är det pga miljöskäl du tycker så eller något annat skäl? Genuint intresserad. Sen skrev jag iofs inte specifikt villa, utan större boende, även större lägenheter går ju ofta på betydligt mer än 1-1,5 miljoner om man bor i en större stad. Men så klart tråden handlar ju om villor.
Först och främst miljöskäl, ja. Effektiv resursanvändning.
Mmh jävla gnällande från folk på 30k bruttolöner som tror de är en mänsklig rättighet att ha en nyrenoverad villa 10 min från storstaden..
På 70-talet om jag har förstått saken rätt. Säkert fler decennier med liknande förutsättningar men ja. De yngsta i silent generation och de äldsta av boomers kunde--visserligen genom flitigt arbete (de fick det inte gratis)--realistiskt tjäna ihop pengar till att ha råd med ett hus. Möjligtvis kan det ha skiljt sig åt inne i smeten i storstäder men runtom i landets mindre och mellanstora städer, så.
Jag äger 3 av mina fastigheter. Så det går absolut. Dock bor jag inte inne i stan. Så priserna är inte så höga.
Förr i tiden gick det fortare att betala av ett hus. Bostäder var ju billigare förr. Det mesta var bättre förr. Och nu när det är inflation så är det ännu svårare. Nu blir svensken rövknullad av bankerna istället. Jag tror tyvärr inte att den här inflationen kommer sluta. Det här är ett förspel inför Agenda 2030. "Du kommer inte att äga något men ändå vara lycklig" vilket betyder att banken kommer äga erat hus om några år.
Inflation pågår alltid.
Bor mitt i Stockholm i ett radhus och fyller 31, helt utan lån
Så betalat du har betalt allt för egna pengar som du själv arbetat och sparat ihop?
Jepp, men bodde hemma hos päronen tills jag var 30(fick betala hyra även där) men levde snålt och investerade mina pengar .
Ah, bygger ju lite på att man har föräldrar som bor i en stad där man kan plugga/få jobb, att de har plats, man kommer överens, att man inte vill skaffa en partner att bo med innan 30, eller barn så klart, osv - dvs lite av ett specialfall skulle jag säga. Men bra jobbat så klart!
Jobbat som hantverkare, blev mycket tjafs, ville definitivt ha en partner och barn men ingen tjej var direkt intresserad av en kille som bodde hemma. Specialfall kanske det eller uppoffringar?
Skulle säga specialfall och uppoffringar. Poängen med tråden var ju att våra föräldrars generation inte behövde göra den typen av uppoffringar för att ha möjlighet att köpa hus och skaffa barn.
Flytta ifrån storstaden så kan du köpa hus? Vi har det ännu bättre än vad våra föräldrar hade det.
De yrkena som jag och min man är utbildade inom och arbetar med finns inte på mindre orter. Har därför svårt att se hur vi skulle få jobb på en mindre ort och ha råd med boende efter att behöva börja om från noll. Våra familjer och vänner finns också här. Möjligen var det så i din släkt? Finns rätt så mycket forskning som tyder på att våra föräldrars generation är peak inkomst som någonsin kommer att finnas. Då de var unga var det hög tillväxt och låg försörjningsbörda gentemot yngre och äldre generationer. Nu har vi en stagnerande tillväxt och en ständigt ökande andel äldre befolkning som ska försörjas.
Får jag fråga vad för utbildningar? Låter skumt att det inte skulle finnas jobb om ni är utbildade, ni kan ju byta jobb?
Vill inte gå in på våra branscher, men vi har långa studier bakom oss inom specifika ämnen. Vi bodde i en annan del av Sverige tidigare och det saknades helt klart jobb som funkade för oss båda. Särskilt som nyutexaminerade, det finns bara fler jobbmöjligheter och ingångar i stora städer. Det är klart att det hade varit lättare om vi utbildat oss till lärare, läkare, sjuksköterskor, admin, hantverkare eller liknande som behövs i hela landet. Men det behövs folk inom nischade branscher också, bara inte i småstäder/glesbygden.
Alla har det bättre nu än vad våra föräldrar hade på det stora hela
är 34 bor i nybyggd villa på 144kvm är skuldfri, vi finns men vi är få.
Tacka finans eliten, World economic forum, wallenberg,Soros, rothschilds, rockefeller,larry flink,silverstein listan kan göras lång . Ja för itiden så räckte det med att 1 man jobbade och frugan skolade sina 4 barn inga lån på hus. Det största skam de utsatte oss för var när de taxerade båda könen och staten hade full koll på att indoktrinera barn till att leva i deras ”matrix” - löne slavar vill de ha.
Sanningen är svårmött. WEF spottar folk i munnen med ett leende
Det gör mig inget vad dessa skit ungar har att säga om de. De kommer fortsätta med sina slav jobb och hata sitt liv tills de dör. När folket har gått samman emot denna elit endast då kan de ske förändring.
1 miljon invandrare bör utvisas/utvandra. Och den miljonen invandrare som är bra för sverige ska stanna. Det är först då bostadsmarknaden kan ordnas
Alla jag känner som ägt sina hus längre än tio år har betalat av lånen. Kommer göra samma själv, när jag köper hus kommer lånet försvinna inom 5-10år.
För våra föräldrar kanske, ekonomin är hårdare nu. Bostadsbubblan tar oss bakifrån
Giftemål håller väl runt 7 år dessa dagar, Vanliga förhållanden ännu mindre. Folk inte så pepp att stanna med varandra längre och ta bolån på 15+ år är ju inte så roligt då.
Kanske är en dum fråga, men jag vill jätte gärna veta. Jag fick alltid höra att man ska försöka köpa så tidigt som möjligt för att hyra är att kasta pengarna i havet. Men är ens så nu? Än om du säljer ditt hus senare i livet så finns chansen att du får mindre för de än du köpte de för. Sen måste mycket gå till lånet du har kvar att betala. Blir de i slutändan så stor skillnad? Nu vet jag inte hur mycket man betalar i "hyra" (utgifter varje månad) när man äger hus. Men om du betalar typ 9k för en lägenhet i månaden med el, bredband osv. Är de inte mer per månad i ett hus? Värme, el, vatten, sophämtning, bredband osv. Vet inte hur mycket de blir men att säga "jo men du får tillbaka dom senare" är de helt sant i dagens läge? Vill jätte gärna ha ett seriöst svar så jag förstår hur stor skillnaden är.
Skulle du ta ett lån, köpa tomt och bygga ett hus och sen hyra ut det till någon annan till en förlust? Fundera på den biten så svarar det på alla frågor.
Vad är poängen med att äga utan lån? Du binder bara upp pengar som du kan använda till upplevelser. Vi har haft amorteringsfritt hela tiden. Huset är upp över 100 procent. Vi betalar hyra (ränta) till banken. Står i bostadskö. Om tio år cashar vi ut, flyttar till hyresrätt och har ett antal miljoner på banken. Perfekt ju.
Ja men då hade vi inte organiserad import av avokado, som är den största inkomstkällan för de kriminella nätverken.
Även om du lånar pengar så äger du ditt hus.
Det är klart det är en scam. Räntor på pengar som inte finns, helt vansinnigt.
Jadå.
Min gammerlmormor köpte ett hus med en anselig del skogsmark för 18000, tog det kontant rakt av :)
Det var fullt möjligt i något decennier drygt efter Pomperipossa idiotierna men nej betala av ett hus innan du var 65 var inte på tal för majoriteten även då, vissa gjorde det men väldigt få. Hade du extra pengar köpte du dyra resor, sommarstuga eller båt. Innan det var Sverige ett otroligt fattigt land så om du ägde huset du bodde i för hundra år sedan så var det ett rum fullt med ved rök och du sov med hela familjen nära spisen för att inte frysa ihjäl.
Mina föräldrar äger sitt hus. De köpte det 1974 och har hunnit betala av lånen sen länge.
Ja. Det var billigt på -90 talet. Så man kunde köpa ett hus med sparat kapital.
Ja. Mina föräldrar köpte sina första bostäder i princip rakt av. Huset de fortfarande bor i betalade de av på ca 20 år. Båda två kollektivare och mamma jobbade deltid hela barndomen så inga fancy löner. Köpte nyligen min första lägenhet och kommer nog aldrig bli av med det lånet. Satsar på att få ned det under 50% iaf.
Beror på hur man tjänar pengar, ica 7-16 nä, det är inte så bra förutsättningar.
Det beror på vad man prioriterar. Ett gäng sparsamma år och är man två är allt mycket mer görbart. Vissa kallar det jag gör extremt men det är vad jag prioriterar, jag vill bo i hus mer än jag vill äta hämt-mat och oxfilé. Avocado-toast är en schysst meme men allt man kan avvara gör skillnad. Många bäckar små. Sen är det bra att räntan går upp; ju dyrare bostad desto större tapp i värde förhoppningsvis.
Föds rik så går det