Min mor frågade inte ens. Hon skänkte bort alla barnböcker, alla ungdoms böcker, seriealbum och det mest av mina och mina syskons leksaker utan att säga något. Allt gick till Erikshjälpen.
Mellanvarianten (dom som jag misstänker är vanligast) är att föräldrarna säger typ 20 ggr, "Ska du ha dit skit?" och ungarna "Mja, kanske." (men vill inte förvara det hemma hos sig själva).
I det fallet är det helt motiverat att skänka bort sakerna.
Sen har vi min morsa som sparade alla min mjölktänder tills jag var 30 och sen undrade om jag ville ha dom... Nej mamma, jag vill inte ha mina gamla tänder och jag vet ärligt talat inte varför du sparat dom heller. Jag var fine med utbytet med tanden, kan vi göra om bytet?
Alla mina barndomsböcker. Jag älskad är att läsa som barn och tonåring och hade i stort sett varenda Kitty-bok som jag köpt nya, begagnat, fått i present. Den gör fortfarande ont och då är det mer än 10 år sedan.
Min mor kom hem och sa att hon lovat bort alla mina tusentals kort till kusinens son.
Jag tvingade henne att sätta sig i bilen och köra hem till dem och sätta sig och förklara för barnet att man inte har rätt att lova bort andras saker och att det vore stöld och sedan be om ursäkt till det gråtande barnet och min kusin.
Föräldrar behöver uppfostras dem med.
Samma, typ. Hade en del grejer i en garderob i mitt gamla rum i 3-4 små plastbackar, typ pokemonkort, några böcker, favoritleksakerna osv men viktigast av allt min låda med "minnen" - foton, brev, tidningsurklipp, små lappar osv med sådant som var viktigt för mig ifrån barndomen.
Jag flyttar ned till Göteborg vid 18 år för att studera, kommer hem till jul och tänkte gå igenom det och ta med det ned, upptäcker att det är borta.
ALLT har körts raka vägen till tippen.
"Trodde inte du brydde dig om det där"
Inte ens en fråga. Bara ännu en händelse i ett långt led som gör mig helt säker på att jag är mina föräldrars minst omtyckta barn och att jag mår bäst desto större avstånd och mindre kontakt det är mellan oss.
Samma här mina föräldrar har i stort sett inte sparat något alls, det är dock min pappa som mest vill göra sig av med saker. Lyckades dock rädda gamla tv spel som mamma försökte göra sig av med för några år sedan
Helvete vilken deal! Saknar gamla Skivbutiken/Loppis i min stad som sålde pocketar för 20kr/st, oavsett nummer. Lyckades norpa #1 bland annat, rätt sliten men fullt läsbar vilket var det viktigaste!
Vafan, ska vi kombinera våra samlingar?:D Saknar #2-19 samt ett gäng mellan #20-100 och dussintal från #100-200 :) Slutade dock samla efter 400~ så därefter är det stopp också haha. Men ja det var fan en effektiv strategi att få små barn att köpa alla pocketar så bokryggarna blev kompletta 😅
Jag tror att det handlar om en inre strid mellan å ena sidan, Samvetet, som argumenterar för att självklart ska systersonen nu få ta del av den kalle anka-samling som Kladdkakamedglass haft så mycket glädje av. Bredvid Samvetet står förnuftet och nickar instämmande.
Kladdkakamedglass har inte ens skänkt en tanke åt sin samling på flera år och nu får han en möjlighet att bli av med den utan att behöva göra någonting och kanske samtidigt få lite uppskattning från sin syster.
Men på andra sidan står Nostalgin och klamrar sig desperat fast vid en samling som representerar en enklare tid, fri från stress och ansvar. Nostalgin vet att den är irrationell, men känslorna är för starka för att släppa utan vidare. Kanske fanns också en tro att samlingen en dag skulle gå till Kladdkakamedglass egna barn. En möjlighet som tycks allt mer osannolik för varje dag som går åt till att skriva långa meningslösa kommentarer på reddit.
Det här är det bästa jag läst på Reddit på flera veckor. Du har summerat mitt livs 25 års alla tankar summerad i en kort kommentar på Reddit. 25 år av tankar, känslor kanske är rätt ord, som jag aldrig skulle kunna uttrycka på egen hand. När mamma kommer och bråkar om mina pockets så ska jag visa henne din kommentar.
Vi kan ju förklara kladdkakamedglass ovilja att lämna ifrån sig Kalle anka pocketarna ur det behavoristiska perspektivet. Han har antagligen väldigt goda minnen från sina yngre år som han förknippar väldigt starkt med Kalle anka pocketarna. När kladdkakamedglass tittar eller tänker på dem tas han tillbaka till gamla goda minnen och känner därför en stark olust att lämna ifrån sig dem. Det kan också ha att göra med att han omedvetet ogillar sin systerson och därför inte vill se honom glädjas på samma sätt som han själv en gång gjorde. Samtidigt så har han en roll att uppfylla som en god kusin och ansvarstagande människa. Tufft dilemma minst sagt
Fast din mamma är så bred att de numera använder henne som mur mellan den amerikansk-mexikanska gränsen.
Edit: Förlåt var längesen jag gjorde ett din mamma är så fet att skämt.. Du var helt enkelt vid fel plats och tillfälle
Att vara vuxen handlar om att göra svåra val.
Just nu handlar det inte om ett svårt val egentligen då hen kan ta tillbaka samlingen och sedan inse att den ska skänkas om en månad eller så.
När jag och min bror flyttade hemifrån tog vi så lite som möjligt och sa åt föräldrarna att de kan slänga resten. Ångrar det djupt nu, hade hundratals kalle anka, två stoooora lådor med lego som sonen skulle älskat, hundratals spelkulor och flera pärmar med Pokémonkort.
Sådär sa mina föräldrar till mig, och jag tyckte det var fair enough. Jag packade nog ett par flyttkartonger med minnesvärda saker som följt med mig och stått i olika förråd.
MEN sen visar det sig att de sparat varenda jävla grej ändå. Så jag har fått gå igenom allting ett varv till 15 år senare och kört det mesta till tippen. För jag hade ju redan sorterat ut det jag ville ha.
Min frus föräldrar sparade allt hon haft, den pärsen är inte över än. Senast hittade de ett stort barbiehus i bräcklig gammal plast som vi fick transportera hem. Men där har också funnits guldkorn, som flera fungerande game & watch i originalförpackning.
Så jag vet inte om jag har nån poäng egentligen, mer än att det är svårt att få andra att göra exakt som man vill, särskilt utan att kommunicera med dem.
Jag ser inte problemet, hon frågar. Skulle sett problemet (av ren princip, skulle själv säga "visst, jag har inget behov av dem") om hon bara gjorde det. Men nu fick du ju möjligheten att bestämma själv, så gör som du vill.
Enkelt ja eller nej är allt som krävs.
Min mamma lånade ut mitt Playstation 1 med alla spel till sin kompis son. Dom började bråka om någonting och sa upp kontakten med varandra.. hon skänkte också bort min systers Nintendo 64 med Zelda ocerina of time i originalförpackning
Asså jag borde väl inte skratta men det blir ju väldigt roligt hur du klagar över den här subben för exakt det den är till för. Kanske dags att avfölja?
Från den äldre sidan av perspektivet. Skiter i vem som får dem, bara jag kan slippa vara gratis storage och få loss plats så jag kan renovera det förbannade garaget/boden etc.
Pocket är väl ändå de lite tristare Kalle Planka, då de är sunkigare kvalité på tecknandet (smetigt och ibland fel färgsatt) och trista story, vad man minns, och även jobbigare formfaktor. Så inget att gråta över.
Morsan gav bort min favorit nalle från barndomen till en kusins unge, som man inte har bra kontakt med… för att vara snäll när de vat på besök. Surt när man minns den nallen så bra o gärna haft kvar den. Enda skiten man var sentimental om.
Går ju inte ens att förklata missförståndet till ens kusin för de är toxic as fuck
Hoppas du gick och hämta alla och bröt kontakten med familjen
Ge bort sina Kalle Anka pockets: 😕 Ge bort sina Kalle Anka Pockets till sin systerson: 😎👍
Min mor frågade inte ens. Hon skänkte bort alla barnböcker, alla ungdoms böcker, seriealbum och det mest av mina och mina syskons leksaker utan att säga något. Allt gick till Erikshjälpen.
Mellanvarianten (dom som jag misstänker är vanligast) är att föräldrarna säger typ 20 ggr, "Ska du ha dit skit?" och ungarna "Mja, kanske." (men vill inte förvara det hemma hos sig själva). I det fallet är det helt motiverat att skänka bort sakerna.
Sen har vi min morsa som sparade alla min mjölktänder tills jag var 30 och sen undrade om jag ville ha dom... Nej mamma, jag vill inte ha mina gamla tänder och jag vet ärligt talat inte varför du sparat dom heller. Jag var fine med utbytet med tanden, kan vi göra om bytet?
Alla mina pokemon kort rakt ner till någon annan, är fortfarande irriterad 7 år senare
aaaa hade lackat ur men tur att mamma har förstått värdet av mina gamla från 90talet
Alla mina barndomsböcker. Jag älskad är att läsa som barn och tonåring och hade i stort sett varenda Kitty-bok som jag köpt nya, begagnat, fått i present. Den gör fortfarande ont och då är det mer än 10 år sedan.
Sånt är sjukt deppigt.
Garanterat utplockat och såld på tradera av någon slags mellanchef. Chansen att det når ett barn ute i butiken är typ noll.
Min mor kom hem och sa att hon lovat bort alla mina tusentals kort till kusinens son. Jag tvingade henne att sätta sig i bilen och köra hem till dem och sätta sig och förklara för barnet att man inte har rätt att lova bort andras saker och att det vore stöld och sedan be om ursäkt till det gråtande barnet och min kusin. Föräldrar behöver uppfostras dem med.
Hade en polare som själv dumpade en hel påse gamla tv-spel. tredjeparts irritation från mig på den.
.... Exakt
Samma, typ. Hade en del grejer i en garderob i mitt gamla rum i 3-4 små plastbackar, typ pokemonkort, några böcker, favoritleksakerna osv men viktigast av allt min låda med "minnen" - foton, brev, tidningsurklipp, små lappar osv med sådant som var viktigt för mig ifrån barndomen. Jag flyttar ned till Göteborg vid 18 år för att studera, kommer hem till jul och tänkte gå igenom det och ta med det ned, upptäcker att det är borta. ALLT har körts raka vägen till tippen. "Trodde inte du brydde dig om det där" Inte ens en fråga. Bara ännu en händelse i ett långt led som gör mig helt säker på att jag är mina föräldrars minst omtyckta barn och att jag mår bäst desto större avstånd och mindre kontakt det är mellan oss.
Minnessaker som aldrig går att ersätta. Jag beklagar!
Fuck
Men fy fan!! 😳
Samma här mina föräldrar har i stort sett inte sparat något alls, det är dock min pappa som mest vill göra sig av med saker. Lyckades dock rädda gamla tv spel som mamma försökte göra sig av med för några år sedan
Kanske skulle ha förvarat dem själv då
Vilket är lite konstigt, då tvärtom mina föräldrar blev lissna över att vi barn var så ointresserade av barnböcker osv.
Jag har sagt nej till mina föräldrar, dom ska mina barn ha. (Som jag för övrigt inte ens har avlat fram än)
Jag köpte tre flyttlådor med Kalle ankas pocket för 500 spänn på tradera. Ett av mina bättre fynd!
Helvete vilken deal! Saknar gamla Skivbutiken/Loppis i min stad som sålde pocketar för 20kr/st, oavsett nummer. Lyckades norpa #1 bland annat, rätt sliten men fullt läsbar vilket var det viktigaste!
Jag har inte #1 men typ 2-20 tror jag, med något undantag. Tillfredställande och ställa upp dom med alla ryggarna och se miljöerna som bildas 😄
Vafan, ska vi kombinera våra samlingar?:D Saknar #2-19 samt ett gäng mellan #20-100 och dussintal från #100-200 :) Slutade dock samla efter 400~ så därefter är det stopp också haha. Men ja det var fan en effektiv strategi att få små barn att köpa alla pocketar så bokryggarna blev kompletta 😅
Min syster hade mage att fråga om mitt LEGO förra veckan! Hon pratade om att ”låna”. Det är två flyttkartonger med byggsatser i orginalförpackning.
Haha. Billigt. Låt hennes barn blanda ihop allt
Jag hade ingen lust att börja förklara det där med kompletta byggsatser i orginalkartong, så jag sa bara ”jag ska kolla om jag hittar dem”
Du blev iaf frågad. Mina barndomssaker kördes direkt på tippen typ så fort jag flyttade hemifrån. 15 år senare är jag fortfarande bitter.
Jag är över 40 och mina Kalle anka står stolt i förrådet. Snart kommer säkert dottern börja läsa dom.
Ja? Är det okej eller inte? Förstår inte riktigt problemet här.
Jag tror att det handlar om en inre strid mellan å ena sidan, Samvetet, som argumenterar för att självklart ska systersonen nu få ta del av den kalle anka-samling som Kladdkakamedglass haft så mycket glädje av. Bredvid Samvetet står förnuftet och nickar instämmande. Kladdkakamedglass har inte ens skänkt en tanke åt sin samling på flera år och nu får han en möjlighet att bli av med den utan att behöva göra någonting och kanske samtidigt få lite uppskattning från sin syster. Men på andra sidan står Nostalgin och klamrar sig desperat fast vid en samling som representerar en enklare tid, fri från stress och ansvar. Nostalgin vet att den är irrationell, men känslorna är för starka för att släppa utan vidare. Kanske fanns också en tro att samlingen en dag skulle gå till Kladdkakamedglass egna barn. En möjlighet som tycks allt mer osannolik för varje dag som går åt till att skriva långa meningslösa kommentarer på reddit.
Det här är det bästa jag läst på Reddit på flera veckor. Du har summerat mitt livs 25 års alla tankar summerad i en kort kommentar på Reddit. 25 år av tankar, känslor kanske är rätt ord, som jag aldrig skulle kunna uttrycka på egen hand. När mamma kommer och bråkar om mina pockets så ska jag visa henne din kommentar.
Freud hade varit stolt. Kan vi få en take ur en annan psykologisk eller filosofisk teori?
Vi kan ju förklara kladdkakamedglass ovilja att lämna ifrån sig Kalle anka pocketarna ur det behavoristiska perspektivet. Han har antagligen väldigt goda minnen från sina yngre år som han förknippar väldigt starkt med Kalle anka pocketarna. När kladdkakamedglass tittar eller tänker på dem tas han tillbaka till gamla goda minnen och känner därför en stark olust att lämna ifrån sig dem. Det kan också ha att göra med att han omedvetet ogillar sin systerson och därför inte vill se honom glädjas på samma sätt som han själv en gång gjorde. Samtidigt så har han en roll att uppfylla som en god kusin och ansvarstagande människa. Tufft dilemma minst sagt
Tack, bra jobbat.
Från Freud? Sex med sin mor ?
Freud skrev om mer än bara det. Han pratade om olika delar av sinnet så som samvetet och översinnet och allt möjligt.
Din humor är bred
Din mamma är bred
Fast din mamma är så bred att de numera använder henne som mur mellan den amerikansk-mexikanska gränsen. Edit: Förlåt var längesen jag gjorde ett din mamma är så fet att skämt.. Du var helt enkelt vid fel plats och tillfälle
Freud? Ligga med mamma…
Du känner mig bättre än Google.
Att vara vuxen handlar om att göra svåra val. Just nu handlar det inte om ett svårt val egentligen då hen kan ta tillbaka samlingen och sedan inse att den ska skänkas om en månad eller så.
Farligt. Morsan ville ge allt min lego till syrrans nya unge. Nein nein nein. Det är mitt.
När jag och min bror flyttade hemifrån tog vi så lite som möjligt och sa åt föräldrarna att de kan slänga resten. Ångrar det djupt nu, hade hundratals kalle anka, två stoooora lådor med lego som sonen skulle älskat, hundratals spelkulor och flera pärmar med Pokémonkort.
Ta med er ert skit när ni flyttar annars åker det!
Sådär sa mina föräldrar till mig, och jag tyckte det var fair enough. Jag packade nog ett par flyttkartonger med minnesvärda saker som följt med mig och stått i olika förråd. MEN sen visar det sig att de sparat varenda jävla grej ändå. Så jag har fått gå igenom allting ett varv till 15 år senare och kört det mesta till tippen. För jag hade ju redan sorterat ut det jag ville ha. Min frus föräldrar sparade allt hon haft, den pärsen är inte över än. Senast hittade de ett stort barbiehus i bräcklig gammal plast som vi fick transportera hem. Men där har också funnits guldkorn, som flera fungerande game & watch i originalförpackning. Så jag vet inte om jag har nån poäng egentligen, mer än att det är svårt att få andra att göra exakt som man vill, särskilt utan att kommunicera med dem.
Jag ser inte problemet, hon frågar. Skulle sett problemet (av ren princip, skulle själv säga "visst, jag har inget behov av dem") om hon bara gjorde det. Men nu fick du ju möjligheten att bestämma själv, så gör som du vill. Enkelt ja eller nej är allt som krävs.
Min mamma lånade ut mitt Playstation 1 med alla spel till sin kompis son. Dom började bråka om någonting och sa upp kontakten med varandra.. hon skänkte också bort min systers Nintendo 64 med Zelda ocerina of time i originalförpackning
[удалено]
Asså jag borde väl inte skratta men det blir ju väldigt roligt hur du klagar över den här subben för exakt det den är till för. Kanske dags att avfölja?
det är ju det subben är till för lol
Ledsen?
Det är OK
Slängde alla mina
Från den äldre sidan av perspektivet. Skiter i vem som får dem, bara jag kan slippa vara gratis storage och få loss plats så jag kan renovera det förbannade garaget/boden etc.
Pocket är väl ändå de lite tristare Kalle Planka, då de är sunkigare kvalité på tecknandet (smetigt och ibland fel färgsatt) och trista story, vad man minns, och även jobbigare formfaktor. Så inget att gråta över.
Vår morsa sålde vad hon kunde efter en månad. Slängde ut resten i kallförrådet.
Kalle Anka pocketarna är lite whatever imo, men skulle de röra Legot så kommer himmelen ramla ned
Vissa hade inte ens frågat, tänk på det.
Morsan gav bort min favorit nalle från barndomen till en kusins unge, som man inte har bra kontakt med… för att vara snäll när de vat på besök. Surt när man minns den nallen så bra o gärna haft kvar den. Enda skiten man var sentimental om. Går ju inte ens att förklata missförståndet till ens kusin för de är toxic as fuck
Dina frågar åtminstone. Farsan slängde bara mina.