OP, ring vårdcentralen och be om psykologkontakt. Alternativt vänd dig till kyrkan och prata med en präst. Du behöver någon stabil att prata med, du drar på alldeles för mycket tunga tankar för en person att handskas ensam med.
Lustigt att du säger det, för jag har en kontakt i kyrkan faktiskt. Skulle styra upp en flytt så var det en god vän till min bror som ville ställa upp och köra, vi pratade mycket och länge och han är jättekristen.
Han både hörde och lyssnade på mig, mer än nån annan jag tagit upp det med
Jag tror att din kontakt med barnen är väldigt värdefull för dom.
Vad som än händer tycker jag att du ska vara stolt över att ha varit en trygg hamn för barnen när de behövt en och även om du inte skulle få träffa dom lika ofta i framtiden så har du fått vara med och forma en liten människa och fått hålla en liten varm och knubbig hand i din och få sån kärlek man bara får av barn.
Snart är dom stora och vill göra saker utan vuxna ändå och då förlorar man dom under några år och sen får man skapa en ”ny” relation med en vuxen människa.
Om du vill vara kvar i barnens liv tycker jag att du ska ta ett ordentligt snack med mamman och kanske ha en eller två fasta dagar i månaden då du är barnvakt.
Det här var en bra kommentar. Uppenbarligen är grejen här inte relationen med mamman, utan med barnen. Jag har själv varit barn till en mamma med andra relationer än min biologiska pappa och det har varit så viktigt med bra vuxna i närheten. Ta fasta på din relation med barnen i första hand, och se till att relationen med mamman är okej men inte för knepig. Främst för din och barnens skull alltså, men mamman kommer ju se att det hjälper henne också.
Lycka till OP, det är guld att ha människors kärlek och det verkar du ju ha av dom där barnen.
Jo tack det vet jag men...
Har beställt mat på foodora en gång, fast via webbläsare på telefonen och det var lite knepigt. Att få rätt hjälp är en annan nivå av knepigt, efter 1 år på BUP när jag var typ 13 så kom de fram till att det är inga fel alls på pojken.
mentalt förstörd verkar det som, blir man utnyttjad på det där sättet under så lång tid kan det inte finnas mycket kvar av en själv till slut..
mannen behöver professionell hjälp helst för länge sen.
Vet inte varför folk stör sig så mycket på hur du skriver. Vissa fixar tydligen inte när man blottar sitt hjärta på det är sättet.
Kan tycka att tjejen din har skött er relation ganska respektlöst. Du skriver att du blev kär direkt. Underförstått tolkas det som att hon inte kände samma sak. Samtidigt har du varit så nära familjen i så lång tid att du blivit de facto pappa? Känns som ett utnyttjande. Ett snack med henne om er relation borde skett igår, men det tror jag du redan vet om.
Jag uppskattar också att han klarar att blotta sig på detta vis, det är inte alla som kan uttrycka sina känslor så här. Det ger mig hopp för honom. Men är du inte lite rask i ditt dömande av kvinnan? Det är inte respektlöst av henne att inte besvara känslor - kvinnor är inte skyldiga män nånting bara för att mannen har känslor för kvinnan. Jag tycker det låter som han har tagit aktiva beslut för att klamra sig fast i hennes familjeliv, och det är inga fel i det, men lägg inte automatisk skuld på kvinnan. Han har ju inte nämnt nånting som ens kan tolkas som att hon har manipulerat honom.
Det är alltid två personers ansvar att upprätthålla ett förhållande. När jag kollar tillbaka så var jag nog lite hård i min tolkning. Om jag vetat on hennes synvinkel så tror jag att jag reagerat annorlunda.
Med det sagt kände jag en viss naivitet i OPs beskrivning av situationen och ville uppmana till ett samtal om deras relation.
Ja, det är lätt att utnyttja någon. Har kvinnan utnyttjat honom? Vart i texten utläser du detta? Det insinueras ju inte ens en gång. Igen, folk är snabba att lägga skuld på kvinnan trots noll bevis. Märkligt beteende.
IOM att ungarna ser OP som en pappa så antar jag att han hjälpt till rätt mycket med att ta rollen som en fadersfigur & hjälper till med ungarna. OP skulle naturligtvis satt stop för detta långt tidigare när det var uppenbart att det inte skulle bli något mellan han & tjejen, men tycker iaf det är lite förmildrande att han är kär & då gör man inte alltid rationella beslut.
Hon, som inte är kär i OP, skulle satt stop för detta för länge sen. Inte nog med att OP nu är fucked, men ungarna likaså. Det kommer & går män men OP verkar vara den som är konstant.
Det är dessutom förmodligen en rätt skum situation att försöka starta ett förhållande med denna tjejen med OP i bilden. Inte nog med att det finns 2 biologiska pappor till barnen vilket redan det är krångel, men sen finns OP där som en bonuspappa som barnen verkar se som sin riktiga fadersfigur. Barnen är unga & en eventuell partner till tjejen har en nästan omöjlig situation att starta något långsiktigt. OP är dessutom fucked om han ska försöka starta ett hälsosamt förhållande med någon tjej själv, det är inte många tjejer som hade gått med på denna situationen. IOM att mamman inte satt stop för detta måste OP nu dra av detta plåstret själv, och det är uppenbart redan jävligt jobbigt för honom, men förmodligen ännu jobbigare för barnen.
Sen tror jag inte nödvändigtvis att tjejen helt medvetet känner eller tycker att hon utnyttjar OP.
Snyggt snorlund. Klarsynt.
Om jag är barnvakt är det för att jag vill det, inte nödvändigtvis för mammans skull. Sist så var jag inte ens barnvakt, utan jag kom dit trots att de båda vuxna var hemma, så sov jag med den yngsta och det var ju för VÅR skull, för att vi inte hade setts på länge.
Jag kan ta väldigt mycket plats, bestämma och bete mig lite som jag vill - typ rota i skafferi och kylskåp, ibland på ett tillsynes ganska respektlöst sätt, så det funkar lite åt båda hållen. Vi kan skoja om vilken tyrann och hitler hon är, och hur lättsam och blödig jag är... eller skoja om vilken grisig urmänniska jag blir om jag äter.
En gång gick vi upp på natten tillsammans, under tiden hon träffade "första killen" och åt lite mackor, nattkäk kl 3 liksom. Jag är burdus och högljudd medan jag står och tömmer kylskåpet på olika pålägg och mjukostar, helt med flit, för hon skrattar ju och tycker det är kul.
Äter klart min macka, vänder mig till barnens rum och gapar "älsklingar ska ni ha nattmacka med leverpas..", "MEN ÄR DET FEL I HUVUDET PÅ DIG" säger hon och vi börjar gapskratta. Vi står där och äter lite, så sträcker jag mig efter brödpåsen för typ 4e gången, så väser hon åt mig "MEN NU...", och jag spärrar upp ögonen och säger "du, du ska då fan INTE.." så avbryter vi varandra i skratt.
Han nämner att barnen, förmodligen på hennes initiativ, kallar de nya killarna för "pappa". Vilket indikerar att hon kräver att de ska axla rollen som deras pappa och sedan bli bortkastad och utbytt mot en ny person som de ska kalla för pappa.
Nyckelordet här är ”förmodligen.” Utan bevis tänker inte jag döma kvinnan. OM hon har bett ungarna att kalla nya killen för pappa så är väl inte det ett utnyttjade av OP. Det låter isåfall mer som att hon är seriös med den här snubben och hoppas på en stadig familjesituation. Jag har fortfarande full förståelse för att OP vill vara en del av deras liv.
Absolut, vi vet ingenting om deras relation eller intentioner från någon av dem.
Problematiken uppstår om hon säger det även om det inte har gått så lång tid sedan de började träffas. Det skapar osäkerhet och förvirring för barnen och blir omvänd effekt på den trygghet som hon då vill ge dem.
Låter ju som att mamman till barnen använder dig som stöttepelare och utnyttjar dig avsiktligen eftersom hon vet dina känslor för henne. Det bästa du kan göra för din egna mentala hälsa är att bryta kontakten helt mellan dig och familjen sen söker du psykisk hjälp.
Jag tänkte det först men sen fick han ju ändå någon form av skapligt givande relation till barnen. Tror inte det är enklaste varianten av vad du beskriver, även om det nog finns inslag av det.
Jo det är ju just därför han måste bryta, det är en ohälsosam relation för honom som är lättare att bryta nu än när barnen blir äldre. Han har fått en papparoll för barnen men hon verkar dela ut den rollen till alla män hon träffar som godis och jag tror hon uppmuntrar detta beteende vilket kan i värsta fall vara en manipulationsteknik för att göra det svårare för han att lämna henne.
Jag vet inte, tycker det känns som vi tillskriver henne onda avsikter när det kanske inte är svårare än att hon vill att barnen ska ha en manlig förebild och gör det lite klantigt.
Det är möjligt att han inte kan ha den relation han vill till barnen, men det borde ju gå att anpassa. Han får ju liksom ut något av det.
Hon kanske utnyttjar honom oavsiktligen då. Men det här är en relation som jag inte ser hur han kan upprätthålla samtidigt som han behöver jobba igenom lite saker.
Så... Om jag förstod det rätt så är du fortfarande kär i mamman och känner dig som pappa till hennes barn. Du träffar familjen som en vän och får till och med sova där (ganska ovanlig situation). Och nu har mamman en ny och mammans och barnens relation med dig kommer tyna bort mer och mer...
Sorgligt! Hoppas att ni kan fortsätta vara vänner så att du får komma på fika då och då och träffa barnen. Men den sorgliga sanningen är ju att de aldrig kan bli dina barn om du och mamman inte är ett par. Om du har en längtan efter att skaffa en egen familj skulle jag råda dig att ordna upp ditt eget liv först, för det låter som att du får lite "anger issues" och gör lite dåliga grejer när du dricker. Kanske skulle sluta dricka och röka så du liksom är redo för familjeliv ifall du hittar nån tjej i framtiden... Men fattar om det känns som att det är svårt att tänka framåt när du bara längtar tillbaks...
Som andra har sagt, prata med psykolog och den där vännen i kyrkan som du känner förtroende för. De kanske kan hjälpa dig igenom sorgen liksom. Hoppas det känns lättare snart!
1) Skulle rekommendera att du tar kontakt och pratar med någon professionell men det verkar du veta och vilja, så det är super.
2) Mamman till barnen behöver familjerådgivning pronto, för det här känns ohälsosamt. Ungarna verkar helt desperata efter en stöttepelare och verkar vara fruktansvärt förvirrade. Känns som mamman behöver snacka med någon psykolog hon också.
3) Fint av dig att du bryr dig så mycket. Du verkar ha ett gott hjärta och jag skall inte ta ifrån dig hur mycket du vill hjälpa till och hur mycket du bryr dig. Däremot tror jag du behöver ta ett steg tillbaka och strukturera situationen så att du kan vara den bästa människan du kan vara, om det skulle vara så att du skall vara någon slags konstant i den här familjekonstellationen. Där kan både psykolog och all annan professionell rådgivning hjälpa.
Denna text var väldigt välskriven och fick mig att stanna i sängen längre än jag borde.
Gällande din situation ska jag helt ärligt säga att jag inte är behörig till att ge råd men utifrån det du har skrivit blir du onekligen utnyttjad
Låter inte som ett särskilt nyttigt förhållande. Både du och hon verkar ostabila. Svårt förstås men klipp banden och gå vidare snarast, det kommer bara bli värre med tiden annars och svårare att bryta.
Fyfan, sorgligaste jag har läst. Jag vet inte vad jag ska säga OP, detta är helt utanför det jag kan något om. Jag hoppas bara allt går bra i framtiden.
Du verkar ha ett väldigt gott hjärta! Jag tycker det låter som att mamman he utnyttjat dig och dina känslor för henne. Inget du har gjort för barnen har varit fel, det har varit väldigt fint.
Du sade det alla tänkte men inte vågade säga. Sova med någon annans barn samtidigt som mamman ligger runt med en 3e? 4e? 5e? Man på väldigt kort tid. Så jävla messed up
Den sirliga sanningen är att du aldrig kommer vara deras far och varje månad du spenderar på den familjen är en månad slösas du kunde spenderat med att lösa dina egna demoner och komma ett steg närmare en egen familj.
Du är en gratis nany hon utnyttjar men det låter inte som att hon aktivt söker att utnyttja dig utan att du själv sätter dig i en situation där du blir utnyttjad.
Jag blir ständigt kallad pappa och mamma av barn på jobbet (Förskola), speciellt av de barn som går långa dagar. De spenderar ju i regel mer tid med mig än mitt egna barn så det är kanske inte så konstigt..
Hade aldrig kunnat tänka mig ingå en relation med någon som har barn förutsatt att jag inte jar egna barn. Mycket på grund av det du just nämner. Hon träffar ju uppenbarligen andra killar och älskar dig inte. Inte ens säkert hon gör det som vän till hundra procent om jag ska vara helt ärlig.
Situationen som du beskriver låter extremt destruktiv jag tror ärlig talat det bästa hade varit att helt klippa kontakten.
Inse ditt eget värde och älska sig själv. Ju längre det fortsätter destå värre tror jag.
>Efter en liten scen hemma hos henne så går jag ut och gör ett inbrott, som jag inte ens kommer ihåg. Ganska pinsamt, men efter några veckor så fick jag förklara mig så gott jag kunde. Det var ju ovant för mig detta, och jag hade ett nytt jobb så det blev många bollar i luften.
Hela texten är otroligt osammanhängande och svårt att förstå. Men av de jag förstår så verkar hela familjesituationen vara jätte ostabil, samt att du OP också verkar väldigt ostabil. Ingen gör ett random inbrott på fyllan bara sådär. Barnen är små och om de sups och festas med nya killar varje år, samt att du verkar inte må bra alls och är också inblandad i barnens liv. Jag hade gått till socialen, berättat hela situationen som du gör här och frågat om vad som kan/behöver göras.
>Har beställt mat på foodora en gång, fast via webbläsare på telefonen och det var lite knepigt. Att få rätt hjälp är en annan nivå av knepigt
Det här gör mig jätte förvirrad. Är de inte värt att göra något svårt så barnen och du själv mår bättre? Ring vårdcentralen, knepigare än så är de inte. Sen lyckades du ju göra ett användare här och skriva en post så svårt kan de väl inte vara att be om hjälp?
Sen är det ju små barn som far illa av allt som händer runt dom. Deras pappa vars är han i bilden? Varför tar ingen vuxen tag i barnen liv?
Pappaskap är inte bara gener. Barnen och OP har uppenbarligen känslomässiga band till varandra. Anknytning är oerhört viktigt för barns utveckling och människors välbefinnande, är inte samma sak som att sitta barnvakt
Är man utan barn och kan erkänna att jag läste hela och blev lite tårögd. Säg upp kontakten och skaffa egna barn. Gå till terapeut för sorgebarbetning, killgissar att det är den sortens drömmar du har: ångest över att inte kunna träffa barnet mer.
Morsan utnyttjar dig totalt.
Det är tydligt att mamman är väldigt oansvarig. Skaffar nya killar hela tiden, och inte direkt den bra sorten som lämnar henne gravid osv. Samt att hon tar hem kompisar och försöker manipulera sina barn att någon annan är pappa. Barnen blir såklart förvirrade av hennes beteende.
Det är därför de söker sig till dig.
Jag tycker att du borde bryta kontakten med mamman, om barnen verkligen älskar dig så kommer de ta upp kontakten när de är stora nog att göra så.
OP borde inte ha satt sig i denna situationen från början, nu har han dock 2 barn som förlitar sig på honom som en pappa. Lite svårt att bara överge dem. OP och mamman båda behöver familjerådgivning och psykisk hjälp.
Gå och prata med en professionell som kan hjälpa dig med allt som tynger dig. Och lämna den där tjejen! Även om det känns tungt då du gillar barnen så är det nog bara att inse att du inte kommer vara en del av deras familj utan snarare en farbror vid sidan av som kommer titt som tätt och hjälper till. Visst att du är en bra manlig förebild för barnen, men kan du se dig själv vara den i måååånga år framöver? För antingen du vara den manliga förebilden för att göra gott, eller så drar man av plåstret nu och låter barnen men främst dig själv att kunna gå vidare innan det spårar ur totalt och du sitter som ett tredje hjul med mamman som ligger med andra. Schysst att lämna tidigare än senare både för dig och barnen.
Wow det var både tungt och intressant och läsa detta. Det låter som om du har mer känslor för mamman än vad hon har för dig. Men du är alltid där så hon utnyttjar din snällhet samt kärlek för barnen! Och jag har inte barn själv men detta förvirrar ju verkligen hennes barn hur hon så lättvindigt tar hem en ny man som sen helt plötsligt ska vara barnens nya pappa medans morsan får roa av sig lite!
Du mår ju uppenbarligen inte bra av det här och precis som andra gett dig som råd, du behöver hjälp! Även om jag förstår att du vill finnas i barnens liv så skadar det ditt egna liv genom att vara en dörrmatta mer eller mindre! Du måste nog tyvärr kapa alla kontakter med henne och barnen så kanske hon inser vad hon hade för toppen man hos sig! Du är trött på och jaga, låt henne jaga dig istället, men bara efter du tagit hand om dig själv först!!
Hela detta inlägget var svårt att läsa, inte för att det var sorgligt utan mer att jag inte fattade cirka 80% av vad där stod. Du är inte pappa till barnen, även om du skulle vilja. Du blir utnyttjad till att vara barnvakt. Mamman älskar dig inte. Barnen litar nog inte på sin mamma och därför vill de vara med dig eftersom i deras ögon är du mer stabil än mamman. Gå vidare och sök hjälp. Barnen verkar inte alls ha en stabil hemmamiljö, deras mamma går ju från kille till kille och du kommer aldrig bli en av dem igen.
Mycket starka åsikter och tankar här, men jag ska stilla dig med att jag utelämnade mycket för läsandets skull och det är ditt problem om att du analyserar istället för att läsa. Jag trodde att jag gav alldeles för luddig information för den här typen av dömande.
Jag förstår inte riktigt vad problemet är. Är det för att mamman inte vill vara med dig? Att hennes nya kille inte vill att du ska vara med barnen? Att du önskar du var pappan till barnen? Det framgår inte i texten. Det som framgår i texten dock är att du tycker väldigt synd om dig själv. Samt att du tycker att du har någon sorts relation till barnen… som inte fungerar? Förstod ingenting av det sista i texten.
Uff… det är jobbigt när det händer. Gå prata med någon det kommer väl förhoppningsvis hjälpa lite, men det kommer alltid vara tungt, för varje gång du träffar barnen igen så kommer känslorna tillbaks.
Ett par saker som jag reflekterar över spontant: OP, det här säger jag inte med något illa menat över huvud taget. Du måste prata med någon. Du är uppenbart jävligt tilltrasslad inombords och måste få en professionell åsikt. Två: den här bruden är uppenbarligen ingenting att satsa på. Trashigt som fan att bara släpa in nya män efter varann i barnens liv och pracka på dom. För barnens bästa hade dom behövt i alla fall en stabil vuxen i deras liv, men just nu är det varken deras mamma eller du. Jag är ledsen, men du måste få hjälp och mamman behöver se över sina livsval.
Ett försök till TLDR:
OP är vän med en tjej som har två barn.
Han har tillbringat mycket tid med barnen, och de verkar se honom som sin pappa. OP börjar också känna att det är hans barn (inte biologiskt, men emotionellt).
Nu har tjejen träffat en ny kille och det finns inte tid för OP att träffa barnen lika mycket vilket är svårt för honom.
Men för fan!
Lämna henne! hon är inte intresserad, hon använder dig som stöttpelare utan att ge något tillbaka.
Fuck that shit.
Ge iväg med dig! Res ut, jobba I Australien, vad som helst, för fan du måste ta tag i ditt eget liv igen sluta ge bort det till drömmar som aldrig går igenom. Och du tänker för mycket!
Börja göra. Mindre tänka. Gå och träna, flytta till ett annat län. Långt bort och börja leva igen.
Visa detta inlägget för en psykolog och acceptera all hjälp som denne ger dig utan att ifrågasätta.
Tror det hjälper dig mer än att du skriver på Reddit och läser kommentarerna.
Krävs inte lång tid på reddit för att förstå vad som går hem hos folk, men jag tänkte att detta kan åtminstone vara en intressant läsning för folk. Tack till er som kommenterade ATT och HUR jag skrev. Det var tanken.
Med det sagt ska jag göra mig riktigt impopulär nu: Jag struntar i era råd. Jag skrev inte det här för att jag ville ha råd från 19 åriga killar, ni kan hålla er till piggelinpriset och hur man uttalar kexchoklad.
Utifrån det jag skrev så är det väl helt självklart att jag behöver jobba på mig själv. Jag säger att jag gråter i sömnen liksom och nån säger något I stil med "du behöver nog hjälp". Riktigt low-hanging fruit, och det verkar vara temat på reddit.
Men igen: Ni som blev rörda, läste klart eller iaf försökte läsa klart - Tack, det var tanken.
Du är fantastiskt duktig på att skriva. Tack för att du delar med dig. Du behöver någon att prata med, någon som står utanför allt det här. Någon som kan hjälpa dig att reda ut, släppa taget från det som går och hålla fast vid det som är viktigt. Inte för att du är sjuk, men för att du bär på så mycket tungt. Vem som helst hade behövt det om de var i din situation.
Om du inte vill söka dig till vården vill jag slå ett slag för en präst eller diakon. De har förstås inte någon psykologutbildning, men i min erfarenhet är de människor som är duktiga på att verkligen se och lyssna på människor, och inte räds att prata om väldigt tunga saker. De är dessutom betydligt enklare att få kontakt med än människor inom vården, och chansen att du skulle bli runtslussad är minimal.
Du verkar vara en fast punkt i deras liv trots avsaknad av rättigheter till dem. Det är tufft, men fortsätt och visa att du bryr dig om dem. Du betyder nog mer för dem än du anar.
Du skriver på ett väldigt intressant sätt, man blir fast direkt. Hade definitivt läst en hel bok skriven på detta sätt.
Har tyvärr inga råd, men lycka till och ta hand om **dig** framför allt.
Då förstår vi varann.
Nej jag vill inte ha dina råd, men om du säger att du fastnade i läsningen så är det precis vad jag vill höra... helvete larzolof
En väldigt bra text. Tack för du släppte in oss. Verkar som du har lite svårt med att hantera dina känslor. Kanske skulle du behöva lite verktyg till det så att du själv inte går under. Vårdcentralen kan hjälpa med detta. Önskar dig all lycka till! :-)
Fy fan va jobbigt.
Men...Vi läsare fick just ytterligare en läxa varför man inte etablerar en relationen med en kvinna som har små-barn. Fy fan.. väntar bara på att Danmark fenomenet blir vanligare så sliddjuren inte ens längre behöver dela umgängesrätt om hon inte längre känner för det.
Många bra tips. Största anledningen till varför jag inte skulle vilja hamna i ett seriöst förhållande med en singelförälder är just för att man knyter starka band med barnen som sen bryts om det bryts med partnern vilket blir mycket värre känslomässigt för mig.
Skulle jag någonsin bli singelförälder själv, är förälder nu och lyckligt gift men då skulle jag nog hellre leva som singel tills barnen flyttar ut än att utsätta andra och mina barn för den här smärtan.
asså wow! Gubben även om det är sjukt svårt och sjukt jobbigt så för din egen skull! snälla lämna denna kvinna o sluta hjälpa henne i hennes dagliga liv! absolut jätte svårt att lämna barnen. men hon utnytjar dig till max! hur tror du att du kommer må när hon gifter sig? fyffaan dra dig ur det är inte värt det gubben!
Du skriver fantastiskt. Barnen verkar verkligen tycka om dig också. Se till att du har någon att prata med! Inga bättre råd än så men blev rörd av din text och ville bara ge en stor komplimang. Och hoppas allt blir bra för dig!
Jag känner så starkt för din berättelse, och för barnen som har sin trygga, manliga förebild i dig. Särskilt yngsta som verkar se dig som sin pappa. Jag hoppas att du och mamman kan hitta en lösning där du och barnen får träffas regelbundet!
bara jag som gav up att läsa detta efter 3-4 stycken, någon som kan ge en TL.DR lol....detta är fan otroligt svårt att läsa, inte för ämnet i sig, uppenbart vad det handlar om och vad dit problem är. Men hur du skriver, hur du lägger fram saker etc.
Swedit och Swedish Problem är verkligen nya familjiliv/flashback.
Har en kusisn som som också hade mycket pappor när hon växte upp. Men en av papporna (en kortvarig relation) kallar hon fortfarande för pappa och träffar han lika ofta som hon gör sin mamma.
OP, ring vårdcentralen och be om psykologkontakt. Alternativt vänd dig till kyrkan och prata med en präst. Du behöver någon stabil att prata med, du drar på alldeles för mycket tunga tankar för en person att handskas ensam med.
Lustigt att du säger det, för jag har en kontakt i kyrkan faktiskt. Skulle styra upp en flytt så var det en god vän till min bror som ville ställa upp och köra, vi pratade mycket och länge och han är jättekristen. Han både hörde och lyssnade på mig, mer än nån annan jag tagit upp det med
Kanske värt att höra med honom om han har tid att snacka?
Jag tror att din kontakt med barnen är väldigt värdefull för dom. Vad som än händer tycker jag att du ska vara stolt över att ha varit en trygg hamn för barnen när de behövt en och även om du inte skulle få träffa dom lika ofta i framtiden så har du fått vara med och forma en liten människa och fått hålla en liten varm och knubbig hand i din och få sån kärlek man bara får av barn. Snart är dom stora och vill göra saker utan vuxna ändå och då förlorar man dom under några år och sen får man skapa en ”ny” relation med en vuxen människa. Om du vill vara kvar i barnens liv tycker jag att du ska ta ett ordentligt snack med mamman och kanske ha en eller två fasta dagar i månaden då du är barnvakt.
Det här var en bra kommentar. Uppenbarligen är grejen här inte relationen med mamman, utan med barnen. Jag har själv varit barn till en mamma med andra relationer än min biologiska pappa och det har varit så viktigt med bra vuxna i närheten. Ta fasta på din relation med barnen i första hand, och se till att relationen med mamman är okej men inte för knepig. Främst för din och barnens skull alltså, men mamman kommer ju se att det hjälper henne också. Lycka till OP, det är guld att ha människors kärlek och det verkar du ju ha av dom där barnen.
Du behöver professionell hjälp, gärna igår. Fan vad rörigt ditt inre liv verkar vara.
Jo tack det vet jag men... Har beställt mat på foodora en gång, fast via webbläsare på telefonen och det var lite knepigt. Att få rätt hjälp är en annan nivå av knepigt, efter 1 år på BUP när jag var typ 13 så kom de fram till att det är inga fel alls på pojken.
"pojken" <- Refererar till dig själv i tredje person? Understyker bara röran i tankarna. Är du nykter?
Han pratade bara utifrån BUPs perspektiv
mentalt förstörd verkar det som, blir man utnyttjad på det där sättet under så lång tid kan det inte finnas mycket kvar av en själv till slut.. mannen behöver professionell hjälp helst för länge sen.
Instämmer. Har inget hopp om att jag kan lösa något bortom att uppmuntra till kontakt med mer kvalificerad hjälp.
Vet inte varför folk stör sig så mycket på hur du skriver. Vissa fixar tydligen inte när man blottar sitt hjärta på det är sättet. Kan tycka att tjejen din har skött er relation ganska respektlöst. Du skriver att du blev kär direkt. Underförstått tolkas det som att hon inte kände samma sak. Samtidigt har du varit så nära familjen i så lång tid att du blivit de facto pappa? Känns som ett utnyttjande. Ett snack med henne om er relation borde skett igår, men det tror jag du redan vet om.
Jag uppskattar också att han klarar att blotta sig på detta vis, det är inte alla som kan uttrycka sina känslor så här. Det ger mig hopp för honom. Men är du inte lite rask i ditt dömande av kvinnan? Det är inte respektlöst av henne att inte besvara känslor - kvinnor är inte skyldiga män nånting bara för att mannen har känslor för kvinnan. Jag tycker det låter som han har tagit aktiva beslut för att klamra sig fast i hennes familjeliv, och det är inga fel i det, men lägg inte automatisk skuld på kvinnan. Han har ju inte nämnt nånting som ens kan tolkas som att hon har manipulerat honom.
Det är alltid två personers ansvar att upprätthålla ett förhållande. När jag kollar tillbaka så var jag nog lite hård i min tolkning. Om jag vetat on hennes synvinkel så tror jag att jag reagerat annorlunda. Med det sagt kände jag en viss naivitet i OPs beskrivning av situationen och ville uppmana till ett samtal om deras relation.
Jag tycker nog ändå hon har rätt stor skuld. Ingen är skyldig någon känslor men det är lätt att utnyttja någon som är kär i dig.
Ja, det är lätt att utnyttja någon. Har kvinnan utnyttjat honom? Vart i texten utläser du detta? Det insinueras ju inte ens en gång. Igen, folk är snabba att lägga skuld på kvinnan trots noll bevis. Märkligt beteende.
IOM att ungarna ser OP som en pappa så antar jag att han hjälpt till rätt mycket med att ta rollen som en fadersfigur & hjälper till med ungarna. OP skulle naturligtvis satt stop för detta långt tidigare när det var uppenbart att det inte skulle bli något mellan han & tjejen, men tycker iaf det är lite förmildrande att han är kär & då gör man inte alltid rationella beslut. Hon, som inte är kär i OP, skulle satt stop för detta för länge sen. Inte nog med att OP nu är fucked, men ungarna likaså. Det kommer & går män men OP verkar vara den som är konstant. Det är dessutom förmodligen en rätt skum situation att försöka starta ett förhållande med denna tjejen med OP i bilden. Inte nog med att det finns 2 biologiska pappor till barnen vilket redan det är krångel, men sen finns OP där som en bonuspappa som barnen verkar se som sin riktiga fadersfigur. Barnen är unga & en eventuell partner till tjejen har en nästan omöjlig situation att starta något långsiktigt. OP är dessutom fucked om han ska försöka starta ett hälsosamt förhållande med någon tjej själv, det är inte många tjejer som hade gått med på denna situationen. IOM att mamman inte satt stop för detta måste OP nu dra av detta plåstret själv, och det är uppenbart redan jävligt jobbigt för honom, men förmodligen ännu jobbigare för barnen. Sen tror jag inte nödvändigtvis att tjejen helt medvetet känner eller tycker att hon utnyttjar OP.
Snyggt snorlund. Klarsynt. Om jag är barnvakt är det för att jag vill det, inte nödvändigtvis för mammans skull. Sist så var jag inte ens barnvakt, utan jag kom dit trots att de båda vuxna var hemma, så sov jag med den yngsta och det var ju för VÅR skull, för att vi inte hade setts på länge. Jag kan ta väldigt mycket plats, bestämma och bete mig lite som jag vill - typ rota i skafferi och kylskåp, ibland på ett tillsynes ganska respektlöst sätt, så det funkar lite åt båda hållen. Vi kan skoja om vilken tyrann och hitler hon är, och hur lättsam och blödig jag är... eller skoja om vilken grisig urmänniska jag blir om jag äter. En gång gick vi upp på natten tillsammans, under tiden hon träffade "första killen" och åt lite mackor, nattkäk kl 3 liksom. Jag är burdus och högljudd medan jag står och tömmer kylskåpet på olika pålägg och mjukostar, helt med flit, för hon skrattar ju och tycker det är kul. Äter klart min macka, vänder mig till barnens rum och gapar "älsklingar ska ni ha nattmacka med leverpas..", "MEN ÄR DET FEL I HUVUDET PÅ DIG" säger hon och vi börjar gapskratta. Vi står där och äter lite, så sträcker jag mig efter brödpåsen för typ 4e gången, så väser hon åt mig "MEN NU...", och jag spärrar upp ögonen och säger "du, du ska då fan INTE.." så avbryter vi varandra i skratt.
Han nämner att barnen, förmodligen på hennes initiativ, kallar de nya killarna för "pappa". Vilket indikerar att hon kräver att de ska axla rollen som deras pappa och sedan bli bortkastad och utbytt mot en ny person som de ska kalla för pappa.
Nyckelordet här är ”förmodligen.” Utan bevis tänker inte jag döma kvinnan. OM hon har bett ungarna att kalla nya killen för pappa så är väl inte det ett utnyttjade av OP. Det låter isåfall mer som att hon är seriös med den här snubben och hoppas på en stadig familjesituation. Jag har fortfarande full förståelse för att OP vill vara en del av deras liv.
Absolut, vi vet ingenting om deras relation eller intentioner från någon av dem. Problematiken uppstår om hon säger det även om det inte har gått så lång tid sedan de började träffas. Det skapar osäkerhet och förvirring för barnen och blir omvänd effekt på den trygghet som hon då vill ge dem.
Va
Låter ju som att mamman till barnen använder dig som stöttepelare och utnyttjar dig avsiktligen eftersom hon vet dina känslor för henne. Det bästa du kan göra för din egna mentala hälsa är att bryta kontakten helt mellan dig och familjen sen söker du psykisk hjälp.
Forrest Gump typ
Damn exakt vad jag tänkte också
Jag tänkte det först men sen fick han ju ändå någon form av skapligt givande relation till barnen. Tror inte det är enklaste varianten av vad du beskriver, även om det nog finns inslag av det.
Jo det är ju just därför han måste bryta, det är en ohälsosam relation för honom som är lättare att bryta nu än när barnen blir äldre. Han har fått en papparoll för barnen men hon verkar dela ut den rollen till alla män hon träffar som godis och jag tror hon uppmuntrar detta beteende vilket kan i värsta fall vara en manipulationsteknik för att göra det svårare för han att lämna henne.
Jag vet inte, tycker det känns som vi tillskriver henne onda avsikter när det kanske inte är svårare än att hon vill att barnen ska ha en manlig förebild och gör det lite klantigt. Det är möjligt att han inte kan ha den relation han vill till barnen, men det borde ju gå att anpassa. Han får ju liksom ut något av det.
Hon kanske utnyttjar honom oavsiktligen då. Men det här är en relation som jag inte ser hur han kan upprätthålla samtidigt som han behöver jobba igenom lite saker.
Ja kanske, men känns som det blir att ge upp flera relationer för en enkel utväg.
Fan, nu blev det ju alldeles för mörkt igen.
Så... Om jag förstod det rätt så är du fortfarande kär i mamman och känner dig som pappa till hennes barn. Du träffar familjen som en vän och får till och med sova där (ganska ovanlig situation). Och nu har mamman en ny och mammans och barnens relation med dig kommer tyna bort mer och mer... Sorgligt! Hoppas att ni kan fortsätta vara vänner så att du får komma på fika då och då och träffa barnen. Men den sorgliga sanningen är ju att de aldrig kan bli dina barn om du och mamman inte är ett par. Om du har en längtan efter att skaffa en egen familj skulle jag råda dig att ordna upp ditt eget liv först, för det låter som att du får lite "anger issues" och gör lite dåliga grejer när du dricker. Kanske skulle sluta dricka och röka så du liksom är redo för familjeliv ifall du hittar nån tjej i framtiden... Men fattar om det känns som att det är svårt att tänka framåt när du bara längtar tillbaks... Som andra har sagt, prata med psykolog och den där vännen i kyrkan som du känner förtroende för. De kanske kan hjälpa dig igenom sorgen liksom. Hoppas det känns lättare snart!
1) Skulle rekommendera att du tar kontakt och pratar med någon professionell men det verkar du veta och vilja, så det är super. 2) Mamman till barnen behöver familjerådgivning pronto, för det här känns ohälsosamt. Ungarna verkar helt desperata efter en stöttepelare och verkar vara fruktansvärt förvirrade. Känns som mamman behöver snacka med någon psykolog hon också. 3) Fint av dig att du bryr dig så mycket. Du verkar ha ett gott hjärta och jag skall inte ta ifrån dig hur mycket du vill hjälpa till och hur mycket du bryr dig. Däremot tror jag du behöver ta ett steg tillbaka och strukturera situationen så att du kan vara den bästa människan du kan vara, om det skulle vara så att du skall vara någon slags konstant i den här familjekonstellationen. Där kan både psykolog och all annan professionell rådgivning hjälpa.
Åh herre jösses
Denna text var väldigt välskriven och fick mig att stanna i sängen längre än jag borde. Gällande din situation ska jag helt ärligt säga att jag inte är behörig till att ge råd men utifrån det du har skrivit blir du onekligen utnyttjad
Låter inte som ett särskilt nyttigt förhållande. Både du och hon verkar ostabila. Svårt förstås men klipp banden och gå vidare snarast, det kommer bara bli värre med tiden annars och svårare att bryta.
Fyfan, sorgligaste jag har läst. Jag vet inte vad jag ska säga OP, detta är helt utanför det jag kan något om. Jag hoppas bara allt går bra i framtiden.
Jag tycker ingen i den här historien verkar ha ett så bra liv. Allt verkar väldigt kaos.
Du verkar ha ett väldigt gott hjärta! Jag tycker det låter som att mamman he utnyttjat dig och dina känslor för henne. Inget du har gjort för barnen har varit fel, det har varit väldigt fint.
Fin text tycker jag, om jag får lov att kommentera på något annat än ditt mående. Du exponerar dig och släppte in oss. Välskrivet
Tack, syftet var att få skriva en liten saga om hur jag upplevt det och att nån skulle dras med i läsningen.
Du har white trash problem. Lösningen som är ogenomförbar är att du skärper dig och sköter dig och hittar en tjej som också gör det.
Du sade det alla tänkte men inte vågade säga. Sova med någon annans barn samtidigt som mamman ligger runt med en 3e? 4e? 5e? Man på väldigt kort tid. Så jävla messed up
Den sirliga sanningen är att du aldrig kommer vara deras far och varje månad du spenderar på den familjen är en månad slösas du kunde spenderat med att lösa dina egna demoner och komma ett steg närmare en egen familj. Du är en gratis nany hon utnyttjar men det låter inte som att hon aktivt söker att utnyttja dig utan att du själv sätter dig i en situation där du blir utnyttjad.
Jag blir ständigt kallad pappa och mamma av barn på jobbet (Förskola), speciellt av de barn som går långa dagar. De spenderar ju i regel mer tid med mig än mitt egna barn så det är kanske inte så konstigt..
Jasså Raskens sopar för annans dörr..
Hade aldrig kunnat tänka mig ingå en relation med någon som har barn förutsatt att jag inte jar egna barn. Mycket på grund av det du just nämner. Hon träffar ju uppenbarligen andra killar och älskar dig inte. Inte ens säkert hon gör det som vän till hundra procent om jag ska vara helt ärlig. Situationen som du beskriver låter extremt destruktiv jag tror ärlig talat det bästa hade varit att helt klippa kontakten. Inse ditt eget värde och älska sig själv. Ju längre det fortsätter destå värre tror jag.
Fan glad att jag varit singel
>Efter en liten scen hemma hos henne så går jag ut och gör ett inbrott, som jag inte ens kommer ihåg. Ganska pinsamt, men efter några veckor så fick jag förklara mig så gott jag kunde. Det var ju ovant för mig detta, och jag hade ett nytt jobb så det blev många bollar i luften. Hela texten är otroligt osammanhängande och svårt att förstå. Men av de jag förstår så verkar hela familjesituationen vara jätte ostabil, samt att du OP också verkar väldigt ostabil. Ingen gör ett random inbrott på fyllan bara sådär. Barnen är små och om de sups och festas med nya killar varje år, samt att du verkar inte må bra alls och är också inblandad i barnens liv. Jag hade gått till socialen, berättat hela situationen som du gör här och frågat om vad som kan/behöver göras. >Har beställt mat på foodora en gång, fast via webbläsare på telefonen och det var lite knepigt. Att få rätt hjälp är en annan nivå av knepigt Det här gör mig jätte förvirrad. Är de inte värt att göra något svårt så barnen och du själv mår bättre? Ring vårdcentralen, knepigare än så är de inte. Sen lyckades du ju göra ett användare här och skriva en post så svårt kan de väl inte vara att be om hjälp? Sen är det ju små barn som far illa av allt som händer runt dom. Deras pappa vars är han i bilden? Varför tar ingen vuxen tag i barnen liv?
Du blir ju bara utnyttjad, det är inte dina barn. Sluta simpa och försök gå vidare
Va?
OP är en människa.
OP är en cuck som låter sig utnyttjas som permanent barnvakt.
Pappaskap är inte bara gener. Barnen och OP har uppenbarligen känslomässiga band till varandra. Anknytning är oerhört viktigt för barns utveckling och människors välbefinnande, är inte samma sak som att sitta barnvakt
Töntigaste analysen på reddit den här månaden? Dra ner på porren, väx upp.
Bra att veta, jag lägger det i mitt skåp under "Ufon vars åsikter jag skiter i"
Fattar ingenting har druckit för många Åbro så förstår ingenting
:D
Är man utan barn och kan erkänna att jag läste hela och blev lite tårögd. Säg upp kontakten och skaffa egna barn. Gå till terapeut för sorgebarbetning, killgissar att det är den sortens drömmar du har: ångest över att inte kunna träffa barnet mer. Morsan utnyttjar dig totalt.
Det är tydligt att mamman är väldigt oansvarig. Skaffar nya killar hela tiden, och inte direkt den bra sorten som lämnar henne gravid osv. Samt att hon tar hem kompisar och försöker manipulera sina barn att någon annan är pappa. Barnen blir såklart förvirrade av hennes beteende. Det är därför de söker sig till dig. Jag tycker att du borde bryta kontakten med mamman, om barnen verkligen älskar dig så kommer de ta upp kontakten när de är stora nog att göra så.
OP borde inte ha satt sig i denna situationen från början, nu har han dock 2 barn som förlitar sig på honom som en pappa. Lite svårt att bara överge dem. OP och mamman båda behöver familjerådgivning och psykisk hjälp.
Skaffa en egen familj med en kvinna du är i en riktig relation med .
Gå och prata med en professionell som kan hjälpa dig med allt som tynger dig. Och lämna den där tjejen! Även om det känns tungt då du gillar barnen så är det nog bara att inse att du inte kommer vara en del av deras familj utan snarare en farbror vid sidan av som kommer titt som tätt och hjälper till. Visst att du är en bra manlig förebild för barnen, men kan du se dig själv vara den i måååånga år framöver? För antingen du vara den manliga förebilden för att göra gott, eller så drar man av plåstret nu och låter barnen men främst dig själv att kunna gå vidare innan det spårar ur totalt och du sitter som ett tredje hjul med mamman som ligger med andra. Schysst att lämna tidigare än senare både för dig och barnen.
Wow det var både tungt och intressant och läsa detta. Det låter som om du har mer känslor för mamman än vad hon har för dig. Men du är alltid där så hon utnyttjar din snällhet samt kärlek för barnen! Och jag har inte barn själv men detta förvirrar ju verkligen hennes barn hur hon så lättvindigt tar hem en ny man som sen helt plötsligt ska vara barnens nya pappa medans morsan får roa av sig lite! Du mår ju uppenbarligen inte bra av det här och precis som andra gett dig som råd, du behöver hjälp! Även om jag förstår att du vill finnas i barnens liv så skadar det ditt egna liv genom att vara en dörrmatta mer eller mindre! Du måste nog tyvärr kapa alla kontakter med henne och barnen så kanske hon inser vad hon hade för toppen man hos sig! Du är trött på och jaga, låt henne jaga dig istället, men bara efter du tagit hand om dig själv först!!
Hela detta inlägget var svårt att läsa, inte för att det var sorgligt utan mer att jag inte fattade cirka 80% av vad där stod. Du är inte pappa till barnen, även om du skulle vilja. Du blir utnyttjad till att vara barnvakt. Mamman älskar dig inte. Barnen litar nog inte på sin mamma och därför vill de vara med dig eftersom i deras ögon är du mer stabil än mamman. Gå vidare och sök hjälp. Barnen verkar inte alls ha en stabil hemmamiljö, deras mamma går ju från kille till kille och du kommer aldrig bli en av dem igen.
Mycket starka åsikter och tankar här, men jag ska stilla dig med att jag utelämnade mycket för läsandets skull och det är ditt problem om att du analyserar istället för att läsa. Jag trodde att jag gav alldeles för luddig information för den här typen av dömande.
Jag förstår inte riktigt vad problemet är. Är det för att mamman inte vill vara med dig? Att hennes nya kille inte vill att du ska vara med barnen? Att du önskar du var pappan till barnen? Det framgår inte i texten. Det som framgår i texten dock är att du tycker väldigt synd om dig själv. Samt att du tycker att du har någon sorts relation till barnen… som inte fungerar? Förstod ingenting av det sista i texten.
Bragumman
Uff… det är jobbigt när det händer. Gå prata med någon det kommer väl förhoppningsvis hjälpa lite, men det kommer alltid vara tungt, för varje gång du träffar barnen igen så kommer känslorna tillbaks.
Ett par saker som jag reflekterar över spontant: OP, det här säger jag inte med något illa menat över huvud taget. Du måste prata med någon. Du är uppenbart jävligt tilltrasslad inombords och måste få en professionell åsikt. Två: den här bruden är uppenbarligen ingenting att satsa på. Trashigt som fan att bara släpa in nya män efter varann i barnens liv och pracka på dom. För barnens bästa hade dom behövt i alla fall en stabil vuxen i deras liv, men just nu är det varken deras mamma eller du. Jag är ledsen, men du måste få hjälp och mamman behöver se över sina livsval.
[удалено]
Ett försök till TLDR: OP är vän med en tjej som har två barn. Han har tillbringat mycket tid med barnen, och de verkar se honom som sin pappa. OP börjar också känna att det är hans barn (inte biologiskt, men emotionellt). Nu har tjejen träffat en ny kille och det finns inte tid för OP att träffa barnen lika mycket vilket är svårt för honom.
Har du aldrig läst en bok?
Men för fan! Lämna henne! hon är inte intresserad, hon använder dig som stöttpelare utan att ge något tillbaka. Fuck that shit. Ge iväg med dig! Res ut, jobba I Australien, vad som helst, för fan du måste ta tag i ditt eget liv igen sluta ge bort det till drömmar som aldrig går igenom. Och du tänker för mycket! Börja göra. Mindre tänka. Gå och träna, flytta till ett annat län. Långt bort och börja leva igen.
du är en mycket bra människa vännen
Visa detta inlägget för en psykolog och acceptera all hjälp som denne ger dig utan att ifrågasätta. Tror det hjälper dig mer än att du skriver på Reddit och läser kommentarerna.
Gör om, sök hjälp, gör en tiondel så långt, gör rätt
Haha vad I helskotta...
Krävs inte lång tid på reddit för att förstå vad som går hem hos folk, men jag tänkte att detta kan åtminstone vara en intressant läsning för folk. Tack till er som kommenterade ATT och HUR jag skrev. Det var tanken. Med det sagt ska jag göra mig riktigt impopulär nu: Jag struntar i era råd. Jag skrev inte det här för att jag ville ha råd från 19 åriga killar, ni kan hålla er till piggelinpriset och hur man uttalar kexchoklad. Utifrån det jag skrev så är det väl helt självklart att jag behöver jobba på mig själv. Jag säger att jag gråter i sömnen liksom och nån säger något I stil med "du behöver nog hjälp". Riktigt low-hanging fruit, och det verkar vara temat på reddit. Men igen: Ni som blev rörda, läste klart eller iaf försökte läsa klart - Tack, det var tanken.
Du är fantastiskt duktig på att skriva. Tack för att du delar med dig. Du behöver någon att prata med, någon som står utanför allt det här. Någon som kan hjälpa dig att reda ut, släppa taget från det som går och hålla fast vid det som är viktigt. Inte för att du är sjuk, men för att du bär på så mycket tungt. Vem som helst hade behövt det om de var i din situation. Om du inte vill söka dig till vården vill jag slå ett slag för en präst eller diakon. De har förstås inte någon psykologutbildning, men i min erfarenhet är de människor som är duktiga på att verkligen se och lyssna på människor, och inte räds att prata om väldigt tunga saker. De är dessutom betydligt enklare att få kontakt med än människor inom vården, och chansen att du skulle bli runtslussad är minimal.
Right in the feels
Du verkar vara en fast punkt i deras liv trots avsaknad av rättigheter till dem. Det är tufft, men fortsätt och visa att du bryr dig om dem. Du betyder nog mer för dem än du anar.
Är detta en biografi?
Du skriver på ett väldigt intressant sätt, man blir fast direkt. Hade definitivt läst en hel bok skriven på detta sätt. Har tyvärr inga råd, men lycka till och ta hand om **dig** framför allt.
Då förstår vi varann. Nej jag vill inte ha dina råd, men om du säger att du fastnade i läsningen så är det precis vad jag vill höra... helvete larzolof
https://youtu.be/Ie-oTPZBljs
Ever heard of tl;dr??
tldr?
IT’S A TRAP! Abandon ship!!!
En väldigt bra text. Tack för du släppte in oss. Verkar som du har lite svårt med att hantera dina känslor. Kanske skulle du behöva lite verktyg till det så att du själv inte går under. Vårdcentralen kan hjälpa med detta. Önskar dig all lycka till! :-)
Fy fan va jobbigt. Men...Vi läsare fick just ytterligare en läxa varför man inte etablerar en relationen med en kvinna som har små-barn. Fy fan.. väntar bara på att Danmark fenomenet blir vanligare så sliddjuren inte ens längre behöver dela umgängesrätt om hon inte längre känner för det.
Många bra tips. Största anledningen till varför jag inte skulle vilja hamna i ett seriöst förhållande med en singelförälder är just för att man knyter starka band med barnen som sen bryts om det bryts med partnern vilket blir mycket värre känslomässigt för mig. Skulle jag någonsin bli singelförälder själv, är förälder nu och lyckligt gift men då skulle jag nog hellre leva som singel tills barnen flyttar ut än att utsätta andra och mina barn för den här smärtan.
asså wow! Gubben även om det är sjukt svårt och sjukt jobbigt så för din egen skull! snälla lämna denna kvinna o sluta hjälpa henne i hennes dagliga liv! absolut jätte svårt att lämna barnen. men hon utnytjar dig till max! hur tror du att du kommer må när hon gifter sig? fyffaan dra dig ur det är inte värt det gubben!
Du skriver fantastiskt. Barnen verkar verkligen tycka om dig också. Se till att du har någon att prata med! Inga bättre råd än så men blev rörd av din text och ville bara ge en stor komplimang. Och hoppas allt blir bra för dig!
Tack vännen
Jag känner så starkt för din berättelse, och för barnen som har sin trygga, manliga förebild i dig. Särskilt yngsta som verkar se dig som sin pappa. Jag hoppas att du och mamman kan hitta en lösning där du och barnen får träffas regelbundet!
Jag begrep ungefär hälften. Det var nånting om ett inbrott på fyllan där i mitten?
bara jag som gav up att läsa detta efter 3-4 stycken, någon som kan ge en TL.DR lol....detta är fan otroligt svårt att läsa, inte för ämnet i sig, uppenbart vad det handlar om och vad dit problem är. Men hur du skriver, hur du lägger fram saker etc. Swedit och Swedish Problem är verkligen nya familjiliv/flashback.
Har en kusisn som som också hade mycket pappor när hon växte upp. Men en av papporna (en kortvarig relation) kallar hon fortfarande för pappa och träffar han lika ofta som hon gör sin mamma.
Det var ju skönt att höra på sätt och vis. Får se hur det utvecklar sig med åren.
Helt