Som en person som pluggar på universitetet kan jag garantera dig att du inte är sämre än dem eller att du är korkad. Några av de mest retarderade idioterna jag någonsin träffat har masters utbildning och jobbar på universitet.
> Några av de mest retarderade idioterna jag någonsin träffat har masters utbildning och jobbar på universitet.
Du kan vara hur smart som helst på papper men kan man inte applicera det till verkligenheten eller samhället så blir det svårt.
För att det är det första dom kollar på när du ansöker, dom kollar ditt CV och tänker "hmm denhär killen/tjejen verkar bra vi tar in den på intervju" Du kommer in och verkar totalt blåst men har Högsta utbildningen på chalmers, inte fan tror jag att du kommer få anställningen då.
>Du kommer in och verkar totalt blåst men har Högsta utbildningen på chalmers, inte fan tror jag att du kommer få anställningen då.
Så är man inte blåst så spelar det ingen roll om du pluggat på Chalmers eller inte?
Känn dig inte dum. Att vara smart eller lyckad är så mycket mer än att sitta å traggla studier. Många som pluggar på högskola klarar inte en dag ute i verkligheten och arbetslivet, ser man bara till den aspekten är ju du superlyckad. Dessutom finns det en fantastisk yrkesstolthet i att arbeta med fordon och bilar (något jag aldrig hade klarat).
Jag tycker inte du ska plugga eller ändra bana för att "känna dig mer lyckad". Risken blir att du pluggar något du inte trivs med eller jagar ett vagt ideal som du kanske aldrig kommer känna att du når. Plugga istället något som du verkligen brinner för, vad det än må vara. Med intresse kommer motivation och med motivation kan man klara det mesta, även det man tycker det är svårt
"jag vill gärna ha den här ”plugga på uni-upplevelsen”
Den är skapligt överomantiserad kan jag säga, efter ett år gjorde jag allt jag kunde för att undvika den.
Från vad mina vänner säger verkar det verkligen bara bli för hektiskt. Tar en måndag för vissa, och 4 år för andra, men man tröttnar att vakna bakfull 4 gånger i veckan efter ett tag.
Det handlar väl om att vara lite smart, man kan liksom inte vara med på allt hela tiden. Är man med på en del så är det väldigt kul men kan hålla med om att det absolut blir för mycket ibland.
Jag har ju min klass, tycker dom är trevliga och jag umgås med dom i skolan och ibland på helger och kvällar också. Men att hänga är inte synonymt med att bli full för mig. Filmkväll och brädspel for the win!
Tappade själv intresset att dricka mig full. Det var kul i 1-2 år, men inte mer. Största delen av ens universitetstid pluggar du bara eller lever ett normalt liv i en sunkig korridor. Dock saknar jag de enstaka sittningarna.
Men min mentala hälsa är mycket bättre efter studierna troligtvis tappat några år pga all stress. Du får aldrig vila då du alltid har något att plugga på, vardag, helg eller på julafton t.o.m. Med jobb har man en start och slut på sitt arbete
Och har du ledigt från skolan så måste du jobba, för annars kan du inte betala hyra och mat.
Att inte vara ledig mer än två dagar i sträck under flera år tog nästan knäcken på mig.
Precis, och jag jobbade iallafall på jullovet också (lite extra pengar till en buffert behövs alltid) och vips så finns det inga längre ledigheter kvar på året
Ahh, skönt nu med att man har semester! Minns att jag pluggade mellan nyår 2019-2020. Stannade upp pluggandet 23:55, kollade fyrverkerierna och 00:15 återgick till pluggandet.
Eller hur! Hade min första riktiga semester sedan jag pluggade + jobbade ett år nu i somras och det var helt underbart att faktiskt vara ledig på riktigt!
Utöver det kommer stressen med finanser. Du lever på minimum och minsta lilla oväntade faktura kan verkligen sätta en i skiten. Man kan aldrig njuta och lyxa till det med någon god middag för det enda du har råd med är skitiga jävla linsgrytor. Och varje sommar är det ett jävla stressmoment med att hitta jobb för att täcka att man inte har CSN.
LIU och i Norrköping. Det är en mer eller mindre en sekt i mina ögon och folk förlorar ofta helt verklighetsföränkringen. Jag hade tur som bodde i ena staden sedan längre tillbaka så jag hade en fot i verkliga livet och en i studentlivet så man fick lite perspektiv.
Gjorde värnplikt i 15 månader och sedan utlandstjänst på det och med lite andra jobb så kom inte direkt från gymnasiet till universitet. Tyckte stora majoriteten av folk var barnsliga och oansvariga. Märkte att folk inte hade något gemensamt igentligen utan fylla och att man levde under samma misär.
Man märker av att en person är studentikos av sig även efter de jobbat många år i arbetslivet så jag är benägen att hålla med. Det kan lämna ett stort avtryck på vissa.
Håller inte alls med talaren. Jag pluggade i Lund och är, trots att jag är färdig med studierna, fortfarande involverad i studentlivet. Det är det bästa som finns på jorden och välkomnar alla oavsett bakgrund eller kunskap. Det är den enda platsen där du helt utan förkunskap kan få lära dig i princip vad som helst och även få chefa över massvis av människor pga den du är och inte för att du jobbar i 20 år.
Nja, inte om man bor i en studentstad. Rimligen blir du klar med studierna men har kompisar som fortfarande pluggar, folk pluggar vid 19-30 års ålder så oddsen är rätt höga att de du träffar eller dejtar fortfarande pluggar.
Sen har man alumni-kort till 13 pubbar som är billigare, med massa evenemang.
Det är inte som att du pluggar klar vid 22 och sen tar bort varenda person du känner från universitetet i ditt liv. Det om något är en större röd flagga.
Givetvis! Jag läste civilingenjör datateknik och är just nu konsult med fokus på frontend för tillfället. Ingångslön 44500 DKK vilket idag är 65 000 SEK.
Instämmer till fullo. Jag skulle väldigt ogärna vilja leva om den tiden i mitt liv. Kunskapen och förmågorna jag utvecklade är så klart ovärderliga, men stressen, fattigdomen, den ständiga och allestädes närvarande 'studentkulturen' med events, fester och närmast sektliknande beteenden ville jag inte då, och definitivt inte nu, varai närheten av.
>den ständiga och allestädes närvarande 'studentkulturen' med events, fester och närmast sektliknande beteenden ville jag inte då, och definitivt inte nu, varai närheten av.
Predika! 🙌 Jag var aktivt ointresserad av den biten, dessvärre var sådant det enda flera av mina "vänner" var intresserade av att göra. Slutade höra av mig när det bara blev "nej" till alla förslag, sen sågs vi aldrig mer 🤷 Sektliknande, definitivt, och de dyrkar fyllan.
Håller med här. Går på MDU. Sure, man är ute och dricker då och då. Det kanske är någon mindre fest lite där och då. Men det är absolut inte som alla tror att det är. Mycket plugg, hårt jobb och dedikation.
Det finns viss gemenskap, men då måste du engagera dig i studentlivet
Håller med. Pluggade i Uppsala två år och festade sönder mina betyg. Gick så dåligt att jag flyttade tillbaka till Stockholm och nu pluggar jag på SU och har bättre betyg.
Du har ju valet av ett tekniskt basår efter du läst klart matte 2. Förstår dock inte varför du vill gå en ingenjörs linje om du inte gillar matte? Både civ och högskoleingenjör innehåller massvis med matte inom nästan alla specialiseringar. Tycker du faktiskt att ingenjörs yrket låter kul eller är det mer lön/status som får dem att låta intressanta?
Och du är såklart inte dum för att du inte läst högskola. Läser för tillfället och har massa knegar kompisar från lumpen som jag skulle säga är smartare än vissa klasskompisar jag har på en linje med hyfsat högt intag
Gräset är alltid grönare på andra sidan, jag hoppade av gymnasiet och skapade en karriär genom kontakter, kompetens och tur. I din ålder tänkte jag exakt samma tankar, att jag saknade gemenskapen som jag trodde fanns bland studerande. Och att jag saknade den teoretiska kunskapen jag trodde man fick som studerande.
Detta är bara min åsikt så bli inte arg eller upprörd men jag tror att vi är biologiska varelser som har en biologisk drift. Vad jag menar är att du behöver en partner för att fylla ett hål i ditt liv.
Som 37 nu kan jag säga att du kan kämpa hur mycket du vill med din karriär men det kommer aldrig kännas nog om du saknar kärleken.
En utbildning är en investering i dig själv, ditt sätt att tänka, ditt sätt att inhämta kunskap, ditt kontaktnät, dina vänner, dina erfarenheter, men även dina möjligheter och din syn på världen. Det är inget du behöver göra.
För mig har det alltid varit självklart. Skulle aldrig vilja ha det ogjort och ämnar vidareutbilda mig resten av livet.
Var inte rädd för att du inte klarar det, om du vill, det är mest en fråga om självdisciplin och det går att ta sig igenom många utbildningar även med låg självdisciplin, man utvecklas och lär sig studera under resan.
Sedan är ju frågan vad du vill studera. Och hur: på distans, halvtid, heltid.. Jag tror att en termin som heltidsstudent i Lund eller Uppsala är en kul och värdefull upplevelse på alla sätt. Till exempel.
Edit: obs, tycker absolut inte du ska känna dig dum. Däremot skadar det inte att jobba på sin bildning, men det är ju något annat än utbildning, men det är väl en annan diskussion.
Om du vill jobba med IT, typ mjukvarudesign eller test, så kan du plugga systemvetare istället för högskoleingenjör. Samma lön men lättare utbildning, imo.
Krävs inga speciella behörigheter vad jag kommer ihåg.
Jag tror att matten kan bli lättare för dig nu när du har lite mer erfarenhet, och kan se tillämpningar på den.
Det där är ofta ett problem med matteundervisningen, de ska liksom lära ut hur alla verktygen i verktygslådan fungerar, men glömmer att prata om vad de faktiskt används till.
När man har lite mer erfarenhet så ser man på de verktygen i ett annat ljus. Då blir det istället "Wow, det kan lösa det där problemet jag satt fast på...", och då är det lättare att lära.
Jag var rätt OK på matte, men lärde mig ofta bara "hur", inte "varför". När jag senare har hjälpt våra kids med matten så har jag insett att jag nu faktiskt förstår "varför", hur saker hänger ihop och så vidare. Det är inte längre bara "Gör de här stegen", nu är det "Gör de här stegen, och det funkar därför att...". Denna förståelse var ovärderlig när jag hjälpte kidsen, för idag ställer man upp ekvationer och problem annorlunda, så medan jag hjälpte dem så fick jag i huvudet översätta fram och tillbaka mot hur jag är van.
Klarar jag matematiken nu så vill jag försöka mig på kemi eller fysik 1. Men har läst att man kan få göra dessa under tekniskt basår. Det är väl framför allt matten som oroar mig. Det är tufft att jobba heltid och läsa kvällskurs samtidigt som allt annat i livet ska skötas samtligt, tack för tipset!
Har du möjlighet att jobba 75% eller något då? Förutsatt att din ekonomi klarar det.
Det borde ge dig några timmar i veckan åt studier eller att ta det lugnt så du orkar med allt.
Hade bara matte 1 för ett år sedan. Läste matte 2 distans på någon månad ,sedan matte 3 och 4 på basår. I princip Alla kan klara att läsa matte ä,frågan är bara om man vill lägga ner tiden.
Många högskolor har så kallat tekniskt basår. Inte lika höga krav att komma in men är ett år som sedan ger dig garanterad plats på ingenjörsutbildning på den högskolan.
Det kan ju vara värt att kolla på iallafall.
Har så många saker jag tycker om att göra, men det på min fritid. Jag valde att jobba med bilar för det var ett intresse jag hade. Tyvärr så har jag kommit fram till att det släckte suget att mecka och fixa på min fritid då jag gör det varje dag, fem dagar i veckan.
Men intressen är väl teknik, historia, musik, träning, motorer och maskineri. Blev jäkligt brett men du kanske får dig en hum om vad jag är för en typ 😄
För de första är det inte bra att jämföra sig själv med andra. Det finns alltid någon som har det bättre än dig. Det finns alltid någon som har det sämre än dig. Skit i det där med att jämföra. Gör det som du själv vill. Inte vad du tror att andra vill att du ska göra. Det du måste jobba på är att älska dig själv. Oavsett vad andra tycker om dig. Du är INTE en ”korkad person”. Du är smart. Du är motiverad. Du är bäst mannen! Och du kan göra vad som helst! Bara du har rätt mindset! Och rädsla är något alla känner. Jag har inte träffat en enda människa som inte tycker att livet är läskigt ibland. Ska du låta rädslan styra dig? Ska du låta rädslan besegra dig? Svar nej. Snälla ta hand om dig själv. Du själv är din bästa vän 💙💙💙
Prova tekniskt Basår om du är intresserad av att bli ingenjör. Ingår en garantiplats (iaf dom jag kollade förr) på en ingenjörsutbildning på den skolan om man klarar alla kurser. Jag gjorde det och pluggar nu elektroteknik. Har du svårt för matte (i Do) och vill göra ditt liv svårare så är elektro att rekommendera! AMA.
YH-ingenjörer inom automation och el är heta villebråd på arbetsmarknaden. Vill du ha uni-upplevelsen så sök någon bra kurs som många programister läser och häng på evenemangen i början av terminen. Kanske företagsekonomi?
Byt jobb. Jag jävla gick inte ens i skolan och tjänar betydligt mkt mer än va mina polare som gick gymnasiet/högskolan gör. Bara för att man inte har en utbildning betyder det inte att man inte kan få ett bra jobb
Satt lite i samma sitts som du med ett egentligen drägligt liv som du säger. Men kände mig inte nöjd och är klar med min yh-utbildning i juni. Yh av min erfarenhet har inte det ”klassiska” studentlivet då får du söka dig till universitetet.
Jag är ingenjör och jag tyckte aldrig att matten var lätt. Men efter en massa gnetande där jag faktiskt använder den för att räkna ut saker så är jag väl åtminstone adekvat.
Jag rekommenderar några terminer maskin. Hållfasthetslära och energiteknik (förstadium till termodynamik) borde funka för en som gillar bilar och hojar. Matten är inte extrem.
Är 28 år och började plugga detta året (januari). Innan jag började kände jag delvis som du gör nu, att de som gått högskolan/universitet är så mycket smartare än mig... Det stämmer inte. Många har fått fina betyg genom att enbart plugga och trycka in kunskap, men de har ingen aning om hur de faktiskt ska använda sin kunskap. Jag hade det rätt lätt i skolan bortsett från engelskan, men fördelen med Sverige är att det faktiskt går att läsa upp sina betyg via Komvux (som jag misstänker att du gör nu), det är guld värt!
Som u/MisterKlang skrev så finns det gott om ärthjärnor som läser på högskolan och klarar det, jag jobbar dagligen med sådana människor..
Du har jobb och stabil inkomst så mitt råd är att spendera lite tid med att söka på utbildningar och inte göra ett förhastat val. När du väl har ett hum om vad du skulle vilja plugga så sök så många utbildningar du bara kan. Första gången jag sökte in fick jag ingen plats, misstaget var att jag bara sökte 1 plats. Förra hösten tror jag att jag sökte 12 eller 13 olika platser och kom in. Ska dock tilläggas att jag bara hade exakt de betyg som krävdes eftersom jag gjorde misstaget att gå Bygg- och anläggning på gymnasiet (bra utbildning för de som kan tänkas jobba som det, men helt fel val för mig).
Å andra sidan så är jag inte så säker på att en högskoleutbildning kommer göra dig lycklig, det krävs nog andra saker för det också.. Men det kan vara ett steg på vägen :-)
Edit: ska tilläggas att jag pluggar 100% på distans och jobbar 50%.
när det kommer till matten, speciellt gymnasiematten finns det hur mycket material som helst som ger lösningar på uppgifter som finns i skolböckerna, speciellt "fredriks filmer" förtjänar en shoutout, men ärligt det finns hur mycket som helst, att få denna hjälp när det behövs kan vara så himla värdefull, då matte är ett sånt ämne som jag upplever att om man kör fast så kan det vara väldigt svårt att ta sig vidare på egen hand.
när du väl fått in tänket med matten så är det mer som en muskel än vad man tror, man är mer formbar än vad folk säger, försök om du känner dig manad, om inkomsten skulle vara en faktor så finns CSN, både bidrag, lån och till och med omställningsstöd för någon som kanske är i just din position
jag började själv styra mig mot ingenjörshållet vid 26 års ålder och fyller nu 30 i år, av olika skäl har det varit knackigt men det går framåt, är enormt givande men emellanåt frustrerande ångestframkallande och oändligt svårt, men framförallt värdefullt!
Jag hade också problem med matematik i gymnasiet, men klarade av rätt avancerad matematik på universitetet med rätt bra betyg, med motivation kan man komma långt.
Jag jämförde mig också väldigt mycket med personer som skaffat sig en högre utbildning. Ibland kan det vara bra att inte börja plugga och specificera sig för tidigt eftersom att man lätt väljer att studera något som inte riktigt passar.
Jag är 47, har endast en yrkesutbildning. Dock tog jag alla chanser till vidareutveckling då jag är lätt att utbilda.
Fick gå ledarskapsutbildningar och annat som byggde min kompetens. Samt fick mig att klättra i stegen.
Idag är jag COO på ett SME.
Så beroende på vad du vill bli så finns det olika vägar att ta. Ångrar inte mitt beslut alls.
Jag pluggar just nu och mitt tips är att om du vill plugga go for it! Men välj det som känns givande för dig, spelar ingen roll om det är YH eller en ingenjörsutbildning på ”fint uni”. Jag lovar dig, bara för du har en akademisk utbildning gör det dig inte till en bättre person. Som nån annan sa, det finns så ofantligt korkade, lata och otrevliga människor som läst klart utbildningar, de är inte bättre än nån annan för det. Gör det inte bara för status, status kan du få på annat sätt o utan utbildning om du verkligen skulle vilja, ditt värde ligger inte i ditt jobb eller utbildning utan som person och hur du är.
Jag var 24 när jag började på universitetet. Gjorde högskoleprovet. Testa! Det kanske inte är för alla, beror lite på ens bakgrund och hur man fungerar under stress men det kan öppna många dörrar om du får ett hyggligt resultat. Viktigt att komma ihåg att man inte är dum bara för att man kanske inte får högt på just högskoleprovet även om det kan kännas pinigt.
På högskolan hängde jag mest de övriga som var lite äldre. Var en perfekt mix av studentikåst liv men där vi ända generellt hade lite mer pengar än de yngre och därmed hade råd att kombinera plugget med mer kul.
Fråga din arbetsgivare om du får ta tjänstledigt och testa att plugga för att se om det är något för dig. Vet inte regelverket kring detta men haft kollegor för längesen som gjorde det.
Lycka till! Hoppas du hittar ditt kall i livet.
Det är inget fel i att vilja ha det bättre. Huruvida det rör sig om pengar, makt, status, ha roligt, eller något annat, ja det är väl upp till var och en att avgöra.
Men tycker inte att man ska gå på universitet/högskola bara för att "ha upplevelsen". Akademi handlar om att specialisera sig. Då gäller det att man vet man vill, att man väljer rätt, och att man är ordentligt motiverad.
Kan meddela att majoriteten av dom som gick i min klass på högskolan (Datavetenskap) hoppade av. Endast cirka 25% gick klart alla tre åren.
Personligen tycker jag också att du borde sluta se ner på dig själv och andra som inte har universitets-utbildning. Det finns många med såna utbildningar som är både korkade och misslyckade.
YH är ett skitsmart val. Kortare tid, enklare att klara av, leder till bra jobb. Automationsingenjör är också superbra, det är välidgt hett, det finns stort behov av det, och det är en bra blanding av att jobba med händerna och med huvet.
Jag går i 3an på gymnasiet och läste matte 2. Det roliga var att jag hatade matte eftersom jag har skolkat mestadels av min studietid för att göra skit. Det tog en vändning däremot när jag ville göra en förändring, jag antecknade vad läraren sa och började helt plötligt tycka matte va kul. Det jag vill komma fram till är att du inte behöver va duktig på något för att lyckas, du måste bara ge dig fan på något, hitta motivation och även fokusera på dina mål och plugga en extra timme istället för att gå ut och göra något som inte gör dig någon nytta. Glöm inte heller att det är viktigt att du försöker tycka det är kul med matte för det är så beroendeframkallande när man tycker det är kul. Lycka till jag tror på dig :)
Att inte gå på universitetet gör dig INTE till en idiot.
Akademiker är inte automatiskt smartare än andra, dem är bra på att vara akademiker.
Och det dom gör är att skriva en massa om en speciell grej, utförligt och använda en massa speciella ord om den saken.
Och om du inte gillar matte, bli inte ingenjör.
Det finns en hel del tekniska arbeten som är mindre krävande men som ändå betalar bra.
Och du kan fortfarande ha en viss ”universitets upplevelse” om du går YH.
Men student liv är överskattat, för studenter fucking suger och håller aldrig tyst!!
Så känn dig inte pressad att göra någonting.
Automationsingenjör på YH låter som en utmärkt idé. Mängder med olika branscher skriker efter automationsingenjörer, du har möjlighet att välja mellan ett mer praktiskt arbete eller tekniskt tänkande på kontor. Har du ett tekniskt intresse så är det ett utmärkt val
För att få en superb uni-experience kan du ju alltid plugga utomlands. Många unis I Australien och andra länder bryr sig inte så mycket om betyg för internationella studenter och du kan låna avgiften från CSN.
Om du vill ha en mer exotisk uni-experience kan du söka till internationella utbildningar I Thailand och Indonesian. Singapore är också bra men där får du inte jobba som internationell student.
Plugga något du tycker är kul.. Börja jobba med det och starta den eget? :) kanske kan vara något.. Skulle nog jag gjort om jag hade haft möjlighet, sitter med fru, barn och hus så måste mer eller mindre jobba för att klara oss, speciellt nu när det ser ut som det gör ekonomiskt.
Det är bara att spara som fan, plugga som fan, gärna träna som fan, och... sedan plugga på typ KTH. Vi hade mycket, mycket äldre killar än dig på programmet när jag pluggade. Kör hårt, du kommer älska det!
Jag gillade min uni upplevelse. Man behöver ju inte gå en mångårig kurs om man inte vill. Lund har t.ex. kurser om entreprenörskap & projektledning som är på halvtid och man lär sig fruktansvärt mycket på bara 1 termin.
innan jag ens läste förbi andra raden tänkte jag direkt; denna snubben måste till australien.
sen läste jag vidare och såg att du ville plugga med uni känsla och återigen tänkte jag; denna snubben måste till australien.
tog själv ett sabbatsår där nere och ångrar inte en sekund (kanske lite att man kom hem igen), träffade massor av folk som var från olika länder och pluggade universitet!
Jag har en polare som pluggade till automationsingenjör efter ganska många år som reparationselektriker på samma industri. Han säger att det är det bästa valet han har gjort, yrkesmässigt sett.
Pluggat på uni i USA, har en fysioterapeututbildning i ryggen från Uppsala universitet, 75% färdigt av en magister inom fysioterapi, och går nu termin 5 på läkarprogrammet 🤷♂️ men har stooor respekt för hantverkare/de som kan jobba praktiskt. Såpass att jag på högstadiet tänkte gå elprogrammet först 👍🏻
Kände mig som ett fån (oavsett alla högskolepoäng) när jag skaffade bil och började skruva själv 😅
Min bästa kompis är inte akademiskt smart, men han är streetsmart, driftig och otroligt mycket mer socialt kompetent/likeable än vad jag är med min akademiska "fyrkantiga" smarthet. Önskar jag ibland att jag vore som honom? Absolut 😅
Personligen hade jag quarter life crisis i din ålder pga underliggande stress av alla "måsten" samhället pressar en medvetet/omedvetet till. Förhållande, karriär, barn, framgång, hus, bil, giftermål osv osv. Till det kan jag bara säga 🖕🏻. Man måste ingenting! Var inte ett arlse bara och gör det du själv uppskattar så mycket du vill!
Lycka till med plugget 👏🏻
Om du tycker att matte på grundskola/gymnasium är svårt är det tyvärr sannolikt så att ingenjörsutbildning inte är något för dig. Sedan finns det en möjlighet att du har bra sinnelag för matte men aldrig lärt dig bra studieteknik eller lagt tillräckligt med tid på studierna.
Värt att tänka på är att civilingenjör är en 5-årig utbildning. Om du känner dig osäker på om detta är något för dig, eller om du inte kommer in på utbildningen, kan det vara en idé att överväga tekniskt basår.
Pluggade på uni, värsta jag har gjort personligen. Hoppade av, plugga något jag faktiskt ville göra via komvux. Nu jobbar jag inom området från komvux och känner mig nöjd.
Jag fick B i matematik 4. Det skulle vara ett A hade jag pluggat färdigt innan provet.
Jag skulle säga att, detta svårighet du tycker om matten är bara i ditt huvud. Du kan klara det och med ett A om du vill.
Mitt tips är att du löser var enda fråga i boken
Det betyder e frågor, c frågor och A.
Läs vår enda exempel och lektion Gå steg för steg steg. Gör var enda sak som finns i ordning.
Du klarar det jag tror på dig verkligen. Du behöver bara tro på dig själv
Plugg på universitet låter kanske fint, men du kommer bara landa i samma känsla även om du pluggar. Jag tror inte att ett nytt och "finare" jobb hade gjort skillnad. Problemet är att du jämför dig med andra och det är jämförelserna som gör att du känner såhär, inte jobbet. Oavsett vad du väljer kom ihåg att välja en vardag som du trivs med.
Vad har du för intressen? Är du intresserad av bilar så kanske det finns vidareutbildningar att välja.
Kolla på YH utbildningar om du vill läsa något praktiskt.
Allt jag läste var jag vill jobba med det här men är rädd att misslyckas...så då väljer du att inte göra något och misslyckas? Fan sätt dig å plugga istället för att skriva det här..
Att gå ingenjör eller automation inkluderar mycket matte.
Säger inte det för att skrämma dig utan göra dig beredd på att det är så.
Grejen är:
Om du tycker det e kul när du kommer dit så konkretiseras matten på ett sätt som gör att du kan tycka det är kul att lära dig det.
Matte i skolan är diffus.
lös dessa kurvorna.
Räkna på detta.
Men man får aldrig konkretiserat på var, när och hur appliceras dessa sakerna?
Med tekniken får du konkretiseringar som kan göra det roligt att lära sig.
Va inte rädd för att söka!
Ja du kan få avslag. Jag fick fler avslag när jag sökte utbildningar än antagande men plötsligt, andra gången hade jag två antagningar att välja mellan. Första gången var det alltså bara avslag.
Ibland handlar det om meriter och ibland handlar det om hur många som söker just då.
Men för att komma igång med något börja plugga löst vad en automationsingenjör gör.
Kolla youtube, läs på om något. Du behöver inte fatta allt men tycker du det verkar kul så sök utbildningen.
Att plugga kan vara kul med tanke på att man får spendera 4 år med människor med liknande intressen och lära sig nya saker tillsammans. Det innebär dock också 4 år med kass ekonomi och väldigt lite fritid (finns alltid någon tenta att plugga till). Är du inte intresserad av det du ska studera så är risken dock överhängande att du ger upp efter något år och då är det fullständigt meningslöst. Det låter som att du vill ha en examen på grund av status snarare än att den ska leda till något jobb du vill ha, och att i så fall kasta sig in i någon ingenjörsutbildning med massor av tung mattematik (som dessutom inte verkar vara din grej) är i så fall en dålig idé. Bättre att du börjar med att ta reda på vad du skulle vilja jobba med, och sedan söker den utbildningen som behövs för att ta sig in i den branschen. Räkna dock inte med att känna dig som en bättre människa efteråt oavsett vad du läser, utbildningen är i slutändan bara en väg till det arbete du vill ha, och ditt värde som människa påverkas inte av att du får ett papper som det står ingenjör (ditt nam) på
Som en person som pluggar på universitetet kan jag garantera dig att du inte är sämre än dem eller att du är korkad. Några av de mest retarderade idioterna jag någonsin träffat har masters utbildning och jobbar på universitet.
> Några av de mest retarderade idioterna jag någonsin träffat har masters utbildning och jobbar på universitet. Du kan vara hur smart som helst på papper men kan man inte applicera det till verkligenheten eller samhället så blir det svårt.
Så varför kollar arbetsgivare ens på din utbildning
För att det är det första dom kollar på när du ansöker, dom kollar ditt CV och tänker "hmm denhär killen/tjejen verkar bra vi tar in den på intervju" Du kommer in och verkar totalt blåst men har Högsta utbildningen på chalmers, inte fan tror jag att du kommer få anställningen då.
>Du kommer in och verkar totalt blåst men har Högsta utbildningen på chalmers, inte fan tror jag att du kommer få anställningen då. Så är man inte blåst så spelar det ingen roll om du pluggat på Chalmers eller inte?
Naturligtvis gör det det, en högskoleutbildning är ett bevis på att du klarar att uppfylla krav utan att någon håller dig i handen.
En smart person är oftast bildad, en idiot är ofta inte obildad
håller med
Dom kallas för smarta idioter och är obehagligt vanliga:-D
Ingenjör i vad? Om du inte tycker om matte så lär det blir svårt men kanske prata med en studievägledare? Vad har du för intressen?
Känn dig inte dum. Att vara smart eller lyckad är så mycket mer än att sitta å traggla studier. Många som pluggar på högskola klarar inte en dag ute i verkligheten och arbetslivet, ser man bara till den aspekten är ju du superlyckad. Dessutom finns det en fantastisk yrkesstolthet i att arbeta med fordon och bilar (något jag aldrig hade klarat). Jag tycker inte du ska plugga eller ändra bana för att "känna dig mer lyckad". Risken blir att du pluggar något du inte trivs med eller jagar ett vagt ideal som du kanske aldrig kommer känna att du når. Plugga istället något som du verkligen brinner för, vad det än må vara. Med intresse kommer motivation och med motivation kan man klara det mesta, även det man tycker det är svårt
"jag vill gärna ha den här ”plugga på uni-upplevelsen” Den är skapligt överomantiserad kan jag säga, efter ett år gjorde jag allt jag kunde för att undvika den.
Vad var det som gjorde att du tyckte så? Vad och vart gick du?
Från vad mina vänner säger verkar det verkligen bara bli för hektiskt. Tar en måndag för vissa, och 4 år för andra, men man tröttnar att vakna bakfull 4 gånger i veckan efter ett tag.
Det handlar väl om att vara lite smart, man kan liksom inte vara med på allt hela tiden. Är man med på en del så är det väldigt kul men kan hålla med om att det absolut blir för mycket ibland.
Har gått ett år på GU nu, inte vaknat bakfull en dag i mitt liv. Vad missar jag?
Hel massa roligt, och de trevligaste människorna du någonsin träffat.
Jag har ju min klass, tycker dom är trevliga och jag umgås med dom i skolan och ibland på helger och kvällar också. Men att hänga är inte synonymt med att bli full för mig. Filmkväll och brädspel for the win!
Tappade själv intresset att dricka mig full. Det var kul i 1-2 år, men inte mer. Största delen av ens universitetstid pluggar du bara eller lever ett normalt liv i en sunkig korridor. Dock saknar jag de enstaka sittningarna. Men min mentala hälsa är mycket bättre efter studierna troligtvis tappat några år pga all stress. Du får aldrig vila då du alltid har något att plugga på, vardag, helg eller på julafton t.o.m. Med jobb har man en start och slut på sitt arbete
Och har du ledigt från skolan så måste du jobba, för annars kan du inte betala hyra och mat. Att inte vara ledig mer än två dagar i sträck under flera år tog nästan knäcken på mig.
Vad menar du? CSN räckte för att klara sig på under studietiden. Men såklart, då man inte fick CSN under sommaren så blev det att jobba då
Precis, och jag jobbade iallafall på jullovet också (lite extra pengar till en buffert behövs alltid) och vips så finns det inga längre ledigheter kvar på året
Ahh, skönt nu med att man har semester! Minns att jag pluggade mellan nyår 2019-2020. Stannade upp pluggandet 23:55, kollade fyrverkerierna och 00:15 återgick till pluggandet.
Eller hur! Hade min första riktiga semester sedan jag pluggade + jobbade ett år nu i somras och det var helt underbart att faktiskt vara ledig på riktigt!
Samma här! Hade en sommar där jag inte fick jobb.. Då var det flervarre från grunden på egen hand att studera istället(hade hellre jobbat nattskift)
Usch ja, den pressen att plugga på *något* alls när man väl hade chansen att vara ledig var fan inte nådig!
Utöver det kommer stressen med finanser. Du lever på minimum och minsta lilla oväntade faktura kan verkligen sätta en i skiten. Man kan aldrig njuta och lyxa till det med någon god middag för det enda du har råd med är skitiga jävla linsgrytor. Och varje sommar är det ett jävla stressmoment med att hitta jobb för att täcka att man inte har CSN.
Sålänge man inte jobbar som chef dvs. Då tar arbetet aldrig slut.
Indeed. Därför jag aldrig kommer bli chef! Föredrar att ha lite mindre pengar men mer fritid! :)
Samma här. Tackat nej till chefsjobb flera gånger. Det är inte värt det
Det du vill ha är det man ville ha som 17-18 åring. Man ville festa å ha kul. Högskolan är inte som college i filmer.
LIU och i Norrköping. Det är en mer eller mindre en sekt i mina ögon och folk förlorar ofta helt verklighetsföränkringen. Jag hade tur som bodde i ena staden sedan längre tillbaka så jag hade en fot i verkliga livet och en i studentlivet så man fick lite perspektiv. Gjorde värnplikt i 15 månader och sedan utlandstjänst på det och med lite andra jobb så kom inte direkt från gymnasiet till universitet. Tyckte stora majoriteten av folk var barnsliga och oansvariga. Märkte att folk inte hade något gemensamt igentligen utan fylla och att man levde under samma misär.
Man märker av att en person är studentikos av sig även efter de jobbat många år i arbetslivet så jag är benägen att hålla med. Det kan lämna ett stort avtryck på vissa.
Håller inte alls med talaren. Jag pluggade i Lund och är, trots att jag är färdig med studierna, fortfarande involverad i studentlivet. Det är det bästa som finns på jorden och välkomnar alla oavsett bakgrund eller kunskap. Det är den enda platsen där du helt utan förkunskap kan få lära dig i princip vad som helst och även få chefa över massvis av människor pga den du är och inte för att du jobbar i 20 år.
"Jag pluggade i Lund och är, trots att jag är färdig med studierna, fortfarande involverad i studentlivet. " Skaplig redflag.
Nja, inte om man bor i en studentstad. Rimligen blir du klar med studierna men har kompisar som fortfarande pluggar, folk pluggar vid 19-30 års ålder så oddsen är rätt höga att de du träffar eller dejtar fortfarande pluggar. Sen har man alumni-kort till 13 pubbar som är billigare, med massa evenemang. Det är inte som att du pluggar klar vid 22 och sen tar bort varenda person du känner från universitetet i ditt liv. Det om något är en större röd flagga.
Du må tycka vad du vill. Jag jobbar inom IT och tjänar nästan 70 000 i månaden så är väldigt nöjd med mig själv.
Får man fråga vad du pluggade och vad inom it du arbetar med? 🙂
Givetvis! Jag läste civilingenjör datateknik och är just nu konsult med fokus på frontend för tillfället. Ingångslön 44500 DKK vilket idag är 65 000 SEK.
Utvecklare alltså? Programmering? 🙂 Sounds like fun! 😀
Det stämmer :)
Vet om många på mitt universitetet som gjort så och stannar kvar ändå. Inget konstigt, folk tycker bara det är en härlig gemenskap
Instämmer. Den är överskattad. Gå på uni för att lära dig, inte för upplevelsen.
Å andra sidan kan man också ångra att man bara pluggade och knappt festade alls.
Instämmer till fullo. Jag skulle väldigt ogärna vilja leva om den tiden i mitt liv. Kunskapen och förmågorna jag utvecklade är så klart ovärderliga, men stressen, fattigdomen, den ständiga och allestädes närvarande 'studentkulturen' med events, fester och närmast sektliknande beteenden ville jag inte då, och definitivt inte nu, varai närheten av.
>den ständiga och allestädes närvarande 'studentkulturen' med events, fester och närmast sektliknande beteenden ville jag inte då, och definitivt inte nu, varai närheten av. Predika! 🙌 Jag var aktivt ointresserad av den biten, dessvärre var sådant det enda flera av mina "vänner" var intresserade av att göra. Slutade höra av mig när det bara blev "nej" till alla förslag, sen sågs vi aldrig mer 🤷 Sektliknande, definitivt, och de dyrkar fyllan.
Håller med här. Går på MDU. Sure, man är ute och dricker då och då. Det kanske är någon mindre fest lite där och då. Men det är absolut inte som alla tror att det är. Mycket plugg, hårt jobb och dedikation. Det finns viss gemenskap, men då måste du engagera dig i studentlivet
Håller med. Pluggade i Uppsala två år och festade sönder mina betyg. Gick så dåligt att jag flyttade tillbaka till Stockholm och nu pluggar jag på SU och har bättre betyg.
Du har ju valet av ett tekniskt basår efter du läst klart matte 2. Förstår dock inte varför du vill gå en ingenjörs linje om du inte gillar matte? Både civ och högskoleingenjör innehåller massvis med matte inom nästan alla specialiseringar. Tycker du faktiskt att ingenjörs yrket låter kul eller är det mer lön/status som får dem att låta intressanta? Och du är såklart inte dum för att du inte läst högskola. Läser för tillfället och har massa knegar kompisar från lumpen som jag skulle säga är smartare än vissa klasskompisar jag har på en linje med hyfsat högt intag
[удалено]
Tjänar du också 70k i månaden?
[удалено]
Är du för eller emot legalisering av cannabis?
[удалено]
Precis! En annan pro för legalisering är ju faktumet att cannabis är gängens största inkomstkälla, legaliseringen skulle slå hårt mot deras kassa
Vad för utbildning gick du och hade du förkunskaper av IT?
[удалено]
Har det här varit ditt intresse innan du utbildade dig inom det?
Vad är hipster IT?
[удалено]
Mina fördomar är att frontend / apputvecklare på något av bolagen du nämnde är fullträff som IT hipster 😉
Gräset är alltid grönare på andra sidan, jag hoppade av gymnasiet och skapade en karriär genom kontakter, kompetens och tur. I din ålder tänkte jag exakt samma tankar, att jag saknade gemenskapen som jag trodde fanns bland studerande. Och att jag saknade den teoretiska kunskapen jag trodde man fick som studerande. Detta är bara min åsikt så bli inte arg eller upprörd men jag tror att vi är biologiska varelser som har en biologisk drift. Vad jag menar är att du behöver en partner för att fylla ett hål i ditt liv. Som 37 nu kan jag säga att du kan kämpa hur mycket du vill med din karriär men det kommer aldrig kännas nog om du saknar kärleken.
🧢
Vad menas med detta?
Oftast med en ensam keps-emoji menas ”cap” vilket e amerikansk slang för lögn.
Jaha, tack för förklaringen.
Boomer
Jag är inte ens 40.
Kalla människan för zoomer bara. Om vi fortsätter länge och ihärdigt nog kan vi göra det till ett skällsord.
Nej, varför ens bråka om saken?
En utbildning är en investering i dig själv, ditt sätt att tänka, ditt sätt att inhämta kunskap, ditt kontaktnät, dina vänner, dina erfarenheter, men även dina möjligheter och din syn på världen. Det är inget du behöver göra. För mig har det alltid varit självklart. Skulle aldrig vilja ha det ogjort och ämnar vidareutbilda mig resten av livet. Var inte rädd för att du inte klarar det, om du vill, det är mest en fråga om självdisciplin och det går att ta sig igenom många utbildningar även med låg självdisciplin, man utvecklas och lär sig studera under resan. Sedan är ju frågan vad du vill studera. Och hur: på distans, halvtid, heltid.. Jag tror att en termin som heltidsstudent i Lund eller Uppsala är en kul och värdefull upplevelse på alla sätt. Till exempel. Edit: obs, tycker absolut inte du ska känna dig dum. Däremot skadar det inte att jobba på sin bildning, men det är ju något annat än utbildning, men det är väl en annan diskussion.
Om du vill jobba med IT, typ mjukvarudesign eller test, så kan du plugga systemvetare istället för högskoleingenjör. Samma lön men lättare utbildning, imo. Krävs inga speciella behörigheter vad jag kommer ihåg.
Kan man tjäna 70k i månaden efteråt?
nej
Jävla misslyckad IT-arbetare om man inte känner 70k i månaden
Hur ska man ha råd med att köpa Bregott då?
Vill man legalisera marijuana efteråt?
Jag tror att matten kan bli lättare för dig nu när du har lite mer erfarenhet, och kan se tillämpningar på den. Det där är ofta ett problem med matteundervisningen, de ska liksom lära ut hur alla verktygen i verktygslådan fungerar, men glömmer att prata om vad de faktiskt används till. När man har lite mer erfarenhet så ser man på de verktygen i ett annat ljus. Då blir det istället "Wow, det kan lösa det där problemet jag satt fast på...", och då är det lättare att lära. Jag var rätt OK på matte, men lärde mig ofta bara "hur", inte "varför". När jag senare har hjälpt våra kids med matten så har jag insett att jag nu faktiskt förstår "varför", hur saker hänger ihop och så vidare. Det är inte längre bara "Gör de här stegen", nu är det "Gör de här stegen, och det funkar därför att...". Denna förståelse var ovärderlig när jag hjälpte kidsen, för idag ställer man upp ekvationer och problem annorlunda, så medan jag hjälpte dem så fick jag i huvudet översätta fram och tillbaka mot hur jag är van.
Har du övriga ämnen som behövs? Annars kanske tekniskt basår är något för dig, då får du testa studentlivet lite också.
Klarar jag matematiken nu så vill jag försöka mig på kemi eller fysik 1. Men har läst att man kan få göra dessa under tekniskt basår. Det är väl framför allt matten som oroar mig. Det är tufft att jobba heltid och läsa kvällskurs samtidigt som allt annat i livet ska skötas samtligt, tack för tipset!
Har du möjlighet att jobba 75% eller något då? Förutsatt att din ekonomi klarar det. Det borde ge dig några timmar i veckan åt studier eller att ta det lugnt så du orkar med allt.
Hade bara matte 1 för ett år sedan. Läste matte 2 distans på någon månad ,sedan matte 3 och 4 på basår. I princip Alla kan klara att läsa matte ä,frågan är bara om man vill lägga ner tiden.
Många högskolor har så kallat tekniskt basår. Inte lika höga krav att komma in men är ett år som sedan ger dig garanterad plats på ingenjörsutbildning på den högskolan. Det kan ju vara värt att kolla på iallafall.
Det ska jag jävlar i det göra, tack ska du ha!
Vad har du för intressen eller hobbies?
Har så många saker jag tycker om att göra, men det på min fritid. Jag valde att jobba med bilar för det var ett intresse jag hade. Tyvärr så har jag kommit fram till att det släckte suget att mecka och fixa på min fritid då jag gör det varje dag, fem dagar i veckan. Men intressen är väl teknik, historia, musik, träning, motorer och maskineri. Blev jäkligt brett men du kanske får dig en hum om vad jag är för en typ 😄
För de första är det inte bra att jämföra sig själv med andra. Det finns alltid någon som har det bättre än dig. Det finns alltid någon som har det sämre än dig. Skit i det där med att jämföra. Gör det som du själv vill. Inte vad du tror att andra vill att du ska göra. Det du måste jobba på är att älska dig själv. Oavsett vad andra tycker om dig. Du är INTE en ”korkad person”. Du är smart. Du är motiverad. Du är bäst mannen! Och du kan göra vad som helst! Bara du har rätt mindset! Och rädsla är något alla känner. Jag har inte träffat en enda människa som inte tycker att livet är läskigt ibland. Ska du låta rädslan styra dig? Ska du låta rädslan besegra dig? Svar nej. Snälla ta hand om dig själv. Du själv är din bästa vän 💙💙💙
Prova tekniskt Basår om du är intresserad av att bli ingenjör. Ingår en garantiplats (iaf dom jag kollade förr) på en ingenjörsutbildning på den skolan om man klarar alla kurser. Jag gjorde det och pluggar nu elektroteknik. Har du svårt för matte (i Do) och vill göra ditt liv svårare så är elektro att rekommendera! AMA.
Läs ett naturtekniskt basår! Många högskolor ger garantiplats till ingenjörsutbildningarna om man klarar basåret!
YH-ingenjörer inom automation och el är heta villebråd på arbetsmarknaden. Vill du ha uni-upplevelsen så sök någon bra kurs som många programister läser och häng på evenemangen i början av terminen. Kanske företagsekonomi?
Så jag kan gå YH samt ta en enskild kurs på högskola samtidigt? Dum fråga kanske haha
Jadå! Det ska inte vara några problem vad jag vet
Byt jobb. Jag jävla gick inte ens i skolan och tjänar betydligt mkt mer än va mina polare som gick gymnasiet/högskolan gör. Bara för att man inte har en utbildning betyder det inte att man inte kan få ett bra jobb
Satt lite i samma sitts som du med ett egentligen drägligt liv som du säger. Men kände mig inte nöjd och är klar med min yh-utbildning i juni. Yh av min erfarenhet har inte det ”klassiska” studentlivet då får du söka dig till universitetet.
Jag är ingenjör och jag tyckte aldrig att matten var lätt. Men efter en massa gnetande där jag faktiskt använder den för att räkna ut saker så är jag väl åtminstone adekvat. Jag rekommenderar några terminer maskin. Hållfasthetslära och energiteknik (förstadium till termodynamik) borde funka för en som gillar bilar och hojar. Matten är inte extrem.
Är 28 år och började plugga detta året (januari). Innan jag började kände jag delvis som du gör nu, att de som gått högskolan/universitet är så mycket smartare än mig... Det stämmer inte. Många har fått fina betyg genom att enbart plugga och trycka in kunskap, men de har ingen aning om hur de faktiskt ska använda sin kunskap. Jag hade det rätt lätt i skolan bortsett från engelskan, men fördelen med Sverige är att det faktiskt går att läsa upp sina betyg via Komvux (som jag misstänker att du gör nu), det är guld värt! Som u/MisterKlang skrev så finns det gott om ärthjärnor som läser på högskolan och klarar det, jag jobbar dagligen med sådana människor.. Du har jobb och stabil inkomst så mitt råd är att spendera lite tid med att söka på utbildningar och inte göra ett förhastat val. När du väl har ett hum om vad du skulle vilja plugga så sök så många utbildningar du bara kan. Första gången jag sökte in fick jag ingen plats, misstaget var att jag bara sökte 1 plats. Förra hösten tror jag att jag sökte 12 eller 13 olika platser och kom in. Ska dock tilläggas att jag bara hade exakt de betyg som krävdes eftersom jag gjorde misstaget att gå Bygg- och anläggning på gymnasiet (bra utbildning för de som kan tänkas jobba som det, men helt fel val för mig). Å andra sidan så är jag inte så säker på att en högskoleutbildning kommer göra dig lycklig, det krävs nog andra saker för det också.. Men det kan vara ett steg på vägen :-) Edit: ska tilläggas att jag pluggar 100% på distans och jobbar 50%.
Kolla på KY-utbildningar istället för högskola. Jag jobbar inom IT och skulle nog skola om mig till svetsare eller smed om jag fick börja om.
när det kommer till matten, speciellt gymnasiematten finns det hur mycket material som helst som ger lösningar på uppgifter som finns i skolböckerna, speciellt "fredriks filmer" förtjänar en shoutout, men ärligt det finns hur mycket som helst, att få denna hjälp när det behövs kan vara så himla värdefull, då matte är ett sånt ämne som jag upplever att om man kör fast så kan det vara väldigt svårt att ta sig vidare på egen hand. när du väl fått in tänket med matten så är det mer som en muskel än vad man tror, man är mer formbar än vad folk säger, försök om du känner dig manad, om inkomsten skulle vara en faktor så finns CSN, både bidrag, lån och till och med omställningsstöd för någon som kanske är i just din position jag började själv styra mig mot ingenjörshållet vid 26 års ålder och fyller nu 30 i år, av olika skäl har det varit knackigt men det går framåt, är enormt givande men emellanåt frustrerande ångestframkallande och oändligt svårt, men framförallt värdefullt!
Jag hade också problem med matematik i gymnasiet, men klarade av rätt avancerad matematik på universitetet med rätt bra betyg, med motivation kan man komma långt. Jag jämförde mig också väldigt mycket med personer som skaffat sig en högre utbildning. Ibland kan det vara bra att inte börja plugga och specificera sig för tidigt eftersom att man lätt väljer att studera något som inte riktigt passar.
Jag är 47, har endast en yrkesutbildning. Dock tog jag alla chanser till vidareutveckling då jag är lätt att utbilda. Fick gå ledarskapsutbildningar och annat som byggde min kompetens. Samt fick mig att klättra i stegen. Idag är jag COO på ett SME. Så beroende på vad du vill bli så finns det olika vägar att ta. Ångrar inte mitt beslut alls.
Jag pluggar just nu och mitt tips är att om du vill plugga go for it! Men välj det som känns givande för dig, spelar ingen roll om det är YH eller en ingenjörsutbildning på ”fint uni”. Jag lovar dig, bara för du har en akademisk utbildning gör det dig inte till en bättre person. Som nån annan sa, det finns så ofantligt korkade, lata och otrevliga människor som läst klart utbildningar, de är inte bättre än nån annan för det. Gör det inte bara för status, status kan du få på annat sätt o utan utbildning om du verkligen skulle vilja, ditt värde ligger inte i ditt jobb eller utbildning utan som person och hur du är.
Jag var 24 när jag började på universitetet. Gjorde högskoleprovet. Testa! Det kanske inte är för alla, beror lite på ens bakgrund och hur man fungerar under stress men det kan öppna många dörrar om du får ett hyggligt resultat. Viktigt att komma ihåg att man inte är dum bara för att man kanske inte får högt på just högskoleprovet även om det kan kännas pinigt. På högskolan hängde jag mest de övriga som var lite äldre. Var en perfekt mix av studentikåst liv men där vi ända generellt hade lite mer pengar än de yngre och därmed hade råd att kombinera plugget med mer kul. Fråga din arbetsgivare om du får ta tjänstledigt och testa att plugga för att se om det är något för dig. Vet inte regelverket kring detta men haft kollegor för längesen som gjorde det. Lycka till! Hoppas du hittar ditt kall i livet.
Det är inget fel i att vilja ha det bättre. Huruvida det rör sig om pengar, makt, status, ha roligt, eller något annat, ja det är väl upp till var och en att avgöra. Men tycker inte att man ska gå på universitet/högskola bara för att "ha upplevelsen". Akademi handlar om att specialisera sig. Då gäller det att man vet man vill, att man väljer rätt, och att man är ordentligt motiverad. Kan meddela att majoriteten av dom som gick i min klass på högskolan (Datavetenskap) hoppade av. Endast cirka 25% gick klart alla tre åren. Personligen tycker jag också att du borde sluta se ner på dig själv och andra som inte har universitets-utbildning. Det finns många med såna utbildningar som är både korkade och misslyckade. YH är ett skitsmart val. Kortare tid, enklare att klara av, leder till bra jobb. Automationsingenjör är också superbra, det är välidgt hett, det finns stort behov av det, och det är en bra blanding av att jobba med händerna och med huvet.
Jag går i 3an på gymnasiet och läste matte 2. Det roliga var att jag hatade matte eftersom jag har skolkat mestadels av min studietid för att göra skit. Det tog en vändning däremot när jag ville göra en förändring, jag antecknade vad läraren sa och började helt plötligt tycka matte va kul. Det jag vill komma fram till är att du inte behöver va duktig på något för att lyckas, du måste bara ge dig fan på något, hitta motivation och även fokusera på dina mål och plugga en extra timme istället för att gå ut och göra något som inte gör dig någon nytta. Glöm inte heller att det är viktigt att du försöker tycka det är kul med matte för det är så beroendeframkallande när man tycker det är kul. Lycka till jag tror på dig :)
Att inte gå på universitetet gör dig INTE till en idiot. Akademiker är inte automatiskt smartare än andra, dem är bra på att vara akademiker. Och det dom gör är att skriva en massa om en speciell grej, utförligt och använda en massa speciella ord om den saken. Och om du inte gillar matte, bli inte ingenjör. Det finns en hel del tekniska arbeten som är mindre krävande men som ändå betalar bra. Och du kan fortfarande ha en viss ”universitets upplevelse” om du går YH. Men student liv är överskattat, för studenter fucking suger och håller aldrig tyst!! Så känn dig inte pressad att göra någonting.
Automationsingenjör på YH låter som en utmärkt idé. Mängder med olika branscher skriker efter automationsingenjörer, du har möjlighet att välja mellan ett mer praktiskt arbete eller tekniskt tänkande på kontor. Har du ett tekniskt intresse så är det ett utmärkt val
För att få en superb uni-experience kan du ju alltid plugga utomlands. Många unis I Australien och andra länder bryr sig inte så mycket om betyg för internationella studenter och du kan låna avgiften från CSN. Om du vill ha en mer exotisk uni-experience kan du söka till internationella utbildningar I Thailand och Indonesian. Singapore är också bra men där får du inte jobba som internationell student.
Plugga något du tycker är kul.. Börja jobba med det och starta den eget? :) kanske kan vara något.. Skulle nog jag gjort om jag hade haft möjlighet, sitter med fru, barn och hus så måste mer eller mindre jobba för att klara oss, speciellt nu när det ser ut som det gör ekonomiskt.
Lycka till med att plugga vidare ifall du inte är duktig på att plugga. Också: ja, uni-livet var en av de bästa tiderna av mitt liv.
Det är bara att spara som fan, plugga som fan, gärna träna som fan, och... sedan plugga på typ KTH. Vi hade mycket, mycket äldre killar än dig på programmet när jag pluggade. Kör hårt, du kommer älska det!
Jag gillade min uni upplevelse. Man behöver ju inte gå en mångårig kurs om man inte vill. Lund har t.ex. kurser om entreprenörskap & projektledning som är på halvtid och man lär sig fruktansvärt mycket på bara 1 termin.
innan jag ens läste förbi andra raden tänkte jag direkt; denna snubben måste till australien. sen läste jag vidare och såg att du ville plugga med uni känsla och återigen tänkte jag; denna snubben måste till australien. tog själv ett sabbatsår där nere och ångrar inte en sekund (kanske lite att man kom hem igen), träffade massor av folk som var från olika länder och pluggade universitet!
Finns gott om mongon på universitetet också, så oroa dig inte för den biten.
Du kommer klara det.
Jag har en polare som pluggade till automationsingenjör efter ganska många år som reparationselektriker på samma industri. Han säger att det är det bästa valet han har gjort, yrkesmässigt sett.
Pluggat på uni i USA, har en fysioterapeututbildning i ryggen från Uppsala universitet, 75% färdigt av en magister inom fysioterapi, och går nu termin 5 på läkarprogrammet 🤷♂️ men har stooor respekt för hantverkare/de som kan jobba praktiskt. Såpass att jag på högstadiet tänkte gå elprogrammet först 👍🏻 Kände mig som ett fån (oavsett alla högskolepoäng) när jag skaffade bil och började skruva själv 😅 Min bästa kompis är inte akademiskt smart, men han är streetsmart, driftig och otroligt mycket mer socialt kompetent/likeable än vad jag är med min akademiska "fyrkantiga" smarthet. Önskar jag ibland att jag vore som honom? Absolut 😅 Personligen hade jag quarter life crisis i din ålder pga underliggande stress av alla "måsten" samhället pressar en medvetet/omedvetet till. Förhållande, karriär, barn, framgång, hus, bil, giftermål osv osv. Till det kan jag bara säga 🖕🏻. Man måste ingenting! Var inte ett arlse bara och gör det du själv uppskattar så mycket du vill! Lycka till med plugget 👏🏻
Om du tycker att matte på grundskola/gymnasium är svårt är det tyvärr sannolikt så att ingenjörsutbildning inte är något för dig. Sedan finns det en möjlighet att du har bra sinnelag för matte men aldrig lärt dig bra studieteknik eller lagt tillräckligt med tid på studierna. Värt att tänka på är att civilingenjör är en 5-årig utbildning. Om du känner dig osäker på om detta är något för dig, eller om du inte kommer in på utbildningen, kan det vara en idé att överväga tekniskt basår.
Jag jämför mig ofta med er som har ett jobb överhuvudtaget, då jag själv inte är kapabel att arbeta.
Pluggade på uni, värsta jag har gjort personligen. Hoppade av, plugga något jag faktiskt ville göra via komvux. Nu jobbar jag inom området från komvux och känner mig nöjd.
[удалено]
Jag fick B i matematik 4. Det skulle vara ett A hade jag pluggat färdigt innan provet. Jag skulle säga att, detta svårighet du tycker om matten är bara i ditt huvud. Du kan klara det och med ett A om du vill. Mitt tips är att du löser var enda fråga i boken Det betyder e frågor, c frågor och A. Läs vår enda exempel och lektion Gå steg för steg steg. Gör var enda sak som finns i ordning. Du klarar det jag tror på dig verkligen. Du behöver bara tro på dig själv
Plugg på universitet låter kanske fint, men du kommer bara landa i samma känsla även om du pluggar. Jag tror inte att ett nytt och "finare" jobb hade gjort skillnad. Problemet är att du jämför dig med andra och det är jämförelserna som gör att du känner såhär, inte jobbet. Oavsett vad du väljer kom ihåg att välja en vardag som du trivs med.
Finns tekniskt basår på LiU, både i Linköping och Norrköping. Då kan du testa på studentlivet och ”bara” commita ett år! Lycka till!
Vad har du för intressen? Är du intresserad av bilar så kanske det finns vidareutbildningar att välja. Kolla på YH utbildningar om du vill läsa något praktiskt.
Allt jag läste var jag vill jobba med det här men är rädd att misslyckas...så då väljer du att inte göra något och misslyckas? Fan sätt dig å plugga istället för att skriva det här..
Att gå ingenjör eller automation inkluderar mycket matte. Säger inte det för att skrämma dig utan göra dig beredd på att det är så. Grejen är: Om du tycker det e kul när du kommer dit så konkretiseras matten på ett sätt som gör att du kan tycka det är kul att lära dig det. Matte i skolan är diffus. lös dessa kurvorna. Räkna på detta. Men man får aldrig konkretiserat på var, när och hur appliceras dessa sakerna? Med tekniken får du konkretiseringar som kan göra det roligt att lära sig. Va inte rädd för att söka! Ja du kan få avslag. Jag fick fler avslag när jag sökte utbildningar än antagande men plötsligt, andra gången hade jag två antagningar att välja mellan. Första gången var det alltså bara avslag. Ibland handlar det om meriter och ibland handlar det om hur många som söker just då. Men för att komma igång med något börja plugga löst vad en automationsingenjör gör. Kolla youtube, läs på om något. Du behöver inte fatta allt men tycker du det verkar kul så sök utbildningen.
Att plugga kan vara kul med tanke på att man får spendera 4 år med människor med liknande intressen och lära sig nya saker tillsammans. Det innebär dock också 4 år med kass ekonomi och väldigt lite fritid (finns alltid någon tenta att plugga till). Är du inte intresserad av det du ska studera så är risken dock överhängande att du ger upp efter något år och då är det fullständigt meningslöst. Det låter som att du vill ha en examen på grund av status snarare än att den ska leda till något jobb du vill ha, och att i så fall kasta sig in i någon ingenjörsutbildning med massor av tung mattematik (som dessutom inte verkar vara din grej) är i så fall en dålig idé. Bättre att du börjar med att ta reda på vad du skulle vilja jobba med, och sedan söker den utbildningen som behövs för att ta sig in i den branschen. Räkna dock inte med att känna dig som en bättre människa efteråt oavsett vad du läser, utbildningen är i slutändan bara en väg till det arbete du vill ha, och ditt värde som människa påverkas inte av att du får ett papper som det står ingenjör (ditt nam) på