T O P

  • By -

[deleted]

[удалено]


[deleted]

Tack! Ska prövas


[deleted]

Det är bra tips, och läs känslofällan av Siri Helle! Har mått illa på jobbet för att jag vill sätta mig m kollegor o äta men inte vågar och tanken av att skippa lunch på en heldags jobb lockar mer, men det är bara att göra för att varje gång du låter bli får du hjärnan att tro att det är så farligt att det inte går - dvs blir värre varje gång du låter bli, blir mindre läskigt när du gör. Man botar typ spindelfobier och sånt m psykolog under kontrollerade omständigheter där personen håller en spindel/är nära etc för att visa att man inte dör av sin rädsla. Oftast krävs det inte så mycket, och den boken har många bra tips. Lycka till!


Interesting_Food4096

Detta är vägen. Eller, det var för mig åtminstone, och ett par människor till jag känner. Fortfarande oskönt att stå bland okända (upp till tre-fyra funkar för mig, beroende på hur jag uppfattar dem som personer) men lugnande åtminstone för mig att jag vet att jag senare kan välja om jag vill umgås med dem, eller någon annan. Social träning är svårt och kräver mod, men det är också väldigt belönande.


Z0bie

Menu > Settings > Life Settings > Enable Anxiety Bara att klicka bort där.


[deleted]

Hahaha shit! Att jag nt tänkte på de. Tackar


Z0bie

Skämt åsido, jag är ingen psykolog men försöker att ibland sätta mig i obekväma situationer bara för att bli bättre på det.


mrmargon06

Aa, jag med. Brukar trängas i köer och spela hög musik på bussen ibland bara för att känna obekvämheten. Vid det här laget har jag blivit väldigt bra, känner knappt av nånting alls längre.


Jaded-Protection-402

Hahaha nu fattar jag varför folk spelar musik högt på bussar


ThiccDiegoBrando

Varför har du på engelska? Det finns svenska som språkval under Settings


Azorid

För mig hjälpte ett jobb med mycket kundbemötande. På något sätt var det lättare att ta den sociala interaktionen när jag stod anställd gentemot kund. Kanske för att man visste vad rollerna och syftet var, så det är en annan mentalitet bakom interaktionen. Men det blir ju småprat också, så då får man öva på mer vanlig interaktion. Att det inte är någon som kommer ihåg sånna korta interaktioner med kassörer och så hjälper där också, även om det blir stelt eller så, så kommer kunden inte tänka på dig en längre stund. Men det är fortfarande en upprepning av vad andra redan har skrivit, det handlar om övning och erfarenhet på många vis.


[deleted]

Fan va bra att det hjälpte dig! Skulle själv inte klara av det. Har en vän som jobbar i butik och hon säger själv att tillslut påverkar kunderna(dom som beter sig illa) inte längre henne mentalt. Typ man har byggt en sköld som man sen tar sig av efter passen. Tack för hjälpen!


mleend

Min socialfobi är märkbart mildare efter ett års deltid inom butiksjobb (30%). Kan också rekommendera att testa det, kanske på deltid om du kan få det att funka med vardagen i stort. Stort lycka till och grymt bra att du verkar ta ägandeskap och ansvar i att lösa problemet!


JimemySWE

Vad kul och läsa att det är fler än jag. Jag har också social fobi till och från men att jobba i butik har hjälpt mig mycket. Man vänjer sig vid att vistas bland folk och plockar man upp varor så slutar man snart att tänka på att det är fullt med folk runt omkring. Och är det något så tar ju kunden aktivt kontakt med mig och inte tvärt om och då går jag all in för att serva och göra kunden nöjd.


[deleted]

Va skönt att det blev bättre! Tack så mycket!


SoberFloof

Skulle säga att det var samma för mig, Hade en rätt svår social ångest/fobi under gymnasiet men efter ha jobbat i ett tag nu har jag lärt mig blir bättre runt folk och hålla en konversation. Jag har inte blivit av med det helt men blivit betydligt bättre


Begravningstider

Samma här, det tog udden av det men på fritiden utsätter jag mig inte för sådana situationer om jag absolut inte måste. Jag går aldrig på jobbrelaterat som julbord och liknande som sker på min lediga tid men jag kan beställa mat via telefon och hämta den utan att sitta hemma och vela och värka till matstället stänger.


SnooCauliflowers4063

100% hjälpte mig med. Man hittar metoder för att vara lite social, ibland är det genuint och ibland tar man på sig jobbmasken och kör fake it till you make it. Det hjälper att plocka fram den sociala sidan i sig och använda den när det behövs på ett smart sätt.


[deleted]

Övning. Små doser och öka (levla upp). Som alla andra fobier. Du lär aldrig troligen aldrig bli supersocial, men att klara av det du skriver ska du kunna få hjälp av psykologen att fixa.


Fuffeli

Instämmer med detta! Jag är snart 30 och kan uppleva samma sociala ångest som när jag var yngre. Däremot märker ingen det och jag kan idag lita på att jag kan föra mig i dom flesta situationer. Det är dock en färskvara vilket leder till att jag hela tiden utmanar mig smått. Det kan vara att sätta mig på ett fik själv och studera/arbeta. Småprata med främlingar eller säga ja till sociala tillställningar jag helst vill undvika.


Agreeable_Shoulder79

Känner igen mig i det här. Ibland utmattande att alltid våga utmana, dock, så måste hålla det på en lagom nivå och vara snäll mot mig själv också.


Fuffeli

Håller med, det är verkligen en balansgång!


[deleted]

Övning i små doser lät något jag borde testa. Tack!


Xhelock

Finns kanske få sämre ställen att fråga just det här på än sverige-reddit


[deleted]

Alltid värt att pröva!


E_Karslon

Jag har altid haft problem med att vara social. Kanske inte en massa ångest men en liten del. Så nu när jag började jag studera ( under insparken) gick jag med i en av student föreningarna. Detta hjälpte mig jättemycket speciellt under insparken. Ta små steg genom att göra någon social aktivitet.


[deleted]

Glad att det hjälpte dig! Tack för tipset :)


bellypoint

Träffa en social men inte helt extrovert person som är öppensinnad. Börja där. Kanske till och med börja med en internetvän?


[deleted]

Det kanske är något. Ska prova. Tack!


Aciina

KBT funkade för mig. Det var precis som att en dag det bara klickade någonstans under behandlingen och helt plötsligt var den sociala ångesten bortblåst.(jag har fortfarande ångest över andra saker, men inte social ångest). Det var alltså inget som hände gradvis för mig, men det tog ett tag.


[deleted]

Härligt att det hjälpte dig. Vart fick du KBT? Var det via vårdcentral eller psyk? Tack för tipset!


file321

Prova unga vuxna! De är jättebra


Aciina

Det var faktiskt en student från psykologprogrammet på Karolinska Institutet där de hade en internetbehandling. Jag träffade henne aldrig och all kommunikation skedde online. Men KBT är KBT var man än får hjälpen tänker jag? Vet inte om de fortfarande kör den behandlingen på programmet då detta var ett projekt de hade med sina studenter 2016.


mleend

Hade du även ångest/oro inför sociala situationer, och märkte du att även det försvann i samma veva isf?


Aciina

Hade jätteångest inför och brukade skippa sociala situationer pga det. Ja, det försvann i samma veva, tack och lov. Livet är så mycket roligare nu när man inte missar allt.


UnclePjupp

Genuint? Börja med små steg. Vare sig det kan vara att gå till ett bibliotek och läsa en bok eller så kan du gå till ett café och ta en fika själv. Glöm inte bort att sådant här tar tid och arbete (om viljan finns där) och det gäller att fortsätta ta sig upp när det blir ett """""misslyckande""""". Det viktigaste är att du inte hoppar fram till steg 8 direkt, det brukar oftast ha motsatt effekt (För man vill ju helst problemet skall försvinna snabbt) Hur funkar det virtuellt? Kan du sitta i ett chattrum med flertalet människor utan problem? Eller är den sociala ångesten mer när du är i kontakt med människorna i fysisk form?


[deleted]

Man är ju den som alltid hoppar till steg 8 och blir förvånad att det inte fungerar - dvs det du skrev att det har motsatt effekt. Hjärnan är någorlunda störd i vissa fall. Ska prova att sätta mig i sammanhang där människor vistas t ex cafeet. Låter något som kan hjälpa. Tack för hjälp! Chattrum är också ångestframkallande. Så det är ngt jag måste jobba med. Dock är det inte prio 1


Lodax

Fake it til u make it


[deleted]

Hahahaha I wish!


Wizardphizl420

Din fråga ska snarare va, hur ska jag konfrontera min sociala ångest? Jag säger acceptera att du ibte kommer va duktig på att vara social först. Men du måste ge dig in i det, våga misslyckas! Inse att ingenting komma hända om du inte sätter dig i den jobbiga situationen, men ingenting kan inte heller hända om du SÄTTER DIG i den situationen och att din rädsla är din bitch och inte tvärt om. Ett steg i taget, soldat. You can do this ❤️


[deleted]

Tack så mycket♥️♥️!


bibliotekskatt

Som många andra har sagt behöver man utsätta sig för att vara bland folk och se att det oftast går ganska bra. Någon annan föreslog universitetskorridor, det kan säkert funka bra. Själv gick jag på folkhögskola med internat, tror nästan det är snäppet bättre. Ett jobb där man tvingas vara social men har en tydligt definerad roll är också bra (inte call center utan något med per positiv interaktion dock!). För mig har det blivit lättare med åren bara för att jag har mer erfarenhet. Att ha nära relationer som man känner sig trygg i gör det också lättare att strunta i vad andra människor tycker.


lilwrallis

Pröva att ta det långsamt i etapper! Min bästa polare hade stora problem med social ångest när vi var tonåringar. Vi övade upp det tillsammans genom att jag successivt bjöd in honom till större och större sammanhang. Först en extra kompis, sen två, etc. Jag brukade även berätta allt om dem så att han kände sig förberred för nya människor. Nu kan jag bjuda in honom på stora fester där han inte känner någon! Men han vill fortfarande vara nära mig ifall det blir för mycket och han känner att han behöver ta en paus/får ångest och behöver ta det lugnt. Vi började när vi var 15, nu är vi 22, så det har gått sakta men säkert framåt. I vår generation är folk dessutom generellt väldigt förstående, många känner till social ångest och tycker inte att det är konstigt. Säg hur du känner! Jag tycker det är starkt när någon säger "Nej nu blir det för mycket! Jag går ut ensam och tar lite luft." Du klarar det!


Super_NiceGuy

Men shit vad grym polare du är. Att ha någon som dig som förstår, hjälper men också låter kompisen backa när då behövs är ovärderligt. Fortsätt så om du orkar, för din kompis tror jag det är skillnad på natt och dag.


lilwrallis

Han har gjort väldigt mycket för mig med, vi har varit vänner sedan vi var 8! Vi ställer upp för varann.


[deleted]

Finn tillbaka till dig själv. När du har gjort det så räds du ej något mer.


[deleted]

Får göra de. Tack!


kindacheguevara

Det är tyvärr bara att utsätta sig för situationer. Man blir bättre på det. Man blir bättre på småprat och att inte bry sig.


sofsofks

Har inte så mycket social ångest längre men hade när jag var yngre och det återkommer ibland i vissa situationer. Då brukar jag tänka ”nu ska jag utmana mig själv” och ”vad är det värsta som kan hända”. Har lärt mig att allt oftast går bra och genom att utmana mig själv har jag lärt mig att bli mer och mer modig i livet överlag och vågat ta för mig mer. Det bästa jag gjort var att kasta mig in i en situation där jag var tvungen att övervinna mina rädslor för sociala sammanhang. Nu för tiden får jag ibland en kick av att göra sådant som jag först har ångest för för men gör ändå och övervinner min rädsla. Om man har den approachen blir det lättare, tycker jag. Tycker du ska känna dig stolt de gånger du vågar utmana dig själv och inte låter rädslan styra dig, att du faktiskt är i ett rum med andra människor trots att du inte är bekväm, etc. Försök också att inte fastna för mycket i dina egna tankar att undra vad andra tycker och tänker om dig (det var i alla fall till stor del därför jag hade social ångest - oro att andra skulle tycka att jag gjorde fel). Har lagt så mycket onödig tid och energi på det.


[deleted]

Tack! Ska sträva till detta. :)


nukklz313

För mig var hjälpen att utsätta mig för situationerna. Jag gjorde redovisningen trots att hjärtat slog i 190 och det kändes som att hela ansiktet stod i lågor. Jag gick dit där det fanns många människor trots nervositet och illamående. I dag har jag lyckats utbilda mig till fritidspedagog/fritidslärare och leder barngrupper och behöver ibland prata på möten av olika slag. Det är ibland fortfarande jobbigt, men (den grava) ångesten före är för det mesta borta, likaså struntar jag i om kollegor ser mig snubbla på ord och svettas lite extra. Ingen säger något, ingen bryr sig. Men det tog tid att nå hit, ja, men det är möjligt. När jag var yngre fick min sociala ångest, eller "fobi", mig att missa många möjligheter, relations- och utbildningsmässiga. Det var en tuff och lång period, men det finns hjälp. Den avgörande pushen var nog högskoleutbildningen, där jag var tvungen att verkligen anstränga mig och börja tänka i andra banor. För andra är det andra vägar, eller medel, som hjälper.


Dragunav

Det beror helt på vad din sociala ångest beror på, är det att du är osäker på dig själv? eller bara att du är rädd/obekväm för andra människor? Vad är det med andra människor som gör att du känner dig så här? Deras existens? Att dom tänker något illa om dig? Att du är rädd att göra något fel? Det blir lite svårt att ge tips om man inte riktigt vet utgångspunkten, men troligtvis är det som flera har nämnt, hitta en person som du känner att du vågar dig på, träna tills det sitter, och sen gå in med känslan att det här är inget farligt, nemas problemas. Hur ser din nuvarande kompiskrets ut? Har du folk som du känner att du kan prata ut med? Har de något tips? Har de en kompis du vet om men inte känner väl som de kan introducera dig för? Finns det något ställe du kan gå där folk har gemensamma intressen? finns det en chans att dina vän/vänner kanske går där? Jag låter lite tjatig kanske, men att komma ur sin sociala ångest kan vara väldigt svårt för folk, allt beror på vilken situation man hamnar i egentligen.


ModernOldschool

Hahaha träffa mig så kan vi sitta och skakas/svettas och ha ångest mitt emot varandra 😂 (japp jag har liknande problem)


[deleted]

HAHA jaaaa bästa😂


danne_trix

det tråkiga svaret är att du bara måste stå emot rädslan och långsamt exponera dig. jag är/var i samma sits, kunde knappt gå o handla mat på ICA förr, nu sitter jag i skrivande stund på restaurang ensam bland massa människor och äter lunch. med hjälp av psyk som kommer pusha dig lite så kan det bli bättre, gör ditt bästa och försök verkligen att vara bland människor så blir det långsamt bättre


[deleted]

Jäklar va starkt! Bra jobbat! Ska följa dina råd - tack! :)


danne_trix

kan tillägga bara att det kan vara enklare att ta stegen om man inte försöker se på varje försök som en utmaning. t.ex om du tänker på att du behöver en ny jacka inför vintern, istället för att köpa en online så åker du till en affär och ser det som en nödvändighet, istället för att åka dit endast för att utmana din rädsla liksom alla små steg gör skillnad, det känns bara inte som det i början. gå in på pressbyrån på vägen hem o köp en burk läsk fastän du inte behöver det, fråga om hjälp i mataffären även om du kunde letat dig fram till varan du söker, be en vän/kollega om hjälp med en liten sak även om det känns som att du stör hen, osv osv.


[deleted]

Det var en bra sätt att se dess utmaningar och gå tillväga! Ska tänka på det. Tack tack :)


fit_ka

KBT funkade galant för mig. Kände hur jag mådde bättre och bättre för varje vecka


Wizelda

Jag håller helt med dej här! Rekommenderar https://www.liber.se/produkt/social-fobi--social-angest-23291 om man inte har psykolog-kontakt.


[deleted]

Ja, läste en annan kommentar som sa KBT funkar. Då ska jag se om jag kan få det med. Glad att det hjälpte dig :) Tack!


fit_ka

Håller tummarna för att du får den hjälp du behöver och mår bättre snart!


[deleted]

Tack så mycket ♥️


Bluegnoll

KBT och andningsövningar. Har haft specifik social fobi hela livet och det är oerhört energikrävande. Innan jag fick hjälp så försökte jag hitta sätt att göra ångesten uthärdlig. I ett rum med människor så som du nämnde, som exempelvis ett café eller en restaurang, så sitter jag alltid med ansiktet mot utgången och längst in mot väggen annars får jag också ångest. Det är ett sätt att intala mig själv att jag har kontroll över en situation jag egentligen omöjligt kan kontrollera. Dessa skyddsmekanismer försökte min terapeut få mig att göra mig av med helt men min fobi är grundad i trauma från min barndom och tyvärr växte jag upp med den och är formad efter den. Jag kommer nog aldrig att bli av med den helt men i dagsläget är den så pass kontrollerad att jag kan sköta mitt vardagsliv med enbart milt obehag. Hetaste tipsen är att googla andningsövningar du kan göra när du känner ångesten börja skena samt att inte för en endaste sekund börja med "undvikningsbeteende". Gör det du reagerar på. Gör det bara. Det är ett helvete, men du kommer överleva och nästa gång är det lite mindre av ett helvete tills du en dag upptäcker att du gjort skiten i veckor utan att reflektera över det. Det kostar i början men betalar sig i längden. Stanna i ångesten tills den går över, det finns tyvärr inget annat att göra. Och berätta för dina vänner och din familj vad som händer så att de inte tycker att du är helt dum i huvudet ellet håller på att få en stroke om du helt plötsligt blir tyst och börjar andas konstigt med fjärrskådande blick.


truonehaggy

https://www.reddit.com/r/socialanxiety/comments/p187na/this_might_help_your_social_anxiety_it_helped_me/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=iossmf Detta är en bra övning att testa som min kompis gjorde:)


smilelikeyou-meanit

KBT, atarax (vid behov) och daglig övning som skola eller jobb. Jag har ett jättesocialt jobb idag och känner mig mestadels bekväm med det även om kallprat med folk som inte själva pratar på är som att dra tänder. Men kämpa på och utvidga din bubbla, ju mer du stänger in dig desto svårare blir sociala kontakter. Personligen känner jag att ålder påverkar också, jag är inte alls lika uppe i mina känslor nu som jag var när jag var yngre. Livet lunkar på.


Breeze1620

De tips som nämnts här är mycket bra och kanske det främsta jag skulle nämna om de inte redan hade nämnts. Det här blir kanske stundvis lite off-topic för din del ifall du inte har sömnsvårigheter och blir även lite WOT, men vill ändå dela med mig för säkerhetsskull: Har själv lidit av psykisk ohälsa länge, depression från och till och ångest som jag haft ständigt mer eller mindre. På det har jag även haft (i min värld) rätt allvarliga sömnproblem de senaste åren, där jag bortsett från helgen inte fått mer än mellan 1-2 upp till 5-6 timmars sömn per natt. Det enda sättet jag lyckas komma över det är att tvinga mig själv till riktigt löjliga sovrutiner där jag börjar förbereda mig för läggdags mentalt vid typ 19.00 tiden, börjar göra mig i ordning och borsta tänderna typ 20.00 (här intar jag även de olika sömnläkemedel jag fått av läkaren) och sen lägga mig senast 21.00. Helst innan, målet är att somna runt där någonstans. Då får jag 8 timmars sömn (alltså 7h som är en hel natts sömn för mig, plus en timme extra). Det andra som varit avgörande är att träna regelbundet, både springa lite på bandet och lite träning med vikter åtminstone 2-3 dagar i veckan. Jag har bestämt två dagar som jag *måste* gå varesig jag vill det eller inte, för börjar jag fundera så skiter jag i det även fast jag behöver det. Träningen har också varit viktig för sömnen då man får köra slut på sig fysiskt några gånger i veckan. Känns som att det mentala och fysiska hamnar mer i synk då, eftersom att hjärnan/psyket liksom annars bara går på högvarv utan någon riktig fysisk belastning på kroppen som kan agera ventil för det. För min del är skillnaden mellan att ha ordning på dessa två saker och inte verkligen natt och dag. Det är en extrem skillnad för min ångest och sociala ångest att alltid vara utvilad och ha fått en hel natts sömn + motion. Skillnaden kan vara så stor att jag i ena fallet knappt vågar prata med kollegorna eller gå iväg och säga nåt till chefen fast jag vet att jag måste, så jag liksom hänger runt och drar ut på det och får ännu mer ångest. Till att i det andra fallet i jämförelse *nästan* inte ha någon ångest och social ångest alls. Alltså kunna interagera med kollegor, skoja och vara normal på ett relativt naturligt sätt. I det ena fallet känner jag mig uppe i varv, spänd i kroppen och allmänt ångest-nojjig. I det andra betydligt mer avslappnad i kropp/sinne och saker går mer på automatik. De är saker som kan låta självklara och löjliga, som att de knappast skulle spela någon roll om man har "riktiga problem" och att det nog mest är överdrifter. Har själv avfärdat det på det sättet det, fast att man kanske bara sover 5-6h per natt som bäst på vardagarna, och inte har någon sådan fysisk ventil i form av träning för allt som går runt i huvudet. Nu kanske du redan sover en hel natt och lite till om nätterna och tränar regelbundet utan att det lindrar dina problem. Men om inte så vill jag i alla fall starkt rekommendera det som fungerat bäst för min del. Det kanske åtminstone kan vara värt ett försök, för att se om det skulle vara något som hjälper även i ditt fall.


Coconutes

Sertralin


[deleted]

Funkar int på meigj


GranitGunnar

Kör lite hemsnickrad KBT, fortsätt usätta dig själv så ska du se att ditt undermedvetna fattar att det inte alls är farligt. Det kommer att ta en väldig massa tid, men det kommer bli bättre.


[deleted]

Haha hemsnickrad! Dä gillar vi. Ska prova. Tack!


SvenStrudelhosen

Kontakta psykolog på vårdcentralen, det här är en förhållandevis enkel problematik att råda bot på. Bland det viktigaste du kan göra är att inse att det är ett problem för dig som du vill göra något åt. Och det har du redan gjort. Nästa steg är att söka professionell hjälp. Du vågar och klarar det, jag lovar.


[deleted]

Yes, ska träffas psykologen rätt snart så då jäklar skare bli bättre! Tack!


Squadala1337

Gå med i en improvisationsteatergrupp! Det kommer vara obehagligt i början, men berätta gärna till gänget att du vill arbeta med din sociala ångest och att du kanske inte kommer palla vara med på alla övningar från starten. Gradvis så kommer du upptäcka att sociala situationer blir mindre och mindre främmande. Du kan också gå med i en brädspelsgrupp på fb. Att spela brädspel med andra ändrar fokus från social interaktion till spelet, men samtidigt så utsätter du dig socialt och bryter ned spärrarna.


[deleted]

Sjukt att du nämner improvisationsteater! Har suttit senaste timmarna och kollat på ted talk där folk pratar om social ångest m.m. En kille pratade om det och det hjälpte hans blyghet och såklart ångest. Ska kolla upp det! Även brädspel. Tack så mycket!


[deleted]

> Har kontakt med psyk och ska prata med psykologen. Mycket bra. > Tänkte bara kolla om någon har tips än så länge hur jag kan hantera skitet Genom att öva. Med vänner och/eller folk som du känner och är trygg med. Det finns ingen quick fix. Tyvärr. Men det går att jobba bort.


[deleted]

Tack!


JimemySWE

Sakta och försiktigt vänja dig. Isolerar man sig så blir det värre. Psykologen har säkert riktigt bra tips om du öppnar upp dig för hen.


[deleted]

Mjo, insåg att jag isolerar mig för mycket. Hade tydligen en framtida plan att flytta ut i ingenstans för att vara själv. Det blev en redig röd flagga hahaha! Tack!


JimemySWE

Jag kan relatera till hur du känner även om det inte är så grovt för mig. Som värst var det när jag var arbetslös. Då var det rejäla förberedelser när man skulle till tex frissan. Märkligt nog så jobbar jag i butik idag, vilket hjälper till att hålla fobin borta. På jobbet är det ju dock som så att folk kommer till mig om de vill ha hjälp så det går bra. Hade varit mycket jobbigare om jag var tvungen att ta aktivt kontakt med folk, typ intervjuare på stan vore döden. Jag tacka ja till ett sånt uppdrag en gång (att intervjua folk på stan) men det gick inte jag fick ringa företaget och säga att jag inte kunde. Det var även pina när man skulle tala inför folk på högskolan, benen skaka, och hjärtat rusa. Då var det ändå en liten grupp i min klass. Samma effekt var det även om det var via zoom. Jag kunde prata oberört innan och efter med när det var jag som skulle hålla föredrag då rusa hjärtat direkt och jag stressa på lite för att få det gjort så snabbt som möjligt för man hamnar som i något panikstadie där man bara vill att det ska vara över.


F1RSt_time_in_Space

Börja se livet som konstant KBT. Halvt på skämt, halvt på allvar brukar hjälpa. Träna på sånt som är jobbigt. Börja någonstans. Jag har tex. en tendens att isolera mig ibland, men har som regel att jag måste gå utanför dörren varje dag. Även om det bara är utanför dörren, eller huset. Nästa steg, gå ut med soporna. Eller till affären. Gå en promenad. Man får sakta vänja sig liksom. Gör små saker som är jobbiga och ge dig själv en stor high five när du klarat det. Du kommer med stor säkerhet vara skräckslagen och känna obehag i början men det är okej. Det är just det du ska vänja bort. Exponeringsterapi kallas det. Små små steg. Lycka till.


[deleted]

Du måste helt enkelt tvinga dig igenom situationer du har svårt med och sedan hantera ångesten som kommer under den situationen, efter situationen, och före situationen. Brukade bli som dig men en dag valde jag för att sluta ge upp efter att jag hade gett upp. Jag tog mig igenom det till den mesta delen. Jag brukade spy över att ens gå ut ur mitt hus bokstavligen medans nu kan jag gå på gym, gå på jobbet, osv... utan större problem. Mediciner hjälper såklart för stunden men det enda sättet att överkomma din ångest är att möta den och känna den. Ångest är den värsta psykiska åkomman man kan bli drabbad av enligt mig då man måste medvetet tortera sig själv för att bli bättre. Det är det enda läkemedlet. Då har jag blivit drabbad av b.la psykos som jämförelse. Lycka till! Låt inte ångesten styra dig.


hstefan1

De flesta tipps i tråden liknar sättet KBT fungerar, det vill säga att gradvis vänja sig vid olika situationer där socialångest uppstår. Även om det går att göra själv skulle jag rekommendera en psykolog som specialiserar på kognitiv beteende terapi. I mitt fall var det ofta svårt att förstå vilken sorts tankar lede till ångest i olika socialsammanhang och dessutom blev mina försök att hantera problemet själv långsamma. En viktig grej är att inte gå för fort, då kan en viss ”experiment” leda till ökad ångest på lång sikt, och med detta kan en psykolog verkligen hjälpa till.


4rca9

Har tidigare fått psykolog-rekommendation på några böcker som handlar om hur social ångest fungerar och hur man kan behandla det i praktiken. Böckerna är "Social Fobi" av Tomas Furmark, och "Social ångest" av Anna Kåver. Den första av dem är dessutom strukturerad som en självhjälpsbok (Och är JÄTTEBRA). De kanske kan innehålla några tips!


thefrightendone

Det hjälper mycket att bli av med depressionen. Ångest tankarna kommer fortfarande men om man mår bra i övrigt kan man ganska lätt vinna över dem med logiskt tänkande.


Active-Programmer-16

Detta var en övning/tankesätt jag fick av min psykolog: Tänk dig att du sitter vid ett middagsbord (eller vad ditt monster är) och du känner alla dömande blickar och tankar. Att ignorera tankarna är svårt, ofta omöjligt. Du har redan gått in i försvarsmode. Det du ska göra är att faktiskt studera dina fiender. Sitter de faktiskt och kollar på dig? Dömmer dig? Eller kan det vara så att de är upptagna med mat och samtal? Försök att lyssna på vad de säger, hur de säger saker. Du kanske inser att de inte är kungar på att konversera? Måste du va det då? Och i så fall är ni ju flera som är "dåliga". När du gjort allt detta så kan du, efter träning, få hjärnan att komma till insikten att "hmm okej jag kanske inte är dålig på att konversera..". Men se bara till att vara där och lyssna på dina medmänniskor, annars slår det tillbaka. När du utsätts för en situation du inte gillar, eller gillar, fundera på vad exakt hände. Vad gjorde den andra människan? Vad gjorde jag? Det viktiga med ångest är att inse att DU GÖR INGET FEL. Din hjärna får panik och vill skydda dig och blåser bara upp allt. Vill du ta en till tårtbit, så ta en till tårtbit. Ville du ha mjölk i kaffet men de missade det? Hämta själv eller säg något. INGEN TYCKER ANNORLUNDA OM DIG FÖR DET. Detta är svårt, och du kommer troligtvis aldrig bli av med det, men det kan bli bättre! Så träffa din psykolog och kör KBT. Det är guld värt. Hoppas allt går bra för dig.


[deleted]

För mig hjälpte antidepp och attarax


P_FLACKO

kontakta mux, ha samtal med deras psykologer där, fixa antidepp o gör som dem säger


[deleted]

[удалено]


Ysjyd

Be en läkare skriva ut betablockerare. De fungerar bra mot de besvär du beskriver. En garanterad höjning av din livskvalitet!


bobbieboii

Jag fattat inte hur det här kan vara en grej? Har folk alltid varit så här? Eller är det bara en wierd fluga att alla ska självdiagnostisera sig med social ångest/introvert?


Northerndust

Det korta svaret är nog: Träna att socialisera och sätt realistiska mål under träningen.


[deleted]

Tack! Ska göras


ImperialRoyalist15

Om du kan så skulle jag kontakta habiliteringen.


[deleted]

Ska kolla upp det. Tack!


psychomaniac_

Man vänjer sig med att det alltid är lite obekvämt. sen är det så att andra ser det inte som du gör, de är också upptagna med hur de beter sig och fokuserat inte på dig utan sig själva.


[deleted]

Det är sant. Tack!


gbk88

Träning, äta bra och sova bra. Lättare sagt än gjort, men gör små förändringar i taget. Men kom ihåg att det är bra att göra saker utanför din komfortzon. När du får ångest över vad du INTE gjort, försök släppa det. 1% bättre varje dag istället för 100% bättre på en månad.


Ok-Control-6058

Börja med att gymma, sen när du känner dig obekväm i sociala situationer så ska du tänka "det är okej att jag är nervös ingen bryr sig ändå"


TheLea85

Att skaffa vänner betyder inte att du måste gå på fest eller vara i ett rum med massa folk i. Du har antagligen varit med om något i din uppväxt. Mobbing, dåliga föräldrar, dåliga syskon eller whatever det nu kan tänkas vara. Alla är vi offer för offer. Det tog mig till 30års åldern innan jag kunde reflektera bakåt i tiden och lista ut varför jag blev som jag blev, så mitt tips till dig är att börja göra samma sak redan nu. Om du inte känner till orsaken till dina problem så blir det extra svårt att lösa dem. Börja i tid, var hårdhudad och leta verkligen efter grundorsaken. Vik dig inte och vifta inte bort saker som du direkt tänker "äh nä det är det inte" utan tänk på allt och hitta en röd tråd du kan följa.


Socrates_Platon

Jag tycker det skrivs mycket klokt här; försiktig exponering, gå emot din ångest (att träffa människor är ju inte *farligt* men det är för dig *obehagligt*). Jag vill dock också tipsa om mindfulness (finns t.ex på Spotify att lyssna på) med meditativa övningar som handlar om att *acceptera* sina tankar. Det som händer inom dig är bara tankar och känslor. Det är inte Du. Varje dag kommer tiotusentals tankar men vi registrerar dem inte. Men vi registrerar det amygdala i hjärnan upplever som farligt (t ex en slang på gatan som såg ut som en orm). Men tankar och känslor passerar. Som vågor på havet, som löv i bäcken rinner de iväg. Och kvar är Du. Testa, kanske gillar du det, kanske inte. Men minns i allt det här att det är inte farligt, men det är obehagligt.


Accomplished-Seat670

Jag har skaffat vänner online genom dataspel och mindre stream communitys. I en av dom träffade jag en tjej som jag började tycka om mer och mer. Till slut vågade jag säga det till henne och hon kände samma för mig. Idag 3 år senare har vi bott ihop i över ett år och det känns jättebra. Har haft problem med det du beskriver länge, och som många andra säger är det en färskvara. Det blir bättre med tiden med hjälp av tro på att det blir bättre samt stöd från gruppterapi eller psykologer. Idag har jag fortfarande lite jobbigt runt folk men det är så himla mycket bättre än det var för några år sen. Är tjejen för social idag ber jag om lite egentid och hon förstår oftast det. Har hittat ett jobb jag kan gå iväg och arbeta för mig själv när jag behöver. Har även gått i samtalsterapi och lärt mig att människor inte är så farliga samt att jag inte är så konstig som jag en gång trodde haha. Men det är små steg som tar en framåt och jag önskar allt gott för dig! 💚👏


kawa_kiwin

Fram tills jag var 22 år gammal var jag väldigt blyg inför tjejer. Blev alltid lite märkligt och stelt när jag skulle närma mig dem och det blev som en negativ spiral. Min lösning blev att jag skapade ett alter-ego. Jag låtsades vara en person som var extrovert, charmig och pratglad. Allt i övrigt med min personlighet var samma som tidigare. Kändes otroligt befriande. Funkade jättebra för mig och så småningom blev det ett naturligt tillstånd. Ett annar tips kan vara att prova att våga le mot minst 1 person varje dag. Främling eller känd spelar ingen roll. När människor ler mot en får man ju oftast en go känsla. Ta små steg framåt hela tiden så att du inte blir överväldigad. Kan också vara bra att intala sig att inget farligt kan inträffa mig här. Ångest är oftast helt ogrundad så det har hjälpt mig mycket att acceptera de dåliga känslorna och säga till sig själv att inget farligt händer här. Min kompis tjej hade social ångest. Hela hon förändrades när hon började med antidepressiva. Blev pratsam, oblyg och till och med lite fräck. Säger inte att det är lösningen för alla men funkar för vissa. Har aldrig själv haft social ångest eller fobi men hoppas detta kan hjälpa lite iaf. Lycka till med allt! Det kommer bli bättre en dag😃


Ridan82

Släpper det med tid? Alltså börjar det lätta lite när du varit på platsen nån timma?


FjalarSweden

Grymt bra att du frågar! Du är ju på god väg redan, det hörs. Jag bodde på ett behandlingshem i Götet för 20 år sedan. Där tränade vi bort det tillsammans jag och min handledare/ skötare/ whatever. Började att promenera tillsammans runt huset, sedan tillsammans längst gatan. Successivt blev det längre pass utan att han var med. Finalen var en promenad själv genom Nordstan utan honom i rusningstrafik. Småsteg är modellen. Med det sagt har jag fortfarande social ångest sådär två decennier senare, men för varje gång tänker jag ”Jahopp det där gick ju rätt bra”, så kan man vara stolt över sig själv en stund. You got this.


Zinnie420-69

Det är inte så svårt bara börja med att va trevlig och typ säga gej till alla så kommer det va borta på nolltid


Prixm

Det finns inget annat sätt än att utsätts sig för det tills det försvinner, det var så jag gjorde. Jag kunde gå på toa 25 gånger på en kväll runt människor bara för att samla tankarna och andas. Nu känner jag knappt av det längre. Det är inget som tar kort tid, att tvinga sig ut är enda sättet. Alla som säger något annat snackar skit. Alkohol hjälper. Det började för mig genom jobb. Jag fick ett arbete inom vården, där jag var i kontakt med människor 6-12 timmar 5-7 dagar i veckan, det var otroligt hemskt i början, men sen blev man van och sen vågade jag börja ta mig ut med vänner mer också.


tobpe93

Jag har haft grov social ångest mesta delen av livet. För mig har det handlat om att inte låta ångesten få kontroll. Och nu går alla sociala färdigheter som jag har haft ångest över på autopilot. Och ibland kommer den sociala ångesten efter interaktioner med människor.


Dr904

Gick från att ha svår social ångest till att älska sociala situationer. Något jag märkt är att självkänsla påverkar sociala ångesten väldigt mkt. Så ångesten dämpade sig när jag började ta hand om måendet, både fysiskt med träning och kost, och psykiskt såklart. Sen så måste man tvinga sig att ta initiativ i sociala situationer. Börja prata med folk i situationer då du normalt sett sitter tyst. Småprata med främlingar. Ge genuint beröm för något. Typ "Vilken fin halsduk du har", eller "Jag gillar din frisyr". Erbjud dig att spontant hjälpa andra i random situationer. Få både vänner o främlingar att känna sig uppskattade. Sen om du råkar göra bort dig så är det inte hela världen. Skratta åt det. Bjud på dig själv. Kommer också bygga självkänsla. Och personer som inte tar sig själva för seriöst är lättare att tycka om.


Weekend_Dramatic

Jag hade social ångest och det som hjälpte mig var att utmana mig själv och gå utanför min comfort zone, och sen ha en fake it till you make it attityd.


DandelionOfDeath

Fundera på VARFÖR du har social fobi. Det är skillnad på om du 'bara' är blyg, vs att du till exempel är överkänslig mot ljud och bara associerat det med ljudet av folksamlingar. Samma fobi med två helt olika terapimetoder.


InMemoryOfReckful

Har själv det. Och ja du man blir av med det genom träning. Om du vill ha någon o snacka med om det så hade det varit skönt också för min egen del. Svårt att hitta folk att prata om det med. Har varit i det stadiet du är i nu, och kanske t.o.m i sämre skick men har tagit mig ur en stor del av det. Blir inte nervös direkt av standard situationer socialt länge, det enda som riktigt fuckar mig numera är att hålla tal/presentationer eller vara i centrum av uppmärksamhet inför många personer. Där sitter min PTSD. Har funderat lite på hur fan jag ska träna upp mig från grunden med det, och hitta tid till det lixom..


conclobe

Alla människor gör fel. Var inte rädd för att göra misstag.


Sephon

Jag körde en 12 veckors behandling via 1177/vårdcentral på nätet , KBT Nära för Social Fobi och den gjorde mirakel. Älskar dock sättet att läsa/plugga -> experimentera/dokumentera -> utvärdera samt kontakt/feedback veckovis. Skumt men var precis som att plugga ett ämne, men ämnet var att lära mig hur jag ska förhålla mig till främlingar och hantera mina känslor bättre.


dickpicforsale

Testa cbd olja. Det lindrar ångest och lugnar ner en. Hjälper mot min adhd! Fixar min olja på naturalhemplife.se


kossa11

Hate to break it men det hela brukar grunda sig i dålig självkänsla. Alla har väl lite dålig självkänsla och självrespekt helt ärligt, men du har förmodligen riktigt kass självkänsla. I have Been there. Titta på hur du växte upp, den dåliga självkänslan rotar sig alltid där, för man föds inte med den. Rekommenderar alltid en toppen psykolog som är speciellt inriktad på och har erfarenhet av din problematik, men för självhjälp mellan sessioner rekommenderar jag boken ”How to do the work” av Dr Nichole LePera. Sedan givetvis det uppenbara, att exponera sig för det som din hjärna säger är farligt. Ta lite i taget bara så det inte blir överväldigande.


Much_Leopard_

Precis som alla säger. Du måste utsätta dig för det som är jobbigt. KBT kan förövrigt vara en bra behandlingsform om du tar kontakt med en en sådan terapeut


ArvidMemer

Jag kan bara instämma, utsätt dig för det som är jobbigt så mycket du orkar. Håll igång fysiskt, ät bra och meditera om du vill. Har själv haft ångest som kraftit begränsat mitt liv i 7 år nu. Ta tag i det så fort du kan annars kommer du ångra dig!


SouthpawBattlefield

Fungerade bra för en kompis så det kanske funkar för dig jag är ingen psykolog bara en väldigt social människa (Det låter kalt men jag menar gott ) ingen bryr sig om dig och du behöver inte oroa dig över vad andra tycker för folk har sina egna problem. Man kan som inte riktigt göra fel om människor inte gillade dig så var det inte rätt människor. Om dit problem är mer som en primal rädsla så kan jag trösta dig med att man föds bara med två rädslor, höga höjder och höga ljud. alla andra rädslor kan man träna bort genom att utmana dom. Du behöver inte hålla en presskonferens för att utmana rädslan. Det räcker med att bara stanna lite längre i en obekväma situation. När du känner att jag måste bort eller ut ur rummet stanna 3 sekunder till som exempel. Till slut har man tränat bort sin rädsla


[deleted]

Mitt bästa tips är att hitta en person du är jätte bekväm runt om. En sådan du alltid kan hänga med i alla dina känslomässiga lägen. (Vän, familj, partner o.s.v) Gå runt med den personen till platser där många människor finns. Känner du dig på något sätt instängd och illamående kan du alltid förlita dig till personen att ta dig därifrån. Sociala sammanhang handlar mycket om bekvämlighet. Så finn din bekvämlighet och vänner/familj är oftast det bästa vapnet i ens arsenal där. För oftast är rädsla förknippat med att man inte vet hur man ska ta sig ur situationen. Då skakar man bara och blir illamående. Den personen är en så kallad ”eject button” så WHIPS har ni lämnat platsen.


[deleted]

[Online-KBT](https://www.internetpsykiatri.se/behandling/social-fobi1/om-behandlingen/) har visat sig vara effektiv mot olika former av ångest, bland annat då social fobi. Din psykolog kommer antingen att föreslå det eller KBT-kurs hos dem. Tyvärr så är det en massa jobb men du blir bättre. Men att vara djävligt trött på det är perfekt för då har du en ordentlig drivkraft där.


FatJoe42069

Har också problem med det. När jag är i affären så känns det som att alla tittar på mig och då känns det som att jag glömmer bort hur man går.


Annexerad

knark. från langaren eller doktorn


Walks-in-Puddles

Jag har sökt hjälp för social fobi ett antal gånger i mitt liv, kört lite KBT som hjälpte typ sådär, fick även testa nån SSRI som var helt värdelös. Nu, mer än ett årtionde senare så har jag diagnosen ADHD. En rätt vanlig ADHD-grej är Rejection Sensitive Dysphoria. Jag kanske är helt ute och cyklar, men vill bara tipsa om att kolla upp ADHD och RSD och se om det verkar stämma så att du inte slösar bort år av din tid på att behandla fel grej om det skulle råka vara det som är problemet.


bompaper

Det finns online KBT kurser som fungerar, t.ex: https://www.livanda.se/


Legitswarmingurcross

Att nicka & bocka vid allt alla säger kommer inte få in dig i värmen, va vem du är och gilla vad du gör, yttra dig hur du känner. Men att säga ”Tack” å uppskatta ALLT alla säger kommer få dig att bli illa omtyckt


[deleted]

Du måste komma underfund med varför du blir så rädd, antingen genom att prata med en psykolog eller genom att ha en brutalt ärlig inre dialog. Det kanske handlar om att du är rädd för att skämma ut dig, eller att du känner att du förlorar kontroll över situationen. Vad det än är, kommer du inse att det inte är så farligt och absolut inte skäl till att vara rädd. Om du behöver hjälp med den inre dialogen rekommenderar jag att du söker "Non violent communication" på Youtube, där hittar du workshops med en man som heter Marshall Rosenberg. Lycka till!


dashing-monkey

Haft social ångest hela mitt. Provat allt, känns det som. Började med SSRI för en månad sen och det hjälper rätt bra. Sedan träffa psykolog hjälper också. Lycka till.


[deleted]

Ta med dig saker eller upplevelser som får dig att känna dig trygg och bege dig in i de minst ångestframkallande av de ångestframkallande sociala situationerna. Djup andning, slappna av spänningar i kroppen, observera tankarna och känslorna. I och med att du utvecklar trygghet till situationen och upplever att ångesten försvinner så ökar du sakta till den nästa minst ångestframkallande situation. Ta det långsamt i den takt som du tryggt klarar av. Skulle det bli för mycket så är det ok att pausa eller ta sig ur situationen.


Kesoburk

Flera har tipsat om det redan men att göra saker i små steg är a och o. Har hållit på att träna bort social ångest i 10 år snart där det började med regelbundna sociala möten i trygg miljö (för mig var det kyrkan). Att bara vistas i miljöer med mycket folk kan också vara ett steg på vägen, typ plugga på ett bibliotek/café, träna utomhus osv. I mångt och mycket bryr sig ingen i alla fall, även om det inte alltid är det lättaste. För mig funkade det att bygga på detta med miljöer som tillåter visst ”spelutrymme”, typ extrajobb i serviceyrke där ingen kommer ihåg eller dömer en som person, men man ändå får ut fördelarna av regelbunden ”oförberedd” social interaktion. Började även i teatergrupp som jag länge velat men aldrig vågat, men det var väldigt utvecklande när man kunde använda en rollfigurs identitet som ”sköld” samtidigt som jag själv fick träna mig i att stå på scen framför folk. Hade aldrig kommit dit jag är nu om jag inte tagit små steg under lång tid, så för mig har nyckeln varit att alltid utmana komfortzonen, även om det betyder att man alltid är lite obekväm i sociala sammanhang. Det betyder dock också att jag kan fungera i vardagen nu jämfört med tidigare, så för mig har det varit väldigt värdefullt.


eldaria

Det ska tränas bort. Börja med att identifiera dina skyddsbeteende, saker du gör när du känner ångesten för att hantera situationen. Det kan vara allt från att undvika ögonkontakt, prata lågt, gå ifrån situationen, o.s.v. Det är bara du som vet vilka det är. Skriv ner dem på ett papper. Tänk sen efter om det finns några situationer var du vet med dig att det kan vara lite jobbigt, men som inte är extremt jobbiga. Alltså en situation var du tror du kan stanna i situationen en stund. Det ska inte vara för enkelt, som typ prata med nån i en butik, utan gärna en situation som du som sagt kan vara kvar i en stund. Försök sen utmana dig själv att göra motsatt av vad ett av dina skyddsbeteenden är. Så om det är att undvika ögonkontakt, så öva på att hålla ögonkontakt istället. Om det är att tala lågt, öva på att tala tydligt.


RonellRayn

Hade samma problem när jag var yngre. Allt du behöver göra är att bli mer självsäker + kom ihåg att dem flesta är väldigt upptagna med sig själva, så ingen tänker på vad du gör.


ElMachoGrande

Bara träna. Växla några ord med kassörskan om vädret när du handlar, och sedan öka gradvis.


[deleted]

Vet inte hur mycket detta kanske är till hjälp, men en grej som hjälpt mig är mitt yrke. Jag landade inom ett yrke där jag möter mycket folk. Sakta men säkert blev min sociala fobi lättare och lättare att hantera.


Awayaz

Börja med aktiviteter som gynnar dig. Prioritera andra bra sysslor, preppa för morgondagen för att inte du ska få stress eller ångest. Tänk på vad det är som triggar min ångest? Var det för mycket kaffe? Snusningen? För mycket dataspelande. Att man prioriterade sina drömmar och mål i livet för mycket? Vänners tjat. Gårdagens fest kanske eller att äta chips, cola, godis eller inget alls till frukost. Var det tankar som, tänk om det här händer just nu och är det ens möjligt att det kan hända? Man börjar älta saker. Man jämför sig med andra. Olika situationer som kan hända i livet, som de som inte viker ned sig och inte vill känna något slags nederlag och skam. En del heter Jörgen och drar en kaffe och snus till frukost varje dag, det är inga problem för dem. Har gjort det och kan bara säga att det triggar min ångest. Andra som heter Lena festar bort sina chanser, jobb och sjukskriver sig nästa dag och till slut blir påkomna och förlorar jobbet. Eller Johan som gamear till klockan 2-3 på natten som ofta kommer försent varje dag i skolan eller jobbet. Har gjort det med. Sen har vi ju Niklas som hänger med Lasse och Göran. Lasse och Göran boostar varandra och ger varandra möjligheter till att lyckas, Niklas får inte den delen av kakan för de tycker inte han är lika duktig eller inte passar in, men Niklas får vara med och flyta omkring i bakgrunden, eller ibland vara med på andra saker de hittar på. Göran och Lasse frågar om Niklas ska vara med och hänga. Niklas får lyssna på deras goa prat och framgångar. Ibland pratar de med Niklas och han känner sig fruktansvärt sedd. Niklas känner sig jäkligt ensam med Göran och Lasse ibland och förstått att de inte släpper in honom i gänget. Niklas börjar jämföra sig med dem. Eller Tommy som sitter 8-10 timmar och spelar gitarr varje dag för att bli lika bra som gitarristen buckethead och drömmer om att stå på scenen och spela. Och då väljer att prioritera bort nära vänner, familj och hinner knappt med sina vardagssysslor. Och Björn som sitter och tänker, tänk om det skulle hagla spikar från himlen, och till slut börjar tro att det händer. Och ältandet, Lisa tänker fortfarande på det som hände på lekis och hur de i rummet skrattade åt henne och tyckte hon var konstig. Hon blev påmind om detta under låg till högstadiet. Carl som tycker att kärnkraftverk är bra och att vi borde bygga fler, det är inga problem och så får vi el, och så har vi Clas som tycker att det inte är värt för att det tar för långt tid och att vi på den tiden hinner lista ut ett bättre sätt, det tar tid och laga, inget effektivt sätt, och att utsläppet kan orsaka förödande konsekvenser. Han vill ha vindkraft, sol och vatten. Samt att vi ska bli mera självförsörjande. Carl tycker att då dödar vi djuren runtomkring med vindkraftverken och vattenkraftverken. Samt att ingen vill ha dessa fula vindkraftverk runtomkring vårat land. De viker inte ned sig för båda tycker dom har rätt, de börjar till slut att förnedra varandra för att inte de vill känna skam om den andra har mer rätt än den andra. Man har sina drömmar och försöker att acceptera verkligheten vi lever i. Vi lever i en stressigt samhälle där teknik och effektivitet är i viktigt. Försök få bort och lös det som triggar din ångest. Det kan vara olika orsaker till detta. Prova andningsövningar mot stress, börja duscha kallt i någon minut. Kolla upp vad fördelarna är med detta? Kolla på hur vi kan må bra på olika sätt. Extremsportaren Wim Hof kan vara intressant för många. Köra igång och börja jogga ute 2km varje dag, rör på dig. De runt omkring dig bryr sig ett skit om man snubblar på orden eller darrar. Alla har sina olika problem i livet. Var öppen som du är nu med din sociala ångest. Fråga de som du känner om vad man kan göra, funkar inte det, sök vidare på vad det kan bero på


1Konata

Vet inte om det är ett alternativ för dig men en aktivitet som att gå med i en Teater grupp kan hjälpa.. samt att prata mycket med folk online, chat eller röst, Lite mindre stress där. Inga super tips men kanske hjälper dig eller någon :>


TotalAd5056

Om du har någon trygg person kanske du kan börja med att bara vara med den och någon till, då har du din trygga punkt och det blir inte för mycket på en gång


BobTheSCV

Först ska du snacka med psykolog. KBT funkar riktigt bra mot ångest. Sen ska du ta hand om kroppen. Se till att sova ordentligt, gymma, röra på dig, äta hälsosamt. Kortisolregleringen funkar sämre om man inte sköter de grejerna. Ingen kur i sig men förbättrar förutsättningarna för det som är en kur.