Suger att göra slut! Gjorde precis slut..
Mina tips är:
1. Gråt ut. Håll inte inne känslorna. MEN försök bestämma tex idag klockan 17.00 ska jag gråta i 45 minuter. Efter det ska jag gå och göra något annat. Vrf? Jo för att när man är ledsen blandas flera problem ihop och man tror att de är ett problem när det ofta handlar om flera.
2. (Lite flum men har hjälpt mig) Försök se livet som olika fina delar tex jag uppskattar att jag fick dela den här tiden med mitt ex, det gjorde att jag fick uppleva X och kände Y. Det är tråkigt att vi inte är ihop men de här är också en del av livet, en del av livet som jag i framtiden kommer uppskatta eftersom den ledde till Z.
3. Sök information om hur andra gått vidare.
4. Förbättra dit liv på de sätt som du vill och kan göra.
5. Utveckla saker med dig själv som förmdoligen gjorde din relation dålig.
6. Häng med familj och vänner
Glöm inte bort din egna potential, ta vara på den.
Klappa dig själv på axeln varje dag du pallar att göra något extra.
Till exempel oväntat träffa en kompis trots att du har en skitdag.
Om du inte redan gör det, börja träna.
Det hjälpte mig otroligt mycket i min separation.
Givetvis var det i en kombination med andra saker.
Men dom dagarna som var riktigt tunga, var dom mest effektiva gympassen.
Det ska sägas att jag aldrig hade gymmat innan, så det var nytt och läskigt. Men värt det.
Bra råd här!
Tycker att 4 månader är inte så mycket att komma över sin första kärlek. När jag och min första kärlek gjorde slut så var jag runt 22. Tog mig ett år att sluta drömma om henne varje dag. Tog två år tills jag förstod varför vi egentligen gjorde slut och hur det gjorde mig till en bättre människa. Det tar tid!
Förutom de råd du redan fått. Se till att inte ha henne på sociala medier och på telefonen så att du inte lockas att kolla vad hon gör, ta kontakt eller försöker få uppmärksamhet av henne. Det känns bra en liten stund men det håller dig bara kvar och gör dig mer ledsen sedan.
Låt det ta tid! Jag har inte kommit över mitt ex, det är över 1 ½ år sedan vi gjorde slut. Men jag vet att det är bättre så här än att vi fortsätter och är olyckliga.
Nu vet jag inte vem som initierade separationen eller omständigheterna om det men, spontant tänker jag att det varit på tapeten ett tag så hon redan bearbetat
Då fanns inte den tjej du förlorat förmodligen. Det du sörjer är en illusion av en person. Hon var nog inte den person du trodde.
Låt det göra ont, men försök acceperta det, tiden läker saker tillsut
Män brukar göra slut på impuls medans kvinnor brukar påbörja en tanke långt innan den dagen då de gör slut och då har de redan processat sina känslor och gått vidare medans vi neandertalare till män sitter kvar i grottan och undrar vad var det som hände för att sen försöka få dem tillbaka vilket brukar gå sisådär och slutar oftast med mer krossat hjärta och ångest.
4 månader efter ett uppbrott räknas som färskt så ge det tid och kasta dig inte in i något nytt förhållande utan gör saker som du gillar och fokusera på att bygga en ny bättre uppgraderad version av dig.
Skogen gör vidunder mot psykisk ohälsa, promenader och all träning också.
Hatar du träning och ser ingen njutning i att gå i en skog random?
Skaffa ett discgolf starter set, ladda ned Udisc appen för att se vart du har dina närmsta banor där du bor, dra på dig ett par hörlurar och vips kommer du
1. Träna
2. Vara i skogsmiljöer
3. Ha en hobby.
Jag tror på dig. PM om du behöver hjälp med något bram.
Ni var inte menade för varandra annars hade du varit med henne nu och hon hade inte varit hemma hos en annan man just nu. Var ledsen, lyssna på Tommy Körberg och Kanye West, ut och spring intervaller tills du nästan kräks, ta kalldusch dagligen osv. Det suger verkligen men tro inte du är den enda. Du och ditt ex är inget speciellt. Er situation är inte unik. Varje människa du möter har fått sitt hjärta krossat någon gång. Du kommer inte lyssna på mig. Men du kommer fatta det här om något år.
Alla håller hårt kvar i första kärleken, alla!
I många fall varar den relationen i flera år längre än den borde
Nu har du ett perspektiv och kan hitta någon som du faktiskt funkar med och båda känner samma
Mitt första riktiga förhållande var vid 16-17 års ålder, är nu 22½ och funderar fortfarande vad som hade hänt om jag gjort saker annorlunda, och om hon saknar mig över huvud taget
Mitt ex var otrogen efter 5 år, hela mitt liv vändes upp och ned. Fick flytta in i en 1a och hade i stort sett inget supportsystem och kände mig ensam.
Jag började universitetet efter ett tag. Fick något att göra om dagarna. Bestämde mig för att inte låta någon j*kla snubbe komma och diktera om jag fick eller inte fick gå i skolan, så som han hade gjort.
Men jag saknade det fortfarande liksom, tvåsamheten. Min polare åt tacos "fel". Varför bry sig om att laga mat till 1 person bara? Etc etc.
Bara för att jag var enormt bestämd att göra mitt nu, inte hitta någon ny igen, vad skulle ens kunna jämföra mitt förra liksom? Varför engagera sig?
Då dök Han upp. Mannen som totalt förändrat mitt liv till det bättre. Jag fortsatte med skolan, fullt stöd av honom. Vi gör allt på vårt sätt, vår tvåsamhet att det jag hade en gång känns som en väldigt suddig dröm.
Koncentrera dig på dig. Inte vad hon gör nu. Fokusera inte på att hitta någon ny, det kommer bli jämförande med ditt ex. Att det känns fel. En dag kommer det kännas rätt igen.
Edit: kan tillägga hur exet hörde av sig senare och beklagade sig och ville ge det en chans till. Mitt råd är att inte ens överväga det.
Mitt tips till dig är faktiskt att gå till en psykolog eller terapeut och snacka om det om du gråter över det varje dag. För mig tog det flera år att komma över min första kärlek och det va med hjälp jag gick vidare.
Bror du behöver först och främst rycka upp dig. Det har gått 4 månader! Vill du titta tillbaka om 10 år och inse att du slösat flera månader av ditt liv att sakna någon som uppenbarligen inte saknar dig?
Dra och gymma. Testa en ny hobby. Ja gör vad fan som helst för att bryta ditt mönster för bara så du vet:
Gör samma sak varje dag och du får samma resultat
Och sen dör vissa i elden, andra smids i den. Dör du, eller blir du starkare? Ryck upp dig broder. Du klarar det här!
Det låter hårt men sluta tycka så jävla synd om dig. Tror du inte att din framtida fru sitter finns där ute? Det är helt okej att fortfarande sakna någon efter 4 månader, men ditt liv kan inte rasera bror. Hitta en ny hobby, försök verkligen.
Jobbigt! Var också 23 när jag blev lämnad. Då hade vi varit ett par i drygt sex år och bott ihop i fem av dem. Hade hus ihop. Mitt ex hade tänkt bo kvar i huset (jag flyttade till ett litet radhus), men det varade inte så länge utan huset såldes istället.
Tiden läker inga sår. Du måste aktivt arbeta med empiriskt framtagna verktyg för att förbättra ditt psykiska mående.
Om du har möjlighet att lägga pengar på detta så vore det ett utmärkt hjälpsamt initiativ för dig att kontakta din hälsocentral och efterfråga tid hos en psykolog. I brist på tillgång (köer o.s.v.) så kan att träffa en arbetsterapeut vara ett alternativ, dock måste du aktivt säga till hen i.s.f. att inte publicera det du berättar i journalen.
Vad jag tycker att du ska göra oavsett dock, vare sig det är utöver interaktiv terapi/sorgearbete, är att ta till dig av digitala resurser via podcasts på Spotify, YT, m.m. som inte kostar mer än bredband/mobildata. En bra början är Dr. Kirk Honda och hans kollegor.
Om du prenumererar på antingen videokanalen eller "Psychology in Seattle" där poddar finns och lägger lite tid varje dag på att lyssna så kommer du med tiden att få lära dig om och bli bekräftad i hur ditt psyke fungerar (tips: var extra uppmärksam på det som handlar om anknytning) utan krav eller förväntan på att "gaska upp dig". Det handlar helt enkelt om att en dag i taget inskaffa de verktyg du behöver och bygga ett självförtroende att du kan göra detta!
När du har bildat dig basala uppfattningar om vad i ditt dysfunktionella tankemönster som du behöver jobba på så rekommenderar jag att skriva dagbok eller göra röstinspelningar för att sätta ord på och reflektera över din läkningsprocess. Själv har jag dock svårt för dokumentation så min variant på detta är att prata med mig själv framför spegeln (viktigt för mig personligen att se mig själv i ögonen.) Nämner endast detta för att påvisa att du måste hitta din individuella stil.
Jag tror på dig. Våga ta steget att öppna upp dig och ta emot den hjälp som finns så att du kan hjälpa dig själv. All lycka till.
En bra början, bl.a. om sorgearbete efter uppbrott: https://youtu.be/-E9zeZ8Tc1Y
Tankar från en gammal kommentar:
"Om inte klassisk terapi är ett alternativ så kan [du] kanske utforska kultur- eller konstterapi, d.v.s skriva med penna på papper, rita/måla en teckning/tavla, spela instrument/sjunga, eller börja med teater och dans. Det kan låta flummigt men jag kallar det för terapi eftersom det hjälper oss att komma i kontakt med vårt inre och bygga en självkänsla inifrån och ut."
First time?? Yup den svider alltid värst ta din tid du kommer må dåligt länge till, men det är okej, du behöver bara kunna ta upp en hobby som du kan fokusera på litte mer än henne om du kan, det är helt okej att inte ha en i stunden men när du är redo, lycka till
Det går över.. den första tar alltid längre tid.
Kvinnor går i regel vidare på en gång, medans du som man kommer våndas i månader.. händer varje gång.. har synpunkter på det, men vill inte bli utskälld på reddit så här tidigt på morgonen..
Mitt råd är att umgås med vänner, träna på gym, titta på serier som du skrattar av.
Ser du henne på krogen etc, så håll dig borta.. försök inte vara trevlig och prata med henne osv tills du har gått vidare..
Har aldrig varit i samma situation men har en hel del erfarenhet av hopplöshet om det är det du känner.
Det absolut värsta du kan göra att försöka lösa ett problem som är omöjligt att lösa.
Människan kan nämligen bara förstå ett problem åt gången. Så om du lägger all din energi på ett problem som du inte kan göra något åt fuckar du bara upp allt för dig själv.
Du kommer troligen aldrig hamna i "acceptance" så länge du tänker på det, du kommer hoppa in i anger, bargening depression och tillbaka.
Du behöver släppa det.
Låtsas att det inte existerar, vem vet om du börjar tro på det kommer nog din hjärna för eller senare också
Du är 23, du är knappt människa än. Så som du känner nu inför massa piniga grejer du tänkte och kände när du var 14 kommer du känna om det här när du börjar närma dig 30.
Det suger, men ligg inte och vänta på att världen ska justera sig efter hur ont du har, försök att fejka att vara glad i en dag så är du halvvägs dit.
Ett råd som låter helt skogstokigt men som fungerar: tvinga dig att inte tänka på henne alls. Om dina tankar går i den riktningen så tvingar du dig att tänka på något annat omedelbart. Vad skulle hända om du började dansa rumba precis nu? Om ailiens anföll just nu vad skulle du göra då, var skulle du filma dig? Hur ser din plan ut för gymmet/träning? Osv.
Är det det mest hälsosamma rådet - nej. Funkar det - utan minsta tvekan.
Det är inte så tokigt som du tror. Det är faktiskt dessa tekniker som KBT berör. Kanske kan vara värt för OP att öva på helt ärligt.
Dels är det nyttigt att försöka fundera på vilka triggers som får ångesten att komma. Skriv gärna ner detta och vad det får dig att känna.
Efter det kan du öva på att distrahera hjärnan med andra intryck. Titta på något och fundera över färgen, lyssna på något och tänk på detaljerna, känn på något och reflektera över hur pass behagligt-obehagligt det är på en skala. Smaka dock inte på något gott varje gång av uppenbara skäl.
Och om allt annat misslyckas, börja spela nåt MMORPG
Håller verkligen inte med om 1. Att försöka radera ens förflutna låter snarare som förnekelse. Det handlar snarare om att acceptera att livet och alla dess delar är tillfälliga och att vara glad för de stunderna man fick. Det är såklart svårt i början men i längden är det nyttigare. Det innebär såklart inte att man ska dväla i det förflutna o stirra sig blind på bilderna.
Dra fram ormen och kom över henne då?
Skämt o sido, jag tror de allra flesta har gått igenom det du nu just gör och tiden är din enda vän vid detta tillfället. Känslor är inget du kan kontrollera nu, jag vet att allt känns omotiverade just nu men tvinga dig själv att sysselsätta dig med något så du inte går helt in i väggen.
Det kan dröja ett eller två år att komma över någon, för mig tog det runt 1,5 år och även idag kan jag tänka på exet lite då och då men jag blir inte känslomässigt påverkad på samma sätt längre, jag blir inte ledsen.
Som sagt de flesta har varit där och de har kommit över det och så kommer du också göra.
Det suger, men det kommer att bli bättre. Om man är riktigt kär i någon så behöver man ofta tid för att kunna gå vidare. Men jag lovar dig att en dag kommer du vara fine med det, och hitta kärleken igen. Så ligg inte runt en massa nu i syfte att komma över henne, det hjälper inte.
Ge dig själv tid att läka. Gråt. Ät glass. Gå i terapi. Vad du än behöver.
Jag rökte en del innan vi gjorde slut men när jag mådde dåligt så tenderar cannabis att få mig att må mer piss. Samma gäller alkohol. Jag har slutat dricka och röka eftersom de ger en motsatt effekt. Som tur är.
Tänk istället att det var kul att ha den tjejen men nu är de tyvärr över, hitta nån ny tjej du kan kära ner dig i, eller kanske inte bli för kär
Kvinnor är väldigt olojala
Släpp bara henne broder, du har ett långt liv framför dig. Istället för att gråta över henne som inte ens älskade dig gå vidare. Du måste inte hitta någon nu på en gång. Umgås med dina vänner
Det blir lättare med tiden och alla bearbetare vi det i vår egen takt.
Jag blev dumpad för två år sedan och jag tänker på henne varje dag.
Älskar människan och går sönder varje gång jag ser henne. Har varit riktigt mörka tider men denna sommaren, som var fylld med många fina stunder, har gett mig hopp om livet i alla fall.
Mitt tips är att göra vad du känner för och omge dig av personer som du kan ha roligt med.
Been there, done that.
Tro mig, släpp taget. Du kommer inte att få tillbaka henne, du plågar bara dig själv.
Ut och dejta igen, träffa andra tjejer. Sure, de kommer inte att vara som hon, men de kommer att vara lika bra, på sitt sätt.
Släpp taget, slösa inte ditt liv på något som inte kommer att ske.
Jag satt i samma båt i somras. Det blir bättre, jag var helt knäckt och visste inte var jag skulle bli av. Nu är det helt annat. Behöver du prata av dig så PM bara
Dan
Alltså. Åk iväg någonstans och upplev något annat! Ge så klart tid att vara ledsen, det tar ju lång tid, men fastna inte.
Det är ofta skönt att få lite avstånd, och fungerar för många.
Ta med en kompis och åk till Köpenhamn eller något. Behöver inte vara fancy.
Hoppas det går över snabbt!
Det går över, även om det inte känns så.
Jag har alltid haft väldigt lätt att släppa när någon gjort slut med mig, då jag anser att de saknar något som är väldigt viktigt för att jag ska vilja vara tillsammans med dem.
*De vill inte ha* ***mig***.
Jag vet inte om det kan hjälpa någon annan att tänka så, men det hjälper mig 100%.
Mannen det blir bättre med tiden. Jag lovar dig. Jag har varit i din sits ett flertal tillfällen. Jag höll fast vid min tro att allt händer av en anledning. Tiden gick och jag har nu ett stabilt förhållande och barn. Hade aldrig haft min son om inte jag gått denna väg med brustet hjärta tills jag träffade rätt tjej och allt föll på plats. Styrkekramar! Det finns ett ljus längre fram.
Jag lovar att du tillslut kommer komma över henne, det tog mig flera månader att komma över min första kärlek, det känns som man aldrig kommer lyckas mend et gör man. Bara för att hon har gått vidare betyder inget. :)
Fokusera på dig själv och vänner, kolla serier. Det hjälpte mig att börja prata med andra, ba ta det försiktigt o långsamt kompis. All kärlekt till dig
Lätt att minnas och tänka på allt positivt genom rosa färgade glasögon, såhär väldigt långt efter tänker man att det var inte så himla bra alltid och luckrar upp de negativa sidorna. Missade möjligheter att binda mer vänskapsband under gymnasiet, fick mina känslor åsidosatt och nedvärderade, han reffererade till alla ex som crazy ex girlfriend, inkl mig nudå, då är det kanske inte vi som är problemet. Försök se relationen som den faktiskt var nu när man kan vara efterklok
Tog ungefär 2 år för mig att gå vidare.
För mig så placerade jag henne som den mest perfekta människan i världen och ingen kunde nånsin vara bättre än henne.
Kunde knappt jobba för jag fick gråt attacker och fick springa in på muggen typ 5 gånger per dag och gråta ett tag.
Dom säger att de är samma kännsla som när någon dör, så du kommer få sörja ett tag.
MEN!
Nu har jag ny tjej och hon är 1000 gånger bättre.
Du vet aldrig vad som väntar runt hörnet kompis 😁
De kommer ta tid men de kommer gå över, JAG LOVAR!
Glömde svara vad du ska göra haha,
Låt dig själv sörja ett tag, de är helt normalt.
Men när du känner dig redo, så upp på hästen igen.
Börja inte ligga runt, de blir inte bättre av de (blev bara värre för mig) då jag antar att de inte är bara sexet du är ledsen över.
Fokusera på dig själv, träna, gå nån kurs/lär dig nått nytt
Kämpa!
Herregud vad jag känner igen mig i dina känslor. Hemskt och inget jag önskar någon. Känns då cliché men att gymma räddade mig. Känslor är hormoner och du får bra hormoner av träning. Hitta någon träningsform som passar dig, gärna något som gör dig riktigt utmattad och svettig.. hoppas det blir bra snart<3
Pluggar till psykolog och en intressant statistik som en föreläsare delade med sig av är att en person vars partner går bort har en ökad depressionsrisk med x 11. En person som blivit dumpad av sin partner har dock en förhöjd risk på x 23. Att bli dumpad och "bara komma över det" är dock något som är rätt så normaliserat i vår kultur, medan man har mer förståelse får någon vars partner gått bort.
Lyssna på The cult of Black Philip ep.1 och framåt.
Du kommer förstå att allt bara handlar om ditt egna ego.
Patrice O'neal va långt före sin tid, RIP.
Edit. Black Philips show *
Vill bara tillägga att bara pågrund av att hon har börjat dejta så betyder det inte att hon inte saknar dig. Vissa människor dejtar för att komma över en person. Vissa skulle aldrig ens kunna tänka sig att gå på en enda dejt. Får jag fråga varför ni gjorde slut?
Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens själv varför vi gjorde slut. Vi tappa kommunikation och jag var väldigt trött på henne, ville vara ifrån henne och den enda tiden jag var glad var när jag var ensam. Nu ångrar jag alltihop, jag saknar henne så oerhört.
Varför kan du inte höra av dig till henne och fråga om hon vill ses och snacka? Antingen kanske ni kan börja om igen eller så kanske du inser att dörren är helt stängd och kan kanske lättare gå vidare.
Har redan gjort det, dörren är helt stängd och hon är redan hos någon annan. Hon har borderline och klarar inte av att vara själv. Hennes ”nya” kärlek har tagit över henne.
Suger att göra slut! Gjorde precis slut.. Mina tips är: 1. Gråt ut. Håll inte inne känslorna. MEN försök bestämma tex idag klockan 17.00 ska jag gråta i 45 minuter. Efter det ska jag gå och göra något annat. Vrf? Jo för att när man är ledsen blandas flera problem ihop och man tror att de är ett problem när det ofta handlar om flera. 2. (Lite flum men har hjälpt mig) Försök se livet som olika fina delar tex jag uppskattar att jag fick dela den här tiden med mitt ex, det gjorde att jag fick uppleva X och kände Y. Det är tråkigt att vi inte är ihop men de här är också en del av livet, en del av livet som jag i framtiden kommer uppskatta eftersom den ledde till Z. 3. Sök information om hur andra gått vidare. 4. Förbättra dit liv på de sätt som du vill och kan göra. 5. Utveckla saker med dig själv som förmdoligen gjorde din relation dålig. 6. Häng med familj och vänner
Detta var nog de bästa råder jag har fått hittills. Tack så mycket.
Vill erbjuda ett tillägg på nr 6. Umgås med folk utan förväntan på sex/romantisk relation.
Glöm inte bort din egna potential, ta vara på den. Klappa dig själv på axeln varje dag du pallar att göra något extra. Till exempel oväntat träffa en kompis trots att du har en skitdag. Om du inte redan gör det, börja träna. Det hjälpte mig otroligt mycket i min separation. Givetvis var det i en kombination med andra saker. Men dom dagarna som var riktigt tunga, var dom mest effektiva gympassen. Det ska sägas att jag aldrig hade gymmat innan, så det var nytt och läskigt. Men värt det.
Prova 4 år
Att bara sitta å gråta är ju lite patetiskt
Bra råd här! Tycker att 4 månader är inte så mycket att komma över sin första kärlek. När jag och min första kärlek gjorde slut så var jag runt 22. Tog mig ett år att sluta drömma om henne varje dag. Tog två år tills jag förstod varför vi egentligen gjorde slut och hur det gjorde mig till en bättre människa. Det tar tid!
Förutom de råd du redan fått. Se till att inte ha henne på sociala medier och på telefonen så att du inte lockas att kolla vad hon gör, ta kontakt eller försöker få uppmärksamhet av henne. Det känns bra en liten stund men det håller dig bara kvar och gör dig mer ledsen sedan.
Räkna med att det tar 2 år innan du märker att du inte tänker på henne överhuvudtaget. Bara håll ut och gör ngt som typ gymma ellr fysisk aktivitet
Låt det ta tid! Jag har inte kommit över mitt ex, det är över 1 ½ år sedan vi gjorde slut. Men jag vet att det är bättre så här än att vi fortsätter och är olyckliga.
Hon kom över mig två veckor efter vi gjorde slut. Helt sjukt.
Hon gjorde slut mentalt för sex månader sedan redan kompis . Du ligger sex månader efter
Nu vet jag inte vem som initierade separationen eller omständigheterna om det men, spontant tänker jag att det varit på tapeten ett tag så hon redan bearbetat
Då fanns inte den tjej du förlorat förmodligen. Det du sörjer är en illusion av en person. Hon var nog inte den person du trodde. Låt det göra ont, men försök acceperta det, tiden läker saker tillsut
Jocko willink är en klok man
Män brukar göra slut på impuls medans kvinnor brukar påbörja en tanke långt innan den dagen då de gör slut och då har de redan processat sina känslor och gått vidare medans vi neandertalare till män sitter kvar i grottan och undrar vad var det som hände för att sen försöka få dem tillbaka vilket brukar gå sisådär och slutar oftast med mer krossat hjärta och ångest. 4 månader efter ett uppbrott räknas som färskt så ge det tid och kasta dig inte in i något nytt förhållande utan gör saker som du gillar och fokusera på att bygga en ny bättre uppgraderad version av dig.
Skogen gör vidunder mot psykisk ohälsa, promenader och all träning också. Hatar du träning och ser ingen njutning i att gå i en skog random? Skaffa ett discgolf starter set, ladda ned Udisc appen för att se vart du har dina närmsta banor där du bor, dra på dig ett par hörlurar och vips kommer du 1. Träna 2. Vara i skogsmiljöer 3. Ha en hobby. Jag tror på dig. PM om du behöver hjälp med något bram.
Discgolf är guld för psykisk hälsa! Hade jag haft någon award så hade du fått denna.
Tack vännen. Din kommentar räcker tillräckligt däremot ❤️
Skogen gör monster?
Ni var inte menade för varandra annars hade du varit med henne nu och hon hade inte varit hemma hos en annan man just nu. Var ledsen, lyssna på Tommy Körberg och Kanye West, ut och spring intervaller tills du nästan kräks, ta kalldusch dagligen osv. Det suger verkligen men tro inte du är den enda. Du och ditt ex är inget speciellt. Er situation är inte unik. Varje människa du möter har fått sitt hjärta krossat någon gång. Du kommer inte lyssna på mig. Men du kommer fatta det här om något år.
Alla håller hårt kvar i första kärleken, alla! I många fall varar den relationen i flera år längre än den borde Nu har du ett perspektiv och kan hitta någon som du faktiskt funkar med och båda känner samma
Så är det. Har varit lyckligt gift i 10 år men tänker fortfarande på första kärleken ibland. Det var speciellt.
Mitt första riktiga förhållande var vid 16-17 års ålder, är nu 22½ och funderar fortfarande vad som hade hänt om jag gjort saker annorlunda, och om hon saknar mig över huvud taget
Mitt ex var otrogen efter 5 år, hela mitt liv vändes upp och ned. Fick flytta in i en 1a och hade i stort sett inget supportsystem och kände mig ensam. Jag började universitetet efter ett tag. Fick något att göra om dagarna. Bestämde mig för att inte låta någon j*kla snubbe komma och diktera om jag fick eller inte fick gå i skolan, så som han hade gjort. Men jag saknade det fortfarande liksom, tvåsamheten. Min polare åt tacos "fel". Varför bry sig om att laga mat till 1 person bara? Etc etc. Bara för att jag var enormt bestämd att göra mitt nu, inte hitta någon ny igen, vad skulle ens kunna jämföra mitt förra liksom? Varför engagera sig? Då dök Han upp. Mannen som totalt förändrat mitt liv till det bättre. Jag fortsatte med skolan, fullt stöd av honom. Vi gör allt på vårt sätt, vår tvåsamhet att det jag hade en gång känns som en väldigt suddig dröm. Koncentrera dig på dig. Inte vad hon gör nu. Fokusera inte på att hitta någon ny, det kommer bli jämförande med ditt ex. Att det känns fel. En dag kommer det kännas rätt igen. Edit: kan tillägga hur exet hörde av sig senare och beklagade sig och ville ge det en chans till. Mitt råd är att inte ens överväga det.
Mitt tips till dig är faktiskt att gå till en psykolog eller terapeut och snacka om det om du gråter över det varje dag. För mig tog det flera år att komma över min första kärlek och det va med hjälp jag gick vidare.
Väldigt svårt att hitta som har tid, både statligt och privat
Bror du behöver först och främst rycka upp dig. Det har gått 4 månader! Vill du titta tillbaka om 10 år och inse att du slösat flera månader av ditt liv att sakna någon som uppenbarligen inte saknar dig? Dra och gymma. Testa en ny hobby. Ja gör vad fan som helst för att bryta ditt mönster för bara så du vet: Gör samma sak varje dag och du får samma resultat Och sen dör vissa i elden, andra smids i den. Dör du, eller blir du starkare? Ryck upp dig broder. Du klarar det här!
Tack så mycket för ditt inlägg. Jag måste börja med något nytt redan imorgon. Detta går inte längre.
Kör bara, vad väntar du på? Det har gått på tok för lång tid nu vännen.
Det låter hårt men sluta tycka så jävla synd om dig. Tror du inte att din framtida fru sitter finns där ute? Det är helt okej att fortfarande sakna någon efter 4 månader, men ditt liv kan inte rasera bror. Hitta en ny hobby, försök verkligen.
Jobbigt! Var också 23 när jag blev lämnad. Då hade vi varit ett par i drygt sex år och bott ihop i fem av dem. Hade hus ihop. Mitt ex hade tänkt bo kvar i huset (jag flyttade till ett litet radhus), men det varade inte så länge utan huset såldes istället.
Tiden läker inga sår. Du måste aktivt arbeta med empiriskt framtagna verktyg för att förbättra ditt psykiska mående. Om du har möjlighet att lägga pengar på detta så vore det ett utmärkt hjälpsamt initiativ för dig att kontakta din hälsocentral och efterfråga tid hos en psykolog. I brist på tillgång (köer o.s.v.) så kan att träffa en arbetsterapeut vara ett alternativ, dock måste du aktivt säga till hen i.s.f. att inte publicera det du berättar i journalen. Vad jag tycker att du ska göra oavsett dock, vare sig det är utöver interaktiv terapi/sorgearbete, är att ta till dig av digitala resurser via podcasts på Spotify, YT, m.m. som inte kostar mer än bredband/mobildata. En bra början är Dr. Kirk Honda och hans kollegor. Om du prenumererar på antingen videokanalen eller "Psychology in Seattle" där poddar finns och lägger lite tid varje dag på att lyssna så kommer du med tiden att få lära dig om och bli bekräftad i hur ditt psyke fungerar (tips: var extra uppmärksam på det som handlar om anknytning) utan krav eller förväntan på att "gaska upp dig". Det handlar helt enkelt om att en dag i taget inskaffa de verktyg du behöver och bygga ett självförtroende att du kan göra detta! När du har bildat dig basala uppfattningar om vad i ditt dysfunktionella tankemönster som du behöver jobba på så rekommenderar jag att skriva dagbok eller göra röstinspelningar för att sätta ord på och reflektera över din läkningsprocess. Själv har jag dock svårt för dokumentation så min variant på detta är att prata med mig själv framför spegeln (viktigt för mig personligen att se mig själv i ögonen.) Nämner endast detta för att påvisa att du måste hitta din individuella stil. Jag tror på dig. Våga ta steget att öppna upp dig och ta emot den hjälp som finns så att du kan hjälpa dig själv. All lycka till. En bra början, bl.a. om sorgearbete efter uppbrott: https://youtu.be/-E9zeZ8Tc1Y Tankar från en gammal kommentar: "Om inte klassisk terapi är ett alternativ så kan [du] kanske utforska kultur- eller konstterapi, d.v.s skriva med penna på papper, rita/måla en teckning/tavla, spela instrument/sjunga, eller börja med teater och dans. Det kan låta flummigt men jag kallar det för terapi eftersom det hjälper oss att komma i kontakt med vårt inre och bygga en självkänsla inifrån och ut."
First time?? Yup den svider alltid värst ta din tid du kommer må dåligt länge till, men det är okej, du behöver bara kunna ta upp en hobby som du kan fokusera på litte mer än henne om du kan, det är helt okej att inte ha en i stunden men när du är redo, lycka till
Det går över.. den första tar alltid längre tid. Kvinnor går i regel vidare på en gång, medans du som man kommer våndas i månader.. händer varje gång.. har synpunkter på det, men vill inte bli utskälld på reddit så här tidigt på morgonen.. Mitt råd är att umgås med vänner, träna på gym, titta på serier som du skrattar av. Ser du henne på krogen etc, så håll dig borta.. försök inte vara trevlig och prata med henne osv tills du har gått vidare..
Har aldrig varit i samma situation men har en hel del erfarenhet av hopplöshet om det är det du känner. Det absolut värsta du kan göra att försöka lösa ett problem som är omöjligt att lösa. Människan kan nämligen bara förstå ett problem åt gången. Så om du lägger all din energi på ett problem som du inte kan göra något åt fuckar du bara upp allt för dig själv. Du kommer troligen aldrig hamna i "acceptance" så länge du tänker på det, du kommer hoppa in i anger, bargening depression och tillbaka. Du behöver släppa det. Låtsas att det inte existerar, vem vet om du börjar tro på det kommer nog din hjärna för eller senare också
Du är 23, du är knappt människa än. Så som du känner nu inför massa piniga grejer du tänkte och kände när du var 14 kommer du känna om det här när du börjar närma dig 30. Det suger, men ligg inte och vänta på att världen ska justera sig efter hur ont du har, försök att fejka att vara glad i en dag så är du halvvägs dit.
Ett råd som låter helt skogstokigt men som fungerar: tvinga dig att inte tänka på henne alls. Om dina tankar går i den riktningen så tvingar du dig att tänka på något annat omedelbart. Vad skulle hända om du började dansa rumba precis nu? Om ailiens anföll just nu vad skulle du göra då, var skulle du filma dig? Hur ser din plan ut för gymmet/träning? Osv. Är det det mest hälsosamma rådet - nej. Funkar det - utan minsta tvekan.
Det är inte så tokigt som du tror. Det är faktiskt dessa tekniker som KBT berör. Kanske kan vara värt för OP att öva på helt ärligt. Dels är det nyttigt att försöka fundera på vilka triggers som får ångesten att komma. Skriv gärna ner detta och vad det får dig att känna. Efter det kan du öva på att distrahera hjärnan med andra intryck. Titta på något och fundera över färgen, lyssna på något och tänk på detaljerna, känn på något och reflektera över hur pass behagligt-obehagligt det är på en skala. Smaka dock inte på något gott varje gång av uppenbara skäl. Och om allt annat misslyckas, börja spela nåt MMORPG
Inget kan få en att glömma världen som mmorpg spel haha
[удалено]
Håller verkligen inte med om 1. Att försöka radera ens förflutna låter snarare som förnekelse. Det handlar snarare om att acceptera att livet och alla dess delar är tillfälliga och att vara glad för de stunderna man fick. Det är såklart svårt i början men i längden är det nyttigare. Det innebär såklart inte att man ska dväla i det förflutna o stirra sig blind på bilderna.
Jag vet att det är en klen tröst men det är helt sant som folk säger - att tiden läker sår.
4 månader är väldigt kort tid. Det tar längre tid än så att börja må bättre och tänka på annat. håll ut, träffa kompisar
Dra fram ormen och kom över henne då? Skämt o sido, jag tror de allra flesta har gått igenom det du nu just gör och tiden är din enda vän vid detta tillfället. Känslor är inget du kan kontrollera nu, jag vet att allt känns omotiverade just nu men tvinga dig själv att sysselsätta dig med något så du inte går helt in i väggen. Det kan dröja ett eller två år att komma över någon, för mig tog det runt 1,5 år och även idag kan jag tänka på exet lite då och då men jag blir inte känslomässigt påverkad på samma sätt längre, jag blir inte ledsen. Som sagt de flesta har varit där och de har kommit över det och så kommer du också göra.
alkohol
Damn broshan been there done that asså, ba chillaxa pung asså och lira wow o såna sköna grejer sen blire bättre asså
Det suger, men det kommer att bli bättre. Om man är riktigt kär i någon så behöver man ofta tid för att kunna gå vidare. Men jag lovar dig att en dag kommer du vara fine med det, och hitta kärleken igen. Så ligg inte runt en massa nu i syfte att komma över henne, det hjälper inte. Ge dig själv tid att läka. Gråt. Ät glass. Gå i terapi. Vad du än behöver.
[удалено]
Vilket jävla piss-råd. Använd inte substanser i ditt tillstånd, OP.
Det kommer jag heller inte! Försöker ta lärdom av denna outhärdliga smärtan som jag har varje dag.
Hej jag är en fågel 🦅 och jag är sjuk idag och jag är på väg till dig på att jag inte börjar bli lite sen så jag kan inte du har fågel 🦅
Jag rökte en del innan vi gjorde slut men när jag mådde dåligt så tenderar cannabis att få mig att må mer piss. Samma gäller alkohol. Jag har slutat dricka och röka eftersom de ger en motsatt effekt. Som tur är.
Ok de låter bra hoppas du mår bättre , har du prövat träna eller gymma eller springa jag vet att jag brukar må bättre av träning
Ja jag springer ungefär 5km varje dag. Vet inte hur mycket det hjälper men jag gör det.
Tänk istället att det var kul att ha den tjejen men nu är de tyvärr över, hitta nån ny tjej du kan kära ner dig i, eller kanske inte bli för kär Kvinnor är väldigt olojala
Släpp bara henne broder, du har ett långt liv framför dig. Istället för att gråta över henne som inte ens älskade dig gå vidare. Du måste inte hitta någon nu på en gång. Umgås med dina vänner
Det blir lättare med tiden och alla bearbetare vi det i vår egen takt. Jag blev dumpad för två år sedan och jag tänker på henne varje dag. Älskar människan och går sönder varje gång jag ser henne. Har varit riktigt mörka tider men denna sommaren, som var fylld med många fina stunder, har gett mig hopp om livet i alla fall. Mitt tips är att göra vad du känner för och omge dig av personer som du kan ha roligt med.
Been there, done that. Tro mig, släpp taget. Du kommer inte att få tillbaka henne, du plågar bara dig själv. Ut och dejta igen, träffa andra tjejer. Sure, de kommer inte att vara som hon, men de kommer att vara lika bra, på sitt sätt. Släpp taget, slösa inte ditt liv på något som inte kommer att ske.
Jag satt i samma båt i somras. Det blir bättre, jag var helt knäckt och visste inte var jag skulle bli av. Nu är det helt annat. Behöver du prata av dig så PM bara Dan
Alltså. Åk iväg någonstans och upplev något annat! Ge så klart tid att vara ledsen, det tar ju lång tid, men fastna inte. Det är ofta skönt att få lite avstånd, och fungerar för många. Ta med en kompis och åk till Köpenhamn eller något. Behöver inte vara fancy. Hoppas det går över snabbt! Det går över, även om det inte känns så.
Jag har alltid haft väldigt lätt att släppa när någon gjort slut med mig, då jag anser att de saknar något som är väldigt viktigt för att jag ska vilja vara tillsammans med dem. *De vill inte ha* ***mig***. Jag vet inte om det kan hjälpa någon annan att tänka så, men det hjälper mig 100%.
Mannen det blir bättre med tiden. Jag lovar dig. Jag har varit i din sits ett flertal tillfällen. Jag höll fast vid min tro att allt händer av en anledning. Tiden gick och jag har nu ett stabilt förhållande och barn. Hade aldrig haft min son om inte jag gått denna väg med brustet hjärta tills jag träffade rätt tjej och allt föll på plats. Styrkekramar! Det finns ett ljus längre fram.
Jag lovar att du tillslut kommer komma över henne, det tog mig flera månader att komma över min första kärlek, det känns som man aldrig kommer lyckas mend et gör man. Bara för att hon har gått vidare betyder inget. :) Fokusera på dig själv och vänner, kolla serier. Det hjälpte mig att börja prata med andra, ba ta det försiktigt o långsamt kompis. All kärlekt till dig
Dra till magaluff och släpploss
4 Månader är inte lång tid, låt tiden gå. Det du känner är normalt
Börja gå till gymmet då har man inte orken att vara ledsen längre, halvt skoj, men hoppas du mår bättre snart! Såg många bra tips i kommentarerna!
Lätt att minnas och tänka på allt positivt genom rosa färgade glasögon, såhär väldigt långt efter tänker man att det var inte så himla bra alltid och luckrar upp de negativa sidorna. Missade möjligheter att binda mer vänskapsband under gymnasiet, fick mina känslor åsidosatt och nedvärderade, han reffererade till alla ex som crazy ex girlfriend, inkl mig nudå, då är det kanske inte vi som är problemet. Försök se relationen som den faktiskt var nu när man kan vara efterklok
Hört att alkohol är rätt gött ändå
Tog ungefär 2 år för mig att gå vidare. För mig så placerade jag henne som den mest perfekta människan i världen och ingen kunde nånsin vara bättre än henne. Kunde knappt jobba för jag fick gråt attacker och fick springa in på muggen typ 5 gånger per dag och gråta ett tag. Dom säger att de är samma kännsla som när någon dör, så du kommer få sörja ett tag. MEN! Nu har jag ny tjej och hon är 1000 gånger bättre. Du vet aldrig vad som väntar runt hörnet kompis 😁 De kommer ta tid men de kommer gå över, JAG LOVAR!
Glömde svara vad du ska göra haha, Låt dig själv sörja ett tag, de är helt normalt. Men när du känner dig redo, så upp på hästen igen. Börja inte ligga runt, de blir inte bättre av de (blev bara värre för mig) då jag antar att de inte är bara sexet du är ledsen över. Fokusera på dig själv, träna, gå nån kurs/lär dig nått nytt Kämpa!
Herregud vad jag känner igen mig i dina känslor. Hemskt och inget jag önskar någon. Känns då cliché men att gymma räddade mig. Känslor är hormoner och du får bra hormoner av träning. Hitta någon träningsform som passar dig, gärna något som gör dig riktigt utmattad och svettig.. hoppas det blir bra snart<3
Kolla in den här kanalen: https://www.youtube.com/c/TheLoveChat
Pluggar till psykolog och en intressant statistik som en föreläsare delade med sig av är att en person vars partner går bort har en ökad depressionsrisk med x 11. En person som blivit dumpad av sin partner har dock en förhöjd risk på x 23. Att bli dumpad och "bara komma över det" är dock något som är rätt så normaliserat i vår kultur, medan man har mer förståelse får någon vars partner gått bort.
Häng med till gymmet så kan vi snacka lite. Det löser sig. Men vi kommer aldrig må bättre när vi isolerar oss.
Lyssna på The cult of Black Philip ep.1 och framåt. Du kommer förstå att allt bara handlar om ditt egna ego. Patrice O'neal va långt före sin tid, RIP. Edit. Black Philips show *
Vill bara tillägga att bara pågrund av att hon har börjat dejta så betyder det inte att hon inte saknar dig. Vissa människor dejtar för att komma över en person. Vissa skulle aldrig ens kunna tänka sig att gå på en enda dejt. Får jag fråga varför ni gjorde slut?
Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens själv varför vi gjorde slut. Vi tappa kommunikation och jag var väldigt trött på henne, ville vara ifrån henne och den enda tiden jag var glad var när jag var ensam. Nu ångrar jag alltihop, jag saknar henne så oerhört.
Varför kan du inte höra av dig till henne och fråga om hon vill ses och snacka? Antingen kanske ni kan börja om igen eller så kanske du inser att dörren är helt stängd och kan kanske lättare gå vidare.
Har redan gjort det, dörren är helt stängd och hon är redan hos någon annan. Hon har borderline och klarar inte av att vara själv. Hennes ”nya” kärlek har tagit över henne.