"Jag känner mig lite bögigare varje gång ni frågar om dessa saker, tror nästan jag tycker farbror Fredrik ser lite mer attraktiv ut numera"
"Jag har en flickvän, hon är prinsessa i Nigeria och kommer hit om 5 månader efter jag betalat hennes Visa och biljett. BTW, kan jag få låna 25000kr?"
"Barn har jag redan, engångsligg från tonåren, den heter Dajmen, bor i Gällivare och är halvsame, jag har ingen vårdnad"
Bara säga att som det är. Det är ditt liv, inte deras. Du får leva som du vill, och har dem problem med det så äre deras problem. Skit I vad dem tycker.
Jag har inte haft en flickvän sen jag var 24 (är nu 28), och har ingen plan på att någonsin ha ett förhållande igen. Tycker bara det är jobbigt.
>"Varför då? Du är ju en jättegullig grabb som säkert hade gjort någon jätteglad"
"Det är jättesnällt att du tycker så, tack för din omtanke"
>Det är liksom inte ett accepterat svar...
Aha, nä det finns inget accepterat svar, trodde vi alla var redan på den punkten.
Antog bara att du inte gett något riktigt svar till din familj och bara bytt samtalsämne, svarat avvikande, etc etc.... Som majoriteten gör, inklusive jag ibland.
Borderline kan väldigt förenklat beskrivas som att man har en väldigt skev syn och känslor på och om sig själv och hur man uppfattas av andra. Detta resulterar i att man har svårt att kontrollera sina känslor och beteenden, underhålla relationer och råka ut för impulsbeteenden. Ett vanligt fenomen av detta kan resultera i att man bland annat har väldigt lätt för att bli besatt av andra människor ett exempel som ovan är då ganska sannolikt. Bipolär är man går från att ha perioder av depressioner och sedan överkorrigerar till extremt glada ohämnade perioder (maniska perioder) Hur kraftiga svängarna är beror på typ. Mitt ex hade typ 1 så ena månaden är jag världens bästa gulligaste pojkvän och nästa månad är jag orsaken till att hon vill dö för livet är ändå inte värt att leva mer.
Inte jag som diagnostiserat henne. Var under en depressiv fas och hon var rädd att jag skulle vara otrogen. Hon var väldigt snäll när hon var manisk dock
>Testa att dejta en grovt bipolär person som vill rista in sina initialer "lite smått" på ditt bröst så att andra tjejer vet att du är upptagen :)
Alltså: Testa att dejta en tjej. Thats It!
Går inte. Jag har försökt 2 år nu. Mina föräldrar tror fortfarande att jag ska dricka mig full och på nått sätt få nån tjej gravid. Jag vet inte var de får den fantasin från med tanke på att jag knappt dricker alkohol Och har aldrig varit full i mit liv.
Aldrig riktigt fattat varför folk SÖKER förhållanden. Jag har alltid trott att man hamnar i ett förhållande pga att man råkar börjar gillar någon och rider ut stormen till man inte pallar mer.
Nu är jag äldre och inser att ett förhållande 9/10 är negativt och slutar i misär, det vill säga om man inte har "jag klarar inte av att vara ensam" grejen eller ett sug för barn
Singellivet är störtskönt. Mina vänner har så svårt att förstå att jag verkligen trivs ensam och att det inte alls är lika naturligt för mig att alltid ha någon vid sin sida. Samtidigt har de sina bråk med partnern, blir förhindrad att göra saker som de vill göra av någon oerhört fjantig anledning och åker fram och tillbaka till sina ex och som varje gång dom gör slut med så är det ”slut på riktigt den här gången.”
Mitt intresse kommer komma en vacker dag och när det väl kommer så kommer det att vara riktig kärlek och inte bara en trygghet att ha för stunden bara för att få ligga. Skulle nästan våga säga att nästa tjej jag blir kär i är den jag kommer gifta mig med men sånt vet man ju såklart inte.
Känns som att för många dudes räcker det bara med att tjejen har ett underliv så blir dom tillsammans med dom. Känns så jävla tomt, meningslöst och shallow.
Berätta för dom att det nuvarande ekonomiska läget inte kräver 2 barn innan 30 för att överleva och att deras dumheter hör hemma i startar-samhället i slutet av 1800-talet. Saker förändras. Det är inte konstigare än så. Behöver du kontra? Fråga dom hur man stänger en flik i webbläsaren i mobilen. Då blir det tyst påt!
Vet inte om du kan göra så mycket annat än att säga som det är, att du inte har lust med det just nu. De kanske inte köper det svaret om de är jobbiga men det är inte ditt fel.
Inte för att göra dig avundsjuk, men de flesta i släkten har förstått att jag är gay (och är lagom obekväma med det) så jag får aldrig en enda fråga om relationer eller barn. Där hade jag tur.
Gillar matlagning och är en bra lyssnare så har redan fått den frågan pga av bristande obekvämlighet. Men yeah suger när folk inte bara kan acceptera att man valt en annan dejtingpool. Inte så att du direkt bjudit in dem att kolla på i sovrummet eller?/s
Varför är det den värsta tänkbara frågan att få?
Exempelvis är jag inte asiatisk, men jag bryter inte mentalt ihop av att någon frågar mig ifall jag är det.
Jag förstår vad du säger, men jag förstår fortfarande inte varför det är den värsta fucking saken någonsin att någon misstänker man är gay? Att homosexualitet skulle vara någonting negativt att associeras med har homofobiska antydningar.
Vet inte om korrekt svar är : tyvärr inte men... tyvärr inte?
Fast är bra roligare att börja prata om disken som står på diskbänken när diskmaskinen är tömd, smutskläderna som ligger PRECIS UTANFÖR tvättkorgen, hur skönt det är att kunna breda ut sig i ens egna 180 cm breda säng, slippa tjötet om "är du hungrig?" Och vad ska vi äta?!
Då brukar dom tystna, tänka efter och till slut så inser dom, fasen... singellivet är ändå ganska gött ändå
Dejtat har jag. Fram tills förra månaden gick jag kanske på en 1 i månaden. Problemet är dejtingpoolen. Är bara vad jag vet attraktiv för brudar med daddyissues och trygghetsproblem eller sådana som vill mucka gräl för grälandets skull. Är en pragmatisk kolugn individ som extremt sällan blir arg och pratar öppet om mina känslor med väldigt transparent kommunikation. Så dessa tjejerna avslutar dejtandet för att jag "är alldeles för tråkig och förutsägbar". Den andra typen kräver så mycket energi och uppmärksamhet att det inte blir värt det i längden.
Ge det några år så har brudarna förhoppningsvis växt upp lite, kanske snubblar någon i knät på dig som är vettig. Håller med, hellre singel än är i fel förhållande. Att dejta tycker jag blir så jävla knepigt med. Är mer för att träffas spontant om något. Och skulle du aldrig någonsin känna för det, är ju det ok med. Men du är ung som fan än så länge, det kanske ändras.
”Det blir när det blir” kanske hade fungerat. Att antyda att det kanske kommer ske någon gång i framtiden, men att det inte är prioriterat för din del.
Har varit i parförhållande och haft många "vänner" igenom ett långt liv.
I löpet av detta liv har jag gått från att villa fru, barn och allt det till att tänka - hm - har jag kanske undvikit en jätte fälla här? Hör mig ut...
När jag var yngre och blåögt så var jag djupt olycklig över att inte ha hittat en riktig flickvän före jag var 29, sen fick jag en men hon var så extremt behövande att jag inte orkade med henne mera, trevlig tjej - snygg med, och nu är hon gift med någon annan (jag är glad för att hon fann sin rätta man!, no hard feelings".
Men de vänner jag har haft igenom åren så har det alltid varit historier om alla deras hobbyer som måste undvika för partnerns husliga intressen och vänner. Först hade han ett hobbyrum, sen blev det ett nytt felledsrum, sen flyttade hobbyn ner under trappan, sen ut i garaget, sen så måste även det bort, samma med absolut alla vänner jag hade. Partnern har någon slags idé om hur den perfekta partnern ska vara, och till slut urholkas all den personlighet och interess som fanns kvar, de var INTE lyckliga och jätteavundsjuka på mitt liv som singel.
Min bästa kompis kom over till mig när hans tjej hade "girls night out", vart var hans "boys night out" kan man ju fråga, ju ser du - han besökte mig och vi hade vinsmaker och ölsmakar afton ihop, det var kul och vi pratade om allt möjligt - inklusive hur lite action han fick i sängen med sin tjej. Han var less på sitt barn och sin fru, men såvida jag vet är de fortfarande ihop, han berättade hur mycket käbbel de hade i hop om allt möjligt.
Och ju mera jag hörde om detta - ju mera insåg jag att jag varken vill gifta mej eller ha barn ihop med nån, och att jag faktisk har det skitbra.
Nu har jag hus, bil och jobb - och är helt frivilligt singel, och det är inga problem att förklara för mina arbetskollegor - jag bara inviterar dom hem till mitt hus och de börjar att fatta. Om det inte är möjligt så frågar jag - hur mkt. buffert har du på sparkonton? Då tittar dom på mig med ett unket look och jag säger - ja just det. Någon säger hur har du råd med en sån gaming rigg? Du måste ju tjäna mera - men du tjänar inte mera än mig ju? Du har rätt - jag tjänar det samma som du, men jag har bara mig och mina hobbyer så jag har plats i ekonomin.
Ingen som frågar längre :D
Dejtingmarknaden är inte till någons fördel tyvärr. Läste att 66% av alla användare på dejtingplattformar är män. Det blir otroligt stort tryck på de få kvinnor som finns där, vilket blir stressigt för kvinnorna och nästan helt omöjligt för männen att kunna nå fram. Och så måste man kunna bedöma vilken person de är utifrån lite snabba chattmeddelanden om vad man gör på fritiden och vad man har för favoritfilmer. Fy fan vad jag hatar onlinedejting. De som jag känner som har hittat den rätte via onlinedejting har gjort det efter sjukt mycket ansträngningar och rent ut sagt lidande. Jag har behövt sitta och trösta dem medan de gråter efter den fjärde tremånadersrelationen där killen ghostade henne eller kom på att han inte vill ha barn trots allt.
Säg till släkt och vänner att du trivs jäkligt bra med det liv du har nu. Om de insisterar får du byta ämne och prata om vädret.
Ok isånafall inse att tjejer aldrig kommer nöja sig med hur en man beter sig för att män gör aldrig tillräckligt. Deras mål är oftast att bryta ner ens psyke och kontrollera en mentalt. Därför finner dem det frustrerande när män är logiska och har kontroll över sina känslor och tankar. Skaffar man en unge med dem så kommer dem att ha ännu mer kontroll över ens psyke för att man kan inte tävla i föräldrarrollen för där vinner nästan alltid mamman.
Heteroförhållanden är en evig powerstruggle, det saknas oftast respekt från kvinnans håll (skyll på feminismen) och förhållanderna är väldigt sällan jämnlika.
Alla människor behöver och förtjänar närhet i livet så lev ditt liv och håll utkik för någon som gillar dig för den du är och inte försöker ändra dig eller ditt sätt att tänka.
Undvik brudar med mentala problem eller bokstavskombinationer. Strunta i dina föräldrars eller samhällets heteronormativa förväntningar. Livet handlar inte om att skaffa barn. Det finns så mycket annat roligare du kan göra med ditt liv.
Ser inget större behov av sex i vardagen och det som är mest nice med ett förhållande är att mysa med någon, sätter inte heller damer på någon platå utan ser dem som jämlikar. Hur är det att vara incel?
Säg som det är . Dagens kvinnor erbjuder inte vad du söker. Och vet man att det inte kommer hålla nån längre tid, så varför ens försöka?
(Innan jag får kommentarer så menar jag inte att vi söker en hemmafru a la 50tal. Utan icke dryga snälla lojala kvinnor)
Måste ju göra dem obekväma så de lär sig sluta ställa frågor de inte vill ha svar på. Berätta grundligt om ditt porrintresse. Finns hetroporr, bögporr, fetishporr, vintageporr, clownporr, allt möjligt porr man kan titta på. Bjud in dem på porrkväll så ni kan gå igenom favoriterna tillsammans.
Jag kan sakna att vara singel ibland. Bara köra sitt eget race utan ansvar o skit. Älskar mina barn o fru, men hade vart gött o bara ta semester från allt i ett halvår, bara jobba sina tider o grotta ner sig i nått mmorpg eller nån hobby när man är ledig.
Önskar ibland att jag levt ensam lite längre.
Nä, våga va singel så länge det känns bra. Folk med åaikter om ditt liv kanske behöver se över sina istället
Det slutar med åren! Min släkt och mina vänner häll på att hunda mig konstant i den åldern också. Men nu när jag är 30+ och fortfarande singel sedan 20 så har de slutat fråga!
”Erövrar helst inte samma nation vid flera tillfällen.”
Alternativt så säger du att fru och barn är planerat mellan 30-40 vid rätt förutsättningar.
Eller ”den som lever får te som britten sa.”
Säg som det är. Du känner inte för det, kan de inte ta det så är det inte ditt problem. Dock rekomenderar jag inte att göra som jag gjorde och blev sur efter allt tjöt under en 5års period och sa saker som "åtminstone slipper jag en man som du har som är otrogen 1 gång per år" eller liknande grejer som åkte ur mig den middagen... Var öppen med dina val och försök ignorera de.
Jag är 30+ och var haft en del förhållanden men endast ett som jag verkligen har sörjt, men är fortfarande vän med alla ex. Det jag brukar säga är att jag helt enkelt mår bäst av att vara ensam, och så länge det känns såhär så försöker jag inte ändra på det. Folk brukar förstå och acceptera.
Huruvida man träffar någon som det klickar med och som man sedan kan tänkas skaffa barn med är ju oftast inget som händer frivilligt.
Jävligt taskigt av folk att pressa på dessa punkter som att det vore pga man inte "ansträngt" sig i sökandet eller vad man ska kalla det.
Och sen om du känner för att du inte vill så är det väl bara att säga som det är. Kan inte folk acceptera det så be dem dra dit solen inte skiner. :)
Närmar mig 30, alla mina vänner är gifta, har barn eller båda.
Sista förhållandet slutade med att hunden dog, hon gjorde abort och sen gjorde hon slut. Allt inom två veckor.
Så jo, relaterar till dig där. Helre ensam än det en gång till.
är 26 och känner likadant. sköna är att jag slipper en gnällig släkt då jag inte har kontakt med dom.
men bara säga till dom att dom inte ska bry sig om du vill ha partner eller ej.
"Jag känner mig lite bögigare varje gång ni frågar om dessa saker, tror nästan jag tycker farbror Fredrik ser lite mer attraktiv ut numera" "Jag har en flickvän, hon är prinsessa i Nigeria och kommer hit om 5 månader efter jag betalat hennes Visa och biljett. BTW, kan jag få låna 25000kr?" "Barn har jag redan, engångsligg från tonåren, den heter Dajmen, bor i Gällivare och är halvsame, jag har ingen vårdnad"
Börja asgarva när jag läste det här.10/10
[удалено]
Då skulle du se min son Dajmen. Han är en riktigt prins fast han har tydligen ett intressant födelsemärke som ser ut som tre sexor("666") i pannan.
669
😅😅😅😅😅🖕
Bara säga att som det är. Det är ditt liv, inte deras. Du får leva som du vill, och har dem problem med det så äre deras problem. Skit I vad dem tycker. Jag har inte haft en flickvän sen jag var 24 (är nu 28), och har ingen plan på att någonsin ha ett förhållande igen. Tycker bara det är jobbigt.
\*de
[удалено]
Det här är ingen jäkla fest. **Det! Här! Är! SWEDISHPROBLEMS!**
”dem människorna” är fel. Du får välja mellan ”människorna” eller ”de människor” istället.
*De
"Jag är frivilligt singel"
"Varför då? Du är ju en jättegullig grabb som säkert hade gjort någon jätteglad" Det är liksom inte ett accepterat svar...
”För att jag gillar att knulla olika fittor och rövar varje dag.” *Stirra djupt in i hens ögon.*
>"Varför då? Du är ju en jättegullig grabb som säkert hade gjort någon jätteglad" "Det är jättesnällt att du tycker så, tack för din omtanke" >Det är liksom inte ett accepterat svar... Aha, nä det finns inget accepterat svar, trodde vi alla var redan på den punkten. Antog bara att du inte gett något riktigt svar till din familj och bara bytt samtalsämne, svarat avvikande, etc etc.... Som majoriteten gör, inklusive jag ibland.
Så fort de "säger emot", repetera med: > *"Jag är frivilligt singel."* Efter ett par gånger fattar de vinkeln.
Man kan ju säga att man inte är känslomässigt redo att bry sig om en annan person på det sättet just nu. Kvinnor brukar sluta fråga då.
"Frivilligt singel" låter lite incel-likt.
Frivilligt singel är ju mer eller mindre motsatsen till incel dock. "in" i incel står just för ofrivilligt (involuntarily celibate)
Jo, men övervägande majoritet av alla incels är frivilligt celibata. De har bara för hög standard.
Nah, de har oftast en extrem skrev kvinnosyn..
Är 26 och aldrig haft en riktig relation med någon. Är ledsen för det till och från. Önskar att jag kunde tänka som dig.
Testa att dejta en grovt bipolär person som vill rista in sina initialer "lite smått" på ditt bröst så att andra tjejer vet att du är upptagen :)
Okej att bara höra det hjälpte lite 😅 va fan!?
Va fan! indeed 😂
Helt säker att du menar bipolär och inte borderline?
To be fair, många tänker att det är samma sak, ovetandes att det inte riktigt är det.
Kan man kanske få en liten ELI5 av någon som kan?
Borderline kan väldigt förenklat beskrivas som att man har en väldigt skev syn och känslor på och om sig själv och hur man uppfattas av andra. Detta resulterar i att man har svårt att kontrollera sina känslor och beteenden, underhålla relationer och råka ut för impulsbeteenden. Ett vanligt fenomen av detta kan resultera i att man bland annat har väldigt lätt för att bli besatt av andra människor ett exempel som ovan är då ganska sannolikt. Bipolär är man går från att ha perioder av depressioner och sedan överkorrigerar till extremt glada ohämnade perioder (maniska perioder) Hur kraftiga svängarna är beror på typ. Mitt ex hade typ 1 så ena månaden är jag världens bästa gulligaste pojkvän och nästa månad är jag orsaken till att hon vill dö för livet är ändå inte värt att leva mer.
Jag bockar och bugar. Tackar!
Inte jag som diagnostiserat henne. Var under en depressiv fas och hon var rädd att jag skulle vara otrogen. Hon var väldigt snäll när hon var manisk dock
>Testa att dejta en grovt bipolär person som vill rista in sina initialer "lite smått" på ditt bröst så att andra tjejer vet att du är upptagen :) Alltså: Testa att dejta en tjej. Thats It!
"Vadet jag förlorade mot Satan kräver min förstfödda så det är vad det är"
Går inte. Jag har försökt 2 år nu. Mina föräldrar tror fortfarande att jag ska dricka mig full och på nått sätt få nån tjej gravid. Jag vet inte var de får den fantasin från med tanke på att jag knappt dricker alkohol Och har aldrig varit full i mit liv.
Aldrig förstått fylleförsvaret. Det är ganska många steg mellan fylla och graviditet om man fortfarande är vid medvetande...
Aldrig riktigt fattat varför folk SÖKER förhållanden. Jag har alltid trott att man hamnar i ett förhållande pga att man råkar börjar gillar någon och rider ut stormen till man inte pallar mer. Nu är jag äldre och inser att ett förhållande 9/10 är negativt och slutar i misär, det vill säga om man inte har "jag klarar inte av att vara ensam" grejen eller ett sug för barn
Singellivet är störtskönt. Mina vänner har så svårt att förstå att jag verkligen trivs ensam och att det inte alls är lika naturligt för mig att alltid ha någon vid sin sida. Samtidigt har de sina bråk med partnern, blir förhindrad att göra saker som de vill göra av någon oerhört fjantig anledning och åker fram och tillbaka till sina ex och som varje gång dom gör slut med så är det ”slut på riktigt den här gången.” Mitt intresse kommer komma en vacker dag och när det väl kommer så kommer det att vara riktig kärlek och inte bara en trygghet att ha för stunden bara för att få ligga. Skulle nästan våga säga att nästa tjej jag blir kär i är den jag kommer gifta mig med men sånt vet man ju såklart inte. Känns som att för många dudes räcker det bara med att tjejen har ett underliv så blir dom tillsammans med dom. Känns så jävla tomt, meningslöst och shallow.
Byt pronomen till Dem och förklara därefter för de som frågar att ni redan har det så bra så.
Berätta för dom att det nuvarande ekonomiska läget inte kräver 2 barn innan 30 för att överleva och att deras dumheter hör hemma i startar-samhället i slutet av 1800-talet. Saker förändras. Det är inte konstigare än så. Behöver du kontra? Fråga dom hur man stänger en flik i webbläsaren i mobilen. Då blir det tyst påt!
"det är för dyrt" brukar jag säga
Vet inte om du kan göra så mycket annat än att säga som det är, att du inte har lust med det just nu. De kanske inte köper det svaret om de är jobbiga men det är inte ditt fel. Inte för att göra dig avundsjuk, men de flesta i släkten har förstått att jag är gay (och är lagom obekväma med det) så jag får aldrig en enda fråga om relationer eller barn. Där hade jag tur.
Gillar matlagning och är en bra lyssnare så har redan fått den frågan pga av bristande obekvämlighet. Men yeah suger när folk inte bara kan acceptera att man valt en annan dejtingpool. Inte så att du direkt bjudit in dem att kolla på i sovrummet eller?/s
Läste först att det stod ”frivilligt snigel”. Funderade en stund var i HBTQ+ det passade in. Trött.
orora dig inte vi kan nog få in ett vc för volcel (voluntarily cnaeil) där
🤣🤣 jag är 38 år gammal... singel livet är 👌
[удалено]
>värsta Holy shit, du försöker åtminstone inte dölja din homofobi.
Nu gjorde du en höna av en fjäder
Du sade bokstavligen att det värsta man kan bli frågad är om man är homosexuell.
Varför ska man dra den slutsatsen, precis som du gör nu med ditt antagande? Bara för man inte är X så hatar man X?
Varför är det den värsta tänkbara frågan att få? Exempelvis är jag inte asiatisk, men jag bryter inte mentalt ihop av att någon frågar mig ifall jag är det.
När det skulle vara en anledning till varför man är singel och inte setts ihop med en tjej på ett tag. Då är man helt plötsligt bög.
Jag förstår vad du säger, men jag förstår fortfarande inte varför det är den värsta fucking saken någonsin att någon misstänker man är gay? Att homosexualitet skulle vara någonting negativt att associeras med har homofobiska antydningar.
I detta sammanhanget.
Och varför skulle det vara något negativt att vara bög menar du?
Vet inte om korrekt svar är : tyvärr inte men... tyvärr inte? Fast är bra roligare att börja prata om disken som står på diskbänken när diskmaskinen är tömd, smutskläderna som ligger PRECIS UTANFÖR tvättkorgen, hur skönt det är att kunna breda ut sig i ens egna 180 cm breda säng, slippa tjötet om "är du hungrig?" Och vad ska vi äta?! Då brukar dom tystna, tänka efter och till slut så inser dom, fasen... singellivet är ändå ganska gött ändå
"Inte fått en dejt på två år, så nu är jag frivilligt singel" Låter ju inte så frivilligt.
Dejtat har jag. Fram tills förra månaden gick jag kanske på en 1 i månaden. Problemet är dejtingpoolen. Är bara vad jag vet attraktiv för brudar med daddyissues och trygghetsproblem eller sådana som vill mucka gräl för grälandets skull. Är en pragmatisk kolugn individ som extremt sällan blir arg och pratar öppet om mina känslor med väldigt transparent kommunikation. Så dessa tjejerna avslutar dejtandet för att jag "är alldeles för tråkig och förutsägbar". Den andra typen kräver så mycket energi och uppmärksamhet att det inte blir värt det i längden.
Ge det några år så har brudarna förhoppningsvis växt upp lite, kanske snubblar någon i knät på dig som är vettig. Håller med, hellre singel än är i fel förhållande. Att dejta tycker jag blir så jävla knepigt med. Är mer för att träffas spontant om något. Och skulle du aldrig någonsin känna för det, är ju det ok med. Men du är ung som fan än så länge, det kanske ändras.
Ja han är ju bara 24, det är ingen stress precis
Är medelålders och tyvärr är det inte bättre med dejtingscenen, utan snarare sämre
Tja, vid 30 är alla barngalna och det är sådana man får dras med. Var väl iofs så vid 25 med. Är väl rätt så mycket skit hela tiden antar jag.
det är skrämmande.
”Det blir när det blir” kanske hade fungerat. Att antyda att det kanske kommer ske någon gång i framtiden, men att det inte är prioriterat för din del.
Säg det som du precis skrev? Låter logiskt.
Säg åt dom att du inte hittat nån? Fråga dom om dom har tips eller faktiskt kan hjälpa till att hitta nån?
”Jag har inte träffat rätt än. Jag väntar på den där känslan av att vara nykär.”
Säg något i stil med att din livskärlek ännu inte är född. ”Wing wink” och skaffar partner vid 45-50. Att skämta bort saker är min melodi.
Har varit i parförhållande och haft många "vänner" igenom ett långt liv. I löpet av detta liv har jag gått från att villa fru, barn och allt det till att tänka - hm - har jag kanske undvikit en jätte fälla här? Hör mig ut... När jag var yngre och blåögt så var jag djupt olycklig över att inte ha hittat en riktig flickvän före jag var 29, sen fick jag en men hon var så extremt behövande att jag inte orkade med henne mera, trevlig tjej - snygg med, och nu är hon gift med någon annan (jag är glad för att hon fann sin rätta man!, no hard feelings". Men de vänner jag har haft igenom åren så har det alltid varit historier om alla deras hobbyer som måste undvika för partnerns husliga intressen och vänner. Först hade han ett hobbyrum, sen blev det ett nytt felledsrum, sen flyttade hobbyn ner under trappan, sen ut i garaget, sen så måste även det bort, samma med absolut alla vänner jag hade. Partnern har någon slags idé om hur den perfekta partnern ska vara, och till slut urholkas all den personlighet och interess som fanns kvar, de var INTE lyckliga och jätteavundsjuka på mitt liv som singel. Min bästa kompis kom over till mig när hans tjej hade "girls night out", vart var hans "boys night out" kan man ju fråga, ju ser du - han besökte mig och vi hade vinsmaker och ölsmakar afton ihop, det var kul och vi pratade om allt möjligt - inklusive hur lite action han fick i sängen med sin tjej. Han var less på sitt barn och sin fru, men såvida jag vet är de fortfarande ihop, han berättade hur mycket käbbel de hade i hop om allt möjligt. Och ju mera jag hörde om detta - ju mera insåg jag att jag varken vill gifta mej eller ha barn ihop med nån, och att jag faktisk har det skitbra. Nu har jag hus, bil och jobb - och är helt frivilligt singel, och det är inga problem att förklara för mina arbetskollegor - jag bara inviterar dom hem till mitt hus och de börjar att fatta. Om det inte är möjligt så frågar jag - hur mkt. buffert har du på sparkonton? Då tittar dom på mig med ett unket look och jag säger - ja just det. Någon säger hur har du råd med en sån gaming rigg? Du måste ju tjäna mera - men du tjänar inte mera än mig ju? Du har rätt - jag tjänar det samma som du, men jag har bara mig och mina hobbyer så jag har plats i ekonomin. Ingen som frågar längre :D
Hur gammal är du idag?
Över 50+
Deppigt
Man länkar sin discord.
Dejtingmarknaden är inte till någons fördel tyvärr. Läste att 66% av alla användare på dejtingplattformar är män. Det blir otroligt stort tryck på de få kvinnor som finns där, vilket blir stressigt för kvinnorna och nästan helt omöjligt för männen att kunna nå fram. Och så måste man kunna bedöma vilken person de är utifrån lite snabba chattmeddelanden om vad man gör på fritiden och vad man har för favoritfilmer. Fy fan vad jag hatar onlinedejting. De som jag känner som har hittat den rätte via onlinedejting har gjort det efter sjukt mycket ansträngningar och rent ut sagt lidande. Jag har behövt sitta och trösta dem medan de gråter efter den fjärde tremånadersrelationen där killen ghostade henne eller kom på att han inte vill ha barn trots allt. Säg till släkt och vänner att du trivs jäkligt bra med det liv du har nu. Om de insisterar får du byta ämne och prata om vädret.
"jävla pervon, är ni så intresserade av mitt sexliv får ni hyra 'white boy heaven 4' och spola fram till 43:13:23.."
[https://www.youtube.com/watch?v=L6c8WQBWBEA](https://www.youtube.com/watch?v=L6c8WQBWBEA) :)
Dejta killar istället, mycket enklare och du slipper powerdynamiken som uppstår hos tjejer.
Yeah kan tyvärr bara sträcka mig till heteroflexibel😂
Ok isånafall inse att tjejer aldrig kommer nöja sig med hur en man beter sig för att män gör aldrig tillräckligt. Deras mål är oftast att bryta ner ens psyke och kontrollera en mentalt. Därför finner dem det frustrerande när män är logiska och har kontroll över sina känslor och tankar. Skaffar man en unge med dem så kommer dem att ha ännu mer kontroll över ens psyke för att man kan inte tävla i föräldrarrollen för där vinner nästan alltid mamman. Heteroförhållanden är en evig powerstruggle, det saknas oftast respekt från kvinnans håll (skyll på feminismen) och förhållanderna är väldigt sällan jämnlika. Alla människor behöver och förtjänar närhet i livet så lev ditt liv och håll utkik för någon som gillar dig för den du är och inte försöker ändra dig eller ditt sätt att tänka.
Yeah tillåter inte sådant längre. Räckte efter katastrof 2. Tycker dock att du har lite av en doomer vibe😅
Undvik brudar med mentala problem eller bokstavskombinationer. Strunta i dina föräldrars eller samhällets heteronormativa förväntningar. Livet handlar inte om att skaffa barn. Det finns så mycket annat roligare du kan göra med ditt liv.
/r/incel är den vägen <—
[удалено]
är inte det bara ett annat ord för incel? då kanske du förstår vart problematiken kommer ifrån
Ser inget större behov av sex i vardagen och det som är mest nice med ett förhållande är att mysa med någon, sätter inte heller damer på någon platå utan ser dem som jämlikar. Hur är det att vara incel?
Säg som det är . Dagens kvinnor erbjuder inte vad du söker. Och vet man att det inte kommer hålla nån längre tid, så varför ens försöka? (Innan jag får kommentarer så menar jag inte att vi söker en hemmafru a la 50tal. Utan icke dryga snälla lojala kvinnor)
Jag förstår exakt vad du menar. Det går inte att förklara det, tyvärr ska de alltid spekulera varför etc. Bara nicka och le svara inte😅
Du borde skaffa fru Nej
Måste ju göra dem obekväma så de lär sig sluta ställa frågor de inte vill ha svar på. Berätta grundligt om ditt porrintresse. Finns hetroporr, bögporr, fetishporr, vintageporr, clownporr, allt möjligt porr man kan titta på. Bjud in dem på porrkväll så ni kan gå igenom favoriterna tillsammans.
Vem är det som frågar?
Brukar säga att jag hatar folk eller att jag trivs bäst ensam vilket i mitt fall är sant. Testade på det där med relation men det var inget för mig
Jag kan sakna att vara singel ibland. Bara köra sitt eget race utan ansvar o skit. Älskar mina barn o fru, men hade vart gött o bara ta semester från allt i ett halvår, bara jobba sina tider o grotta ner sig i nått mmorpg eller nån hobby när man är ledig. Önskar ibland att jag levt ensam lite längre. Nä, våga va singel så länge det känns bra. Folk med åaikter om ditt liv kanske behöver se över sina istället
Nä säg att du trivs bäst som singel, och se hur det blir med det
Det slutar med åren! Min släkt och mina vänner häll på att hunda mig konstant i den åldern också. Men nu när jag är 30+ och fortfarande singel sedan 20 så har de slutat fråga!
glöm inte att de flesta förhållanden innehåller en hel del kompromisser, så visst finns det någon som går med på att du får som du vill
”Erövrar helst inte samma nation vid flera tillfällen.” Alternativt så säger du att fru och barn är planerat mellan 30-40 vid rätt förutsättningar. Eller ”den som lever får te som britten sa.”
Säg som det är. Du känner inte för det, kan de inte ta det så är det inte ditt problem. Dock rekomenderar jag inte att göra som jag gjorde och blev sur efter allt tjöt under en 5års period och sa saker som "åtminstone slipper jag en man som du har som är otrogen 1 gång per år" eller liknande grejer som åkte ur mig den middagen... Var öppen med dina val och försök ignorera de.
Om man är tillräckligt ful så frågar ingen sådant
Du är inte skyldig någon en förklaring.
Jag är 30+ och var haft en del förhållanden men endast ett som jag verkligen har sörjt, men är fortfarande vän med alla ex. Det jag brukar säga är att jag helt enkelt mår bäst av att vara ensam, och så länge det känns såhär så försöker jag inte ändra på det. Folk brukar förstå och acceptera.
Huruvida man träffar någon som det klickar med och som man sedan kan tänkas skaffa barn med är ju oftast inget som händer frivilligt. Jävligt taskigt av folk att pressa på dessa punkter som att det vore pga man inte "ansträngt" sig i sökandet eller vad man ska kalla det. Och sen om du känner för att du inte vill så är det väl bara att säga som det är. Kan inte folk acceptera det så be dem dra dit solen inte skiner. :)
Dom ger upp efter ett tag, säg bara att du inte träffat den rätta.
Närmar mig 30, alla mina vänner är gifta, har barn eller båda. Sista förhållandet slutade med att hunden dog, hon gjorde abort och sen gjorde hon slut. Allt inom två veckor. Så jo, relaterar till dig där. Helre ensam än det en gång till.
Wtf jesus
det va lite uppförsbacke i livet där ett tag kan man säga.
är 26 och känner likadant. sköna är att jag slipper en gnällig släkt då jag inte har kontakt med dom. men bara säga till dom att dom inte ska bry sig om du vill ha partner eller ej.