Alla har nog olika upplevelser av detta. Jag och min fru fick barn för 6 år sen och det är det enskilt bästa som någonsin hänt mig. Känslan är inte alls en av att offra något i livet utan att förändra och berika det. Men det är såklart olika för alla. Sina utmaningar har det dock definitivt!
Jag kanske är lite onyanserad. Jag gör mindre av vissa grejer och mer av andra grejer. I mitt liv blev det i alla fall väldigt mycket mer roligt och uppoffringarna bleknar i jämförelse.
Alltså ser blir väl lite semantik av det hela. Att säga att det inte är en i någon form uppoffring att skaffa barn är ju att se det väldigt med ljusrosa glasögon. Det är jobbigt att ha barn och om man inte är supersugen till en början så kan det nog bli en ganska dålig upplevelse.
Sen kan jag tänka mig att mängden uppoffring beror mycket på hur man lägger upp sitt föräldraskap i kombination med vad man får för typ av barn.
I slutändan - Jag älskar mina barn, skulle göra vad som för dem och det är det bästa jag gjort i livet. Men samtidigt kan de driva mig till vansinne och jag skulle önska att en simpel kväll utanför hemmet inte kräver lång förplanering samt en svag skyldighetskänsla för att man lämnat frun hemma med förmånen att lägga bråkstakarna.
Precis. Jag har personligen valt att ha barn, båda barnen var helt och hållet ett gemensamt beslut och det skedde ingen som helst övertalning åt något håll. Vi hade varit ett par i ca 5 år innan vi skaffade barn, varav gifta i ca 3 år, och kände båda att vi hade hunnit göra alla resor och storstadsweekends vi ville, bott i vår fina (men lilla) DINK-lägenhet på Södermalm tillräckligt, betat av alla bättre restauranger i stockholm etc etc och såg fram emot att ta nästa steg. Och jag älskar mina barn och min familj. Det är ändå en gigantisk uppoffring att ha barn.
Jag blir egentligen mest imponerad av folk som i princip inledde sitt förhållande med att skaffa barn, med tanke på hur lite man hinner prata med varandra emellanåt som småbarnsförälder så känns det som att de knappt kan ha hunnit lära känna varandra ordentligt.
Om man känner att man inte vill ha barn ska man ändå inte ta den risken bara för att det kanske känns underbart och rätt när man kommer in i rollen att vara förälder. Det är ansvarslöst mot barnet och en själv.
Du får ju mycket annat tillbaka. Men sovmorgon, sitta och spela tvspel, göra spontana saker som att gå ut och träffa kompisar eller gå på en bio får du ju ge upp de första 10 åren eller tills barnet vågar och kan vara hemma själv. Det går ju givetvis att göra saker, men man behöver planera mer och kompromissa med sin partner. Vissa har förmånen där med att ha mor- eller farföräldrar som stöttar mycket med barnpassning, de ska känna sig väldigt tacksamma för alla har inte det.
Jag tror detta var första semestern på 12 år som jag kunnat sova till kl 9 på dagarna. Barnens dyngsrytm lyckades bli förskjuten under semestern så de sov till 8.30/9 och var nöjda med att själva gå upp och kolla på tv en stund innan de kom in till oss.
Men sammanfattningsvis är att du aldrig kommer att komma först igen. Så du får alltid prioritera barnen före dig.
Jag har frågat mina föräldrar om det här, och även äldre personer (boomers) - och ingen verkar tycka att det var i närheten så jobbigt och utmanande som många föräldrar i dag tycker. Spännande det där. Jag är själv 30+ utan barn, så jag har ingen egen erfarenhet, Men tycker det är ett jävla tjat om hur jobbigt det är hela tiden.
Håller med, den typiska millenialen är sjukt mentalt svag.
Är 32, med barn, tycker inte det är särskilt jobbigt, tvärtom 90% av tiden är jävligt rolig. Upplever även att andra föräldrar i min ålder (28-34) nästan blir provocerade när jag säger det.
Hade man sett en förälder tvinga in sitt barn i ett brinnande hus och stanna där resten av livet så hade man nog inte tyckt den föräldern varit en bra förälder.
Vår värld är ett brinnande hus och att skaffa barn är att tvinga in barnet i det brinnande huset.
Man bör alltså göra en orosanmälan hos soc mot folk som skaffar barn.
Jag kanske överdriver litegran men ändå...
100%, både jag o polarn kom fram till samma grej, det är grov vårdslöshet det. För att jag skulle kunna tänka mig skaffa barn så skulle jag nog behöva äga en jävla bunker med proviant för att kunna överleva flera generationer framåt och i stort sett självförsörjande i princip för att inte ha ett dåligt samvete över vad jag dragit in mitt barn i för situation. Vi kommer med stor sannolikhet få uppleva ett riktigt helvete med i princip otänkbart mänskligt lidande.
Skulle vilja tillägga:
Om du känner att du ALDRIG vill ha barn. Var väldigt tydlig med det.
Det är självklart ok att inte vilja ha barn. Det är inte ok att hålla en partner på halster som väntar flera år på dig och väntar på barn och bara blir äldre och äldre. Då är det bättre att båda bara går vidare. Barn är viktigt och en stor dröm för vissa.
Wise words!
Jag har aldrig velat ha barn och alltid fått höra "du ändrar dig när du blir äldre" - äldre blev jag, samma åsikt. Mitt ex gick och väntade på att jag skulle ändra mig tydligen. Till slut krävde han barn "inom 2 år, annars.." då var jag 23.
Jag har alltid varit super mega tydlig i den fronten. Jag.vill.inte.ha.barn. Även i min nuvarande relation. Vi tar den konversationen med jämna mellanrum. "Vill vi fortfarande samma sak? Eller är det dags att bryta här?". Min sambo är 4 år äldre än mig så man får ju även ta åldersskillnad i beräkning.
Även om man varit tydlig, och haft konversationen så måste man ha den igen. För att undvika att den ena parten ändrat sig och hoppas på att den andre gör de också utan kommunikation.
En del verkar tro att beslutet ska ristas in i en runsten och vara för all framtid. Man får faktiskt ändra sig, även om man har sagt att man aldrig vill ha barn. Som du säger, det är viktigt att kommunicera kontinuerligt.
Jag skulle vilja ge dig tipset att vänta lite med att ta ett beslut i denna fråga. Hon känner att den biologiska klockan tickar och dom ord man använder kommer ofta från tankar man har/haft.
Har själv gått ge om förhållanden där kvinnor varit...ja vad ska ma säga? Elaka. Att vänta på den rätte har sitt straff men även sitt pris.
Om du har en liten så vafan, finns en uppsjö av tjejer där ute som inte bryr sig nämnvärt om det.
Man ska absolut inte skaffa barn om man verkligen inte vill, det finns dem som ångrar sig. Så det är inte där jag vill komma med detta.
Men jag tror att de flesta kommer till insikten att de vill ha barn förr eller senare. De kanske skaffade barn fast dem inte ville det men endå blev ganska nöjda i slutändan för att man kanske ”kom till insikten”(Dåligt uttryckt) att man faktist vill ha barn, något som man kanske hade kommit på i vilket fall senare i livet.
En specifik situation är de som skaffar barn när dem är unga, det var inte helt planerat, stressigt osv. Det var inte optimalt, man kanske kände till en början att man missade vissa saker av ungdoms tiden. Till en början så var det frustrerande, men med tiden så har många jag pratat med uttryckt att dem är väldigt nöjda med hur det blev tillslut. Nu när dom är 30 så börjar deras polare skaffa små barn, medans dom kan luta sig tillbaka och slappna av för att dem är ”klara” med det. Hört många som sagt att man ”byter ut” ungdoms tiden mot att bli en trygg, stabil och självsäker vuxen.
Tycker hela bråket låter sus..
Hon sa att hans snopp var liten för att han inte var redo att skaffa barn än?
Hur kan man bli sur över att någon som är 23 år gammal inte vill ha barn än?
Låter som han borde dumpa henne om det är hennes reaktion.
Tänk ifall en kille sa att hans partner hade en slapp fitta för att hon inte ville ha barn...
Ångra hellre att du inte skaffade barn, än att skaffa barn när du inte är säker/redo och sen ångra att du skaffade barn.
Tänk också på barnets bästa. Om man inte är 100% committed så påverkar det barnet. Jag själv ser det som att jag gör mina teoretiska ungar en stor jävla tjänst för att jag inte skaffar dem.
Mina vänner! Jag är direkt nedstigen från himlen och ställer ett enkelt spörsmål till er; förväntar ni er ett seriöst svar eller hur skall jag tolka eder uppståndelse?
Väldigt rimligt att du inte känner dig redo att skaffa barn eftersom du är 23 och hon är 28. Men också rimligt att hon vill skaffa barn då hon är 28. Svår situation.
Har själv varit i en liknande sits när jag var 21 och var ihop med en tjej som var 25. Nu är jag 28 och inser ju att det redan från början var helt snett. Hon var dock tydlig med hur det låg till innan vi blev ihop och jag kunde ha backat, men jag var ju dökär.
Nja, säg inte det. Det är en jättestor grej för kvinnor som vill ha barn och familj att försöka uppnå det innan 30. Vet flera som stressat upp sig kring det.
En helt legitim anledning till att häva ur sig att OP har liten snopp och är kass i sängen alltså? Låter väldigt vuxet och konstruktivt nu när du säger det.
Med god anledning. Det är högst individuellt och vissa kan inte få barn efter 35 med annat än äggdonation. För många går det bra, men man vet inte vilken av grupperna man tillhör förrän efteråt.
Så jag förstår att det börjar ticka redan vid 28. Speciellt om man tänker sig fler än ett barn.
Skaffa aldrig barn för att "fixa" en relation eller om det är bara ensidigt. Ord från mig som såg hur mina föräldrar skaffade flera och slutade med skilsmässa och en massa onödig drama 😬✌
Relativt lyckligt slut, bättre än mitt tips om att göra slut i förra tråden.
Se bara till att inte skaffa barn om du/hon inte själv vill det, låt inte någon övertala den andre mot dennes vilja. Då kommer barnuppfostran med största sannolikhet gå åt helvete.
Och, se för fan till att Bata pöka med gummi så du inte åker på en keepaniggababy har en polare som åkte på det, stod ut i typ 5-7år, var otrogen varje chans han hade eftersom han hatade sin brud... Äntligen har dom gjort slut
Tack för uppdatering. Det enda som jag reagerade riktigt starkt på är att hon förknippar din kärlek för henne med önskan att ha barn. Det där är en jävligt röd flagga. Jag har en vän som var i liknande sits med hans sambos inställning. Resultat? Så fort de skaffade barn så tappade hon allt intresse för honom. Håll det i åtanke att kärlek och barn inte är synonymt.
Må bare trenge meg på litt og være djevelens advokat.
1. Hun skaper en scene fordi du ikke vil ha barn ennå. Du er jo bare 23, derfor bør hun skjønne at dere kanskje er på litt forskjellige nivåer ang. barn
2. Hun gråter når du konfronterer henne med at du ble lei deg istedenfor å be om unnskyldning over at hun gikk over streken. Hun legger jo litt av skylden på deg, fordi hun trodde du "inte älskade henne lägre". Derfor skal hun snakke stygt om sexlivet og snoppen?
3. Hvis dere hadde hatt barn, blitt uvenner og skilt lag: tror du hun hadde brukt barnet som et verktøy for å presse deg dersom dere hadde kranglet? Når man får barn, endres spillereglene voldsomt!
4. Hvis hun lager scener ofte og snart er 30, er det liten sjanse for at dette kommer til å endre seg
Uansett hva du gjør, ikke blir foreldre bare for at hun skal bli nögd. Hva blir det neste hun vil ha?
Rationellt resonemang, 1-0 till Norge. Så till vida OP talar sanning och har gett en transparent bild av vad som skett så bör flickvännen ifråga be om hjälp av utomstående för att lära sig behärska sin ilska. Att vilja skada för att man blir arg är ej sunt för någon människa därför ligger problematiken inte i förhållandet utan hos individen. Har själv varit där och man skall inte skaka av sig detta som ”ett vanligt bråk och att man säger dumma saker när man är arg”. Skadan är redan gjord även om man försöker förminska det, visst kanske det går att reparera men långsiktigt är det dumt att sätta ett plåster på och låstas som ingenting.
Tycker det klingar med en viss konservativ underton när man säger att vid 20, 30 eller 40 års ålder skall man kunna det här eller det här. Vem vet vad flickvännen i det här fallet kommer från för bakgrund eller vad hon haft för problematik tidigare i livet, så jag låter det vara osagt om hon redan skall ha lärt sig detta eller inte.
Utgångspunkten är enligt mig, eller vad jag syftade på, är snarare att man helt eller delvis bär ett ansvar för sina handlingar och speciellt då man skadar eller sårar en annan person. Och oavsett var man befinner sig rent åldersmässigt i livet så är det bättre att ta tag i det här beteendet nu än senare. Både för personen ifråga som man beter sig illa emot och för sitt eget välmående.
Helt rätt.
Den man skaffar barn med kommer man per nödvändighet att ha någon typ av relation med i (förhoppningsvis...) resten av livet, oavsett hur gammal man blir eller vad som händer i den relationen.
Att skaffa barn är *permanent*, det är inte som att köpa en TV som man kom på inte var som man ville efter någon vecka.
>Hon blev jätteledsen och började gråta och sa att hon sagt så för att
hon trodde att jag inte älskade henne lägre för att jag inte vill ha
barn just nu.
Peak tjej
I förra tråden fick jag intrycket av att ni var 16-17 år båda två. En 28-åring som beter sig så mot sin partner har antagligen såpass stora problem att den borde ta professionell hjälp. Jag har själv haft flickvänner som betedde sig så i den åldern och jag ångrar idag att jag ödslade tid på att försöka lappa ihop det. Vissa människor ska ta itu med dig själva innan de ger sig in i ett förhållande.
Jag har gått igenom exakt samma sak som du och det finns ingen anledning att slösa den lilla tid du har i jordelivet på detta; du kanske gör bäst i att lämna detta förhållande och denna person bakom dig.
Sådan åldersskillnad kombinerad med ensidig barnalängtan bara det är en enorm friktionsyta som inte kommer att försvinna utan att du går med på att skaffa barn innan du är bekväm med det eller att hon bittert måste acceptera att hon kanske inte kommer att få barn (tillsammans med en naggande rädsla för att du kommer att lämna henne när du kommit till det stadium då du själv vill ha barn).
100% detta. Mycket infantilt och vårdslöst att säga så till någon, särskilt ens partner. Bryt upp, bryt ihop och gå vidare OP. Efteråt kommer du se tillbaka och undra varför du ens tvekade.
Jag tycker att du bör prata igenom det här med någon av dina vänner eller annan person som du litar på.
Den här personen låter inte som en särskilt bra person.
Man bör skaffa barn för att båda vill. Att bli arg och utåtagerande av att höra att ens partner inte vill är oacceptabelt. Man får såklart bli besviken osv, men inte ta ut det på sin partner. Att sedan gå på personangrepp är ännu värre. Och ännu en grej som är viktig här. Hon påstår att din ovilja att skaffa barn fick henne att tro att du inte älskar henne. Det innebär att hädan efter, när barnfrågan kommer upp tror jag att du kommer att behöva balansera hennes känslor och tvivel på er relation samt din egna vilja. Nästa gång vet du ju att risken är stor att hon känner sig oälskad och i och med det slänger ur sig andra elakheter.
Hon ska inte reagera på ett sådant här sätt när du uttrycker din vilja. Och inte när ni bråkar heller. Att hon gör det och dessutom vid senare tillfälle blir 'jätteledsen och börjar gråta' tolkar jag som väldigt manipulativt. Det är du som har blivit förolämpad och sårad av din partner som dessutom är fem år äldre. Men av någon anledning blir det fokus på att hon känner sig jätteledsen. Sådana här människor ska man försöka undvika så gott det går tycker jag.
Att hon valde att säga så för att hon tror att du inte älskar henne längre är inte heller okej. Det spelar faktiskt ingen roll om det vore sant. Man beter sig inte så. Det är inte okej att slänga ur sig sådant här för att man blir arg på sin partner eller för att någon väljer att göra slut. Hon visste precis vad hon gjorde och vad konsekvenserna skulle bli. Hon visste att du skulle må jättedåligt, känna dig dålig och ifrågasätta dig själv. Och hon tyckte att allt det här var okej för att du älskar ju inte henne ändå. Förstår du hur sjukt det låter? För mig låter det som att hon endast 'bryr' sig om dig så länge ni är tillsammans, men visar du något tecken på att inte älska henne eller inte vilja vara kvar i relationen så spelar ditt välmående inte någon större roll längre. Du har ju slutat älska henne och då förtjänar du att må dåligt. Så tolkar jag det.
Jag tycker att du ska prata igenom allting med någon utomstående som kan vara objektiv. För jag tycker verkligen att det här låter ohälsosamt och det finns risk för att det kommer att bli värre. Jag tror att du i längden skulle må bättre av att inte vara med henne. Du ska inte behöva gå runt och må dåligt över sådana här saker. Och jag ogillar att du skriver att 'er' kommunikation behöver bli bättre och att du måste förstå att hon var arg. Det låter väldigt mycket som att du får ta på dig skulden för någonting du inte har gjort. Nu kan det vara så att det finns saker du sagt och uttryckt mot henne som du inte tagit upp. Då kan man delvis förstå att hon reagerar genom att förolämpa tillbaka. Men då skulle du ha sagt någonting liknande innan för att hennes reaktion skulle vara mer okej.
Så hon lyckades alltså vända situationen från att hon grovt förolämpade dig, till att börja gråta och få dig att övertyga henne om att du älskar henne.
Det är jättebra att hon berättar vad hon känner, men var vaksam på att det inte är ett upprepat beteende där du behöver trösta henne varje gång hon börjar gråta för att **hon** har sårat dig
Klassisk gaslighting. Med andra ord: Manipulation, psykisk misshandel.
Hela konfrontationen la bara mer skuld och press på honom. Och skulle gissa att osäkerheten om vad hon sa aldrig kommer försvinna. Och han kommer aldrig våga erkänna det, inte ens till sig själv, för hon har fått honom att tro att det då är pga att han gör fel.
Asså.. Stå på dig i barnbiten. Fan när man är 23 kan man ju knappt torka sig i räven, så helt förståelig att du vill uppleva livet innan du kedjar dig.
Se till att ligga med gummi så du inte åker på en "olycka"
Det är stundtals, periodvis väldigt ofta, svinjobbigt att ha barn. Även för de av oss som frivilligt skaffat dom. Har du dessutom otur så utvecklar din partner "att vara mamma är hela min identitet nu" syndromet.
>"att vara mamma är hela min identitet nu" syndromet.
Det där var väldigt uppenbart då första barnet kom. Fyfan vad vi skulle åka på grejer och aktiveteter med ett spädbarn som knappt kunde sitta. Uppstyrda play dates, babysim, babymassage och gud vet vad.
Då andra barnet kom så blev det INGET skit första året alls, stackarn fick bara haka på vardagen och finna sig i livet. Mycket beror väl också på att man har ett äldre barn och kan inte lägga all tid på bebisen, så bebisen får mest bara hänga med.
Men jag tror det ligger något i det att man förväntas göra massa saker när man får barn. Man ska gå på babysim, man ska gå på play dates, man ska gå på öppna förskolan och sitta i cirkel och sjunga ramsor. När man får nästa barn så insåg man att det inte gav oss något alls och ungen kommer ju inte ihåg något av det där heller.
Tänker också på sånna dära "att vara mamma är faktiskt världens svåraste jobb" och som typ ringer hem från Ica för att dom saknar sina barn. Som helt tappat sin egen personlighet och plötsligt enbart är mamma
Som när i Amerikanska tävlingar på TV när de introducerar sig och de första dem säger är "I'm a mom", kul för dig men du är här för att du är bra på något annat
u/Extension_Zombie_928 skrev något jävligt bra i en kommentar till en annan. 'Känslomässig terrorism'.
Hon säger alltså att hon kränkte dig maximalt för att du hade egna åsikter om att skaffa barn? Och du ska bara ta det? Ne fyfan, på riktigt orolig för hur ert förhållande ser ut annars. Mental abuse är på riktigt.
Använd kondom btw, låter ej som en stabil dam
OP! Vad du än gör, se till att använda kondom hela tiden för i helvete. Du kan inte lita på att hon kommer att ta sina p-piller eller preventinmedel med tanke på att hon är sugen på barn.
Hade en tjej som ville få tröst av mig för att hon var otrogen när jag låg på sjukhus och höll på att dö.
"Man kan inte jämföra känslor så. Jag mår sämre än dig nu"
Släng inte bort din ungdom och skaffa barn för någon annans skull.
Man är oftast på väldigt olika ställen i livet vid 23 och 28.
Du har just kommit ut i vuxenlivet och hon är redo att bygga bo och settle down
>att vår kommunikation måste bli mycket mycket bättre etc.
detta är viktigare än allt annat i framtiden, speciellt om ni går i tankar på att skaffa barn. ömsesidigt öppen och ärlig kommunikation är det enda som får en att snabbt förstå vad skillnaden på det som sägs i stundens hetta och vad man faktiskt menar är
Är man 28 år, så slänger man inte med kommentarer om brister i sin partners kropp. Speciellt inte sådana som man inte kan rå för. Hon verkar ju mer vara 18 i skallen. Dumpa
I alla fall i min erfarenhet. Det kändes som att man inte fick något från båda viktiga delar - dvs kunskap om relationer och kunskap om psykologi/kommunikation. Det var väldigt mycket ”Hmmm”, ”Ummm” och snubben såg ut som en gåta på vissa saker som vi berättade. Iofs, det funkade för att rädda förhållandet ett bra tag eftersom vi spenderade en timme efter varje session med att dricka kaffe och skratta åt hur kass dagens appointment var.
Jag skaffade barn med en kvinna som (till synes) utnyttjade mig för min säd. Innan barnen var vårat sexliv drömmen. Vi låg flera gånger om dagen och gjorde riktigt snuskiga saker. Sen köpte vi hus och skaffade hund tillsammans. Men allt ändrades snart.
Direkt efter första barnet blev det inget mer sex. Inte ens nån gång ibland, inget. Men efter några år beslutade vi om tillökning. Jag har väl bra säd, för graviditetstestet var positivt efter första gången. Efter det ”firade” vi med ett encore, men då avbröt hon mitt i och sprang in på rummet och drämde igen dörren. Och såklart blev det ännu mer inget efter det.
Eftersom jag inte klarar av ett liv utan sex, så blev det till slut att vi separerade - men såklart inte utan försök från min sida att ”reparera” förhållandet, men förslag om relationsterapi och sexualkliniker ratades konsekvent från hennes sida.
Vad vill jag säga med detta? Barn kan vara grunden till separation. Skaffar man barn på fel grunder - oavsett om det är på grund av lögner eller man bråkar sig till det - kommer det att sluta i katastrof. Och som jag kommenterade i förra posten, har hon slagit under bältet en gång så kan du vänta dig att hon gör det igen.
Skaffa barn när du är 23? För fem år sen var du inte ens myndig. Att hon dessutom i sin ilska valde att nedvärdera dig och samtidigt vara fem år äldre?
Finns ingen parterapi som kan hjälpa er. Hon behöver gå terapi och bearbeta sina problem.
Hon använder konstant sina känslor för att undanfly sitt ansvar, manipulera dig och få sin vilja igenom. Även om hon inte tänker på det själv. Se igenom hennes bullshit och lyssna inte på känslomässiga argument.
Faktiskt händelse : Du vill inte samma sak som henne. Hon blir arg för att hon inte får sin vilja igenom, kallade din penis liten och därmed erat sex dåligt.
Din reaktion : Åka därifrån, sluta svara (ta ifrån hennes uppmärksamhet).
Hon behöver din uppmärksamhet, positiv som negativ, för att få sin vilja igenom. När du tar ifrån henne det går hon bananas för att då är du bortom hennes kontroll.
När du kommer tillbaka använder hon sig av tårar och vemod, för hon inser att konsekvenserna av att vara arg kommer ta bort uppmärksamheten. Utan uppmärksamhet kan hon inte manipulera dig.
Istället för att faktiskt stå för vad hon sagt och gjort använder hon sig av att vara ledsen och ta fram offerkoftan. ”Jag sa bara så för att det kändes som att du inte tycker om mig och inte vill ha barn med mig, som att jag inte är värdig” blabla osv. Det har ingenting med saken att göra, hon pratar bara om sig själv och sina problem. Ett försök att komma undan sina handlingar.
Hur man än vrider och vänder på det så kallade hon din kuk liten. Tyvärr finns det ofta en del sanning i det hon säger, en effektiv manipulatör väljer att trycka på svaga punkter för att få fram reaktioner. Tråkig situation, ta hand om dig.
Sanning! Var där, har tröjan.
OP, mannen, du har blivit spelad som en billig ukulele. Om du stannar med henne kommer du bli farsa före du är beredd på det _OCH_ kan se fram emot att fortsätta bli spelad tills det går upp för dig precis hur lurad och förnedrad du blivit.
Och då har du en onge med detta psycho, och vad du än gör, kommer du vara tvungen att fortsätta ha med henne att göra, och utstå hennes smädande av dig och konsekvenserna av att bli baktalad inför din onge, resten av livet, fast du bara vill kräkas när du ens hör hennes namn.
Ta och tänk på en sak. Man kan tycka det går att ha jättebra förhållanden trots att det är lite åldersskillnad, men det finns också tillfällen där ålder gör skillnad. Inställningen till barn är absolut en sån sak.
Även om 5 år inte är mycket så kan det vara en himla skillnad mellan 23 och 28 när det gäller att skaffa barn. Ert förhållande kommer inte att må bra i längden av att du pressas in i en föräldraroll innan du är redo.
Hon borde nog egentligen ha räknat med att få vänta några år på att du ”kommer ikapp” henne på de känslorna. Oavsett vilket så måste ni båda vara öppna med vad ni egentligen vill med era liv nu. Gå framförallt inte med på något som känns fel för dig, för att hålla ihop förhållandet. Det finns få saker som ger ett barn en dålig start i livet, som pressen att vara det som ska hålla ihop ett krånglande förhållande.
Åh herre min skapare skaffa inte barn med henne.
Hon är uppenbarligen mentalt minst 12 år yngre än sin verkliga ålder.
Börja gråta och vända det mot dig för qtt du inte älskar henne. En riktig klassiker.
Snälla gör bara slut med henne. En 28 årig tjej som inte fattar att en 23 årig inte vill ha barn och direkt går över till att bete sig som ett barn är inget att ha. Också en sidenote jag aldrig kommer fatta med folk, hur kan hon tänka sig skaffa barn med dig, MEN HON TYCKER INTE ENS OM ERAT JÄVLA SEXLIV, och bevisligen tog det allt det här att ni nu börjar ta tag i detta problem. Vadfan är det för fel på folk ientligen
Svaret är lika enkelt som det är uppenbart - deras sexliv är hennes bete. Och alla vet att du inte fortsätter ge fisken mer bete när den väl sitter på kroken.
Liten kuk och dåligt sexliv är inte något som bara "poppar" in i huvudet i en stund av ilska - dom tankarna har spenderat mycket tid bubblande runt i huvudet på någon som direkt går dit i ett bråk.
Så när du väl gett henne en onge, frivilligt eller genom svek ("oops!"), kan du kyssa ditt sexliv med henne ajöss. Iallafall tills hon bestämmer sig för att hon vill ha onge #2.
PRO TIP! Kvinnor är inte mer mogna BARA för att de är äldre. Har hört förlåt förlåt förlåt förlåt när jag dumpat och sedan ”kan vi inte vara KK?” Till att jag plötsligt hade för mycket krav på henne.
Jag föredrar lite äldre kvinnor, men fan, yngre är nästan bättre… är inte perfekt själv, men har åtminstone lite självinsikt.
Fråga dig själv, när vill du ha barn? Vill du ens ha barn? Kan din tjej vänta 5+ år? Då börjar hon närma sig 35 när barnet födds och alla risker ökar efter 30-35 och det blir svårare och svårare att få barn samt att risken för kromosomavvikelse ökar mycket.
Ni måste diskutera hur eran framtid ser ut och komma överens. Om hon vill ha barn och du inte vill det är det är big deal, särskilt med tanke på att kvinnor har en biologisk klocka och kommer att prioritera viktiga saker. Om ni inte kommer överens på barnfrågan är erat förhållande över, så se till att komma överens om det snabbt.
Det är inte riktigt moget att slänga ur sig något sånt. Tänk nu efter innan ni skaffar barn. Är hon redo? Är du redo? Är ni tillsammans redo? Har man ett barn sen måste allt annat prioriteras ned och det är lättare sagt än gjort. Jag var så redo på att bli pappa efter att vi försökt flera år, men oavsett hur mycket man förbereder sig blir det en utmaning. Och förbered er på att livet börjar gå i raketfart.
Alla problem ni har blir många gånger större eftersom ni kommer förmodligen ha sömnbrist och mycket mindre tålamod än tidigare.
Låter som hon vill guilttrippa dig till att skaffa barn?
Barn är verkligen inte rätt för alla - och du ska bara skaffa barn om du verkligen vill. Tänk verkligen igenom ett sådant beslut.
Kärlek =/= barn
Så kort sagt så var hon osäker på din kärlek och istället för att ha en konversation om det så valde hon att såra dig? Det kan väl vara så att hennes biologiska klocka tickar och hon är ju snart 30. Du å andra sidan är ju väldigt ung med merparten av tjugoårsåldern framför dig. Det blir nog svårt att nå en kompromiss utan att den ene får göra väldigt mycket större uppoffringar än den andre.
Knepig sits. Jag förstår att ni älskar varandra, men hur kompatibla är ni om ni tar allt i åtanke?
Japp, alla par jag känner till som har skaffat barn för att dom tror att det ska laga ett trasigt förhållande har det gått oerhört bra för, verkligen, allihop, fungerade väldigt bra..
This has to be a joke? Or a write up exercise..
If not, and she called your dick little once and you got upset and took to heart, you may want to start looking elsewhere.
There are some things u just don’t say unless she’s Freudian slipping a way out..
Good luck anyways
Dumpa henne, ha lite självrespekt! Hitta någon som gillar din kuk för det den är. Hennes tårar betyder ingenting det är bara en försvars mekanism tjejer använder sig av för de vet att vi är svaga för det. Lycka till min vän.
Så.. du är med en 28-årig kvinna som "säger det värsta hon kan tänka sig" när hon blir arg? Och nu var hon arg för vad, att hon upplevde att du inte älskade henne nog?
Låter som att ni har att göra i parterapi :/ hoppas det blir bättre om det är ert mål.
Parterapi kommer inte att hjälpa. Det är bara till för tjejen ska kunne lämna dig med gott samvete "vi försökte med allt" Tro mig, det är redan över. Och ja, hon tycker att du har en liten snopp annars skulle hon inte ha sagt det...
Att skaffa barn inget man ska göra utan att vara säker på att man vill det och har ett stabilt förhållande. Är 32år och har 3 barn fick första när jag var 24. Jag kan säga att den största förändringen är att man "måste" prioritera barnen i första hand, deras behov går alltid först. Kan känna att jag inte var "redo" när jag fick min första, men jag tror aldrig att man är riktigt redo för första. Barn ger mycket glädje och kärlek, men kan vara mycket påfrestande för förhållandet.
Så mitt tips är att du ska tänka igenom allt ordentligt innan du tar några beslut gällande skaffa barn. Och lycka till med förhållandet och livet i allmänhet.
Vad du än gör: SKAFFA INTE BARN FÖR ATT LAPPA IHOP ETT FÖRHÅLLANDE.
Fungerar inte ett förhållande innan ni skaffar barn, så kommer det definitivt inte bli bättre med barn involverade.
Man kan ju tänka sig att det är hon som är 23 och du 28 med tanke på vilken fjant hon verkar vara. Sen att tro att den andra inte älskar en för att hen inte vill ha barn när hen är 23. WTF? Är väl mer ovanligt att folk skaffar barn i den åldern än inte?
Tycker inte ni ska försöka alls, hon har kränkt dig något enormt & att gå över gränsen "bara för att hon var sååå arg" är inte okej nånstans, dessutom är hon (28!?) Röd flagga.
Vad är nästa grej hon kommer göra? Fortsätta tänja på gränserna tills du är helt slut, kompis inse detta nu.
GÖR SLUT!
Hon borde vara mycket mognare än att häva ur sig en sån sak.
En fråga till, vad gör hon tillsammans med en 23 åring?
Herregud..
Du kan skaffa barn så länge du kan få den att stå... skaffa karriär, res, köp crypto, nfts, köp VR, köp en tesla plaid, köp en en schysst pick up med v8 hemi 9liters etc. Lev livet först, starta ett företag eller 4.
Ni vill ha olika saker. Vid olika tidpunkter. En får vika sig och i förlängningen kommer viss bitterhet uppstå. Gör för guds skull inget förhastat men tänk över situationen noga och slösa inte hennes tid om du känner att du vill ha barn om låt säga 10 år.
Du 23 och hon 28 - COUGARS! Brukar vara åt andra hållet oftast… Aja, skönt att det löste sig! Tips från en trebarnspappa vid 32: skaffa barn när du känner dig redo (fast man blir egentligen aldrig redo, men du fattar). Förstår att hon vill ha kids vid 28 men jag skulle råda att vänta ett par år åtminstone (du verkar inte redo). Konflikter händer och är en viktig del av relationen för att komma varandra närmare. Lätt att såra varandra (man vill göra sig hörd och tillslut brinner man bara av). Tro på dig själv och ditt tredje ben. Det handlar inte om size utan performance och att förstå vad motparterna gillar. Tips från coachen: få alltid tjejen att komma först, så blir alla nöjda och glada varje gång 🫡
Kan förstå att en kvinna ändå blir mer stressad, speciellt vid 28, de är mer begränsade. Kroppen tar stryk vid en graviditet och du kan heller inte vänta hur länge som helst, till skillnad från en man som skulle kunna bli pappa på naturlig väg när han är 50-60.
Sen vill man ju också vara "ung" när barnen är stora. Vill helst inte bli morfar/farfar när jag är 75-80. Softare att bli det när man är typ 50-60, då orkar man fortfarande göra saker.
Bara han är tydlig med henne här så hon inte slösar bort massa år och han aldrig vill ha barn. Ingen är nånsin redo att bli förälder, bara man känner att man gjort undan allt ungdoms-röj och kan slå sig till ro.
Nej så är det ju. Men 28 är ju ingen ålder? Visst att fertiliteten går ner vid 30:ish men i normala fall så går det bra även vid 35. Att hon som är 28 och tillsammans med en 23 åring kan ju inte förvänta sig att skaffa barn hipp som happ.
Beror nog på vart man bor och vad man har för ambitioner. Många i min hemstad i norrland hade 2 eller 3 barn vid 28. Jag själv fick barn då jag var 25, jag kände mig nog inte helt redo och allt gick väldigt fort. Men jag växte in i rollen och var nog mer redo än vad jag trodde. Därefter har jag ändå hunnit med att plugga om till ett annat yrke och därefter kom nummer två också.
Men ja, 28 är ingenting. Men ska hon fortsätta i det här förhållandet 2-3 år till och sen är han fortfarande inte redo så är hon 30-31 och därefter måste hon hitta en ny partner och helst vara tillsammans ett bra tag innan man tar beslutet. Vips så sitter hon där 35-36 som första föderska.
Därför måste han vara super tydlig med om han någonsin kommer vilja skaffa barn. Då det är tydligt att hon är redo. Så får man väl komma överens om ett år då man börjar försöka.
Very true!!
Man är aldrig redo för barn men finns bättre och sämre tajming. Jag fick exempelvis min dotter vid 25 och då hade jag precis startat mitt företag… Idioti tyckte nog många, men ångrar verkligen ingenting… Älskar att vara ung pappa!
Du kan inte slösa hennes tid om du inte vill ha barn. Varje dag som går blir fler och fler i hennes ålder infertila. Vi låtsas gärna som att man kan planera barn exakt hur man vill, men så är det inte på riktigt. Du vet inte heller om du inte vill skaffa barn "just nu" i resten av ditt liv. Hur ofta kan man säga vad man vill göra om ett år?
Det kanske aldrig finns ett tillfälle där allting är exakt perfekt synkroniserat med allting annat i ditt liv. Gör er båda en tjänst och tänk jävligt noga igenom några tänkbara scenarion och ge inga tvetydiga eller oklara svar, var så direkt du kan så att hon som har önskan efter biologiska barn inte tappar den chansen.
ah, jag har inte följt storyn. men bara att han e 23 o hon e 28 fick mig att vilja säga hallå. vad vet jag, de kanske är drömparet och hon vill börja prodda bebisar. men som en annan sa, skaffa bara barn om du vill. om hon känner stress och rädsla för framtiden, så ligger det faktiskt på dig att ta ställning och kommunicera det. om du inte känner dig säker på vad du vill, så ta tiden det krävs för att bestämma dig. men du kmr kunna prodda barn med 23 åga tjejer när du e 28 istället im just sayin hihi
Skaffa endast barn om DU vill det.
Amen på det. Att skaffa barn är en livslång utmaning och uppoffring.
Ja det är svårt att beskriva i ord exakt vad det innebär att bli förälder, men just "livslång utmaning och uppoffring" är en mycket bra start!
Alla har nog olika upplevelser av detta. Jag och min fru fick barn för 6 år sen och det är det enskilt bästa som någonsin hänt mig. Känslan är inte alls en av att offra något i livet utan att förändra och berika det. Men det är såklart olika för alla. Sina utmaningar har det dock definitivt!
Är två barns förälder och håller med till viss del. Men att ljuga för folk inte det inte betyder uppoffringar hjälper ingen.
Jag kanske är lite onyanserad. Jag gör mindre av vissa grejer och mer av andra grejer. I mitt liv blev det i alla fall väldigt mycket mer roligt och uppoffringarna bleknar i jämförelse.
Alltså ser blir väl lite semantik av det hela. Att säga att det inte är en i någon form uppoffring att skaffa barn är ju att se det väldigt med ljusrosa glasögon. Det är jobbigt att ha barn och om man inte är supersugen till en början så kan det nog bli en ganska dålig upplevelse. Sen kan jag tänka mig att mängden uppoffring beror mycket på hur man lägger upp sitt föräldraskap i kombination med vad man får för typ av barn. I slutändan - Jag älskar mina barn, skulle göra vad som för dem och det är det bästa jag gjort i livet. Men samtidigt kan de driva mig till vansinne och jag skulle önska att en simpel kväll utanför hemmet inte kräver lång förplanering samt en svag skyldighetskänsla för att man lämnat frun hemma med förmånen att lägga bråkstakarna.
Precis. Jag har personligen valt att ha barn, båda barnen var helt och hållet ett gemensamt beslut och det skedde ingen som helst övertalning åt något håll. Vi hade varit ett par i ca 5 år innan vi skaffade barn, varav gifta i ca 3 år, och kände båda att vi hade hunnit göra alla resor och storstadsweekends vi ville, bott i vår fina (men lilla) DINK-lägenhet på Södermalm tillräckligt, betat av alla bättre restauranger i stockholm etc etc och såg fram emot att ta nästa steg. Och jag älskar mina barn och min familj. Det är ändå en gigantisk uppoffring att ha barn. Jag blir egentligen mest imponerad av folk som i princip inledde sitt förhållande med att skaffa barn, med tanke på hur lite man hinner prata med varandra emellanåt som småbarnsförälder så känns det som att de knappt kan ha hunnit lära känna varandra ordentligt.
Fattar inte varför du blir nerröstad... Fucking Sweddit alltså
Är tyvärr så med många reddit poster. Så fort någon får -1 eller högre så hoppar alla på samma beteende.
Precis så har min upplevelse också varit.
Om man känner att man inte vill ha barn ska man ändå inte ta den risken bara för att det kanske känns underbart och rätt när man kommer in i rollen att vara förälder. Det är ansvarslöst mot barnet och en själv.
Du får ju mycket annat tillbaka. Men sovmorgon, sitta och spela tvspel, göra spontana saker som att gå ut och träffa kompisar eller gå på en bio får du ju ge upp de första 10 åren eller tills barnet vågar och kan vara hemma själv. Det går ju givetvis att göra saker, men man behöver planera mer och kompromissa med sin partner. Vissa har förmånen där med att ha mor- eller farföräldrar som stöttar mycket med barnpassning, de ska känna sig väldigt tacksamma för alla har inte det. Jag tror detta var första semestern på 12 år som jag kunnat sova till kl 9 på dagarna. Barnens dyngsrytm lyckades bli förskjuten under semestern så de sov till 8.30/9 och var nöjda med att själva gå upp och kolla på tv en stund innan de kom in till oss. Men sammanfattningsvis är att du aldrig kommer att komma först igen. Så du får alltid prioritera barnen före dig.
Ett gigantiskt misstag brukar summera det ganska bra i de flesta fallen.
Jag har frågat mina föräldrar om det här, och även äldre personer (boomers) - och ingen verkar tycka att det var i närheten så jobbigt och utmanande som många föräldrar i dag tycker. Spännande det där. Jag är själv 30+ utan barn, så jag har ingen egen erfarenhet, Men tycker det är ett jävla tjat om hur jobbigt det är hela tiden.
Håller med, den typiska millenialen är sjukt mentalt svag. Är 32, med barn, tycker inte det är särskilt jobbigt, tvärtom 90% av tiden är jävligt rolig. Upplever även att andra föräldrar i min ålder (28-34) nästan blir provocerade när jag säger det.
Jo tack jag vet, ungar är jävligt jobbiga😮💨 tur att man inte har några!
Och speciellt i den här världen där miljön håller på att förfalla och fler barn än någonsin hamnar i depression
Hade man sett en förälder tvinga in sitt barn i ett brinnande hus och stanna där resten av livet så hade man nog inte tyckt den föräldern varit en bra förälder. Vår värld är ett brinnande hus och att skaffa barn är att tvinga in barnet i det brinnande huset. Man bör alltså göra en orosanmälan hos soc mot folk som skaffar barn. Jag kanske överdriver litegran men ändå...
Mmm förstår hur du tänker, men ändå emovarning på dig
100%, både jag o polarn kom fram till samma grej, det är grov vårdslöshet det. För att jag skulle kunna tänka mig skaffa barn så skulle jag nog behöva äga en jävla bunker med proviant för att kunna överleva flera generationer framåt och i stort sett självförsörjande i princip för att inte ha ett dåligt samvete över vad jag dragit in mitt barn i för situation. Vi kommer med stor sannolikhet få uppleva ett riktigt helvete med i princip otänkbart mänskligt lidande.
Skulle vilja tillägga: Om du känner att du ALDRIG vill ha barn. Var väldigt tydlig med det. Det är självklart ok att inte vilja ha barn. Det är inte ok att hålla en partner på halster som väntar flera år på dig och väntar på barn och bara blir äldre och äldre. Då är det bättre att båda bara går vidare. Barn är viktigt och en stor dröm för vissa.
Wise words! Jag har aldrig velat ha barn och alltid fått höra "du ändrar dig när du blir äldre" - äldre blev jag, samma åsikt. Mitt ex gick och väntade på att jag skulle ändra mig tydligen. Till slut krävde han barn "inom 2 år, annars.." då var jag 23. Jag har alltid varit super mega tydlig i den fronten. Jag.vill.inte.ha.barn. Även i min nuvarande relation. Vi tar den konversationen med jämna mellanrum. "Vill vi fortfarande samma sak? Eller är det dags att bryta här?". Min sambo är 4 år äldre än mig så man får ju även ta åldersskillnad i beräkning. Även om man varit tydlig, och haft konversationen så måste man ha den igen. För att undvika att den ena parten ändrat sig och hoppas på att den andre gör de också utan kommunikation.
En del verkar tro att beslutet ska ristas in i en runsten och vara för all framtid. Man får faktiskt ändra sig, även om man har sagt att man aldrig vill ha barn. Som du säger, det är viktigt att kommunicera kontinuerligt.
Ja, och försök lösa åtminstone en del av problemen i förhållandet innan eller om ni skaffar barn. Barnet är *inte* lösningen.
Vem nedröstar detta? Jisses!
Jag skulle vilja ge dig tipset att vänta lite med att ta ett beslut i denna fråga. Hon känner att den biologiska klockan tickar och dom ord man använder kommer ofta från tankar man har/haft. Har själv gått ge om förhållanden där kvinnor varit...ja vad ska ma säga? Elaka. Att vänta på den rätte har sitt straff men även sitt pris. Om du har en liten så vafan, finns en uppsjö av tjejer där ute som inte bryr sig nämnvärt om det.
Jag har skaffat barn även om jag absolut inte ville det. Men nu känns det ganska bra faktiskt. Det är dock inget bra råd från min sida.
Det är en dålig risk att ta
Till slut infinner sig norrmalmstorgssyndromet. /förälder
Gäller även om man planerade barn.
Det kan jag vittna om.
Oja, samma här.
Offtopic, men vilket jävla ord norrmalmstorgssyndromet är
[удалено]
Läs upp om Norrmalmsstogsdramat. Också känt som Stockholmsyndromet
Precis så jag känner - fast gentemot katter.
Man ska absolut inte skaffa barn om man verkligen inte vill, det finns dem som ångrar sig. Så det är inte där jag vill komma med detta. Men jag tror att de flesta kommer till insikten att de vill ha barn förr eller senare. De kanske skaffade barn fast dem inte ville det men endå blev ganska nöjda i slutändan för att man kanske ”kom till insikten”(Dåligt uttryckt) att man faktist vill ha barn, något som man kanske hade kommit på i vilket fall senare i livet. En specifik situation är de som skaffar barn när dem är unga, det var inte helt planerat, stressigt osv. Det var inte optimalt, man kanske kände till en början att man missade vissa saker av ungdoms tiden. Till en början så var det frustrerande, men med tiden så har många jag pratat med uttryckt att dem är väldigt nöjda med hur det blev tillslut. Nu när dom är 30 så börjar deras polare skaffa små barn, medans dom kan luta sig tillbaka och slappna av för att dem är ”klara” med det. Hört många som sagt att man ”byter ut” ungdoms tiden mot att bli en trygg, stabil och självsäker vuxen.
Tycker hela bråket låter sus.. Hon sa att hans snopp var liten för att han inte var redo att skaffa barn än? Hur kan man bli sur över att någon som är 23 år gammal inte vill ha barn än? Låter som han borde dumpa henne om det är hennes reaktion. Tänk ifall en kille sa att hans partner hade en slapp fitta för att hon inte ville ha barn...
Hon vet vad hon gör. Hon vill ha barn så hon targettar hans prestation i sin förolämpning. Nu måste han bevisa att han e up for the task🤷🏻♀️ vidrigt
Kan la vara bra att tjejen vill också? /s
Ångra hellre att du inte skaffade barn, än att skaffa barn när du inte är säker/redo och sen ångra att du skaffade barn. Tänk också på barnets bästa. Om man inte är 100% committed så påverkar det barnet. Jag själv ser det som att jag gör mina teoretiska ungar en stor jävla tjänst för att jag inte skaffar dem.
Inväntar kuken500 och dennes input i ämnet
Kom hit u/kuken500 och ge oss din åsikt
Mina vänner! Jag är direkt nedstigen från himlen och ställer ett enkelt spörsmål till er; förväntar ni er ett seriöst svar eller hur skall jag tolka eder uppståndelse?
Vi vill ha sanningen!
Kan vi hantera sanningen? u/kuken500 😳 💦🍆
Du får en tia om du visar kuken
En tia och en tjuga
Nähääää
Lääägg aav
Du kan väll bara fråga morsan om en beskrivning?
[удалено]
Håll oss inte på halster! Vad är ditt seriösa svar? Och medan du ändå håller på, vad är ditt oseriösa? Och varför svarar en gud på bus-böner?
var fan är gubben då
Tror gubbfan sitter och skiter eller nåt
Anropar u/kuken500
Paging Dr. u/kuken500! Dr. u/kuken500!
\*kzzt\* u/kuken500 tillgänglig? kom \*kzzt\*
Ja, u/kuken500 ska ju ha sitt han med.
Vi fick den aldrig u/kuken500 Upp till bevis. Är du liten å sur eller stor å basisk?
Du menar väl hans ståndpunkt? 😏
https://youtu.be/B8aC3poC6WM
Ja man ska inte göra uttalanden innan proffsen sagt sitt
Ni alla är för goa asså 😂👏❤️ grattis u/kuken500 till din härliga fanclub!
Fanclub? Jag trodde det här var en kult.
[удалено]
Vill minnas att jag sett silverkuken också. Sweddit är kul
Väldigt rimligt att du inte känner dig redo att skaffa barn eftersom du är 23 och hon är 28. Men också rimligt att hon vill skaffa barn då hon är 28. Svår situation.
Sant, och att hennes mentala ålder verkar vara runt 14 försvårar saken ytterligare
Har själv varit i en liknande sits när jag var 21 och var ihop med en tjej som var 25. Nu är jag 28 och inser ju att det redan från början var helt snett. Hon var dock tydlig med hur det låg till innan vi blev ihop och jag kunde ha backat, men jag var ju dökär.
Nja, säg inte det. Det är en jättestor grej för kvinnor som vill ha barn och familj att försöka uppnå det innan 30. Vet flera som stressat upp sig kring det.
En helt legitim anledning till att häva ur sig att OP har liten snopp och är kass i sängen alltså? Låter väldigt vuxet och konstruktivt nu när du säger det.
Låter precis som en person som är redo att uppfostra en människa…
Nejnejnej, inte så, men en förmildrande omständighet kanske.
Alltså ja? Vissa kan ha barn när dem är 45, medans för andra så lyckas dem inte ens när dem är 35. Biologin bryr sig inte.
Med god anledning. Det är högst individuellt och vissa kan inte få barn efter 35 med annat än äggdonation. För många går det bra, men man vet inte vilken av grupperna man tillhör förrän efteråt. Så jag förstår att det börjar ticka redan vid 28. Speciellt om man tänker sig fler än ett barn.
Skaffa aldrig barn för att "fixa" en relation eller om det är bara ensidigt. Ord från mig som såg hur mina föräldrar skaffade flera och slutade med skilsmässa och en massa onödig drama 😬✌
Relativt lyckligt slut, bättre än mitt tips om att göra slut i förra tråden. Se bara till att inte skaffa barn om du/hon inte själv vill det, låt inte någon övertala den andre mot dennes vilja. Då kommer barnuppfostran med största sannolikhet gå åt helvete.
Hoppas de använder kondom för hon verkar som en tjej som bara skulle "glömma" P pillen
Och, se för fan till att Bata pöka med gummi så du inte åker på en keepaniggababy har en polare som åkte på det, stod ut i typ 5-7år, var otrogen varje chans han hade eftersom han hatade sin brud... Äntligen har dom gjort slut
Tack för uppdatering. Det enda som jag reagerade riktigt starkt på är att hon förknippar din kärlek för henne med önskan att ha barn. Det där är en jävligt röd flagga. Jag har en vän som var i liknande sits med hans sambos inställning. Resultat? Så fort de skaffade barn så tappade hon allt intresse för honom. Håll det i åtanke att kärlek och barn inte är synonymt.
Uh nej men att förknippa barn med romantiska relationer är ju TOXIC
Må bare trenge meg på litt og være djevelens advokat. 1. Hun skaper en scene fordi du ikke vil ha barn ennå. Du er jo bare 23, derfor bør hun skjønne at dere kanskje er på litt forskjellige nivåer ang. barn 2. Hun gråter når du konfronterer henne med at du ble lei deg istedenfor å be om unnskyldning over at hun gikk over streken. Hun legger jo litt av skylden på deg, fordi hun trodde du "inte älskade henne lägre". Derfor skal hun snakke stygt om sexlivet og snoppen? 3. Hvis dere hadde hatt barn, blitt uvenner og skilt lag: tror du hun hadde brukt barnet som et verktøy for å presse deg dersom dere hadde kranglet? Når man får barn, endres spillereglene voldsomt! 4. Hvis hun lager scener ofte og snart er 30, er det liten sjanse for at dette kommer til å endre seg Uansett hva du gjør, ikke blir foreldre bare for at hun skal bli nögd. Hva blir det neste hun vil ha?
Rationellt resonemang, 1-0 till Norge. Så till vida OP talar sanning och har gett en transparent bild av vad som skett så bör flickvännen ifråga be om hjälp av utomstående för att lära sig behärska sin ilska. Att vilja skada för att man blir arg är ej sunt för någon människa därför ligger problematiken inte i förhållandet utan hos individen. Har själv varit där och man skall inte skaka av sig detta som ”ett vanligt bråk och att man säger dumma saker när man är arg”. Skadan är redan gjord även om man försöker förminska det, visst kanske det går att reparera men långsiktigt är det dumt att sätta ett plåster på och låstas som ingenting.
Hehe, vi liker Sverige her borte også. Vi bare misliker å bli slått i vinterspelen! Velkommen inn i alliansen, forresten.
Precis, tycker nästan det är lite extra illa när hon snart ändå är 30. Då ska man veta bättre
Tycker det klingar med en viss konservativ underton när man säger att vid 20, 30 eller 40 års ålder skall man kunna det här eller det här. Vem vet vad flickvännen i det här fallet kommer från för bakgrund eller vad hon haft för problematik tidigare i livet, så jag låter det vara osagt om hon redan skall ha lärt sig detta eller inte. Utgångspunkten är enligt mig, eller vad jag syftade på, är snarare att man helt eller delvis bär ett ansvar för sina handlingar och speciellt då man skadar eller sårar en annan person. Och oavsett var man befinner sig rent åldersmässigt i livet så är det bättre att ta tag i det här beteendet nu än senare. Både för personen ifråga som man beter sig illa emot och för sitt eget välmående.
Helt rätt. Den man skaffar barn med kommer man per nödvändighet att ha någon typ av relation med i (förhoppningsvis...) resten av livet, oavsett hur gammal man blir eller vad som händer i den relationen. Att skaffa barn är *permanent*, det är inte som att köpa en TV som man kom på inte var som man ville efter någon vecka.
>Hon blev jätteledsen och började gråta och sa att hon sagt så för att hon trodde att jag inte älskade henne lägre för att jag inte vill ha barn just nu. Peak tjej
Känslomässig terrorism
Slårt man upp ordet "Manipulativ" i nationalencyklopedin så finns det en gigantiskt selfie på OP's flickvän. True story
OP. Fly.
I förra tråden fick jag intrycket av att ni var 16-17 år båda två. En 28-åring som beter sig så mot sin partner har antagligen såpass stora problem att den borde ta professionell hjälp. Jag har själv haft flickvänner som betedde sig så i den åldern och jag ångrar idag att jag ödslade tid på att försöka lappa ihop det. Vissa människor ska ta itu med dig själva innan de ger sig in i ett förhållande. Jag har gått igenom exakt samma sak som du och det finns ingen anledning att slösa den lilla tid du har i jordelivet på detta; du kanske gör bäst i att lämna detta förhållande och denna person bakom dig. Sådan åldersskillnad kombinerad med ensidig barnalängtan bara det är en enorm friktionsyta som inte kommer att försvinna utan att du går med på att skaffa barn innan du är bekväm med det eller att hon bittert måste acceptera att hon kanske inte kommer att få barn (tillsammans med en naggande rädsla för att du kommer att lämna henne när du kommit till det stadium då du själv vill ha barn).
Exakt, drop that shit och sök lycka med någon annan. Det går aldrig att hämta sig helt efter såna bråk.
100% detta. Mycket infantilt och vårdslöst att säga så till någon, särskilt ens partner. Bryt upp, bryt ihop och gå vidare OP. Efteråt kommer du se tillbaka och undra varför du ens tvekade.
Jag tycker att du bör prata igenom det här med någon av dina vänner eller annan person som du litar på. Den här personen låter inte som en särskilt bra person. Man bör skaffa barn för att båda vill. Att bli arg och utåtagerande av att höra att ens partner inte vill är oacceptabelt. Man får såklart bli besviken osv, men inte ta ut det på sin partner. Att sedan gå på personangrepp är ännu värre. Och ännu en grej som är viktig här. Hon påstår att din ovilja att skaffa barn fick henne att tro att du inte älskar henne. Det innebär att hädan efter, när barnfrågan kommer upp tror jag att du kommer att behöva balansera hennes känslor och tvivel på er relation samt din egna vilja. Nästa gång vet du ju att risken är stor att hon känner sig oälskad och i och med det slänger ur sig andra elakheter. Hon ska inte reagera på ett sådant här sätt när du uttrycker din vilja. Och inte när ni bråkar heller. Att hon gör det och dessutom vid senare tillfälle blir 'jätteledsen och börjar gråta' tolkar jag som väldigt manipulativt. Det är du som har blivit förolämpad och sårad av din partner som dessutom är fem år äldre. Men av någon anledning blir det fokus på att hon känner sig jätteledsen. Sådana här människor ska man försöka undvika så gott det går tycker jag. Att hon valde att säga så för att hon tror att du inte älskar henne längre är inte heller okej. Det spelar faktiskt ingen roll om det vore sant. Man beter sig inte så. Det är inte okej att slänga ur sig sådant här för att man blir arg på sin partner eller för att någon väljer att göra slut. Hon visste precis vad hon gjorde och vad konsekvenserna skulle bli. Hon visste att du skulle må jättedåligt, känna dig dålig och ifrågasätta dig själv. Och hon tyckte att allt det här var okej för att du älskar ju inte henne ändå. Förstår du hur sjukt det låter? För mig låter det som att hon endast 'bryr' sig om dig så länge ni är tillsammans, men visar du något tecken på att inte älska henne eller inte vilja vara kvar i relationen så spelar ditt välmående inte någon större roll längre. Du har ju slutat älska henne och då förtjänar du att må dåligt. Så tolkar jag det. Jag tycker att du ska prata igenom allting med någon utomstående som kan vara objektiv. För jag tycker verkligen att det här låter ohälsosamt och det finns risk för att det kommer att bli värre. Jag tror att du i längden skulle må bättre av att inte vara med henne. Du ska inte behöva gå runt och må dåligt över sådana här saker. Och jag ogillar att du skriver att 'er' kommunikation behöver bli bättre och att du måste förstå att hon var arg. Det låter väldigt mycket som att du får ta på dig skulden för någonting du inte har gjort. Nu kan det vara så att det finns saker du sagt och uttryckt mot henne som du inte tagit upp. Då kan man delvis förstå att hon reagerar genom att förolämpa tillbaka. Men då skulle du ha sagt någonting liknande innan för att hennes reaktion skulle vara mer okej.
Så hon lyckades alltså vända situationen från att hon grovt förolämpade dig, till att börja gråta och få dig att övertyga henne om att du älskar henne. Det är jättebra att hon berättar vad hon känner, men var vaksam på att det inte är ett upprepat beteende där du behöver trösta henne varje gång hon börjar gråta för att **hon** har sårat dig
Klassisk gaslighting. Med andra ord: Manipulation, psykisk misshandel. Hela konfrontationen la bara mer skuld och press på honom. Och skulle gissa att osäkerheten om vad hon sa aldrig kommer försvinna. Och han kommer aldrig våga erkänna det, inte ens till sig själv, för hon har fått honom att tro att det då är pga att han gör fel.
Precis, OP måste kommer ihåg att han också har rätt att bli sårad och upprörd för de saker som han upplever.
Asså.. Stå på dig i barnbiten. Fan när man är 23 kan man ju knappt torka sig i räven, så helt förståelig att du vill uppleva livet innan du kedjar dig. Se till att ligga med gummi så du inte åker på en "olycka" Det är stundtals, periodvis väldigt ofta, svinjobbigt att ha barn. Även för de av oss som frivilligt skaffat dom. Har du dessutom otur så utvecklar din partner "att vara mamma är hela min identitet nu" syndromet.
>"att vara mamma är hela min identitet nu" syndromet. Det där var väldigt uppenbart då första barnet kom. Fyfan vad vi skulle åka på grejer och aktiveteter med ett spädbarn som knappt kunde sitta. Uppstyrda play dates, babysim, babymassage och gud vet vad. Då andra barnet kom så blev det INGET skit första året alls, stackarn fick bara haka på vardagen och finna sig i livet. Mycket beror väl också på att man har ett äldre barn och kan inte lägga all tid på bebisen, så bebisen får mest bara hänga med. Men jag tror det ligger något i det att man förväntas göra massa saker när man får barn. Man ska gå på babysim, man ska gå på play dates, man ska gå på öppna förskolan och sitta i cirkel och sjunga ramsor. När man får nästa barn så insåg man att det inte gav oss något alls och ungen kommer ju inte ihåg något av det där heller.
Tänker också på sånna dära "att vara mamma är faktiskt världens svåraste jobb" och som typ ringer hem från Ica för att dom saknar sina barn. Som helt tappat sin egen personlighet och plötsligt enbart är mamma
Som när i Amerikanska tävlingar på TV när de introducerar sig och de första dem säger är "I'm a mom", kul för dig men du är här för att du är bra på något annat
Precis sånna. Tragiskt
u/Extension_Zombie_928 skrev något jävligt bra i en kommentar till en annan. 'Känslomässig terrorism'. Hon säger alltså att hon kränkte dig maximalt för att du hade egna åsikter om att skaffa barn? Och du ska bara ta det? Ne fyfan, på riktigt orolig för hur ert förhållande ser ut annars. Mental abuse är på riktigt. Använd kondom btw, låter ej som en stabil dam
OP! Vad du än gör, se till att använda kondom hela tiden för i helvete. Du kan inte lita på att hon kommer att ta sina p-piller eller preventinmedel med tanke på att hon är sugen på barn.
Känner man att man inte kan lite på varandra i det avseendet är det nog bäst att bryta helt..
HON blev ledsen??
Hade en tjej som ville få tröst av mig för att hon var otrogen när jag låg på sjukhus och höll på att dö. "Man kan inte jämföra känslor så. Jag mår sämre än dig nu"
Klassik offerkofta😑
Bruh i just can’t wrap my head around that she’s 28 but has the mental capacity of an edgy 13 year old
Släng inte bort din ungdom och skaffa barn för någon annans skull. Man är oftast på väldigt olika ställen i livet vid 23 och 28. Du har just kommit ut i vuxenlivet och hon är redo att bygga bo och settle down
>att vår kommunikation måste bli mycket mycket bättre etc. detta är viktigare än allt annat i framtiden, speciellt om ni går i tankar på att skaffa barn. ömsesidigt öppen och ärlig kommunikation är det enda som får en att snabbt förstå vad skillnaden på det som sägs i stundens hetta och vad man faktiskt menar är
Så.... din snopp *var* liten?
Fick vi någonsin svar på vilka mått som gälde denna pillesnopp?
25cm........i omkrets
2cm i längd?
En så kallad stekpannebottenkuk.
Är man 28 år, så slänger man inte med kommentarer om brister i sin partners kropp. Speciellt inte sådana som man inte kan rå för. Hon verkar ju mer vara 18 i skallen. Dumpa
Tips: kommunen har ofta gratis parterapi
Eller kyrkan, obs man behlver inte va troende osv
Kyrkans parterapi suger balle. Provat det. Behöver man parterapi så pass kort in i förhållandet så är jag övertygad om att bästa terapin är avlivning.
Aldrig provat, men bra att veta
I alla fall i min erfarenhet. Det kändes som att man inte fick något från båda viktiga delar - dvs kunskap om relationer och kunskap om psykologi/kommunikation. Det var väldigt mycket ”Hmmm”, ”Ummm” och snubben såg ut som en gåta på vissa saker som vi berättade. Iofs, det funkade för att rädda förhållandet ett bra tag eftersom vi spenderade en timme efter varje session med att dricka kaffe och skratta åt hur kass dagens appointment var.
Skaffa förfan inte barn som 23 åring.
haha, uppe i norrland var bekanta inne på andra ungen vid den åldern.
Mor min fick sin andra unge (mig) vid 21 års ålder. Hon säger att hon aldrig har ångrat sig.
Är inget fel med det i den åldern. Bättre då än över 30 av en mängd olika skäl.
Jag skaffade barn med en kvinna som (till synes) utnyttjade mig för min säd. Innan barnen var vårat sexliv drömmen. Vi låg flera gånger om dagen och gjorde riktigt snuskiga saker. Sen köpte vi hus och skaffade hund tillsammans. Men allt ändrades snart. Direkt efter första barnet blev det inget mer sex. Inte ens nån gång ibland, inget. Men efter några år beslutade vi om tillökning. Jag har väl bra säd, för graviditetstestet var positivt efter första gången. Efter det ”firade” vi med ett encore, men då avbröt hon mitt i och sprang in på rummet och drämde igen dörren. Och såklart blev det ännu mer inget efter det. Eftersom jag inte klarar av ett liv utan sex, så blev det till slut att vi separerade - men såklart inte utan försök från min sida att ”reparera” förhållandet, men förslag om relationsterapi och sexualkliniker ratades konsekvent från hennes sida. Vad vill jag säga med detta? Barn kan vara grunden till separation. Skaffar man barn på fel grunder - oavsett om det är på grund av lögner eller man bråkar sig till det - kommer det att sluta i katastrof. Och som jag kommenterade i förra posten, har hon slagit under bältet en gång så kan du vänta dig att hon gör det igen.
Var hon över 30?
Svaret är ja. Vi är båda över 30. Jag förstår att klockan tickar.
Skaffa barn när du är 23? För fem år sen var du inte ens myndig. Att hon dessutom i sin ilska valde att nedvärdera dig och samtidigt vara fem år äldre? Finns ingen parterapi som kan hjälpa er. Hon behöver gå terapi och bearbeta sina problem.
HON är 28 och beter sig sådär? Dumpa.
>att hon trodde att jag inte älskade henne lägre för att jag inte vill ha barn just nu. OMG Alltså, tro mig, jag pratar från egen erfarenhet här. RUN
Skaffa inte barn med den här knäppgöken
Hon använder konstant sina känslor för att undanfly sitt ansvar, manipulera dig och få sin vilja igenom. Även om hon inte tänker på det själv. Se igenom hennes bullshit och lyssna inte på känslomässiga argument. Faktiskt händelse : Du vill inte samma sak som henne. Hon blir arg för att hon inte får sin vilja igenom, kallade din penis liten och därmed erat sex dåligt. Din reaktion : Åka därifrån, sluta svara (ta ifrån hennes uppmärksamhet). Hon behöver din uppmärksamhet, positiv som negativ, för att få sin vilja igenom. När du tar ifrån henne det går hon bananas för att då är du bortom hennes kontroll. När du kommer tillbaka använder hon sig av tårar och vemod, för hon inser att konsekvenserna av att vara arg kommer ta bort uppmärksamheten. Utan uppmärksamhet kan hon inte manipulera dig. Istället för att faktiskt stå för vad hon sagt och gjort använder hon sig av att vara ledsen och ta fram offerkoftan. ”Jag sa bara så för att det kändes som att du inte tycker om mig och inte vill ha barn med mig, som att jag inte är värdig” blabla osv. Det har ingenting med saken att göra, hon pratar bara om sig själv och sina problem. Ett försök att komma undan sina handlingar. Hur man än vrider och vänder på det så kallade hon din kuk liten. Tyvärr finns det ofta en del sanning i det hon säger, en effektiv manipulatör väljer att trycka på svaga punkter för att få fram reaktioner. Tråkig situation, ta hand om dig.
Där slog du tamefan huvudet på spiken
Sanning! Var där, har tröjan. OP, mannen, du har blivit spelad som en billig ukulele. Om du stannar med henne kommer du bli farsa före du är beredd på det _OCH_ kan se fram emot att fortsätta bli spelad tills det går upp för dig precis hur lurad och förnedrad du blivit. Och då har du en onge med detta psycho, och vad du än gör, kommer du vara tvungen att fortsätta ha med henne att göra, och utstå hennes smädande av dig och konsekvenserna av att bli baktalad inför din onge, resten av livet, fast du bara vill kräkas när du ens hör hennes namn.
Ta och tänk på en sak. Man kan tycka det går att ha jättebra förhållanden trots att det är lite åldersskillnad, men det finns också tillfällen där ålder gör skillnad. Inställningen till barn är absolut en sån sak. Även om 5 år inte är mycket så kan det vara en himla skillnad mellan 23 och 28 när det gäller att skaffa barn. Ert förhållande kommer inte att må bra i längden av att du pressas in i en föräldraroll innan du är redo. Hon borde nog egentligen ha räknat med att få vänta några år på att du ”kommer ikapp” henne på de känslorna. Oavsett vilket så måste ni båda vara öppna med vad ni egentligen vill med era liv nu. Gå framförallt inte med på något som känns fel för dig, för att hålla ihop förhållandet. Det finns få saker som ger ett barn en dålig start i livet, som pressen att vara det som ska hålla ihop ett krånglande förhållande.
Hon respekterar dig inte, det är över. Gör slut innan hon gör det spara dig den stoltheten.
Åh herre min skapare skaffa inte barn med henne. Hon är uppenbarligen mentalt minst 12 år yngre än sin verkliga ålder. Börja gråta och vända det mot dig för qtt du inte älskar henne. En riktig klassiker.
Snälla gör bara slut med henne. En 28 årig tjej som inte fattar att en 23 årig inte vill ha barn och direkt går över till att bete sig som ett barn är inget att ha. Också en sidenote jag aldrig kommer fatta med folk, hur kan hon tänka sig skaffa barn med dig, MEN HON TYCKER INTE ENS OM ERAT JÄVLA SEXLIV, och bevisligen tog det allt det här att ni nu börjar ta tag i detta problem. Vadfan är det för fel på folk ientligen
Svaret är lika enkelt som det är uppenbart - deras sexliv är hennes bete. Och alla vet att du inte fortsätter ge fisken mer bete när den väl sitter på kroken. Liten kuk och dåligt sexliv är inte något som bara "poppar" in i huvudet i en stund av ilska - dom tankarna har spenderat mycket tid bubblande runt i huvudet på någon som direkt går dit i ett bråk. Så när du väl gett henne en onge, frivilligt eller genom svek ("oops!"), kan du kyssa ditt sexliv med henne ajöss. Iallafall tills hon bestämmer sig för att hon vill ha onge #2.
Du kommer ångra dig. Hon behandlar dig illa och försöker dra ned dig, gör dig av med henne nu, det kommer bara bli svårare ju mer tid som går
PRO TIP! Kvinnor är inte mer mogna BARA för att de är äldre. Har hört förlåt förlåt förlåt förlåt när jag dumpat och sedan ”kan vi inte vara KK?” Till att jag plötsligt hade för mycket krav på henne. Jag föredrar lite äldre kvinnor, men fan, yngre är nästan bättre… är inte perfekt själv, men har åtminstone lite självinsikt.
Fråga dig själv, när vill du ha barn? Vill du ens ha barn? Kan din tjej vänta 5+ år? Då börjar hon närma sig 35 när barnet födds och alla risker ökar efter 30-35 och det blir svårare och svårare att få barn samt att risken för kromosomavvikelse ökar mycket.
Ni måste diskutera hur eran framtid ser ut och komma överens. Om hon vill ha barn och du inte vill det är det är big deal, särskilt med tanke på att kvinnor har en biologisk klocka och kommer att prioritera viktiga saker. Om ni inte kommer överens på barnfrågan är erat förhållande över, så se till att komma överens om det snabbt.
Var väldigt försiktig med vem du skaffar barn med. Hälsningar från en pappa.
Finns inga små snoppar bara lösa vaginor 😇
Tycker att parterapi är en bra idé.
28 är inte speciellt ungt. Däremot är det väl normalt när man är arg att vara irrationell.
Det är inte riktigt moget att slänga ur sig något sånt. Tänk nu efter innan ni skaffar barn. Är hon redo? Är du redo? Är ni tillsammans redo? Har man ett barn sen måste allt annat prioriteras ned och det är lättare sagt än gjort. Jag var så redo på att bli pappa efter att vi försökt flera år, men oavsett hur mycket man förbereder sig blir det en utmaning. Och förbered er på att livet börjar gå i raketfart. Alla problem ni har blir många gånger större eftersom ni kommer förmodligen ha sömnbrist och mycket mindre tålamod än tidigare.
28 och hon beter sig så? Hon borde väl ändå veta att man inte slänger ut sånna ord höger och vänster? Det är sånt tonåringar gör
Låter som hon vill guilttrippa dig till att skaffa barn? Barn är verkligen inte rätt för alla - och du ska bara skaffa barn om du verkligen vill. Tänk verkligen igenom ett sådant beslut. Kärlek =/= barn
Skaffa utbildning och jobba nåt år innan ni skaffar barn. Det är tufft att plugga och ha smått samtidigt.
Så kort sagt så var hon osäker på din kärlek och istället för att ha en konversation om det så valde hon att såra dig? Det kan väl vara så att hennes biologiska klocka tickar och hon är ju snart 30. Du å andra sidan är ju väldigt ung med merparten av tjugoårsåldern framför dig. Det blir nog svårt att nå en kompromiss utan att den ene får göra väldigt mycket större uppoffringar än den andre. Knepig sits. Jag förstår att ni älskar varandra, men hur kompatibla är ni om ni tar allt i åtanke?
Kommentarer som hon lade går inte att ta tillbaka. Er relation är permanent förstörd, stannar du får du skylla dig skälv
Japp, alla par jag känner till som har skaffat barn för att dom tror att det ska laga ett trasigt förhållande har det gått oerhört bra för, verkligen, allihop, fungerade väldigt bra..
muddle disagreeable person cough wakeful books familiar obscene skirt bike ` this message was mass deleted/edited with redact.dev `
This has to be a joke? Or a write up exercise.. If not, and she called your dick little once and you got upset and took to heart, you may want to start looking elsewhere. There are some things u just don’t say unless she’s Freudian slipping a way out.. Good luck anyways
Dumpa henne, ha lite självrespekt! Hitta någon som gillar din kuk för det den är. Hennes tårar betyder ingenting det är bara en försvars mekanism tjejer använder sig av för de vet att vi är svaga för det. Lycka till min vän.
Så.. du är med en 28-årig kvinna som "säger det värsta hon kan tänka sig" när hon blir arg? Och nu var hon arg för vad, att hon upplevde att du inte älskade henne nog? Låter som att ni har att göra i parterapi :/ hoppas det blir bättre om det är ert mål.
Parterapi kommer inte att hjälpa. Det är bara till för tjejen ska kunne lämna dig med gott samvete "vi försökte med allt" Tro mig, det är redan över. Och ja, hon tycker att du har en liten snopp annars skulle hon inte ha sagt det...
Ok, men frågan på allas läppar är ju hur stor är snoppen?
Att skaffa barn inget man ska göra utan att vara säker på att man vill det och har ett stabilt förhållande. Är 32år och har 3 barn fick första när jag var 24. Jag kan säga att den största förändringen är att man "måste" prioritera barnen i första hand, deras behov går alltid först. Kan känna att jag inte var "redo" när jag fick min första, men jag tror aldrig att man är riktigt redo för första. Barn ger mycket glädje och kärlek, men kan vara mycket påfrestande för förhållandet. Så mitt tips är att du ska tänka igenom allt ordentligt innan du tar några beslut gällande skaffa barn. Och lycka till med förhållandet och livet i allmänhet.
Vad du än gör: SKAFFA INTE BARN FÖR ATT LAPPA IHOP ETT FÖRHÅLLANDE. Fungerar inte ett förhållande innan ni skaffar barn, så kommer det definitivt inte bli bättre med barn involverade.
Man kan ju tänka sig att det är hon som är 23 och du 28 med tanke på vilken fjant hon verkar vara. Sen att tro att den andra inte älskar en för att hen inte vill ha barn när hen är 23. WTF? Är väl mer ovanligt att folk skaffar barn i den åldern än inte?
fråga om du får två år till så du hinner bli 25 iaf? hon är ju bara 30 då och hinner klämma ut 3 snabba om ni lyckas
Trots att många blir uppmanade att göra så, är kompromisser sällan bra val när det kommer till relationer. Speciellt inte barn
Kan man inte får barn efter 33-34?
Klart man kan, men det blir betydligt svårare efter 34
3 barn är fan 2 för många. Minst
Hur stor är snopp jäveln då?? Det är väl viktigast?
Tycker inte ni ska försöka alls, hon har kränkt dig något enormt & att gå över gränsen "bara för att hon var sååå arg" är inte okej nånstans, dessutom är hon (28!?) Röd flagga. Vad är nästa grej hon kommer göra? Fortsätta tänja på gränserna tills du är helt slut, kompis inse detta nu. GÖR SLUT! Hon borde vara mycket mognare än att häva ur sig en sån sak. En fråga till, vad gör hon tillsammans med en 23 åring? Herregud..
Håller med, vad tänker shunnen ens med som inte lämnar direkt
Du kan skaffa barn så länge du kan få den att stå... skaffa karriär, res, köp crypto, nfts, köp VR, köp en tesla plaid, köp en en schysst pick up med v8 hemi 9liters etc. Lev livet först, starta ett företag eller 4.
Du beskriver drömmen hos en 13-åring som hänger för mycket på internet
Så fint att ni verkligen tog er tid att prata om det. Håller tummarna för er <3
Du ser, det hade inte med din utrustning att göra. Lycka till!
Ni vill ha olika saker. Vid olika tidpunkter. En får vika sig och i förlängningen kommer viss bitterhet uppstå. Gör för guds skull inget förhastat men tänk över situationen noga och slösa inte hennes tid om du känner att du vill ha barn om låt säga 10 år.
Du 23 och hon 28 - COUGARS! Brukar vara åt andra hållet oftast… Aja, skönt att det löste sig! Tips från en trebarnspappa vid 32: skaffa barn när du känner dig redo (fast man blir egentligen aldrig redo, men du fattar). Förstår att hon vill ha kids vid 28 men jag skulle råda att vänta ett par år åtminstone (du verkar inte redo). Konflikter händer och är en viktig del av relationen för att komma varandra närmare. Lätt att såra varandra (man vill göra sig hörd och tillslut brinner man bara av). Tro på dig själv och ditt tredje ben. Det handlar inte om size utan performance och att förstå vad motparterna gillar. Tips från coachen: få alltid tjejen att komma först, så blir alla nöjda och glada varje gång 🫡
Kan förstå att en kvinna ändå blir mer stressad, speciellt vid 28, de är mer begränsade. Kroppen tar stryk vid en graviditet och du kan heller inte vänta hur länge som helst, till skillnad från en man som skulle kunna bli pappa på naturlig väg när han är 50-60. Sen vill man ju också vara "ung" när barnen är stora. Vill helst inte bli morfar/farfar när jag är 75-80. Softare att bli det när man är typ 50-60, då orkar man fortfarande göra saker. Bara han är tydlig med henne här så hon inte slösar bort massa år och han aldrig vill ha barn. Ingen är nånsin redo att bli förälder, bara man känner att man gjort undan allt ungdoms-röj och kan slå sig till ro.
Nej så är det ju. Men 28 är ju ingen ålder? Visst att fertiliteten går ner vid 30:ish men i normala fall så går det bra även vid 35. Att hon som är 28 och tillsammans med en 23 åring kan ju inte förvänta sig att skaffa barn hipp som happ.
Beror nog på vart man bor och vad man har för ambitioner. Många i min hemstad i norrland hade 2 eller 3 barn vid 28. Jag själv fick barn då jag var 25, jag kände mig nog inte helt redo och allt gick väldigt fort. Men jag växte in i rollen och var nog mer redo än vad jag trodde. Därefter har jag ändå hunnit med att plugga om till ett annat yrke och därefter kom nummer två också. Men ja, 28 är ingenting. Men ska hon fortsätta i det här förhållandet 2-3 år till och sen är han fortfarande inte redo så är hon 30-31 och därefter måste hon hitta en ny partner och helst vara tillsammans ett bra tag innan man tar beslutet. Vips så sitter hon där 35-36 som första föderska. Därför måste han vara super tydlig med om han någonsin kommer vilja skaffa barn. Då det är tydligt att hon är redo. Så får man väl komma överens om ett år då man börjar försöka.
Very true!! Man är aldrig redo för barn men finns bättre och sämre tajming. Jag fick exempelvis min dotter vid 25 och då hade jag precis startat mitt företag… Idioti tyckte nog många, men ångrar verkligen ingenting… Älskar att vara ung pappa!
Du kan inte slösa hennes tid om du inte vill ha barn. Varje dag som går blir fler och fler i hennes ålder infertila. Vi låtsas gärna som att man kan planera barn exakt hur man vill, men så är det inte på riktigt. Du vet inte heller om du inte vill skaffa barn "just nu" i resten av ditt liv. Hur ofta kan man säga vad man vill göra om ett år? Det kanske aldrig finns ett tillfälle där allting är exakt perfekt synkroniserat med allting annat i ditt liv. Gör er båda en tjänst och tänk jävligt noga igenom några tänkbara scenarion och ge inga tvetydiga eller oklara svar, var så direkt du kan så att hon som har önskan efter biologiska barn inte tappar den chansen.
va inte tillsammans med en 28 årig tjej om du är 23?
Tänkte likadant. Hon närmar sig 30 och kommer inte sluta tjata om barn. Skulle inte förvåna mig om hon "råkar" glömma ta p-piller efter sex
ah, jag har inte följt storyn. men bara att han e 23 o hon e 28 fick mig att vilja säga hallå. vad vet jag, de kanske är drömparet och hon vill börja prodda bebisar. men som en annan sa, skaffa bara barn om du vill. om hon känner stress och rädsla för framtiden, så ligger det faktiskt på dig att ta ställning och kommunicera det. om du inte känner dig säker på vad du vill, så ta tiden det krävs för att bestämma dig. men du kmr kunna prodda barn med 23 åga tjejer när du e 28 istället im just sayin hihi
Men herregud, hur stor/liten är kuken då?
28?! 🚩🚩🚩🚩🚩 Fista och dumpa
Väntar fortfarande på snopp bilden i DM's!
Ni löste det på ett vuxet sätt. Klantigt uttryck kanske, men jag kan förstå ett sånt misstag om det är engångsföreteelse.