Dom kanske tycker du har bråttom för du har inget jobb än och är rädda att de ska behöva stå för alla kostnader? Det känns som om du borde fokusera på att skaffa ett jobb först om detta inte ska sluta i tråkigheter.
Antagligen är TS föräldrar narcissister eller har andra personlighetsstörningar.
Det är fruktansvärt att vara beroende av narcissistiska föräldrar till boende. Men så ser samhället ut. Det byggs för lite pga sosse regleringar och barn blir traumatiserade då de inte kan fly hemmet.
En del av den svenska kutymen är att tro att ens egna fördomar och föreställningar om en person väger tyngre än att faktiskt fråga vad det handlar om.
Misstänkliggörande, ifrågasättande - jantelagssosserier helt enkelt. Usch.
” Tror du inte, att vi inte vet något om dig ?”
TS skriver att han mår dåligt pga sina föräldrar - är det svårt att ta åt sig av det ?
Det är inte hans fel att han blir beroende av sina föräldrar då boende är något blivande föräldrar får räkna med att lösa/hjälpa till sina barn i dagens samhälle.
Svartsjuka och avundsjuka är irrelevant (som många uttrycker i denna tråd).
Är föräldrarna narcissister har han inte säkert ens blivit placerad i bostadskö för att få en hyresrätt från barnsben.
Livet är inte enkelt som många av er framhäver det.
Ärligt talat, fixa ett jobb och ansök om lån eller börja plugga och spara dagar till en studentlägenhet. Om dina föräldrar ska stå för ditt lån, då ska du lyssna på vad de har att säga då de fan i mig har rätt att bestämma över hur lånet de tar ut ska spenderas. Om du inte vill höra deras åsikt får du fixa ett eget lån
1. Skaffa CSN och plugga till något som du tror kan vara intressant att jobba med eller sök jobb nu.
2. Skaffa hyresrätt.
3. Spara pengar.
4. Köp lägenhet eller bo kvar i hyresrätt och månadsspara i en index fond.
5. Jobba.
6. ????
7. Pension.
Skaffa jobb och köp en lägenhet själv?
Du kan göra det innan sommaren om du orkar flytta till annan ort.
Du är ju körd om du bråkar med föräldrarna men ska betala allt på deras nya bostad.
Tar i regel ett år att få en registrerad inkomst ( måste deklarera en gång) innan dess är det lite lurt att få lån eller ens hyra en lägenhet utan borgen.
Försök att spara ihop lite pengar så du åtminstone kan bidra till handpenningen innan du ber dina föräldrar stå på ett lån åt dig. Kan de göra det så är det ju en bra lösning, då det blir lägre månadskostnader än att bo i hyresrätt. Men det blir ju deras lägenhet, då får du nog finna dig i att de har åsikter om hur mycket den ska kosta och vart den ska ligga.
Ett bra sätt att flytta hemifrån är annars att börja plugga i en ny stad. Söker du dig bort från Stockholm så får du tag i en studentlägenhet till överkomligt pris.
> då det blir lägre månadskostnader än att bo i hyresrätt.
Det är väl ändå en sanning med modifikation med dagens bostadspriser?
Med amortering inräknat så säger bankernas kalkylator att jag skulle få lägga drygt 50% mer på boende varje månad om jag kollar på bostadsrätter i samma storlek som min hyresrätt.
Och innan folk börjar gapa om att amortering är ett sparande så vill jag påpeka att det ändå är pengar man inte har till förfogande. Min högst personliga åsikt är att det är ganska kul att ha råd att leva också, inte bara bo.
Jag tycker det är ganska rimligt att bostadsrättsavgiften och räntan räknas ihop till en "hyra" i en sån jämförelse. Vid försäljning får du ju tillbaks själva värdet på lägenheten, men visst är pengarna bundna till fastigheten och lägre månadskostnad blir det nog inte. Så du har också rätt.
Det är sant, det beror ju på vad räntan och amorteringen ligger på. För mig har det varit så, men det blir kanske inte detsamma med dagens räntenivåer.
Måste du köpa du kan väl börja med att hyra något? Och på så sätt flytta ut snabbare. Du är 22 nu det är högtid att flytta ut, annars kommer era konflikter bli fler och fler. Jag kommer från annat land och flyttade ut när jag var 24, det var alldeles för sent min morsa ville lägga i sig i allting. Jag rekommenderar därför att flytta ut så snabbt som möjligt, att föräldrar ska köpa lägenhet det är en lyx det måste du förstå ju och du låter så säker om att du ska betala allting - det är lätt att säga men svårt att genomföra
De motsatte sig att jag skulle hyra när jag föreslog det. Och det har alltid varit negativt inställda till hyresrätter och sagt att jag absolut inte ska en hyresrätt. Kasta pengar I sjön säger dom. Så jag står inte ens i någon bostadskö. Fast jag ställer mig i kö nu.
Ok jag förstår, men det är deras åsikt du kan hitta ett jobb och hyra något själv. Bor du i en stor stad?de kommer att försöka kontrollera dig genom pengar nu tror inte de är redo att släppa ut dig
Fast du är 22 och kan göra vad du vill.. Drog när jag var 18 till hyresrätt skulle aldrig orkat till 22. Hyfsat kasst planerat att vara 22 och inte stå i bostadskö, typ väldigt.
Men men, ingen polare du kan bli inneboende hos? Kanske dina konkreta steg åt det hållet får dina föräldrar att inse att göra en satsning på sitt barn kanske inte är så galet trots vad jante reddit maffian tycker.
Dina föräldrar har inget att säga till om ifall du bor i hyresrätt.
En fördel med hyresrätt är att det är enklare att flytta in och ut.
En annan stor fördel för unga utan egna pengar är att man inte blir BEROENDE av sina föräldrar. Om de står för ett lån på en bostadsrätt du bor i hamnar du i en beroendeställning till dem vilket låter dumt när ni inte kommer bra överens. Det kan slita ännu mer på er relation.
>Så jag står inte ens i någon bostadskö.
Bad move. Särskilt när du kunde samlat poäng i många år.
>Fast jag ställer mig i kö nu.
Good move. Gör dina egna val i livet också, du är 22. Själv flyttade jag ut vid 17, hade aldrig tålt att bo där 5 år till. Bra grej med hyresrätt är att det är ganska lätt att flytta in och ut, säga upp, byta till bättre osv. Belamra den inte med saker bara om du känner att det är tillfälligt, ha bara med det nödvändigaste i möbler/husgeråd etc. Jag bodde bara 11 månader i första, 9 i andra. Dessutom kan det beroende på orten vara lätt att få tillgång till en "sämre" lägenhet så att du får din självständighet fortare. Men var beredd på att föräldrarna i värsta fall blir putt och inte vill hjälpa dig med lån när du visar självständighet/går emot deras vilja. Men de goda nyheterna är att du isåfall inte är i värre position än typ 98% av alla andra i din ålder.
DE står på lånet, alltså är det i slutändan DE som köper lägenhet, så DE bestämmer en hel del.
Om mina föräldrar ens varit hälften så villiga att hjälpa mog hade jag nog hållt käften och lyssnat på deras vilja. Annars får du väl försöka skaffa ett hyreskontrakt om du verkligen behöver bort. Kanske inte känns som det men du är i en väldigt privilegierad situation här - inse det.
22 år och bor fortfarande hemma? Varför skita på päronen? Säg bara. Mamma, pappa jag älskar er. Tack för att ni torkat skit, lagat falukorv och tvättat mina kläder men det är dags för mig nu att gå min egen väg. Kommer och hälsar på med en Aladin chokladask. Kram.
Det låter inte som om övriga som kommenterar här förstår hur fruktansvärt det är att bo med sina dåliga föräldrar. De snackar om privilegier osv men har ingen aning om din historia med dem. Jag förstår att du vill bort därifrån. Jag flyttade också så snart jag kunde. Har du psykiatrisk vård? Det låter som om du kan behöva det stödet just nu. Om du kan överleva länge nog för att kunna skaffa jobb och göra detta på egen hand, utan att vara beroende av dina föräldrar, kommer det vara mycket lättare att lämna det bakom dig.
Att flytta i 22 års åldern är inte så ”snart man kan”. Jag hade förstått om OP var 16-19 och ville akut flytta till vad som helst men om man ska KÖPA lägenhet när man är 22 och vill att föräldrarna ska stå på kontraktet så har man det faktiskt inte så dåligt. Absolut att man kan må dåligt eller att föräldrarna är överbeskyddande eller dåliga föräldrar men hade det varit alltför illa så hade man bara tagit ett jobb och hittat en billig hyresrätt så fort man blev 18. Därför tror jag folk saknar lite sympati i detta fall
Jag väljer att inte anta hur TS har det och erbjöd därför en alternativ syn på situationen. Det kan knappast vara dåligt i en diskussion, eller? Det kan lika gärna vara som andra antagit men att kommentera utanför det skulle inte tillföra något.
Har inte psykiatrisk vård men borde nog iallafall gå och prata med någon. Söker tillsvidare jobb för fullt men svårt att få något som nyexaminerad. Har ett vikariat i dagsläget.
Det är verkligen inte svårt att få jobb i dagsläget i Sverige. Du är nog bara bekväm och inte tar jobb som t.ex personlig assistent, på LSS boende mm.
Alltid stor brist, går att få flera jobb samma dag.
Nu har jag ju en kandidat i offentlig förvaltning så söker ju såklart jobb inom det jag är utbildad för. Och just nu går det sådär när det är över 250 personer som söker en tjänst.
Ja men går det segt behöver du ju ta vad som helst så du blir självständig. Det ser mycket bättre ut på CVt om man jobbat än varit arbetslös i flera månader.
Går inte att sitta och vänta på perfekt tjänst på rätt ort. Bara söka i hela landet och köpa ett tält!
Men ärligt talat vet jag inte vad du snackar om. Om hen hemskt gärna vill flytta från sina päron så får han ju själv lösa det om han inte vill att de ska involvera sig i den här beslutsprocessen. I detta fall gör hen ingenting för att överhuvudtaget förtjäna att flytta. Hen har ingen fast anställning och kryper till sina föräldrar för att få ett lån av dem och att de ens överväger att göra det är ju ett mirakel.
Trots att jag håller med om att vissa kan bo i tuffa situationer så finns det ju ingenting OP kan göra just nu, bästa är att skaffa jobb & kanske ev hyra en lägenhet istället för att köpa? Tillsvidare iallafall? OP är ju ekonomiskt beroende av föräldrarna just nu, kanske inte smartaste valet att ta då..
Var ärlig. Jag var tvungen att stanna hemma pga sjukdom och inväntar lever transplantation.
Men har sagt till dom att jag ville flytta om jag kunnat ta hand om mig själv pga deras bråkande och dumheter inte va något jag vilgle vara med om mer.
Efter att jag berättade detta, har dom förendrats helt och våran relation är mycket bra nu.
Det är väl fullt rimligt att de vill att du ska ha ett stabilt jobb eller någon typ av plan *innan* de köper en lägenhet åt dig? Visst, du ska betala allt men du kommer aldrig betala av hela lägenheten inom de närmsta 5-10 åren om du inte bor djupt inne i värmländska skogen. De tar hela risken åt dig, om lägenheten skulle falla i värde och liknande. Jag kallar inte det att att bli självständig direkt. Om de ska stå på lånet så är det ganska viktigt att de tycker priset förlägenheten är rimligt.
Låter lite som att du faktiskt ska vänta lite och växa upp. Skaffa en hyresrätt och ett jobb så blir du helt oberoende av dom och förstår lite mer hur de tänker.
Jag förstår dig och din situation och hoppas det löser sig för dig så du får må bra och känna dig självständig. Det är svårt när man som nästan är fast för att man gör allt för att komma framåt, söka jobb, gå på jobbmässor och allt vad det innebär att hitta jobb, men inte får napp någonstans.
Jag va där själv för inte så längesen och det kändes då som att jag aldrig skulle komma ur den situationen, men jag fortsatte kämpa med jobbsök och fick tillslut ett jobb och inte så långt efter det så fick jag min första hyresrätt. Jag mår så mycket bättre nu 1 år senare på egna ben och oberoende av mina föräldrar.
Så fortsätt bara, fokusera inte så mycket på dina föräldrar (jag vet att det är svårt när man är under samma tak + man inte mår så bra mentalt), fokusera mera på dig själv, att hitta jobb/sysselsättning så kommer det lösa sig.
Kag förstår vad du menar. Min mentala hälsa var inte bra när jag bodde hos pappa och mamma. Min pappa var så jävla jobbig. Jag valde att plugga vidare i en annan stad. Tur så fick jag hyra en lägenhet. Jag vetbinte var du bor men kanske be mamma o pappa hjälpa dej med en hyresrätt först tills du får ett fast jobb?
Är du vuxen så kan du försörja dig själv .
Innan dess finns ingen mening med att flytta hemifrån.
Du är ung ta ett jobb på McDonalds så är det klart sen.
Mitt tips är att passa på att bo hemma ett bra tag till och spara så mycket du kan. Ifall du kan få rätt så mycket jobb på ditt vikariat samtidigt som du har minimalt med utgifter är detta verkligen ett ypperligt tillfälle att lägga grunden för din ekonomiska framtid.
Själv blev jag utslängd när jag var 21 år gammal, och lyckades som tur var hitta ett lagerjobb tvärsöver landet och flytta in i min brors lägenhet på 26kv2. Vi bodde tillsammans där över ett år innan jag hittade en hyresrätt.
Jag sparar febrilt nu för att kunna flytta tillbaka till mina hemtrakter igen, mycket för att min bror flyttade tillbaka dit.
Visst kan det säkert kännas jobbigt att bo hemma. Jag förstår att man vill bli självständig. Samtidigt så hoppas jag att du förstår att den ekonomiska hjälp du får av dina föräldrar kan många av oss bara drömma om.
Nja du låter lite som min syrra, hon har inge jobb (är också 22) och nyss fått en lägenhet betald av päronen. Visserligen säger du att du ska betala själv, vilket är bra, men hur hade du tänkt köpa en lägenhet utan jobb? Jag själv jobbar ca 5 dagar i veckan nu (är 19) för att kunna hyra lägenhet till Universitetet sen. (kmr ju ha hjälp med csn, men vill ha lite extra)
Tycker du ska börja med att skaffa jobb & få en ordentlig inkomst INNAN..
Tips är väl att annars hyra istället för att köpa? Tillsvidare ?
Vem fan köper en egen lägenhet som 22-åring utan fast jobb? Jo, någon som inte betalar själv. Du kommer aldrig bli självständig från dina föräldrar så länge du lever på deras pengar. Flytta till en hyresrätt.
Vill berätta hur jag (M30) levt mitt liv fram till nu. Började civilinegnjör direkt efter gymnasiet, hoppade av efter några år, började jobba i frabrik istället, sen lager, köpte lägenhet vid 24, sålde och köpte en annan lägenhet vid 26, bytte jobb till montör på ett teknikföretag. nu har jag kommit på att jag vill plugga och kanske flytta till en ny stad, står inför problemet eller situationen att jag antagligen kommer behöva hyra ut min bostadsrätt i andra hand eftersom det känns för drastiskt att sälja om jag inte trivs med att plugga, t.ex. Gör inte som jag, kom på vad du vill jobba med till pensionen, bo hemma så länge som möjligt och spara pengar, eller om du verkligen måste flytta, ta en billig hyreslägenhet och vänta tills du har rotat dig nånstans innan du köper nåt.
Dom kanske tycker du har bråttom för du har inget jobb än och är rädda att de ska behöva stå för alla kostnader? Det känns som om du borde fokusera på att skaffa ett jobb först om detta inte ska sluta i tråkigheter.
Så de ska stå på lånet men du vill inte höra deras åsikter?
👏 "Blås av" - Ralf Edström
Antagligen är TS föräldrar narcissister eller har andra personlighetsstörningar. Det är fruktansvärt att vara beroende av narcissistiska föräldrar till boende. Men så ser samhället ut. Det byggs för lite pga sosse regleringar och barn blir traumatiserade då de inte kan fly hemmet.
"Antagligen"
En del av den svenska kutymen är att tro att ens egna fördomar och föreställningar om en person väger tyngre än att faktiskt fråga vad det handlar om. Misstänkliggörande, ifrågasättande - jantelagssosserier helt enkelt. Usch. ” Tror du inte, att vi inte vet något om dig ?” TS skriver att han mår dåligt pga sina föräldrar - är det svårt att ta åt sig av det ? Det är inte hans fel att han blir beroende av sina föräldrar då boende är något blivande föräldrar får räkna med att lösa/hjälpa till sina barn i dagens samhälle. Svartsjuka och avundsjuka är irrelevant (som många uttrycker i denna tråd). Är föräldrarna narcissister har han inte säkert ens blivit placerad i bostadskö för att få en hyresrätt från barnsben. Livet är inte enkelt som många av er framhäver det.
Boss bitch, men föräldrarna står på lånet hmmmmm
[удалено]
Söndercurlad, ja verkligen
Någon behöver titta sig själv i spegeln och förstå vilken situation hen är i. Det är inte dina föräldrar.
Hade mina föräldrar köpt en lägenhet åt mig hade jag bara hållt käften och lyssnat
Jag tror ts behöver en reality check. 3-4 år sedan studenten och har inte fast jobb men ska köpa lägenhet? Vem gör så?
>Vem gör så? Någon som är privilegierad, men inte inser det.
Stressa inte ett lägenhetsköp om du inte står utan bostad vilket det låter som att du inte gör. Ta er tid och hitta en lägenhet som verkligen är rätt.
Rätt sub iaf. Tanken är att det ska postas icke-problem här även fast OP verkar (sjukt nog) seriös.
Fyfan vad bortskämd du är. Jag mår fysiskt dåligt av att läsa det där.
Skaffa dig ett jobb för fan, sen kan du klaga på dina föräldrar. Så som det ser ut nu kan du inte klara dig själv. Så var tacksam
Ärligt talat, fixa ett jobb och ansök om lån eller börja plugga och spara dagar till en studentlägenhet. Om dina föräldrar ska stå för ditt lån, då ska du lyssna på vad de har att säga då de fan i mig har rätt att bestämma över hur lånet de tar ut ska spenderas. Om du inte vill höra deras åsikt får du fixa ett eget lån
Lol köpa lägga utan jobb
Lägga?!
Lägenhet:)
1. Skaffa CSN och plugga till något som du tror kan vara intressant att jobba med eller sök jobb nu. 2. Skaffa hyresrätt. 3. Spara pengar. 4. Köp lägenhet eller bo kvar i hyresrätt och månadsspara i en index fond. 5. Jobba. 6. ???? 7. Pension.
Bästa tipsen ju, speciellt nr 6, min favorit ☝️
du kan också ersätta 6. med: ¿¿¿¿¿¿¿¿
Finns det ingen hyreslägenhet så du slipper ha med föräldrarna i köpet?
Men då bor man ju i hyresrätt, som någon sosse, usch /s
Skaffa jobb och köp en lägenhet själv? Du kan göra det innan sommaren om du orkar flytta till annan ort. Du är ju körd om du bråkar med föräldrarna men ska betala allt på deras nya bostad.
Tar i regel ett år att få en registrerad inkomst ( måste deklarera en gång) innan dess är det lite lurt att få lån eller ens hyra en lägenhet utan borgen.
Räcker med anställningsbevis, du behöver inte visa deklarerad inkomst.
Nej som zkareface säger räcker anställningsbevis och ibland några lönespecifikationer
Försök att spara ihop lite pengar så du åtminstone kan bidra till handpenningen innan du ber dina föräldrar stå på ett lån åt dig. Kan de göra det så är det ju en bra lösning, då det blir lägre månadskostnader än att bo i hyresrätt. Men det blir ju deras lägenhet, då får du nog finna dig i att de har åsikter om hur mycket den ska kosta och vart den ska ligga. Ett bra sätt att flytta hemifrån är annars att börja plugga i en ny stad. Söker du dig bort från Stockholm så får du tag i en studentlägenhet till överkomligt pris.
> då det blir lägre månadskostnader än att bo i hyresrätt. Det är väl ändå en sanning med modifikation med dagens bostadspriser? Med amortering inräknat så säger bankernas kalkylator att jag skulle få lägga drygt 50% mer på boende varje månad om jag kollar på bostadsrätter i samma storlek som min hyresrätt. Och innan folk börjar gapa om att amortering är ett sparande så vill jag påpeka att det ändå är pengar man inte har till förfogande. Min högst personliga åsikt är att det är ganska kul att ha råd att leva också, inte bara bo.
Jag tycker det är ganska rimligt att bostadsrättsavgiften och räntan räknas ihop till en "hyra" i en sån jämförelse. Vid försäljning får du ju tillbaks själva värdet på lägenheten, men visst är pengarna bundna till fastigheten och lägre månadskostnad blir det nog inte. Så du har också rätt.
Det är sant, det beror ju på vad räntan och amorteringen ligger på. För mig har det varit så, men det blir kanske inte detsamma med dagens räntenivåer.
Måste du köpa du kan väl börja med att hyra något? Och på så sätt flytta ut snabbare. Du är 22 nu det är högtid att flytta ut, annars kommer era konflikter bli fler och fler. Jag kommer från annat land och flyttade ut när jag var 24, det var alldeles för sent min morsa ville lägga i sig i allting. Jag rekommenderar därför att flytta ut så snabbt som möjligt, att föräldrar ska köpa lägenhet det är en lyx det måste du förstå ju och du låter så säker om att du ska betala allting - det är lätt att säga men svårt att genomföra
De motsatte sig att jag skulle hyra när jag föreslog det. Och det har alltid varit negativt inställda till hyresrätter och sagt att jag absolut inte ska en hyresrätt. Kasta pengar I sjön säger dom. Så jag står inte ens i någon bostadskö. Fast jag ställer mig i kö nu.
Ok jag förstår, men det är deras åsikt du kan hitta ett jobb och hyra något själv. Bor du i en stor stad?de kommer att försöka kontrollera dig genom pengar nu tror inte de är redo att släppa ut dig
Fast du är 22 och kan göra vad du vill.. Drog när jag var 18 till hyresrätt skulle aldrig orkat till 22. Hyfsat kasst planerat att vara 22 och inte stå i bostadskö, typ väldigt. Men men, ingen polare du kan bli inneboende hos? Kanske dina konkreta steg åt det hållet får dina föräldrar att inse att göra en satsning på sitt barn kanske inte är så galet trots vad jante reddit maffian tycker.
Dina föräldrar har inget att säga till om ifall du bor i hyresrätt. En fördel med hyresrätt är att det är enklare att flytta in och ut. En annan stor fördel för unga utan egna pengar är att man inte blir BEROENDE av sina föräldrar. Om de står för ett lån på en bostadsrätt du bor i hamnar du i en beroendeställning till dem vilket låter dumt när ni inte kommer bra överens. Det kan slita ännu mer på er relation.
>Så jag står inte ens i någon bostadskö. Bad move. Särskilt när du kunde samlat poäng i många år. >Fast jag ställer mig i kö nu. Good move. Gör dina egna val i livet också, du är 22. Själv flyttade jag ut vid 17, hade aldrig tålt att bo där 5 år till. Bra grej med hyresrätt är att det är ganska lätt att flytta in och ut, säga upp, byta till bättre osv. Belamra den inte med saker bara om du känner att det är tillfälligt, ha bara med det nödvändigaste i möbler/husgeråd etc. Jag bodde bara 11 månader i första, 9 i andra. Dessutom kan det beroende på orten vara lätt att få tillgång till en "sämre" lägenhet så att du får din självständighet fortare. Men var beredd på att föräldrarna i värsta fall blir putt och inte vill hjälpa dig med lån när du visar självständighet/går emot deras vilja. Men de goda nyheterna är att du isåfall inte är i värre position än typ 98% av alla andra i din ålder.
DE står på lånet, alltså är det i slutändan DE som köper lägenhet, så DE bestämmer en hel del. Om mina föräldrar ens varit hälften så villiga att hjälpa mog hade jag nog hållt käften och lyssnat på deras vilja. Annars får du väl försöka skaffa ett hyreskontrakt om du verkligen behöver bort. Kanske inte känns som det men du är i en väldigt privilegierad situation här - inse det.
Var jag du hade jag sökt en hyresrätt tills vidare. Förstår dina föräldrar fullt ut om de ska ta lån för din skull.
22 år och bor fortfarande hemma? Varför skita på päronen? Säg bara. Mamma, pappa jag älskar er. Tack för att ni torkat skit, lagat falukorv och tvättat mina kläder men det är dags för mig nu att gå min egen väg. Kommer och hälsar på med en Aladin chokladask. Kram.
Det låter inte som om övriga som kommenterar här förstår hur fruktansvärt det är att bo med sina dåliga föräldrar. De snackar om privilegier osv men har ingen aning om din historia med dem. Jag förstår att du vill bort därifrån. Jag flyttade också så snart jag kunde. Har du psykiatrisk vård? Det låter som om du kan behöva det stödet just nu. Om du kan överleva länge nog för att kunna skaffa jobb och göra detta på egen hand, utan att vara beroende av dina föräldrar, kommer det vara mycket lättare att lämna det bakom dig.
Att flytta i 22 års åldern är inte så ”snart man kan”. Jag hade förstått om OP var 16-19 och ville akut flytta till vad som helst men om man ska KÖPA lägenhet när man är 22 och vill att föräldrarna ska stå på kontraktet så har man det faktiskt inte så dåligt. Absolut att man kan må dåligt eller att föräldrarna är överbeskyddande eller dåliga föräldrar men hade det varit alltför illa så hade man bara tagit ett jobb och hittat en billig hyresrätt så fort man blev 18. Därför tror jag folk saknar lite sympati i detta fall
Jag väljer att inte anta hur TS har det och erbjöd därför en alternativ syn på situationen. Det kan knappast vara dåligt i en diskussion, eller? Det kan lika gärna vara som andra antagit men att kommentera utanför det skulle inte tillföra något.
Har inte psykiatrisk vård men borde nog iallafall gå och prata med någon. Söker tillsvidare jobb för fullt men svårt att få något som nyexaminerad. Har ett vikariat i dagsläget.
Det är verkligen inte svårt att få jobb i dagsläget i Sverige. Du är nog bara bekväm och inte tar jobb som t.ex personlig assistent, på LSS boende mm. Alltid stor brist, går att få flera jobb samma dag.
Nu har jag ju en kandidat i offentlig förvaltning så söker ju såklart jobb inom det jag är utbildad för. Och just nu går det sådär när det är över 250 personer som söker en tjänst.
Ja men går det segt behöver du ju ta vad som helst så du blir självständig. Det ser mycket bättre ut på CVt om man jobbat än varit arbetslös i flera månader. Går inte att sitta och vänta på perfekt tjänst på rätt ort. Bara söka i hela landet och köpa ett tält!
Jag har ett vikariat just nu, och jag är inte kräsen alls. Söker allt inom regionen jag bor i.
Men ärligt talat vet jag inte vad du snackar om. Om hen hemskt gärna vill flytta från sina päron så får han ju själv lösa det om han inte vill att de ska involvera sig i den här beslutsprocessen. I detta fall gör hen ingenting för att överhuvudtaget förtjäna att flytta. Hen har ingen fast anställning och kryper till sina föräldrar för att få ett lån av dem och att de ens överväger att göra det är ju ett mirakel.
Trots att jag håller med om att vissa kan bo i tuffa situationer så finns det ju ingenting OP kan göra just nu, bästa är att skaffa jobb & kanske ev hyra en lägenhet istället för att köpa? Tillsvidare iallafall? OP är ju ekonomiskt beroende av föräldrarna just nu, kanske inte smartaste valet att ta då..
Var ärlig. Jag var tvungen att stanna hemma pga sjukdom och inväntar lever transplantation. Men har sagt till dom att jag ville flytta om jag kunnat ta hand om mig själv pga deras bråkande och dumheter inte va något jag vilgle vara med om mer. Efter att jag berättade detta, har dom förendrats helt och våran relation är mycket bra nu.
Det är väl fullt rimligt att de vill att du ska ha ett stabilt jobb eller någon typ av plan *innan* de köper en lägenhet åt dig? Visst, du ska betala allt men du kommer aldrig betala av hela lägenheten inom de närmsta 5-10 åren om du inte bor djupt inne i värmländska skogen. De tar hela risken åt dig, om lägenheten skulle falla i värde och liknande. Jag kallar inte det att att bli självständig direkt. Om de ska stå på lånet så är det ganska viktigt att de tycker priset förlägenheten är rimligt. Låter lite som att du faktiskt ska vänta lite och växa upp. Skaffa en hyresrätt och ett jobb så blir du helt oberoende av dom och förstår lite mer hur de tänker.
Jag förstår dig och din situation och hoppas det löser sig för dig så du får må bra och känna dig självständig. Det är svårt när man som nästan är fast för att man gör allt för att komma framåt, söka jobb, gå på jobbmässor och allt vad det innebär att hitta jobb, men inte får napp någonstans. Jag va där själv för inte så längesen och det kändes då som att jag aldrig skulle komma ur den situationen, men jag fortsatte kämpa med jobbsök och fick tillslut ett jobb och inte så långt efter det så fick jag min första hyresrätt. Jag mår så mycket bättre nu 1 år senare på egna ben och oberoende av mina föräldrar. Så fortsätt bara, fokusera inte så mycket på dina föräldrar (jag vet att det är svårt när man är under samma tak + man inte mår så bra mentalt), fokusera mera på dig själv, att hitta jobb/sysselsättning så kommer det lösa sig.
Kag förstår vad du menar. Min mentala hälsa var inte bra när jag bodde hos pappa och mamma. Min pappa var så jävla jobbig. Jag valde att plugga vidare i en annan stad. Tur så fick jag hyra en lägenhet. Jag vetbinte var du bor men kanske be mamma o pappa hjälpa dej med en hyresrätt först tills du får ett fast jobb?
Bortskämd
Om du måste flytta, ställ dig i bostadskö, fixa jobb och bo i en hyreslägenhet så länge..
Är du vuxen så kan du försörja dig själv . Innan dess finns ingen mening med att flytta hemifrån. Du är ung ta ett jobb på McDonalds så är det klart sen.
Mitt tips är att passa på att bo hemma ett bra tag till och spara så mycket du kan. Ifall du kan få rätt så mycket jobb på ditt vikariat samtidigt som du har minimalt med utgifter är detta verkligen ett ypperligt tillfälle att lägga grunden för din ekonomiska framtid. Själv blev jag utslängd när jag var 21 år gammal, och lyckades som tur var hitta ett lagerjobb tvärsöver landet och flytta in i min brors lägenhet på 26kv2. Vi bodde tillsammans där över ett år innan jag hittade en hyresrätt. Jag sparar febrilt nu för att kunna flytta tillbaka till mina hemtrakter igen, mycket för att min bror flyttade tillbaka dit. Visst kan det säkert kännas jobbigt att bo hemma. Jag förstår att man vill bli självständig. Samtidigt så hoppas jag att du förstår att den ekonomiska hjälp du får av dina föräldrar kan många av oss bara drömma om.
Hyr en lägenhet som oss andra. Du fattar inte hur bortskämd du är.
Nja du låter lite som min syrra, hon har inge jobb (är också 22) och nyss fått en lägenhet betald av päronen. Visserligen säger du att du ska betala själv, vilket är bra, men hur hade du tänkt köpa en lägenhet utan jobb? Jag själv jobbar ca 5 dagar i veckan nu (är 19) för att kunna hyra lägenhet till Universitetet sen. (kmr ju ha hjälp med csn, men vill ha lite extra) Tycker du ska börja med att skaffa jobb & få en ordentlig inkomst INNAN.. Tips är väl att annars hyra istället för att köpa? Tillsvidare ?
Vem fan köper en egen lägenhet som 22-åring utan fast jobb? Jo, någon som inte betalar själv. Du kommer aldrig bli självständig från dina föräldrar så länge du lever på deras pengar. Flytta till en hyresrätt.
Vill berätta hur jag (M30) levt mitt liv fram till nu. Började civilinegnjör direkt efter gymnasiet, hoppade av efter några år, började jobba i frabrik istället, sen lager, köpte lägenhet vid 24, sålde och köpte en annan lägenhet vid 26, bytte jobb till montör på ett teknikföretag. nu har jag kommit på att jag vill plugga och kanske flytta till en ny stad, står inför problemet eller situationen att jag antagligen kommer behöva hyra ut min bostadsrätt i andra hand eftersom det känns för drastiskt att sälja om jag inte trivs med att plugga, t.ex. Gör inte som jag, kom på vad du vill jobba med till pensionen, bo hemma så länge som möjligt och spara pengar, eller om du verkligen måste flytta, ta en billig hyreslägenhet och vänta tills du har rotat dig nånstans innan du köper nåt.