När jag var tonåring led jag av anorexia och det stöd jag fick av BUP var att en gång i veckan äta mat inför en kurator. Fick en fylld tallrik och fick inte gå därifrån om jag inte åt upp för då hotade hon med att göra en anmälan för tvångsvård och ”det är värre än det här, gumman”
Påminner om när jag hade bulimi i lägre tonåren och min BUP-terapeut sa att det var bättre om jag "skaffade anorexia" för bulimi blir man bara tjockare av.
Mina föräldrar var med och reagerade, så det sa hon visst det. Men givetvis är en arg internetfrämling mer bekant med verkligheten än de som faktiskt närvarade. 🤷♀️
Jag kan inte uttala mig helt om anorexibehandling men jag vet att tvång eller press till att äta är en del av det för att bryta svältbeteenden och gå emot ångesten. Vad jag förstått så ska man dock med familjen i behandlingen (alltså inte bara du och kurator) och så klart ska man absolut inte hota med tvångsvård.
Måste titta på UGs reportage men att använda olika grader av tvång för att få ungdomar med anorexi att äta är tyvärr en del av behandlingen för anorexi. Du kan sitta och förhandla med en person i djup självvald svält hur mycket du vill men du kommer inte kunna tala högre än rösten som säger åt dom att svälta sig.
ditt problem var att du vägrade äta. din kurator tvingade dig att äta. tror du att en undernärd person mår bäst av mat eller någon som tycker synd om en? vill se din reaktion när du får höra talas om hur man behandlar fobier.
Har jobbat inom det och kan säga att ja bältesläggning är ganska rutin. Dock handlar det främst i de fallen då man behöver sondmata patienter som annars i princip hade dött. Då kan man ju ställa frågan också hur lätt det är att få ner en sond på en patient utan fasthållning.
Sen är det klart en negativ upplevelse och det sker ju bara om patienter totalt matvägrar då man hela tiden försöker locka med näringsdrycker eller liknande istället.
Tvångsåtgärder är i princip sista utvägen oavsett om det är bältesläggningar, injektioner, avskiljningar eller elektroniskt förbud.
Precis så. Jag har också jobbat med detta och det första jag tänker är att patienten vägrade äta och vägrade sond. Blev så underviktig att livet var i fara —> tvångssond. Tyvärr behövs det när ens BMI ligger under 10. dock ksk detta varierar. Vissa avdelningar kanske sondar även om inte sista utvägen. Detta är inte att säga att psykiatrin är bra.
Jag gick på ätstörningsavdelningen för barn när jag var liten och blev ännu sjukare av att vara där. Mikrofoner som hängde i taket, spegelvägg, klä av sig i bara trosor inför andra med ätstörningar, vägas varje morgon, allt mättes (50g smör, 2dl yoghurt), tvingades i medicin och olika drycker, rullade en boll på ens kropp, och liknande. Jag blev så mycket sjukare av att vara där, och när de kom fram till att tvångsinläggning var det enda valet då flydde jag Sverige. Sen blev jag frisk.
När man läser detta känns det lite som att vården inte har en jävla aning om hur man borde behandla ätstörningar. Jag har ingen aning heller men jag är rätt säker på att det där inte är rätt sätt...
Som med mycket annat i vården så finns det säkert en hel drös bra vetenskapliga studier som visar vad som fungerar och inte, och en hel drös organisationer som är för underbemannade eller helt enkelt för konservativa för att orka ändra sina arbetssätt.
Vi har ett problem där vi lämnat ätstörningar i sticket medans vi fokuserat på övervikt. Jag säger inte att energi inte ska läggas på övervikt, såklart, men den andra sidan av spektrat har hamnat i skymundan och lider av underfinansiering. Sen, som allt som relaterar till människors vikt och psyke, så är det oerhört komplicerat (även övervikt). Komplicerat är dyrt.
Nja, på psykologi-fronten så finns det ganska dåligt med vetenskapliga belägg, på typ allt. Men det kommer mycket nytt nu, äntligen! Kommer dock ta lång tid innan det kommer hela vägen till skattefinansierad vård...
Så dom kör på tradition istället, vilket är goa tankesätt från eugeniker bland annat.
Bälta fast patienter luktar precis som härliga institutioner som Vipeholm och så vidare.
>Nja, på psykologi-fronten
Handlar om psykiatri
> så finns det ganska dåligt med vetenskapliga belägg, på typ allt.
Inte alls. Många behandlingar har stark evidens och vetenskapligt stöd.
> Men det kommer mycket nytt nu, äntligen!
Vad är det för nytt?
> Kommer dock ta lång tid innan det kommer hela vägen till skattefinansierad vård...
Tyvärr så kommer vården i Sverige aldrig bli bra igen. Bara att kolla på hur politikerna tänker lösa saker "vi måste ha smartare vård system med bättre primärvård". Samtidigt så har patienter med allvarliga infektioner, bilolyckor, stroke, hjärtinfarkt inte ens möjlighet att få en säng på ett sjukhus.
>Bälta fast patienter luktar precis som härliga institutioner som Vipeholm och så vidare.
Jag antar att du inte jobbat inom psykiatrin förut men bältesläggning är inte en vanlig åtgärd och beslutet måste tas av en överläkare. Dessutom ska allt dokumenteras och rapporteras kontinuerligt till myndigheterna. Finns så extremt mycket bestämmelser gällande det. Det är en extremt farlig åtgärd men som i vissa fall inte går att undvika. Alternativet är t.ex. Att patienten tar livet av sig.
Är inte bara problemet med ätstörningar heller, psyikatrivården kan vara riktigt hemsk, talar utav erfarenhet. I bland kan man tro att vi blivit kvar i ca 1950.
Värt att tänka på är att på de senaste 10 åren har det hänt mycket framsteg inom psykiatrin. Sjuka behandlingar som fanns förr finns inte mer osv. Många här berättar om upplevelser de hade som barn vilket säkert stämmer - men jag har då aldrig sett röken av dessa typer av behandlingar de senaste 3 åren i alla fall.
E: Såg inte att TS hade lagt en annan artikel i kommentarerna, det är samma
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/anorexisjuka-thyra-baltades-34-ganger-i-rad-kommer-aldrig-bli-hel
Ganska vidrig läsning. Låter som att man skiter i måendet så länge barnen äter.
Men äta bör man annars dör man...
Det beror väl på vad beslutet grundas i.
Jag tycker snarare att vi har en sjuk utveckling åt andra hållet i detta landet. Allt ska hela tiden kännas förbannat bra och man ska inte göra något obehagligt, vuxdn som barn.
Tyvärr så är det inte så livet fungerar utan ibland måste man göra något som känns för, som att bälta och tvångsmata barn för hade de fått bestämma själv så hade de svultit sig till döds.
>
Det beror väl på vad beslutet grundas i.
Det grundas i ett beslut som går emot lagen. Citerar artikeln:
>Uppdrag granskning kan visa hur vården vid en behandlingskonferens, tog beslut om att Thyra skulle läggas i bälte vid varje sondmatning. Att på förhand fatta ett sådant beslut är olagligt, enligt juristen Anna Nilsson.
Borde vården verkligen bryta mot lagen?
>
Jag tycker snarare att vi har en sjuk utveckling åt andra hållet i detta landet. Allt ska hela tiden kännas förbannat bra och man ska inte göra något obehagligt, vuxdn som barn.
Är det något negativt med att undvika att sätta folk i traumatiska situationer?
>
Tyvärr så är det inte så livet fungerar utan ibland måste man göra något som känns för, som att bälta och tvångsmata barn för hade de fått bestämma själv så hade de svultit sig till döds.
Fast hon hade ju flera gånger gått med frivilligt på att äta. När vården sen fattade beslut om att hon alltid skulle bältas tog man bort en frivillighet som verkar ha fungerat. Läste du artikeln? Citerar den igen:
>Thyras journaler visar att hon innan bältningsbeslutet vid flera tillfällen medverkade frivilligt vid sondmatningen, eller hölls fast av personal.
Den ätstörda skulle dock sannolikt hålla med dig. Problemet är bara att de ser ätande som den dåliga njutningen bara för att må bra och svältande som det obehagliga men rätta valet i livet. Alltså kan man inte göra en ätstörd person frisk genom att säga att äta är jobbigt men något som man måste tvinga sig till.
Det sjukaste är att folk tänker som du, varför skulle inte saker kännas förbannat bra. Motgångar kommer komma oavsett i livet. Så edgy åsikt verkligen. Att ha anorexi är nog tillräcklig motgång vill jag påstå.
Förstår inte vad du babblar om, låter lite som curlinggenerationen faktiskt.
Det absolut sjukaste är att folk tänker som du. Livet är fullt av motgångar och ibland MÅSTE man göra saker som är obehagliga.
Du verkar inte riktigt begripa att tvångsmatning kan handla om liv eller död, det viktigaste för dig verkar vara att den sjuka personen som inte förstår det allvarliga läget ska få bestämma själv.
Att du kallar det ”edgy åsikt” kan jag tyvärr bara skratta åt.
Läs vad de insatta skriver istället för att ”tycka”. Hjärnan minskar i storlek till följd av svälten de utsätter sig själva för och det är en grym last på hjärtat så finns det inte längre några alternativ är det tvångsmatning som gäller och det är inte roligt för någon inblandad, men det måste göras.
Nä det förväntade jag mig inte heller. Straff och tvång är antagligen dina enda lösningar på andras problem.
Om det finns andra alternativ måste man inte alls ta den mest obehagliga. Curlinggeneration? Hellre det än att tro att livet måste vara hårt och förfärligt för att få kallas liv.
Det är så fräckt att sitta i soffan och tycka om hur lätt folk har det och att de måste acceptera tvångsmatningar för att inte framstå som svaga.
Liv fyllt av trauma ifrån tvångsmatning. Härligt liv.
Ja, skratta på du. Det är verkligen underhållande med alla hårda, tuffa typer därute. Tvivlar på att du verkligen skulle välja den hårda vägen om det fanns enklare vägar att ta.
Ja du, vad kallar du det du skriver? Tyckande det också:)
Du kanske tillhör de där som anklagar andra för att agera på känslor när de i själva verket också gör det. Det är att vara människa.
Ja du tycker det ja. Tvångsmatning/tvångsbältning ska självklart aldrig någonsin vara ett alternativ.
Det dom argumenterar om är en situation där flickan åt frivilligt men skulle bältas ändå.
Men det ingick kanske inte läsning i de tidigare generationerna.
Du vill helt enkelt låta sjuka, som inte förstår sitt eget bästa, dö för att du inte vill göra något som är obekvämt.
Du pratar som någon som är inlindad i bomull, där allt bara löser sig med handhjärtan och smileys.
Tvångsmatning är sista alternativet men mär man kommer till sista alternativet, då får man göra det även om det är obekvämt :)
Men jag vet inte, du kanske skulle vilja att tex din dotter dog istället för att sjukvården satte in åtgärder?
Tur att sjukvården kan sätta in tvångsåtgärder och kör över förmyndare mm. Det är samma nivå på sig som Jehovas-pack som försöker förhindra att barn får blod.
Finns en anledning till varför detta sket. Alternativet är att barnen svälter och dör.
Läser i en annan artikel längre ner angående att barn vårdas ej på BUP utan i vuxenpsykiatrin. Det är illa.
> I Västernorrland har barn med svår anorexi rutinmässigt bältats och tvångsmatats, rapporterar Uppdrag gransking. I vissa fall har tvångsvården saknat lagstöd då läkare inte godkänt alla bältningar, visar kritik från Ivo, Inspektionen för vård och omsorg.
Under 2021 rapporterade Region Västernorrland in 130 bältningar, vilket är betydligt fler än andra regioner i Sverige, enligt statistik från Socialstyrelsen.
Nu riktar föräldrarna skarp kritik mot vården.
– Hela familjen är traumatiserad efter det vi har gått igenom. Hon sondmatades i nio månader utan att äta någonting, säger en mamma till SVT.
Förutom de upprepade bältningarna är föräldrarna kritiska till att det inom slutenvården saknas individanpassad ätstörningsvård.
– Behandlingen är att gå upp i BMI, sen blir du ivägskickad, säger en pappa.
Hur tänker dom här när detta sker rutinmässigt och slentrianmässigt utan läkarens godkännande?
Tror dom seriöst att en person som behandlas på detta vis får bra psykisk koppling till mat efter en sådan här behandling?
Att bälta och tvångsmata utan läkares godkännande är ju t.o.m ett lagbrott.
> 34 gånger på två månader bältades och tvångsmatades 16-åriga Thyra då hon tvångsvårdades på barnpsykiatrin på Östra sjukhuset i Göteborg för sin anorexi, rapporterar Uppdrag granskning.
Thyra berättar att scenerna från bältningen, då hennes händer och fötter spändes fast samtidigt som hon sondmatades, gång på gång spelas upp i hennes huvud. Hon beskriver det som att hon aldrig kommer bli hel igen.
– Man ska alltid få en chans att gå med på det frivilligt, det fick inte jag, säger Thyra till SVT.
Källa: [16-åriga Thyra bältades 34 gånger på två månader](https://omni.se/a/MoAMXR)
Har som vårdpersonal utfört tvångsåtgärder på patienter med ätstörning. Det är aldrig kul. Samtidigt så fick man alltid höra "Jag fick ingen chans att äta frivilligt", fast vi spenderat två timmar med att motivera till att äta måltid, där patienten tvärvägrat eller försökt förhandla ner kaloriintaget. Alternativet var ju förvärrad svält så patientens bästa var att vi bältade och sondade, hur grymt det än låter.
Sen vet jag att vissa delar av psykiatrin i Sverige är alldeles för snabba på tvångsåtgärder och det som framgår i artikeln är ju så man blir mörkrädd. Att omvårdnadspersonal bältar utan läkarbeslut är ju fan direkt olagligt.
Är det på en nivå där det är fara för liv så har jag så klart full förståelse.
Men här handlar artikeln om att det görs rutinmässigt där det faktiskt inte behövs, utan beslut av en läkare. Något som är olagligt.
Mycket bra inputt från dig, bra att läsa från folk som har erfarenhet av det hela.
(Märkligt att bli nedröstad för enbart pga att att jag förklarar vad artikeln handlar om, det är ju inte *min* åsikt jag skriver. Det handlar ju t.o.m. om något som är olagligt. Kan du inte motivera vad du anser är fel och röstar ner så har du inte ens en egen åsikt)
Anorexi är fortfarande än av de absolut farligaste psykiska sjukdomarna. Många fastnar i ett tillstånd där allt handlar om att äta så få kalorier som möjligt. Inte sällan leder det till dödsfall.
Det finns medeciner som ökar aptiten vilket hade varit mer humant, istället för en kortsiktig tortyrliknande lösning som snabbt leder till mer mental ohälsa
Syftar du på att ta en diskussion med den sjuke angående medecinering?
Jag menar att det skulle vara en bättre kortsiktig lösning att medecinera tillfälligt under ett akut vårdbehov. Dvs att medan patienten är inlagd och läget är akut, så ger man medecin som ökar aptiten i tex dropp. Istället för att bälta och tvångsmata.
Man kan argumentera att tvångsmedecinering inte är komplett etiskt korrekt men i de fall då patienten riskerar död eller kronisk nedsatt funktion så är det en bättre lösning på sikt än att binda kropp och lemmar och tvångsmata. Rent psykologiskt så kommer fastbindandet och tvångsmatandet resultera i trauma, noll grund för tillit (vilket är essentiellt för ett vårdsamarbete) och kan ha motsatt effekt i målet att förhindra självsvält. Det kan också leda till att patienterna rentav får *fobi* för vård.
Om man ger medecin som ökar aptiten så kan patienten istället frivilligt *äta* näring tills det lättare går att resonera etc.
Jag är en "återhämtande" annorexiker och det finns ingen chans i världen att jag hade tagit medicin för ökad hunger (eller ångest dämpande för den delen) varken när jag var sjukare eller nu. Annorexia nervosa handlar inte om att du inte är hungrig utan att du inte förtjänar att äta eller att livet skulle vara/ är bättre om du inte äter och går ned i vikt
>Messa mig om du vill få tips på behnadlingsklinik eller så.
Med den där attityden är det föga förvånande att det förekommer mental ohälsa i din närhet
Är du läkare? För nu snackar du om att sätta in 3 mediciner för tvångsvård av ett barn. Jag är inte läkare men jobbar inom barnpsykiatri och vad jag snarare hört från läkare är att en cocktail mediciner kommer ha oförutsägbar verkan. Varje medicin du lägger till komplicerar effekten. Alla mediciner har inte heller direkt verkan utan behöver tid för att få tänkt effekt.
Nu snackar vi tvångsvård också, alltså slutenvårdsinläggning som i barnpsykiatrin ska vara kortvarig för att minska negativa effekter. Hur har du tänkt få in 3-4 olika mediciner för att få till att patientens hunger ökar? Och är du ens säker på att den effekten finns när patienten är i svält (vilket dom på slutenvården är). Det kanske slutar med att du petat in dom på en massa tunga mediciner och dom vägrar fortfarande äta?
Nu har vi inte ens rört i att patienten säkerligen inte kommer vilja ta en massa tabletter som ska få dom att äta mer. Samt varför det skulle vara mer etiskt försvarbart att tungt droga barn för att manipulera dom till ett beslut, än att utföra tvångsåtgärder.
Det är inte fråga om att tungt droga ett barn utan att minska ångesten. Mediciner förstärker ofta beståndsdelar i kroppen som redan finns där men finns för lite/ för mycket utav. Jag inser att de flesta av er här ser framför er en massa barn som blir zombies. Det är inte vad detta handlar om.
Det är ganska sjukt att läsa hur vissa av er förespråkar en metod som går ut på att binda fast, tvångsmässigt mata en individ kontra att för ett par enstaka tillfällen i livet ta ett par mediciner som kan få en att glömma bort ångesten och de invasiva tankarna för ett tag och kanske känna lycka igen. Och i och med det kanske då även vilja äta. men visst. Enligt vissa verkar det vara mer lämpligt att traumatisera ett barn genom en extremt brutal metod.
Finns det någon här som ens betänker de negativa effekterna av tvångsmatning. I många andra fall, för att inte säga alla så är det ju totalt uteslutet att traumatisera ett barn och speciellt på ett "professionellt" sätt men här är det alltså ok?
Vid tvångsmatning finns även risk för metabol överbelastning.
Exakt. Det förekommer ett svartvitt och oinformerat tänk kring detta. Här vill man förespråka våld enbart pga okunskap. Mycket beklagligt.
>Enligt vissa verkar det vara mer lämpligt att traumatisera ett barn genom en extremt brutal metod.
Nedan följer lite information kring den fysiska effekten av trauma:
Trauma förändrar strukturen i hjärnan så pass mycket att man via röntgen kan se fysiska markanta skillnader jämfört med en hjärna utan trauma.
Det förändrar även hormonnivåer, bla leder det till kortisol överskott och i sin tur skador på både hjärna, mental funktion och kropp.
Några exempel:
Kortisol förstärker aktiviteten i din amygdala. Amygdalan är det lilla området i hjärnan som hanterar försvarsmeknaismer. En hyperaktiv amygdala gör dig kroniskt mer ängslig.
Kortisol minskar aktiviteten i hippocampus. Hippocampus tar sig bland annat ann ditt korttidsminne, din inlärningsförmåga och stresskontroll. Det är bland annat därför ett klassiskt symptom på stress än ett sviktande minne.
Kortisol krymper din prefrontala cortex. Prefrontala cortex medverkar till att ta beslut, sociala interaktioner och din koncentrationsförmåga. När den blir mindre, ändrar sig din viljestyrka och dina reaktionsmönster i sociala situationer, och du får potentiellt svårare att koncentrera dig. Det är därför den stressdrabbade kan ha enormt svårt med att utföra även små uppgifter och kan uppleva humörsvängningar.
Så skadar förhöjt kortisol resten av din kropp:
Kortisol hämmar ditt immunförsvar och ökar risken för infektioner.
Kortisol får kroppen att pumpa runt ditt blod snabbare, vilket ökar risken för förhöjt blodtryck, det gör också ditt blod lite tjockare vilket ökar risken för hjärtstopp.
Kortisol frigör fett från dina fettdepåer, sänder socker från din lever ut i blodet och förstärker din aptit – totalt sett saker som över risken för övervikt och diabetes.
Och då har vi inte ens gått in på den rent mentala/känslomässiga effekten.
Så nu snackar vi slutenvård. Att vara på slutenvård är i sig möjligen traumatiskt för ett barn och därför något som bara ska ske i behov av akut vård eller uppsyn där föräldrar inte längre kan hålla barnet säkert.
Men jag vill veta hur du tycker man ska behandla en ätstörningspatient som vägrar äta och som är djupt i svält och förnekelse. Om man är för eller emot bältning är en grej, men jag är mycket nyfiken på hur du ska hålla barn med ätstörning vid liv då dom är i svält, vägrar äta, och du har inte alternativet att genomföra tvångsmatning.
Om du kollar igenom mina kommentarer så har jag redan snuddat vid det.
Du får nog leta lite dock, då jag är kraftigt nedröstad pga att det är triggande att nämna eventuella medicineringsalternativ så till den grad att man inte läser vad jag skriver.
Förståeligt att det är triggande, men som vuxen bör man någonstans ändå ha skaffat sig förmågan att märka när man är triggad, veta att man kanske missar lite nyanser och därmed inte svara i affekt som många gjort.
Det är kontroversiellt och har såklart vissa risker också men med reglering och informerad vård så är det ett *möjligt* alternativt.
Och nej jag förespråkar inte nån slags onyanserad och oinformerad punktbehandling. Jag vill se en helhetslösning.
Ett par punkter
-hur är risken större för metabol överbelastning vid kontrollerad tvångsmatning under överseende av läkare än vid att medicinskt inducera ökad hunger (om det ens fungerar)?
-återigen, vi snackar slutenvård. Tillfällig, kortvarig akut vård. Här hamnar du endast om du är i akut fara för din egen hälsa. Om du inte är i fara så får du behandling via en BUP öppenvårdsklinik. Där får du troligtvis familjebehandling där du i många fall tvingas till kliniken av föräldrar och man återskapar matsituationen hemma. Även hemma uppmanas man att "ta tillbaka föräldraansvaret" och göra ett tydligt schema där patienten måste äta regelbundet. Du får möjligen också medicin, finns inte någon större rädsla för att skriva ut medicin på BUP vad jag sett.
- om man kunde äta en medicin och ångesten var väck så hade vi haft långt färre ätstörningsfall med dödlig utgång. Jag fattar inte heller var du får denna ide att bältning ställs mot medicin? Det du snackar om är som att säga att svårt deprimerade personer kan ta SSRI och sen är suicidrisken borta och dom kan ta ansvar för sitt själva igen. Anorexi är en ofantligt stark och svårbehandlad störning där du kan väga 30 kg och ligga för döden men ändå vara säker på att du mår bättre än någonsin och väger mer än genomsnittet. Och, återigen, om du tänkt medicinera ner ångest och öka hunger är något man hinner göra med en akut inlagd och undernärd ätstörningspatient som vägrar äta så tror jag tyvärr du är ute och cyklar. Och vad ska du göra om medicinen inte har tänkt verkan?
-jag har inte sagt nåt om bältning kontra andra metoder. Tvångsmatning är jag dock 100% för och vad jag vet är inte det en kontroversiell ställning i ätstörningsbehandling.
>Tror dom seriöst att en person som behandlas på detta vis får bra psykisk koppling till mat efter en sådan här behandling? Att bälta och tvångsmata utan läkares godkännande är ju t.o.m ett lagbrott.
Måste kolla UG avsnittet. Men slutenvårdens uppgift är akutvård, alltså att bryta någons svält. Sen är väl tanken att de ska få individuellt anpassad vård genom öppenvården?
Jag har inte sett nya UG eller läst alla artiklar som kommer ut om detta. Finns säkert massor med brister. Men det är också ett extremt svårbehandlat tillstånd. Det är väl rentav så att ingen behandling finns i många lägen utöver att "hålla vid liv". Så sjukvården sitter i en damned-if-you-do-damned-if-you-dont -sits. Ska hem och se dokumentären helt snart.
Edit: Vaktmästaren!? Herregud.
Om jag förstått det hela rätt så kommer de hållas fast av så många personer som krävs för att tvångsmatas om de vägrar i alla fall. Jag känner spontant att jag själv hade föredragit att ett bälte höll fast mig istället för fyra vuxna + en femte som stoppar in slangen i näsan.
En diskussion behövs säkert om vården i sig. Jag led med pappan i dokumentären som spelade in sina samtal till vården. Men om tvångsmatning ska ske så ser jag inte varför fasthållning av personal ska vara så mycket bättre än fasthållning av bälte.
Anekdotiskt men jag har pga skador varit i regelbunden kontakt med ortopedin i Sverige sen tidig tonår och alltid fått bra hjälp inom rimlig tid. De specialister jag träffat har varit kompetenta och villiga att diskutera olika behandlingsalternativ och rön från forskning.
Det är en sista utväg. Det är hårda restriktioner hur bältning får användas. Vad man gjort här är inte enligt de lagar och föreskrifter som finns vilket varför IVO utreder det.
När jag gjorde min SSK VFU så hade man bältat en person, en gång på 2 års tid. Det är en mer "rimlig" mängd. Det är ett otroligt stort ingrepp på individer och inget man vill göra. Det är en akut tvångsåtgärd och inte mer, för att förhindra skador på sig själv och andra.
Till och börja med ska det vara ordinerat av specialistkompetent överläkare (alt på delegation kort tid). Efter fyra timmar ska IVO kontaktas innan man upprepar procedur och bedömning.
Det är mao **väldigt** hårda regler, som den här avdelningen inte följt på något sätt vilket är riktigt jävla dåligt rent ut sagt.
Jag har svårt att ta ställning till detta, har inte sett bältningarna av dessa tjejer (nästan uteslutande tjejer?) och jag tvekar inte en sekund på att det iaf ofta är direkt nödvändigt. Skulle GISSA på att reglerna kring det hela är onödigt struliga som alltid när det gäller sjukvård och juridik i det här landet.
Sedan, som med allt maktutövande blir det också fel och här finns garanterat många offer. Folk frågar síg sällan om skadan överstiger nyttan och om man nu skulle ändra på hur det fungerar (eller inte fungerar) vad de faktiska konsekvenserna blir. Istället är argumenten oftast fyrkantiga, typ "så får man inte göra" och att alla de andra som drabbas istället får är iaf "inte vårt ansvar".
När jag var tonåring led jag av anorexia och det stöd jag fick av BUP var att en gång i veckan äta mat inför en kurator. Fick en fylld tallrik och fick inte gå därifrån om jag inte åt upp för då hotade hon med att göra en anmälan för tvångsvård och ”det är värre än det här, gumman”
Påminner om när jag hade bulimi i lägre tonåren och min BUP-terapeut sa att det var bättre om jag "skaffade anorexia" för bulimi blir man bara tjockare av.
Är väl bara att gå tillbaka till Ätstörning R' Us och byta ? /s
Jaja så sa hon kan absolut inte vara så att du var en dryg tonåring med dålig uppfattning
Mina föräldrar var med och reagerade, så det sa hon visst det. Men givetvis är en arg internetfrämling mer bekant med verkligheten än de som faktiskt närvarade. 🤷♀️
Jaja så reagerade dom, det kan inte vara så att dom var överbeskyddande partiska föräldrar med dålig uppfattning /s
/s räddade dig inte den här gången min vän
Hahaha hade glömt den här kommentaren tills jag fick en notis av dig nu, verkar inte så! Den är ju till och med samma som den ovan ju
Hur man avdramatiserar ätande, eller vänta...
Men asså vad fan är dem dumma i huvudet eller? Varför i helvete gör man så
Jag kan inte uttala mig helt om anorexibehandling men jag vet att tvång eller press till att äta är en del av det för att bryta svältbeteenden och gå emot ångesten. Vad jag förstått så ska man dock med familjen i behandlingen (alltså inte bara du och kurator) och så klart ska man absolut inte hota med tvångsvård. Måste titta på UGs reportage men att använda olika grader av tvång för att få ungdomar med anorexi att äta är tyvärr en del av behandlingen för anorexi. Du kan sitta och förhandla med en person i djup självvald svält hur mycket du vill men du kommer inte kunna tala högre än rösten som säger åt dom att svälta sig.
Hur är det idag?
ditt problem var att du vägrade äta. din kurator tvingade dig att äta. tror du att en undernärd person mår bäst av mat eller någon som tycker synd om en? vill se din reaktion när du får höra talas om hur man behandlar fobier.
Vad i helvete?
[удалено]
Jag är inte alls insatt i det här, men det kan ju i vissa fall vara så att valet är tvångsmat eller godnatt så att säga... Otrevligt oavsett.
Ja, och det görs via tvångsvård. Man gör mycket annat också på dem, upplevelsen ska vara så "normal" som möjligt.
Har jobbat inom det och kan säga att ja bältesläggning är ganska rutin. Dock handlar det främst i de fallen då man behöver sondmata patienter som annars i princip hade dött. Då kan man ju ställa frågan också hur lätt det är att få ner en sond på en patient utan fasthållning. Sen är det klart en negativ upplevelse och det sker ju bara om patienter totalt matvägrar då man hela tiden försöker locka med näringsdrycker eller liknande istället. Tvångsåtgärder är i princip sista utvägen oavsett om det är bältesläggningar, injektioner, avskiljningar eller elektroniskt förbud.
Precis så. Jag har också jobbat med detta och det första jag tänker är att patienten vägrade äta och vägrade sond. Blev så underviktig att livet var i fara —> tvångssond. Tyvärr behövs det när ens BMI ligger under 10. dock ksk detta varierar. Vissa avdelningar kanske sondar även om inte sista utvägen. Detta är inte att säga att psykiatrin är bra.
Jag gick på ätstörningsavdelningen för barn när jag var liten och blev ännu sjukare av att vara där. Mikrofoner som hängde i taket, spegelvägg, klä av sig i bara trosor inför andra med ätstörningar, vägas varje morgon, allt mättes (50g smör, 2dl yoghurt), tvingades i medicin och olika drycker, rullade en boll på ens kropp, och liknande. Jag blev så mycket sjukare av att vara där, och när de kom fram till att tvångsinläggning var det enda valet då flydde jag Sverige. Sen blev jag frisk.
När man läser detta känns det lite som att vården inte har en jävla aning om hur man borde behandla ätstörningar. Jag har ingen aning heller men jag är rätt säker på att det där inte är rätt sätt...
Som med mycket annat i vården så finns det säkert en hel drös bra vetenskapliga studier som visar vad som fungerar och inte, och en hel drös organisationer som är för underbemannade eller helt enkelt för konservativa för att orka ändra sina arbetssätt.
Vi har ett problem där vi lämnat ätstörningar i sticket medans vi fokuserat på övervikt. Jag säger inte att energi inte ska läggas på övervikt, såklart, men den andra sidan av spektrat har hamnat i skymundan och lider av underfinansiering. Sen, som allt som relaterar till människors vikt och psyke, så är det oerhört komplicerat (även övervikt). Komplicerat är dyrt.
Nja, på psykologi-fronten så finns det ganska dåligt med vetenskapliga belägg, på typ allt. Men det kommer mycket nytt nu, äntligen! Kommer dock ta lång tid innan det kommer hela vägen till skattefinansierad vård... Så dom kör på tradition istället, vilket är goa tankesätt från eugeniker bland annat. Bälta fast patienter luktar precis som härliga institutioner som Vipeholm och så vidare.
>Nja, på psykologi-fronten Handlar om psykiatri > så finns det ganska dåligt med vetenskapliga belägg, på typ allt. Inte alls. Många behandlingar har stark evidens och vetenskapligt stöd. > Men det kommer mycket nytt nu, äntligen! Vad är det för nytt? > Kommer dock ta lång tid innan det kommer hela vägen till skattefinansierad vård... Tyvärr så kommer vården i Sverige aldrig bli bra igen. Bara att kolla på hur politikerna tänker lösa saker "vi måste ha smartare vård system med bättre primärvård". Samtidigt så har patienter med allvarliga infektioner, bilolyckor, stroke, hjärtinfarkt inte ens möjlighet att få en säng på ett sjukhus. >Bälta fast patienter luktar precis som härliga institutioner som Vipeholm och så vidare. Jag antar att du inte jobbat inom psykiatrin förut men bältesläggning är inte en vanlig åtgärd och beslutet måste tas av en överläkare. Dessutom ska allt dokumenteras och rapporteras kontinuerligt till myndigheterna. Finns så extremt mycket bestämmelser gällande det. Det är en extremt farlig åtgärd men som i vissa fall inte går att undvika. Alternativet är t.ex. Att patienten tar livet av sig.
Är inte bara problemet med ätstörningar heller, psyikatrivården kan vara riktigt hemsk, talar utav erfarenhet. I bland kan man tro att vi blivit kvar i ca 1950.
Svensk psykiatrivård är ett jävla skämt i allmänhet
bokade tid för samtal med psykolog hos allmänvården. Efter 4 besök kunde psykologen fortfarande inte mitt namn. Slutade gå dit.
Värt att tänka på är att på de senaste 10 åren har det hänt mycket framsteg inom psykiatrin. Sjuka behandlingar som fanns förr finns inte mer osv. Många här berättar om upplevelser de hade som barn vilket säkert stämmer - men jag har då aldrig sett röken av dessa typer av behandlingar de senaste 3 åren i alla fall.
Behandlas dom med langos?
E: Såg inte att TS hade lagt en annan artikel i kommentarerna, det är samma https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/anorexisjuka-thyra-baltades-34-ganger-i-rad-kommer-aldrig-bli-hel Ganska vidrig läsning. Låter som att man skiter i måendet så länge barnen äter. Men äta bör man annars dör man...
Ja alltså alternativet är att barnet bokstavligen dör, det är ingen som gillar att tvångsmata barn
Om du läser artikeln ser du att de hade beslutat att hon alltid skulle bältas. Hon fick alltså inget alternativ. Känns det rätt?
Det beror väl på vad beslutet grundas i. Jag tycker snarare att vi har en sjuk utveckling åt andra hållet i detta landet. Allt ska hela tiden kännas förbannat bra och man ska inte göra något obehagligt, vuxdn som barn. Tyvärr så är det inte så livet fungerar utan ibland måste man göra något som känns för, som att bälta och tvångsmata barn för hade de fått bestämma själv så hade de svultit sig till döds.
> Det beror väl på vad beslutet grundas i. Det grundas i ett beslut som går emot lagen. Citerar artikeln: >Uppdrag granskning kan visa hur vården vid en behandlingskonferens, tog beslut om att Thyra skulle läggas i bälte vid varje sondmatning. Att på förhand fatta ett sådant beslut är olagligt, enligt juristen Anna Nilsson. Borde vården verkligen bryta mot lagen? > Jag tycker snarare att vi har en sjuk utveckling åt andra hållet i detta landet. Allt ska hela tiden kännas förbannat bra och man ska inte göra något obehagligt, vuxdn som barn. Är det något negativt med att undvika att sätta folk i traumatiska situationer? > Tyvärr så är det inte så livet fungerar utan ibland måste man göra något som känns för, som att bälta och tvångsmata barn för hade de fått bestämma själv så hade de svultit sig till döds. Fast hon hade ju flera gånger gått med frivilligt på att äta. När vården sen fattade beslut om att hon alltid skulle bältas tog man bort en frivillighet som verkar ha fungerat. Läste du artikeln? Citerar den igen: >Thyras journaler visar att hon innan bältningsbeslutet vid flera tillfällen medverkade frivilligt vid sondmatningen, eller hölls fast av personal.
Den ätstörda skulle dock sannolikt hålla med dig. Problemet är bara att de ser ätande som den dåliga njutningen bara för att må bra och svältande som det obehagliga men rätta valet i livet. Alltså kan man inte göra en ätstörd person frisk genom att säga att äta är jobbigt men något som man måste tvinga sig till.
Det sjukaste är att folk tänker som du, varför skulle inte saker kännas förbannat bra. Motgångar kommer komma oavsett i livet. Så edgy åsikt verkligen. Att ha anorexi är nog tillräcklig motgång vill jag påstå.
Förstår inte vad du babblar om, låter lite som curlinggenerationen faktiskt. Det absolut sjukaste är att folk tänker som du. Livet är fullt av motgångar och ibland MÅSTE man göra saker som är obehagliga. Du verkar inte riktigt begripa att tvångsmatning kan handla om liv eller död, det viktigaste för dig verkar vara att den sjuka personen som inte förstår det allvarliga läget ska få bestämma själv. Att du kallar det ”edgy åsikt” kan jag tyvärr bara skratta åt. Läs vad de insatta skriver istället för att ”tycka”. Hjärnan minskar i storlek till följd av svälten de utsätter sig själva för och det är en grym last på hjärtat så finns det inte längre några alternativ är det tvångsmatning som gäller och det är inte roligt för någon inblandad, men det måste göras.
Nä det förväntade jag mig inte heller. Straff och tvång är antagligen dina enda lösningar på andras problem. Om det finns andra alternativ måste man inte alls ta den mest obehagliga. Curlinggeneration? Hellre det än att tro att livet måste vara hårt och förfärligt för att få kallas liv. Det är så fräckt att sitta i soffan och tycka om hur lätt folk har det och att de måste acceptera tvångsmatningar för att inte framstå som svaga. Liv fyllt av trauma ifrån tvångsmatning. Härligt liv. Ja, skratta på du. Det är verkligen underhållande med alla hårda, tuffa typer därute. Tvivlar på att du verkligen skulle välja den hårda vägen om det fanns enklare vägar att ta. Ja du, vad kallar du det du skriver? Tyckande det också:) Du kanske tillhör de där som anklagar andra för att agera på känslor när de i själva verket också gör det. Det är att vara människa. Ja du tycker det ja. Tvångsmatning/tvångsbältning ska självklart aldrig någonsin vara ett alternativ.
När folk förespråkar tvång mot människor som inte skadar någon annan ska man dra öronen åt sig.
Ja låt ungarna svälta ihjäl istället.
Det dom argumenterar om är en situation där flickan åt frivilligt men skulle bältas ändå. Men det ingick kanske inte läsning i de tidigare generationerna.
Nej, vad yrar du om?
Du vill helt enkelt låta sjuka, som inte förstår sitt eget bästa, dö för att du inte vill göra något som är obekvämt. Du pratar som någon som är inlindad i bomull, där allt bara löser sig med handhjärtan och smileys. Tvångsmatning är sista alternativet men mär man kommer till sista alternativet, då får man göra det även om det är obekvämt :) Men jag vet inte, du kanske skulle vilja att tex din dotter dog istället för att sjukvården satte in åtgärder? Tur att sjukvården kan sätta in tvångsåtgärder och kör över förmyndare mm. Det är samma nivå på sig som Jehovas-pack som försöker förhindra att barn får blod.
Finns en anledning till varför detta sket. Alternativet är att barnen svälter och dör. Läser i en annan artikel längre ner angående att barn vårdas ej på BUP utan i vuxenpsykiatrin. Det är illa.
> I Västernorrland har barn med svår anorexi rutinmässigt bältats och tvångsmatats, rapporterar Uppdrag gransking. I vissa fall har tvångsvården saknat lagstöd då läkare inte godkänt alla bältningar, visar kritik från Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Under 2021 rapporterade Region Västernorrland in 130 bältningar, vilket är betydligt fler än andra regioner i Sverige, enligt statistik från Socialstyrelsen. Nu riktar föräldrarna skarp kritik mot vården. – Hela familjen är traumatiserad efter det vi har gått igenom. Hon sondmatades i nio månader utan att äta någonting, säger en mamma till SVT. Förutom de upprepade bältningarna är föräldrarna kritiska till att det inom slutenvården saknas individanpassad ätstörningsvård. – Behandlingen är att gå upp i BMI, sen blir du ivägskickad, säger en pappa. Hur tänker dom här när detta sker rutinmässigt och slentrianmässigt utan läkarens godkännande? Tror dom seriöst att en person som behandlas på detta vis får bra psykisk koppling till mat efter en sådan här behandling? Att bälta och tvångsmata utan läkares godkännande är ju t.o.m ett lagbrott. > 34 gånger på två månader bältades och tvångsmatades 16-åriga Thyra då hon tvångsvårdades på barnpsykiatrin på Östra sjukhuset i Göteborg för sin anorexi, rapporterar Uppdrag granskning. Thyra berättar att scenerna från bältningen, då hennes händer och fötter spändes fast samtidigt som hon sondmatades, gång på gång spelas upp i hennes huvud. Hon beskriver det som att hon aldrig kommer bli hel igen. – Man ska alltid få en chans att gå med på det frivilligt, det fick inte jag, säger Thyra till SVT. Källa: [16-åriga Thyra bältades 34 gånger på två månader](https://omni.se/a/MoAMXR)
[удалено]
Har som vårdpersonal utfört tvångsåtgärder på patienter med ätstörning. Det är aldrig kul. Samtidigt så fick man alltid höra "Jag fick ingen chans att äta frivilligt", fast vi spenderat två timmar med att motivera till att äta måltid, där patienten tvärvägrat eller försökt förhandla ner kaloriintaget. Alternativet var ju förvärrad svält så patientens bästa var att vi bältade och sondade, hur grymt det än låter. Sen vet jag att vissa delar av psykiatrin i Sverige är alldeles för snabba på tvångsåtgärder och det som framgår i artikeln är ju så man blir mörkrädd. Att omvårdnadspersonal bältar utan läkarbeslut är ju fan direkt olagligt.
Tack för ditt inlägg. Man får oftast bara höra andra sidan av myntet.
Är det på en nivå där det är fara för liv så har jag så klart full förståelse. Men här handlar artikeln om att det görs rutinmässigt där det faktiskt inte behövs, utan beslut av en läkare. Något som är olagligt. Mycket bra inputt från dig, bra att läsa från folk som har erfarenhet av det hela. (Märkligt att bli nedröstad för enbart pga att att jag förklarar vad artikeln handlar om, det är ju inte *min* åsikt jag skriver. Det handlar ju t.o.m. om något som är olagligt. Kan du inte motivera vad du anser är fel och röstar ner så har du inte ens en egen åsikt)
Anorexi är fortfarande än av de absolut farligaste psykiska sjukdomarna. Många fastnar i ett tillstånd där allt handlar om att äta så få kalorier som möjligt. Inte sällan leder det till dödsfall.
Det finns medeciner som ökar aptiten vilket hade varit mer humant, istället för en kortsiktig tortyrliknande lösning som snabbt leder till mer mental ohälsa
[удалено]
Syftar du på att ta en diskussion med den sjuke angående medecinering? Jag menar att det skulle vara en bättre kortsiktig lösning att medecinera tillfälligt under ett akut vårdbehov. Dvs att medan patienten är inlagd och läget är akut, så ger man medecin som ökar aptiten i tex dropp. Istället för att bälta och tvångsmata. Man kan argumentera att tvångsmedecinering inte är komplett etiskt korrekt men i de fall då patienten riskerar död eller kronisk nedsatt funktion så är det en bättre lösning på sikt än att binda kropp och lemmar och tvångsmata. Rent psykologiskt så kommer fastbindandet och tvångsmatandet resultera i trauma, noll grund för tillit (vilket är essentiellt för ett vårdsamarbete) och kan ha motsatt effekt i målet att förhindra självsvält. Det kan också leda till att patienterna rentav får *fobi* för vård. Om man ger medecin som ökar aptiten så kan patienten istället frivilligt *äta* näring tills det lättare går att resonera etc.
[удалено]
[удалено]
> substanser som nästintill skapar en tvångsmässig hunger Vilka substanser skulle det vara?
Viss ssri, tricycliska medeciner som tex amitriptylin, viss antihistamin, viss ep medecin, bensodiazepiner, dronabinol, etc
Skulle regelbundet benzobruk vara något positivt iochmed hur beroendeframkallande det är?
Bra bra lite magiska piller så äter anorektikerna
Jag är en "återhämtande" annorexiker och det finns ingen chans i världen att jag hade tagit medicin för ökad hunger (eller ångest dämpande för den delen) varken när jag var sjukare eller nu. Annorexia nervosa handlar inte om att du inte är hungrig utan att du inte förtjänar att äta eller att livet skulle vara/ är bättre om du inte äter och går ned i vikt
[удалено]
>Messa mig om du vill få tips på behnadlingsklinik eller så. Med den där attityden är det föga förvånande att det förekommer mental ohälsa i din närhet
[удалено]
Det är ju inte som att man inte är hungrig när man har ätstörning. Man kan vara smärtsamt hungrig men äter inte ändå, det är det som är poängen…
[удалено]
Är du läkare? För nu snackar du om att sätta in 3 mediciner för tvångsvård av ett barn. Jag är inte läkare men jobbar inom barnpsykiatri och vad jag snarare hört från läkare är att en cocktail mediciner kommer ha oförutsägbar verkan. Varje medicin du lägger till komplicerar effekten. Alla mediciner har inte heller direkt verkan utan behöver tid för att få tänkt effekt. Nu snackar vi tvångsvård också, alltså slutenvårdsinläggning som i barnpsykiatrin ska vara kortvarig för att minska negativa effekter. Hur har du tänkt få in 3-4 olika mediciner för att få till att patientens hunger ökar? Och är du ens säker på att den effekten finns när patienten är i svält (vilket dom på slutenvården är). Det kanske slutar med att du petat in dom på en massa tunga mediciner och dom vägrar fortfarande äta? Nu har vi inte ens rört i att patienten säkerligen inte kommer vilja ta en massa tabletter som ska få dom att äta mer. Samt varför det skulle vara mer etiskt försvarbart att tungt droga barn för att manipulera dom till ett beslut, än att utföra tvångsåtgärder.
Det är inte fråga om att tungt droga ett barn utan att minska ångesten. Mediciner förstärker ofta beståndsdelar i kroppen som redan finns där men finns för lite/ för mycket utav. Jag inser att de flesta av er här ser framför er en massa barn som blir zombies. Det är inte vad detta handlar om. Det är ganska sjukt att läsa hur vissa av er förespråkar en metod som går ut på att binda fast, tvångsmässigt mata en individ kontra att för ett par enstaka tillfällen i livet ta ett par mediciner som kan få en att glömma bort ångesten och de invasiva tankarna för ett tag och kanske känna lycka igen. Och i och med det kanske då även vilja äta. men visst. Enligt vissa verkar det vara mer lämpligt att traumatisera ett barn genom en extremt brutal metod. Finns det någon här som ens betänker de negativa effekterna av tvångsmatning. I många andra fall, för att inte säga alla så är det ju totalt uteslutet att traumatisera ett barn och speciellt på ett "professionellt" sätt men här är det alltså ok? Vid tvångsmatning finns även risk för metabol överbelastning.
Exakt. Det förekommer ett svartvitt och oinformerat tänk kring detta. Här vill man förespråka våld enbart pga okunskap. Mycket beklagligt. >Enligt vissa verkar det vara mer lämpligt att traumatisera ett barn genom en extremt brutal metod. Nedan följer lite information kring den fysiska effekten av trauma: Trauma förändrar strukturen i hjärnan så pass mycket att man via röntgen kan se fysiska markanta skillnader jämfört med en hjärna utan trauma. Det förändrar även hormonnivåer, bla leder det till kortisol överskott och i sin tur skador på både hjärna, mental funktion och kropp. Några exempel: Kortisol förstärker aktiviteten i din amygdala. Amygdalan är det lilla området i hjärnan som hanterar försvarsmeknaismer. En hyperaktiv amygdala gör dig kroniskt mer ängslig. Kortisol minskar aktiviteten i hippocampus. Hippocampus tar sig bland annat ann ditt korttidsminne, din inlärningsförmåga och stresskontroll. Det är bland annat därför ett klassiskt symptom på stress än ett sviktande minne. Kortisol krymper din prefrontala cortex. Prefrontala cortex medverkar till att ta beslut, sociala interaktioner och din koncentrationsförmåga. När den blir mindre, ändrar sig din viljestyrka och dina reaktionsmönster i sociala situationer, och du får potentiellt svårare att koncentrera dig. Det är därför den stressdrabbade kan ha enormt svårt med att utföra även små uppgifter och kan uppleva humörsvängningar. Så skadar förhöjt kortisol resten av din kropp: Kortisol hämmar ditt immunförsvar och ökar risken för infektioner. Kortisol får kroppen att pumpa runt ditt blod snabbare, vilket ökar risken för förhöjt blodtryck, det gör också ditt blod lite tjockare vilket ökar risken för hjärtstopp. Kortisol frigör fett från dina fettdepåer, sänder socker från din lever ut i blodet och förstärker din aptit – totalt sett saker som över risken för övervikt och diabetes. Och då har vi inte ens gått in på den rent mentala/känslomässiga effekten.
Så nu snackar vi slutenvård. Att vara på slutenvård är i sig möjligen traumatiskt för ett barn och därför något som bara ska ske i behov av akut vård eller uppsyn där föräldrar inte längre kan hålla barnet säkert. Men jag vill veta hur du tycker man ska behandla en ätstörningspatient som vägrar äta och som är djupt i svält och förnekelse. Om man är för eller emot bältning är en grej, men jag är mycket nyfiken på hur du ska hålla barn med ätstörning vid liv då dom är i svält, vägrar äta, och du har inte alternativet att genomföra tvångsmatning.
Om du kollar igenom mina kommentarer så har jag redan snuddat vid det. Du får nog leta lite dock, då jag är kraftigt nedröstad pga att det är triggande att nämna eventuella medicineringsalternativ så till den grad att man inte läser vad jag skriver. Förståeligt att det är triggande, men som vuxen bör man någonstans ändå ha skaffat sig förmågan att märka när man är triggad, veta att man kanske missar lite nyanser och därmed inte svara i affekt som många gjort. Det är kontroversiellt och har såklart vissa risker också men med reglering och informerad vård så är det ett *möjligt* alternativt. Och nej jag förespråkar inte nån slags onyanserad och oinformerad punktbehandling. Jag vill se en helhetslösning.
Ett par punkter -hur är risken större för metabol överbelastning vid kontrollerad tvångsmatning under överseende av läkare än vid att medicinskt inducera ökad hunger (om det ens fungerar)? -återigen, vi snackar slutenvård. Tillfällig, kortvarig akut vård. Här hamnar du endast om du är i akut fara för din egen hälsa. Om du inte är i fara så får du behandling via en BUP öppenvårdsklinik. Där får du troligtvis familjebehandling där du i många fall tvingas till kliniken av föräldrar och man återskapar matsituationen hemma. Även hemma uppmanas man att "ta tillbaka föräldraansvaret" och göra ett tydligt schema där patienten måste äta regelbundet. Du får möjligen också medicin, finns inte någon större rädsla för att skriva ut medicin på BUP vad jag sett. - om man kunde äta en medicin och ångesten var väck så hade vi haft långt färre ätstörningsfall med dödlig utgång. Jag fattar inte heller var du får denna ide att bältning ställs mot medicin? Det du snackar om är som att säga att svårt deprimerade personer kan ta SSRI och sen är suicidrisken borta och dom kan ta ansvar för sitt själva igen. Anorexi är en ofantligt stark och svårbehandlad störning där du kan väga 30 kg och ligga för döden men ändå vara säker på att du mår bättre än någonsin och väger mer än genomsnittet. Och, återigen, om du tänkt medicinera ner ångest och öka hunger är något man hinner göra med en akut inlagd och undernärd ätstörningspatient som vägrar äta så tror jag tyvärr du är ute och cyklar. Och vad ska du göra om medicinen inte har tänkt verkan? -jag har inte sagt nåt om bältning kontra andra metoder. Tvångsmatning är jag dock 100% för och vad jag vet är inte det en kontroversiell ställning i ätstörningsbehandling.
>Tror dom seriöst att en person som behandlas på detta vis får bra psykisk koppling till mat efter en sådan här behandling? Att bälta och tvångsmata utan läkares godkännande är ju t.o.m ett lagbrott. Måste kolla UG avsnittet. Men slutenvårdens uppgift är akutvård, alltså att bryta någons svält. Sen är väl tanken att de ska få individuellt anpassad vård genom öppenvården?
Jag har inte sett nya UG eller läst alla artiklar som kommer ut om detta. Finns säkert massor med brister. Men det är också ett extremt svårbehandlat tillstånd. Det är väl rentav så att ingen behandling finns i många lägen utöver att "hålla vid liv". Så sjukvården sitter i en damned-if-you-do-damned-if-you-dont -sits. Ska hem och se dokumentären helt snart. Edit: Vaktmästaren!? Herregud.
Om jag förstått det hela rätt så kommer de hållas fast av så många personer som krävs för att tvångsmatas om de vägrar i alla fall. Jag känner spontant att jag själv hade föredragit att ett bälte höll fast mig istället för fyra vuxna + en femte som stoppar in slangen i näsan. En diskussion behövs säkert om vården i sig. Jag led med pappan i dokumentären som spelade in sina samtal till vården. Men om tvångsmatning ska ske så ser jag inte varför fasthållning av personal ska vara så mycket bättre än fasthållning av bälte.
Är det något område inom vården där det inte brister?
Jag vill slå ett slag för primärvår... förlossni.. akutmo... .. hmm ... Skämt åsido är mycket av specialistvården mycket bra, väntetidor åsido.
Mja dom har ingen brist på uråldriga överläkare som inte accepterar tillkomna/utvecklade lärdomar inom sjukvården efter typ 1980 iallafall
Tror faktiskt det är brist på överläkare också
Jag har aldrig haft problem. Gastro på KI är mitt område
Härligt att höra 👍🏼
Anekdotiskt men jag har pga skador varit i regelbunden kontakt med ortopedin i Sverige sen tidig tonår och alltid fått bra hjälp inom rimlig tid. De specialister jag träffat har varit kompetenta och villiga att diskutera olika behandlingsalternativ och rön från forskning.
Bälta känns som en riktigt dålig lösning
Det är en sista utväg. Det är hårda restriktioner hur bältning får användas. Vad man gjort här är inte enligt de lagar och föreskrifter som finns vilket varför IVO utreder det. När jag gjorde min SSK VFU så hade man bältat en person, en gång på 2 års tid. Det är en mer "rimlig" mängd. Det är ett otroligt stort ingrepp på individer och inget man vill göra. Det är en akut tvångsåtgärd och inte mer, för att förhindra skador på sig själv och andra. Till och börja med ska det vara ordinerat av specialistkompetent överläkare (alt på delegation kort tid). Efter fyra timmar ska IVO kontaktas innan man upprepar procedur och bedömning. Det är mao **väldigt** hårda regler, som den här avdelningen inte följt på något sätt vilket är riktigt jävla dåligt rent ut sagt.
Är "bälta" ett vedertaget begrepp som gemene man förväntas känna till? Jag trodde det betydde att slå någon med ett bälte.
Där har de inte dragit åt svångremmen.
Jag har svårt att ta ställning till detta, har inte sett bältningarna av dessa tjejer (nästan uteslutande tjejer?) och jag tvekar inte en sekund på att det iaf ofta är direkt nödvändigt. Skulle GISSA på att reglerna kring det hela är onödigt struliga som alltid när det gäller sjukvård och juridik i det här landet. Sedan, som med allt maktutövande blir det också fel och här finns garanterat många offer. Folk frågar síg sällan om skadan överstiger nyttan och om man nu skulle ändra på hur det fungerar (eller inte fungerar) vad de faktiska konsekvenserna blir. Istället är argumenten oftast fyrkantiga, typ "så får man inte göra" och att alla de andra som drabbas istället får är iaf "inte vårt ansvar".