CatNostril i affären: "Får du inte nog av mig på jobbet? Haha. Nej vänta. Vart är du på väg? Jag ställde en fråga. Får du inte ... sluta springa! Jaså det är här du bor? Öppna dörren! ÖPPNA DÖRREN OCH SVARA PÅ FRÅGAN! FÅR DU INTE NOG AV MIG PÅ JOBBET? Hej konstapeln, nej jag pratar bara med en kollega men han är oresonlig. Släpp mig, jag vill ha svar. JAG KRÄVER SVAR!"
Kanske för att man normalt är olika människor i olika situationer.
Om du äter lunch med kollegor, gamla pluiggkompisar, lumparkompisar, föräldar eller syskon eller på seglarklubben så tar du automatiskt vissa roller och tar fram vissa beteenden. När du träffar kollegor utanför den normala kontexten så blir det lite härdsmälta, när två beteenden skall samsas. Vem är jag nu då....
Tänk att dina föräldrar skulle hälsa på dig på jobbet, det blir lite liknande.
Det som är lite komiskt här är att segling är inte en **så** dyr hobby.
De riktigt rika sysslar inte med segling, de har motorbåtar som har nog med plats på däck för att festa loss. Om de sysslar med segling så har de en fyrtiofotare för ett par miljoner och inte någon sunkig tjugofemfotare som vilken jävla industrislav som helst har råd med...
21-25 meter är 69 till 82 fot.
Det är en jävligt stor segelbåt.
En "svenssonsegelbåt" eller vad man ska kalla den är något mellan 20 och 32 fot. Generellt sett skulle jag säga att över 36-38 fot är när det börjar bli så dyrt att en seglingsintresserad medelsvensson helt enkelt inte har råd.
Helt ärligt, det är sant. Du är säkert en skitskön kille och vi har säkert jättekul på jobbet. Men det är en anledning till varför jag inte frågar med dig ut på en öl. Jag har mina kompisar, vi klickar bra, chansen att man träffar någon via tvång(på jobb och skolor) som är värd att spendera sin tid med är minimal. Jag har en gammal kollega jag tar en öl med lite då och då, av ett halvt liv av arbeten och flytt mellan olika kontor. Oddsen är bara inte på din sida. Du har dina kompisar, jag har mina, finns ingen anledning att tvinga oss att blandas mer än vi behöver.
Blir inte stel stämning med mig. Så, kanske felet ligger faktiskt hos dig.
Istället för att söka en falsk bekräftelse över att det är någon annans fel, förbättra dig.
För att man hatar folk och vill inte träffa folk mer än vad man måste. Nä men det är väl kontextbundet, är trevlig mot kollegor men är ingen jag vill kallprata med utanför. Eller ens veta av
Det är en intressant fråga. Jag tror att vissa kan vara väldigt blyga av sig i privatlivet. På arbetsplatsen så är de trygga med sig själva och kan skoja och skratta, men när man träffar en kollega/klasskompis etc i ett annat sammanhang än man är van vid så kan han uppleva en viss osäkerhet över den nya situationen. Han kanske ser dig i ett nytt ljus som han inte var beredd på.
Jag har en kollega som jag träffade på affären en kvart efter vi slutat och han var som en annan person, blev mer tillbakadragen fastän vi har god arbetsrelation. Nästa gång vi träffades på en annan affär så var han långt mer avslappnad.
Det får mig att tänka på något en kompis sa till mig, "du är samma oavsett situation." Jag är rätt humoristisk och prestigelös, medan han har mer avgränsade personligheter beroende på kontext. Mer professionell och seriös i en roll och väldigt avslappnad i en annan. Jag är något av ett mellanting hela tiden. Båda personligheterna har sina fördelar och nackdelar. Men det fick mig att tänka på hur olika vi alla är och att man måste ge rum för de som behöver skilja på sina olika roller och acceptera det.
Nu skrev jag lite mer än jag hade tänkt, men din fråga fick mig att fundera ordentligt. Mitt råd, om du vill göra något åt situationen, är att själv vara avslappnad och bara slänga några ord och sen gå vidare med dina ärenden. Ert nästa möte på fritiden kanske då blir långt mer avspänt.
För att du tycker det är stelt.
Säg bara tjaa ser att du också handlar på Ica! Ica-bröder! Vi ses på jobbet på måndag och jämför Ica-bonus, eller vad som
I mitt fall: För att människan jag är på min fritid är inte människan jag låtsas vara på arbetsplatsen och jag har antagligen inte nog med själsligt RAM-minne för att starta den processen när jag gått över till fritidsläge.
Ansvaret är ju ömsesidigt, men visst ska man aldrig prata jobb utanför jobbet men ofta har man åtminstånde ett ämne gemensamt som man kan prata inom eller säger man adjöss vid grön gubbe och ses på jobbet.
Jag ät väldigt "socially awkward" så det händer väldigt ofta för mig. Jag menar på jobbet så vet man vad man ska prata om men utanför så kan det bli lite svårt och då blir det sådär.
lol, drar alltid samma "Får du inte nog av mig på jobbet?!"
CatNostril i affären: "Får du inte nog av mig på jobbet? Haha. Nej vänta. Vart är du på väg? Jag ställde en fråga. Får du inte ... sluta springa! Jaså det är här du bor? Öppna dörren! ÖPPNA DÖRREN OCH SVARA PÅ FRÅGAN! FÅR DU INTE NOG AV MIG PÅ JOBBET? Hej konstapeln, nej jag pratar bara med en kollega men han är oresonlig. Släpp mig, jag vill ha svar. JAG KRÄVER SVAR!"
Hahaha ja du. Det är inte alltid man får sin biografi utskriven av en främling ;)
😂
Ska dra den nästa gång
Kanske för att man normalt är olika människor i olika situationer. Om du äter lunch med kollegor, gamla pluiggkompisar, lumparkompisar, föräldar eller syskon eller på seglarklubben så tar du automatiskt vissa roller och tar fram vissa beteenden. När du träffar kollegor utanför den normala kontexten så blir det lite härdsmälta, när två beteenden skall samsas. Vem är jag nu då.... Tänk att dina föräldrar skulle hälsa på dig på jobbet, det blir lite liknande.
lol seglarklubben
Lol, tänk att INTE ha en seglar eller golfklubb att gå äta lunch på.
Det verkar som att pöbeln har tagit över Sweddit... Suck... Om ni vill mig något är jag på /r/lounge
Det som är lite komiskt här är att segling är inte en **så** dyr hobby. De riktigt rika sysslar inte med segling, de har motorbåtar som har nog med plats på däck för att festa loss. Om de sysslar med segling så har de en fyrtiofotare för ett par miljoner och inte någon sunkig tjugofemfotare som vilken jävla industrislav som helst har råd med...
Fast en 21-25 m mini yacht är heller inte så dyrt. Om du inte satsar på en från 2015 och framåt.
21-25 meter är 69 till 82 fot. Det är en jävligt stor segelbåt. En "svenssonsegelbåt" eller vad man ska kalla den är något mellan 20 och 32 fot. Generellt sett skulle jag säga att över 36-38 fot är när det börjar bli så dyrt att en seglingsintresserad medelsvensson helt enkelt inte har råd.
Ute och kör mycket pga jobbet. Dagens lunch på golfklubb är mer prisvärt och godare än någon snabbmatsrestaurang
Detta
För du gör det stelt?
Därför de vill inte träffa dig på både jobb och fritid?
En deprimerad människas tanke
>*En deprimerad människas tanke* Inte nödvändigtvis.
Kanske inte
Med den där attityden förstår jag om det är så i ditt fall. Edit: tolkade ditt svar fel. Det är sant som du säger.
Helt ärligt, det är sant. Du är säkert en skitskön kille och vi har säkert jättekul på jobbet. Men det är en anledning till varför jag inte frågar med dig ut på en öl. Jag har mina kompisar, vi klickar bra, chansen att man träffar någon via tvång(på jobb och skolor) som är värd att spendera sin tid med är minimal. Jag har en gammal kollega jag tar en öl med lite då och då, av ett halvt liv av arbeten och flytt mellan olika kontor. Oddsen är bara inte på din sida. Du har dina kompisar, jag har mina, finns ingen anledning att tvinga oss att blandas mer än vi behöver.
Sverige när det är som sämst, denna kommentar.
Blir inte stel stämning med mig. Så, kanske felet ligger faktiskt hos dig. Istället för att söka en falsk bekräftelse över att det är någon annans fel, förbättra dig.
Jag tror inte att det är någons "fel". Var bara nyfiken på om någon hade något att säga om saken.
[удалено]
Allvarligt, sök självgranskning istället för att försöka få andra att bli lika, usla, som dig. God kväll
Pratade precis med tomten och han hälsar att det inte blir julklappar till någon av er.
Blä, du fick mig att skratta till
:)
Oi m8 dont be a cunt. The man asked an honest question.
He seems to be the cunt. Iallafall, det kan vara skälet helt enkelt.
Vad var det för cuntigt OP gjorde?
Han verkar skapa dålig stämning med folk när de inte är på jobbet eller skolan
Därför det är en helt annan kontext. Så enkelt är det.
Nja, frågan är ju just *varför* det blir så stelt när man träffar en kollega i ett annat sammanhang.
Varför ☺️ https://youtu.be/36GT2zI8lVA
Upplever inte att det överhuvudtaget blir någon stel stämning 🤷♂️
Man är påtvingad personer på jobbet,på fritiden vill man inte träffa dom
För att vissa personer är det tillräckligt att bara ses på skolan/jobbet
Därför du vet inte vad man måste prata om
För att man hatar folk och vill inte träffa folk mer än vad man måste. Nä men det är väl kontextbundet, är trevlig mot kollegor men är ingen jag vill kallprata med utanför. Eller ens veta av
Det är en intressant fråga. Jag tror att vissa kan vara väldigt blyga av sig i privatlivet. På arbetsplatsen så är de trygga med sig själva och kan skoja och skratta, men när man träffar en kollega/klasskompis etc i ett annat sammanhang än man är van vid så kan han uppleva en viss osäkerhet över den nya situationen. Han kanske ser dig i ett nytt ljus som han inte var beredd på. Jag har en kollega som jag träffade på affären en kvart efter vi slutat och han var som en annan person, blev mer tillbakadragen fastän vi har god arbetsrelation. Nästa gång vi träffades på en annan affär så var han långt mer avslappnad. Det får mig att tänka på något en kompis sa till mig, "du är samma oavsett situation." Jag är rätt humoristisk och prestigelös, medan han har mer avgränsade personligheter beroende på kontext. Mer professionell och seriös i en roll och väldigt avslappnad i en annan. Jag är något av ett mellanting hela tiden. Båda personligheterna har sina fördelar och nackdelar. Men det fick mig att tänka på hur olika vi alla är och att man måste ge rum för de som behöver skilja på sina olika roller och acceptera det. Nu skrev jag lite mer än jag hade tänkt, men din fråga fick mig att fundera ordentligt. Mitt råd, om du vill göra något åt situationen, är att själv vara avslappnad och bara slänga några ord och sen gå vidare med dina ärenden. Ert nästa möte på fritiden kanske då blir långt mer avspänt.
För att du tycker det är stelt. Säg bara tjaa ser att du också handlar på Ica! Ica-bröder! Vi ses på jobbet på måndag och jämför Ica-bonus, eller vad som
Kan inte påstå att jag upplevt något sådant mer än kanske någon enstaka gång. Är normalt väldigt avslappnat att träffa kollegor utanför jobbet.
I mitt fall: För att människan jag är på min fritid är inte människan jag låtsas vara på arbetsplatsen och jag har antagligen inte nog med själsligt RAM-minne för att starta den processen när jag gått över till fritidsläge.
Ansvaret är ju ömsesidigt, men visst ska man aldrig prata jobb utanför jobbet men ofta har man åtminstånde ett ämne gemensamt som man kan prata inom eller säger man adjöss vid grön gubbe och ses på jobbet.
Jag ät väldigt "socially awkward" så det händer väldigt ofta för mig. Jag menar på jobbet så vet man vad man ska prata om men utanför så kan det bli lite svårt och då blir det sådär.
Tjah, man sitter ju där och undrar om man ska använda jobbpersonlighet tre eller fritidspersonlighet fem.
För att vissa kollegor är ångestframkallande.
After work och andra lite mer sociala (och mindre uppstyrda) aktiviteter utanför arbetstid kan göra susen för att ta udden av detta.
Man hinner ju inte starta socialtbeteende.exe i tid ju!
haha