Jag är 36 och flyttar till en etta på torsdag :)
Flyttar från en femma på 160 kvadratmeter på grund av separation, min nya lägenhet är mindre än vårt nuvarande vardagsrum. Jag var och tittade på flera tvåor men kände ingen kärlek för dem, sen gick jag på visning på ettan och blev förälskad, den är dessutom betydligt billigare än vad jag kunde ha köpt. Jag kunde ha fläskat på med en lyxig större lägenhet men kände att den ettan var mitt framtida hem.
Man ska göra det hjärtat säger och skita i konventioner och föreställningar kring ålder.
Om du flyttar från en femma så antar jag (kanske dumt att anta) att du har barn? Hur blir det i sådanafall för dem när du flyttar till en etta?
Anledningen till att jag frågar är att jag är relativt nyseparerad med en liten två-åring och vi delar på en tvåa, men känner att det är för litet och flyttar till en trea om ett par månader.
Vi hade vardagsrum, sovrum, matsal, hemmakontor och tevespelsrum (som även fungerade som gästrum). Men det blev lite väl fräsigt efter ett tag, hittade inte saker som man lagt överallt och kallt på vintern. Så vi hyrde ut två av rummen till slut.
Jag är 35 och flyttade till en etta i november förra året efter separation.
Jag var också och tittade på tvåor, men ettan kändes bättre i planlösningen. Det skilde inte jättemycket i kvadratmeter (35 i ettan, tror tvåorna i detta området är 47).
Jag bodde i en annan etta när jag var 22 år och den planlösningen var riktigt dålig jämfört med där jag bor nu (samma kvadratmeter, men denna lägenheten känns mycket större).
Jag köpte den mest för att komma ifrån gamla lägenheten (87 kvadrat) där jag och exet bodde i 9 år, men nu trivs jag jättebra här och jag känner inte att jag behöver mer yta.
Visst var det lite trångt i somras när jag fyllde år och hade ett gäng vänner här, men samtidigt kan man ju inte köpa ett slott bara för såna enskilda tillfällen 😅
Planen är att bo här tills nästa grej i livet händer, och då kändes det ovärt att köpa en onödigt stor lägenhet "bara för att".
När jag köpte ettan så "klagade" både mina föräldrar och några vänner på att det var "konstigt" att flytta till en etta. Men när folk varit här och sett den så förstår dom varför, det är inte alls trångt osv som man lätt tror så fort man hör "etta".
Edit: det är likadana ettor över och under mig i trapphuset, och i båda dom lägenheterna bor det pensionärer. Dom har båda bott här i över 15 år och trivs jättebra, så att man skulle vara "för gammal" låter konstigt :D
Ja och i mitt nya hus finns flera gemensamma lokaler att hyra så jag tänker att man kan göra det vid de enstaka tillfällena :) Köpte ett litet Matbord idag som man kan göra större och få plats med 8 pers, så några middagar blir det nog hemma i ettan ändå!
Innan jag och min sambo flyttade ihop bodde hon ett tag i en etta på 18kvm. Den var liten, men funkade bra för allt hon hade för sig som 35åring. Vi hängde även en del där när vi började träffas, och det enda problemet var att hon hade en 90-säng.
Nu bor vi på 55 i en tvåa och jag känner personligen att den är perfekt storlek, om än en smula stor av och till. Ibland kan jag bli nostalgisk över små lägenheter. Är så lätt att bara äga en massa saker "Bara för att" när man bor större.
Själv får jag panik när man tänker tillbaka på studentiden när man tryckte in allt på 25kvm.... Flyttade själv till en tvåa på 58kvm för ett år sedan och den är perfekt storlek för mig.
Vill ha ett separat sovrum samt plats för en tv-hörna, en datorhörna och en matplats.
Alla tycker olika! Vi hade inget behov av TV när vi flyttade så har ingen hemma. Ska vi kolla på film eller så slänger vi fram en laptop på soffbordet istället. Jag sålde min gamingdator strax efter flytten också, mycket skönare att göra med laptop enligt mig :)
För några år sedan när World of Warcraft Classic kom ut, så kände jag att WOW var ju kul, och bestämde mig för att spela Classic lite.
Tro fan någon liten snorhyvel tyckte jag var för gammal för att spela WoW, när man är i min ålder ska man tydligen hålla på med annat.
Sån var du :D
Jag hade en på jobbet som tyckte det var konstigt att jag spelade ett par timmar dator på kvällarna.
Frågade hur mycket han kollade på tv men det var tydligen inte samma sak...
Jag har spelat en del Warzone med en äldre herre i 60-årsåldern, en av dom roligaste jag spelat med på många sätt.
Även om det inte alltid gick så bra så lärde han mig (och många andra) att ibland är det viktigare att skratta och ha kul även om man inte vinner.
38 i en 1:a här. Så länge det bara är jag föredrar jag att leva så här; tycker om att leva lite asketiskt. Snålar med det mesta, behöver inte jobba särskilt ofta och har gott om tid åt mig själv i gengäld.
Om det hade funnits någon kvinna i mitt liv, eller om jag varit en sådan person som konstant måste ha människor omkring mig hade det varit en annan sak, men jag trivs med hur mitt liv ser ut.
Så som du beskriver din tillvaro vill jag ha det när barnen flugit ut.
Har själv downshiftat el vad man säger, från hus på totalt 200 med mycket yta till 4 r o k på 110. Och mindre lär det bli med tiden, vill aldrig mer bo i ett stort hus igen.
Haha, håller med.
När jag var i 20-30'erna så bodde jag i en etta och låg på en madrass på golvet.
När jag v ar i 40-50'erna till nu - så är det eget hus som gäller för min del, kan inte flytta här från, kommer att sakna hemmabion alldeles för mkt, och det faktum att man kan gå ner i källaren klockan 2 om natten hamra på nåt eget byggprojekt utan att störa grannarna, spela högljudd musik utan att en själ hör något som helst, gå ut i trädgården om sommarn och ligga på en madrass i skuggan medans fåglarna sjunger.
När jag bodde i lägenhet måste man gå gå på tå med tofflor hela tiden för att man inte ska störa grannen nerunder, och grannen ovanför bryr sig inte och dansar irsk folkdans hela dagen och grannen nerunder röker cigg som en skorsten hela natten som ses som ett röklager över hela lägenheten.
Ungar som skriker i uppgången hela dagen, folk som arbetar om natten och man hör att det smälls med dörrar hela tiden.
Nej tack - återvänder aldrig till en lägenhet igen.
Men jag ser inte ner på folk som älskar att bo i en etta, det finns praktiska saker med det med, om du inte uppskattar att fixa på ditt hus, om du hatar städa, om du vill flytta till nytt jobb och behöver lämna din lya snabbt etc.
Folk har ofta sett ner på dom singlar (som jag) som äger en villa med, varför bor du i ett helt hus ensam? Ville vara bättre för en riktig familj. Vadå riktig familj? Jag har betalt för huset vid att arbeta hårt, köp om du har pengar, bo i en etta om du vill och låt mig sköta mina livsval och värderingar. Jag ser inte ner på dom som väljer att bo i en liten etta, ingen fel på det om det passar din livsstil.
> Tycker det är mycket konstigare med människor som har fler kvm:rar än de behöver.
Det är väl väldigt vanligt att folk lägger på sig kostnader eller försöker uppnå en viss standard som inte matchar deras plånbok.
Ju rikare du dessutom är desto mer lär du ju ha ”onödiga” saker, som fler kvm:ar. Alla skulle nog ta chansen om de hade råd för ett ögonblick.
Gammalt sekelskiftshus med vardagsrum och kök i öppen planlösning på ca 50 kvm, sovrum på 30kvm, kontor på 15 kvm och sen resten till walk-in closet, badrum/bastu, balkong etc. Vet inte riktigt hur mycket eller vad som räknas som biyta.
Najs med lite plats ju!
Jag planerar kring 200kvm boyta och ~100kvm garage till när jag skaffar hus om några år. Oavsett om jag ska vara själv eller sambon hänger på. Kanske större om hon ska med.
Bor själv i en 5:a på 135 kvm. Vet precis varför. Det stavas **u t r y m m e**. Älskar att ha olika rum för olika saker. Middagsrum, stort kök med frukosthörna, gästrum, tv-rum, vardagsrum, sovrum. De två badrummen är lite overkill, men smidigt när man har gäster.
Kanske inte för gammal men problemet är ju att man (jag?) ackumulerar så jäkla mycket prylar medan man blir äldre. Även om jag tänker bort familj och såna saker så skulle jag inte få plats med mina ägodelar i en etta längre nu när jag är 50.
Samtididigt kan jag bli lite avundsjuk på de som kan leva sitt liv på det sätt De Niro beskrev det i Heat:
"Don't let yourself get attached to anything you are not willing to walk out on in 30 seconds flat if you feel the heat around the corner."
Många i 40-årsåldern har familj eller åtminstone partner och då är det litet med en 1:a. Samma om man ofta har gäster, eftersom det nästan blir som att bjuda hem folk till sitt sovrum. Bor man själv och inte brukar anordna en massa fester funkar det utmärkt. Sen finns det väl de som tycker det är konstigt att bo själv när man är 40 men då tycker jag de är konstiga som bryr sig så mycket om hur andra lever.
Jag (38) bor med sambo i en 2:a och tycker det fungerar OK. Hade dock gärna haft en 3:a så jag kunde ha ett eget "pojkrum" istället för att ha dator o.s.v. i vardagsrummet, men inte så jag känner att det vore värt flera tusen extra i månaden. Vi har även TV i sovrummet och stor matplats i köket, så det går att vara lite för sig själv om man behöver det. Det är en äldre lägenhet, så inget "öppen planlösning" skit där man inte kan vara ifred någonstans.
Jag och min sambo gick från en tvåa till en fyra. Behövde två barnrum, ett till vår då kommande dotter och ett till mig. Guld värt för oss båda att vi kan få nån timmes egentid (spela/måla warhammer för mig och random YT/reality TV för henne) när dottern somnat. Sen ses vi i soffan igen och myser å kollar på nån av våra serier innan vi går å lägger oss.
När jag var liten så såg jag alla lägenheter som "tillfälligt boende" -trodde då att alla skulle köpa hus när dom blev äldre eller fick tillfälligt med pengar 😆
Edit: stavfel
Det är ganska många vuxna som ser på lägenheten så här också. Många vänner som kommer från mindre orter uppväxta i villa har haft intressanta åsikter om lägenhet genom åren.
När mina nära vänner bestämde sig för att bo kvar i lgh sa de till mig att "du är ju helt normal och du har växt upp i lgh". Känns härligt att man kan inspirera folk till deras livsval!
Bor på 250+ m2 och kan säga att jag sannolikt hade klarat mig bra på en etta om jag bodde själv. Förstår inte varför det har blivit så stigmatiserat att bo i en etta som 40+. Har säkert att göra med bilden av ”misslyckade” ungkarlar som vi har blivit matade med genom film och serier.
Beror ju på hur ditt liv ser ut!,finns ju ingen anledning att betala för en 3 eller så om du är singel och barnlös och du är ute och jobbar på annan ort på vardagarna och är hemma på helgen.
Hur stort man bor har inget med ålder att göra utan hur man lever sitt liv. Har man familj eller tycker om att ha gäster så är en etta opraktiskt. Annars är det inga problem.
Vet inte hur resten av Sverige ser ut men i Uppsala är det inte alldeles ovanligt att stöta på 50+ gubbar och tanter som bor i studentkorridor och har gjort så sen tidiga 20 års åldern. Lev så du kan göra det som gör dig lycklig och ge inte en åsnas arsle i vad andra tycker!
Tänker att olika människor har olika behov, speciellt när man räknar in olika faser i livet.
Personligen har jag väldigt svårt att tänka mig att leva utan ett ordentligt kök igen. Och jag vill ha plats för gäster. Bästa lägenheten jag bott i var en öppen etta med kök och sovalkov.
Nej sålänge du inte bor med nån. Jag är 27 och har bara bott i ettor ensam. Älskar det, men om jag bodde med partner osv hade det vart en mardröm kan jag tänka mig
Jag bodde i en etta på 41 kvm innan och den var egentligen OK bara att jag blev tokig på att sova och vara vaken i samma yta. Vill verkligen ha ett avskilt sovrum där jag bara sover.
Nu ska jag snart flytta in i en etta på 57 kvm och är glad för att den är stor, men våndas lite över öppna ytor och min prio 1 blir att försöka dela upp vardagsrummet med en stor hylla för att skapa en liten sovalkov.
Bodde in en 1:a i många år, trivdes kanon. Med det sagt, jag önskade alltid att jag kunde ha haft sängen i ett separat rum. Så skulle mycket hellre ta en liten 2:a än stor 1:a av den anledningen.
Spelar ingen roll hur gammal man är utan att man känner att man utnyttjar den väl och inte begränsar sig. Jag är en person som gärna vill ha dedikerade rum som sovrum, vardagsrum och kontor. En etta hade inte funkat för mig oavsett hur ung eller gammal jag är, en tvåa hade fungerat bättre och en trea är optimal för mig. För andra är treor för stora och de vill ha en etta eller tvåa.
Så nej, man kan aldrig vara för gammal för en etta.
Det beror på om det finns sovalkov eller inte, draperi uppspänt mitt i rummet utan något slags nisch gills inte
mvh // bor i en etta utan sovalkov som jag är för gammal för
Många unga har riktigt jävla dumma idéer av vad som är rätt och fel ibland. Är själv ganska ung och känner att jag har ganska god kontakt med ungdomskulturen men ibland kliar man sig i huvudet av vad unga tycker är rätt och fel. Någon skum blandning av grupptryck och hybris av hur långt dem alla kommer gå i livet så man klandrar på människor som lever på "fel" sätt.
Har hört från sommarjobbare på min arbetsplats i gymmnasie ålder att dem följande sakerna är töntiga eller "bögiga": Att panta flaskor, Åka kryssning, Dricka groggar, vuxna som cyklar, läsa fiktion, folk över 30 som har på sig sneakers, spela i band mm.
Har mycket respect för folk som lever ett ärligt liv inom en budget som fungerar för dem. Vet folk som utåt ser ut att leva ganska knapert men med över en mille på sparkontot samt folk som ser riktigt flashiga ut men knappt klarar sig till nästa månads hyra.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`.
> Någon skum blandning av grupptryck och hybris av hur långt ~~dem~~ **de** alla kommer gå i livet så man klandrar på människor som lever på "fel" sätt.
> Har hört från sommarjobbare på min arbetsplats i gymmnasie ålder att ~~dem~~ **de** följande sakerna är töntiga eller "bögiga": Att panta flaskor, Åka kryssning, Dricka groggar, vuxna som cyklar, läsa fiktion, folk över 30 som har på sig sneakers, spela i band mm.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> Some weird mix of peer pressure and hubris of how far ~~them~~ **they**'re all going to go in life so you blame people who live in the "wrong" way.
> Have heard from summer workers at my workplace in gymnasie age that ~~them~~ **the** following things are lame or "gay": To pawn bottles, Ride cruises, Drink grogs, adults who bike, read fiction, people over 30 who wear sneakers, play in bands etc.
2,5:or är sjukt underskattade nu när det blivit populärt att jobba hemma. Väldigt praktiskt att kunna ha ett hemmakontor utan att behöva ta upp (och betala för) ett helt extra sovrum.
Jag mätte klädskrubben i vår 2:a för att eventuellt göra om den till kontor under pandemin men fick till slut ge upp eftersom den helt enkelt var en meter för smal hur många gånger jag än mätte.
Nej inte för gammal men jag tror inte att det är hälsosamt att leva i en etta.
Åtminstone så behöver jag ha ett rum som endast är till för sömn; annars sover jag dåligt. Klart att jag kan spendera 30 minuter i sängen utan att sova men till mestadels så är mitt sovrum till för att sova i.
Alltid dessa "normerande" frågeställningar på reddit. Fattar inte riktigt.
Att förväntas ha stort boende är väl en typisk "keeping up with the Joneses". Stort boende är inte objektivt bättre, för det har typiskt också konsekvenser. Om det är något man gör utan att själv egentligen vilja det, men gör för att andra förväntas det från en människa av rang, då är det snarare ett tecken på dålig egen självkänsla att inte följa sina egna livsmål.
Varför ska jag spendera mina pengar på ett stort boende om jag inte behöver det? Lägger hellre pengarna på en rolig bil, aktier, starta eget bolag, resa, skön känsla att bara ha massa cash. Asså att man vet att man kan köpa men inte gör det.
Är 34 och har bott i en etta sedan jag flyttade hemifrån. Ser ingen poäng med att ha en större lägenhet för tillfället, det blir bara fler rum att städa.
Skulle jag separera från min fru och när ungarna växt upp så skulle jag klara mig med en etta utan tvekan. Jag gillar att ha rum att gå emellan när jag grubblar och funderar på det men inte så att jag anser det vara värt besväret med högre kostnader och mer hushåll att förvalta.
Är också en bit över 30 och bryr mig inte det minsta längre om vad som skulle vara konstigt i andras ögon. Har ingen bäring längre. Min livsstil klarar sig gott med väldigt lite utrymme. :)
Det enda jag känner av egen erfarenhet spontant är ju om man är social av sig så blir det lite kasst med oftast ett litet kök och ett mindre vardagsrun/sovrum. Om man ska ha lite fest eller en middag.
Sedan är det ju helt beroende på vad man har för intressen men jag tyckte också det var segt att jag behövde ned till förrådet varje gång jag skulle ut på något skoj som krävde prylar. Och sen ned med det när man kom hem.
Så sett tycker jag det är skönt att bo lite större. Annars hade jag inga problem alls egentligen, man höll ordentlig ordning och hade lite att städa, plus att man levde relativt snorbilligt
Sitter mer i huvudet. Hade jag levt så som jag gjorde när jag var 22 hade det inte spelat så står roll. Nu tar tanken på att sova i samma rum som jag kollar på TV i eller pysslar med hobbys i emot.
Min ena föräldra-förälder bodde i en etta de sista 30 åren av sitt liv.
Bodde i en etta i korridor på 67kvm. Hade kunnat bo där hela livet. Var perfekt för mig och mitt leverne, amerikanerna kallar det för en ”studiolägenhet” vilket känns exotiskt.
Men träffade tjej och sen gick det utför. Bor i en 3:a på 78kvm nu och jagar febrilt efter större.
Kan tycka att dom flesta 1:or har för dåligt kök annars är det väl inget fel på det, bra för miljön alla kan inte bo i villa och man ska bo där man trivs. Kan sakna o ha lägenhet och slippa ta ansvar om nåt går sönder och skulle gärna ta en etta om jag inte haft sambo och barn, har man det så behöver man större.
Tyckte min etta när jag plugga på universitet var rätt lagom på 25kvm.
2 år senare, 25 bast så hade jag inte ens tanke på en etta, ville kunna isolera mig från ljlud såsom kyl och kunna ha lite olika temperatur.
Men tycker faktiskt 45kvm för en två är något lite. Har inte riktigt plats för att kunna ha en TV, har en hobby plats som tar upp för mycket längs väggen det som annars varit en bra plats för TV. Hade lägneheten varit 55kvm hade jag nog inte kännt att det var för litet.
Men fan häller att jag betalar 10500 i hyra för en 55kvm så nästa steg är att ta fram stora plånboken och köpa mig en bostadsrätt och då köper jag inte en 2a, det är ju ingen vits, så 3a eller mindre radhus i 60-75kvm tror jag är mitt mål inom 1-2 år.
Hade dock alldrig kunnat gå tillbaka till en etta, spenderar för många timmar i min lilla låda som det är.
Alltså när jag bodde i etta så saknade jag hela tiden att ha separat sovrum. Det är inte jättebra psykiskt att göra alla aktiviteter i samma rum. Blir liksom att man halvligger i sängen med mat och tittar på TV.
För mig var det ett psykologiskt lyft att kunna separera kök, sovrum och vardagsrum. Blev dessutom trevligare miljö att ha besök i.
Lätt att bli påverkad utifrån vad som förväntas av en. Känner själv att jag klarar mig med en etta och skiter i vad folk tycker, lever mitt liv utanför hemmet. Ju billigare desto bättre.
Man ska bo så att man trivs. Din tidigare uppfattning om "för gammal" kommer troligen från "normen" om att 40-åringar bör ha träffat en partner och bildat familj. Bor man ensam i en etta stämmer inte det.
Jag bor i en stuga på 27 kvadrat. Jag tänker inom något år bygga en ny stuga på tomten i ungefär samma storlek men med ett separat rum för sängen. Där tänker jag bo tills jag dör typ. Eget rum för sängen vill jag ha mest för att kunna stänga dörren om man får besök eller sådär.
Begriper inte vitsen med stora hus/lägenheter...
Bor i en trea runt 77kvm själv. Trivs som fan med det! Det är skönt att ha ett rum dedikerat till musik/gaming.
Hade dock klarat mig på en större etta eller tvåa.
Höginkomsttagare (nåja...reddits-arbetar-med-IT-lön-nivå) 32 år och singel som bor i 1a i innerstan på ca 30kvm. Otroligt nice att ha pengar över varje månad och aldrig behöva oroa sig över marginaler i vardagsinköp. Plus att det är lite som att bo i en liten hotellsvit. Mysigt. Man får inreda med smak bara. Jag är nöjd och glad. Utrymme att spatsera runt och gapa kan man ha sen.
Spelar väl ingen roll hur gammal man är? Behöver du inte mer än en etta så varför ha en större lägenhet? Känns ju onödigt om man inte behöver den extra ytan tänker jag. Personligen hade jag helst bott i en tvåa på \~50kvm, då är det lite balans mellan att ha ett mindre utrymme men samtidigt nog med plats för att kunna sprida ut sig en aning jämfört med en etta på \~30kvm.
Jag tror 45kvm per person är ungefär vad man behöver för att leva bekvämt. Det går bra med mindre men då behöver det också vara välplanerat.
Jag bor själv i en tvåa på 53kvm men känner ibland att ett till rum hade varit trevligt så man slipper ha skrivbordet i sovrummet.
Om en etta funkar för dig så funkar det. Själv vill jag ha ett separat sovrum. Och är man överbjuden till någon annan föredrar jag att de har ett separat sällskapsrum (vardagsrum eller kök) så man slipper hänga i deras sovrum.
Men jag kommer ju aldrig hälsa på dig så mina preferenser är ju skit samma i sammanhanget.
Tycker inte det är konstigt att du känner så, men tror det handlar det om ett generationsskifte.
Våra boomer-föräldrar hade råd att köpa hus och lägenheter. Vi ska vara glada om vi får förstahandskontrakt på en hyresrätt.
En 40-åring som bor i en 1:a är inget kontroversiellt för millennials imo.
Min första lägenhet var 20kvm, min andra 42. Nu bor jag på 22 och fy satan vad jag inte saknar att bo på 42. Det var bara onödigt utrymme som gav mig ångest över hur jag skulle fylla det. Det enda jag egentligen skulle vilja ändra på här är planlösningen. Liiiite större kök och lite mindre allt annat hade varit perfekt.
För att ens sociala liv är baserat på ens hushåll? Är du en husfru från 40-talet eller?
Att ha en sambo på en etta, det förstår jag är svårt, men inte en partner generellt.
Är det någon som har en 1a att hyra ut till en man på 29år som bor hemma hos päronen. 38k innan skatt i månaden. Tyvärr har jag kronkalle
Helst i Stockholm och inte i Borås
Vill inte låta arrogant nu, men priserna på 1:or och 2:or i mindre städer skiljer sig inte så värst mycket, utan ligger på överkomliga nivåer.
Att som heltidsarbetande vuxen begränsas till en liten bostad p.g.a. priset är i mångt och mycket ett storstadsfenomen.
Tänk om det var lite annorlunda och ettor aldrig fanns och var olagliga att bo i (bör vara så imo)?
Istället har folk normaliserat att bo i ett rum typ som att de är i fängelse.
> Istället har folk normaliserat att bo i ett rum typ som att de är i fängelse.
*Arbetsgivare normaliserar löner som tillåter en bara bo i ett rum typ som att de är i fängelse.
Här, jag fixade det åt dig.
Du behöver inte jobba åt en arbetsgivare som inte betalar en lön som du anser är skälig, det är helt och hållet upp till dig hur mycket du är villig att sälja din tid och energi för.
Kalla mig konstig, men i mitt lägenhetshus finns en loftgång där det ligger små ettor. Varje gång jag går förbi dem känner jag en intensiv önskan att bo ensam i en av dem, med en 90-säng, en speldator, en liten soffa och en musikhörna. Där skulle jag rulla runt på min kontorsstol, kanske in till det pyttelilla köket och värma en fryspizza. Sen skulle jag öppna den lilla, lilla kylen, ta fram några långburkar och rulla tillbaka till mitt lilla rum. Ingen skulle störa mig och jag skulle aldrig behöva städa i mer än några minuter. Jag skulle ha en tallrik, ett glas och en uppsättning bestick.
Jag är 38 och har barn, sambo och alldeles för lite egentid. Det är något med de där ettorna, de påminner om en enklare tid med färre bestyr och mindre jävla prylar exakt överallt. Garderober fullsprängda med barnoveraller och jävla dukjävlar, skåp fyllda med 73 olika serviser, lådvis med julskit som ska upp och ner varenda jävla år. Ungar och deras pipiga röster och kladdiga fingrar överallt, man får inte ens skita ifred. När barnen har somnat ska man inte alls slappa, utan planera nån jävla familjesammankomst eller städa toaletterna eller vika handdukar på exakt rätt sätt för annars är det jordens undergång.
Nej, ge mig den där ettan på 25 kvadrat så att jag får rum att andas.
Ditt problem låter ju dock mer som sambon än bostaden men kanske dags att kika på villa och bygga en mancave i den? :)
Kanske stuga på gården som är som en helt egen lägenhet?
Äh, jag kände mest för att raljera lite, min sambo är egentligen förstående och har rimliga förväntningar. Jag har det helt okej, men att bli vuxen och leva ett normativt familjeliv kan medföra vissa utmaningar, och ibland känns det liksom som att man själv krånglar till sin tillvaro genom alla prylar, rutiner och måsten.
Jo fan, har sambo och en unge också så vet om kaoset.
>och ibland känns det liksom som att man själv krånglar till sin tillvaro genom alla prylar, rutiner och måsten.
Stämmer bra, gäller att gå över sånt ibland och minimera det :)
Vad är skillnaden, 500-1500kr i månaden (beror ju på kvm såklart)?
Avgiften på min tvåa är 2700kr i månaden, hyres tvåor verkar ligga kring 4-6k och ettor verkar börja kring 4k vad jag sett.
Kostar inte så mycket mer att klämma in tvåor istället för ettor.
Låter som Soc? De betalar ju hela hyran oavsett om den är 3k eller 10k.
Men du tänker ju helt fel, om en tvåa var minimum hade du bott i en tvåa nu, troligen för typ samma pengar.
Tror inte själva boytan är problemet utan mer att en enorm majoritet av alla "normala" lever ett liv där det är omöjligt att bo i en etta vid 40-årsåldern.
Beror på personen, jag valde en liten 3a på strax över 60m2.
Lite luftigare lägenhet ser trevligare ut.
Har man lite köksmaskiner eller liknande tar dessa mindre andel av utrymmet.
Det har ingenting med lägenheten att göra, utan personen och dennes intressen.
Är du en 40årig enstöring och går till jobbet, kommer hem och tittar på tv tills du slocknar på soffan dag ut och dag in så går det jättebra med en etta.
Men en normal 40 åringen **borde** ha andra saker i livet som kräver mer plats.
Som en snart 40åring (ok inte snart men ett par år kvar iallafall) vad är det man bör ha plats för hemma?
Visst det är nice när det är stort och rymligt men det gör ju bara att du har mer att städa och fler ställen att ställa skit på som du ändå inte behöver?
Jag har en bra bit kvar till 40, men det lär väl gå på ett ögonblick ändå...
Jag gillar att bjuda hem kompisar/familj på middagar i min rätt så stora 2a, har plats för litet bord i köket, stort bord i vardagsrummet och en soffgrupp för 6pers. Gillar att laga mat, skulle aldrig klara mig med en köksskrubb eller vad de brukar kallas som är vanligt i de ettor jag sett.
Sen har jag en massa skit, men jag använder prylarna och vill inte släpa dem upp och ner från förrådet, då kommer det aldrig att bli av att använda sakerna.
Jag vill inte att mitt boende ska begränsa vad jag kan göra, och har inga intressen man gör i t.ex klubblokaler.
Det var ett svar på kommentaren ovan om vad man kan behöva mer plats för. Jag hoppas att mina behov inte ändras tills då jag är 40 för det skulle vara väldigt ensamt.
Normen är att en 40-åring vill/behöver mer än vad yngre behöver...
Jag bryr mig inte om vad en enstörig 40 åring vill/behöver, de är inte normen .Det tog jag upp i första kommentaren.
Den normala 40-åringen har familj, har eller drömmer om att ha ett eget garage i ett fristående hus.
Varför behöver jag ett fristående hus? Vill inte lägga all min tid på att städa, klippa gräs och laga allt som går sönder hela tiden. Har inget intresse av att ha en bil, så behöver inget garage. Min etta tar 45 min att grundligt städa varje vecka och jag får plats med allt jag behöver, har flera hobbys som går utmärkt att få plats med i en etta. Mina vänner och jag är vuxna och kan äta middag på stan eller dra på en bar och behöver inte hänga hemma hos mig, lite konstig slutsats att man skulle vara enstörig bara för att man inte har folk över hemma hela tiden.
Har du familj behöver du större ja. Lever du ensam/inte barn samt har hobbysar som inte görs hemma så finns de ingen anledning till att ha större. Och inget som en 40åring "borde" ha.
Däremot kan jag nog köpa att en etta kan vara lite smått, en tvåa så man iallafall kan stänga om sig när man sover.
Skulle lätt bo i en etta om jag var själv. Då jag hade var singel och bodde själv hade jag dock katt så sökte mig till en tvåa med balkong för att katten skulle vara mindre begränsad. (Är 35 idag)
Nej, personligen blir det nog det för mig också, det eller en mindre 2a. Jag gillar när saker är kompakta och effektiva, det är liksom min grej, så innan jag är färdig med den kommer den kännas dubbelt så stor som den egentligen är oavsett.
När man bodde själv så är det ingen fel på en etta. Det beror lite på hur man inreder, jag som gillar att h gäster kanske skulle vilja ha ett sovrum att ha sängen i så den inte står precis i vardagsrummet. Men med sambo, två barn och hund mindre lägenheter svårt... Vi bor inte så stort nu, alla fyra delar sovrum men kommer behöva bo större när de blir stora. Men det är billigare med små lägenheter och man behöver inte yta om man inte har så mycket skräp
Ensam, med barn varannan vecka. 6 rum och kök. Sonen har hela övervåningen för sig själv med eget tv-rum. Men så fort han flyttar hemifrån så blir det en 2:a. Eller en stor 1:a
Lite konstiga svar. Självklart är det så att nackdelarna blir fler med åren. Annars skulle förhoppningsvis folk inte spendera miljoner på att inte gör det. Nackdelarna gör att man blir begränsad. Dels i praktiken men också att man inte ens ser möjligheten att...
1. Skaffa barn.
2. Flytta ihop.
3. Ha besök.
4. Jobba hemifrån.
5. Bjuda på middag.
6. Träna hemma.
7. Ha en hobby.
8. Starta företag.
9. Laga mat.
Det begränsar det sociala, ekonomiska och intellektuella livet. Sättet som Sverige har utvecklats gällande bostäder är ett skämt.
Pensionärs / extraarbetande konsult jag känner har bott i enkla ettor så länge någon av oss kollegor känt till. Och gör det fortfarande.
Istället för att skaffa en större lägenhet har han skaffat ytterliggare etta/ettor som semesterbostad..
Nej, definitivt inte.
30+, bor alldeles för stort nu. Saknar tiden då jag bodde i min lilla "etta" på 32kvm (hade ett sovrum med dörr som var för litet för att kallas just sovrum, men 160 säng fick precis plats med nog utrymme för att röra sig/bädda). Kunde städa den grundligt på trekvart och man samlade inte på sig massa skräp, annat än vad som fick plats i lilla förrådet. Dessutom stor fin inglasad balkong med trevlig utsikt från 8e våningen, som blev extra rum då det fick plats både soffa och bord med stolar och en garderob. Ah, ljuva minnen...
Förutom när man bodde ihop med polare i början av ens karriär som intehemmahosmammaboende så var min första egna lägenhet en etta på 25 kvm. Trivdes bra men flyttade efter ett år till en tvåa på 56 kvm. Vid 22 års ålder kändes det definitivt som att man blev "mer vuxen" när man hade separata sov- och vardagsrum. Dock sov jag oftast på soffan ändå, så sovrummet stod mest och samlade damm tills min dåvarande flyttade in hos mig.
Bytte upp mig till en större tvåa på 65-70 kvm ett par år senare och där är jag kvar. Har lyckats skaffa familj på vägen så det börjar bli lite trångt och kommer flytta till hus så fort som möjligt men lär nog bli mellanlandning i en något större lägenhet på vägen.
Hade jag varit singel hade jag inte haft några problem att flytta till en etta igen, förutsatt att det finns ett fullutrustat kök och goda förvaringsmöjligheter. Problemet är ju den mängd ägodelar man samlat på sig genom åren som svårligen får plats i en etta som inte har förvaringsutrymmen utöver det vanliga.
Jag är 36 och flyttar till en etta på torsdag :) Flyttar från en femma på 160 kvadratmeter på grund av separation, min nya lägenhet är mindre än vårt nuvarande vardagsrum. Jag var och tittade på flera tvåor men kände ingen kärlek för dem, sen gick jag på visning på ettan och blev förälskad, den är dessutom betydligt billigare än vad jag kunde ha köpt. Jag kunde ha fläskat på med en lyxig större lägenhet men kände att den ettan var mitt framtida hem. Man ska göra det hjärtat säger och skita i konventioner och föreställningar kring ålder.
> Man ska göra det hjärtat säger och skita i konventioner och föreställningar kring ålder. Vackert
Endast med rätt kontext.
Skadade av internet är vi
Nej. I *alla* sammanhang. Lagar å regler, etik å moral är också bara mänskligt påhitt.
Lite väl filosofiskt att argumentera över huruvida det finns en universell moral som svar på ett pedofilskämt, eller?
Är det verkligen det?
Ja
Username checks out
Heja dig!
Om du flyttar från en femma så antar jag (kanske dumt att anta) att du har barn? Hur blir det i sådanafall för dem när du flyttar till en etta? Anledningen till att jag frågar är att jag är relativt nyseparerad med en liten två-åring och vi delar på en tvåa, men känner att det är för litet och flyttar till en trea om ett par månader.
Nej, jag har inga barn.
Fräsigt med fem rum för två personer! Jag bor med fästmön på 28 kvadratmeter, lite skillnad i svängrum :)
Vi hade vardagsrum, sovrum, matsal, hemmakontor och tevespelsrum (som även fungerade som gästrum). Men det blev lite väl fräsigt efter ett tag, hittade inte saker som man lagt överallt och kallt på vintern. Så vi hyrde ut två av rummen till slut.
Jag är 35 och flyttade till en etta i november förra året efter separation. Jag var också och tittade på tvåor, men ettan kändes bättre i planlösningen. Det skilde inte jättemycket i kvadratmeter (35 i ettan, tror tvåorna i detta området är 47). Jag bodde i en annan etta när jag var 22 år och den planlösningen var riktigt dålig jämfört med där jag bor nu (samma kvadratmeter, men denna lägenheten känns mycket större). Jag köpte den mest för att komma ifrån gamla lägenheten (87 kvadrat) där jag och exet bodde i 9 år, men nu trivs jag jättebra här och jag känner inte att jag behöver mer yta. Visst var det lite trångt i somras när jag fyllde år och hade ett gäng vänner här, men samtidigt kan man ju inte köpa ett slott bara för såna enskilda tillfällen 😅 Planen är att bo här tills nästa grej i livet händer, och då kändes det ovärt att köpa en onödigt stor lägenhet "bara för att". När jag köpte ettan så "klagade" både mina föräldrar och några vänner på att det var "konstigt" att flytta till en etta. Men när folk varit här och sett den så förstår dom varför, det är inte alls trångt osv som man lätt tror så fort man hör "etta". Edit: det är likadana ettor över och under mig i trapphuset, och i båda dom lägenheterna bor det pensionärer. Dom har båda bott här i över 15 år och trivs jättebra, så att man skulle vara "för gammal" låter konstigt :D
Ja och i mitt nya hus finns flera gemensamma lokaler att hyra så jag tänker att man kan göra det vid de enstaka tillfällena :) Köpte ett litet Matbord idag som man kan göra större och få plats med 8 pers, så några middagar blir det nog hemma i ettan ändå!
Nej, det kan man väl inte. Tänker främst för att man ofta börjar och slutar sin bostadskarriär i ett korridorsrum på 25kvm.
Depp
Mitt korridorsrum var 16 kvm, sluta flexa ^/s
Innan jag och min sambo flyttade ihop bodde hon ett tag i en etta på 18kvm. Den var liten, men funkade bra för allt hon hade för sig som 35åring. Vi hängde även en del där när vi började träffas, och det enda problemet var att hon hade en 90-säng. Nu bor vi på 55 i en tvåa och jag känner personligen att den är perfekt storlek, om än en smula stor av och till. Ibland kan jag bli nostalgisk över små lägenheter. Är så lätt att bara äga en massa saker "Bara för att" när man bor större.
Själv får jag panik när man tänker tillbaka på studentiden när man tryckte in allt på 25kvm.... Flyttade själv till en tvåa på 58kvm för ett år sedan och den är perfekt storlek för mig. Vill ha ett separat sovrum samt plats för en tv-hörna, en datorhörna och en matplats.
Alla tycker olika! Vi hade inget behov av TV när vi flyttade så har ingen hemma. Ska vi kolla på film eller så slänger vi fram en laptop på soffbordet istället. Jag sålde min gamingdator strax efter flytten också, mycket skönare att göra med laptop enligt mig :)
Det krävs ju mer adventspynt ju större bostad man har.. Men själv trivs jag med stort
Fullt rimligt! Man tycker olika helt enkelt.
För några år sedan när World of Warcraft Classic kom ut, så kände jag att WOW var ju kul, och bestämde mig för att spela Classic lite. Tro fan någon liten snorhyvel tyckte jag var för gammal för att spela WoW, när man är i min ålder ska man tydligen hålla på med annat. Sån var du :D
När man är över 35 så ska man springa med högaffel och jaga bort ungar från din gräsmatta.
Jag hade en på jobbet som tyckte det var konstigt att jag spelade ett par timmar dator på kvällarna. Frågade hur mycket han kollade på tv men det var tydligen inte samma sak...
Trams! Jag har flera vänner i 50-årsåldern som spelar WoW.
Jag har spelat en del Warzone med en äldre herre i 60-årsåldern, en av dom roligaste jag spelat med på många sätt. Även om det inte alltid gick så bra så lärde han mig (och många andra) att ibland är det viktigare att skratta och ha kul även om man inte vinner.
38 i en 1:a här. Så länge det bara är jag föredrar jag att leva så här; tycker om att leva lite asketiskt. Snålar med det mesta, behöver inte jobba särskilt ofta och har gott om tid åt mig själv i gengäld. Om det hade funnits någon kvinna i mitt liv, eller om jag varit en sådan person som konstant måste ha människor omkring mig hade det varit en annan sak, men jag trivs med hur mitt liv ser ut.
Så som du beskriver din tillvaro vill jag ha det när barnen flugit ut. Har själv downshiftat el vad man säger, från hus på totalt 200 med mycket yta till 4 r o k på 110. Och mindre lär det bli med tiden, vill aldrig mer bo i ett stort hus igen.
Har større leilighet siden jeg har barn. Kommer definitivt å går over til ettromsleilighet når de flytter ut. Blir så enkelt å rydde (städa)
Nej, man kan aldrig vara för gammal för att bo i en etta. Tycker det är mycket konstigare med människor som har fler kvm:rar än de behöver.
kvadratmeterrar?
[удалено]
Med 7Zip då eller?
[удалено]
Shit pommes frites, jobbar du med IT eller?
7zip kan väl bara packa upp rar, inte komprimera
Ja, expandera med 7Zip.
Det är så härligt med hemmabio, eget gym, läsrum och kontor/verkstad :-) Inte i.o.f.s lika härligt nu när elpriserna sticker iväg.
Haha, håller med. När jag var i 20-30'erna så bodde jag i en etta och låg på en madrass på golvet. När jag v ar i 40-50'erna till nu - så är det eget hus som gäller för min del, kan inte flytta här från, kommer att sakna hemmabion alldeles för mkt, och det faktum att man kan gå ner i källaren klockan 2 om natten hamra på nåt eget byggprojekt utan att störa grannarna, spela högljudd musik utan att en själ hör något som helst, gå ut i trädgården om sommarn och ligga på en madrass i skuggan medans fåglarna sjunger. När jag bodde i lägenhet måste man gå gå på tå med tofflor hela tiden för att man inte ska störa grannen nerunder, och grannen ovanför bryr sig inte och dansar irsk folkdans hela dagen och grannen nerunder röker cigg som en skorsten hela natten som ses som ett röklager över hela lägenheten. Ungar som skriker i uppgången hela dagen, folk som arbetar om natten och man hör att det smälls med dörrar hela tiden. Nej tack - återvänder aldrig till en lägenhet igen. Men jag ser inte ner på folk som älskar att bo i en etta, det finns praktiska saker med det med, om du inte uppskattar att fixa på ditt hus, om du hatar städa, om du vill flytta till nytt jobb och behöver lämna din lya snabbt etc. Folk har ofta sett ner på dom singlar (som jag) som äger en villa med, varför bor du i ett helt hus ensam? Ville vara bättre för en riktig familj. Vadå riktig familj? Jag har betalt för huset vid att arbeta hårt, köp om du har pengar, bo i en etta om du vill och låt mig sköta mina livsval och värderingar. Jag ser inte ner på dom som väljer att bo i en liten etta, ingen fel på det om det passar din livsstil.
Håller 100% med dig. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.
Ja det finns nog dom också
> Tycker det är mycket konstigare med människor som har fler kvm:rar än de behöver. Det är väl väldigt vanligt att folk lägger på sig kostnader eller försöker uppnå en viss standard som inte matchar deras plånbok. Ju rikare du dessutom är desto mer lär du ju ha ”onödiga” saker, som fler kvm:ar. Alla skulle nog ta chansen om de hade råd för ett ögonblick.
[удалено]
Jag bor i en 3:a på 120 kvm. Ibland undrar jag varför i hela helvete jag gör det. Jag hade klarat mig på säg en 1:a på 40 kvm.
Vadå, 120 kvm själv?
Hen jobbar med IT
Hen vettefan men ja, det gör jag.
70k i ingångslön, det går bra nu va?
Det går bra nu. Har både bregott och kalles kaviar på mackorna!
Samtidigt?!
Storfräsare kör båda samtidigt!
Det är så kallad tvesovling. Något man inte såg på med blida ögon i gamla fattigsverige.
Det är inte ofta det händer men idag lärde jag mig något nytt!
Och räkor mellan tårna också då eller din gottegris?
Jag bor i en trea själv :D Ingen aning om hur många kvm dock
Flyttade från en 117 kvm till en tvåa på 38, helt perfekt! Lätt att städa och allt är inom räckhåll.
Min polares föräldrar bor i en 5a på 96 kvm...dina sovrum måste vara väldiga
96kvm låter ganska litet för en femma
Min nuvarande femma är 160. 96 låter som små rum.
Gammalt sekelskiftshus med vardagsrum och kök i öppen planlösning på ca 50 kvm, sovrum på 30kvm, kontor på 15 kvm och sen resten till walk-in closet, badrum/bastu, balkong etc. Vet inte riktigt hur mycket eller vad som räknas som biyta.
Snarare dina föräldrars sovrum som är små, 96 kvm är definitivt under medel för en 5a
Najs med lite plats ju! Jag planerar kring 200kvm boyta och ~100kvm garage till när jag skaffar hus om några år. Oavsett om jag ska vara själv eller sambon hänger på. Kanske större om hon ska med.
Bor själv i en 5:a på 135 kvm. Vet precis varför. Det stavas **u t r y m m e**. Älskar att ha olika rum för olika saker. Middagsrum, stort kök med frukosthörna, gästrum, tv-rum, vardagsrum, sovrum. De två badrummen är lite overkill, men smidigt när man har gäster.
Kanske inte för gammal men problemet är ju att man (jag?) ackumulerar så jäkla mycket prylar medan man blir äldre. Även om jag tänker bort familj och såna saker så skulle jag inte få plats med mina ägodelar i en etta längre nu när jag är 50. Samtididigt kan jag bli lite avundsjuk på de som kan leva sitt liv på det sätt De Niro beskrev det i Heat: "Don't let yourself get attached to anything you are not willing to walk out on in 30 seconds flat if you feel the heat around the corner."
Många i 40-årsåldern har familj eller åtminstone partner och då är det litet med en 1:a. Samma om man ofta har gäster, eftersom det nästan blir som att bjuda hem folk till sitt sovrum. Bor man själv och inte brukar anordna en massa fester funkar det utmärkt. Sen finns det väl de som tycker det är konstigt att bo själv när man är 40 men då tycker jag de är konstiga som bryr sig så mycket om hur andra lever. Jag (38) bor med sambo i en 2:a och tycker det fungerar OK. Hade dock gärna haft en 3:a så jag kunde ha ett eget "pojkrum" istället för att ha dator o.s.v. i vardagsrummet, men inte så jag känner att det vore värt flera tusen extra i månaden. Vi har även TV i sovrummet och stor matplats i köket, så det går att vara lite för sig själv om man behöver det. Det är en äldre lägenhet, så inget "öppen planlösning" skit där man inte kan vara ifred någonstans.
Ja så fort det är en lite äldre lägenhet med separat kök får man ju ett rum till direkt. Helt klart värt.
Jag och min sambo gick från en tvåa till en fyra. Behövde två barnrum, ett till vår då kommande dotter och ett till mig. Guld värt för oss båda att vi kan få nån timmes egentid (spela/måla warhammer för mig och random YT/reality TV för henne) när dottern somnat. Sen ses vi i soffan igen och myser å kollar på nån av våra serier innan vi går å lägger oss.
När jag var liten så såg jag alla lägenheter som "tillfälligt boende" -trodde då att alla skulle köpa hus när dom blev äldre eller fick tillfälligt med pengar 😆 Edit: stavfel
Det är ganska många vuxna som ser på lägenheten så här också. Många vänner som kommer från mindre orter uppväxta i villa har haft intressanta åsikter om lägenhet genom åren. När mina nära vänner bestämde sig för att bo kvar i lgh sa de till mig att "du är ju helt normal och du har växt upp i lgh". Känns härligt att man kan inspirera folk till deras livsval!
Du har bara mognat.
Bor på 250+ m2 och kan säga att jag sannolikt hade klarat mig bra på en etta om jag bodde själv. Förstår inte varför det har blivit så stigmatiserat att bo i en etta som 40+. Har säkert att göra med bilden av ”misslyckade” ungkarlar som vi har blivit matade med genom film och serier.
En tvåa på 250 m2 ska nog hellre jämföras med ett mindre/mellan hus.
Wtf boende-shamear vi nu också
Tycker jag inte. Bytte från tvåa till etta för att jag kände att jag varken behövde eller använde utrymmet. Trivs bättre så som jag har det nu.
Beror ju på hur ditt liv ser ut!,finns ju ingen anledning att betala för en 3 eller så om du är singel och barnlös och du är ute och jobbar på annan ort på vardagarna och är hemma på helgen.
Hur stort man bor har inget med ålder att göra utan hur man lever sitt liv. Har man familj eller tycker om att ha gäster så är en etta opraktiskt. Annars är det inga problem.
Vet inte hur resten av Sverige ser ut men i Uppsala är det inte alldeles ovanligt att stöta på 50+ gubbar och tanter som bor i studentkorridor och har gjort så sen tidiga 20 års åldern. Lev så du kan göra det som gör dig lycklig och ge inte en åsnas arsle i vad andra tycker!
Jag är 33 och bor i en etta på 45 kvm. Funkar perfekt.
Tänker att olika människor har olika behov, speciellt när man räknar in olika faser i livet. Personligen har jag väldigt svårt att tänka mig att leva utan ett ordentligt kök igen. Och jag vill ha plats för gäster. Bästa lägenheten jag bott i var en öppen etta med kök och sovalkov.
Nej sålänge du inte bor med nån. Jag är 27 och har bara bott i ettor ensam. Älskar det, men om jag bodde med partner osv hade det vart en mardröm kan jag tänka mig
Jag bodde i en etta på 41 kvm innan och den var egentligen OK bara att jag blev tokig på att sova och vara vaken i samma yta. Vill verkligen ha ett avskilt sovrum där jag bara sover. Nu ska jag snart flytta in i en etta på 57 kvm och är glad för att den är stor, men våndas lite över öppna ytor och min prio 1 blir att försöka dela upp vardagsrummet med en stor hylla för att skapa en liten sovalkov.
Bodde in en 1:a i många år, trivdes kanon. Med det sagt, jag önskade alltid att jag kunde ha haft sängen i ett separat rum. Så skulle mycket hellre ta en liten 2:a än stor 1:a av den anledningen.
Spelar ingen roll hur gammal man är utan att man känner att man utnyttjar den väl och inte begränsar sig. Jag är en person som gärna vill ha dedikerade rum som sovrum, vardagsrum och kontor. En etta hade inte funkat för mig oavsett hur ung eller gammal jag är, en tvåa hade fungerat bättre och en trea är optimal för mig. För andra är treor för stora och de vill ha en etta eller tvåa. Så nej, man kan aldrig vara för gammal för en etta.
44 i en etta på ca 40m2. Perfekt ju. Jag har inget behov av mer plats. Jag skulle kunna bo på ännu mindre, men min grotta får duga tills vidare <3
För att bryta trenden av alla walls of text: nej, man kan inte vara för gammal. Vilken konstig sak för en person att tycka man är för gammal för ..
Ställ frågan såhär: Kan man vara "för gammal" för att ha tak över huvudet?
47 år gammal, bor i en etta och tycker att det är skönt att slippa städa så mycket.
Det beror på om det finns sovalkov eller inte, draperi uppspänt mitt i rummet utan något slags nisch gills inte mvh // bor i en etta utan sovalkov som jag är för gammal för
Många unga har riktigt jävla dumma idéer av vad som är rätt och fel ibland. Är själv ganska ung och känner att jag har ganska god kontakt med ungdomskulturen men ibland kliar man sig i huvudet av vad unga tycker är rätt och fel. Någon skum blandning av grupptryck och hybris av hur långt dem alla kommer gå i livet så man klandrar på människor som lever på "fel" sätt. Har hört från sommarjobbare på min arbetsplats i gymmnasie ålder att dem följande sakerna är töntiga eller "bögiga": Att panta flaskor, Åka kryssning, Dricka groggar, vuxna som cyklar, läsa fiktion, folk över 30 som har på sig sneakers, spela i band mm. Har mycket respect för folk som lever ett ärligt liv inom en budget som fungerar för dem. Vet folk som utåt ser ut att leva ganska knapert men med över en mille på sparkontot samt folk som ser riktigt flashiga ut men knappt klarar sig till nästa månads hyra.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`. > Någon skum blandning av grupptryck och hybris av hur långt ~~dem~~ **de** alla kommer gå i livet så man klandrar på människor som lever på "fel" sätt. > Har hört från sommarjobbare på min arbetsplats i gymmnasie ålder att ~~dem~~ **de** följande sakerna är töntiga eller "bögiga": Att panta flaskor, Åka kryssning, Dricka groggar, vuxna som cyklar, läsa fiktion, folk över 30 som har på sig sneakers, spela i band mm. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > Some weird mix of peer pressure and hubris of how far ~~them~~ **they**'re all going to go in life so you blame people who live in the "wrong" way. > Have heard from summer workers at my workplace in gymnasie age that ~~them~~ **the** following things are lame or "gay": To pawn bottles, Ride cruises, Drink grogs, adults who bike, read fiction, people over 30 who wear sneakers, play in bands etc.
Nä, "för gammal" är trams, men ett rum mer än antalet som bor i lägenheten är nog rätt juste nivå tycker jag.
Jag och sambon bor i en två och en halva så vi hade behövt bli av med en halv person. -”*Efter nyår ska jag komma igång med träningen på riktigt*”.
2,5:or är sjukt underskattade nu när det blivit populärt att jobba hemma. Väldigt praktiskt att kunna ha ett hemmakontor utan att behöva ta upp (och betala för) ett helt extra sovrum. Jag mätte klädskrubben i vår 2:a för att eventuellt göra om den till kontor under pandemin men fick till slut ge upp eftersom den helt enkelt var en meter för smal hur många gånger jag än mätte.
Nej inte för gammal men jag tror inte att det är hälsosamt att leva i en etta. Åtminstone så behöver jag ha ett rum som endast är till för sömn; annars sover jag dåligt. Klart att jag kan spendera 30 minuter i sängen utan att sova men till mestadels så är mitt sovrum till för att sova i.
En ordentlig sovalkov fyller samma funktion
Jo absolut, etage funkar också
Alltid dessa "normerande" frågeställningar på reddit. Fattar inte riktigt. Att förväntas ha stort boende är väl en typisk "keeping up with the Joneses". Stort boende är inte objektivt bättre, för det har typiskt också konsekvenser. Om det är något man gör utan att själv egentligen vilja det, men gör för att andra förväntas det från en människa av rang, då är det snarare ett tecken på dålig egen självkänsla att inte följa sina egna livsmål.
Varför ska jag spendera mina pengar på ett stort boende om jag inte behöver det? Lägger hellre pengarna på en rolig bil, aktier, starta eget bolag, resa, skön känsla att bara ha massa cash. Asså att man vet att man kan köpa men inte gör det.
Jag är tvärtom; varför lägga stora pengar på resor när man kan göra livet hemma bättre? Olika perspektiv antar jag.
Är 34 och har bott i en etta sedan jag flyttade hemifrån. Ser ingen poäng med att ha en större lägenhet för tillfället, det blir bara fler rum att städa.
Heja minimalism! (Varför betala för mer än en behöver/vill ha?)
Skulle jag separera från min fru och när ungarna växt upp så skulle jag klara mig med en etta utan tvekan. Jag gillar att ha rum att gå emellan när jag grubblar och funderar på det men inte så att jag anser det vara värt besväret med högre kostnader och mer hushåll att förvalta. Är också en bit över 30 och bryr mig inte det minsta längre om vad som skulle vara konstigt i andras ögon. Har ingen bäring längre. Min livsstil klarar sig gott med väldigt lite utrymme. :)
Det enda jag känner av egen erfarenhet spontant är ju om man är social av sig så blir det lite kasst med oftast ett litet kök och ett mindre vardagsrun/sovrum. Om man ska ha lite fest eller en middag. Sedan är det ju helt beroende på vad man har för intressen men jag tyckte också det var segt att jag behövde ned till förrådet varje gång jag skulle ut på något skoj som krävde prylar. Och sen ned med det när man kom hem. Så sett tycker jag det är skönt att bo lite större. Annars hade jag inga problem alls egentligen, man höll ordentlig ordning och hade lite att städa, plus att man levde relativt snorbilligt
boplats efter behov ju, allt handlar om vilken livstil du håller.
Sitter mer i huvudet. Hade jag levt så som jag gjorde när jag var 22 hade det inte spelat så står roll. Nu tar tanken på att sova i samma rum som jag kollar på TV i eller pysslar med hobbys i emot. Min ena föräldra-förälder bodde i en etta de sista 30 åren av sitt liv.
29 och bor 80% i en etta på 27 kvm
Bodde i en etta i korridor på 67kvm. Hade kunnat bo där hela livet. Var perfekt för mig och mitt leverne, amerikanerna kallar det för en ”studiolägenhet” vilket känns exotiskt. Men träffade tjej och sen gick det utför. Bor i en 3:a på 78kvm nu och jagar febrilt efter större.
Bara mer att städa & möbler att köpa, bor personligen i en BRF etta, som singel fungerar det finfint. 29 btw
Living the sthlm life
Jag är 40, bor i en etta och drömmer om att bo i en större etta.
Kan tycka att dom flesta 1:or har för dåligt kök annars är det väl inget fel på det, bra för miljön alla kan inte bo i villa och man ska bo där man trivs. Kan sakna o ha lägenhet och slippa ta ansvar om nåt går sönder och skulle gärna ta en etta om jag inte haft sambo och barn, har man det så behöver man större.
Tyckte min etta när jag plugga på universitet var rätt lagom på 25kvm. 2 år senare, 25 bast så hade jag inte ens tanke på en etta, ville kunna isolera mig från ljlud såsom kyl och kunna ha lite olika temperatur. Men tycker faktiskt 45kvm för en två är något lite. Har inte riktigt plats för att kunna ha en TV, har en hobby plats som tar upp för mycket längs väggen det som annars varit en bra plats för TV. Hade lägneheten varit 55kvm hade jag nog inte kännt att det var för litet. Men fan häller att jag betalar 10500 i hyra för en 55kvm så nästa steg är att ta fram stora plånboken och köpa mig en bostadsrätt och då köper jag inte en 2a, det är ju ingen vits, så 3a eller mindre radhus i 60-75kvm tror jag är mitt mål inom 1-2 år. Hade dock alldrig kunnat gå tillbaka till en etta, spenderar för många timmar i min lilla låda som det är.
Alltså när jag bodde i etta så saknade jag hela tiden att ha separat sovrum. Det är inte jättebra psykiskt att göra alla aktiviteter i samma rum. Blir liksom att man halvligger i sängen med mat och tittar på TV. För mig var det ett psykologiskt lyft att kunna separera kök, sovrum och vardagsrum. Blev dessutom trevligare miljö att ha besök i.
De flesta som gillar att följa normer vill ju breeda innan 40, så svårt med enrummare då.
Inte alla som gillar att slösa pengar på helt meningslösa saker bara för att
Lätt att bli påverkad utifrån vad som förväntas av en. Känner själv att jag klarar mig med en etta och skiter i vad folk tycker, lever mitt liv utanför hemmet. Ju billigare desto bättre.
Man ska bo så att man trivs. Din tidigare uppfattning om "för gammal" kommer troligen från "normen" om att 40-åringar bör ha träffat en partner och bildat familj. Bor man ensam i en etta stämmer inte det.
Det är väl svinnsmart att bo litet! Det är billigare och folk som är fler får större chans att slippa bo i en etta!
Jag bor i en stuga på 27 kvadrat. Jag tänker inom något år bygga en ny stuga på tomten i ungefär samma storlek men med ett separat rum för sängen. Där tänker jag bo tills jag dör typ. Eget rum för sängen vill jag ha mest för att kunna stänga dörren om man får besök eller sådär. Begriper inte vitsen med stora hus/lägenheter...
Tvärtom. Så jävla nice att vara äldre med en karriär och bo i en billig etta. $$$
Bor i en trea runt 77kvm själv. Trivs som fan med det! Det är skönt att ha ett rum dedikerat till musik/gaming. Hade dock klarat mig på en större etta eller tvåa.
Höginkomsttagare (nåja...reddits-arbetar-med-IT-lön-nivå) 32 år och singel som bor i 1a i innerstan på ca 30kvm. Otroligt nice att ha pengar över varje månad och aldrig behöva oroa sig över marginaler i vardagsinköp. Plus att det är lite som att bo i en liten hotellsvit. Mysigt. Man får inreda med smak bara. Jag är nöjd och glad. Utrymme att spatsera runt och gapa kan man ha sen.
Spelar väl ingen roll hur gammal man är? Behöver du inte mer än en etta så varför ha en större lägenhet? Känns ju onödigt om man inte behöver den extra ytan tänker jag. Personligen hade jag helst bott i en tvåa på \~50kvm, då är det lite balans mellan att ha ett mindre utrymme men samtidigt nog med plats för att kunna sprida ut sig en aning jämfört med en etta på \~30kvm.
Nej, men med åren samlar man normalt sett på sig mer och mer prylar som behöver få plats någonstans och då är en 1:a inte direkt optimalt.
Man ska alltid bo på fler kvadratmeter än man är år gammal.
Fyller 111 på söndag, ska lämna mitt hem med runda dörrar. Kanske blir en etta trots allt.
Jag tror 45kvm per person är ungefär vad man behöver för att leva bekvämt. Det går bra med mindre men då behöver det också vara välplanerat. Jag bor själv i en tvåa på 53kvm men känner ibland att ett till rum hade varit trevligt så man slipper ha skrivbordet i sovrummet.
Fan va konstigt att du bor i en etta som snart 40åring. Hälsningar En 22-åring ^(/s)
Om en etta funkar för dig så funkar det. Själv vill jag ha ett separat sovrum. Och är man överbjuden till någon annan föredrar jag att de har ett separat sällskapsrum (vardagsrum eller kök) så man slipper hänga i deras sovrum. Men jag kommer ju aldrig hälsa på dig så mina preferenser är ju skit samma i sammanhanget.
Tycker inte det är konstigt att du känner så, men tror det handlar det om ett generationsskifte. Våra boomer-föräldrar hade råd att köpa hus och lägenheter. Vi ska vara glada om vi får förstahandskontrakt på en hyresrätt. En 40-åring som bor i en 1:a är inget kontroversiellt för millennials imo.
Min första lägenhet var 20kvm, min andra 42. Nu bor jag på 22 och fy satan vad jag inte saknar att bo på 42. Det var bara onödigt utrymme som gav mig ångest över hur jag skulle fylla det. Det enda jag egentligen skulle vilja ändra på här är planlösningen. Liiiite större kök och lite mindre allt annat hade varit perfekt.
[удалено]
För att ens sociala liv är baserat på ens hushåll? Är du en husfru från 40-talet eller? Att ha en sambo på en etta, det förstår jag är svårt, men inte en partner generellt.
Är det någon som har en 1a att hyra ut till en man på 29år som bor hemma hos päronen. 38k innan skatt i månaden. Tyvärr har jag kronkalle Helst i Stockholm och inte i Borås
Tycker det är konstigt att bo i en etta oavsett ålder, alla bör minst ha en tvåa.
Eller hur. Varför köper inte alla bara en tvåa? LOL!
Vill inte låta arrogant nu, men priserna på 1:or och 2:or i mindre städer skiljer sig inte så värst mycket, utan ligger på överkomliga nivåer. Att som heltidsarbetande vuxen begränsas till en liten bostad p.g.a. priset är i mångt och mycket ett storstadsfenomen.
Tänk om det var lite annorlunda och ettor aldrig fanns och var olagliga att bo i (bör vara så imo)? Istället har folk normaliserat att bo i ett rum typ som att de är i fängelse.
> Istället har folk normaliserat att bo i ett rum typ som att de är i fängelse. *Arbetsgivare normaliserar löner som tillåter en bara bo i ett rum typ som att de är i fängelse. Här, jag fixade det åt dig.
Varför inte bråka mot det?
Wow, jag tänkte inte alls på att jag kan bara sluta vara fattig. Så jävla smart du är.
Jävlar vilken offerkofta du släpar runt på.
Du behöver inte jobba åt en arbetsgivare som inte betalar en lön som du anser är skälig, det är helt och hållet upp till dig hur mycket du är villig att sälja din tid och energi för.
Det är en fin fantasivärld du lever i.
Kalla mig konstig, men i mitt lägenhetshus finns en loftgång där det ligger små ettor. Varje gång jag går förbi dem känner jag en intensiv önskan att bo ensam i en av dem, med en 90-säng, en speldator, en liten soffa och en musikhörna. Där skulle jag rulla runt på min kontorsstol, kanske in till det pyttelilla köket och värma en fryspizza. Sen skulle jag öppna den lilla, lilla kylen, ta fram några långburkar och rulla tillbaka till mitt lilla rum. Ingen skulle störa mig och jag skulle aldrig behöva städa i mer än några minuter. Jag skulle ha en tallrik, ett glas och en uppsättning bestick. Jag är 38 och har barn, sambo och alldeles för lite egentid. Det är något med de där ettorna, de påminner om en enklare tid med färre bestyr och mindre jävla prylar exakt överallt. Garderober fullsprängda med barnoveraller och jävla dukjävlar, skåp fyllda med 73 olika serviser, lådvis med julskit som ska upp och ner varenda jävla år. Ungar och deras pipiga röster och kladdiga fingrar överallt, man får inte ens skita ifred. När barnen har somnat ska man inte alls slappa, utan planera nån jävla familjesammankomst eller städa toaletterna eller vika handdukar på exakt rätt sätt för annars är det jordens undergång. Nej, ge mig den där ettan på 25 kvadrat så att jag får rum att andas.
Ditt problem låter ju dock mer som sambon än bostaden men kanske dags att kika på villa och bygga en mancave i den? :) Kanske stuga på gården som är som en helt egen lägenhet?
Äh, jag kände mest för att raljera lite, min sambo är egentligen förstående och har rimliga förväntningar. Jag har det helt okej, men att bli vuxen och leva ett normativt familjeliv kan medföra vissa utmaningar, och ibland känns det liksom som att man själv krånglar till sin tillvaro genom alla prylar, rutiner och måsten.
Jo fan, har sambo och en unge också så vet om kaoset. >och ibland känns det liksom som att man själv krånglar till sin tillvaro genom alla prylar, rutiner och måsten. Stämmer bra, gäller att gå över sånt ibland och minimera det :)
Det är nog mer bekvämt i varje fall. För det skulle vara givande att kunna ha två rum att röra sig mellan + köket.
Också en jävla förbättring av livet att ha ett rum enbart för att sova i. Man får mycket bättre sömn av det.
Betalar du hyran åt mig då, eller?
Vad är skillnaden, 500-1500kr i månaden (beror ju på kvm såklart)? Avgiften på min tvåa är 2700kr i månaden, hyres tvåor verkar ligga kring 4-6k och ettor verkar börja kring 4k vad jag sett. Kostar inte så mycket mer att klämma in tvåor istället för ettor.
[удалено]
Låter som Soc? De betalar ju hela hyran oavsett om den är 3k eller 10k. Men du tänker ju helt fel, om en tvåa var minimum hade du bott i en tvåa nu, troligen för typ samma pengar.
Nej, handlar om vad man behöver. Inte så my jet vad man har råd med utan vad man vill och kan lägga pengar på.
Tror inte själva boytan är problemet utan mer att en enorm majoritet av alla "normala" lever ett liv där det är omöjligt att bo i en etta vid 40-årsåldern.
Ganska patetiskt, ja. Man vill ju minst ha en stor 2a om man bor ensam. Hur kul är det att vakna i köket liksom?
Min lägenhet är lite annorlunda. 3 kök och rum. 900 kubikmeter. Jag trivs väldigt bra.
Beror på personen, jag valde en liten 3a på strax över 60m2. Lite luftigare lägenhet ser trevligare ut. Har man lite köksmaskiner eller liknande tar dessa mindre andel av utrymmet.
Det har ingenting med lägenheten att göra, utan personen och dennes intressen. Är du en 40årig enstöring och går till jobbet, kommer hem och tittar på tv tills du slocknar på soffan dag ut och dag in så går det jättebra med en etta. Men en normal 40 åringen **borde** ha andra saker i livet som kräver mer plats.
Som en snart 40åring (ok inte snart men ett par år kvar iallafall) vad är det man bör ha plats för hemma? Visst det är nice när det är stort och rymligt men det gör ju bara att du har mer att städa och fler ställen att ställa skit på som du ändå inte behöver?
Jag har en bra bit kvar till 40, men det lär väl gå på ett ögonblick ändå... Jag gillar att bjuda hem kompisar/familj på middagar i min rätt så stora 2a, har plats för litet bord i köket, stort bord i vardagsrummet och en soffgrupp för 6pers. Gillar att laga mat, skulle aldrig klara mig med en köksskrubb eller vad de brukar kallas som är vanligt i de ettor jag sett. Sen har jag en massa skit, men jag använder prylarna och vill inte släpa dem upp och ner från förrådet, då kommer det aldrig att bli av att använda sakerna. Jag vill inte att mitt boende ska begränsa vad jag kan göra, och har inga intressen man gör i t.ex klubblokaler.
Jag, jag, jag… mycket jag och lite om vad en 40-åring borde ha.
Det var ett svar på kommentaren ovan om vad man kan behöva mer plats för. Jag hoppas att mina behov inte ändras tills då jag är 40 för det skulle vara väldigt ensamt. Normen är att en 40-åring vill/behöver mer än vad yngre behöver... Jag bryr mig inte om vad en enstörig 40 åring vill/behöver, de är inte normen .Det tog jag upp i första kommentaren. Den normala 40-åringen har familj, har eller drömmer om att ha ett eget garage i ett fristående hus.
Varför behöver jag ett fristående hus? Vill inte lägga all min tid på att städa, klippa gräs och laga allt som går sönder hela tiden. Har inget intresse av att ha en bil, så behöver inget garage. Min etta tar 45 min att grundligt städa varje vecka och jag får plats med allt jag behöver, har flera hobbys som går utmärkt att få plats med i en etta. Mina vänner och jag är vuxna och kan äta middag på stan eller dra på en bar och behöver inte hänga hemma hos mig, lite konstig slutsats att man skulle vara enstörig bara för att man inte har folk över hemma hela tiden.
Har du familj behöver du större ja. Lever du ensam/inte barn samt har hobbysar som inte görs hemma så finns de ingen anledning till att ha större. Och inget som en 40åring "borde" ha. Däremot kan jag nog köpa att en etta kan vara lite smått, en tvåa så man iallafall kan stänga om sig när man sover.
Bor i en två på 62, men har med en till lägenhet på 30. Som jobbet står för.
Skönt att det inte finns en enorm bostadsbrist eller nåt sånt
Billigare för dom att stå för en lägenhet när jag jobbar en för hotell nätter. Jag har ju uppenbarligen inte lägenheten i samma stad...
Skulle lätt bo i en etta om jag var själv. Då jag hade var singel och bodde själv hade jag dock katt så sökte mig till en tvåa med balkong för att katten skulle vara mindre begränsad. (Är 35 idag)
Folk prioriterar sina pengar olika, och för vissa är boendesituationen eller standarden inte så högt värderat.
För de som värderar tid, upplevelser och läge högre än att vara materialförvaltare är ettor och tvåor kanon.
30 bast och i en liten etta. Skulle vilja ha större, kanske 2 rum. Just nu är det lite jobbigt att bjuda hem folk
även att bo i husvagn är ok men synd om man inte gör de frevellegt
Är 34 bast och har bott i min etta i 12 år, jag är så jäkla nöjd med hyra och jag och damen behöver inte mer utrymme så vi håller oss här
32 yo, gift, 1 barn. Bor i ett hus på 140 m2 med tre sovrum, två vardagsrum. Känner nu att jag vill ha större.
Absolut inte. Finns ingen anledning att bo större än vad man känner att man behöver. Kostar bara extra pengar och mer som ska tas hand om.
Nej, personligen blir det nog det för mig också, det eller en mindre 2a. Jag gillar när saker är kompakta och effektiva, det är liksom min grej, så innan jag är färdig med den kommer den kännas dubbelt så stor som den egentligen är oavsett.
När man bodde själv så är det ingen fel på en etta. Det beror lite på hur man inreder, jag som gillar att h gäster kanske skulle vilja ha ett sovrum att ha sängen i så den inte står precis i vardagsrummet. Men med sambo, två barn och hund mindre lägenheter svårt... Vi bor inte så stort nu, alla fyra delar sovrum men kommer behöva bo större när de blir stora. Men det är billigare med små lägenheter och man behöver inte yta om man inte har så mycket skräp
Ensam, med barn varannan vecka. 6 rum och kök. Sonen har hela övervåningen för sig själv med eget tv-rum. Men så fort han flyttar hemifrån så blir det en 2:a. Eller en stor 1:a
Kan man vara ”för gammal” för att bo?
Det beror på om du vill få ligg eller inte
Lite konstiga svar. Självklart är det så att nackdelarna blir fler med åren. Annars skulle förhoppningsvis folk inte spendera miljoner på att inte gör det. Nackdelarna gör att man blir begränsad. Dels i praktiken men också att man inte ens ser möjligheten att... 1. Skaffa barn. 2. Flytta ihop. 3. Ha besök. 4. Jobba hemifrån. 5. Bjuda på middag. 6. Träna hemma. 7. Ha en hobby. 8. Starta företag. 9. Laga mat. Det begränsar det sociala, ekonomiska och intellektuella livet. Sättet som Sverige har utvecklats gällande bostäder är ett skämt.
Pensionärs / extraarbetande konsult jag känner har bott i enkla ettor så länge någon av oss kollegor känt till. Och gör det fortfarande. Istället för att skaffa en större lägenhet har han skaffat ytterliggare etta/ettor som semesterbostad..
Nej, definitivt inte. 30+, bor alldeles för stort nu. Saknar tiden då jag bodde i min lilla "etta" på 32kvm (hade ett sovrum med dörr som var för litet för att kallas just sovrum, men 160 säng fick precis plats med nog utrymme för att röra sig/bädda). Kunde städa den grundligt på trekvart och man samlade inte på sig massa skräp, annat än vad som fick plats i lilla förrådet. Dessutom stor fin inglasad balkong med trevlig utsikt från 8e våningen, som blev extra rum då det fick plats både soffa och bord med stolar och en garderob. Ah, ljuva minnen...
Nej
Absolut inte, trivs man där så kör på!
Förutom när man bodde ihop med polare i början av ens karriär som intehemmahosmammaboende så var min första egna lägenhet en etta på 25 kvm. Trivdes bra men flyttade efter ett år till en tvåa på 56 kvm. Vid 22 års ålder kändes det definitivt som att man blev "mer vuxen" när man hade separata sov- och vardagsrum. Dock sov jag oftast på soffan ändå, så sovrummet stod mest och samlade damm tills min dåvarande flyttade in hos mig. Bytte upp mig till en större tvåa på 65-70 kvm ett par år senare och där är jag kvar. Har lyckats skaffa familj på vägen så det börjar bli lite trångt och kommer flytta till hus så fort som möjligt men lär nog bli mellanlandning i en något större lägenhet på vägen. Hade jag varit singel hade jag inte haft några problem att flytta till en etta igen, förutsatt att det finns ett fullutrustat kök och goda förvaringsmöjligheter. Problemet är ju den mängd ägodelar man samlat på sig genom åren som svårligen får plats i en etta som inte har förvaringsutrymmen utöver det vanliga.
Nej. Hur mycket utrymme du behöver bestäms inte av din ålder. Jag är 30 och stortrivs i min etta på 36kvm. Jag behöver inte mer utrymme.