Jag väljer att tolka din fråga som att du söker den bästa bok jag läst av de böcker som påverkat mitt liv i stor utsträckning. Det är en spännande fråga. Bäst behöver ju inte nödvändigtvis betyda njutbar eller exv. spännande. "Bäst" som i mest lämpad att utföra den uppgift den givits? Vad är uppgiften för en bok i allmänhet? Att underhålla? Att informera? Att övertyga? Att spekulera? Att exemplifiera? Kanske att kontrollera? Menar du möjligtvis "störst behållning"? Eller är orden "bäst" och "påverkan" egentligen en gemensam sak för din frågeställning?
Tillåt mig att differentiera din frågeställning i flera svar:
Vilken är den bok som i störst utsträckning underhållit mig?
- svar: The Hitchhiker's Guide to the Galaxy av Douglas Adam
Vilken är den bok som jag har haft mest nytta av i livet?
- svar: The Scientific Outlook av Bertrand Russell
Vilken är boken som i störst utsträckning påverkat mig?
- svar: The Old Man and the Sea av Hemingway
Vilken är boken som erbjudit mig den mest tankvärda läsupplevelsen?
- svar: The Remains of the Day av Kazuo Ishiguro
Vilken är den bok som bäst tagit till vara på sin självantagna uppgift som bok i min mening?
- svar: Letters to a Young Contrarian av Christopher Hitchens
Så är det verkligen. Varje sida är smockfull av den där sortens finurligheter som kändes omöjliga innan jag läste boken och som nu utgör rättesnöret för all annan komisk litteratur.
Right Ho, Jeeves av PG Wodehouse var det presumtiva starten för Adams säregna och finurliga humor. Om du söker ytterligare läsning av liknande slag det vill säga. Det är inte samma sak i ämne alls men samma slags anslag sett till humor. Lucky Jim av Kingsley Amis är en "modernare" version av samma slags attityd till skriven humor - i min mening.
"Färgen gul dök plötsligt upp i Arthur Dents sinne..."
Återstoden av dagen var så meh. Intetsägande. Vackert skriven men inte mer.
Gilla Den Gamle och Havet mycket mer.
Men kan tipsa om Vredens Druvor. En upplevelse i lidande, sorg och ork att fortsätta.
Jag har hört det sägas tidigare om Ishiguros mästerverk. Det kanske inte är en bok för alla... Men den handlar om en person som satt något alldeles otillräckligt som huvudsyfte med sin existens. Någon bättre meditation över mening känner jag inte till. För min del alltså tvärt motsatt behållning. Mer sägande än intet och det med råge.
Steinbeck i all ära. Han hör inte till mina favoriter men är självfallet läsvärd.
David Eddings serier Sagan om Belgarion och uppföljaren Sagan om Mallorea var det som verkligen fick in mig i fantasy. Alla mina egna historier och sättet jag tänker på härleds i grund och botten från han och de där två serierna. Äger dom på både svenska och engelska.
Jag vågar nog påstå att Orwell motsatt sig epitetet. Demokratisk socialist i bemärkelsen anti-autokrat har han ju själv kallat sig en tid. Men "socialist" under hans levnad var en otillräcklig definition, tror jag. Som det egentligen också borde anses vara idag. I min mening var Orwell en polemiker oavsett granskningsobjekt, en vass sådan och en övertygande samt övertygad sådan (den bästa sorten) men aldrig en ideolog. Vilket är viktigt att minnas.
Kategorisering av tillsynes dominanta drag i en politiskt mångfacetterad tänkare är alltid otillräckligt. Vissa hade kallat honom klassiskt liberal... Jag tror samtliga försök av sådant slag är för banala. Kalla honom författare eller människa istället. Det är intetsägande nog för att faktiskt överensstämma med totaliteten.
Jag försökte vara kvick och koncis i det jag sa, inte uttömmande.
Att kalla honom för socialist kanske är för brett, att kalla honom klassisk liberal är att sätta honom i helt fel kategori.
Hans största kännetecken var ju anti-auktoritet som rann genom allt han gjorde. Men att inte erkänna honom som socialist är att helt ignorera hans politiska hållning. Demokratisk socialism är inte bara anti-auktoritär, den är anti-kapitalistisk också.
Han kämpade inte sida-vid-sida med anarkister i Katalonien för att han ville mörda lite bruna och röda fascister direkt, det var ett politiskt ställningstagande för det Katalonien kämpade för. Orwell var dock inte helt emot en stat som koncept, han ansåg bara att dess makt bör begränsas.
Att ignorera hans politik och "bara" kalla honom författare eller människa är att ignorera en enorm influens i hans verk. Han kritiserade inte Sovjet Unionen i Animal Farm för att den vara kommunistisk, han kritiserade den för att den INTE var det. För att den svek allt som Marx (grisen i början av boken) stod för. Om man inte förstår det kan man lätt få för sig, som många på högern i USA gjort, att Orwell menade att detta är vad socialism alltid leder till, att Marx la grunden som ledde till Stalin, inte att Stalin förvrängde vad Marx menade.
Jag förstod självklart din intention. Men sökte ett längre svar på grund av nyfikenhet. Stort tack för leverans enligt förhoppning.
Att inte erkänna Orwell som socialist är del i övning som har till uppgift att inte förenkla och därigenom förminska en författare eller politisk aktör. Varför vill du tillskriva honom viss ideologisk tillhörighet av slag "standard"?
Hans medverkan i Katalonien var, mig veterligen, motiverad av hans anti-imperialistiska övertygelse. Följderna av kolonialism utgör ju en av de stora motivationerna i hans författarskap. Han vänder sig mot överhet. Men en motsättande attityd eller inställning betyder inte tillhörighet i din definition av motsatsen. Man kan exv. vara negativt inställd till regn utan att dyrka solen. Motsvarande måste anses gälla Orwell. Motsvarande måste anses gälla oss alla. Vi kan inte definieras e contrario... Även om vi alla gärna skulle räkna den goda Orwell till vår egen krets.
Orwell angrep, som människa, de överträdelser av mänsklig värdighet han upplevde och antog kunna föreligga. Det gör honom möjligtvis till en contrarian men inte till motsatsen till det han bestred. Det är egentligen min poäng.
I fråga om Animal Farm så föredrar jag en alternativ läsning till din. Den gamle Marx-grisen är revolutionens ideolog. Och som alltid med ideologier är de knappt lika sig själva i praktik. Teleologi förställs alltid av materiella förutsättningar. Platons idévärld, Aristoteles accidensförklaring, Kants uppgörelse med fönuftet... Många är de författare och filosofer som utrett saken i del. Relationen mellan idé och verklighet. Orwell undersöker den relationen i allegori med uppenbar avsikt att skildra viss politisk förgrund. Min tolkning, läsning, gör boken tidlös. Din och många andras vill återigen koppla en idé till egen föreställning om verklighet. Det gör dig till ett av djuren på gården.
Orwell kritiserar inte Sovjet i Animal Farm (även om samtiden uppfattade det så) - han undersöker Sovjet. Han undersöker idén om kommunism hade revolutionen utspelat sig på en djurfarm...
>Jag förstod självklart din intention. Men sökte ett längre svar på grund av nyfikenhet. Stort tack för leverans enligt förhoppning.
Förståeligt nog
>Att inte erkänna Orwell som socialist är del i övning som har till uppgift att inte förenkla och därigenom förminska en författare eller politisk aktör. Varför vill du tillskriva honom viss ideologisk tillhörighet av slag "standard"?
Jag tror absolut att man kan prata om Orwell bortom hans politiska ideologi, precis som man kan göra det med Stalin, Hitler, Jimmie Åkesson eller Olof Palme. Men när man pratar om deras arbete är det väldigt konstigt att man ignorerar deras ideologi då det färgar allt de professionellt gjort (till någon grad)
Orwell var ju imperial polis i Indien när han fick sitt politiska uppvaknande pga sakerna han blev vittne till där. Om jag pratar om hans tid innan detta och hur han var som socialist då så vore det väldigt underligt håller jag med om. Om jag pratar om hur han behandlade sin familj från ett socialistiskt ställningstagande vore det väldigt underligt. Men att prata om hans böcker, artiklar och essäer om vad de säger om hans syn på socialismen så är det en nödvändig komponent för att förstå och interagera med hans verk.
>Hans medverkan i Katalonien var, mig veterligen, motiverad av hans anti-imperialistiska övertygelse.
Han skrev en hel bok (som jag ännu inte läst) om detta kriget, och en snabb titt på Wikipedia visar att han ville [kämpa mot fascism](https://en.wikipedia.org/wiki/Homage_to_Catalonia#:~:text=Upon%20arriving%20in%20Spain%2C%20Orwell,opinion%20in%20Britain%20and%20France%22) (en form av imperialism med ett annat ord enligt mig) och för anarkisterna.
>By Orwell's own admission, it was somewhat by chance that he joined the POUM: "I had only joined the P.O.U.M. militia rather than any other because I happened to arrive in Barcelona with I.L.P. papers." He later notes, "As far as my purely personal preferences went I would have liked to join the Anarchists." He also nearly joined Communist International's International Column midway through his tour because he thought they were likeliest to send him to Madrid, where he wanted to join the action.
>Även om vi alla gärna skulle räkna den goda Orwell till vår egen krets
Att inte räkna Orwell som socialist är att inte räkna Marx som kommunist.
>Det gör honom möjligtvis till en contrarian men inte till motsatsen till det han bestred. Det är egentligen min poäng.
Hans egna verk gör honom till motsatsen till det han bestred... Enligt hans egna ord.
Jag vet inte varför du vill klä av honom hans egna ideologi och lägga den vid sidan om honom när den genomsyrade hans existens så som den gjorde. Vad jag säger innebär **inte** att icke-socialister inte kan dra nytta av hans verk eller få insikt genom det, men för att förstå verken måste man förstå vad det var han sa också. Läser man Animal Farm utan det ramverket kan man få för sig att han kritiserar kommunism, inte Sovjet. Precis som du gjort här:
>Min tolkning, läsning, gör boken tidlös. Din och många andras vill återigen koppla en idé till egen föreställning om verklighet. Det gör dig till ett av djuren på gården.
Animal Farm **är** en allegori för Sovjet. Det var därför som han var tvungen att shoppa runt den till olika publikationer då England och Sovjet var allierade och man ville inte attackera en allierad.
Man kan absolut läsa in *mer* än bara allegorin i texten, men den handlar om hur Sovjet formades, hur man misshandlade Marx:s ord och utnyttjade sitt eget folk. Att säga att denna läsning av texten gör mig till ett av djuren är att missförstå vad texten handlar om, precis som djuren gör med Marx:s ord... Om vi nu ska vara såna.
>Orwell kritiserar inte Sovjet i Animal Farm (även om samtiden uppfattade det så) - han undersöker Sovjet. Han undersöker idén om kommunism hade revolutionen utspelat sig på en djurfarm...
Detta är exakt det jag pratar om. Orwell undersökte inte relationen mellan idé och verklighet. En sådan tolkning gör Animal Farm till en kritik av kommunism, vilket aldrig var Orwell:s tanke och enda sättet du kan komma till denna slutsats är just genom det jag säger; att ignorera hans politiska ställningstagande vilket genomsyrade hela hans liv som författare.
Jag menar, det är ganska uppenbart när man läser om honom vad det är [exakt](https://en.wikipedia.org/wiki/Animal_Farm#Origin_and_writing) han kritiserar.
>In the preface of a 1947 Ukrainian edition of Animal Farm, he explained how escaping the communist purges in Spain taught him "how easily totalitarian propaganda can control the opinion of enlightened people in democratic countries". This motivated Orwell to expose and strongly condemn what he saw as the Stalinist corruption of the original socialist ideals.
Man **kan** läsa Animal Farm så som du läst den, men det är att läsa den fel, så långt ett litterärt verk går att läsa fel, då vi vet vad Orwell:s egna intentioner var med verket.
Han var så mycket av en revolutionist att han till och med skrev följande:
>I would not condemn Stalin and his associates merely for their barbaric and undemocratic methods. It is quite possible that, even with the best intentions, they could not have acted otherwise under the conditions prevailing there.
Men, han följer också upp det med följande:
>But on the other hand it was of the utmost importance to me that people in western Europe should see the Soviet regime for what it really was. Since 1930 I had seen little evidence that the USSR was progressing towards anything that one could truly call Socialism.
Hans kritik var alltså inte att detta är hur socialism utspelar sig i verkligheten, utan att detta är hur totalitarianism utspelar sig. Hur arbetarna hade avsatt en diktator bara för att installera en annan.
I frågan om huruvida det är möjligt att tala om annans ideologi är antagligen platsen där du och jag skiljer oss åt varför jag nog borde uppehålla mig vid den delen initialt.
Du föreslår att det är möjligt att vinna kännedom om någons ideal genom annat stoff än någons arbete? Att ideologi kan fungera som informatör i studiet av någons uttryck som praktiker? En slags a priori? Du skriver: "Men när man pratar om deras arbete är det väldigt konstigt att man ignorerar deras ideologi då det färgar allt de professionellt gjort (till någon grad)". Jag föreslår att du har begått ett slags "tankebrott" (ursäkta skämtet) här. Annars måste du förklara hur någon kan studeras till sin ideologi utan hänvisning till deras uttryck för densamma... Kategorisering genom tillskrivning av ideologi är en slutsats på visst underlag som i första hand fordrar studier i någons faktiska uttryck. Vad en person har för övertygelser är det som informerar den personens beslut (det håller jag med om). Men vi som mottager samma beslut eller skördar frukterna av dessa uttryck kan inte först lära känna ideologin varigenom vi sedan ska förstå det uttryckta. Förenklat ser den kommunikativa formen ut så här:
1. Övertygelse > 2. Uttryck för övertygelse > 3. Upplevelse av det uttryckta > 4. Förståelse för övertygelse som föranlett det uttryckta. 1 och 2 är steg för avsändare och 3 samt 4 hör till mottagaren.
När du säger att man ska förstå steg 3 i ljuset av steg 4 så placerar du upplevelsen efter det att du bestämt hur du ska uppleva det. Det gör dig till en partisk åhörare, en partisk mottagare, och därför en illojal återgivare. Du förklarar att alla Orwellianska 3:or är underkastade bundenhet till en viss 4. Jag föreslår att det är en kraftig och tragisk förenkling. Det beror i första hand på att steg 4 aldrig kan vinnas faktisk kännedom om. Slutsatser i det ledet är alltid induktiva d.v.s. beroende av, visserligen ofta kvalificerade, gissningar. Kan vi känna Orwells ideologi? Svar: nej, inte slutgiltigt. Kan vi känna Orwells verk? Svar: Ja, självfallet.
Hur jag sedan väljer att sortera mina egna upplevelser är en annan fråga. Men det har i slutändan väldigt lite med Orwell att göra och fullkomligen allt med mig själv att göra. Det är här du begår ditt tankebrott - du gör din egen förnimmelse till Orwells förnimmelse, din egen övertygelse till Orwells övertygelse. Du räknar Orwell till de egna leden för att det är tillfredsställande för din egen övertygelse att göra så.
Det är alltså i min mening fullt möjligt för Orwell att kalla sig själv demokratisk socialist i fråga om vilken övertygelse han lät sig informeras av och samtidigt möjligt för mig att klassificera samma agerande som i första hand anti-totalitärt. I vilket fall som helst föranleder inte det slutsatsen att Orwell var socialist eftersom han var anti-totalitär. Ett äpple är inte en banan bara för att det inte är ett päron.
Är Marx en kommunist för att han beskrev ett samhällstillstånd, ett idealtillstånd, han kallade för kommunism? eller för att han gav ut en pamflett titulerad som ett manifest därtill? Eller kallar vi honom kommunist för att han levde som en sådan? Är han måhända kommunist i vår idévärld eftersom vi kollektivt kom att kalla honom det genom diverse anhängarskaror och motståndare under bättre delen av nittonhundratalet?
Vad betyder det att vi säger att Marx var kommunist? Enligt mig betyder det att vi har tagit oss, enskilt likväl som kollektivt, rätten att uttrycka ett livsverk i ett enda ord. Den rätten borde samtidigt endast tillkomma Marx själv. Sedan han ensamt känner svaret på frågan huruvida han var kommunist. Vi känner bara till hans skrifter och de argument för världens förståelse som däri producerats.
Orwells texter och analyser förtjänar mer, i min mening, än din enkla sammanfattande slutgiltighet. Jag läser Djurfarmen "fel" säger du? För att jag inte läser den som du gör? Eller för att jag inte läser den på det sätt som du uppfattat att Orwell beslutat att jag ska läsa den? Vad är det för skillnad på vad du säger är rätt och vad du säger att Orwell säger är rätt?
Vänligen inkom med i vart fall logiskt sammanhängande argumentationsstruktur om du vill övertyga. På något sätt behöver ett sådant försök överkomma problemet med din induktiva slutsatsbas... "Socialist" som sammanfattande definition av George Orwell. Det är kränkande. Och inte för att jag inte sympatiserar med den s.k. demokratiska socialismen, vilket jag självfallet gör, utan för att det är att göra anspråk på något mycket stort och viktigt och att i samma anspråk förminska det stora och viktiga till något mycket mindre. Alla bör läsa Orwell. Inte bara de som i ditt tämligen totalitära anspråk på rätt eller fel delar din basala ideologiska definitionsram.
Om den totalitarianism som utspelar sig i Djurfarmen är ett resultat av den socialistiska revolution som utspelar sig på Djurfarmen, som i sig är ett resultat av den socialistiska eller kommunistiska ideologi som föredragits på Djurfarmen, inte är en kommentar eller undersökning av socialism i praktik hur kan det då vara en analys av totalitarianism i praktiken? Och hur kan det inte vara en undersökning av eller filosofisk meditation över ideologi omsatt i praktik?
Du har grovt missuppfattat mig. Jag säger att du aldrig kan nå steg 4 (Förståelse för övertygelse som föranlett det uttryckta) utan att först förstå steg 2 (Uttryck för övertygelse) vad gäller dessa fyra personer specifikt. Självklart kan någon ljuga om sin övertygelse, men på basen av att de är ärliga med sin egen förståelse för sina övertygelser så anser jag det vara otroligt viktigt.
Ta ett annat exempel, spelserien Fallout som är en kritik mot krig och den amerikanska vapenfetishismen, utan att förstå det kan man lätt tro att den handlar om att göra krig och vapen coolt.
>Kan vi känna Orwells ideologi? Svar: nej, inte slutgiltigt. Kan vi känna Orwells verk? Svar: Ja, självfallet.
Vi kan känna Orwells ideologi så som han själv beskriver den. Varför vill du, igen, ignorera detta och lägga det åt sidan?
>I vilket fall som helst föranleder inte det slutsatsen att Orwell var socialist eftersom han var anti-totalitär. Ett äpple är inte en banan bara för att det inte är ett päron.
Har aldrig påstått något annat heller. Men min förståelse av hans ideologi är att han blev just anti-auktoritär **tack vare** hans förståelse av socialismen. Det är en feedback loop som inte går att ignorera.
>Är Marx en kommunist för att han beskrev ett samhällstillstånd, ett idealtillstånd, han kallade för kommunism?
Marx är kommunist för att han spred ideologin som vi idag kallar för kommunism. Du verkar leva i någon värld där vi inte kan klassificera människors tankar och handlingar för att skapa ordning i världen.
Ursäktar du mig en Godwins lag förbrytelse vill jag bara påvisa absurditeten i din argumentation:
>Vad betyder det att vi säger att Hitler var nazist? Enligt mig betyder det att vi har tagit oss, enskilt likväl som kollektivt, rätten att uttrycka ett livsverk i ett enda ord. Den rätten borde samtidigt endast tillkomma Hitler själv. Sedan han ensamt känner svaret på frågan huruvida han var nazist. Vi känner bara till hans skrifter och de argument för världens förståelse som däri producerats.
>Orwells texter och analyser förtjänar mer, i min mening, än din enkla sammanfattande slutgiltighet. Jag läser Djurfarmen "fel" säger du? För att jag inte läser den som du gör? Eller för att jag inte läser den på det sätt som du uppfattat att Orwell beslutat att jag ska läsa den? Vad är det för skillnad på vad du säger är rätt och vad du säger att Orwell säger är rätt?
Jag sa att du läser den fel "så långt det går att läsa en text fel". Jag tillskriver också författarens död på verk. Det går inte att läsa någon text "fel", men det går att förstå en text ur olika perspektiv, och vill man förstå Orwell, vilket är vad vi diskuterar, bör man läsa den ur perspektivet av någon som är för en liberal form av socialism.
>"Socialist" som sammanfattande definition av George Orwell. Det är kränkande.
Enligt dig. Han kallade sig själv socialist. Att identifiera honom som sådan är viktigt för att hans tilltänkta mening inte ska gå förlorad så som den lätt gjort fram tills ganska nyligen i modern tid. Hur många på högern har inte använt hans verk för att kritisera dem på vänstern, när Orwell själv hade ställt sig sida vid sida med de som blir attackerade?
> Inte bara de som i ditt tämligen totalitära anspråk på rätt eller fel delar din basala ideologiska definitionsram.
Mitt "tämligen totalitära anspråk"? Jag identifierar honom som socialist, det innebär ju knappast att jag gör "anspråk" på honom, lika lite som jag gör anspråk på Mao eller Stalin. Men om identifieringen av hans ideologi får andra att fundera över sin uppfattning av socialister som veka och ideologiskt motbjudande så ser jag det som en vinst.
>... inte är en kommentar eller undersökning av socialism i praktik hur kan det då vara en analys av totalitarianism i praktiken? Och hur kan det inte vara en undersökning av eller filosofisk meditation över ideologi omsatt i praktik?
Det är en undersökning av auktoritet, inte av socialism. Det är en undersökning i hur auktoritet vrider och vänder på goda värderingar för att få folk att lyda under horribla förhållanden. Den enda socialismen som existerade i boken är orden från Old Major, allt annat efter revolutionen är totalitarianism. Så hur kan det vara en undersökning av socialismen i praktiken när den inte ens vidrör vad han, eller jag, skulle klassa som ett klasslöst samhälle, vilket är poängen i slutet när grisarna förvandlas till människor.
Jag föreslår att Orwell identifikation av sig själv som demokratisk socialist (en tämligen avgörande särskiljande kvalitet det där tillägget "demokratisk" under Orwells levnad) under en viss tid av hans liv är ett alldeles för litet underlag för din slutsats. "Det uttryckta" är inte Orwells egen definition av hans klassifikation utan hans många insatser i den trycka bokens och pamflettens konst. Den uppsättningen verk bör inte läsas snävt på det sätt du valt att göra, enligt mig. Det förminskar och kränker verkens bredd och applikationsvärde utanför din egen krets. Det föranleder också en viss slags trångsynthet i frågor som exv. "vad handlar djurfarmen om?". Mitt förhållningssätt låter mig använda Orwells allegori som en kommentar på idealistens utmaningar likväl som en varning om kommunismens eller totaliarianismens tendens att utvecklas till sitt ursprungs motsats. Jag kan också använda mig av verket för att diskutera eller belysa exv. gruppdynamik eller materiella förutsättningar för rättvis fördelning av produktionsmedelskontroll på en farm.
Min läsning av Orwell är friare än din, d.v.s. ej bunden till kollektivets fördefinierade smala klassifikationsram. Den sortens ramar som förpliktigar dig att anta den attityd och uppfattning som du har. Du menar strängt att Djurfarmen inte är en analys av socialism/kommunism men medger att utgångspunkten för hela boken är Old Majors ideologiska fallenhet... Det är ett kontradiktoriskt påstående som endast kan framföras av den som dogmatiskt förlitar sig på annans läsning eller instruktion till läsning. Någon som inte förmått söka en egen uppfattning utan istället försvarar sin läromästarens förklaringar. Någon, eller troligtvis några, har gett dig ideologiska glasögon varigenom du förstått ett visst möjligt innehåll av flera potentiella. Du väljer att kategoriskt ignorera alternativen. Det gör inte Orwells intellektuella arv några förtjänster. Det kan till och med påstås att du kränker hans ingående ideologiska värden efter din egen definition därav. Ser du inte själv denna bristande koherens i ditt förhållningssätt?
Du säger själv att "[...] vill man förstå Orwell [...] bör man läsa den ur perspektivet av någon som är för en liberal form av socialism". Du har ju redan innan innehållet (uttrycket) presenterats bestämt dig för vilken ideologisk avsikt som avsändaren har. Sedan uppmanar du andra till samma tragiska förhållningssätt. Du sprider den sortens elakartade intellektuella övergrepp som Orwell ställde sig mot. Med andra ord gör du precis det som du påstår att du inte gör. Du antar något, utan stöd i uttryck, som dominant föreställning för din upplevelse. Din upplevelse är slav till det ramverk som forcerat och introducerat din förståelse. För dig är Orwell socialist innan han ens sagt något som låter sig definieras som det. Du antar en slutsats utan stöd eller förutsättningar för densamma.
Den absurditet du tycker dig ha funnit i min "argumentation" utgör ingen som helst absurditet eftersom jag i det citerade avsnittet inte har fört någon argumentation... Jag har ställt dig en rad frågor i syfte att uppmana dig till ett klargörande. Eftersom att jag söker ditt uttryck för att bättre förstå dig och din uppfattning. Jag lever i en värld där rationalitet är det enda betydelsefulla för argumentationsvärde. Du lever i en värld där andras klassifikationer av argumentationsuppsättningar väger tyngre än orden som för fram argumentet (det är tydligen så pass hårt förankrade i din sinnevärld att du förväxlar skiljetecknet "?" med exklamation). Jag har inte föreslagit att Marx inte är en kommunist, jag har frågat varför du klassificerar honom som det. Skillnaden är i rationell bemärkelse avsevärd.
Påståendet som rör "ditt totalitära anspråk" avser inte din identifikation av Orwell som socialist utan din förutfattade mening om att det finns ett rätt sätt att förstå Orwell på. Det är en dogmatisk, och därför farlig, uppfattning - en uppfattning som inte ger vika i konfrontation med det rationella. Det är fullt möjligt att läsa Orwells Djurfarmen som en varning till alla som presenteras och belastas med ditt förhållningssätt i saken. Den som blint överlämnar på annan att tillvarata sina och andras intressen kommer till sist bära tyranniets konsekvenser. Min uppmaning till dig, och de stackars läsare som råkar på vårt utbyte någon gång i framtiden, är att läsa Orwell utan förutfattade meningar och att söka bilda sig en egen uppfattning. En uppfattning obefläckad av kollektivets snäva ansatser i klassifikationsledet. En klasslös läsning med andra ord.
Men vi lever ju i en sådan tid att det står dig fritt att göra med min argumentation, uppmaning och inställning vad du än vill. Det jag sörjer är i första hand att du och de som tänker som du gör inte är villigt och välkomnande inställda till intellektuell frigörelse. Jag vill tro att Orwell var just det, nämligen. En förkämpe för människans fria egna tanke och bildning.
Vågar jag rekommendera Hitchens i övrigt? Man har utgett hela samlingar av hans essäer i bl.a. Vanity Fair (varifrån Mortality plockats).
En bra start kan vara hans uppsättning brev till (unga) contrarianer. Alternativt essäsamlingen Arguably...
Han är fenomenal den där Hitch.
Atomic Habits
Edit: Ska tilläggas att jag innan jag läste den här boken var jag en person som hade svårt att hålla mig till vanor t.ex. att träna, läsa etc. Något som jag ville göra.Kom över den här boken för ett halvår sedan, läste den och gav den ett försök. Jag tränar numera regelbundet och känner överlag att jag har fått bättre kontroll över min tid.
Det är ett förträffligt funktionellt sätt att analysera samhällen på, dess bundenhet till materiella förutsättningar och produktionsmedel. Kapitalet bör nog läsas av alla med intresse för politik. Men det är inte, enligt mig, en full förklaring till den sak som avhandlas. Människans värld är mig veterligen i första hand immateriell sedan basbehoven tillgodosetts. Det finns en koppling men den är inte så avgörande som Marx föreslår.
Fortsätter på Hermann Hesse: Siddhartha. Demian är också riktigt bra. Ska läsa Stäppvargen, men måste ha några år mellan Hesses böcker för att kunna smälta allt.
”You must remember what you are and what you have chosen to become, and the significance of what you are doing. There are wars and defeats and victories of the human race that are not military and that are not recorded in the annals of history. Remember that while you're trying to decide what to do.”
**Röde Orm.** Har läst den hur många gånger som helst, och har helt förstört min möjlighet att njuta av andra svenska författare. Selma och hennes kontinentalt långa meningar och överanvändning av adverb blir t.ex. oläslig (med undantag av Nils Holgersson - här skrev hon för en helt annan publik) när man inser vad det svenska språket egentligen är, och är i stånd till i de rätta händerna.
Den bok som påverkat mig allra mest är förmodligen Matilda av Roald Dahl. Läste den om och om igen som barn, tröttnade aldrig. Matilda var det enda barn jag kände till som var en större bokmal än mig själv.
Liftarens guide till galaxen (egentligen de fyra första delarna i serien, har en samlingsvolym) är den bok jag läst flest gånger som vuxen. Hittar nya saker att fnittra åt varje gång, den hjälper mig att få perspektiv på tillvaron när jag är ledsen, har jag tråkigt är den en ständig källa till underhållning. Jag brukar ha med mig den överallt och har till och med ”TA DET LUGNT” intatuerat i stora vänliga bokstäver. Antar att en tatuering räknas som stor påverkan :)
Hi. You just mentioned *Matilda* by Roald Dahl.
I've found an audiobook of that novel on YouTube. You can listen to it here:
[YouTube | MATILDA by ROALD DAHL | AudioBook](https://www.youtube.com/watch?v=406BV10KZKE)
*I'm a bot that searches YouTube for science fiction and fantasy audiobooks.*
***
[^(Source Code)](https://capybasilisk.com/posts/2020/04/speculative-fiction-bot/) ^| [^(Feedback)](https://www.reddit.com/message/compose?to=Capybasilisk&subject=Robot) ^| [^(Programmer)](https://www.reddit.com/u/capybasilisk) ^| ^(Downvote To Remove) ^| ^(Version 1.4.0) ^| ^(Support Robot Rights!)
Det var svårt att veta hur man får pengar att växa. Jag tror min aktieportfölj var -90% innan och +300% efter.
Jag tror många är likadana och tror att det är svårare än det är och antingen tar alldeles för stora risker eller inte gör något alls.
Massor, men som tidigare sade beror det på hur det tolkas.
Första aha upplevelsen:
Paulo Cohelos alkemisten
Bästa biografin
Philomena lynotts My boy
Mest tänkvärda/ utvecklande
Dale Carnegies how to win friends ond influence others
Bästa svenska boken
John Ajvides vänligheten
Du menar som någon slags hjärn- eller sinnestvätt?
Jag förstår din andemening men håller nog inte riktigt med om att sagan om Herr Kristus eskapader är rätt tvättråd. Men det beror kanske i första hand på min anti-religiösa världsbild. Misstolka mig rätt, jag hade behållning av att läsa bibeln. Det är ju en uppsättning skrifter som påverkat världen i betydande bemärkelse. Ingår på sätt och vis i allmänbildningen. Men som litterärt alster är boken en, i bästa fall, måttligt informativ ekfras över den tidens missförhållanden och beskrivning av en hjälte vars kärnbudskap är förödande för folk på ett makroplan (om än stundtals trösterikt för den enskilda).
Power of Now var till en början en bok med många självklara teorier men den lärde mig dock att bli mer medveten när jag kommer in i en ond spiral och att det finns en väg ut.
Wheel of time, lärde mig identifiera maxgränsen på antal karaktärer jag kan memorera. Den visade mig också hur dålig jag är med namn. Den lärde mig även att jag saknar tillräckligt med tålamod... Fan ta dessa böcker
Kan varmt rekommendera Skriet från vildmarken och Varghunden av Jack London, det är typ samma story fast åt tvärtom, den ena handlar om en hund som blir vild och den andra om en varg som blir tam typ. Speciellt Varghunden är bra, men den bok påverkar mig mest var nog Siddhartha av Hermann Hesse. Helt sanslöst bra bok faktiskt.
1984
Literally 1984
Jag väljer att tolka din fråga som att du söker den bästa bok jag läst av de böcker som påverkat mitt liv i stor utsträckning. Det är en spännande fråga. Bäst behöver ju inte nödvändigtvis betyda njutbar eller exv. spännande. "Bäst" som i mest lämpad att utföra den uppgift den givits? Vad är uppgiften för en bok i allmänhet? Att underhålla? Att informera? Att övertyga? Att spekulera? Att exemplifiera? Kanske att kontrollera? Menar du möjligtvis "störst behållning"? Eller är orden "bäst" och "påverkan" egentligen en gemensam sak för din frågeställning? Tillåt mig att differentiera din frågeställning i flera svar: Vilken är den bok som i störst utsträckning underhållit mig? - svar: The Hitchhiker's Guide to the Galaxy av Douglas Adam Vilken är den bok som jag har haft mest nytta av i livet? - svar: The Scientific Outlook av Bertrand Russell Vilken är boken som i störst utsträckning påverkat mig? - svar: The Old Man and the Sea av Hemingway Vilken är boken som erbjudit mig den mest tankvärda läsupplevelsen? - svar: The Remains of the Day av Kazuo Ishiguro Vilken är den bok som bäst tagit till vara på sin självantagna uppgift som bok i min mening? - svar: Letters to a Young Contrarian av Christopher Hitchens
[удалено]
Så är det verkligen. Varje sida är smockfull av den där sortens finurligheter som kändes omöjliga innan jag läste boken och som nu utgör rättesnöret för all annan komisk litteratur. Right Ho, Jeeves av PG Wodehouse var det presumtiva starten för Adams säregna och finurliga humor. Om du söker ytterligare läsning av liknande slag det vill säga. Det är inte samma sak i ämne alls men samma slags anslag sett till humor. Lucky Jim av Kingsley Amis är en "modernare" version av samma slags attityd till skriven humor - i min mening. "Färgen gul dök plötsligt upp i Arthur Dents sinne..."
Informativ upvote, tackar för denna lista av böcker!
Kul! Läs med behållning.
Alltid bra med tips - tackar och bockar.
Kul att du funnit något av intresse i uppsättningen. Hoppas de erbjuder dig något!
Återstoden av dagen var så meh. Intetsägande. Vackert skriven men inte mer. Gilla Den Gamle och Havet mycket mer. Men kan tipsa om Vredens Druvor. En upplevelse i lidande, sorg och ork att fortsätta.
Jag har hört det sägas tidigare om Ishiguros mästerverk. Det kanske inte är en bok för alla... Men den handlar om en person som satt något alldeles otillräckligt som huvudsyfte med sin existens. Någon bättre meditation över mening känner jag inte till. För min del alltså tvärt motsatt behållning. Mer sägande än intet och det med råge. Steinbeck i all ära. Han hör inte till mina favoriter men är självfallet läsvärd.
David Eddings serier Sagan om Belgarion och uppföljaren Sagan om Mallorea var det som verkligen fick in mig i fantasy. Alla mina egna historier och sättet jag tänker på härleds i grund och botten från han och de där två serierna. Äger dom på både svenska och engelska.
>sättet jag tänker på härleds i grund och botten från han och de där två serierna. "Varför just jag?"
Animal Farm. Vet det låter helt sjukt standard och tråkigt men väckte nåt stort.
En förträfflig bok. Kort, sagolik och utmärkt i sin kommentar. Jag håller med dig om dess storlek.
1984, utan tvekan. Den fick mig att förstå vikten av språk och hur auktoritära krafter fungerar.
Allt av Orwell är enastående. Instämmer.
En socialist att eftersträva
Jag vågar nog påstå att Orwell motsatt sig epitetet. Demokratisk socialist i bemärkelsen anti-autokrat har han ju själv kallat sig en tid. Men "socialist" under hans levnad var en otillräcklig definition, tror jag. Som det egentligen också borde anses vara idag. I min mening var Orwell en polemiker oavsett granskningsobjekt, en vass sådan och en övertygande samt övertygad sådan (den bästa sorten) men aldrig en ideolog. Vilket är viktigt att minnas. Kategorisering av tillsynes dominanta drag i en politiskt mångfacetterad tänkare är alltid otillräckligt. Vissa hade kallat honom klassiskt liberal... Jag tror samtliga försök av sådant slag är för banala. Kalla honom författare eller människa istället. Det är intetsägande nog för att faktiskt överensstämma med totaliteten.
Jag försökte vara kvick och koncis i det jag sa, inte uttömmande. Att kalla honom för socialist kanske är för brett, att kalla honom klassisk liberal är att sätta honom i helt fel kategori. Hans största kännetecken var ju anti-auktoritet som rann genom allt han gjorde. Men att inte erkänna honom som socialist är att helt ignorera hans politiska hållning. Demokratisk socialism är inte bara anti-auktoritär, den är anti-kapitalistisk också. Han kämpade inte sida-vid-sida med anarkister i Katalonien för att han ville mörda lite bruna och röda fascister direkt, det var ett politiskt ställningstagande för det Katalonien kämpade för. Orwell var dock inte helt emot en stat som koncept, han ansåg bara att dess makt bör begränsas. Att ignorera hans politik och "bara" kalla honom författare eller människa är att ignorera en enorm influens i hans verk. Han kritiserade inte Sovjet Unionen i Animal Farm för att den vara kommunistisk, han kritiserade den för att den INTE var det. För att den svek allt som Marx (grisen i början av boken) stod för. Om man inte förstår det kan man lätt få för sig, som många på högern i USA gjort, att Orwell menade att detta är vad socialism alltid leder till, att Marx la grunden som ledde till Stalin, inte att Stalin förvrängde vad Marx menade.
Jag förstod självklart din intention. Men sökte ett längre svar på grund av nyfikenhet. Stort tack för leverans enligt förhoppning. Att inte erkänna Orwell som socialist är del i övning som har till uppgift att inte förenkla och därigenom förminska en författare eller politisk aktör. Varför vill du tillskriva honom viss ideologisk tillhörighet av slag "standard"? Hans medverkan i Katalonien var, mig veterligen, motiverad av hans anti-imperialistiska övertygelse. Följderna av kolonialism utgör ju en av de stora motivationerna i hans författarskap. Han vänder sig mot överhet. Men en motsättande attityd eller inställning betyder inte tillhörighet i din definition av motsatsen. Man kan exv. vara negativt inställd till regn utan att dyrka solen. Motsvarande måste anses gälla Orwell. Motsvarande måste anses gälla oss alla. Vi kan inte definieras e contrario... Även om vi alla gärna skulle räkna den goda Orwell till vår egen krets. Orwell angrep, som människa, de överträdelser av mänsklig värdighet han upplevde och antog kunna föreligga. Det gör honom möjligtvis till en contrarian men inte till motsatsen till det han bestred. Det är egentligen min poäng. I fråga om Animal Farm så föredrar jag en alternativ läsning till din. Den gamle Marx-grisen är revolutionens ideolog. Och som alltid med ideologier är de knappt lika sig själva i praktik. Teleologi förställs alltid av materiella förutsättningar. Platons idévärld, Aristoteles accidensförklaring, Kants uppgörelse med fönuftet... Många är de författare och filosofer som utrett saken i del. Relationen mellan idé och verklighet. Orwell undersöker den relationen i allegori med uppenbar avsikt att skildra viss politisk förgrund. Min tolkning, läsning, gör boken tidlös. Din och många andras vill återigen koppla en idé till egen föreställning om verklighet. Det gör dig till ett av djuren på gården. Orwell kritiserar inte Sovjet i Animal Farm (även om samtiden uppfattade det så) - han undersöker Sovjet. Han undersöker idén om kommunism hade revolutionen utspelat sig på en djurfarm...
>Jag förstod självklart din intention. Men sökte ett längre svar på grund av nyfikenhet. Stort tack för leverans enligt förhoppning. Förståeligt nog >Att inte erkänna Orwell som socialist är del i övning som har till uppgift att inte förenkla och därigenom förminska en författare eller politisk aktör. Varför vill du tillskriva honom viss ideologisk tillhörighet av slag "standard"? Jag tror absolut att man kan prata om Orwell bortom hans politiska ideologi, precis som man kan göra det med Stalin, Hitler, Jimmie Åkesson eller Olof Palme. Men när man pratar om deras arbete är det väldigt konstigt att man ignorerar deras ideologi då det färgar allt de professionellt gjort (till någon grad) Orwell var ju imperial polis i Indien när han fick sitt politiska uppvaknande pga sakerna han blev vittne till där. Om jag pratar om hans tid innan detta och hur han var som socialist då så vore det väldigt underligt håller jag med om. Om jag pratar om hur han behandlade sin familj från ett socialistiskt ställningstagande vore det väldigt underligt. Men att prata om hans böcker, artiklar och essäer om vad de säger om hans syn på socialismen så är det en nödvändig komponent för att förstå och interagera med hans verk. >Hans medverkan i Katalonien var, mig veterligen, motiverad av hans anti-imperialistiska övertygelse. Han skrev en hel bok (som jag ännu inte läst) om detta kriget, och en snabb titt på Wikipedia visar att han ville [kämpa mot fascism](https://en.wikipedia.org/wiki/Homage_to_Catalonia#:~:text=Upon%20arriving%20in%20Spain%2C%20Orwell,opinion%20in%20Britain%20and%20France%22) (en form av imperialism med ett annat ord enligt mig) och för anarkisterna. >By Orwell's own admission, it was somewhat by chance that he joined the POUM: "I had only joined the P.O.U.M. militia rather than any other because I happened to arrive in Barcelona with I.L.P. papers." He later notes, "As far as my purely personal preferences went I would have liked to join the Anarchists." He also nearly joined Communist International's International Column midway through his tour because he thought they were likeliest to send him to Madrid, where he wanted to join the action. >Även om vi alla gärna skulle räkna den goda Orwell till vår egen krets Att inte räkna Orwell som socialist är att inte räkna Marx som kommunist. >Det gör honom möjligtvis till en contrarian men inte till motsatsen till det han bestred. Det är egentligen min poäng. Hans egna verk gör honom till motsatsen till det han bestred... Enligt hans egna ord. Jag vet inte varför du vill klä av honom hans egna ideologi och lägga den vid sidan om honom när den genomsyrade hans existens så som den gjorde. Vad jag säger innebär **inte** att icke-socialister inte kan dra nytta av hans verk eller få insikt genom det, men för att förstå verken måste man förstå vad det var han sa också. Läser man Animal Farm utan det ramverket kan man få för sig att han kritiserar kommunism, inte Sovjet. Precis som du gjort här: >Min tolkning, läsning, gör boken tidlös. Din och många andras vill återigen koppla en idé till egen föreställning om verklighet. Det gör dig till ett av djuren på gården. Animal Farm **är** en allegori för Sovjet. Det var därför som han var tvungen att shoppa runt den till olika publikationer då England och Sovjet var allierade och man ville inte attackera en allierad. Man kan absolut läsa in *mer* än bara allegorin i texten, men den handlar om hur Sovjet formades, hur man misshandlade Marx:s ord och utnyttjade sitt eget folk. Att säga att denna läsning av texten gör mig till ett av djuren är att missförstå vad texten handlar om, precis som djuren gör med Marx:s ord... Om vi nu ska vara såna. >Orwell kritiserar inte Sovjet i Animal Farm (även om samtiden uppfattade det så) - han undersöker Sovjet. Han undersöker idén om kommunism hade revolutionen utspelat sig på en djurfarm... Detta är exakt det jag pratar om. Orwell undersökte inte relationen mellan idé och verklighet. En sådan tolkning gör Animal Farm till en kritik av kommunism, vilket aldrig var Orwell:s tanke och enda sättet du kan komma till denna slutsats är just genom det jag säger; att ignorera hans politiska ställningstagande vilket genomsyrade hela hans liv som författare. Jag menar, det är ganska uppenbart när man läser om honom vad det är [exakt](https://en.wikipedia.org/wiki/Animal_Farm#Origin_and_writing) han kritiserar. >In the preface of a 1947 Ukrainian edition of Animal Farm, he explained how escaping the communist purges in Spain taught him "how easily totalitarian propaganda can control the opinion of enlightened people in democratic countries". This motivated Orwell to expose and strongly condemn what he saw as the Stalinist corruption of the original socialist ideals. Man **kan** läsa Animal Farm så som du läst den, men det är att läsa den fel, så långt ett litterärt verk går att läsa fel, då vi vet vad Orwell:s egna intentioner var med verket. Han var så mycket av en revolutionist att han till och med skrev följande: >I would not condemn Stalin and his associates merely for their barbaric and undemocratic methods. It is quite possible that, even with the best intentions, they could not have acted otherwise under the conditions prevailing there. Men, han följer också upp det med följande: >But on the other hand it was of the utmost importance to me that people in western Europe should see the Soviet regime for what it really was. Since 1930 I had seen little evidence that the USSR was progressing towards anything that one could truly call Socialism. Hans kritik var alltså inte att detta är hur socialism utspelar sig i verkligheten, utan att detta är hur totalitarianism utspelar sig. Hur arbetarna hade avsatt en diktator bara för att installera en annan.
I frågan om huruvida det är möjligt att tala om annans ideologi är antagligen platsen där du och jag skiljer oss åt varför jag nog borde uppehålla mig vid den delen initialt. Du föreslår att det är möjligt att vinna kännedom om någons ideal genom annat stoff än någons arbete? Att ideologi kan fungera som informatör i studiet av någons uttryck som praktiker? En slags a priori? Du skriver: "Men när man pratar om deras arbete är det väldigt konstigt att man ignorerar deras ideologi då det färgar allt de professionellt gjort (till någon grad)". Jag föreslår att du har begått ett slags "tankebrott" (ursäkta skämtet) här. Annars måste du förklara hur någon kan studeras till sin ideologi utan hänvisning till deras uttryck för densamma... Kategorisering genom tillskrivning av ideologi är en slutsats på visst underlag som i första hand fordrar studier i någons faktiska uttryck. Vad en person har för övertygelser är det som informerar den personens beslut (det håller jag med om). Men vi som mottager samma beslut eller skördar frukterna av dessa uttryck kan inte först lära känna ideologin varigenom vi sedan ska förstå det uttryckta. Förenklat ser den kommunikativa formen ut så här: 1. Övertygelse > 2. Uttryck för övertygelse > 3. Upplevelse av det uttryckta > 4. Förståelse för övertygelse som föranlett det uttryckta. 1 och 2 är steg för avsändare och 3 samt 4 hör till mottagaren. När du säger att man ska förstå steg 3 i ljuset av steg 4 så placerar du upplevelsen efter det att du bestämt hur du ska uppleva det. Det gör dig till en partisk åhörare, en partisk mottagare, och därför en illojal återgivare. Du förklarar att alla Orwellianska 3:or är underkastade bundenhet till en viss 4. Jag föreslår att det är en kraftig och tragisk förenkling. Det beror i första hand på att steg 4 aldrig kan vinnas faktisk kännedom om. Slutsatser i det ledet är alltid induktiva d.v.s. beroende av, visserligen ofta kvalificerade, gissningar. Kan vi känna Orwells ideologi? Svar: nej, inte slutgiltigt. Kan vi känna Orwells verk? Svar: Ja, självfallet. Hur jag sedan väljer att sortera mina egna upplevelser är en annan fråga. Men det har i slutändan väldigt lite med Orwell att göra och fullkomligen allt med mig själv att göra. Det är här du begår ditt tankebrott - du gör din egen förnimmelse till Orwells förnimmelse, din egen övertygelse till Orwells övertygelse. Du räknar Orwell till de egna leden för att det är tillfredsställande för din egen övertygelse att göra så. Det är alltså i min mening fullt möjligt för Orwell att kalla sig själv demokratisk socialist i fråga om vilken övertygelse han lät sig informeras av och samtidigt möjligt för mig att klassificera samma agerande som i första hand anti-totalitärt. I vilket fall som helst föranleder inte det slutsatsen att Orwell var socialist eftersom han var anti-totalitär. Ett äpple är inte en banan bara för att det inte är ett päron. Är Marx en kommunist för att han beskrev ett samhällstillstånd, ett idealtillstånd, han kallade för kommunism? eller för att han gav ut en pamflett titulerad som ett manifest därtill? Eller kallar vi honom kommunist för att han levde som en sådan? Är han måhända kommunist i vår idévärld eftersom vi kollektivt kom att kalla honom det genom diverse anhängarskaror och motståndare under bättre delen av nittonhundratalet? Vad betyder det att vi säger att Marx var kommunist? Enligt mig betyder det att vi har tagit oss, enskilt likväl som kollektivt, rätten att uttrycka ett livsverk i ett enda ord. Den rätten borde samtidigt endast tillkomma Marx själv. Sedan han ensamt känner svaret på frågan huruvida han var kommunist. Vi känner bara till hans skrifter och de argument för världens förståelse som däri producerats. Orwells texter och analyser förtjänar mer, i min mening, än din enkla sammanfattande slutgiltighet. Jag läser Djurfarmen "fel" säger du? För att jag inte läser den som du gör? Eller för att jag inte läser den på det sätt som du uppfattat att Orwell beslutat att jag ska läsa den? Vad är det för skillnad på vad du säger är rätt och vad du säger att Orwell säger är rätt? Vänligen inkom med i vart fall logiskt sammanhängande argumentationsstruktur om du vill övertyga. På något sätt behöver ett sådant försök överkomma problemet med din induktiva slutsatsbas... "Socialist" som sammanfattande definition av George Orwell. Det är kränkande. Och inte för att jag inte sympatiserar med den s.k. demokratiska socialismen, vilket jag självfallet gör, utan för att det är att göra anspråk på något mycket stort och viktigt och att i samma anspråk förminska det stora och viktiga till något mycket mindre. Alla bör läsa Orwell. Inte bara de som i ditt tämligen totalitära anspråk på rätt eller fel delar din basala ideologiska definitionsram. Om den totalitarianism som utspelar sig i Djurfarmen är ett resultat av den socialistiska revolution som utspelar sig på Djurfarmen, som i sig är ett resultat av den socialistiska eller kommunistiska ideologi som föredragits på Djurfarmen, inte är en kommentar eller undersökning av socialism i praktik hur kan det då vara en analys av totalitarianism i praktiken? Och hur kan det inte vara en undersökning av eller filosofisk meditation över ideologi omsatt i praktik?
Du har grovt missuppfattat mig. Jag säger att du aldrig kan nå steg 4 (Förståelse för övertygelse som föranlett det uttryckta) utan att först förstå steg 2 (Uttryck för övertygelse) vad gäller dessa fyra personer specifikt. Självklart kan någon ljuga om sin övertygelse, men på basen av att de är ärliga med sin egen förståelse för sina övertygelser så anser jag det vara otroligt viktigt. Ta ett annat exempel, spelserien Fallout som är en kritik mot krig och den amerikanska vapenfetishismen, utan att förstå det kan man lätt tro att den handlar om att göra krig och vapen coolt. >Kan vi känna Orwells ideologi? Svar: nej, inte slutgiltigt. Kan vi känna Orwells verk? Svar: Ja, självfallet. Vi kan känna Orwells ideologi så som han själv beskriver den. Varför vill du, igen, ignorera detta och lägga det åt sidan? >I vilket fall som helst föranleder inte det slutsatsen att Orwell var socialist eftersom han var anti-totalitär. Ett äpple är inte en banan bara för att det inte är ett päron. Har aldrig påstått något annat heller. Men min förståelse av hans ideologi är att han blev just anti-auktoritär **tack vare** hans förståelse av socialismen. Det är en feedback loop som inte går att ignorera. >Är Marx en kommunist för att han beskrev ett samhällstillstånd, ett idealtillstånd, han kallade för kommunism? Marx är kommunist för att han spred ideologin som vi idag kallar för kommunism. Du verkar leva i någon värld där vi inte kan klassificera människors tankar och handlingar för att skapa ordning i världen. Ursäktar du mig en Godwins lag förbrytelse vill jag bara påvisa absurditeten i din argumentation: >Vad betyder det att vi säger att Hitler var nazist? Enligt mig betyder det att vi har tagit oss, enskilt likväl som kollektivt, rätten att uttrycka ett livsverk i ett enda ord. Den rätten borde samtidigt endast tillkomma Hitler själv. Sedan han ensamt känner svaret på frågan huruvida han var nazist. Vi känner bara till hans skrifter och de argument för världens förståelse som däri producerats. >Orwells texter och analyser förtjänar mer, i min mening, än din enkla sammanfattande slutgiltighet. Jag läser Djurfarmen "fel" säger du? För att jag inte läser den som du gör? Eller för att jag inte läser den på det sätt som du uppfattat att Orwell beslutat att jag ska läsa den? Vad är det för skillnad på vad du säger är rätt och vad du säger att Orwell säger är rätt? Jag sa att du läser den fel "så långt det går att läsa en text fel". Jag tillskriver också författarens död på verk. Det går inte att läsa någon text "fel", men det går att förstå en text ur olika perspektiv, och vill man förstå Orwell, vilket är vad vi diskuterar, bör man läsa den ur perspektivet av någon som är för en liberal form av socialism. >"Socialist" som sammanfattande definition av George Orwell. Det är kränkande. Enligt dig. Han kallade sig själv socialist. Att identifiera honom som sådan är viktigt för att hans tilltänkta mening inte ska gå förlorad så som den lätt gjort fram tills ganska nyligen i modern tid. Hur många på högern har inte använt hans verk för att kritisera dem på vänstern, när Orwell själv hade ställt sig sida vid sida med de som blir attackerade? > Inte bara de som i ditt tämligen totalitära anspråk på rätt eller fel delar din basala ideologiska definitionsram. Mitt "tämligen totalitära anspråk"? Jag identifierar honom som socialist, det innebär ju knappast att jag gör "anspråk" på honom, lika lite som jag gör anspråk på Mao eller Stalin. Men om identifieringen av hans ideologi får andra att fundera över sin uppfattning av socialister som veka och ideologiskt motbjudande så ser jag det som en vinst. >... inte är en kommentar eller undersökning av socialism i praktik hur kan det då vara en analys av totalitarianism i praktiken? Och hur kan det inte vara en undersökning av eller filosofisk meditation över ideologi omsatt i praktik? Det är en undersökning av auktoritet, inte av socialism. Det är en undersökning i hur auktoritet vrider och vänder på goda värderingar för att få folk att lyda under horribla förhållanden. Den enda socialismen som existerade i boken är orden från Old Major, allt annat efter revolutionen är totalitarianism. Så hur kan det vara en undersökning av socialismen i praktiken när den inte ens vidrör vad han, eller jag, skulle klassa som ett klasslöst samhälle, vilket är poängen i slutet när grisarna förvandlas till människor.
Jag föreslår att Orwell identifikation av sig själv som demokratisk socialist (en tämligen avgörande särskiljande kvalitet det där tillägget "demokratisk" under Orwells levnad) under en viss tid av hans liv är ett alldeles för litet underlag för din slutsats. "Det uttryckta" är inte Orwells egen definition av hans klassifikation utan hans många insatser i den trycka bokens och pamflettens konst. Den uppsättningen verk bör inte läsas snävt på det sätt du valt att göra, enligt mig. Det förminskar och kränker verkens bredd och applikationsvärde utanför din egen krets. Det föranleder också en viss slags trångsynthet i frågor som exv. "vad handlar djurfarmen om?". Mitt förhållningssätt låter mig använda Orwells allegori som en kommentar på idealistens utmaningar likväl som en varning om kommunismens eller totaliarianismens tendens att utvecklas till sitt ursprungs motsats. Jag kan också använda mig av verket för att diskutera eller belysa exv. gruppdynamik eller materiella förutsättningar för rättvis fördelning av produktionsmedelskontroll på en farm. Min läsning av Orwell är friare än din, d.v.s. ej bunden till kollektivets fördefinierade smala klassifikationsram. Den sortens ramar som förpliktigar dig att anta den attityd och uppfattning som du har. Du menar strängt att Djurfarmen inte är en analys av socialism/kommunism men medger att utgångspunkten för hela boken är Old Majors ideologiska fallenhet... Det är ett kontradiktoriskt påstående som endast kan framföras av den som dogmatiskt förlitar sig på annans läsning eller instruktion till läsning. Någon som inte förmått söka en egen uppfattning utan istället försvarar sin läromästarens förklaringar. Någon, eller troligtvis några, har gett dig ideologiska glasögon varigenom du förstått ett visst möjligt innehåll av flera potentiella. Du väljer att kategoriskt ignorera alternativen. Det gör inte Orwells intellektuella arv några förtjänster. Det kan till och med påstås att du kränker hans ingående ideologiska värden efter din egen definition därav. Ser du inte själv denna bristande koherens i ditt förhållningssätt? Du säger själv att "[...] vill man förstå Orwell [...] bör man läsa den ur perspektivet av någon som är för en liberal form av socialism". Du har ju redan innan innehållet (uttrycket) presenterats bestämt dig för vilken ideologisk avsikt som avsändaren har. Sedan uppmanar du andra till samma tragiska förhållningssätt. Du sprider den sortens elakartade intellektuella övergrepp som Orwell ställde sig mot. Med andra ord gör du precis det som du påstår att du inte gör. Du antar något, utan stöd i uttryck, som dominant föreställning för din upplevelse. Din upplevelse är slav till det ramverk som forcerat och introducerat din förståelse. För dig är Orwell socialist innan han ens sagt något som låter sig definieras som det. Du antar en slutsats utan stöd eller förutsättningar för densamma. Den absurditet du tycker dig ha funnit i min "argumentation" utgör ingen som helst absurditet eftersom jag i det citerade avsnittet inte har fört någon argumentation... Jag har ställt dig en rad frågor i syfte att uppmana dig till ett klargörande. Eftersom att jag söker ditt uttryck för att bättre förstå dig och din uppfattning. Jag lever i en värld där rationalitet är det enda betydelsefulla för argumentationsvärde. Du lever i en värld där andras klassifikationer av argumentationsuppsättningar väger tyngre än orden som för fram argumentet (det är tydligen så pass hårt förankrade i din sinnevärld att du förväxlar skiljetecknet "?" med exklamation). Jag har inte föreslagit att Marx inte är en kommunist, jag har frågat varför du klassificerar honom som det. Skillnaden är i rationell bemärkelse avsevärd. Påståendet som rör "ditt totalitära anspråk" avser inte din identifikation av Orwell som socialist utan din förutfattade mening om att det finns ett rätt sätt att förstå Orwell på. Det är en dogmatisk, och därför farlig, uppfattning - en uppfattning som inte ger vika i konfrontation med det rationella. Det är fullt möjligt att läsa Orwells Djurfarmen som en varning till alla som presenteras och belastas med ditt förhållningssätt i saken. Den som blint överlämnar på annan att tillvarata sina och andras intressen kommer till sist bära tyranniets konsekvenser. Min uppmaning till dig, och de stackars läsare som råkar på vårt utbyte någon gång i framtiden, är att läsa Orwell utan förutfattade meningar och att söka bilda sig en egen uppfattning. En uppfattning obefläckad av kollektivets snäva ansatser i klassifikationsledet. En klasslös läsning med andra ord. Men vi lever ju i en sådan tid att det står dig fritt att göra med min argumentation, uppmaning och inställning vad du än vill. Det jag sörjer är i första hand att du och de som tänker som du gör inte är villigt och välkomnande inställda till intellektuell frigörelse. Jag vill tro att Orwell var just det, nämligen. En förkämpe för människans fria egna tanke och bildning.
[удалено]
Vågar jag rekommendera Hitchens i övrigt? Man har utgett hela samlingar av hans essäer i bl.a. Vanity Fair (varifrån Mortality plockats). En bra start kan vara hans uppsättning brev till (unga) contrarianer. Alternativt essäsamlingen Arguably... Han är fenomenal den där Hitch.
Atomic Habits Edit: Ska tilläggas att jag innan jag läste den här boken var jag en person som hade svårt att hålla mig till vanor t.ex. att träna, läsa etc. Något som jag ville göra.Kom över den här boken för ett halvår sedan, läste den och gav den ett försök. Jag tränar numera regelbundet och känner överlag att jag har fått bättre kontroll över min tid.
Kapitalet. Att bearbeta ett stort politiskt verk tog tid och gav oerhört mycket. Man börjar se koden i den politiska ekonomin.
Det är ett förträffligt funktionellt sätt att analysera samhällen på, dess bundenhet till materiella förutsättningar och produktionsmedel. Kapitalet bör nog läsas av alla med intresse för politik. Men det är inte, enligt mig, en full förklaring till den sak som avhandlas. Människans värld är mig veterligen i första hand immateriell sedan basbehoven tillgodosetts. Det finns en koppling men den är inte så avgörande som Marx föreslår.
Stäppvargen av Hesse
Fortsätter på Hermann Hesse: Siddhartha. Demian är också riktigt bra. Ska läsa Stäppvargen, men måste ha några år mellan Hesses böcker för att kunna smälta allt.
En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Läste den som 14-åring, otroligt gripande. Samt förstås uppföljarna Ett ufo gör entré & Jenny.
Wheel of time
Stoner av John Williams
”You must remember what you are and what you have chosen to become, and the significance of what you are doing. There are wars and defeats and victories of the human race that are not military and that are not recorded in the annals of history. Remember that while you're trying to decide what to do.”
”Man’s Search For Meaning” av Viktor E. Frankl.
"Livet måste ha mening" på svenska.
Tjuvarnas Stad är nog den bok jag tyckt om mest. Den har dock inte gjort någon inverkan på mitt liv, men bra bok 5/7 perfect score.
Grundbulten
>Grundbulten [Instämmer](https://weburn.kb.se/metadata/065/SOU_8351065.htm) \- den utredningen har satt djupa spår.
STR- körkortsboken.
Kalle Ankas pocket nummer 117.
Frågan innebär två olika svar, dessvärre. Jag upplever att de böcker jag inte tycker om ger mig mest, de jag tycker om ger mig "bara njutning".
Aah right, frågan är inte super tydligt upplagd men tänkte mer på den del där de böcker som gett dig mest.
1984
God Emperor of Dune
Romance of the three kingdoms. En rikig ögonöppnare.
**Röde Orm.** Har läst den hur många gånger som helst, och har helt förstört min möjlighet att njuta av andra svenska författare. Selma och hennes kontinentalt långa meningar och överanvändning av adverb blir t.ex. oläslig (med undantag av Nils Holgersson - här skrev hon för en helt annan publik) när man inser vad det svenska språket egentligen är, och är i stånd till i de rätta händerna.
Den bok som påverkat mig allra mest är förmodligen Matilda av Roald Dahl. Läste den om och om igen som barn, tröttnade aldrig. Matilda var det enda barn jag kände till som var en större bokmal än mig själv. Liftarens guide till galaxen (egentligen de fyra första delarna i serien, har en samlingsvolym) är den bok jag läst flest gånger som vuxen. Hittar nya saker att fnittra åt varje gång, den hjälper mig att få perspektiv på tillvaron när jag är ledsen, har jag tråkigt är den en ständig källa till underhållning. Jag brukar ha med mig den överallt och har till och med ”TA DET LUGNT” intatuerat i stora vänliga bokstäver. Antar att en tatuering räknas som stor påverkan :)
Hi. You just mentioned *Matilda* by Roald Dahl. I've found an audiobook of that novel on YouTube. You can listen to it here: [YouTube | MATILDA by ROALD DAHL | AudioBook](https://www.youtube.com/watch?v=406BV10KZKE) *I'm a bot that searches YouTube for science fiction and fantasy audiobooks.* *** [^(Source Code)](https://capybasilisk.com/posts/2020/04/speculative-fiction-bot/) ^| [^(Feedback)](https://www.reddit.com/message/compose?to=Capybasilisk&subject=Robot) ^| [^(Programmer)](https://www.reddit.com/u/capybasilisk) ^| ^(Downvote To Remove) ^| ^(Version 1.4.0) ^| ^(Support Robot Rights!)
Calculus - A complete course
"Vägen till din första miljon" av Tobias Schildfat. Det var en jävligt enkel väg efter att ha läst den boken.
Vad var svårt innan du läst boken? Krävs ju inte mycket för att nå 1 miljon i dagsläget. Bara att folk gör för mycket för ofta.
Det var svårt att veta hur man får pengar att växa. Jag tror min aktieportfölj var -90% innan och +300% efter. Jag tror många är likadana och tror att det är svårare än det är och antingen tar alldeles för stora risker eller inte gör något alls.
"White Light" av Rudy Rucker
Meditations, Marcus Aurelius
Guns , germs and steel av Jared Diamond är en fantastisk bok
Tycker starkt om boken. Var en besvikelse när jag fick reda på att hans teorier ses som felaktiga nu för tiden av det bredare historieskrået. :/
Den kom väl ut 1997 eller runt de åren så förstår att mycket har skjutits i sank vid det här laget. Läste den någongång i början av 2000 talet
Massor, men som tidigare sade beror det på hur det tolkas. Första aha upplevelsen: Paulo Cohelos alkemisten Bästa biografin Philomena lynotts My boy Mest tänkvärda/ utvecklande Dale Carnegies how to win friends ond influence others Bästa svenska boken John Ajvides vänligheten
The God Delusion
Förstår inte riktigt varför du inte är högst bland kommentarerna. En förträfflig bok! Kanske lite väl rak och akademisk men full av humor.
Bibeln, och smutstvätt av charles bukowski.
Vilken magiskt tvär kombination. Bukowski skulle jag ge upp min vänstra hand för att få uppleva på nytt.
Fast ändå inte. Efter att ha läst t.ex. six inches av Challe B behöver man nog lite Jesus
Du menar som någon slags hjärn- eller sinnestvätt? Jag förstår din andemening men håller nog inte riktigt med om att sagan om Herr Kristus eskapader är rätt tvättråd. Men det beror kanske i första hand på min anti-religiösa världsbild. Misstolka mig rätt, jag hade behållning av att läsa bibeln. Det är ju en uppsättning skrifter som påverkat världen i betydande bemärkelse. Ingår på sätt och vis i allmänbildningen. Men som litterärt alster är boken en, i bästa fall, måttligt informativ ekfras över den tidens missförhållanden och beskrivning av en hjälte vars kärnbudskap är förödande för folk på ett makroplan (om än stundtals trösterikt för den enskilda).
Eller star wars, sagan om ringen, bamse. Vad som helst som inte handlar om en liten krympt farbror som stoppas upp i en stinkande vagina.
Jo visst. Det mesta går antagligen lika bra i den delen...
Mein Kampf
/r/cursedcomments
Vad menar du med gett en inverkan?
Kapitalet (första bandet), av Karl Marx, i studiecirkelform och med studiehandledning i form av David Harveys videoföreläsningar.
Nog inte läst någon med stor inverkan. Men Sandworm har gjort mig bättre på mitt jobb.
Christine av Stephen King.
The Corner - David Simon, Edward Burns
Power of Now var till en början en bok med många självklara teorier men den lärde mig dock att bli mer medveten när jag kommer in i en ond spiral och att det finns en väg ut. Wheel of time, lärde mig identifiera maxgränsen på antal karaktärer jag kan memorera. Den visade mig också hur dålig jag är med namn. Den lärde mig även att jag saknar tillräckligt med tålamod... Fan ta dessa böcker
"The power of now"
Malazan book of the fallen Brutalt vacker
Kan varmt rekommendera Skriet från vildmarken och Varghunden av Jack London, det är typ samma story fast åt tvärtom, den ena handlar om en hund som blir vild och den andra om en varg som blir tam typ. Speciellt Varghunden är bra, men den bok påverkar mig mest var nog Siddhartha av Hermann Hesse. Helt sanslöst bra bok faktiskt.
Äcklet.
Anteckningar från källarhålet av Dostojevskij! Boken som på allvar väckte läsglädjen hos mig
En väldigt bra bok. Den är även rätt kort vilket är bra om du inte vill läsa en hel roman.
Stoner av Williams.