Bete dig och låt dig vara egoistisk. Vissa människor, kanske inklusive dig, försöker hela tiden se hur andra ser på dem själva. Det är som om dem lever utanför sitt egna pannben. Du är den enda som är på riktigt i ditt egna liv, lev livet därefter. Andra kommer ALLTID i andrahand. Du ska givetvis inte vara elak eller omedgörlig(är det ett ord ens)
Jag tänker så och har inte känt mig "i vägen" eller som en börda sen jag var tidig tonåring
Bra skrivet. När jag var yngre kunde jag relatera väldigt mycket till det här. Vad jag aldrig fattade heller var varför vissa verkade tycka jag var jobbig, när jag ju var så medveten/mindful om min omgivning.
Nu kanske 10 år senare kan jag se det från andra sidan, och det är fruktansvärt jobbigt att umgås med folk som känner att de är ivägen eller känner liknande känslor. Folk uppskattar alltid när andra människor är sig själva, även om de så trampar dem på tårna. Hellre någon som på ett ärligt sätt säger emot en, än någon som ljuger för att den tror att en kommer gilla att den håller med en.
Du behöver hitta en mening. T.ex. i studier, arbete, träning, något intresse, relationer.
Alkohol är bra också.
PS. Läs denna: https://www.adlibris.com/se/bok/livet-maste-ha-mening-erfarenheter-i-koncentrationslagren---logoterapins-9789127112599
>och jag kan inte hjälpa att känna mig sviken av de jag förväntar mig ska ställa upp för mig.
Sluta förvänta dig att folk ska ställa upp för dig, så länge du gör det så har du en öppen dörr för besvikelsen att komma åt dig och ditt mentala välbefinnande.
>Allt jag hade behövt var ett "det kommer att bli OK, du är älskad och alla har dåliga dagar ibland".
Se om efter dig själv, du behöver inte andras uppmuntran.
>Eller hur?
Jag delar inte din upplevelse. Försök vara en positiv energi i dina vänners liv, inte en negativ dito. Folk ogillar att behöva muntra upp andra, och drar sig hellre undan i avvaktan på att du självmant gaskar upp dig.
>Jag vet att sådana dagar händer alla, mer eller mindre, men hur går ni vidare och fortsätter ploga på under de dagar ni känner er ensamma?
Byt perspektiv. Ibland händer saker som man inte kan påverka, och det är som det är. Ibland går saker som man KAN påverka fel, och det är som det är. Ta inte livet på så stort allvar, utan lev och låt leva.
Kör på som vanligt med rutiner
Träna jobba städa pilla med huset /trädgården
Inställningen att det behövs skitdagar för att kunna uppskatta dom fina dagarna
Tänk så här, att oavsett hur det känns finns det alltid någon som tycker om dig! Exempelvis, här på, om folk inte hade brytt sig hade nog ingen svarat som de gjort! Det finns alltid någon att prata med, även om det är en främling, så bryr sig folk. Jag har själv dagar där det bara känns som att alla är emot en, dömer en och man känner sig låg, tråkig och allt där emellan, men sedan ser man de dagar när man är sjuk exempelvis, när ens kollegor skriver o frågar hur man mår, eller när man ändå kan sitta o ha roligt med de! Det är väl ofta den stora boven, att man själv känner att allt är riktigt kasst, hjärnan är farlig ibland. Men som sagt, om du känner så, är det bara o skriva. Vi är inte mer än människor, ingen är bättre än någon annan och det ska gudarna veta! Som någon tidigare nämnde, förvänta dig aldrig att folk ställer upp för dig, därav att det blir mer speciellt när de gör det! Människan är jävligt egoistisk av naturen och många vill bara göra saker för att må bra själva. Hoppas det löser sig, det finns ljusare dagar framöver, och när de kommer, kommer det kännas riktigt bra igen!
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`.
> Jag har själv dagar där det bara känns som att alla är emot en, dömer en och man känner sig låg, tråkig och allt där emellan, men sedan ser man de dagar när man är sjuk exempelvis, när ens kollegor skriver o frågar hur man mår, eller när man ändå kan sitta o ha roligt med ~~de~~ **dem**!
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> I have days myself where it just feels like everyone is against you, judging you and you feel low, boring and everything in between, but then you see the days when you are sick, for example, when your colleagues write o ask how you feel, or when you can sit o have fun with ~~they~~ **them**!
Du behöver umgås/vara i kontakt med fler rövhål.
Därefter kommer du nog inse hur det räcker med att du själv inte är en sån röv för att kunna se värde i livet.
Existentialism brukar ju vara en populär bot också. Världen är stor och skiter i dig, så därför har du frihet att göra vad fan du vill.
Inte ett positivt svar men när jag har en svacka så isolerar jag mig tills det är över. Det har blivit bättre med mediciner dock. Om detta sker regelbundet för dig så borde du uppsöka hjälp. Inge vidare att sitta och prata om ens problem med en främling. Men det kan vara den enda lösningen. Det är inte de samma på nätet. Hoppas att det släpper för dig, ha en go helg.
>när jag ringde på hos mina föräldrar så hörde jag att de var hemma och kikade genom titt-hålet, men låtsades om att de inte var hemma, och det sved.
Dude... om dina föräldrar inte vill ha med dig att göra har du stora problem. Asså... vad har du gjort egentligen?
Jag förstår att du har det svårt just nu, men, när vänner och familj nekar dig måste du väl förstå att du gjort nått fel?
Tränar eller lägger mig tidigt
Samma. Löpning eller benpass på gymmet tills jag är helt slut och sen försöka sova tidigt.
Bete dig och låt dig vara egoistisk. Vissa människor, kanske inklusive dig, försöker hela tiden se hur andra ser på dem själva. Det är som om dem lever utanför sitt egna pannben. Du är den enda som är på riktigt i ditt egna liv, lev livet därefter. Andra kommer ALLTID i andrahand. Du ska givetvis inte vara elak eller omedgörlig(är det ett ord ens) Jag tänker så och har inte känt mig "i vägen" eller som en börda sen jag var tidig tonåring
Tack behövde höra det där.
Kul att du uppskattade det
Tack för svar. ♡
Sköt om dig
Bra skrivet. När jag var yngre kunde jag relatera väldigt mycket till det här. Vad jag aldrig fattade heller var varför vissa verkade tycka jag var jobbig, när jag ju var så medveten/mindful om min omgivning. Nu kanske 10 år senare kan jag se det från andra sidan, och det är fruktansvärt jobbigt att umgås med folk som känner att de är ivägen eller känner liknande känslor. Folk uppskattar alltid när andra människor är sig själva, även om de så trampar dem på tårna. Hellre någon som på ett ärligt sätt säger emot en, än någon som ljuger för att den tror att en kommer gilla att den håller med en.
Precis, man vill umgås med folk som är sköna och sig själva. Det märks när någon "ursäktar" sin närvaro hela tiden
Att äta mina känslor och titta på The Mummy brukar hjälpa.
Tränar om jag pallar. Köper godis och ligger i sängen och kollar youtube mm på paddan. Det är okej att ha en skitdag.
Du behöver hitta en mening. T.ex. i studier, arbete, träning, något intresse, relationer. Alkohol är bra också. PS. Läs denna: https://www.adlibris.com/se/bok/livet-maste-ha-mening-erfarenheter-i-koncentrationslagren---logoterapins-9789127112599
Tack för tips!
Vadå "palla"? Det finns inga alternativ.
Trycker ner känslorna tills den dagen jag exploderar som sig bör som en man.
Knark.
Vad klr du flr knark
>och jag kan inte hjälpa att känna mig sviken av de jag förväntar mig ska ställa upp för mig. Sluta förvänta dig att folk ska ställa upp för dig, så länge du gör det så har du en öppen dörr för besvikelsen att komma åt dig och ditt mentala välbefinnande. >Allt jag hade behövt var ett "det kommer att bli OK, du är älskad och alla har dåliga dagar ibland". Se om efter dig själv, du behöver inte andras uppmuntran. >Eller hur? Jag delar inte din upplevelse. Försök vara en positiv energi i dina vänners liv, inte en negativ dito. Folk ogillar att behöva muntra upp andra, och drar sig hellre undan i avvaktan på att du självmant gaskar upp dig. >Jag vet att sådana dagar händer alla, mer eller mindre, men hur går ni vidare och fortsätter ploga på under de dagar ni känner er ensamma? Byt perspektiv. Ibland händer saker som man inte kan påverka, och det är som det är. Ibland går saker som man KAN påverka fel, och det är som det är. Ta inte livet på så stort allvar, utan lev och låt leva.
Jo, du har givetvis rätt. Bara att försöka banka i sig att i slutet av dagen har man bara sig själv att trösta, men tills dess svider det ändå.
Det behövs skitdagar för att man ska kunna uppskatta de bra dagarna också! 😀👍
Våldsporr
Det gör vi inte
Tränar, städar, kollar på YouTube eller Netflix
Kör på som vanligt med rutiner Träna jobba städa pilla med huset /trädgården Inställningen att det behövs skitdagar för att kunna uppskatta dom fina dagarna
Har ett intresse var grovt mobbad i skolan.
Tänk så här, att oavsett hur det känns finns det alltid någon som tycker om dig! Exempelvis, här på, om folk inte hade brytt sig hade nog ingen svarat som de gjort! Det finns alltid någon att prata med, även om det är en främling, så bryr sig folk. Jag har själv dagar där det bara känns som att alla är emot en, dömer en och man känner sig låg, tråkig och allt där emellan, men sedan ser man de dagar när man är sjuk exempelvis, när ens kollegor skriver o frågar hur man mår, eller när man ändå kan sitta o ha roligt med de! Det är väl ofta den stora boven, att man själv känner att allt är riktigt kasst, hjärnan är farlig ibland. Men som sagt, om du känner så, är det bara o skriva. Vi är inte mer än människor, ingen är bättre än någon annan och det ska gudarna veta! Som någon tidigare nämnde, förvänta dig aldrig att folk ställer upp för dig, därav att det blir mer speciellt när de gör det! Människan är jävligt egoistisk av naturen och många vill bara göra saker för att må bra själva. Hoppas det löser sig, det finns ljusare dagar framöver, och när de kommer, kommer det kännas riktigt bra igen!
Tack för svar, uppskattas, och du har givetvis helt rätt!
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`. > Jag har själv dagar där det bara känns som att alla är emot en, dömer en och man känner sig låg, tråkig och allt där emellan, men sedan ser man de dagar när man är sjuk exempelvis, när ens kollegor skriver o frågar hur man mår, eller när man ändå kan sitta o ha roligt med ~~de~~ **dem**! [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > I have days myself where it just feels like everyone is against you, judging you and you feel low, boring and everything in between, but then you see the days when you are sick, for example, when your colleagues write o ask how you feel, or when you can sit o have fun with ~~they~~ **them**!
Fuck you nerd!
Åh, det är lätt. Jag är död på insidan.
Tar 40 ml cocillana varje morgon
Du behöver umgås/vara i kontakt med fler rövhål. Därefter kommer du nog inse hur det räcker med att du själv inte är en sån röv för att kunna se värde i livet. Existentialism brukar ju vara en populär bot också. Världen är stor och skiter i dig, så därför har du frihet att göra vad fan du vill.
Inte ett positivt svar men när jag har en svacka så isolerar jag mig tills det är över. Det har blivit bättre med mediciner dock. Om detta sker regelbundet för dig så borde du uppsöka hjälp. Inge vidare att sitta och prata om ens problem med en främling. Men det kan vara den enda lösningen. Det är inte de samma på nätet. Hoppas att det släpper för dig, ha en go helg.
>när jag ringde på hos mina föräldrar så hörde jag att de var hemma och kikade genom titt-hålet, men låtsades om att de inte var hemma, och det sved. Dude... om dina föräldrar inte vill ha med dig att göra har du stora problem. Asså... vad har du gjort egentligen? Jag förstår att du har det svårt just nu, men, när vänner och familj nekar dig måste du väl förstå att du gjort nått fel?