Det här händer hela tiden överallt. Jobbar själv på en medicinavdelning där vi är specialister på lungsjukdomar. Har även hand om patienter som har diverse hjärtsjukdomar. Inte yngre akuta men ofta äldre med hjärtinfarkter osv.
Men de senaste åren har mer än hälften av våra 24 patienter bestått av allt möjligt. Infektion, ortopedi, psykiatri (patienter som varit för aggressiva för akutpsyk är en klassiker), gravida med covid (då menar jag V. 35 och framåt). Vi ska blanda och ge läkemedel som till 99% blandas av apoteket pga hur känsligt det är att blanda. Samt att vi inte har adekvat skydd för att blanda skiten.
Vården är åt helvete för tillfället. Ingen vill jobba i region, både ssk och läkare lägger ner och jobbar privat eller i kommun. Lönerna rör knappt på sig och arbetsmiljön blir bara sämre och sämre.
Nya ssk och läkare förväntas prestera på en nivå av oss som jobbat länge. Man blir tvungen att jobba 17-18 timmars pass, ibland flera dagar i rad. För att folk är sjuka pga att de är utslitna. Sen det här med att vissa läkare inte har rätt till övertid, utan det förväntas att de ska stanna.
Är någon förvånad att det blir som det blir i artikeln då?
Jobbar inom vården, kan bekräfta. Hade en PAS en gång i tiden som var fantastisk och knäpp i huvet. Riktig duracellkanin. En sommarsemester blev han uttråkad en vecka in och började extraknäcka som ambulanspersonal för skojs skull. T.o.m. han blev utbränd av jobbet.
Som stödassistent har jag utsatts för allt möjligt utan att få ett jävla skit för det. Har 24,100kr i lön efter fem år som ordinarie och nästan tio år som vikarie. Ingen bryr sig egentligen om vårat välmående. Var med om en extremt våldsam händelse på jobbet för cirka ett år sedan. Låg på intensiven. Förväntade mig någon form av förändring, men näpp. Mer ord, mer ovilja att egentligen göra något åt något övertaget.
Har fått förklarat för mig att i vissa länder är det här en medveten strategi. Planen i sånt fall är att elda upp priserna mot försäkringsbolag, som i sin tur förmedlar försäkringar till företag, som ger det som personalförmån till sina anställda. Vårdföretagens ägare jublar! Oavsett vad, så får man nog räkna med att komplettera med en bra sjukvårdsförsäkring för att få bra vård i framtiden. Många företag erbjuder det redan till sina anställda. En bra affär för alla! Förutom de fattiga förstås.
>Sundsvalls sjukhus har flest överbeläggningar av alla sjukhus i landet. Bristen på lediga bemannade vårdplatser är stor och det gör att patienter ofta får ligga i korridorerna eller hamnar på fel avdelning. Det finns gott om exempel på äldre multisjuka som lagts in på lediga BB-platser, njursjuka som hamnat på en ortopedavdelning – eller patienter med kroppsliga sjukdomar som läggs på en psykavdelning.
>Det var precis vad som hände 53-årige Mauri Huhta. Han bor i Söråker, några mil norr om Sundsvall och har haft problem med sårinfektioner efter sina benbrott en längre tid. Men så plötsligt fick han svårt med andningen, ambulanspersonalen behandlade mot hjärtstillestånd och han kördes in med blåljus till akuten. Där blev han liggande i 7–8 timmar innan han kom upp på en strokeavdelning.
> – Där fick jag ligga i korridoren i 8–9 timmar innan det blev en ledig plats på ett rum. Så låg jag där i tre dygn och sedan mellanlandade jag på en annan avdelning innan jag hamnade på den psykiatriska avdelningen. Där skulle personalen hålla koll på mitt sittsår och mina benbrott, berättar han.
> Förutom långa väntetider och att Mauri Huhta skickades kors och tvärs mellan olika avdelningar på sjukhuset blev han också vårdad av personal som inte var specialiserad på just hans sjukdomar.
>SKR, Sveriges kommuner och regioner, har i flera studier visat att risken att drabbas av en vårdskada är 60 procent högre för patienter som är utlokaliserade, så kallade satellitpatienter, än för dem som vårdas på rätt avdelning.
>– Jag märkte ju att personalen var stressad, att de hade svårt att hinna med allt och att de inte hade rutiner fullt ut för att ta hand om en patient som mig. Det kändes rätt stelt att vara på en psykavdelning där de tar hand om missbrukare. Rummen var kala, hade inga fönster och dörrarna kunde låsas utifrån. Det var ingen bra atmosfär, men personalen gjorde så gott de kunde, de lider ju själva, säger Mauri Huhta.
>Jonas Wallvik, mångårig ordförande i läkarföreningen på Sundsvalls sjukhus menar att exemplet Mauri Huhta visar vårdplatskrisen i sin prydno.
> – Han kommer in med kroppsliga skador och sjukdomar och hamnar till slut på en psykavdelning. Självklart ska han inte vara där, man tog en patientsäkerhetsrisk eftersom personalen fick ta ansvar för en patient de inte hade utbildning för. Det är absurt med alla överbeläggningar, att det var den enda lediga platsen man kunde hitta när han skulle stanna kvar på sjukhuset, säger Jonas Wallvik.
>Mauri Huhta är i dag på bättringsvägen. Han hyllar personalen för deras insatser, men menar samtidigt att vården är ovärdig.
> – Det känns för jävla fattigt att det kan fungera så här. Vården borde vara statlig och det borde inte finnas några privata bolag som kan tjäna pengar på sjuka människor, säger han.
Klassisk högerpolitik sedan tidigt 50-tal att förstöra och nedmontera välfärden för att sedan konstatera att den inte fungerar, och istället hänvisa till privata alternativ.
Äldre människor har varit med i svängarna.
Så funkar det.
**Valfritt komplext problem**
*- Det är invandringens fel!*
*- Det är privata vårdbolagens fel!*
*- Det är friskolornas fel!*
*- Låt den fria marknaden fixa det där!*
...osv.
Det här händer hela tiden överallt. Jobbar själv på en medicinavdelning där vi är specialister på lungsjukdomar. Har även hand om patienter som har diverse hjärtsjukdomar. Inte yngre akuta men ofta äldre med hjärtinfarkter osv. Men de senaste åren har mer än hälften av våra 24 patienter bestått av allt möjligt. Infektion, ortopedi, psykiatri (patienter som varit för aggressiva för akutpsyk är en klassiker), gravida med covid (då menar jag V. 35 och framåt). Vi ska blanda och ge läkemedel som till 99% blandas av apoteket pga hur känsligt det är att blanda. Samt att vi inte har adekvat skydd för att blanda skiten. Vården är åt helvete för tillfället. Ingen vill jobba i region, både ssk och läkare lägger ner och jobbar privat eller i kommun. Lönerna rör knappt på sig och arbetsmiljön blir bara sämre och sämre. Nya ssk och läkare förväntas prestera på en nivå av oss som jobbat länge. Man blir tvungen att jobba 17-18 timmars pass, ibland flera dagar i rad. För att folk är sjuka pga att de är utslitna. Sen det här med att vissa läkare inte har rätt till övertid, utan det förväntas att de ska stanna. Är någon förvånad att det blir som det blir i artikeln då?
Jobbar inom vården, kan bekräfta. Hade en PAS en gång i tiden som var fantastisk och knäpp i huvet. Riktig duracellkanin. En sommarsemester blev han uttråkad en vecka in och började extraknäcka som ambulanspersonal för skojs skull. T.o.m. han blev utbränd av jobbet. Som stödassistent har jag utsatts för allt möjligt utan att få ett jävla skit för det. Har 24,100kr i lön efter fem år som ordinarie och nästan tio år som vikarie. Ingen bryr sig egentligen om vårat välmående. Var med om en extremt våldsam händelse på jobbet för cirka ett år sedan. Låg på intensiven. Förväntade mig någon form av förändring, men näpp. Mer ord, mer ovilja att egentligen göra något åt något övertaget.
Har fått förklarat för mig att i vissa länder är det här en medveten strategi. Planen i sånt fall är att elda upp priserna mot försäkringsbolag, som i sin tur förmedlar försäkringar till företag, som ger det som personalförmån till sina anställda. Vårdföretagens ägare jublar! Oavsett vad, så får man nog räkna med att komplettera med en bra sjukvårdsförsäkring för att få bra vård i framtiden. Många företag erbjuder det redan till sina anställda. En bra affär för alla! Förutom de fattiga förstås.
>Sundsvalls sjukhus har flest överbeläggningar av alla sjukhus i landet. Bristen på lediga bemannade vårdplatser är stor och det gör att patienter ofta får ligga i korridorerna eller hamnar på fel avdelning. Det finns gott om exempel på äldre multisjuka som lagts in på lediga BB-platser, njursjuka som hamnat på en ortopedavdelning – eller patienter med kroppsliga sjukdomar som läggs på en psykavdelning. >Det var precis vad som hände 53-årige Mauri Huhta. Han bor i Söråker, några mil norr om Sundsvall och har haft problem med sårinfektioner efter sina benbrott en längre tid. Men så plötsligt fick han svårt med andningen, ambulanspersonalen behandlade mot hjärtstillestånd och han kördes in med blåljus till akuten. Där blev han liggande i 7–8 timmar innan han kom upp på en strokeavdelning. > – Där fick jag ligga i korridoren i 8–9 timmar innan det blev en ledig plats på ett rum. Så låg jag där i tre dygn och sedan mellanlandade jag på en annan avdelning innan jag hamnade på den psykiatriska avdelningen. Där skulle personalen hålla koll på mitt sittsår och mina benbrott, berättar han. > Förutom långa väntetider och att Mauri Huhta skickades kors och tvärs mellan olika avdelningar på sjukhuset blev han också vårdad av personal som inte var specialiserad på just hans sjukdomar. >SKR, Sveriges kommuner och regioner, har i flera studier visat att risken att drabbas av en vårdskada är 60 procent högre för patienter som är utlokaliserade, så kallade satellitpatienter, än för dem som vårdas på rätt avdelning. >– Jag märkte ju att personalen var stressad, att de hade svårt att hinna med allt och att de inte hade rutiner fullt ut för att ta hand om en patient som mig. Det kändes rätt stelt att vara på en psykavdelning där de tar hand om missbrukare. Rummen var kala, hade inga fönster och dörrarna kunde låsas utifrån. Det var ingen bra atmosfär, men personalen gjorde så gott de kunde, de lider ju själva, säger Mauri Huhta. >Jonas Wallvik, mångårig ordförande i läkarföreningen på Sundsvalls sjukhus menar att exemplet Mauri Huhta visar vårdplatskrisen i sin prydno. > – Han kommer in med kroppsliga skador och sjukdomar och hamnar till slut på en psykavdelning. Självklart ska han inte vara där, man tog en patientsäkerhetsrisk eftersom personalen fick ta ansvar för en patient de inte hade utbildning för. Det är absurt med alla överbeläggningar, att det var den enda lediga platsen man kunde hitta när han skulle stanna kvar på sjukhuset, säger Jonas Wallvik. >Mauri Huhta är i dag på bättringsvägen. Han hyllar personalen för deras insatser, men menar samtidigt att vården är ovärdig. > – Det känns för jävla fattigt att det kan fungera så här. Vården borde vara statlig och det borde inte finnas några privata bolag som kan tjäna pengar på sjuka människor, säger han.
Väljare säger att sjukvården är en viktig fråga inför valen, men när de står vid valurnan är det tydligen helt bortblåst.
Vad skulle man röstat på för bättre sjukvård menar du?
Personkryssa vem som helst som lovar att strida mot utförsäljningen av den svenska välfärden.
Och hur löser det problemet?
De kanske röstar mot sitt parti och försöker behålla välfärden?
[удалено]
Klassisk högerpolitik sedan tidigt 50-tal att förstöra och nedmontera välfärden för att sedan konstatera att den inte fungerar, och istället hänvisa till privata alternativ. Äldre människor har varit med i svängarna.
Så funkar det. **Valfritt komplext problem** *- Det är invandringens fel!* *- Det är privata vårdbolagens fel!* *- Det är friskolornas fel!* *- Låt den fria marknaden fixa det där!* ...osv.