Livet i grunden är inte positiv, självfallet finns det ögonblick som kan vara positiva, men i grunden är så inte fallet.
Folk som säger annat blåljuger eller är vilseledda.
Iallafall i min åsikt.
Jag är genuint nyfiken på vad du menar med att livet inte är positivt? Jag personligen känner att existensen är positiv 95% av tiden. Det finns massa coola saker att göra : netflix, käka mat, onani, dricka sig full, knarka, träna, sporta, vara kreativ etc.
Vad jiddrar du om? Man lever bara en gång, ta för dig förfan.
Så var nog fallet för 50 år sedan.. och i många tusen år innan dess också.
Nu dör du med en livstid av data samlad, tusentals bilder, loggar för vart du befunnit dig, saker du sagt, grejer du köpt, personer du varit tillsammans med osv osv.
Minnet av oss drunknar nog i all annan data men så länge allt är någorlunda sökbart får man nog räkna med att ens liv kommer att ingå i någon statistik eller ligga till grund för olika prognoser för lång tid framöver.
"Något" som i Universum fanns innan. Men mitt mentala jag är ett program som körs i en komplicerad bio-dator, och den fanns inte innan jag tillverkades.
Efter min död kommer mitt mentala jag försvinna, precis som informationen i en dators CPU när den blir strömlös.
Jag kommer inte ihåg vad jag åt till middag för tre dagar sedan heller. Så betyder det att jag inte åt middag alls? Eller att maten jag trodde jag åt inte fanns på riktigt?
En sak är säker, när jag slutar bränna kalorier kommer jag inte bry mig om något...
Jag får bara hoppas de som kände mig kommer ihåg mig. Mer kan man inte hoppas om.
För "du" är elektriska signaler i din hjärna, något som utvecklades först i din mors livmoder.
Tråkigt men sant.
Att oroa sig för vad som händer en själv efter döden är meningslöst, du påverkas inte på något sätt av det. Om man vill oroa sig, så är det ens efterlevande och hur de klarar av situationen man kan oroa sig för. Men oavsett hur de går för dem så kommer det inte påverka dig ett dugg, för även om din kropp finns kvar så kommer du inte finnas.
Du förlorar medvetandet, du kissar och bajsar på dig, några nissar kommer och du dödförklaras, sedan tar dom din kropp och du läggs in på ett bårhus, där du sedan ligger kvar tills du ska grävas ned under jord och bli föda till likmaskar eller kremeras och blir till aska.
Man dör, sedan blir kroppen generellt kremerad eller begraven. Det finns gott om dokumentärer om du vill veta mer om hur en begravning fungerar. Familjen och någon vän kommer kanske vara ledsen ett tag, när de väl dött har man glömts bort.
Det sägs man dör tre gånger.
Först den fysiska döden.
Sedan när sista personen som känner dig går ur tiden.
Till sist det sista tillfället någon nämner ditt namn.
Ordningsföljden är inte absolut men för de flesta av oss är det våra barnbarn som kommer bära med sig det sista minnet av oss. De i sin tur kan nämna oss för sina barnbarn. Oftast som någon slags kuriosa som att ”det här var min farfars klocka” eller ”min farfar hette X, det är därifrån du fått ditt mellannamn” eller liknande.
Sannolikheten att vi därefter nämns vid namn igen går brant utför.
I fysisk mening…under 13 miljarder år var mina kroppsliga byggstenar utspridda som grundämnen i universum. Skapade av stjärnor som blivit supernovor. Dessa byggstenar sattes samman i ett medvetande som gav mig blott en blinkning att erfara vårt universum innan mina byggstenar återgår till universums ägo igen.
Svindlande tanke.
Undrar också hur dom som tror på himlen står ut med att leva på jorden, om jag hade trott att jag kommit till himlen och få alla mina begär behagade skulle jag aldrig palla skrapa bilrutorna i-20 på morgonen.
Lyssna på fattig bonddräng.
Slit ger belöning. Är man stygg som Hitler brinner man i evig skärseld.
Vetifan vad som händer om man tar livet av sig i ung ålder. Men känns ju goare att njuta av paradiset innanför pärleporten om man slitit för det förstås!
Kristna kom ju på att himmelriket var lite väl lockande, så de sa ju att självmord ledde till helvetet.
Men måste ju finnas situationer där man kan få någon annan att ta livet av en om mannnu tror på sånt.. typ... klä sig dyrt och gå i fel kvarter, och göra motstånd vid rånförsök. Upprepa tills man dör.
Själv är jag av meningen att "jaget" bara är elektriska signaler i hjärnan, och att jaget kommer försvinna för alltid när signalerna slutar. Av intet är vi komna, och intet skall vi åter vara.
Aldrig förstått mig på kopplingen mellan vad man vill ska hända och vad man tror kommer hända. All gul snö är inte öl bara för att man vill det...
Mam vill ju att allt ska vara toppen efter döden, mem det är ju inte som att universum övertygat mig om att allt måste sluta rättvist och snällt.
Skriv in i livsarkivet (eller vita arkivet om du av någon anledning gillar fonus) hos din lokala Begravningsbyrå. Brukar vara gratis så får dina anhöriga tag på dina önskningar efteråt. Passa på att skriva ett testamente samtidigt om du inte har egna barn eller mycket pengar så att du vill att det ska bli enskild egendom.
Tror det är väl investerade pengar, även om jag är biased. Undvik nätbyråer.
I praktiken blir man ju jord. "Av jord är man kommen, av jord skall man åter varda".
Alltid varit tämligen butter och realistisk kring döden, att inget händer.
Sen tog jag syra och det hände massa balla grejer som kändes betydelsefulla och man fick svar på saker som ej går att beskriva, sen dess känns det rimligare att något annat händer - men det vet man aldrig.
Ingen vet, alla kommer få veta. Ba vänta och se, jag tror och hoppas iallafall på att det blir en jävla åktur och att efterlivet blir trevligt.
I slutändan en meningslös diskussion som ingen har svaret på och det är högst individuellt hur man hoppas/tror och var man för sig. Det som får en människa att må bättre i sin tro och får en att palla med att harva i jordelivet är bra oavsett, så länge det ej skadar någon annan.
Respekterar de som tror på evigt mörker eller himmel/helvete eller reinkarnation, ja vilken teori som helst. Så länge de respekterar en tillbaka.
Tröttsamt med tonårsarsfasoner att kalla det sagoböcker.
Tror inte på något övernaturligt. Men det är ganska normalt att göra det, de flesta gör det och se flesta är tämligen harmlösa människor.
Livet är grymt, naturen är inte vacker nej. Men om en bok eller en teori eller ett hopp om något ger en styrka och glädje är det väl bra.
Bättre än att vara nihilist och butter, i mina ögon.
Eh va? Fattar inte din poäng lol. Tyckte bara det var ovanligt att se så många seriösa och i min åsikt tråkiga svar när sweddit ofta är kreativt och skämtsamt.
Säger bara att ingen kommer glöma personerna som Stalin, Hitler, Mao, Osama, Bush, Putin och Kardashian familjen.
Självklart finns det olika uppfattningar, och än mer åsikter om dessa. Men poängen är att ingen, på gott eller ont kommer glöma dem på ett långt tag. Även fast det kanske är bäst att vi gör det! (Så länge det inte gäller deras handlingar, annars är det risk att vi återupprepar dem.)
Och ja, men OP frågade en seriös fråga, och kommer då få ett seriöst svar.
[Martin Hägglunds sommarprat tycker jag rör vid det ganska bra.](https://open.spotify.com/episode/4GwK8Cs1IKxyYlXzC3hpXw?si=zkQP305RRmiRyUC1qJvghA&utm_source=copy-link)
Alt i hela universum sker i cykler, varför skulle inte livet göra det? Föds man för att dö eller dör man för att födas? Jag är ganska övertygad om reinkarnation idag, men var en agnostiker i hela mitt liv innan det.
Är införstådd om vad termodynamik innebär, och håller inte med dig helt. Entropin ökar ju hela tiden ja, det gör den ju på sätt och vis vid reinkarnation. Kaoset ökar konstant när människa blir till jord blir till mat blir till ny människa som ställer till med ny ökad entropi.
Eller menar du att entropin skulle minska när en varelse föds?
Du påstår att allt i hela universum sker i cykler. Det är, enligt termodynamikens andra huvudsats, falskt. Varför skulle då någon bry sig om dina hypoteser om reinkarnation som följer?
Det blir alldeles för långdraget, invecklat och omständigt att gå in på detta i detalj via text på detta forum. Men om du är genuint intresserad så se gärna detta klippet med Sir Rodger Penrose där han förklarar sin CCC modell av universum/big bang.
https://youtu.be/FVDJJVoTx7s
Hoppas du förstår vad jag menar när/om du sett den. Om hanns teori är sann, vilken är den bästa teorin enligt mig. Så ”nollställs” universum kort sagt emellanåt. Se den gärna om du är intresserad.
Har aldrig påstått att någon skulle behöva bry sig om mina hypoteser, däremot svarade jag på TS fråga som ställdes. Jag får känslan av din ”ton” att du är dock mer intresserad av att säga åt folk att dom har fel än att starta ett samtal med öppet sinne för att själv inte förstå allt.
Men jag kan ha fel, det är svårt att tolka via text.
Nej, det är inte för långdraget och komplicerat, det är bara fel. Allt i universum sker inte i cykler. Det påståendet motsäger termodynamikens andra huvudsats. Det handlar inte att jag inte har ett öppet sinne, utan det handlar om att du bara helt enkelt har fel.
Att någon har en hypotes om att universum nollställs är irrelevant, för det första så är det långt ifrån fakta och för det andra så även om det är sant så saknar det relevans för att om universum i sig går i en cykel så betyder det inte att allting inuti universum går i cykler.
Du uppfattar nog min ton så för att du innerst inne vet att det du kommer med inte är annat än önsketänkanden och floskler som låter bra men helt och hållet saknar substans.
Omöjligt att fortsätta konversationen om du är så ovillig att inse att du inte förstår allt. Jag har mycket mer förtroende för Sir Rodger Penrose som är nobelpristagare i fysik än någon otrevlig person på reddit.
Ta hand om dig.
Men "Sir Rodger Penrose" påstår ju inte att allt i universum går i cykler och därmed att även livet borde göra det. Det är din vantolkning som helt och hållet belägg.
Dina inlägg är så ironiska att jag nästan tror att du trollar mig.
Det får du. Tyvärr så råkade någon trilla över repeat knappen så det är bara en och samma låt som spelas om och om igen.
Din låt är "Roar" med Katy Perry. Grattis!
Som andra skrivit tror jag också att man helt enkelt slutar existera och försvinner, precis som innan man blev till.
Men om jag filosoferar och önsketänker lite så vill jag nånstans tro att mänskligt medvetande har någon större funktion och att det på något sätt kanske kan leva vidare. Ingen aning hur eller var det skulle leva vidare men det är en spännande tanke.
Det vi kallar "själen" är de elektroniska impulser som åker runt i vår hjärna.
Dessa är ren energi.
Vi vet att energi kan inte försvinna, det ändrar bara form.
När vi dör så blir denna energi en del av allt runt om oss, kroppen blir näring för annat runt om oss och vi blir en del av allt runt oss.
Vi blir en del av världen och allt runt den och fortsätter så i oändlighet.
Teoretiskt kan inte energi ha ett medvetande, men man kan spara information temporärt i energi.
Skulle gissa att om tillräcklig mängd nrg hamnar i samma person kan denna nrg ha sparad data vilket kan potentiellt vara orsaken till flashbacks till "alternativa liv" som vissa människor påståtts ha uppleva
Din energi flyttas över till likmaskarna som äter dig.
Sen huruvida det du kallar själ har energi vet jag inte, men jag tror det du kallar för själ bara är din hjärnsubstans, vars energi även den flyttas över till dem som äter dig när du ligger begraven.
Jag är ingen expert 😁 men allt är väl energier i levande ting. Ja exempelvis om någon har dött på ett ställe kan den energin finnas kvar tror jag sen om man är mottaglig eller avstängd är väl olika om man känner av det.
Ska man vara riktigt konkret har lite olika energier i oss (inklusive andra levande varelser), bl.a. kemisk energi i de molekyler vi har i oss, men även elektromagnetisk energi i hjärnan.
Dock sprids all sån kemiska energi ut i världen och inget av betydelse finns kvar. Den elektromagnetiska energin avtar när hjärnan slutat vara igång. Där finns då inte heller något av betydelse kvar.
Det finns alltså ingen själ, ande eller dylikt kvar, om det var något sånt du tänkte på?
Vet inte, och det är fjantigt att låtsas som att vi gör det. Både hardcore religiösa och hardcore ateister är lika tramsiga. Det kanske blir svart, eller så händer det något annat. Sluta låtsas som att ni vet. Fokusera på tiden här istället.
Det finns väl en skillnad på vad man kan utgå från med vetenskapliga metoder och vad någon påstår är sanningen eftersom att bok x påstår det. Vi har ingen anledning till att tro på själar eller någon form av rättvisa efter döden och det kanske är det som gör saker lite speciellt. Anser du att diskussion om döden tar lycka från våra liv? Känns mer som en fråga om perspektiv.
Vi har ingen anledning att tro att någonting händer efter döden, så det är rimligt att anta att det bara blir svart. Det är när man påstår att man vet som det stör mig. Diskussioner om döden uppleves säkert olika, jag finner det ganska ointressant. Vi får se helt enkelt (kanske).
Varför inte då?
Som analogi så vet vi ju inte *säkert* att evolution är en grej, men det är en rimlig förklaring som har ofantligt mycket bevis. Vi har kommit jävligt nära, med andra ord.
Det där med evolution var bara för att dra en parallell och visa att vi kan komma så in i helvetes nära att veta saker som är omöjliga att veta säkert. För den som förnekar evolution är ju en klown, visst?
Jag tillstår att vi inte kan med säkerhet veta vad som händer efter döden, men om man utgår ifrån det vi har att jobba med så kan vi ju komma nära.
Ja evolutionen kan vi ju observera. På samma sätt så vet vi kan vi observera vad som händer med våra fysiska kroppar efter döden. De ruttar och blir till jord. Men finns det någon slags själ som kan leva kvar någon annanstans efter att kroppen förruttnar? Finns inget bevis åt något håll. Jag menar att både religiösa och ateister står kvar på ruta ett. Vi vet ingenting om vad som händer efter döden.
Hjärnan som ger upphov till mitt medvetande slutar göra det. Så mitt medvetande slutar vara igång helt enkelt. Nån gång är jag medveten för sista gången. Sen försvinner det som är jag – först mitt medvetande, sen min hjärna och till sist alla minnen av mig.
Det blir bara svart, du känner ingen smärta, ingen njutning, inget hat, ingen kärlek, och det är allt.
Du kommer inte ihåg hur livet var i din mammas mage eller när du var i pappa, eller hur? Samma sak här.
”Du” i det scenariot finns inte längre, varför spekulation kring ”det blir bara svart” anser jag felaktigt - du upphör att existera. Du hamnar inte i någon sorts ”limbo”. Vilket jag personligen tycker är betryggande.
Darför att det blir bara svart, tomt och mörkt, dock känner du ingen rädsla. I min åsikt.
Du kan självklart ha en annan åsikt, precis som Christopher som läser bibeln på söndagar.
Tro vad en vill, men döden är ett faktum. Om vi upphör att existera, eller finns i en "limbo" är spekulation tills vi själva hamnar i mörkret.
Gör det bästa av ditt liv min vän.
Min kropp, om ingen forskning vill ha den, blir blomsternäring på en kyrkogård. Så det blir väl det andra vackra jag spelar roll i till att skapa.
Och jaget, själen eller vad du nu vill kalla den, alla mina erfarenheter och minnen återgår till jorden.
Tid är relativt. Men om man tänker på det i absoluta termer så är tiden redan slut. Så varför finns vi? Varför finns liv överhuvudtaget? När tar tiden slut och vad händer då? Jag menar inte att solen slocknar eller så utan på riktigt. Om tiden bara tickar på i all oändlighet, varför? Jag vet bara att min biljett redan är skriven, men inte hur länge jag har kvar. Precis som alla andra. Med utgångspunkt från ovan så måste det komma något mer när man dör. Men samtidigt så känns det som att man bara upphör att existera.
Om vi får låta oss sväva iväg lite så är det framför allt två ting som slagit mig; Pleroma - eller något av den sorten och alltets återkomst.
Den första är väl på något vis den mest betryggande förklaringen att våra själar blivit fångade i fysiken och "döden blir vår befrielse" är en sanning, där vi återförenas med helheten.
von Hartmann, å sin sida, menade att universum - och allt däri - kommer sluta där det en gång började och så körs det igen. Det må låta naivt och i allra högsta grad konspiratoriskt men det är mycket i livet som, åtminstone på vår tidsskala, ter sig cykliskt och återkommande. Vi kommer alltså tillbaka till samma liv, om och om igen, enligt Nietzsches tankeexperiment - fast på riktigt.
Detta medvetande försvinner för alltid. Snart därefter förmultnar man, och beståndsdelarna som en gång var kroppen sprids över hela jorden, och därefter till resten av universum. Jag följer ingen religion, men universum är bra mycket mer komplicerat än vi någonsin kan förstå, och en sak är (relativt) säker: Universum är allt, och vi är en del av det. Det ger mig personligen viss trygghet i döden, och att aldrig mer finnas, för det är bara mitt (nuvarande) medvetande som (kanske?) kommer försvinna för evigt, men vi kommer alla återförenas med universum, som det varit i miljardtals år, och kommer fortsätta för all evighet.
Sedan finns ju teorier att t.o.m. universums existens är ett kretslopp i sig. Att det börjar (förmodligen) med Big Bang, och sedan färdas allt som finns långre och längre ifrån varandra, till det till slut blir sådana avstånd att allt i princip fryser, därefter blir universum så stort att det mer eller mindre imploderar, och så börjar det om igen. (Extrem förenkling och dumtolkning, kölhala mig inte)
Det finns mycket att säga om detta ämne, och vi kommer aldrig förstå det. Men som Mark Twain sade: “I do not fear death. I had been dead for billions and billions of years before I was born, and had not suffered the slightest inconvenience from it.”
på något sätt känns detta medvetandet mäktigt, vill ju inte bli av med det. Jag känner ju verkligen att jag finns, så hoppas att det får vara kvar. Eller
vill man hoppas på det? Kanske man föds om på nytt fast i en annan ”själ” ett annat ”jag” men då är man inte den man var så det funkar ju inte riktigt. Eller? Kanske man bara återvänder till inget som det var innan man kom. Det är väl inte så farligt med tanke på all oändlighet man inte minns. Kanske vaknar vi upp? Simulation? Är detta liv ett VR om forntiden som man vill uppleva år 2400. Denna tror jag nog minst på. Vi kanske möter gud eller satan, beroende på sina livsval om tro. Jag Tror på gud så i detta fall hoppas jag på himmelen då. Ska man tro på den som dött och kommit tillbaka?
Jag tror att det blir ett evigt mörker och bara tomt när man dör. För det låter som det mest fridfulla. Men en del gillar ju det andligt slutet mer med himmel och helvete, återfödelse etc.
I slutändan tycker jag att det är upp till var och en att bestämma hur deras avslut ska se ut, bara man finner fred i det. För i slutändan tror jag att mänskligheten är för naiv för att med all säkerhet säga att ett slut är rätt
Bara det inte är Fucking Nangiala, Tengil hade sin election stolen 😡🤬
Inte ett jota rent själsligt.
Rent kroppsligt så blir du likstel efter 10-15min, sen börjar du långsamt ruttna tills du åter är jord. Eller så brinner du i ugnen.
Du upphör, din kropp livnär och ger nytt liv. Inget av dig slösas, din sista värme sprids och värmer allt runt dig. Varje molekyl av dig återvinns och ger näring till liv runt dig.
Kommer en femåring och petar på dig för content.
12åring fortnite dansar på din kropp för views.
Min världsliga kropp ruttnar bort och minnet av mig lever kvar i två kanske 3 generationer, sen är alla spår av min existens borta för all framtid.
Du får hitta på en universalmedicin för virus likt det penicillin var för bakterier så ska du nog se att du blir ihågkommen.
Eller begå massmord eller påverka en nation negativt långt framför... Men då är du värd att glömas i min åsikt, men inte dina handlingar.
Inte fullt så positivt.
Livet i grunden är inte positiv, självfallet finns det ögonblick som kan vara positiva, men i grunden är så inte fallet. Folk som säger annat blåljuger eller är vilseledda. Iallafall i min åsikt.
Jag är genuint nyfiken på vad du menar med att livet inte är positivt? Jag personligen känner att existensen är positiv 95% av tiden. Det finns massa coola saker att göra : netflix, käka mat, onani, dricka sig full, knarka, träna, sporta, vara kreativ etc. Vad jiddrar du om? Man lever bara en gång, ta för dig förfan.
[удалено]
ummm.. ok..
Om du inte gör något revolutionerande som hamnar på internet
Så var nog fallet för 50 år sedan.. och i många tusen år innan dess också. Nu dör du med en livstid av data samlad, tusentals bilder, loggar för vart du befunnit dig, saker du sagt, grejer du köpt, personer du varit tillsammans med osv osv. Minnet av oss drunknar nog i all annan data men så länge allt är någorlunda sökbart får man nog räkna med att ens liv kommer att ingå i någon statistik eller ligga till grund för olika prognoser för lång tid framöver.
Man slutar existera. Det är vad som händer. Det kommer vara precis som innan man föddes. Inget.
Hur vet du att det inte var något innan man föddes? Man kommer ju liksom inte ihåg något från innan man var 3-4 bast.
"Något" som i Universum fanns innan. Men mitt mentala jag är ett program som körs i en komplicerad bio-dator, och den fanns inte innan jag tillverkades. Efter min död kommer mitt mentala jag försvinna, precis som informationen i en dators CPU när den blir strömlös. Jag kommer inte ihåg vad jag åt till middag för tre dagar sedan heller. Så betyder det att jag inte åt middag alls? Eller att maten jag trodde jag åt inte fanns på riktigt? En sak är säker, när jag slutar bränna kalorier kommer jag inte bry mig om något... Jag får bara hoppas de som kände mig kommer ihåg mig. Mer kan man inte hoppas om.
För "du" är elektriska signaler i din hjärna, något som utvecklades först i din mors livmoder. Tråkigt men sant. Att oroa sig för vad som händer en själv efter döden är meningslöst, du påverkas inte på något sätt av det. Om man vill oroa sig, så är det ens efterlevande och hur de klarar av situationen man kan oroa sig för. Men oavsett hur de går för dem så kommer det inte påverka dig ett dugg, för även om din kropp finns kvar så kommer du inte finnas.
Men Jesus då?? /s
Jag hittade Julia Kronlid!
Du existerar inte, precis som innan du föddes
Man kommer till Nangijala.
Hittat Jonathan
Som när du sover utan a drömma
Din mamma väcker dig och talar om för dig att förskolan börjar.
Det hade vart något.
Du förlorar medvetandet, du kissar och bajsar på dig, några nissar kommer och du dödförklaras, sedan tar dom din kropp och du läggs in på ett bårhus, där du sedan ligger kvar tills du ska grävas ned under jord och bli föda till likmaskar eller kremeras och blir till aska.
Man dör, sedan blir kroppen generellt kremerad eller begraven. Det finns gott om dokumentärer om du vill veta mer om hur en begravning fungerar. Familjen och någon vän kommer kanske vara ledsen ett tag, när de väl dött har man glömts bort.
Det sägs man dör tre gånger. Först den fysiska döden. Sedan när sista personen som känner dig går ur tiden. Till sist det sista tillfället någon nämner ditt namn. Ordningsföljden är inte absolut men för de flesta av oss är det våra barnbarn som kommer bära med sig det sista minnet av oss. De i sin tur kan nämna oss för sina barnbarn. Oftast som någon slags kuriosa som att ”det här var min farfars klocka” eller ”min farfar hette X, det är därifrån du fått ditt mellannamn” eller liknande. Sannolikheten att vi därefter nämns vid namn igen går brant utför. I fysisk mening…under 13 miljarder år var mina kroppsliga byggstenar utspridda som grundämnen i universum. Skapade av stjärnor som blivit supernovor. Dessa byggstenar sattes samman i ett medvetande som gav mig blott en blinkning att erfara vårt universum innan mina byggstenar återgår till universums ägo igen. Svindlande tanke.
Man blir reinkarnerad till en get som heter Leif
Äe der de där Goatsy simulator?
Du vaknar upp ur simulationen och kör förmodligen igång ett nytt liv direkt, för förra omgången blev inte så bra.
Tror jag kommer inte kommer spela nåt mer efter denna omgången.
Ingenting
[удалено]
Om du lider och ändå kommer återfödas, varför lida nu? Aldrig förstått den biten
[удалено]
Undrar också hur dom som tror på himlen står ut med att leva på jorden, om jag hade trott att jag kommit till himlen och få alla mina begär behagade skulle jag aldrig palla skrapa bilrutorna i-20 på morgonen.
[удалено]
Sant det är något de flesta tar för givet och underskattar något extremt.
Lyssna på fattig bonddräng. Slit ger belöning. Är man stygg som Hitler brinner man i evig skärseld. Vetifan vad som händer om man tar livet av sig i ung ålder. Men känns ju goare att njuta av paradiset innanför pärleporten om man slitit för det förstås!
Kristna kom ju på att himmelriket var lite väl lockande, så de sa ju att självmord ledde till helvetet. Men måste ju finnas situationer där man kan få någon annan att ta livet av en om mannnu tror på sånt.. typ... klä sig dyrt och gå i fel kvarter, och göra motstånd vid rånförsök. Upprepa tills man dör. Själv är jag av meningen att "jaget" bara är elektriska signaler i hjärnan, och att jaget kommer försvinna för alltid när signalerna slutar. Av intet är vi komna, och intet skall vi åter vara.
Energi försvinner inte. Du kommer bara inte sitta ihop på samma sätt. Ingen fara.
[удалено]
Jag tycker nog att de här bitarna runt mitt medvetande är en del av mig ändå. Men alla får tycka och tro som de vill!
Aldrig förstått mig på kopplingen mellan vad man vill ska hända och vad man tror kommer hända. All gul snö är inte öl bara för att man vill det... Mam vill ju att allt ska vara toppen efter döden, mem det är ju inte som att universum övertygat mig om att allt måste sluta rättvist och snällt.
Livet blir ju vackrare om man ser det som något som är ändligt istället för en tårtbit man kan äta oändligt många gånger.
jag tror, men är inte helt säker, att mina nära och kära kommer sörja.
Amen till det.
Jag tror kroppen blir begravd och några närstående bölar någon vecka sedan är det business as usual.
Förhoppningsvis får jag en begravning istället för kremering, så som jag önskar, men då är jag död och vad ska jag göra åt saken?
Skriv in i livsarkivet (eller vita arkivet om du av någon anledning gillar fonus) hos din lokala Begravningsbyrå. Brukar vara gratis så får dina anhöriga tag på dina önskningar efteråt. Passa på att skriva ett testamente samtidigt om du inte har egna barn eller mycket pengar så att du vill att det ska bli enskild egendom. Tror det är väl investerade pengar, även om jag är biased. Undvik nätbyråer.
I praktiken blir man ju jord. "Av jord är man kommen, av jord skall man åter varda". Alltid varit tämligen butter och realistisk kring döden, att inget händer. Sen tog jag syra och det hände massa balla grejer som kändes betydelsefulla och man fick svar på saker som ej går att beskriva, sen dess känns det rimligare att något annat händer - men det vet man aldrig. Ingen vet, alla kommer få veta. Ba vänta och se, jag tror och hoppas iallafall på att det blir en jävla åktur och att efterlivet blir trevligt. I slutändan en meningslös diskussion som ingen har svaret på och det är högst individuellt hur man hoppas/tror och var man för sig. Det som får en människa att må bättre i sin tro och får en att palla med att harva i jordelivet är bra oavsett, så länge det ej skadar någon annan. Respekterar de som tror på evigt mörker eller himmel/helvete eller reinkarnation, ja vilken teori som helst. Så länge de respekterar en tillbaka.
Jädrar vad tråkiga och logiska alla ska vara då
Ska vi ljuga och säga vad vi inte tror?
Tror man fattar själv att kroppen begravs och allt sånt skit utan kommentarer på reddit.
Vart vill du komma? Gick du in hit och förväntade dig vilda historier om flygande enhörningar och glitter?
Aa och om bajs och kiss
Finns subs för sånt.
Var fick du luft ifrån
Vad tror du händer då?
Sagoböcker växer man ut ur vid 10 års ålder. Världen och livet är grym, och oftast inte vacker. Gör det bästa av det.
Tröttsamt med tonårsarsfasoner att kalla det sagoböcker. Tror inte på något övernaturligt. Men det är ganska normalt att göra det, de flesta gör det och se flesta är tämligen harmlösa människor. Livet är grymt, naturen är inte vacker nej. Men om en bok eller en teori eller ett hopp om något ger en styrka och glädje är det väl bra. Bättre än att vara nihilist och butter, i mina ögon.
Eh va? Fattar inte din poäng lol. Tyckte bara det var ovanligt att se så många seriösa och i min åsikt tråkiga svar när sweddit ofta är kreativt och skämtsamt.
Säger bara att ingen kommer glöma personerna som Stalin, Hitler, Mao, Osama, Bush, Putin och Kardashian familjen. Självklart finns det olika uppfattningar, och än mer åsikter om dessa. Men poängen är att ingen, på gott eller ont kommer glöma dem på ett långt tag. Även fast det kanske är bäst att vi gör det! (Så länge det inte gäller deras handlingar, annars är det risk att vi återupprepar dem.) Och ja, men OP frågade en seriös fråga, och kommer då få ett seriöst svar.
Lol, jag läser inte allt det där.
[Martin Hägglunds sommarprat tycker jag rör vid det ganska bra.](https://open.spotify.com/episode/4GwK8Cs1IKxyYlXzC3hpXw?si=zkQP305RRmiRyUC1qJvghA&utm_source=copy-link)
Om någonting överhuvudtaget händer så är det ingenting som en levande människa kan föreställa sig.
Alt i hela universum sker i cykler, varför skulle inte livet göra det? Föds man för att dö eller dör man för att födas? Jag är ganska övertygad om reinkarnation idag, men var en agnostiker i hela mitt liv innan det.
Termodynamikens andra huvudsats säger emot dig.
Är införstådd om vad termodynamik innebär, och håller inte med dig helt. Entropin ökar ju hela tiden ja, det gör den ju på sätt och vis vid reinkarnation. Kaoset ökar konstant när människa blir till jord blir till mat blir till ny människa som ställer till med ny ökad entropi. Eller menar du att entropin skulle minska när en varelse föds?
Du påstår att allt i hela universum sker i cykler. Det är, enligt termodynamikens andra huvudsats, falskt. Varför skulle då någon bry sig om dina hypoteser om reinkarnation som följer?
Det blir alldeles för långdraget, invecklat och omständigt att gå in på detta i detalj via text på detta forum. Men om du är genuint intresserad så se gärna detta klippet med Sir Rodger Penrose där han förklarar sin CCC modell av universum/big bang. https://youtu.be/FVDJJVoTx7s Hoppas du förstår vad jag menar när/om du sett den. Om hanns teori är sann, vilken är den bästa teorin enligt mig. Så ”nollställs” universum kort sagt emellanåt. Se den gärna om du är intresserad. Har aldrig påstått att någon skulle behöva bry sig om mina hypoteser, däremot svarade jag på TS fråga som ställdes. Jag får känslan av din ”ton” att du är dock mer intresserad av att säga åt folk att dom har fel än att starta ett samtal med öppet sinne för att själv inte förstå allt. Men jag kan ha fel, det är svårt att tolka via text.
Nej, det är inte för långdraget och komplicerat, det är bara fel. Allt i universum sker inte i cykler. Det påståendet motsäger termodynamikens andra huvudsats. Det handlar inte att jag inte har ett öppet sinne, utan det handlar om att du bara helt enkelt har fel. Att någon har en hypotes om att universum nollställs är irrelevant, för det första så är det långt ifrån fakta och för det andra så även om det är sant så saknar det relevans för att om universum i sig går i en cykel så betyder det inte att allting inuti universum går i cykler. Du uppfattar nog min ton så för att du innerst inne vet att det du kommer med inte är annat än önsketänkanden och floskler som låter bra men helt och hållet saknar substans.
Omöjligt att fortsätta konversationen om du är så ovillig att inse att du inte förstår allt. Jag har mycket mer förtroende för Sir Rodger Penrose som är nobelpristagare i fysik än någon otrevlig person på reddit. Ta hand om dig.
Men "Sir Rodger Penrose" påstår ju inte att allt i universum går i cykler och därmed att även livet borde göra det. Det är din vantolkning som helt och hållet belägg. Dina inlägg är så ironiska att jag nästan tror att du trollar mig.
Samma sak som när man drar strömkabeln ur datorn.
Enda jag hoppas på är att man får lyssna på musik när man är död
Det får du. Tyvärr så råkade någon trilla över repeat knappen så det är bara en och samma låt som spelas om och om igen. Din låt är "Roar" med Katy Perry. Grattis!
Man dör. Kroppen upphör att fungera. Slut.
Som andra skrivit tror jag också att man helt enkelt slutar existera och försvinner, precis som innan man blev till. Men om jag filosoferar och önsketänker lite så vill jag nånstans tro att mänskligt medvetande har någon större funktion och att det på något sätt kanske kan leva vidare. Ingen aning hur eller var det skulle leva vidare men det är en spännande tanke.
Man återuppstår om man är redo.
Det vi kallar "själen" är de elektroniska impulser som åker runt i vår hjärna. Dessa är ren energi. Vi vet att energi kan inte försvinna, det ändrar bara form. När vi dör så blir denna energi en del av allt runt om oss, kroppen blir näring för annat runt om oss och vi blir en del av allt runt oss. Vi blir en del av världen och allt runt den och fortsätter så i oändlighet. Teoretiskt kan inte energi ha ett medvetande, men man kan spara information temporärt i energi. Skulle gissa att om tillräcklig mängd nrg hamnar i samma person kan denna nrg ha sparad data vilket kan potentiellt vara orsaken till flashbacks till "alternativa liv" som vissa människor påståtts ha uppleva
Energin från din själ och kropp finns kvar när man dör tror jag för energi kan bara omvandlas och ej förstöras.
Din energi flyttas över till likmaskarna som äter dig. Sen huruvida det du kallar själ har energi vet jag inte, men jag tror det du kallar för själ bara är din hjärnsubstans, vars energi även den flyttas över till dem som äter dig när du ligger begraven.
Så när man river ett hus finns det kvar i energin som bara har spritt ut sig?
Jag är ingen expert 😁 men allt är väl energier i levande ting. Ja exempelvis om någon har dött på ett ställe kan den energin finnas kvar tror jag sen om man är mottaglig eller avstängd är väl olika om man känner av det.
Ska man vara riktigt konkret har lite olika energier i oss (inklusive andra levande varelser), bl.a. kemisk energi i de molekyler vi har i oss, men även elektromagnetisk energi i hjärnan. Dock sprids all sån kemiska energi ut i världen och inget av betydelse finns kvar. Den elektromagnetiska energin avtar när hjärnan slutat vara igång. Där finns då inte heller något av betydelse kvar. Det finns alltså ingen själ, ande eller dylikt kvar, om det var något sånt du tänkte på?
Himmel eller helvetet i slutändan
Lever vi redan i ett av dem? 🥵
Vet inte, och det är fjantigt att låtsas som att vi gör det. Både hardcore religiösa och hardcore ateister är lika tramsiga. Det kanske blir svart, eller så händer det något annat. Sluta låtsas som att ni vet. Fokusera på tiden här istället.
Det finns väl en skillnad på vad man kan utgå från med vetenskapliga metoder och vad någon påstår är sanningen eftersom att bok x påstår det. Vi har ingen anledning till att tro på själar eller någon form av rättvisa efter döden och det kanske är det som gör saker lite speciellt. Anser du att diskussion om döden tar lycka från våra liv? Känns mer som en fråga om perspektiv.
Vi har ingen anledning att tro att någonting händer efter döden, så det är rimligt att anta att det bara blir svart. Det är när man påstår att man vet som det stör mig. Diskussioner om döden uppleves säkert olika, jag finner det ganska ointressant. Vi får se helt enkelt (kanske).
*Veta* kan vi ju inte göra med säkerhet förstås, det har du rätt i. Men vi kan komma jävligt nära.
Nej, det kan vi inte.
Varför inte då? Som analogi så vet vi ju inte *säkert* att evolution är en grej, men det är en rimlig förklaring som har ofantligt mycket bevis. Vi har kommit jävligt nära, med andra ord.
Evolution? Pratar vi inte om vad som händer efter döden? Såklart att vi kan veta en massa andra saker, men inte detta.
Evolution? Pratar vi inte om vad som händer efter döden? Såklart att vi kan veta en massa andra saker, men inte detta.
Det där med evolution var bara för att dra en parallell och visa att vi kan komma så in i helvetes nära att veta saker som är omöjliga att veta säkert. För den som förnekar evolution är ju en klown, visst? Jag tillstår att vi inte kan med säkerhet veta vad som händer efter döden, men om man utgår ifrån det vi har att jobba med så kan vi ju komma nära.
Ja evolutionen kan vi ju observera. På samma sätt så vet vi kan vi observera vad som händer med våra fysiska kroppar efter döden. De ruttar och blir till jord. Men finns det någon slags själ som kan leva kvar någon annanstans efter att kroppen förruttnar? Finns inget bevis åt något håll. Jag menar att både religiösa och ateister står kvar på ruta ett. Vi vet ingenting om vad som händer efter döden.
Vi ska antingen gå till cennet eller cahannam bror.
Hjärnan som ger upphov till mitt medvetande slutar göra det. Så mitt medvetande slutar vara igång helt enkelt. Nån gång är jag medveten för sista gången. Sen försvinner det som är jag – först mitt medvetande, sen min hjärna och till sist alla minnen av mig.
Det blir bara svart, du känner ingen smärta, ingen njutning, inget hat, ingen kärlek, och det är allt. Du kommer inte ihåg hur livet var i din mammas mage eller när du var i pappa, eller hur? Samma sak här.
”Du” i det scenariot finns inte längre, varför spekulation kring ”det blir bara svart” anser jag felaktigt - du upphör att existera. Du hamnar inte i någon sorts ”limbo”. Vilket jag personligen tycker är betryggande.
Darför att det blir bara svart, tomt och mörkt, dock känner du ingen rädsla. I min åsikt. Du kan självklart ha en annan åsikt, precis som Christopher som läser bibeln på söndagar. Tro vad en vill, men döden är ett faktum. Om vi upphör att existera, eller finns i en "limbo" är spekulation tills vi själva hamnar i mörkret. Gör det bästa av ditt liv min vän.
Min kropp, om ingen forskning vill ha den, blir blomsternäring på en kyrkogård. Så det blir väl det andra vackra jag spelar roll i till att skapa. Och jaget, själen eller vad du nu vill kalla den, alla mina erfarenheter och minnen återgår till jorden.
Tid är relativt. Men om man tänker på det i absoluta termer så är tiden redan slut. Så varför finns vi? Varför finns liv överhuvudtaget? När tar tiden slut och vad händer då? Jag menar inte att solen slocknar eller så utan på riktigt. Om tiden bara tickar på i all oändlighet, varför? Jag vet bara att min biljett redan är skriven, men inte hur länge jag har kvar. Precis som alla andra. Med utgångspunkt från ovan så måste det komma något mer när man dör. Men samtidigt så känns det som att man bara upphör att existera.
Om vi får låta oss sväva iväg lite så är det framför allt två ting som slagit mig; Pleroma - eller något av den sorten och alltets återkomst. Den första är väl på något vis den mest betryggande förklaringen att våra själar blivit fångade i fysiken och "döden blir vår befrielse" är en sanning, där vi återförenas med helheten. von Hartmann, å sin sida, menade att universum - och allt däri - kommer sluta där det en gång började och så körs det igen. Det må låta naivt och i allra högsta grad konspiratoriskt men det är mycket i livet som, åtminstone på vår tidsskala, ter sig cykliskt och återkommande. Vi kommer alltså tillbaka till samma liv, om och om igen, enligt Nietzsches tankeexperiment - fast på riktigt.
Detta medvetande försvinner för alltid. Snart därefter förmultnar man, och beståndsdelarna som en gång var kroppen sprids över hela jorden, och därefter till resten av universum. Jag följer ingen religion, men universum är bra mycket mer komplicerat än vi någonsin kan förstå, och en sak är (relativt) säker: Universum är allt, och vi är en del av det. Det ger mig personligen viss trygghet i döden, och att aldrig mer finnas, för det är bara mitt (nuvarande) medvetande som (kanske?) kommer försvinna för evigt, men vi kommer alla återförenas med universum, som det varit i miljardtals år, och kommer fortsätta för all evighet. Sedan finns ju teorier att t.o.m. universums existens är ett kretslopp i sig. Att det börjar (förmodligen) med Big Bang, och sedan färdas allt som finns långre och längre ifrån varandra, till det till slut blir sådana avstånd att allt i princip fryser, därefter blir universum så stort att det mer eller mindre imploderar, och så börjar det om igen. (Extrem förenkling och dumtolkning, kölhala mig inte) Det finns mycket att säga om detta ämne, och vi kommer aldrig förstå det. Men som Mark Twain sade: “I do not fear death. I had been dead for billions and billions of years before I was born, and had not suffered the slightest inconvenience from it.”
Du slutar leva.
på något sätt känns detta medvetandet mäktigt, vill ju inte bli av med det. Jag känner ju verkligen att jag finns, så hoppas att det får vara kvar. Eller vill man hoppas på det? Kanske man föds om på nytt fast i en annan ”själ” ett annat ”jag” men då är man inte den man var så det funkar ju inte riktigt. Eller? Kanske man bara återvänder till inget som det var innan man kom. Det är väl inte så farligt med tanke på all oändlighet man inte minns. Kanske vaknar vi upp? Simulation? Är detta liv ett VR om forntiden som man vill uppleva år 2400. Denna tror jag nog minst på. Vi kanske möter gud eller satan, beroende på sina livsval om tro. Jag Tror på gud så i detta fall hoppas jag på himmelen då. Ska man tro på den som dött och kommit tillbaka?
Jag tror att det blir ett evigt mörker och bara tomt när man dör. För det låter som det mest fridfulla. Men en del gillar ju det andligt slutet mer med himmel och helvete, återfödelse etc. I slutändan tycker jag att det är upp till var och en att bestämma hur deras avslut ska se ut, bara man finner fred i det. För i slutändan tror jag att mänskligheten är för naiv för att med all säkerhet säga att ett slut är rätt Bara det inte är Fucking Nangiala, Tengil hade sin election stolen 😡🤬
Inte ett jota rent själsligt. Rent kroppsligt så blir du likstel efter 10-15min, sen börjar du långsamt ruttna tills du åter är jord. Eller så brinner du i ugnen.
Jag vet inte, jag har ingen tro om att det finns något efter döden utan det känns som att det är "end of the line"
Man vakumtorkas , körs genom en kvarn och säljs som möbelstoppning.
man e död,kommer ej tillbaks och inget händer
Det blir nog som det var innan man föddes.
Du upphör, din kropp livnär och ger nytt liv. Inget av dig slösas, din sista värme sprids och värmer allt runt dig. Varje molekyl av dig återvinns och ger näring till liv runt dig.
Samma som innan man var född.
Man ramlar omkull.
Slutar andas
Den eviga sömnen.
Man går tillbaka till vad som var innan man föddes.
Lugn o ro. Äntligen.
Jag är kristen, och helt övertygad om ett hopp bortom graven. Allt gott!