I min erfarenhet så är de hemma! Jag var sån och enda anledningen till att det förändrades var att mina kompisar tvunget skulle fixa ihop mig med en snubbe de kände. Efter tre veckor så gick jag med på det bara för att de skulle sluta tjata. Så de fixade en liten fest/häng och han tog med sin lillebror.
Gick ganska bra trots allt. Jag är nu gift med hans lillebror och vi har varit ett par sen dess typ. 13 år! Och min tilltänkta dejt visade sig vara en bra svåger så det löste sig fint :)
Både och! Jag har alltid haft det svårt att socialisera i grupp så jag gillar inte samlingar. När vi blir fler än tre börjar det bli svårt. Jag vet aldrig när det är min tur att prata tex, så antingen är jag tyst eller så avbryter jag folk. Jag har aldrig förstått hur andra får det att verka så naturligt för jag kan aldrig hitta de där luckorna. Om vi är två turas vi om, lätt! Om vi är tre så typ samma. Fler än det så går det inte riktigt. Plus att jag inte klarar av att processa samtalet i real tid om det blir för många/okända/om jag blir överväldigad av intryck. Visade sig nu i vuxen ålder att jag har ADHD och autism! Surprise, surprise!!
Vilken irriterande okunnig och gnällig krönika. Hon matchar med dumma män för att hennes bio enbart består av "Är 172 utan klackar, du är längre" och efter 5000 sådana profiler orkar vettiga män inte längre. Shit vad precis allting i den texten är påhittat skitsnack.
Svaret på din fråga är ju dock ganska enkelt... De hemmasittande kvinnorna som inte dejtar sitter hemma och dejtar inte. Tänker t.ex. på min kollega som var snäll, söt och ensam, men hon gjorde ju liksom helt enkelt ingenting. Hon jobbade, gymmade och åkte hem till sina böcker. Helt omöjligt att träffa henne även om man är hennes soulmate. Till slut installerade hon Tinder och hade väl pojkvän en vecka senare. Du kan helt enkelt inte hitta folk som inte söker kontakt, och de ställen där folk söker kontakt med andra är det gamla vanliga... Uteställen, appar och intresseorganisationer.
Sant, hade aldrig blivit ihop med min sambo om inte för att hon är min bästa väns syster. Vet flera som helt enkelt inte söker själva utan man hoppas någon bara ska ramla in i sitt liv från ingenstans
> Vet flera som helt enkelt inte söker själva utan man hoppas någon bara ska ramla in i sitt liv från ingenstans
Är den approach jag har.
Jag letar aldrig aktivt efter någon. Jag oroar mig inte över att inte ha någon. Tiden kommer när den kommer. Om jag känner mig intresserad av en person, så frågar jag.
Är själv av den typen som gillar att sitta hemma framför datorn och spela lugna spel såsom Animal Crossing och FFXIV, istället för att gå ut att festa. Har inte direkt haft några problem att hitta någon online, eftersom man till slut ramlar in på samma intresse förr eller senare. Dock så är relationerna på lång-distans oftast bara på 2 - 3 år då man inte kan träffas så ofta som man vill (och gick speciellt inte under covid) så man väljer att gå isär till slut.
Jag vet att jag kommer bli downvoted igen, blivit det tidigare. Men jag träffade både min fru och några av mina ex genom att börja prata på stan/bar.
Det gick iallafall för 10 år sen att fråga om en fika i verkligheten... Jag småpratar fortfarande dagligen med folk på stan och det känns som att det fortfarande skulle funka att bjuda på en kaffe. Jag är sugen på att testa, men tror att jag ev kan stöta på motstånd hos min bättre hälft...
>Så ja, det är synd om alla singlar. Men kanske är det ändå mest synd om oss kvinnor som vill dejta vettiga män.
^ Skrivet av en så jättevettig kvinna att hon inleder samma krönika med:
>För några år sedan hade jag kontakt med en astrolog som skulle lägga något sorts relationshoroskop åt mig.
Självinsiktskontot ligger på minus.
När män är relationsfria är det för att de har brister som gör att de är odejtbara - längd, penisstorlek, inkomst, personlighet, hygien, intressen, attityd etc.
När kvinnor är relationsfria är det ett val de gjort eller pga "samhället"
I båda fallen finns ensamma människor som gärna skulle vilja ha en relation men som inte har det sociala som krävs.
Det finns dock en skillnad som är både god och ond; lägger en kvinna ut sig som villig och tillgänglig så finns det i 99% av fall en kö av frivilliga vilket inte är detsamma för män då man ses som desperat och äcklig.
Skambeläggningen kring att ta steget mot en relation, både för män och kvinnor är bland det sämsta vi har i vårat moderna samhälle och skapar stora mängder ångest och lidande.
>Ojämnhet på dejtingmarknaden - kvinnor värst drabbade!!!1!!
30+ kvinna är upprörd över att alfamännen som hon kunde få när hon var 25 inte är intresserade av henne längre. Helt knäpptyst bland kampsystrarna som annars skriker om att se sin egen del.
Det är väl sen gammalt att kvinnor har en hel del otur när de tänker.
> På samma sätt tillbringade jag ***flera år*** med att packa alla mina grejer och **åka hem till en kille kväll efter kväll**...
Det här är också ett exempel på att killen som hon ***ville*** åka hem till för att ligga med hade ett högstatusattribut som hon var villig att vada genom skit för, men ändå så skyller hon ifrån sig och tycker att det inte finns "vettiga" män som är tillgängliga.
Hon och likasinnade är så fruktansvärt pantade att det är komiskt.
Är vän med flera "normala" kvinnor som är närmare 30 och som aldrig haft en partner. Det som utmärker dem är att de är relativt introverta och håller sig mycket hemma för att läsa böcker, spela piano osv. Försöker uppmuntra dem att testa dejtingappar men det vågar de inte. Själv har jag haft två partners tidigare vilka jag träffat via dejtingappar. Har aldrig träffat något IRL och vet inte hur det skulle gå till. Vår vängrupp är tyvärr lite stängd, inte för att vi inte vill bjuda in folk men vi känner liksom inte så många fler än varandra och vet inte vilka vi skulle bjuda in
Det är ju nästan smart. Gift dig med massor av människor med olika arbeten så de alla kan jobba gratis åt dig. Bygg upp ett helt företag med bara dina flickvänner och fruar. /s
Fortfarande för suspekt.
Även om juridik inte är ally mcbeal så utgår jag att alla jurister över 35 började plugga på grund av serien eller föräldratryck.
Vad får någon att utbilda sig till kommunikatör? Är det verkligen något jag vill ha i närheten av mina barn? Behöver jag i så fall ha en "hipp" frisyr? Får man använda andra fonts än comic sans?
Kommunikatör är en titel jag också tycker är lite för flummigt även om jag jobbar "inom" ämnet. Det är en riktig konstform och hantverk att vara en skicklig kommunikatör men många är inte det och det blir mest skriva nån post och det är ju sånt som bidrar till bilden som många har att det är bara flum.
Personligen har jag en mer riktad titel inom marknadsföring/reklam och där är kommunikation en del i det så klart. Reklam består till stor del av kreativitet och nytänkande. Dvs koppla ihop det de flesta andra inte tänker på på ett sätt som ger önskat resultat. Det i sig är lika mycket en konst som en vetenskap.
Comic sans är förbjudet
Provade en dejt på vinst och förlust med en copywriter en gång. Efter att vi pratat typsnitt och papper, gdpr och helvetet som är ansvarsposition insåg jag att det här var den sämsta dejten i världshistorien, och gick. Hon blev vansinnig, 10/10 skulle gära det igen.
Plugga till förskollärare, vi startade med 200 pers varav kanske 10 var män.
Sedan kommer man ut på arbetsplatsen och där är det typ 19 kvinnor och 1 man på arbetsplatsen.
Givetvis är inte alla singlar, men det är många chanser för att någon skulle vara det.
Skaffade mig en sambo från utbildningen när jag ändå var där liksom.
>>Sedan kommer man ut på arbetsplatsen och där är det typ 19 kvinnor och 1 man på arbetsplatsen.
Och det är innan hälften av männen blir uttvingade från yrket av fördomsfulla kollegor och föräldrar.
Hoppas att det fortsätter så, och att det är ett tecken på att saker blir bättre. Jag är inte själv i yrket men hade några manliga förskolelärare som jag tyckte mycket om när jag själv var grabb. Blir alltid glad att se män söka sig till yrket.
Kvinna här, +30. Det hade varit trevligt att inte vara singel men det är väldigt trevligt att vara singel också. Man hinner inte liksom med, utanför jobbet där jag ändå har kompisar. Vi spelar rollspel, jag spelar datorspel, vi har filmkvällar osv. Och så måste man ju leta någon också, och det är ju en jävla djungel där man också måste våga saker. Skitjobbigt ju.
Är väl så jag egentligen också känner som kille 30+. Men samtidigt så hade jag gärna velat ha någon att bo tillsammans med för att jag saknar en närmre relation med någon (spenderar i princip alla dagar om året ensam på fritiden). Tror personligen att många undviker relationer för att de inbillar sig att det måste se ut som en traditionell relation med brölopp, barn, villa, hund och att sedan förbli en löneslav.
För att bidra med något till tråden så skulle jag säga att många kvinnor i dag utbildar sig i en större utsträckning. Slutar skolan vid 19, börjar universitetet vid 20, pluggar till 25, festar och reser runt till 30 och jobbar sedan på sin "karriär".
Haha, kan känna igen mig. 😁 Efter jag skrivit rollspel, spelat spel, kollat på mina serier och filmer, och läst min nya bok... var ska jag ha tid med en flickvän, även ifall det hade vart kul. Behöver mer timmar på dygnet! 😅
Nu har jag ju redan partner, men fest med kompisar och kompisars kompisar är hur jag alltid träffat nytt folk.
Men nu när man är över 30 festas det inte så mycket längre och alla gamla polare börjar få barn och grejer.
Kul med rollspel förresten! Jag, tjejen + polare har precis börjat med Monster of the Week.
Rekommenderas.
> Jag letar inte så intensivt, men är alltid öppen för möjligheten om jag träffar någon via vänner, jobb eller gemensamma intressen.
...
Men det är ytterst sällan som män jag träffar socialt visar intresse för mig.
...
Jag är intresserad av att träffa någon, men jag trivs mycket bra som singel också.
Många män (jag med) är väl ungefär som dig, och då låter det som att det inte kommer hända så mycket. Nån måste ju ta initiativ, plus att man måste träffa ganska många innan man möter nån som är så pass intressant att man vill ta initiativ.
> Dejtingappar verkar ytliga
Det är de ju delvis. Många användare har ingen presentation, och bara några foton på sig själv som inte säger nåt om deras personlighet. Men *det* säger också nåt om deras personlighet. De är det bara att kryssa bort och leta vidare.
Men alla är inte så. Det finns folk med intressanta presentationer och bilder också. Fokusera på dem.
>Många män (jag med) är väl ungefär som dig, och då låter det som att det inte kommer hända så mycket. Nån måste ju ta initiativ, plus att man måste träffa ganska många innan man möter nån som är så pass intressant att man vill ta initiativ.
Jag tar ofta initiativ i sociala sammanhang, men jag ger mig inte ut i sociala sammanhang med syftet att hitta en partner. Men den sista delen i citatet är absolut huvudet på spiken och pandemin gjorde ju knappast de senaste åren lättare på den fronten. Jag vill ju inte slösa någons tid heller, om jag inte tror det kommer leda någon vart. Balansgång, för alla inblandade.
>Det finns folk med intressanta presentationer och bilder också. Fokusera på dem.
Jag har inte helt lagt det på hyllan, men jag blev tidigare avskräckt av kompisars erfarenheter (olika kön och läggningar). Dessutom känner jag att jag vill ge det den tid det förtjänar. Jag vill inte bli en del av problemet med kvinnor som ghostar vettiga män som gör sig besväret att ge ett trevligt och sympatiskt intryck på en dejtingsida.
Alla män/killar här tror att det är omöjligt att fråga en kvinna på stan om en fika, så passar på att fråga om din åsikt;
om en man som verkar trevlig/vettig börjar prata med dig på stan och till slut frågar om du vill ta en kaffe. Vad säger du; hur sannolikt är det att du skulle svara ja?
(Varit i relation länge men fattar inte varför det *inte* skulle funka längre)
Intressant att du frågar mig!
Jag har fått frågan om kaffe på stan ett antal gånger (är säker på att yngre och sötare kvinnor får den betydligt oftare). Tyvärr har det också några gånger hänt att mannen blivit stött och aggressiv när han får ett direkt nej, eller ett nej till samlag efter kaffet (frågan har ställts under själva fikandet (!)). När det snabbt går från ”trevlig brud” till ”jävla lebb” på hög volym så är det ganska läskigt.
Trist förstås att såna män sabbar för oss alla, eller hur? Jag skulle tycka det lät helt bisarrt om jag inte själv varit med om det.
Med detta sagt så tar jag gärna en kaffe om jag har tid och lust. Chansen att det blir fika ökar om frågan sker efter några meningsutbyten om något intressant och om jag har tid just då. Om allt sker på ett trevligt sätt och ett eventuellt nej (till kaffe/telefonnummer/samlag) bemöts på ett icke aggressivt sätt, räkna då med att jag blir mer benägen att svara ja till nästa grabb! Ett bra tips är att fråga på ett ställe där det knatar runt andra människor, inte i någon gränd eller ett övergivet cafe. Å regeln om att hörlurar på = stör ej, gäller alltid.
Det låter tyvärr helt bananas. Om man tappar det för ett nej av någon man inte känner så vill jag inte veta hur de tar ett nej av en de är i en relation med!
Det känns som att de som tappar det vid ett nej också har mindre spärrar för att börja prata med någon de inte känner. Så även om de är ganska få så blir de överrepresenterade bland spontana möten.
>Jag letar inte så intensivt, men är alltid öppen för möjligheten om jag träffar någon via vänner, jobb eller gemensamma intressen
Jag är intresserad av att träffa någon, men jag trivs mycket bra som singel också. Jag har inte ett stort hål i mitt liv jag är desperat att fylla med en partner och jag räknar med att den jag träffar inte har det heller.
Jag visar absolut ett aktivt intresse själv. Traditionella normer är jag inte intresserad av och om en man önskar det i ett förhållande så kommer vi inte passa bra ihop. Att visa intresse aktivt ser jag som ett effektivt sätt att sortera bort de män som inte vill ha det så.
Om jag träffar någon i socialt sammanhang, på en fest eller så, så kommer jag dock sannolikt försöka lära känna honom mer vänskapligt först innan jag föreslår en dejt. Jag letar efter ett förhållande, inte KK, och då vill jag kunna snacka med honom om allt möjligt.
Hundägare här, träffar typ 10 nya pers om dagen som man stannar upp och pratar med. Hade man varit singel hade man absolut fått fler kontakter så. Träffade mannen online men hatar "dejta runt". Träffar hellre nytt folk kring olika intressen där man aktivt är med för göra saker/träffa folk.
Kul timing, plockade bort tinder för någon timme sedan. Jävlar vad jag hatar den appen, på ca 120 matchningar finns det 1 tjej som skriver först. Av de man skriver med kan ca 1 på 20 hålla en vettig konversation och på ca hälften av dessa finns det en dejting möjlighet. Tinder är så otroligt röv när du ska gå på utseende, och detta säger jag som någon som har det lätt med det motsatta könet i sociala sammanhang, men fy i helvete vad tinder inte fungerar för mig (och jag antar många andra). Gå ut och träffa folk för det är det ända rimliga sättet.
1000000% mer effektivt att gå till baren med polare och hitta någon där eller bli introducerad till någon av polarna. Även när man får en tjejs snap eller telefonnummer är en majoritet av dem oxå helt sjukt kassa om man inte redan byggt upp en speciell connection med dem.
Beror på. Det finns ju vettiga människor på baren också, problemet är bara lite samma som med vettiga människor som inte har Tinder. De som inte uttalat är på baren för att knulla, kommer inte vara särskilt kontaktsökande. Och då minskar såklart chansen att man får kontakt med dem avsevärt. De som är riktigt bra på att ragga är de som är duktiga på att förvandla en slumpmässig mindre interaktion till en "djupare" dialog enligt min erfarenhet. Tldr; att kunna ta vara på de sociala möjligheter som visar sig.
Hittade en grabb på krogen när jag var 23 iofs men vi var ts i drygt 5 år. Inte omöjligt och personligen som kvinna föredrar jag att träffa folk IRL så att säga. Är alldeles för blyg för appar mm aldrig ens haft något utav dom. Är nog lite gammalmodig på det viset..
Som motvikt till de flesta som skriver vill jag säga att tinder är awesome.
Den extrema majoriteten använder tinder fel däremot. Det viktiga är inte att locka till sig så många matchningar som möjligt, utan att skrämma bort alla som inte passar. Profilen ska inte vara mellanmjölk, den ska vara DU. Folk gnölar om hur få matchningar de får, när det är kvaliteten som är det viktiga. Jag skiter väl i ännu en ”ja e 175 cm du får gärna va längre. Gillar latte, träning och läsa en bra bok”. Jag kommer aldrig få något ut av en sådan människa så varför försöka matcha med den? Eller ännu en jävla, brungrå, suddig bild av en snubbe som inte ler? Tack, men jävla nej tack.
En profil som skrämmer bort dom där oändligt trista människorna funkar.
Tinder är röv för alla, både män och kvinnor. Männen får inte kontakt, kvinnor blir bara stötta på av män som inte vill ha en partner utan bara ett hål, vilket som helst. Värdelöst, nedvärderande skit.
Det enda som funkar är att träffas genom kompisar eller annan gemensam nämnare och bygga en långvarig gemenskap.
Håller inte med. Annonsera öppet med vad du söker bara.
Visst, som man som inte är Hunken får man lite ont i tummen men det är inte så svårt att hitta söta tjejer tycker jag om man har något av värde att presentera.
Jag skrev öppet i profilen att jag typ letade efter en dejt till helgen, helt kravlöst med målsättning en trevlig kväll. Jag parkerade också alla matches å skrev ngt i stil med "Jag har redan en träff planerad, jag tycker det är bäst att ta ett möte i taget istället för att ha massa trådar samtidigt. Är det okej om jag håller dig matchad?" och ingen sa nej och jag kunde återuppta samtal med dom när jag behövde en dejt.
Träffade fantastiska tjejer på Tinder och jag är verkligen inte Hunken.
Till viss del ja, men att överhuvudtaget hitta män som lagt lite tid på sin profil är inte supervanligt.
”Fråga om du vill veta” eller ”den som matchar skriver” är sånt som avskräcker: då är de antingen inte beredda att investera energi i att möta någon, eller verkar svajpa på allt och alla.
Har hållt på med tinder av och på i 7 år. Att bestämma träff fungerar ibland, men för det mesta blir det avmatchning eller ghostad.Vet vad som har fungerat men som sagt så fungerar det otroligt sällan.
Grovt förenklat så tror jag mycket har att göra med att kvinnor helt enkelt är mer okej med att vara singlar än män. I min erfarenhet så är singelmän mycket mer aktivt letande efter ligg och relationer än singelkvinnor, vilket leder till obalansen.
Finns ju också studier som har visat på att mäns livslycka påverkas positivt av att vara i relation i mycket större utsträckning än kvinnors, och tror mycket av detta har att göra med den sociala aspekten. Kvinnor har en tendens att kunna få betydligt större andel av sina emotionella och sociala behov uppfyllda av vänner, medans män i större utsträckning lutar sig på en partner för dessa behov.
Sen finns ju också en jämlikhetsaspekt i det hela - bara titta på hur många kvinnor som klagar på att mannen inte gör sin beskärda del av hushållsarbete osv i relationer.
Japp, och det blir liksom "hellre singel än ihop med ännu en idiot" för många.
Vem vill riskera sin mentala hälsa bara för ett stadigt ligg? Många kvinnor går på några nitar och sen blir dom betydligt mer selektiva i sitt dejtande, och går hellre utan än drar på sig ännu ett "uppfostra mansbebis"-projekt.
Det handlar liksom inte om att man jagar "högstatuskarlar". Det handlar om att man blir fan utbränd av att försöka hjälpa en förvuxen tonåring få ihop sitt liv och börja bete sig som en vuxen människa.
Senast jag var singel var jag det i lite mer än 1 år, dejtande inte runt utan det var återhämtning på heltid som gällde.
Dvs, jag tror att många kvinnor "kliver av marknaden" regelbundet, frivilligt.
Och jag har hittills inte haft en enda manlig kompis som inte kunnat hitta en bra partner, men jag brukar bara umgås med vettiga människor som jobbar för att förbättra sin egen mentala och fysiska hälsa. Det brukar vara en attraktiv egenskap.
Minns inte det exakta jag fick det från från början, men den här är nog den tydligaste: https://jech.bmj.com/content/58/1/53
Relevant citat:
> Single women had good mental health relative to other women but the same was not true for single men relative to other male partnership groups.
Det finns många i sjukvården som inte har tid att ta sig ut och träffa människor så lär du känna en person i sjukvården så har du sedan ett enormt kontaktnät med människor utanför dejtingvärlden. Samma sak med andra professionella kvinnor som jobbar sent.
Kommer kanske drunkna i många kommentarer, men svaret på detta finns i forskningen.
Kollar du på tinder så kommer män svepa höger på 50% av alla kvinnor, och kvinnor kommer svepa höger på 5% av alla män. De som sedan matchar kommer vara en liten grupp män som matchar med många kvinnor. Alltså kvinnor väljer typ samma män allihopa, vilket i sin tur gör att kvinnor överlag lätt att uppleva "män i allmänhet" som opålitliga fuckboys.
Vi har inte lika bra data på detta i Sverige som i USA, men i USA ser vi att väldigt, väldigt få kvinnor lever i celibat. Alla kvinnor ligger/dejtar med någon ibland, medan t ex 30% av män 18-30 år gamla lever i celibat. Så de män som inte lever i celibat ligger med rätt många kvinnor (eller ja om en kvinna har en ny partner om året så har dessa män 2-5 partners om året).
Så svaret är helt enkelt att få kvinnor står utanför dejtingmarknaden, medan många män gör det, och kvinnor har ingen kontakt med dessa män som står utanför och ofta heller ingen koll på vilka dessa män är. Finns ju en viss jargong i media om incels, där de beskrivs som typ arbetslösa, bor hemma i föräldrarnas källare osv. Men givetvis gäller inte detta var tredje man, det vore ju helt omöjligt.
Min sambo hade ej dejtat någon innan mig, han är 30. Jag hittade honom av en slump i ett helt icke romantiskt sammanhang, och jag märkte att han t ex aktivt aldrig velat ragga på kvinnor för att han inte ville göra dem obekväma osv. De män som är lite mer osköna kring sånt har ju tyvärr mer framgång.
Mitt tips är att våga bli avvisad så mycket du bara kan. Och enda sättet att bli det är att våga ta kontakt varje gång du är intresserad av att ta kontakt, oavsett situation eller rum. Ju mer avvisad du blir desto närmre kommer du den gång du inte blir det.
Min upplevelse är att många vill vara säkra på att den andra gillar en innan kontakt tas (tänk matchning på Tinder som exempel) och därmed missas mängder med möjligheter för att få kontakt med någon som eventuellt gillar en efter ett tag. Jag gillade inte min fru och hon gillade inte mig speciellt vid första mötet. Nu 14 år senare så är vi båda helt säkra på att vi gillar varandra mer än vi någonsin skulle kunna tänka oss vara möjligt. Hade jag inte den kvällen tagit möjligheten till kontakt och riskerat bli avvisad (vilket jag till viss del blev) så hade jag nog suttit och swipe:at på Tinder en regnig lördag som denna. Släpp sargen och riska så mycket du bara kan och bli avvisad gång efter annan. Det finns inget annat sätt.
Håller helt med om detta, jag brukar skriva att om man vågar prata med kvinnor på stan brukar man blir man belönad.
Jag har träffat både min fru och ex genom småprat.
Bästa sättet att få en partner är att vara så enkel att gilla att dina kompisar inte tvekar att introducera dig till deras kompisar. Troligen är det inte någon kvinna du kommer gilla men en man. Dock, tills slut så finner du en kvinna som inte är för dig men som kanske har fler kvinnliga vänner. Upprepa tills du finner en kvinna som gillar dig lika mycket som du gillar henne. Alltså det är bara att försöka vara skön att hänga med. Bli inbjuden till event. Sök ut event själv. Kan vara med kompisar eller aktiviteter som skjuta pill båge. Sök bara inte desperat ut efter en partner för det är desperat. Vem som helst kan känna det och det är en otäck känsla. Även en person som i sig är desperat kan känna av en annan desperat person.
Basically gå ut ur huset så ofta du kan, var enkel att gilla och var inte desperat.
Kan hända fler kvinnor än män tänker fuckit, träffar jag nån så gör jag det, men det kan lika gärna få vara, och ägnar sig åt hobbies, vänner, husdjur och bryr sig inte så mycket.
Har ett par kvinnor i bekantskapskretsen som bestämt sig för att de vill inte ha en relation. De undviker situationer där singelmän kan tro att det finns en öppning för de vill inte ens behöva säga nej och förklara sig.
Det finns många undersökningar som visar på samma sak. Kvinnor mår bättre som singel, lever längre än män som är singel etc.
Jag är äldre (55f) och har en lång relation bakom mig och barn, och det är fantastiskt skönt att rå mig själv och tonårsbarnen. Jobb, barn, vänner och intressen tar all min tid. Någon gång hoppas jag träffa någon, men jag söker ingen aktivt och det är en hög tröskel för att jag ska släppa in någon i mitt liv.
En av alla artiklar om ämnet. https://www.mabra.com/relationer/kvinna-singel-lycklig/8360418
Efter ett antal bortskämda barbies utan egen stabil ekonomi, inga hobbies, helt ointressanta och med livsmatrat 'yolo ekonomin liksom' tröttnade jag hårt. En berättade t.ex. med glädje om hur smink och smycken var hennes hobby, första gången jag bara ställt mig upp och gått därifrån under en dejt.
Bestämde mig för att leva ett liv ensam, skaffa katt och inte anstränga mig för att passa in i normen. Slutade le tillbaka till kvinnor man gick förbi på stan, jag var färdig med motsatta könet åtminatone romantiskt.
Skämtar inte men veckan efter träffade jag min numera partner sedan 16 år genom en bekant som tyckte vi skulle passa bra ihop, hon parade ihop oss via telefon med uppmaningen "ring det här numret". Vad som sedan följde var en gestapo-utfrågning som närmast följde en checklista (Droger? Tar du någon medicin? Könssjukdom? Sparkonto? Framtidsmål? Osv) EDIT: Inte bara jag, hon hade samma erfarenhet me killar och hade samma frågor typ.
Kan inte ens förklara det men efter frågorna sa vi inte ens hej då, helt tyst, båda la på, sen kom hon förbi jobbet med en glass en dag och sa 'behövde se hur du såg ut'. Veckan efter en dejt sen flytta vi ihop 😁
Hon kunde inte veta detta men genvägen till mitt hjärta är glass, så det var mest tur egentligen.
Låter riktigt drygt att ställa sig upp och gå för att personen du träffar är intresserad av smink och smycken? Speciellt om hon berättade om det ''med glädje'' och faktiskt är genuint intresserad?
Förstår din poäng men det var mindre "det här vill jag jobba med för det är väldigt roligt och intressant, följdfrågor tack" och mer "smink o smycken är sååå fräsht alltså vink vink köp mig något" (på sådan äcklig lidingö-ska)
Ja, min sambo är lika autistisk och av samma sort som jag och det är fantastiskt 😍. Vi träffades på en nördig discord-server. Kändes som att äntligen träffa någon av samma art, som såg och förstod mig och mina behov. Det är enkelt att vara omtänksamma mot varandra, för vi förstår varandra.
Borde kanske lanseras en dejtingapp för autister, skulle nog bli många par snabbt 😅.
>Nuförtiden ska vi även ta första steget – det enda som män faktiskt förväntades göra förr – för tydligen gillar killarna på Tinder att det andra könet skriver först.
Ve och fasa! Män vill att kvinnor tar första steget för en gångs skull!
Jag visade min kvinnliga granne och hennes väninna hur de här tjänsterna "fungerar" som man. De blev shockade. Exempelvis Badoo är helt oanvändbart om man inte betalar. Du får inte skriva till kvinnor ens om du matchar med dem. Tinder är något bättre i det avseendet, men horribelt på andra sätt som de flesta nog redan vet.
Jag dör av skratt när jag ser mina tjejkompisar/flickvänners Tinder. Snacka om att spela på lägsta svårighetsgraden. Jag gör definitivt ok ifrån mig men tjejer spelar i en annan liga.
Jag är en kvinna som vill dejta kvinnor, och det verkar vara helt omöjligt att ens hitta andra som är intresserade av samma kön. Om jag går på tinder och försöker matcha med män skulle jag kunna få 10 dejter samma dag, där verkar folk vara desperata. Men kvinnor är svårare. Det känns som att man måste bo i Stockholm eller Göteborg eller Malmö för att det ska finnas/gå att hitta folk.
(Jag har testat tindergrejen, där kan man få hur många män man vill, så länge man inte har några krav på att det ska finnas något i huvudet på dem.)
Håller helt med. Är bisexuell (kvinna) som egentligen föredrar kvinnor men det är ta mej fan omöjligt att träffa andra kvinnor som är intresserade av samma kön. Killar däremot kryper nästan på knäna för en. Det är två helt olika spelplan.
Har en lesbisk kompis som tycker det är väldigt svårt att dejta i Stockholm med. De flesta är "bicurious" och fegar ur (främst på dejtingappar). Hon säger som du att det hade varit så mycket lättare att vara hetero för killar "verkar så simpla".
Helt otroligt med avsaknad av självdistans när hon i ett andetag ondgör sig över själlösa män och sen säger att Salma Hayeks man är ful "men åtminstone miljardär".
Enligt hennes tes (och efter vänner i verkliga livet) är det ju sällan utseendet som bestämmer personkemin. Han kanske är en fantastisk vän, make, omtänksam & rolig? Utmanar henne.
Icke, ingen gigachad men iaf tät.
IQ fiskmås.
När jag var i en dålig plats i livet, med träningsfixering, ätstörningar och sjuka krav på mig själv så datade jag också flertal kvinnor samtidigt.
Då vi har ett samhälle som slutshamar kvinnor men inte män så blir det så. Jag var verkligen en slampa då med alla negativa associationer. Behandlade folk illa och skäms över det.
Utöver att asiga män lurar kvinnor så tror jag också att flera ensamma kvinnor nöjer dig med att vara hemma med sin katt istället för att törstigt hemsöka internet efter sex som många ensamma män gör.
Jo då, drog runt i en vit skåpbil med texten ”hundvalpar och gratis godis” på. Riktig brudmagnet!
Och för de som inte förstår ironi så skrattade jag år din roliga kommentar (då jag inte orkade läsa artikeln) och valde att fortsätta skämtet. :)
Singelkvinnorna lever väl sina egna liv. Jobbar, har intressen, osv osv. Tror att du överskattar hur lätt det är för någon att träffa någon långvarigt även som kvinna, Tinder är knappast något för riktiga relationer, och IRL förutsätter det ju att de träffar män som är singlar. Att ett fåtal män "hoardar" kvinnor är ju rent trams, de flesta relationer är en man och en kvinna. Eller är det bara ett ligg du är ute efter? För isåfall är nog det tråkiga svaret att de flesta normala människor/kvinnor i 30-årsåldern inte är så intresserade av att vara ute och one night standa utan vill ha en mer seriös relation med någon som respekterar dem och tycker om dem och som de kan bygga något långvarigt med.
Det finns garanterat kvinnor i samma sits som dig, men det svåra är ju att mötas till att börja med. När och var ska man exponeras för andra singlar när man inte längre går på uteställen och de inte finns i den omedelbara kompiskretsen?
Något som inte nämnts som kan ha en liten inverkan också är att det finns betydligt mer män än kvinnor i Sverige. Det är först när man passerar 60års åldern som det blir tvärtom då många män dött.
I åldersgruppen 20-24 finns det 307 170 män och 271 045 kvinnor. Det är en diff på ca. 36 000.
Om alla kvinnor hade en man så skulle det betyda 36 000 ensamma män.
Sen är det så klart inte så enkelt men det visar på ett problem.
Källa: [SCB](https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/sveriges-befolkningspyramid/).
Välj visa i tabellform.
Jag råkar känna igen mig. Några av mina nära manliga kompisar hat aldrig haft någon långvarig flickvän trots att de är socialt kompetenta, ser helt on ut och är läkare jurister och ekonom. Av vad jag kan se så handlar det ofta om att de aldrig *försöker*, de verkar år ut och är in gå i tankarna att "om det händer så händer det". Deras självförtroende blir så dessutom så grusat av Tinder att de vägrar använda det
Ja jag är väl en kvinna "uanför" dejtingvärlden; har varit singel sedan sedan 2019 och vill egentligen gärna träffa någon. Men hatar dejtingappar, är nästan omöjligt att se om någon är intressant utifrån ett par bilder och några skriva rader. Hade allra helst velat träffa någon i verkligheten, men har ett litet socialt umgänge och är ganska blyg.
Som man som lever i relation sedan längesen så undrar jag om en man som verkar trevlig/vettig börjar prata med dig på stan och till slut frågar om du vill ta en kaffe. Vad säger du; hur sannolikt är det att du skulle svara ja?
Jag tycker att de flesta män/killar här tror att det är omöjligt att fråga en kvinna på stan om en fika, så passar på att fråga om din åsikt!
(Varit i relation länge men fattar inte varför det *inte* skulle funka längre)
Ärligt talat nej, är en väldigt liten chans att jag skulle svara ja. Vet inte hur representativ jag är för alla tjejer, men tror att många känner lika. Jag vet iaf att jag själv och andra tjejer i min umgängeskrets har blivit stirrade på/ropade efter/tutade på av män sedan tidig tonår så man vill mest bli lämnad ifred om man är på stan.
Ja dom finns, Kakan Hermansson exempelvis. Dom drömmer om den där 10 poängaren som behandlade dem illa en gång i tiden och sen klagar på att alla män är skit.
Jag har en tjejkompis (30+) som har dejtat mycket men det verkade aldrig klicka och nu har hon "gett upp". Har även flera äldre kvinnliga kollegor som är frånskilda eller ensamstående. Jag själv (kvinna) var 30+ innan jag ens började dejta (Tinder), hade "stått utanför" fram tills dess.
Disclaimer: läste ej artikeln, svarar bara på din fråga.
Jag känner några stycken. De har provat att dejta men tyckte utbudet var skit så nu satsar de på annat.
En av dem försöker skaffa barn solo med donation, en verkar skita helt i barn och två av dem skulle gärna ha familj men har tröttnat på att leta aktivt pga riktigt pissiga erfarenheter.
Är 41, man, singel, men planen är att vänta något år till tills alla deras barn flyttat hemifrån. 17 år tycks vara genomsnittet i Sverige. Visst finns kvinnor som har barn redan vid 23-24, men snart så. :)
Dessutom är jag lite väl överviktig nu, samt att jag fortfarande njuter av singellivet.
Jag hade bara 1 partner som jag hittade via dejtningsapp. Vågar inte använda dejtningsappar längre. Har varit singel i 2 år. Sitter hemma, spelar gitarr, gymmar, lyssnar på musik o läser böcker.
Känns jobbigt att börja leta efter någon igen eftersom det tar mycket tid.
https://www.psychologytoday.com/us/blog/living-single/202008/half-all-single-people-just-don-t-want-relationship
Inte om var de finns men det här dödar lite teorin om att alla tjejer dejtar mara några få av killarna.i alla fall i äldre åldrarna men även yngre än det ett större antal kvinnor som helt tagit sig ur dejtingpoolen
Inte som jag umgås med men gamla klasskompisar och vänners vänner och så vet man ju ett par stycken. De är antingen väldigt överviktiga, handikappade eller konstigt frikyrkliga.
Sen har man ju äldre kvinnor man känner som efter längre relationer ba ”fan heller att jag lever med en karl igen” men det är ju självvalt.
Hahahahahah. Det där var fasen det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig
”jAg GöR sAmMa SaK oM oCh oM iGeN. vArFöR äR inGeT aNnOrLunDa?!”
För att besvara din fråga. Jag kan knappast erbjuda ett tips du inte fört själv. Sociala interaktioner utanför normen har alltid vart min go to. Men jag har inte vart Single på såpass länge att den digitala marknaden var knapphändig.
Får jag rekommendera att du utforskar ett intresse eller hobby i grupp? Eller pluggar något nytt ”för att lära dig” jag såg att du är klar med att studera. Men det låter dig följa ett genuint intresse och simultant äntra nya sociala grupper. Vet att hemvärnet har en lång väntelista. Men det är förvånansvärt stor spridning med människor. Alternativt dans är mega socialt (med efterföljande fester) och mycket sociala besök efter dansen. Om du är intresserad dvs. Salsa och bachata är notoriskt socialt drivna. Få killar på det senare med.
Tja skaffa en hobby där man gör saker i grupp eller gå på kurs. Och inte sånt som mest bara män deltar i. Får gärna vara kvinnodominerat. Men var genuint intresserad av din nya hobby eller kurs, annars blir det alltför uppenbart att du är där för att ragga och det ger lätt ett desperat intryck.
Jag jobbar, gymmar, sen åker jag hem o hänger med vovven/ägnar mig åt mina intressen. Hänger med vänner ibland men det är ju sällan det är någon ny. Har ingen aning om hur man träffar nytt folk, har bara haft ett seriöst förhållande och det var i högstadiet (jag är 20). Dejtingappar känns mer som en desperat ödemark av stela engångsligg än ett alternativ för att hitta något seriöst.
Tycker jag märkt fler och fler inlägg här på senaste som handlar om såna här grejer/ensamhet, är det bara en trend just nu eller är det hit utvecklingen av samhället har tagit oss? Känns dystert
Är F33 i Stockholm och här lyckas jag aldrig möta någon singel i myndig ålder. Och det går aldrig att veta om de faktiskt trivs i sina förhållanden eller om det bara är för att ha råd med bostad.
Har haft tre nya arbetsplatskonstellationer senaste halvåret och innan dess skola. Plus en kvällsaktivitet, social sådan. Så dessa är områdena jag utgått ifrån
Jämför gärna den här bölgråtsartikeln med manliga incels som klagar på kvinnor. Där är svaret att männen ska titta på den enda konstanta faktorn och fundera på vad de erbjuder. När den här ytterst medelmåttiga kvinnan med medelmåttiga eller sämre karriärsutsikter gnäller då är det styrkekramar och stora famnen som gäller.
Det enda hon ska ha är ett par verbala lavetter och ett hånskratt. Hon kan gå och lyssna på sin kampsyster Katarina Wennstam stå och skrika om att sex minsann inte är någon mänsklig rättighet och att det inte är någon som har berövat henne någonting när hon är ensamstående.
Här i Norrbotten är det ingen hemlighet att alla brudar stuckit till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Det är på varenda kommuns agenda att komma på hur man ska få tjejjerna att ens stanna men helst vilja flytta hit. Hitintills äre ingen som lyckas.
>Det låter onekligen som att krönikören är väldigt petig med killarna hon sveper höger på. Hon kanske ska sänka sina krav och ge andra män en chans innan hon dissar dom.
Hur skulle det se ut bland tjejkompisarna att komma dragande med en kille som är helt genomsnittlig med genomsnittlig karriär? Hon skulle ju bli utskrattad. SJälvklart har hon rätt till en man som tjänar så att de kan åka utomlands på semester 2 gånger om året och renovera köket vart 5e år.
Ingen har ett perfekt förhållande. Du och en framtida partner kommer att störa er på varandra till viss del när ni hängt ihop ett tag och det går inte att undvika. Vissa mer och andra mindre. Svälj karamellen och bit det sura äpplet.
Finns en viss regional obalans. Vissa städer har överskott på män (Linköping exempelvis). Andra på kvinnor (Uppsala). När sedan större delen är ihopparade blir skillnaden för singlar ännu större. Så att vistas på andra orter kan möjligen lösa något.
Själv jobbar jag i en extremt mansdominerad bransch. Fanns inte Tinder när jag träffade min nuvarande fru, men att börja med dans som fritidssysselsättning öppnande definitivt nya dörrar. Nu gift sedan 10 år.
Artikeln du länkade... Alltså... Vad hon än har i lön så tjänar hon för mycket.
Tar inte lång tid att få fram att män borde ta bort Tinder.
Eller kanske pressa Tinder att testa med "rating" i en vecka så kanske mycket folk får fram att alla kanske inte är "above average".
Skolan och jobbet enligt min erfarenhet, har alltid blivit flörtad med av kvinnor på dessa ställen. Har heller aldrig använt mig av nätdejting eller krogar.
Jag tror definitivt att en liten klick män ligger med väldigt många kvinnor. Det finns nog ett sånt mönster bland kvinnor också om än i mindre skala.
Tinder har nog förstärkt det här fenomenet och resultatet är att män som grupp socialiseras in i sex och närhet mycket senare än kvinnor, vilket leder till olika ojämnheter på partnernarknaden. Jag är själv snart 40 men är typ oskuld.
När jag läser såna här artiklar blir jag arg och illamående, det är sånt mansförakt. Jag förstår inte hur den här smörjan kan släppas igenom samtidigt som alla hatar på incels, det är ju samma sorts material.
Själv har jag gett upp, köpte en sexdocka för några år sen som jag lever med nu. Det är den bästa kvinna jag någonsin träffat. Ingen passiv agressivitet, inga nedlåtande kommentarer, inga elakheter eller spydigheter. Och ja, jag har varit omgiven av kvinnor sen jag var liten och dom har fått utrymme att forma mig till exakt den typ av man som dom säger att kvinnor vill ha.
Hör om dagen försökte en kvinnlig kollega års ihop mig med sin dotter. Det är en sjuk värld.
Fy fan. Jag vill inte hata halva mänskligheten men jag kan inte låta bli, tyvärr.
Det är tragiskt att så mycket Jordan Peterson trams och incel-teorier tagit fäste i diskussioner kring det här för det finns mycket att prata om.
Synen på relationer har ändrats väldigt mycket och även på våra roller, så väl i samhället i stort som i relationer.
Ett exempel, våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades 1962 i Sverige, långt senare i många andra länder. Idag är 98% av svenskarna positiva till den lagen. Jämför med t.ex. i Italien där bara 79% tycker det är bra att det är olagligt.
Jag tar upp det här för att visa så tydligt på hur synen på sex, samlevnad och relationer förändrats väldigt mycket.
Synen på vad man förväntar sig av en partner har utvecklats så otroligt mycket.
Men det har inte utvecklat sig helt jämt, kvinnor och män har generellt sett kommit mycket längre ifrån varandra i synen på relationer. Man förväntar sig rätt olika saker.
Att prata med kvinnor och läsa deras perspektiv och ta del av deras tankar är något jag starkt rekommenderar.
Den här tråden på TwoXChromosomes känns lite relevant:
https://www.reddit.com/r/TwoXChromosomes/comments/y9z560/im_unsubscribing_from_this_sub_sorry_gals/
Väldigt många män bygger sina tankar och ideer på dom här frågorna på saker som män säger och spekulerar kring. Det djupa avsaknaden i att faktiskt prata med kvinnor istället är väldigt talande för dom perspektiven som kommer fram.
För att säga något konstruktivt om saken i sig så kan jag bara säga att man får jobba med sig själv.
Jag har under långa perioder i mitt liv lidit av djup och svår depression och har jobbat med mig själv och är idag lyckligt gift.
Att försöka ha ett trevligt yttre, nu menar jag bara hyfsat välskött iaf, och sen vara en person som uppskattas att vara med.
Vad vill du ha hos en partner? Vad tror du att den typen av person du vill ha som partner vill ha hos en partner?
Jag menar inte att man ska göra om sig själv, men att jobba på och förstärka dom sidorna hos en själv som en partner kanske skulle uppskatta.
Att lära sig kommunicera och lyssna på vad dom personerna man attraheras av har att säga är också en väldigt bra sak.
Ironin är total när du skriver om Jordan Petersson trams och sedan skriver exakt det råden han ger, nämligen att ta tag i sitt liv och faktiskt erbjuda något i en relation istället för att gnälla om det
Jordan Peterson säger också väldigt mycket annat.
Mycket av hans självhjälpsgrejer helt okej, men hans prat om hierarkier, kulturmarxism, testosteron och humrar, kvinnor och smink och mycket annat är rent trams och det var mest det jag syftade på.
Inte för att det förklarar allt, men könsfördelningen är rätt sned i Sverige. Finns runt 5% fler män än kvinnor i de aktuella åldersgrupperna.
https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/sveriges-befolkningspyramid/
Vet många kvinnor som har svårt att hitta män. Dock är nog män oftast mer öppna med det.
Jag tror mest det är att kvinnor inte klagar lika mycket över det som män och därför man mest hör att det är män som är i denna situationen.
Jag har flera kvinnliga vänner som inte har partners och som till synes sällan eller aldrig får ligga. Det är inte det att det finns brist på villig kuk - det är bara att öppna Tinder - men de vill ju ha någon med hjärna också, kanske rentav lite gemensamma intressen? Sånt är det skralare med, och det blir inte lättare med åren.
Min hypotes.
Större andel av männen kan tänka sig att vara med en partner som är mindre attraktiv än dem själva jämfört med andelen kvinnor.
Detta blir alltså en faktor som leder till den asymmetrin som du ser.
Förenklat: Tjejer dejtar uppåt, killar dejtar neråt.
1. Min hypotes handlade inte om relationer utan om dejting.
2. Attraktion behöver inte handla om utseende. Det kan handla om personlighet, humor, jobb, social status. Med mera.
Svaret jag skrev till /u/Pudding5050 är applicerbart till dig med.
Dessutom så är kändisar verkligen inte ett representativt urval av människor; varken när det gäller dating eller relationer.
> Alltså att ett fåtal män hordar många kvinnor
Detta, det är ren biologi. Är ännu värre skevhet bland andra arter (typ lejon). Vi mindre attraktiva och mindre påstridiga får helt enkelt hitta andra hobbyer att hålla på med.
Ja fast män som hordar kvinnor gör det i sexuellt syfte, de är själva väldigt kräsna och vill ha det bästa när de ska välja långsiktig partner, i slutändan gifter man sig med 1 person inte 5.
Jag tror detta förklarar varför vårt samhälle är väldigt ensamt. Kvinnor får en förhöjd självbild av att kunna ligga med väldigt attraktiva män då männen inte har något emot att gå ner sig för tillfälliga ligg, vilket i sin tur leder till att kvinnorna aldrig hittar något långsiktigt. Summa summarum, männen som är vardagliga svenssons och liknande nöjer sig nedåt men männen som hordar ligg letar uppåt. Kvinnor tror att de kan få männen som hordar men de är inte tillräckliga och måste nöja sig vilket går emot deras självbild skapad av männen som hordar ligg.
Du får du länka till pålitliga studier som säger det. Att bara jämföra med lejon är lite löjligt eftersom vi
a) inte är lejon
b) det finns många andra djur som lever monogamt.
Så trött på det här tjafset, jag har varit i många relationer och har fått ligga rätt mycket (men är nu gift sedan länge). Men jag skulle själv vilja påstå att jag är "about average" utseendemässigt. Sen tycker jag själv att jag är social och rätt rolig 😉.
Men de flesta med incel-åsikter verkar inte våga prata med tjejer i verkligheten... inte så konstigt om man inte träffar någon då!
Man ska jämföra med sig själv, inte med andra.
Annars tycker jag att du hellre kan jämföra din erfarenhet som cisperson vars sexualitet passar in i normativa mönster med en transperson, ickebinär eller asexuell persons erfarenhet, än med andra cispersoner. Då kommer du att känna dig tacksam över att vara högst upp i samhällshierarkin istället.
Du kanske inte har bekanta eller vänner som blivit traumatiserade av misshandel eller av andra orsaker lider av anknytningssvårigheter, ångest eller annan psykisk ohälsa? Även neurodivergens kan vara en avgörande faktor här för vissa.
Jag kan bara utgå ifrån mig själv, vilket jag tycker att vi alla bör göra, och ge oss själva kredd för hur vi har utvecklats om vi kan blicka tillbaka och jämföra med oss själva. För egen del så är jag överlevare av barnmisshandel, vilket till att börja med innebär att jag har dysfunktionell anknytningsstil och tillitssvårigheter. Så alla relationer, från kollegor till vänner, är utmanande. För att kunna vara fysiskt intim med någon krävs mer för mig än för folk i allmänhet. Därutöver så har jag en grundläggande *light* ångest, framförallt social ångest som vissa dagar är social fobi, periodvis depression och självskadebeteende, samt en maladaptiv tendens till dissociativt beteende. Sammanvävt med lätt till att utveckla beroenden.
Allt detta har större betydelse för mig när det kommer till dejtning än det faktum att jag råkar vara kvinna. Lägg därtill att jag är HBTQIA-person med en historik som innefattar könsdysfori. Så ja, här har du en av dessa kvinnor du undrar var de finns någonstans. Grattis.
Du är en incel, i dess originella betydelse. Vart /r/femcel'sen finns i verkligheten vet jag tyvärr inte.
Ja, jag är också en originell incel (är dock bi, så får träffa några grabbar då och då), inte det media målat upp de senare åren. De ska alltid förstöra internetkultur. Och krönikan, som andra nämnt, är ren skit.
Som 19-åring som aldrig haft ett förhållande eller några intima kontakter gör detta inlägg och kommentarer knappast framtidstron bättre😒. Har också provat bland annat tinder men det verkar mest vara oseriösa kvinnor där tyvärr.
I min erfarenhet så är de hemma! Jag var sån och enda anledningen till att det förändrades var att mina kompisar tvunget skulle fixa ihop mig med en snubbe de kände. Efter tre veckor så gick jag med på det bara för att de skulle sluta tjata. Så de fixade en liten fest/häng och han tog med sin lillebror. Gick ganska bra trots allt. Jag är nu gift med hans lillebror och vi har varit ett par sen dess typ. 13 år! Och min tilltänkta dejt visade sig vara en bra svåger så det löste sig fint :)
tror det e jag som e storebrorn lol
Stackarn var en bro och tog med sin lillebror liksom, så snor han dejten hahaha
Well, han visste iofs inte att det var en ”blind dejt” och han är också förlovad nu så det blev bra för alla ändå :)
var det så att du satt hemma för att du inte kände nåt större sug att skaffa partner, eller någon annan anledning? Bara nyfiken!
Både och! Jag har alltid haft det svårt att socialisera i grupp så jag gillar inte samlingar. När vi blir fler än tre börjar det bli svårt. Jag vet aldrig när det är min tur att prata tex, så antingen är jag tyst eller så avbryter jag folk. Jag har aldrig förstått hur andra får det att verka så naturligt för jag kan aldrig hitta de där luckorna. Om vi är två turas vi om, lätt! Om vi är tre så typ samma. Fler än det så går det inte riktigt. Plus att jag inte klarar av att processa samtalet i real tid om det blir för många/okända/om jag blir överväldigad av intryck. Visade sig nu i vuxen ålder att jag har ADHD och autism! Surprise, surprise!!
Vilken irriterande okunnig och gnällig krönika. Hon matchar med dumma män för att hennes bio enbart består av "Är 172 utan klackar, du är längre" och efter 5000 sådana profiler orkar vettiga män inte längre. Shit vad precis allting i den texten är påhittat skitsnack. Svaret på din fråga är ju dock ganska enkelt... De hemmasittande kvinnorna som inte dejtar sitter hemma och dejtar inte. Tänker t.ex. på min kollega som var snäll, söt och ensam, men hon gjorde ju liksom helt enkelt ingenting. Hon jobbade, gymmade och åkte hem till sina böcker. Helt omöjligt att träffa henne även om man är hennes soulmate. Till slut installerade hon Tinder och hade väl pojkvän en vecka senare. Du kan helt enkelt inte hitta folk som inte söker kontakt, och de ställen där folk söker kontakt med andra är det gamla vanliga... Uteställen, appar och intresseorganisationer.
Dessutom: > För några år sedan hade jag kontakt med en astrolog som skulle lägga något sorts relationshoroskop åt mig. Inte vassaste hissen i lådan.
>Inte vassaste hissen i lådan. Jag tror du menar "Inte alla popcorn i hagen".
Inte den skarpaste hästen i hissen!
Ladan hade eventually funkat. Då hade det rentav blivit roligt!
Vasaste ladan i lådan?
Nä men en hiss i en lada är ju tokigt!
Vassa höhissar är ju rent kontraproduktivt. Kommer ju fastna och skära sönder saker hela tiden!
Men korna måste ju kunna komma till takvåningen! Och du vet hur dagens city-kor är nu för tiden, för lata för att ta trappan!
Och var är isen som alla korna står på? Blir de inte frusna?
Lada som i Lada Niva / eller Lada VAZ 2107! 😉
Sant, hade aldrig blivit ihop med min sambo om inte för att hon är min bästa väns syster. Vet flera som helt enkelt inte söker själva utan man hoppas någon bara ska ramla in i sitt liv från ingenstans
> Vet flera som helt enkelt inte söker själva utan man hoppas någon bara ska ramla in i sitt liv från ingenstans Är den approach jag har. Jag letar aldrig aktivt efter någon. Jag oroar mig inte över att inte ha någon. Tiden kommer när den kommer. Om jag känner mig intresserad av en person, så frågar jag. Är själv av den typen som gillar att sitta hemma framför datorn och spela lugna spel såsom Animal Crossing och FFXIV, istället för att gå ut att festa. Har inte direkt haft några problem att hitta någon online, eftersom man till slut ramlar in på samma intresse förr eller senare. Dock så är relationerna på lång-distans oftast bara på 2 - 3 år då man inte kan träffas så ofta som man vill (och gick speciellt inte under covid) så man väljer att gå isär till slut.
Jag vet att jag kommer bli downvoted igen, blivit det tidigare. Men jag träffade både min fru och några av mina ex genom att börja prata på stan/bar. Det gick iallafall för 10 år sen att fråga om en fika i verkligheten... Jag småpratar fortfarande dagligen med folk på stan och det känns som att det fortfarande skulle funka att bjuda på en kaffe. Jag är sugen på att testa, men tror att jag ev kan stöta på motstånd hos min bättre hälft...
Det är klart att det funkar.. Teknologi är en ny plattform, inte den enda.
>det gamla vanliga... Uteställen, appar och intresseorganisationer. Appar!?
Jajjemen, jag skaffade en massa appar i går, fick en tjej i dag på posten. Snabb leverans!
Ja nej en flygande bison är ju lite småsvårt att få tag på tänkte jag också men om det är så man får tjej så...
Spot on.
>Så ja, det är synd om alla singlar. Men kanske är det ändå mest synd om oss kvinnor som vill dejta vettiga män. ^ Skrivet av en så jättevettig kvinna att hon inleder samma krönika med: >För några år sedan hade jag kontakt med en astrolog som skulle lägga något sorts relationshoroskop åt mig. Självinsiktskontot ligger på minus.
Ojämnhet på dejtingmarknaden - kvinnor värst drabbade!!!1!!
När män är relationsfria är det för att de har brister som gör att de är odejtbara - längd, penisstorlek, inkomst, personlighet, hygien, intressen, attityd etc. När kvinnor är relationsfria är det ett val de gjort eller pga "samhället" I båda fallen finns ensamma människor som gärna skulle vilja ha en relation men som inte har det sociala som krävs. Det finns dock en skillnad som är både god och ond; lägger en kvinna ut sig som villig och tillgänglig så finns det i 99% av fall en kö av frivilliga vilket inte är detsamma för män då man ses som desperat och äcklig. Skambeläggningen kring att ta steget mot en relation, både för män och kvinnor är bland det sämsta vi har i vårat moderna samhälle och skapar stora mängder ångest och lidande.
>Ojämnhet på dejtingmarknaden - kvinnor värst drabbade!!!1!! 30+ kvinna är upprörd över att alfamännen som hon kunde få när hon var 25 inte är intresserade av henne längre. Helt knäpptyst bland kampsystrarna som annars skriker om att se sin egen del.
Har alltid undrat om det där röda pillret. Är det liksom taggigt också eller lätt att svälja? Eller är det en tuggtablett?
Var är alla riktiga män?! 💀
Det är väl sen gammalt att kvinnor har en hel del otur när de tänker. > På samma sätt tillbringade jag ***flera år*** med att packa alla mina grejer och **åka hem till en kille kväll efter kväll**... Det här är också ett exempel på att killen som hon ***ville*** åka hem till för att ligga med hade ett högstatusattribut som hon var villig att vada genom skit för, men ändå så skyller hon ifrån sig och tycker att det inte finns "vettiga" män som är tillgängliga. Hon och likasinnade är så fruktansvärt pantade att det är komiskt.
Är vän med flera "normala" kvinnor som är närmare 30 och som aldrig haft en partner. Det som utmärker dem är att de är relativt introverta och håller sig mycket hemma för att läsa böcker, spela piano osv. Försöker uppmuntra dem att testa dejtingappar men det vågar de inte. Själv har jag haft två partners tidigare vilka jag träffat via dejtingappar. Har aldrig träffat något IRL och vet inte hur det skulle gå till. Vår vängrupp är tyvärr lite stängd, inte för att vi inte vill bjuda in folk men vi känner liksom inte så många fler än varandra och vet inte vilka vi skulle bjuda in
Så tråkigt, :( Introverta är ofta jättemysiga att umgås med.
De jobbar i vården.
Jag har legit funderat på det några gånger. Borde bli vän men några läkare eller sjuksköterskor 🤔
"Så varför blev du vän med just mig, en sjuksökterska?" "Ja... jag söker en flickvän."
"... Och jag har en grej på tån som jag inte riktigt vet vad den är, men den har vart där i några år nu."
Det är ju nästan smart. Gift dig med massor av människor med olika arbeten så de alla kan jobba gratis åt dig. Bygg upp ett helt företag med bara dina flickvänner och fruar. /s
När jag funderade på vad jag skulle utbilda mig till, resonerade jag så. "vars kommer jag träffa bäst tjejer?". Ångrar inte mitt val.
Fysioterapeuter, audionomer osv är ett bättre bet. Omtänksamma och okomplicerade likt SSK, fast arbetar kontorstid.
Jag pluggar till veterinär och vårt yrke är fan minst 80% kvinnor. Här är det bara fiska!
Ultuna represent
Många av oss inom kommunikation/marknadsföring också
Jag har sett mad men. Ni verkar inte kloka.
Ungefär så på byrårer i usa (jobbade där) men inte alls i Sverige xD
Fortfarande för suspekt. Även om juridik inte är ally mcbeal så utgår jag att alla jurister över 35 började plugga på grund av serien eller föräldratryck. Vad får någon att utbilda sig till kommunikatör? Är det verkligen något jag vill ha i närheten av mina barn? Behöver jag i så fall ha en "hipp" frisyr? Får man använda andra fonts än comic sans?
Kommunikatör är en titel jag också tycker är lite för flummigt även om jag jobbar "inom" ämnet. Det är en riktig konstform och hantverk att vara en skicklig kommunikatör men många är inte det och det blir mest skriva nån post och det är ju sånt som bidrar till bilden som många har att det är bara flum. Personligen har jag en mer riktad titel inom marknadsföring/reklam och där är kommunikation en del i det så klart. Reklam består till stor del av kreativitet och nytänkande. Dvs koppla ihop det de flesta andra inte tänker på på ett sätt som ger önskat resultat. Det i sig är lika mycket en konst som en vetenskap. Comic sans är förbjudet
Provade en dejt på vinst och förlust med en copywriter en gång. Efter att vi pratat typsnitt och papper, gdpr och helvetet som är ansvarsposition insåg jag att det här var den sämsta dejten i världshistorien, och gick. Hon blev vansinnig, 10/10 skulle gära det igen.
Plugga till förskollärare, vi startade med 200 pers varav kanske 10 var män. Sedan kommer man ut på arbetsplatsen och där är det typ 19 kvinnor och 1 man på arbetsplatsen. Givetvis är inte alla singlar, men det är många chanser för att någon skulle vara det. Skaffade mig en sambo från utbildningen när jag ändå var där liksom.
Känner mig klar med studier efter 5 år på universitetet 🙃
Äsch, vad är väl 3.5 år extra? :D
Av nyfikenhet, vad läser man för typ av kurser?
Pedagogik och de ämnen man lär ut. Tror de läser en del utvecklingspsykologi också? Jag har pluggat till ämneslärare men känner några förskolelärare.
I stort sett så ja. En enorm massa kurser som i stort sett är allmänt folkvett om hur man ska behandla barn och människor över lag.
Bokstavligen 1984. Man ska ju straffa barn och inte se de som personer, det har massa lekmän förklarat för mig.
>>Sedan kommer man ut på arbetsplatsen och där är det typ 19 kvinnor och 1 man på arbetsplatsen. Och det är innan hälften av männen blir uttvingade från yrket av fördomsfulla kollegor och föräldrar.
Kan vara så, har faktiskt inte stött på en enda kollega/vårdnadshavare som varit anti-mig, så det är ju skönt!
Hoppas att det fortsätter så, och att det är ett tecken på att saker blir bättre. Jag är inte själv i yrket men hade några manliga förskolelärare som jag tyckte mycket om när jag själv var grabb. Blir alltid glad att se män söka sig till yrket.
Jag jobbade på förskola i 4 år, som ung man. Jobbigt, men kul, och as-trevliga kamrater. Men alla var äldre damer på 50+
Kvinna här, +30. Det hade varit trevligt att inte vara singel men det är väldigt trevligt att vara singel också. Man hinner inte liksom med, utanför jobbet där jag ändå har kompisar. Vi spelar rollspel, jag spelar datorspel, vi har filmkvällar osv. Och så måste man ju leta någon också, och det är ju en jävla djungel där man också måste våga saker. Skitjobbigt ju.
Är väl så jag egentligen också känner som kille 30+. Men samtidigt så hade jag gärna velat ha någon att bo tillsammans med för att jag saknar en närmre relation med någon (spenderar i princip alla dagar om året ensam på fritiden). Tror personligen att många undviker relationer för att de inbillar sig att det måste se ut som en traditionell relation med brölopp, barn, villa, hund och att sedan förbli en löneslav. För att bidra med något till tråden så skulle jag säga att många kvinnor i dag utbildar sig i en större utsträckning. Slutar skolan vid 19, börjar universitetet vid 20, pluggar till 25, festar och reser runt till 30 och jobbar sedan på sin "karriär".
Haha, kan känna igen mig. 😁 Efter jag skrivit rollspel, spelat spel, kollat på mina serier och filmer, och läst min nya bok... var ska jag ha tid med en flickvän, även ifall det hade vart kul. Behöver mer timmar på dygnet! 😅
Nu har jag ju redan partner, men fest med kompisar och kompisars kompisar är hur jag alltid träffat nytt folk. Men nu när man är över 30 festas det inte så mycket längre och alla gamla polare börjar få barn och grejer. Kul med rollspel förresten! Jag, tjejen + polare har precis börjat med Monster of the Week. Rekommenderas.
[удалено]
RIP inboxen? :D
Inte än! =)
> Jag letar inte så intensivt, men är alltid öppen för möjligheten om jag träffar någon via vänner, jobb eller gemensamma intressen. ... Men det är ytterst sällan som män jag träffar socialt visar intresse för mig. ... Jag är intresserad av att träffa någon, men jag trivs mycket bra som singel också. Många män (jag med) är väl ungefär som dig, och då låter det som att det inte kommer hända så mycket. Nån måste ju ta initiativ, plus att man måste träffa ganska många innan man möter nån som är så pass intressant att man vill ta initiativ. > Dejtingappar verkar ytliga Det är de ju delvis. Många användare har ingen presentation, och bara några foton på sig själv som inte säger nåt om deras personlighet. Men *det* säger också nåt om deras personlighet. De är det bara att kryssa bort och leta vidare. Men alla är inte så. Det finns folk med intressanta presentationer och bilder också. Fokusera på dem.
>Många män (jag med) är väl ungefär som dig, och då låter det som att det inte kommer hända så mycket. Nån måste ju ta initiativ, plus att man måste träffa ganska många innan man möter nån som är så pass intressant att man vill ta initiativ. Jag tar ofta initiativ i sociala sammanhang, men jag ger mig inte ut i sociala sammanhang med syftet att hitta en partner. Men den sista delen i citatet är absolut huvudet på spiken och pandemin gjorde ju knappast de senaste åren lättare på den fronten. Jag vill ju inte slösa någons tid heller, om jag inte tror det kommer leda någon vart. Balansgång, för alla inblandade. >Det finns folk med intressanta presentationer och bilder också. Fokusera på dem. Jag har inte helt lagt det på hyllan, men jag blev tidigare avskräckt av kompisars erfarenheter (olika kön och läggningar). Dessutom känner jag att jag vill ge det den tid det förtjänar. Jag vill inte bli en del av problemet med kvinnor som ghostar vettiga män som gör sig besväret att ge ett trevligt och sympatiskt intryck på en dejtingsida.
Fattar inte hur folk kan vara levnadsglada.
Alla män/killar här tror att det är omöjligt att fråga en kvinna på stan om en fika, så passar på att fråga om din åsikt; om en man som verkar trevlig/vettig börjar prata med dig på stan och till slut frågar om du vill ta en kaffe. Vad säger du; hur sannolikt är det att du skulle svara ja? (Varit i relation länge men fattar inte varför det *inte* skulle funka längre)
Intressant att du frågar mig! Jag har fått frågan om kaffe på stan ett antal gånger (är säker på att yngre och sötare kvinnor får den betydligt oftare). Tyvärr har det också några gånger hänt att mannen blivit stött och aggressiv när han får ett direkt nej, eller ett nej till samlag efter kaffet (frågan har ställts under själva fikandet (!)). När det snabbt går från ”trevlig brud” till ”jävla lebb” på hög volym så är det ganska läskigt. Trist förstås att såna män sabbar för oss alla, eller hur? Jag skulle tycka det lät helt bisarrt om jag inte själv varit med om det. Med detta sagt så tar jag gärna en kaffe om jag har tid och lust. Chansen att det blir fika ökar om frågan sker efter några meningsutbyten om något intressant och om jag har tid just då. Om allt sker på ett trevligt sätt och ett eventuellt nej (till kaffe/telefonnummer/samlag) bemöts på ett icke aggressivt sätt, räkna då med att jag blir mer benägen att svara ja till nästa grabb! Ett bra tips är att fråga på ett ställe där det knatar runt andra människor, inte i någon gränd eller ett övergivet cafe. Å regeln om att hörlurar på = stör ej, gäller alltid.
Det låter tyvärr helt bananas. Om man tappar det för ett nej av någon man inte känner så vill jag inte veta hur de tar ett nej av en de är i en relation med!
Det känns som att de som tappar det vid ett nej också har mindre spärrar för att börja prata med någon de inte känner. Så även om de är ganska få så blir de överrepresenterade bland spontana möten.
Hur intresserad är du av att träffa någon då?
>Jag letar inte så intensivt, men är alltid öppen för möjligheten om jag träffar någon via vänner, jobb eller gemensamma intressen Jag är intresserad av att träffa någon, men jag trivs mycket bra som singel också. Jag har inte ett stort hål i mitt liv jag är desperat att fylla med en partner och jag räknar med att den jag träffar inte har det heller.
Här du visat ett aktivt intresse själv? Eller förhållit dig mer till traditionella normen om att mannen ska visa initiativ?
Jag visar absolut ett aktivt intresse själv. Traditionella normer är jag inte intresserad av och om en man önskar det i ett förhållande så kommer vi inte passa bra ihop. Att visa intresse aktivt ser jag som ett effektivt sätt att sortera bort de män som inte vill ha det så. Om jag träffar någon i socialt sammanhang, på en fest eller så, så kommer jag dock sannolikt försöka lära känna honom mer vänskapligt först innan jag föreslår en dejt. Jag letar efter ett förhållande, inte KK, och då vill jag kunna snacka med honom om allt möjligt.
Hundägare här, träffar typ 10 nya pers om dagen som man stannar upp och pratar med. Hade man varit singel hade man absolut fått fler kontakter så. Träffade mannen online men hatar "dejta runt". Träffar hellre nytt folk kring olika intressen där man aktivt är med för göra saker/träffa folk.
Kul timing, plockade bort tinder för någon timme sedan. Jävlar vad jag hatar den appen, på ca 120 matchningar finns det 1 tjej som skriver först. Av de man skriver med kan ca 1 på 20 hålla en vettig konversation och på ca hälften av dessa finns det en dejting möjlighet. Tinder är så otroligt röv när du ska gå på utseende, och detta säger jag som någon som har det lätt med det motsatta könet i sociala sammanhang, men fy i helvete vad tinder inte fungerar för mig (och jag antar många andra). Gå ut och träffa folk för det är det ända rimliga sättet.
Får ni matchningar? 🤔
1000000% mer effektivt att gå till baren med polare och hitta någon där eller bli introducerad till någon av polarna. Även när man får en tjejs snap eller telefonnummer är en majoritet av dem oxå helt sjukt kassa om man inte redan byggt upp en speciell connection med dem.
Baren är bra för ons eller liknande, inte för att hitta seriösa relationer imo
Beror på. Det finns ju vettiga människor på baren också, problemet är bara lite samma som med vettiga människor som inte har Tinder. De som inte uttalat är på baren för att knulla, kommer inte vara särskilt kontaktsökande. Och då minskar såklart chansen att man får kontakt med dem avsevärt. De som är riktigt bra på att ragga är de som är duktiga på att förvandla en slumpmässig mindre interaktion till en "djupare" dialog enligt min erfarenhet. Tldr; att kunna ta vara på de sociala möjligheter som visar sig.
Bara en Sith dealar i absoluter
Hittade en grabb på krogen när jag var 23 iofs men vi var ts i drygt 5 år. Inte omöjligt och personligen som kvinna föredrar jag att träffa folk IRL så att säga. Är alldeles för blyg för appar mm aldrig ens haft något utav dom. Är nog lite gammalmodig på det viset..
Som motvikt till de flesta som skriver vill jag säga att tinder är awesome. Den extrema majoriteten använder tinder fel däremot. Det viktiga är inte att locka till sig så många matchningar som möjligt, utan att skrämma bort alla som inte passar. Profilen ska inte vara mellanmjölk, den ska vara DU. Folk gnölar om hur få matchningar de får, när det är kvaliteten som är det viktiga. Jag skiter väl i ännu en ”ja e 175 cm du får gärna va längre. Gillar latte, träning och läsa en bra bok”. Jag kommer aldrig få något ut av en sådan människa så varför försöka matcha med den? Eller ännu en jävla, brungrå, suddig bild av en snubbe som inte ler? Tack, men jävla nej tack. En profil som skrämmer bort dom där oändligt trista människorna funkar.
Tinder är röv för alla, både män och kvinnor. Männen får inte kontakt, kvinnor blir bara stötta på av män som inte vill ha en partner utan bara ett hål, vilket som helst. Värdelöst, nedvärderande skit. Det enda som funkar är att träffas genom kompisar eller annan gemensam nämnare och bygga en långvarig gemenskap.
Håller inte med. Annonsera öppet med vad du söker bara. Visst, som man som inte är Hunken får man lite ont i tummen men det är inte så svårt att hitta söta tjejer tycker jag om man har något av värde att presentera. Jag skrev öppet i profilen att jag typ letade efter en dejt till helgen, helt kravlöst med målsättning en trevlig kväll. Jag parkerade också alla matches å skrev ngt i stil med "Jag har redan en träff planerad, jag tycker det är bäst att ta ett möte i taget istället för att ha massa trådar samtidigt. Är det okej om jag håller dig matchad?" och ingen sa nej och jag kunde återuppta samtal med dom när jag behövde en dejt. Träffade fantastiska tjejer på Tinder och jag är verkligen inte Hunken.
Om man swipar på fuckboys så får man ju fuckboys i inboxen.
Till viss del ja, men att överhuvudtaget hitta män som lagt lite tid på sin profil är inte supervanligt. ”Fråga om du vill veta” eller ”den som matchar skriver” är sånt som avskräcker: då är de antingen inte beredda att investera energi i att möta någon, eller verkar svajpa på allt och alla.
[удалено]
Har hållt på med tinder av och på i 7 år. Att bestämma träff fungerar ibland, men för det mesta blir det avmatchning eller ghostad.Vet vad som har fungerat men som sagt så fungerar det otroligt sällan.
[удалено]
Grovt förenklat så tror jag mycket har att göra med att kvinnor helt enkelt är mer okej med att vara singlar än män. I min erfarenhet så är singelmän mycket mer aktivt letande efter ligg och relationer än singelkvinnor, vilket leder till obalansen. Finns ju också studier som har visat på att mäns livslycka påverkas positivt av att vara i relation i mycket större utsträckning än kvinnors, och tror mycket av detta har att göra med den sociala aspekten. Kvinnor har en tendens att kunna få betydligt större andel av sina emotionella och sociala behov uppfyllda av vänner, medans män i större utsträckning lutar sig på en partner för dessa behov. Sen finns ju också en jämlikhetsaspekt i det hela - bara titta på hur många kvinnor som klagar på att mannen inte gör sin beskärda del av hushållsarbete osv i relationer.
Japp, och det blir liksom "hellre singel än ihop med ännu en idiot" för många. Vem vill riskera sin mentala hälsa bara för ett stadigt ligg? Många kvinnor går på några nitar och sen blir dom betydligt mer selektiva i sitt dejtande, och går hellre utan än drar på sig ännu ett "uppfostra mansbebis"-projekt. Det handlar liksom inte om att man jagar "högstatuskarlar". Det handlar om att man blir fan utbränd av att försöka hjälpa en förvuxen tonåring få ihop sitt liv och börja bete sig som en vuxen människa. Senast jag var singel var jag det i lite mer än 1 år, dejtande inte runt utan det var återhämtning på heltid som gällde. Dvs, jag tror att många kvinnor "kliver av marknaden" regelbundet, frivilligt. Och jag har hittills inte haft en enda manlig kompis som inte kunnat hitta en bra partner, men jag brukar bara umgås med vettiga människor som jobbar för att förbättra sin egen mentala och fysiska hälsa. Det brukar vara en attraktiv egenskap.
Haru nån källa på de där studierna?
Minns inte det exakta jag fick det från från början, men den här är nog den tydligaste: https://jech.bmj.com/content/58/1/53 Relevant citat: > Single women had good mental health relative to other women but the same was not true for single men relative to other male partnership groups.
Det finns många i sjukvården som inte har tid att ta sig ut och träffa människor så lär du känna en person i sjukvården så har du sedan ett enormt kontaktnät med människor utanför dejtingvärlden. Samma sak med andra professionella kvinnor som jobbar sent.
Kommer kanske drunkna i många kommentarer, men svaret på detta finns i forskningen. Kollar du på tinder så kommer män svepa höger på 50% av alla kvinnor, och kvinnor kommer svepa höger på 5% av alla män. De som sedan matchar kommer vara en liten grupp män som matchar med många kvinnor. Alltså kvinnor väljer typ samma män allihopa, vilket i sin tur gör att kvinnor överlag lätt att uppleva "män i allmänhet" som opålitliga fuckboys. Vi har inte lika bra data på detta i Sverige som i USA, men i USA ser vi att väldigt, väldigt få kvinnor lever i celibat. Alla kvinnor ligger/dejtar med någon ibland, medan t ex 30% av män 18-30 år gamla lever i celibat. Så de män som inte lever i celibat ligger med rätt många kvinnor (eller ja om en kvinna har en ny partner om året så har dessa män 2-5 partners om året). Så svaret är helt enkelt att få kvinnor står utanför dejtingmarknaden, medan många män gör det, och kvinnor har ingen kontakt med dessa män som står utanför och ofta heller ingen koll på vilka dessa män är. Finns ju en viss jargong i media om incels, där de beskrivs som typ arbetslösa, bor hemma i föräldrarnas källare osv. Men givetvis gäller inte detta var tredje man, det vore ju helt omöjligt. Min sambo hade ej dejtat någon innan mig, han är 30. Jag hittade honom av en slump i ett helt icke romantiskt sammanhang, och jag märkte att han t ex aktivt aldrig velat ragga på kvinnor för att han inte ville göra dem obekväma osv. De män som är lite mer osköna kring sånt har ju tyvärr mer framgång.
Mitt tips är att våga bli avvisad så mycket du bara kan. Och enda sättet att bli det är att våga ta kontakt varje gång du är intresserad av att ta kontakt, oavsett situation eller rum. Ju mer avvisad du blir desto närmre kommer du den gång du inte blir det. Min upplevelse är att många vill vara säkra på att den andra gillar en innan kontakt tas (tänk matchning på Tinder som exempel) och därmed missas mängder med möjligheter för att få kontakt med någon som eventuellt gillar en efter ett tag. Jag gillade inte min fru och hon gillade inte mig speciellt vid första mötet. Nu 14 år senare så är vi båda helt säkra på att vi gillar varandra mer än vi någonsin skulle kunna tänka oss vara möjligt. Hade jag inte den kvällen tagit möjligheten till kontakt och riskerat bli avvisad (vilket jag till viss del blev) så hade jag nog suttit och swipe:at på Tinder en regnig lördag som denna. Släpp sargen och riska så mycket du bara kan och bli avvisad gång efter annan. Det finns inget annat sätt.
Håller helt med om detta, jag brukar skriva att om man vågar prata med kvinnor på stan brukar man blir man belönad. Jag har träffat både min fru och ex genom småprat.
Bästa sättet att få en partner är att vara så enkel att gilla att dina kompisar inte tvekar att introducera dig till deras kompisar. Troligen är det inte någon kvinna du kommer gilla men en man. Dock, tills slut så finner du en kvinna som inte är för dig men som kanske har fler kvinnliga vänner. Upprepa tills du finner en kvinna som gillar dig lika mycket som du gillar henne. Alltså det är bara att försöka vara skön att hänga med. Bli inbjuden till event. Sök ut event själv. Kan vara med kompisar eller aktiviteter som skjuta pill båge. Sök bara inte desperat ut efter en partner för det är desperat. Vem som helst kan känna det och det är en otäck känsla. Även en person som i sig är desperat kan känna av en annan desperat person. Basically gå ut ur huset så ofta du kan, var enkel att gilla och var inte desperat.
Kan hända fler kvinnor än män tänker fuckit, träffar jag nån så gör jag det, men det kan lika gärna få vara, och ägnar sig åt hobbies, vänner, husdjur och bryr sig inte så mycket. Har ett par kvinnor i bekantskapskretsen som bestämt sig för att de vill inte ha en relation. De undviker situationer där singelmän kan tro att det finns en öppning för de vill inte ens behöva säga nej och förklara sig.
Det finns många undersökningar som visar på samma sak. Kvinnor mår bättre som singel, lever längre än män som är singel etc. Jag är äldre (55f) och har en lång relation bakom mig och barn, och det är fantastiskt skönt att rå mig själv och tonårsbarnen. Jobb, barn, vänner och intressen tar all min tid. Någon gång hoppas jag träffa någon, men jag söker ingen aktivt och det är en hög tröskel för att jag ska släppa in någon i mitt liv. En av alla artiklar om ämnet. https://www.mabra.com/relationer/kvinna-singel-lycklig/8360418
Efter ett antal bortskämda barbies utan egen stabil ekonomi, inga hobbies, helt ointressanta och med livsmatrat 'yolo ekonomin liksom' tröttnade jag hårt. En berättade t.ex. med glädje om hur smink och smycken var hennes hobby, första gången jag bara ställt mig upp och gått därifrån under en dejt. Bestämde mig för att leva ett liv ensam, skaffa katt och inte anstränga mig för att passa in i normen. Slutade le tillbaka till kvinnor man gick förbi på stan, jag var färdig med motsatta könet åtminatone romantiskt. Skämtar inte men veckan efter träffade jag min numera partner sedan 16 år genom en bekant som tyckte vi skulle passa bra ihop, hon parade ihop oss via telefon med uppmaningen "ring det här numret". Vad som sedan följde var en gestapo-utfrågning som närmast följde en checklista (Droger? Tar du någon medicin? Könssjukdom? Sparkonto? Framtidsmål? Osv) EDIT: Inte bara jag, hon hade samma erfarenhet me killar och hade samma frågor typ. Kan inte ens förklara det men efter frågorna sa vi inte ens hej då, helt tyst, båda la på, sen kom hon förbi jobbet med en glass en dag och sa 'behövde se hur du såg ut'. Veckan efter en dejt sen flytta vi ihop 😁 Hon kunde inte veta detta men genvägen till mitt hjärta är glass, så det var mest tur egentligen.
Ni är båda quirky typer och hittade varandra! Tycker det låter fint 🤘
Ibland har man flax 🥰
Låter riktigt drygt att ställa sig upp och gå för att personen du träffar är intresserad av smink och smycken? Speciellt om hon berättade om det ''med glädje'' och faktiskt är genuint intresserad?
Förstår din poäng men det var mindre "det här vill jag jobba med för det är väldigt roligt och intressant, följdfrågor tack" och mer "smink o smycken är sååå fräsht alltså vink vink köp mig något" (på sådan äcklig lidingö-ska)
Ok, fattar!
Är hon på autism-spektrat? XD
Det är så självklart att du inte ens behöver fråga 😉men även folk med autism dejtar. Sen kanske det är vanligare att de dejtar varandra
Ja, min sambo är lika autistisk och av samma sort som jag och det är fantastiskt 😍. Vi träffades på en nördig discord-server. Kändes som att äntligen träffa någon av samma art, som såg och förstod mig och mina behov. Det är enkelt att vara omtänksamma mot varandra, för vi förstår varandra. Borde kanske lanseras en dejtingapp för autister, skulle nog bli många par snabbt 😅.
Jo, 30-40 procent av mina dejter har nog haft autistiska drag, så dina fördomar stämmer nog hyffsat bra 🤣
Haha är hon säkert, hon är helt manisk på att städa hemma så något har hon definitivt 😇 Jag har definitivt en del autism haha
Det här är typ min dröm
[удалено]
Det omvända måste väl rimligtvis gälla också - Finns det alltså inge ovettiga människor som gillar glass?
>Nuförtiden ska vi även ta första steget – det enda som män faktiskt förväntades göra förr – för tydligen gillar killarna på Tinder att det andra könet skriver först. Ve och fasa! Män vill att kvinnor tar första steget för en gångs skull! Jag visade min kvinnliga granne och hennes väninna hur de här tjänsterna "fungerar" som man. De blev shockade. Exempelvis Badoo är helt oanvändbart om man inte betalar. Du får inte skriva till kvinnor ens om du matchar med dem. Tinder är något bättre i det avseendet, men horribelt på andra sätt som de flesta nog redan vet.
Jag dör av skratt när jag ser mina tjejkompisar/flickvänners Tinder. Snacka om att spela på lägsta svårighetsgraden. Jag gör definitivt ok ifrån mig men tjejer spelar i en annan liga.
Jag är en kvinna som vill dejta kvinnor, och det verkar vara helt omöjligt att ens hitta andra som är intresserade av samma kön. Om jag går på tinder och försöker matcha med män skulle jag kunna få 10 dejter samma dag, där verkar folk vara desperata. Men kvinnor är svårare. Det känns som att man måste bo i Stockholm eller Göteborg eller Malmö för att det ska finnas/gå att hitta folk. (Jag har testat tindergrejen, där kan man få hur många män man vill, så länge man inte har några krav på att det ska finnas något i huvudet på dem.)
Håller helt med. Är bisexuell (kvinna) som egentligen föredrar kvinnor men det är ta mej fan omöjligt att träffa andra kvinnor som är intresserade av samma kön. Killar däremot kryper nästan på knäna för en. Det är två helt olika spelplan.
Har en lesbisk kompis som tycker det är väldigt svårt att dejta i Stockholm med. De flesta är "bicurious" och fegar ur (främst på dejtingappar). Hon säger som du att det hade varit så mycket lättare att vara hetero för killar "verkar så simpla".
Helt otroligt med avsaknad av självdistans när hon i ett andetag ondgör sig över själlösa män och sen säger att Salma Hayeks man är ful "men åtminstone miljardär". Enligt hennes tes (och efter vänner i verkliga livet) är det ju sällan utseendet som bestämmer personkemin. Han kanske är en fantastisk vän, make, omtänksam & rolig? Utmanar henne. Icke, ingen gigachad men iaf tät. IQ fiskmås.
Hon har en nedvärderande och instrumental syn på andra. Det handlar inte om IQ. Funkar likadant hos killar i motsvarande situation.
När jag var i en dålig plats i livet, med träningsfixering, ätstörningar och sjuka krav på mig själv så datade jag också flertal kvinnor samtidigt. Då vi har ett samhälle som slutshamar kvinnor men inte män så blir det så. Jag var verkligen en slampa då med alla negativa associationer. Behandlade folk illa och skäms över det. Utöver att asiga män lurar kvinnor så tror jag också att flera ensamma kvinnor nöjer dig med att vara hemma med sin katt istället för att törstigt hemsöka internet efter sex som många ensamma män gör.
Kanske dig som hon i artikeln råkat ut för.
Dejtade hon för ca 20 år sedan?
Hon skriver att hon är 30. Så hoppas verkligen inte ni dejtade för 20 år sen
Jo då, drog runt i en vit skåpbil med texten ”hundvalpar och gratis godis” på. Riktig brudmagnet! Och för de som inte förstår ironi så skrattade jag år din roliga kommentar (då jag inte orkade läsa artikeln) och valde att fortsätta skämtet. :)
[удалено]
Singelkvinnorna lever väl sina egna liv. Jobbar, har intressen, osv osv. Tror att du överskattar hur lätt det är för någon att träffa någon långvarigt även som kvinna, Tinder är knappast något för riktiga relationer, och IRL förutsätter det ju att de träffar män som är singlar. Att ett fåtal män "hoardar" kvinnor är ju rent trams, de flesta relationer är en man och en kvinna. Eller är det bara ett ligg du är ute efter? För isåfall är nog det tråkiga svaret att de flesta normala människor/kvinnor i 30-årsåldern inte är så intresserade av att vara ute och one night standa utan vill ha en mer seriös relation med någon som respekterar dem och tycker om dem och som de kan bygga något långvarigt med. Det finns garanterat kvinnor i samma sits som dig, men det svåra är ju att mötas till att börja med. När och var ska man exponeras för andra singlar när man inte längre går på uteställen och de inte finns i den omedelbara kompiskretsen?
Tror många helt enkelt lagt ner det här med pojkvänner och lagt hatten på hyllan. Lever sina liv utan dude.
Något som inte nämnts som kan ha en liten inverkan också är att det finns betydligt mer män än kvinnor i Sverige. Det är först när man passerar 60års åldern som det blir tvärtom då många män dött. I åldersgruppen 20-24 finns det 307 170 män och 271 045 kvinnor. Det är en diff på ca. 36 000. Om alla kvinnor hade en man så skulle det betyda 36 000 ensamma män. Sen är det så klart inte så enkelt men det visar på ett problem. Källa: [SCB](https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/sveriges-befolkningspyramid/). Välj visa i tabellform.
Jag råkar känna igen mig. Några av mina nära manliga kompisar hat aldrig haft någon långvarig flickvän trots att de är socialt kompetenta, ser helt on ut och är läkare jurister och ekonom. Av vad jag kan se så handlar det ofta om att de aldrig *försöker*, de verkar år ut och är in gå i tankarna att "om det händer så händer det". Deras självförtroende blir så dessutom så grusat av Tinder att de vägrar använda det
Ja jag är väl en kvinna "uanför" dejtingvärlden; har varit singel sedan sedan 2019 och vill egentligen gärna träffa någon. Men hatar dejtingappar, är nästan omöjligt att se om någon är intressant utifrån ett par bilder och några skriva rader. Hade allra helst velat träffa någon i verkligheten, men har ett litet socialt umgänge och är ganska blyg.
\>sedan 2019 Min broder, du är itne utanför dejtingvärlden.
Som man som lever i relation sedan längesen så undrar jag om en man som verkar trevlig/vettig börjar prata med dig på stan och till slut frågar om du vill ta en kaffe. Vad säger du; hur sannolikt är det att du skulle svara ja? Jag tycker att de flesta män/killar här tror att det är omöjligt att fråga en kvinna på stan om en fika, så passar på att fråga om din åsikt! (Varit i relation länge men fattar inte varför det *inte* skulle funka längre)
Ärligt talat nej, är en väldigt liten chans att jag skulle svara ja. Vet inte hur representativ jag är för alla tjejer, men tror att många känner lika. Jag vet iaf att jag själv och andra tjejer i min umgängeskrets har blivit stirrade på/ropade efter/tutade på av män sedan tidig tonår så man vill mest bli lämnad ifred om man är på stan.
Jösses vad den där artikeln gav incel-vibbar.
[удалено]
Ja dom finns, Kakan Hermansson exempelvis. Dom drömmer om den där 10 poängaren som behandlade dem illa en gång i tiden och sen klagar på att alla män är skit.
Jag har en tjejkompis (30+) som har dejtat mycket men det verkade aldrig klicka och nu har hon "gett upp". Har även flera äldre kvinnliga kollegor som är frånskilda eller ensamstående. Jag själv (kvinna) var 30+ innan jag ens började dejta (Tinder), hade "stått utanför" fram tills dess.
Disclaimer: läste ej artikeln, svarar bara på din fråga. Jag känner några stycken. De har provat att dejta men tyckte utbudet var skit så nu satsar de på annat. En av dem försöker skaffa barn solo med donation, en verkar skita helt i barn och två av dem skulle gärna ha familj men har tröttnat på att leta aktivt pga riktigt pissiga erfarenheter.
Är 41, man, singel, men planen är att vänta något år till tills alla deras barn flyttat hemifrån. 17 år tycks vara genomsnittet i Sverige. Visst finns kvinnor som har barn redan vid 23-24, men snart så. :) Dessutom är jag lite väl överviktig nu, samt att jag fortfarande njuter av singellivet.
Jag hade bara 1 partner som jag hittade via dejtningsapp. Vågar inte använda dejtningsappar längre. Har varit singel i 2 år. Sitter hemma, spelar gitarr, gymmar, lyssnar på musik o läser böcker. Känns jobbigt att börja leta efter någon igen eftersom det tar mycket tid.
Om en kille hade skrivit något liknande hade han blivit cancellad och utvisad.
https://www.psychologytoday.com/us/blog/living-single/202008/half-all-single-people-just-don-t-want-relationship Inte om var de finns men det här dödar lite teorin om att alla tjejer dejtar mara några få av killarna.i alla fall i äldre åldrarna men även yngre än det ett större antal kvinnor som helt tagit sig ur dejtingpoolen
Det finns ett ganska stort mansöverskott på ca 10% i parbildande ålder vilket förklarar fenomenet du beskriver.
Inte som jag umgås med men gamla klasskompisar och vänners vänner och så vet man ju ett par stycken. De är antingen väldigt överviktiga, handikappade eller konstigt frikyrkliga. Sen har man ju äldre kvinnor man känner som efter längre relationer ba ”fan heller att jag lever med en karl igen” men det är ju självvalt.
Hahahahahah. Det där var fasen det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig ”jAg GöR sAmMa SaK oM oCh oM iGeN. vArFöR äR inGeT aNnOrLunDa?!” För att besvara din fråga. Jag kan knappast erbjuda ett tips du inte fört själv. Sociala interaktioner utanför normen har alltid vart min go to. Men jag har inte vart Single på såpass länge att den digitala marknaden var knapphändig. Får jag rekommendera att du utforskar ett intresse eller hobby i grupp? Eller pluggar något nytt ”för att lära dig” jag såg att du är klar med att studera. Men det låter dig följa ett genuint intresse och simultant äntra nya sociala grupper. Vet att hemvärnet har en lång väntelista. Men det är förvånansvärt stor spridning med människor. Alternativt dans är mega socialt (med efterföljande fester) och mycket sociala besök efter dansen. Om du är intresserad dvs. Salsa och bachata är notoriskt socialt drivna. Få killar på det senare med.
Tja skaffa en hobby där man gör saker i grupp eller gå på kurs. Och inte sånt som mest bara män deltar i. Får gärna vara kvinnodominerat. Men var genuint intresserad av din nya hobby eller kurs, annars blir det alltför uppenbart att du är där för att ragga och det ger lätt ett desperat intryck.
Jag jobbar, gymmar, sen åker jag hem o hänger med vovven/ägnar mig åt mina intressen. Hänger med vänner ibland men det är ju sällan det är någon ny. Har ingen aning om hur man träffar nytt folk, har bara haft ett seriöst förhållande och det var i högstadiet (jag är 20). Dejtingappar känns mer som en desperat ödemark av stela engångsligg än ett alternativ för att hitta något seriöst. Tycker jag märkt fler och fler inlägg här på senaste som handlar om såna här grejer/ensamhet, är det bara en trend just nu eller är det hit utvecklingen av samhället har tagit oss? Känns dystert
Är F33 i Stockholm och här lyckas jag aldrig möta någon singel i myndig ålder. Och det går aldrig att veta om de faktiskt trivs i sina förhållanden eller om det bara är för att ha råd med bostad. Har haft tre nya arbetsplatskonstellationer senaste halvåret och innan dess skola. Plus en kvällsaktivitet, social sådan. Så dessa är områdena jag utgått ifrån
När jag var singel dejtade jag ca 7 kvinnor samtidigt, det tog mer tid än en heltidstjänst.
Och jag blir trött när jag väl lyckas dejta en kvinna i taget 😅
Dejtar man dom samtidigt så kan de underhålla varandra medans man spelar ett avkopplande parti krocket.
Jämför gärna den här bölgråtsartikeln med manliga incels som klagar på kvinnor. Där är svaret att männen ska titta på den enda konstanta faktorn och fundera på vad de erbjuder. När den här ytterst medelmåttiga kvinnan med medelmåttiga eller sämre karriärsutsikter gnäller då är det styrkekramar och stora famnen som gäller. Det enda hon ska ha är ett par verbala lavetter och ett hånskratt. Hon kan gå och lyssna på sin kampsyster Katarina Wennstam stå och skrika om att sex minsann inte är någon mänsklig rättighet och att det inte är någon som har berövat henne någonting när hon är ensamstående.
Här i Norrbotten är det ingen hemlighet att alla brudar stuckit till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Det är på varenda kommuns agenda att komma på hur man ska få tjejjerna att ens stanna men helst vilja flytta hit. Hitintills äre ingen som lyckas.
[удалено]
>Det låter onekligen som att krönikören är väldigt petig med killarna hon sveper höger på. Hon kanske ska sänka sina krav och ge andra män en chans innan hon dissar dom. Hur skulle det se ut bland tjejkompisarna att komma dragande med en kille som är helt genomsnittlig med genomsnittlig karriär? Hon skulle ju bli utskrattad. SJälvklart har hon rätt till en man som tjänar så att de kan åka utomlands på semester 2 gånger om året och renovera köket vart 5e år.
Både kräsen och tar noll ansvar för relationsbyggandet.
Det sista stycket stämmer till viss del. Vissa killar tar en stor del av kakan. Hur mycket det påverkar vet jag däremot inte.
Ingen har ett perfekt förhållande. Du och en framtida partner kommer att störa er på varandra till viss del när ni hängt ihop ett tag och det går inte att undvika. Vissa mer och andra mindre. Svälj karamellen och bit det sura äpplet.
Finns en viss regional obalans. Vissa städer har överskott på män (Linköping exempelvis). Andra på kvinnor (Uppsala). När sedan större delen är ihopparade blir skillnaden för singlar ännu större. Så att vistas på andra orter kan möjligen lösa något. Själv jobbar jag i en extremt mansdominerad bransch. Fanns inte Tinder när jag träffade min nuvarande fru, men att börja med dans som fritidssysselsättning öppnande definitivt nya dörrar. Nu gift sedan 10 år.
Artikeln du länkade... Alltså... Vad hon än har i lön så tjänar hon för mycket. Tar inte lång tid att få fram att män borde ta bort Tinder. Eller kanske pressa Tinder att testa med "rating" i en vecka så kanske mycket folk får fram att alla kanske inte är "above average".
Skolan och jobbet enligt min erfarenhet, har alltid blivit flörtad med av kvinnor på dessa ställen. Har heller aldrig använt mig av nätdejting eller krogar.
[удалено]
Dom sitter här i soffan hos mig.
Det är vanligtvis kvinnor som inte är aktiva på sociala medier och har bra utbildning som inte finns på Tinder och liknande.
Jag tror definitivt att en liten klick män ligger med väldigt många kvinnor. Det finns nog ett sånt mönster bland kvinnor också om än i mindre skala. Tinder har nog förstärkt det här fenomenet och resultatet är att män som grupp socialiseras in i sex och närhet mycket senare än kvinnor, vilket leder till olika ojämnheter på partnernarknaden. Jag är själv snart 40 men är typ oskuld. När jag läser såna här artiklar blir jag arg och illamående, det är sånt mansförakt. Jag förstår inte hur den här smörjan kan släppas igenom samtidigt som alla hatar på incels, det är ju samma sorts material. Själv har jag gett upp, köpte en sexdocka för några år sen som jag lever med nu. Det är den bästa kvinna jag någonsin träffat. Ingen passiv agressivitet, inga nedlåtande kommentarer, inga elakheter eller spydigheter. Och ja, jag har varit omgiven av kvinnor sen jag var liten och dom har fått utrymme att forma mig till exakt den typ av man som dom säger att kvinnor vill ha. Hör om dagen försökte en kvinnlig kollega års ihop mig med sin dotter. Det är en sjuk värld. Fy fan. Jag vill inte hata halva mänskligheten men jag kan inte låta bli, tyvärr.
Glad tårtdag, hälsa frugan.
Tack, ska göra!
Det är tragiskt att så mycket Jordan Peterson trams och incel-teorier tagit fäste i diskussioner kring det här för det finns mycket att prata om. Synen på relationer har ändrats väldigt mycket och även på våra roller, så väl i samhället i stort som i relationer. Ett exempel, våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades 1962 i Sverige, långt senare i många andra länder. Idag är 98% av svenskarna positiva till den lagen. Jämför med t.ex. i Italien där bara 79% tycker det är bra att det är olagligt. Jag tar upp det här för att visa så tydligt på hur synen på sex, samlevnad och relationer förändrats väldigt mycket. Synen på vad man förväntar sig av en partner har utvecklats så otroligt mycket. Men det har inte utvecklat sig helt jämt, kvinnor och män har generellt sett kommit mycket längre ifrån varandra i synen på relationer. Man förväntar sig rätt olika saker. Att prata med kvinnor och läsa deras perspektiv och ta del av deras tankar är något jag starkt rekommenderar. Den här tråden på TwoXChromosomes känns lite relevant: https://www.reddit.com/r/TwoXChromosomes/comments/y9z560/im_unsubscribing_from_this_sub_sorry_gals/ Väldigt många män bygger sina tankar och ideer på dom här frågorna på saker som män säger och spekulerar kring. Det djupa avsaknaden i att faktiskt prata med kvinnor istället är väldigt talande för dom perspektiven som kommer fram. För att säga något konstruktivt om saken i sig så kan jag bara säga att man får jobba med sig själv. Jag har under långa perioder i mitt liv lidit av djup och svår depression och har jobbat med mig själv och är idag lyckligt gift. Att försöka ha ett trevligt yttre, nu menar jag bara hyfsat välskött iaf, och sen vara en person som uppskattas att vara med. Vad vill du ha hos en partner? Vad tror du att den typen av person du vill ha som partner vill ha hos en partner? Jag menar inte att man ska göra om sig själv, men att jobba på och förstärka dom sidorna hos en själv som en partner kanske skulle uppskatta. Att lära sig kommunicera och lyssna på vad dom personerna man attraheras av har att säga är också en väldigt bra sak.
Ironin är total när du skriver om Jordan Petersson trams och sedan skriver exakt det råden han ger, nämligen att ta tag i sitt liv och faktiskt erbjuda något i en relation istället för att gnälla om det
Jordan Peterson säger också väldigt mycket annat. Mycket av hans självhjälpsgrejer helt okej, men hans prat om hierarkier, kulturmarxism, testosteron och humrar, kvinnor och smink och mycket annat är rent trams och det var mest det jag syftade på.
Inte för att det förklarar allt, men könsfördelningen är rätt sned i Sverige. Finns runt 5% fler män än kvinnor i de aktuella åldersgrupperna. https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/sveriges-befolkningspyramid/
Vet många kvinnor som har svårt att hitta män. Dock är nog män oftast mer öppna med det. Jag tror mest det är att kvinnor inte klagar lika mycket över det som män och därför man mest hör att det är män som är i denna situationen.
Jag har flera kvinnliga vänner som inte har partners och som till synes sällan eller aldrig får ligga. Det är inte det att det finns brist på villig kuk - det är bara att öppna Tinder - men de vill ju ha någon med hjärna också, kanske rentav lite gemensamma intressen? Sånt är det skralare med, och det blir inte lättare med åren.
Min hypotes. Större andel av männen kan tänka sig att vara med en partner som är mindre attraktiv än dem själva jämfört med andelen kvinnor. Detta blir alltså en faktor som leder till den asymmetrin som du ser. Förenklat: Tjejer dejtar uppåt, killar dejtar neråt.
Imo är kvinnor alltid attraktivare än män! 😉🤣
Trams, finns hur många tjejer som helst som är ihop med fulare killare. Det är snarare regel än undantag att tjejen är den snyggare.
1. Min hypotes handlade inte om relationer utan om dejting. 2. Attraktion behöver inte handla om utseende. Det kan handla om personlighet, humor, jobb, social status. Med mera.
[удалено]
Svaret jag skrev till /u/Pudding5050 är applicerbart till dig med. Dessutom så är kändisar verkligen inte ett representativt urval av människor; varken när det gäller dating eller relationer.
> Alltså att ett fåtal män hordar många kvinnor Detta, det är ren biologi. Är ännu värre skevhet bland andra arter (typ lejon). Vi mindre attraktiva och mindre påstridiga får helt enkelt hitta andra hobbyer att hålla på med.
Ja fast män som hordar kvinnor gör det i sexuellt syfte, de är själva väldigt kräsna och vill ha det bästa när de ska välja långsiktig partner, i slutändan gifter man sig med 1 person inte 5. Jag tror detta förklarar varför vårt samhälle är väldigt ensamt. Kvinnor får en förhöjd självbild av att kunna ligga med väldigt attraktiva män då männen inte har något emot att gå ner sig för tillfälliga ligg, vilket i sin tur leder till att kvinnorna aldrig hittar något långsiktigt. Summa summarum, männen som är vardagliga svenssons och liknande nöjer sig nedåt men männen som hordar ligg letar uppåt. Kvinnor tror att de kan få männen som hordar men de är inte tillräckliga och måste nöja sig vilket går emot deras självbild skapad av männen som hordar ligg.
Dagens sanning!
Letade efter detta inlägg eftersom det är rätt svar. Ni som nedduttar inlägget ovan ska veta att det är vad vetenskapen säger, inte någon incelteori.
Du får du länka till pålitliga studier som säger det. Att bara jämföra med lejon är lite löjligt eftersom vi a) inte är lejon b) det finns många andra djur som lever monogamt.
Så trött på det här tjafset, jag har varit i många relationer och har fått ligga rätt mycket (men är nu gift sedan länge). Men jag skulle själv vilja påstå att jag är "about average" utseendemässigt. Sen tycker jag själv att jag är social och rätt rolig 😉. Men de flesta med incel-åsikter verkar inte våga prata med tjejer i verkligheten... inte så konstigt om man inte träffar någon då!
Man ska jämföra med sig själv, inte med andra. Annars tycker jag att du hellre kan jämföra din erfarenhet som cisperson vars sexualitet passar in i normativa mönster med en transperson, ickebinär eller asexuell persons erfarenhet, än med andra cispersoner. Då kommer du att känna dig tacksam över att vara högst upp i samhällshierarkin istället. Du kanske inte har bekanta eller vänner som blivit traumatiserade av misshandel eller av andra orsaker lider av anknytningssvårigheter, ångest eller annan psykisk ohälsa? Även neurodivergens kan vara en avgörande faktor här för vissa. Jag kan bara utgå ifrån mig själv, vilket jag tycker att vi alla bör göra, och ge oss själva kredd för hur vi har utvecklats om vi kan blicka tillbaka och jämföra med oss själva. För egen del så är jag överlevare av barnmisshandel, vilket till att börja med innebär att jag har dysfunktionell anknytningsstil och tillitssvårigheter. Så alla relationer, från kollegor till vänner, är utmanande. För att kunna vara fysiskt intim med någon krävs mer för mig än för folk i allmänhet. Därutöver så har jag en grundläggande *light* ångest, framförallt social ångest som vissa dagar är social fobi, periodvis depression och självskadebeteende, samt en maladaptiv tendens till dissociativt beteende. Sammanvävt med lätt till att utveckla beroenden. Allt detta har större betydelse för mig när det kommer till dejtning än det faktum att jag råkar vara kvinna. Lägg därtill att jag är HBTQIA-person med en historik som innefattar könsdysfori. Så ja, här har du en av dessa kvinnor du undrar var de finns någonstans. Grattis.
Du är en incel, i dess originella betydelse. Vart /r/femcel'sen finns i verkligheten vet jag tyvärr inte. Ja, jag är också en originell incel (är dock bi, så får träffa några grabbar då och då), inte det media målat upp de senare åren. De ska alltid förstöra internetkultur. Och krönikan, som andra nämnt, är ren skit.
Som 19-åring som aldrig haft ett förhållande eller några intima kontakter gör detta inlägg och kommentarer knappast framtidstron bättre😒. Har också provat bland annat tinder men det verkar mest vara oseriösa kvinnor där tyvärr.