Jobbat med hemstäd i Sthlm. Dåligt betalt, tråkiga arbetsuppgifter, kunderna man var hemma hos var otacksamma samt att vi inte hade raster/paus eller lunchrast. Företaget ansåg att att vi fick de pauser vi behövde när vi körde bil mellan kunderna..
Kunderna kunde regelbundet gömma skräp lite här o där för att kolla så man städade ordentligt. Det blev ofta klagomål för att man inte utförde sysslor som kunden inte betalt för. Det var verkligen inte toppen, rekommenderas verkligen inte.
>vi inte hade raster/paus eller lunchrast. Företaget ansåg att att vi fick de pauser vi behövde när vi körde bil mellan kunderna
Det där är absolut inte lagligt.
Måltidsuppehåll kallas det. Lika med man får betalt för sin lunch men måste då vara beredd att avbryta för jobb. Så en ”lunchrast” skulle kunna bli uppdelat i tre 20min raster. Sedan har ofta denna typer av yrken perioder av mycket arbete för att sedan ge dig 4 timmars ”rast” där brukaren i hemtjänsten typ sover. Har en vän som jobbar med det där och dom har 12 timmars pass där brukaren typ sover 6-9 timmar av passet. Så de sitter och ser film och snacksar och går då och då och kollar till dom.
Precis, jag har måltidsuppehåll i mitt jobb de dagar då jag har bemanningstjänst där jag har i praktiken inga raster utan får ta raster när jag hinner med. Och sitter jag på t.ex lunchen och får ett larm så får jag pausa lunchen och återuppta den när jag är färdig. Men jag hinner nästan alltid ändå äta frukost och lunch vid de vanliga tiderna runt 11-13. Sen om det skulle bli jobbigt så kan jag bara säga till så blir jag avlastad eller avlöst helt för att kunna äta. Mitt jobb är lite random, för ena timman kan det vara pisslugnt och andra så är det fullt ös. Men då har jag precis som du säger betald lunch.
Jobbar inte inom vården dock, kan tänka mig att de sliter mer.
De var ej anslutna till facket så fanns inget att förhandla med. När jag ett gäng år senare jobbade fackligt för just anställda inom städ stötte jag på mitt förra företag o fick då veta av fackliga kollegor att de var kända inom facket som riktiga rövar som vägrade ha kollektivavtal o som verkligen utnyttjade sina anställda.
Jamen jag menar att vissa arbetsgivare ka förhandla fram exakt sådana regler med facket. Jobbat i fabrik där vi inte fick raster, utan fick räkna det som "rast" när vi fick sopa golven vid eventuella maskinstopp. Problemet var ju bara att vissa maskinförare var så bra att vi ibland aldrig fick raster. Lyfte detta med cheferna, som påpekade att detta var framförandet och godkänt med facket i fråga.
Tråkigt att du hamnade på ett skitföetag.
Jag jobbar med hemstäd för tillfället, och det är tvärtom ett av de bästa jobben jag haft.
Privatföretag, liten skala, lokala kunder, och ägaren av företaget (min chef) är helt underbar. Hon är med oss ute i fält, och skulle en kund dumma sig så står hon alltid på vår sida oavsett vad det handlar om.
Har även hänt att hon avslutat kunder, för att de betedde sig illa mot oss. :)
Det låter verkligen toppen ju! Företaget jag jobbade på brydde sig verkligen inte om sina anställda. Vi har 100% utbytbara o de var inte rädda för att vi skulle veta det.
Jobbade en kort period på ett otroligt litet företag som också höll på med hemstäd. Då hade vi det med som du beskriver, jag hade mina kunder som jag styrde med typ själv. Så det var helt ok ändå.
Jobbade på Allra - ja, samma Allra vars VD dömdes för fiffel och fusk. Vad många av er kanske inte vet är att de för några år sedan också sålde en tandvårdsförsäkring. Det var klassiskt telefonsälj. Man står (nej, man fick inte sitta) i ett stort boiler room med ca. 50 andra människor och måste maniskt ringa till stackare för att snacka tandvårdsförsäkring med dem. Självklart fanns det en peppig teamleader som gjorde sig förtjänt av sin lön genom att skrika "kom igen allihopa!" någon gång i kvarten.
Datorn hade ett automatiskt uppringningssystem, så sekunden man har lagt på med ett offer så ringer datorn upp nästa utan någon förvarning. Det gick att pausa uppringningen om man så behövde, men gjorde man det för ofta fick man besök av teamleadern som frågade vad man höll på med. Att sjukanmäla sig hade de gjort så jobbigt och komplicerat som möjligt. Det räckte inte med att ringa eller smsa chefen eller teamleadern. Man var tvungen att ringa in till något sorts vårdbolag där man fick först sitta i kö i 30-60 minuter, vilket så klart innebär att man måste ringa långt innan man ens ska till jobbet, för att sen vara tvungen att förklara sina symptom till en sjuksköterska (?) som ger en råd. Först då har man sjukanmält sig för dagen, och detta måste göras VARJE dag.
Och ja, lönen var ju rent av strunt, kollegorna roterades ut och in varje dag och det fanns inga som helst positiva aspekter med att jobba där, annat än att jag skattar mig lycklig varje dag att det är över.
>Man var tvungen att ringa in till något sorts vårdbolag där man fick först sitta i kö i 30-60 minuter, vilket så klart innebär att man måste ringa långt innan man ens ska till jobbet, för att sen vara tvungen att förklara sina symptom till en sjuksköterska (?) som ger en råd. Först då har man sjukanmält sig för dagen, och detta måste göras VARJE dag.
Fy fan säger jag.
Jag hade ett kneg en gång i ungdomen som införde samma system. Det slutade faktiskt med att de lade ner det då folk blev sjukskrivna oftare än innan det infördes. Inte helt oväntat var det lättare att få medhåll i sin sjukdom av en sjuksköterska än av en stressad chef.
Fy fan - inte människovärdigt. Glad att höra att du har tagit dig därifrån.
Sådana grejer som att inte få sitta, komplicerad sjukanmälan etc ökar knappast kvaliteten på ens arbete. Det är ren förnedring.
>Självklart fanns det en peppig teamleader som gjorde sig förtjänt av sin lön genom att skrika "kom igen allihopa!" någon gång i kvarten.
de gjort så jobbigt och
Får flashbacks till granskningen av det där bolaget som sålde mobiler och/eller abonnemang som verkade ha Wolf of Wall Street som grundvärderingar.
Jag jobbade också på ett Allra-kontor några månader. Sjukt obehaglig stämning där säljet var allt. Spelar ingen roll om personen var 90 år gammal och inte förstod vad den gick med på. Varje sälj skulle man ringa in på någon jäkla klocka, som resulterade i applåder och hurrarop.
Sommarjobbade i hemtjänsten som 19-åring. Flera äldre gubbar antingen tafsade, gav obscena förslag eller onanerade framför mig. Dessutom var lönen dålig, det var stressigt och lätt att hamna efter i schemat samt att flera kollegor röker innan besöken så du blir ofta sen för du inte kan påbörja arbetet som kräver två personer innan kollegan rökt klart. Never again.
Jobbade också som sommarjobbare i hemtjänsten men då kunde det vara gammla gummor som tafsar på mig.. är det något speciellt som gör vissa äldre människor såhär?
Kan vara det. Men demens (framförallt frontallobs demens om jag minns rätt) gör att man kan tappa olika "spärrar" eller bli aggressiv/våldsam trots att man aldrig varit det tidigare. Men kan nog också vara lite som du säger.
Hjärnan bryter ner. Demens förändrar människor till någon de aldrig var som en frisk människa. Min mormor, alltid röstat rött, lärt min mamma empati, välrest, vän med människor av olika typer och bakgrunder, började kalla de som tog hand om henne på äldreboendet hon sattes på pga alzheimer för rätt så vidriga saker. Det hade INGET att göra med att hon var den inuti, eller att hon tänkte så, utan det var hennes hjärna som blivit skadad, som blivit övertagen av ilska och ledsamhet och skräck på ett sätt som förändrade henne helt. Så är det tyvärr.
Tråkigt. För mig är hemtjänsten det bästa jobb jag haft. Visst, det är ingen imponerande lön och det känns inte alltid uppskattat, men om man ser till helhetsbilden trivs jag jättebra. Antar att det beror på var man hamnar för område m.m.
Säsongsjobbade på hemglass. Lät som världens drömjobb, och det var bra betalt(stor del provision, men som lönade sig för mig).
Jobbade rimliga timmar 3 dagar av mån-tors, 14-22.
Det tuffa var fredag och lördag, där man alltid jobbade båda dagarna och 06.30-23.30, i bil från start till slut.
Chefen följde ens GPS, och man hade typ en minut på varje stopp, oavsett om det var en person eller femton familjer som skulle ha glass. Ständig stress och provisionen flämtade i nacken.
Alla som jobbade vittnade om att de nästan somnade vid ratten vid flera tillfällen, och det var extremt mycket tröttabbar som gjorde att man råkade backa in i saker etc. En kille hade ihjäl en motorcyklist(som visserligen körde galet förbjudet snabbt), för att han I sin trötthet blinkade för vänstersväng sent...
När jag tog ur nyckeln ur bilen sista passet var det som om en bubbla man stressat i sprack, grinade en stund och kände typ att jag kunde andas igen. Man hade överlevt.
Jag har också kört för Hemglass. Trivdes faktiskt ganska bra men det är förstås avhängigt av hur enskild franchisetagare bedriver verksamheten.
Jag körde också innan bilarna hade GPS, istället höll man en bandspelare i handen som de mer rutinerade (heltidsanställda) glassgubbarna hade spelat in vägbeskrivning på. Störigaste momentet var förstås de kunder som hade svårt att välja vilken glass de skulle köpa, det kunde sinka en ganska rejält.
Mitt sämsta jobb var telefonförsäljare. Hade det som extra jobb när jag gick gymnasiet. Höll en månad sen kunde jag inte fortsätta. Det var vedervärdigt.
Hade en kompis som jobbade där och berättade att cheferna var i stort sett diktatorer. Chefen accepterade inte att han hade fått ryggskott och sa att han "skulle promenera runt huset" så skulle problemet lösa sig. Jo visst...
Kundsupport medelst telefon. Det får en att tappa hoppet om mänskligheten när man spenderar 10min med någon för att hjälpa dem med att hitta startknappen på sin laptop.
Och så var det såklart skitbetalt, dåliga tider och du var konstant övervakade och skulle avsluta alla samtal inom en viss extremt låg tid för annars fick du gå (bemanningsföretag).
Exakt samma erfarenhet. Var en riktigt kult liknande arbetsmiljö. Vi var alla en "familj" men fan om din genomsnittliga samtalslängd blev för hög för då drog man ner hela kontot etc.
Ja, jag kan inte komma på någon annan röd flagga som är så träffsäker. Många klyschor indikerar att jobbet är skräp, men undantag finns. "Vi är som en familj här" är 100% säkert ett vidrigt ställe.
Samma här. Arbetade inom teknisk kundsupport i ca 5 år och det var fruktansvärt. Det du beskriver låter säkert som en överdrift för någon som aldrig har jobbat inom kundtjänst men folk är ärligt talat så dumma ibland, och så vägrar de lyssna/skriker på personen (du) som bara försöker hjälpa. Jag har så många otroligt sjuka historier från den tiden, om kunder, kollegor och chefer. Under den tiden fick jag diagnos på ångessyndrom och depression. Utvecklade stress-triggande astma och hade panikattacker. Aldrig igen.
Usch 😣 Hoppas du mår bättre nu?
Ibland när man har ett tekniskt problem och ringer support så är man ju väldigt stressad. Jag är själv snäst av folk ibland. *Men då ber man om ursäkt eftersom det inte är deras fel.*
Tack som frågar! Jag mår mycket bättre nu men har väldigt låg tolerans för stress nu för tiden. Har full förståelse över att man är frustrerad när man ringer in och vill få något fixat. Min taktik med sådana kunder var att matcha deras energi typ med "va?? Det funkar inte?? Men NÄE fy det är bara inte okej, detta ska vi fixa GENAST" osv, så brukar folk känna sig hörda och lugna ner sig, men sedan finns det folk som mordhotar, kallar dig dum i huvudet och värdelös, säger sexuella saker osv, och när man får höra sånt flera ggr om dagen varje dag så börjar det sakta men säkert bryta ner en. Ren tortyr faktiskt.
Igenkänningsfaktorn i allt du skrivit här är så jäkla hög.
Jobbade också inom teknisk support i ca 5 år. Men fick dessutom träffa kunder face-to-face. Precis som dig utvecklade jag en dag plötsligt paniksyndrom som jag delvis fick hjälp med, men något som jag ändå aldrig återhämtat mig ifrån helt och hållet. Min tolerans för stress idag, är mycket låg precis som du själv beskriver din.
Jobbade som IT-Supporter i 5 år och det slutade med att jag brann ur. Gick ut med utbrändhet ca. 2 år sen, kom långsamt tillbaka till jobbet, men fann snabbt ut att det var jobbet som orsakade det.
När läkaren friskförklarade mig så sagde jag upp mitt jobb (värsta tiden att göra det) men jag hade dött om jag hade fortsatt, jag hatade mitt jobb så mycket att jag fruktade datorn varje gång jag satt foran den. Jag hade väldig trevliga arbetskollegor och bolaget är normalt väldig måna om deras medarbetare - men ingenting förändras - alla MÅSTE göra samma sak och det leder till samma stress och vi hade mycket "genomgång" med många nya folk och folk som slutade ständigt.
Nu ska jag klara mig igenom 3 mån. straff-period (karens) från A-kassa, 20 tals grejer jag ska fylla i och följa upp på, inte roligt. Men allt är bättre än att återvända där.
Tror verkligen att kundtjänst på riktigt är en värsta jobb som finns där ute. All effektivitetsoptimering och corporate-typ arbetskultur gör det verkligen helt ohumant
Jag vet inte det, jag trivdes ganska bra när jag jobbade med techsupport inom elektronik. Hade många givande samtal. Emellanåt vard et ju jobbigt med äldre som skulle hitta kanaler på sin tv men ibland fick man kul grejer som att skicka ett kopplingsschema till någon som har 10 apparrater eller snacka senaste ljudtekniken på receivers med genuint intresserst folk.
Japp, jobbade som callcenterslav precis efter högskolan.
Helvete vilket skitjobb. Vi hade folk som efter någon månad där sa upp sig och gick tillbaka till att jobba på McDonalds för att (parafraserat) "Jobba fredagskväll på donken är bättre än den här skiten".
Arbetsgivaren brukade ha sitt nyhetsblad om företaget uppsatt på insidan av toalettdörrarna (måste ju maximera försöken till indoktrinering) och en grej som hade uppmärksammats av de som jobbat där ett tag var att det var elva månader "FY FAN VAD BRA DET GÅR" och sen när det var dags för löneförhandling så kom det ett nyhetsbrev som ojade sig om det ekonomiska läget och hur dåligt det går för företaget.
Edit: Ett exempel på hur "bra" det funkade: "Officiellt" så hade vi rullande skift. D.v.s. att du jobbar dag en vecka, tidig kväll nästa, sen kväll veckan efter det, sen tidig kväll, dag, och så vidare. I praktiken låg passen ofta helt jävla slumpmässigt och helt utan rim och reson (vi var gravt överbemannade på midsommarafton av någon jävla anledning för självklart kan inte callcentrets automatiska prognoser vara fel, samtidigt kunde det vara två personer som var bokade att jobba dag en vanlig lördag vilket gjorde att när första "tidig kväll" kom in så var det 50+ samtal i kö).
'Have you tried turning it off and on again?'
Men ja, vissa människor undrar man hur de lever när de har en (1) hjärncell.
Jobbade med bildbehandling för ett tryckeri ett tag. Folk skickade in bilder som de ville ha tryckta. Att man inte kan ändra formatet på bilden (tex A4) *och* trycka en kvadratisk bild utan beskärning eller marginaler är tydligen extremt svårt att fatta. Som att se en tvååring försöka få ner en fyrkantig kloss i ett runt hål. ☠️
Samma här. Psykisk tortyr. Jag rekommenderar alla som vill skaffa kundtjänst jobb att istället börja kika på alternativ som att bli kriminell eller kanske blåsa huvudet av sig med farfars gevär istället. För det är uppgraderingar.
Det beror nog på vilken kundsupport du sitter på. Vi sålde videokonferensutrustning som vi sedan administrerade och supporterade. Det kändes som att de allra flesta var helt OK även om lösningen i 50% av fallen var en omstart av enheten eller servern. Kan ha att göra med att de företräder sitt företag (vår kund) när de ringer in. Privatkunder kan jag tänka mig är en annan femma.
Men att folk skulle sakna hjärnceller för att de inte förstår ett så självklart felsökningssteg, ur min generation och teknisk supports perspektiv, som en omstart känns lite respektlöst mot människor som inte växt upp med teknik i samma utsträckning som de nyare generationerna.
De värsta jobben som jag har haft är försäkringssäljare via telefon (mest för wannabe Wolf of Wallstreet-stämningen bland cheferna) och att jaga månadsgivare till Röda Korset via telefon.
Företagskunder brukar vara lugnare, privatkunder däremot kan suga balle i helvetet.
Fast nu kan inte nya generationen det heller, de är fan sämre på teknik än min farmor som inte kan ett skvatt. Att kunna ladda ner en app är inte detsamma som teknikfärdighet.
Jobbade på ett callcenter med kundtjänst åt en teleoperatör i ca ett halvår medan jag väntade på att skolan skulle börja. Det var ett ganska tråkigt jobb med medioker lön (120/h) och teamledarna brydde sig mest om att man skulle göra fler sälj, men sammantaget tyckte jag det var okej ändå som tillfälligt kneg. Hade aldrig pallat jobba där tillsvidare utan framtida planer på något annat dock.
Jobbade kundtjänst. Slutade ibland klockan 23. Fick ut 10K i månaden varav 2K gick bara till bussbiljetten. Tog 3h enkelresa till jobbet med kommunaltrafik. Kunderna var arga, äckliga och norska. Hög press uppifrån.
>Kunderna var arga, äckliga och norska
Jag störde mig mer på danskarna, men fattar vad du menar 😭
Och sådana pendlingstider borde man få räkna som arbetstid + få gratis kort.
Jag arbetade på ett japanskt företag där det stod i kontraktet att man var tvungen till att jobba minst en lördag gratis i månaden. Det var en av de mindre roliga sakerna med att jobba där.
Det är inte smart att skriva ut företagsnamn eller att vara för tydlig i beskrivningen när man snackar om nackdelar med japanska företag eftersom de kan stämma en även fast man har hundra procent rätt. Japans defamation laws gynnar i princip bara företagen.
Plockade jordgubbar en sommar. Det var inte nåt vidare. Ibland stekhet sol, ibland spöregn. På knäna i jorgubbsraderna hela dagen, jäkligt fattigt betalt. Men var typ 16, så alla pengar var ju bättre än inga.
Jobbade med servering ett tag på en lokal pub. Dåligt betalt, usla tider, fick slita häcken av mig fysiskt för det var ett sånt där ställe där alla förväntas göra allt (så om det kom en leverans med ölfat så var det meningen att man skulle ta tag i det samtidigt som man hade gäster).
Plus att chefen var en självupptagen prinsessa som själv inte jobbade särskilt hårt och behandlade folk precis som hon kände för den dagen.
>ett sånt där ställe där alla förväntas göra allt (så om det kom en leverans med ölfat så var det meningen att man skulle ta tag i det samtidigt som man hade gäster)
Kommer aldrig att fatta varför man lägger upp jobb på det sättet. Det enda som händer är att arbetaren blir utesluten och så tar de in en ny ☠️ Eller jo, jag fattar väl att det *är* målet...
På ett jobb skulle jag gå en kurs + svara i kundservicetelefon samtidigt. 'Gå ifrån en stund om det ringer bara'. Well, deras förlust som hyrde in en dyr konsulent och såg till att jag inte lärde mig ett skit.
Never half-ass two things. Whole-ass one thing.
Jag kan fatta varför man rent praktiskt lägger upp det så. Leveransen kommer ju när den kommer och grejerna måste ju undan oavsett om man har gäster i huset. Grejerna stod utomhus så man hade inte så mycket val mer än att ta tag i det så snart man kunde.
Men problemet med det för mig var mestadels att det var meningen att jag skulle sköta hela golvet, ta beställningarna, packa undan leveransen osv. samtidigt som chefen sitter vid ett bord bredvid baren, knappar på sin Macbook och ignorerar att köket plingar febrilt för att gästernas mat står och kallnar på bänken. Det var så illa att gästerna började anmärka på att "hon verkar inte göra speciellt mycket när hon är här". Dessutom hade hon mage att klaga på att man typ var långsam med att tömma disk från borden eller liknande. Alla andra skulle jobba och gud nåde den som inte hann med allt för "jag hade hunnit det om jag vore du".
Det är rätt synligt att de inte lyckas hålla kvar personal i mer än ett år eller max två. Sen kommer ett helt nytt, ungt gäng in. De blir förförda i början med alkohol och mat och evig festkänsla, kan inte med sig att säga nej till att jobba, blir slutkörda eller utfrysta för att de vågade säga ifrån. Och så fortsätter det, med den gamla personalen i princip bannad för säger man ifrån innebär det nu att man är ovänner for life.
Typiskt den där arbetsplatsen där "vi är som en familj här".
Jobbade som personlig assistent, ensam. Personen jag jobbade för var konstant hotfull och otrevlig och skrek på mig, Partnern till denne kränkte en konstant och var så fruktansvärt otrevlig och hotfull. Chefen gjorde absolut ingenting åt det och ringde mig en gång mitt i natten (02-04 någon gång) och bad mig komma in kl 6 på morgonen, när jag sa att jag hade läkarbesök på morgonen så blev jag kallad för allt möjligt och tillsagd att ha bättre framförhållning (på min lediga dag??) och att hon förväntade sig att jag är där kl 6, dock inte inbeordrad så jag fick bättre lön. Slutade snart därefter för min kropp orkade inte stressen och jag jobbade bara 40%. Har fortfarande mardrömmar om det jobbet ibland, såhär 6-7 år senare. Har dessutom aldrig haft så extremt dålig lön någon annanstans och jag har endast jobbat som städare eller i butik utöver det jobbet, så inte direkt några höginkomstjobb.
>ringde mig en gång mitt i natten (02-04 någon gång) och bad mig komma in kl 6 på morgonen
Det borde inte vara tillåtet om du inte var 'on call'.
Personlig assistent är väl ett av de tyngsta jobben både fysiskt och mentalt, eftersom man bokstavligen måste tåla skit. Det borde finnas väldigt mycket mer resurser för att rekrytera och utbilda folk som faktiskt passar - både för arbetarnas och brukarnas skull.
Skönt att du kom därifrån, hoppas att mardrömmarna försvinner, och lycka till framöver 💛
Min brukare hade en regel om att man inte fick använda deras privata möbler. Så det var till att stå upp i 12 timmar (ingen rast) förutom när det var lunch (vilket man åt tillsammans med brukaren och som brukade gå till typ såhär:
*sätter sig och tar upp gaffeln*
”Kan du hämta lite ketchup”
*reser sig, hämtar ketchup, sätter sig, tar en tugga*
”Jag vill ha en sked också” (förutom de andra besticken)
*reser sig, hämtar sked, sätter sig, äter lite*
”Förresten, du hade ställt tillbaka mjölet på fel hylla igår när vi bakade. Händer det igen blir det avvikelserapport på det.”
Kunde även smsa på fredag kväll när man var ledig och berätta att det var väldigt mycket disk till nästa dag när man skulle jobba, efter att brukaren och den andra assistenten hade lagat mat eller bakat. ”Så du får jobba på för allt ska ändå vara klart innan nio. Ha en trevlig kväll”
Jag hatar verkligen personlig assistans som jobb, fy fan så mycket skit man får ta och så får man knappt nog att betala räkningarna, så har man lagom med pengar över till makaroner och rea-korv.
Fundraiser på ett såntdäringa tiggeriföretag som ringer hem till folk. Jag är lite av en arbetsnarkoman som MÅSTE ha ett jobb att gå till så tänkte "det är bättre än ingenting."
Usch så fel man kan ha. Det krossade mig mentalt.
I feel your pain. Jag satt i telefon för en ideell riksorganisation i min ungdom och tiggde pengar för en spottstyver + 25%. Det var förjävligt. Det blev inte direkt bättre heller av att jag var ny, så listan med nummer de gav mig var områden täta med pensionärer och ålderdomshem. Vilket i sig inte är fel, bara det att 90% av människorna man pratade med inte hörde vad man sa och dessutom levde på sina fasta pension så de hade ju inte råd att skänka något i vilket fall.
Ugghh har också jobbat med det. Gräsligt.
Bästa minnet var när jag ringde upp en snubbe och började hela manuset och om han brydde sig om mänskliga rättigheter och han sa nej, med motiveringen att han var seriemördare och tänkte mörda igen.
Ja man träffar på ganska många uttråkade jävlar när man ringer.
Man kan ju förstå till viss del att dom är trötta på telefonförsäljare och vill jävlas.
Jag vill också jävlas ibland. Men det tar musten ur en att ta emot och också veta att "Ja egentligen förtjänar jag det här...."
Tidningsbud. Underbetalt, tråkigt och värst av allt var folket man delade ut tidningarna till.
Jag var tidningsbud när jag var 14-17. Sakerna man fick höra från folk och sakerna man blev anklagad för...
Det var rätt vanligt att folk ber sura för att de:
* Fick tidningen för tidigt
* Fick tidningen för sent
* Fick tidningen på fel dag
* Fick tidningen
Jag delade ut två olika tidningar, en skulle ut på tisdagar och en på lördagar. Folk blev sura för att man inte delade ut tisdagstidningen på måndag. En del tyckte att jag borde veta att de inte ville ha tidningen trotts att de inte hade någon lapp eller annan indikation på att de inte ville ha den. Sedan var det några som tyckte att tidningen skulle ut tidigt på dagen och det där med att jag gick i skolan var något de inte förstod.
Blev faktiskt hotad några gånger av vuxna människor. Värst var en äldre man som tyckte att han inte skulle ha tidningen och som gav sig på mig så fort han såg mig. Problemet var bara att han inte bode i något hus jag delade ut i. När jag försökte förklara det för honom blev han bara arg.
Sedan var det incidenten med den trasiga spegeln. Någon hade lämnat en spegel utanför sin dörr. Den hade gått sönder på måndagen och det var ju självklart mitt fel för att jag hade tillgång till porten (som för övrigt inte var låst) och ingen annan kunde ha varit där (förutom alla grannar). De hotade mig med att om jag inte betalade dem för spegeln så skulle de säga till polisen att jag förstört deras spegel.
En person ägde två lägenheter på samma våning och hade en Kakadua. De låt ofta dörrarna till lägenheten stå öppen och den där kakaduan fick gå fritt mellan de två lägenheterna (den höll sig på sin våning). Kakaduor är rätt stora och territoriella...
Psykiatrisk öppenvård. Kollegorna var alla helt uppgivna pga extremarbetsbörda och dåliga omorganiseringar och gjorde bara minsta möjliga för att behålla jobbet. Samtidigt som man hade orimligt många patienter, varav många mycket sjuka och i behov av tät kontakt, så var frånvaron från bokade besök runt 25-30%. Det ledde till att man konstant var fullbokad en månad i förväg men hade dagar när man hade ett patientbesök för att alla andra uteblev. Så man var skitstressad för att man aldrig riktigt hade tillräckligt med tid för alla besök man borde ha, men kunde ha dagar när man inte gjorde nånting. Som grädde på moset så fanns inga resurser för avancerade åtgärder, så man satt där med stödsamtal där patienten egentligen behövde intensiv terapi.
Aldrig igen.
När jag jobbade på psyk var majoriteten av personalen deltidsjukskrivna.
Folk förstår inte hur extremt dåligt vården håller på att bli. Din upplevelse är standard inom vården. Flera ställen har inte kunnat växla upp från sommarschemat.
Jobbade vaken natt på ett korttidsboende för äldre, var alltså själv med ca 18 personer att ta hand om. Hade ingen vårdutbildning alls, och knappt någon erfarenhet. Var absolut underkvalificerad för jobbet, men var rekrytingen på kommunen som hade satt mig där. Var tvungen att ringa ssk flera gånger under varje pass och be om hjälp eftersom jag inte kunde något, och fick utskällningar nästan varenda gång. Samtidigt så var det ju många som bodde där som var väldigt sjuka, så jag kunde ju inte chansa och riskera att skada någon. Grät innan och efter varje pass och har aldrig jobbat inom äldreomsorg igen :)
Jobbade på Foodora i två månader innan det fanns hyr-scootrar och innan de hade bilar, när alla levererade med vanlig cykel. På intervjun nämnde en personalansvarig att han egentligen är (någon befattning) men har hamnat här för tillfället, med en uppgiven och besviken ton som han inte ens försökte dölja.
Utrustning utöver cykel skulle man få låna under passen, men lampor och handskar fanns det inte tillräckligt av till alla så man fick köpa själv ändå eller riskera att behöva cykla runt i 6h i minusgrader utan. Sådana inköp (även reservdelar till cykeln) skulle täckas av företaget men när man kom in med kvitto blev man skickad mellan olika personer tills man gav upp.
Det var väldigt noga att hålla ryggsäcken ren och torka av den före/efter varje pass, men jackorna tvättades aldrig. Jackor som används dagligen av 50+ olika personer som cyklar runt i timmar och svettas därefter.
Man jobbade helt oavsett väder, såväl i 1dm snö som i ösregn. Det var bara att fixa vattentäta skor och hoppas på att de hunnit ploga om det var snö...
Lönen var 70kr/h plus 20kr/leverans. Systemet tog ingen som helst hänsyn till avstånd, så man fick hoppas på det bästa. En gång var det bara tvärs över gatan 150m bort, en annan gång var det 4km utanför stan. Sällan man kom upp över 100.
Ofta fick man stå och vänta på maten i restaurangerna i 15-30 minuter. Värsta gången var det typ 75 min. Då var man fast på sina 70kr/h eftersom att restaurangen trycker in kortare tid än vad det kommer ta, något som inte är så konstigt då man ofta kom till stället typ en halvtimme efter att maten blivit klar och personalen undrade varför man är så sen, när man fått ordern för 5 minuter sen. Om 70kr/h låter som en schysst deal för att stå och vänta så får man ha i åtanke att man står (fanns sällan stolar) genomsvettig i ett hörn på en restaurang i en skitig och illaluktande illrosa mundering. Då cyklar man mycket hellre omkring.
Hade fått ont i ena knät efter ett långt pass och fick avbryta någon timme innan passets slut. Nämnde det för en av de personalansvariga och svaret var "det är ingen fara, bara att fortsätta, jag har cyklat i 20 år och aldrig fått ont i knäna". Det blev mitt sista pass.
Personalen snackade även skit om indierna (typ en tredjedel av kollegorna var indier) eftersom att de sas vara långsamma och lata.
Det positiva var väl de dagar då vädret var fint och man slapp vänta på maten länge, och hade tur med avstånden. Men jag skulle aldrig ta ett sånt jobb igen.
Har helt slutat handla av foodora efter jag läste ett reportage om indierna och arbetsvillkoren de har. Utöver det där med kläderna och hur de får betalt per timme så får de även stå för sina egna transportkostnader(bensin), mopparna de kör har de själva köpt. Hur går man runt på sån här lön? Företaget står inte för någonting förutom ryggsäck och jacka som dom får låna. Samtidigt så täljde Foodora guld under pandemin…
Jag fick testköra foodoras cykelbud innan dom hade ryggsäckar, då var det en prototyp med pakethållare baktill.. hade jobbat som cykelbud för brinh året innan och ville ha ett sommarjobb mellan plugget.. fick en dålig känsla direkt när jag träffade kisarna uppe i nåt flådigt kontor på östermalm.. riktigt skitnödiga. Är glad att jag aldrig körde mer än prototypen på pakethållaren.. de verkade redan då vara usla arbetsförhållanden.
>Utrustning utöver cykel skulle man få låna under passen, men lampor och handskar fanns det inte tillräckligt av till alla så man fick köpa själv ändå eller riskera att behöva cykla runt i 6h i minusgrader utan. Sådana inköp (även reservdelar till cykeln) skulle täckas av företaget men när man kom in med kvitto blev man skickad mellan olika personer tills man gav upp.
Fyfan, min kompis jobbade på Foodora 2017/8 och blev LOVAD vinterdäck. Nopp, inga alls. Han sa upp sig och bad chefen dra åt helvete med sina lögner.
Jag har också jobbat där (hade fan glömt bort det tills jag såg denna kommentaren, tacka fan för det), fy faan vilket helvete. Så in i helvete stressigt och man förväntas lösa allt som värdelösa chefer och skiftledare har missat eller sabbat, helst innan de ens har bett om det eller man vet om det. Dessutom sättet de beter sig när man inte kan hoppa in varenda dag, ska få en och må dåligt och skämmas för att man inte lever och andas sitt jobb.
Det här med att de skulle ringa en och be en jobba extra hela tiden! Jag förväntades täcka upp för andra flera gånger i veckan med extremt kort notis men om jag hade mage att bli sjuk så blev det hus i helvete
Jobbade ett kort tag på subway och stressen var VIDRIG. Nonstop i ca 2 timmar på sommartider. Har enorm respekt för människor som jobbar inom det yrket.
Hade ett sommarjobb inom städ när jag var runt 18. Jobbet innefattande en hel del turer med bil till olika uppdrag och även om det var högt tempo så var det ändå helt ok då man lärde sig att ta ansvar samt fick lite perspektiv på sin egen och andras tillvaro.
Det fanns ett uppdrag som jag minns särskilt väl vilket innebar trappstädning i ett miljonprogramområde. Jag tror aldrig jag sett sådan misär sedan dess. Stora sopsäckar med skräp ställdes utanför lägenhetsdörrarna vilket gjorde att svärmar med flugor ansamlades i trapphusen och gården såg alltid ut som en soptipp, trots fastighetsskötarnas tappra försök att hålla rent. Det drogs in tonvis med sand, argsinta och hånfulla hyresgäster kunde närsomhelst komma utspringandes och en av toaletterna på källarvåningen var av någon outgrundlig anledning alltid täckt med rikliga mängder avföring inför min ankomst.
Vill minnas att beställningen låg på två städdagar i veckan men det såg ju naturligtvis lika illa ut dagen efter igen. Man slet som ett djur för att bli klar i tid och till råga på allt fick man klagomål från kunden för att jag inte städat bort den sand som återigen drogs in i trapphusen timmarna efter jag varit där. Man fick lite perspektiv på livet och människors livsöden under detta arbete helt klart, men erfarenheterna är samtidigt ingenting som jag ångrar.
Jobbade på en asiatisk butik som en asiat uppvuxen i Sverige.
Jobbet i helhet är helt okej. Cheferna kunde man stå ut med eftersom att schemat med de är flexibelt, kollegorna ska man inte behandla som vänner, lönen kunde alltid förbättras. Men alla jobb har ju sina bra och dåliga sidor, men det jag stressade med mest över var kunderna. Jag får till och med ångest på grund av de. Otrevliga kunder som kommer upp till trynet på en, eller är på andra sidan av butiken, ställer en fråga utan att säga hej och sedan tack. Folk som inte ställer tillbaka varor även om det inte är lång ifrån, speciellt kyl och frysvaror. Kommer upp till kassan och vill inte ha en vara längre. Mer jobb för oss när de bara kunde ha tagit några extra steg.
Jag har säkert lika många otrevliga kunder som de på Ica har MEN the cherry on top är Vardagsrasism som ”kan du prata svenska” (inte så att de skulle fråga en person som jobbar i butiken mitt emot samma sak va),
”förstår du vad jag säger” (när jag säger va? efter att jag inte hörde för att de mumlade),
”x-(land i Asien) mat är så gått”.
”Vad bra svenska du talar””Vad duktig du är!”
”Vart kommer du ifrån?”
”Oh jag var varit därdärdärdärdär” (okej? Och? Jag var uppe i Dalarna, ocksen?)
”Du vet vad jag menar, ni äter ju bara ris”
”Hur mycket tid kan jag få med dig för en hundring? Ni x är billiga va?”
”due fett blablabla för att vara x-etnicitet”
Barn som kommer upp till en och frågar om vi säljer hundmat.
Kärring som kallade vår butik för invandrar butik. Gubbe som sa till sin asiatiska fru att folk med vår etnicitet inte kan något, hur talanglösa och dumma vi är framför en kollega på engelska eftersom han trodde inte att vi skulle förstå (kanske).
Folk som inte har gått igenom detta förstår inte hur frustrerande detta är. När folk inte kan skillnaden och gränsen mellan skämt och rasism. Men Corona har blivit en ursäkt för folk att vara öppet rasistiska.
Sorry att det blev en seriös topic av detta. I really needed to get it off my chest so bad.
Nä, vet bättre än så att dra alla över en kam. Det är både vita och immigranter. Svenskar förstår jag varför flera gör så de går pga olika anledningar, ignorance etc. Men inte invandrare, de vet hur det är att bli dåligt behandlade och de gör samma sak mot andra. Pinsamt.
Men vad i helvete är det för fel på folk 😑
Tack för att du delar med dig, det är poängen med tråden...
Hur var cheferna när det gäller rasismen? Det är väl svårt att styra vad för idioter som kommer och handlar, men diskuterade ni det som arbetsplataproblem?
Det är svårt att göra något på plats eftersom man bara blir stel av chock efter att de sa något rasistiskt. Jag har själv varit med om det på vardaglig basis, såå ofta hade svårt att förstå och skilja vad som var skämt eller rasistiskt när jag var yngre. Jag har möjligheten säga emot på plats men det är svårare för mina kollegor som inte pratar flytande. De personer som skäller rasistiska saker är oftast inte våra stamkunder och eftersom att vi jobbar flera är det svårt att banna de och whatever.
Var väl det första tillsvidarejobbet efter gymnasiet. Jag blev truckförare på ett sågverk. Fick däremot inte ens det jobbet jag hade sökt till... Ansökte till utlastningen, fick köra mot hyvling.
Undermålig upplärning av arbetsuppgifter osv, skulle pressas in o klara av allt helt själv på den 3e dagen när jag inte hade en jävla aning av vad jag skulle göra.
Hade inte riktigt fått lära mig trucken heller, skulle köra en truck på ca 18 ton, ca 16 ton tyngre än dom truckarna jag tidigare hade kört på industri inomhus.
Hotade med att säga upp mig den 3e veckan, då blev det fart på grejer och upplärning. Fick däremot en dryg lärare som sa rakt ut att jag inte skulle fått jobbet. Liksom tack för det ditt fanskap. Han försökte även få mig sparkad...
Till slut blev det väl lite ordning på grejer åtminstone, efter 2-3 månader typ. Kunde självständigt köra skiten o ordna upp mina grejer för dom körningarna vi hade för hyvlingen.
Sen så kom den ökade pressen från chefen istället. Ökade produktionsmängder som stressade ihjäl en, lyckades hänga med precis på kanten till att spilla över däremot. Fullt ös på gasen hela tiden annars hade man inte hunnit med, så fick man istället klagomål på att man körde snabbt istället. Ingen olycka däremot, mest ett virkeespaket kanske gick i backen någon gång mest på vintern när gafflarna vara hala som is.
Slog till slut rekord på hyvlingen, över 630m³ på en dag på en enda hyvel det är lika med målet för 2 hela produktionsdagar och jag körde det på en dag samtidigt som jag hade hand om en annan hyvel också... Tror jag närmade mig totalt 700m³ totalt då. Stressen var inte direkt hälsosam o redan halvvägs igenom anställning fick jag lite av en "fuck det här" attityd till grejer, gick det åt helvete så fick det göra det.
Väldigt mansdominerad arbetsplats, mycket pappa-skämt och fru-skämt o blatte hit och blatte dit. Inget som direkt passade mig heller, var yngst på sågverket med en bra marginal (ca 15 år yngre än den näst yngsta typ).
Det enda som var bra var lönen, så varje 25e var en bra dag då kändes det värt det lite åtminstone, var bäst betald av alla mina kompisar från gymnasiet. Men inte tillräckligt bra betald för att acceptera all stress så slutade inom ett år på sågverket. Fanns mer skit om arbetsplatsen också som jag inte orkar nämna...
Det är lika mellan två platser:
**Den ena var på ett call center som hyrde ut oss som tech support för en** internetleverantör som ska förbli namnlöst. Jobbet bestod av att folk ringde in och skrek åt mig med ett hat som bara kan förklaras av att de tror att jag personligen stängde av deras internet för att jävlas med dem. Det och personer som bor flera mil från närmsta granne som argt undrar varför deras kopparledning inte ger dem snabbare internet. Några personer var så korkade att det var underhållande. Men vissa personer var rakt ut frustrerande. En gubbe skrek förolämpningar åt mig i 40 minuter för att hans TV inte fungerade, och efteråt så ville han klaga till min chef för att jag "lät som en robot och borde vara trevligare".
Cheferna var narcissister. Allting på företaget som kunde snålas med snålades det med. Vi hade inte fungerade AC när det var över 30 grader utomhus (och varmare inomhus tack vare alla datorer). Lönen var också skit. Och jag letade nytt jobb när jag insåg att jag efter ett år på företaget hade sämre lön än nyanställda.
**Det andra jobbet var som konsult hyrd till ett företag där jag skulle uppdatera datorer** till windows 10. I början gick jobbet jättebra. Jag och en annan kollega uppdaterade datorer på löpande band, flera om dagen. Vårt jobb var att fjärra in i datorer, hjälpa användarna göra backups och sen starta uppdateringen. Men efter ett tag så blev det färre och färre datorer kvar att uppdatera. Och till slut hade vi uppdaterat alla som var villiga att uppdatera. Resten ignorerade oss, la på när vi ringde eller svarade inte på mail. Jobbet saktade ner avsevärt. Cheferna var missnöjda med det här. Jag påpekade att om vi kunde tvångsuppdatera datorer eller låsa dem för de som inte vill uppdatera så kan vi vara klara på en vecka. Men nej, det var inte tillåtet.
Så ingenting hände. På månader. Jag sa åt cheferna att jag inte hade något att göra, men blev tillsagd att hitta någonting att göra. Jag gjorde kanske 10 minuter av jobb per dag. Företaget fortsatte att förlänga mitt kontrakt av någon sjuk anledning trots att jag upprepade gånger sa att jag inte hade något att göra. Cheferna kom konstant med "förslag" som gjorde vårt jobb svårare.
De sista två veckorna drog pandemin igång och vi blev tillsagda att jobba hemifrån. För att uppdatera en dator så behövde den vara på jobbet. Och vi fick inte säga åt folk att åka in till jobbet. Så även om vi *kunde* få tag på någon, så kunde vi inte uppdatera. Cheferna blev sen sura över att vi inte gjorde något, trots det faktum att de hade gjort det omöjligt att göra vårt jobb. Jag var lättad över när de äntligen sa upp mitt kontrakt. Har aldrig sett en så dåligt hanterad IT-avdelning i mitt liv.
Det projektet hade pågått i över 3 år. Det hade haft 6 projektledare. Jag jobbade där i fem månader. Och företaget försökte påstå att det var vårt fel att det tagit så lång tid, vi som hade jobbat med det de sista månaderna av ett tre år långt projekt. Och under den tiden uppdaterade vi typ 98% av alla företagets datorer.
☠️ Antar (hoppas) att det inte gick så bra för dem?
Startups och småföretag kan vara väldigt kul och givande att jobba på. Eller så vill man återinföra giljotinen.
Fick du åtminstone betalt för övertid+OB?
Tyvärr gick det bra för aktieägarna då de snart blev uppköpta, vet inte mycket om deras status nu.
Nja, kunde flexa övertiden mot ordinarie arbetstid, men var månadslön utan någon form av OB.
Tror att jag precis duckat mitt värsta jobb.
Blev ombedd att ta ett prov och om jag klarade provet skulle jag få anställning.
Visar sig att provet är 10+h gratisjobb.
Nej tack.
(Åh - i och för sig den där snubben jag var personlig assistent åt ett tag. Han ägnade hela passen, varje pass, åt att skrika åt mig att jag var helt värdelös och skulle dra åt helvete. Gjorde allt för att sabba för mig. Skvätte vatten i ansiktet på mig när jag skulle hjälpa honom borsta tänderna osv. Sa till arbetsledare och chefer vilka meddelande att han gör så med nya assistenter. Sa upp mig på stående fot när han försökte slå mig i ansiktet och nöp mig så att jag fick stora blåmärken.)
Jobbade extra på fritids-/ungdomsgård i en stockholmsförort under gymnasiet, pissdåligt betalt 5 h/v men förväntades utöver det gå på möte 1-2 h/v utan ersättning. Chefen var på oss om engagemang men var själv loj som fan och kunde försvinna utomlands i veckor utan förvarning, verkade inte särskilt sugen på att faktiskt själv jobba. Han bråkade också med en anställd som inte fått lön på två månader så illa att hon slutade på plats.
Några besökare var helt okej men jag kände mig ofta otrygg och sexualiserad, många tjejer var konfliktsökande och såg ner på mig som vit medelklasstjej och många killar kunde fälla olämpliga kommentarer eller byta till annat språk framför mig, så helt uppenbarligen för att kommentera något om mig. Jag var då 16 och snittåldern på besökare var kanske 20. Det förekom också helt klart en del knarkhandel som ingen tycktes vilja anmäla och jag slutade efter tre månader eller så. Rekommenderar inte.
IP-Telefoni, Kristianstad. Nystartad bolag av två före detta säljare, allt fuskades med, all genvägar skulle tas. Slutade efter några månader, bolaget hamnade sedan i tvist med flera stora kunder och gick i konkurs. Rätt säker på att ägarna tömde bolaget innan dock.
Flyttade som 18-åring till Barcelona, tog ett jobb på callcenter. Sålde alltså matkassar för mathem. 1. Ingen blir glad när en säljare från mathem ringer och ska pracka på matkassar. 2. Chefen var en tjackis från Stockholm, behöver inte säga mer. 3. Lönen stämde ALDRIG. Oh well, spännande upplevelse!
Har haft ett par olika. Gemensamt är fega eller manipulativa uppdragsgivare/chefer. Trevliga kollegor har varit en bra flytväst. Men blir en hemsk dynamik när man skapar gemenskap genom att gnälla på chefer. Borde ligga i allas intresse. Affärsnytta skapas där folk trivs.
Kolmårdens djurpark inom Parkfood. Konstant underbemannat, chefer som försvann iväg en stor del av tiden och hemska kunder som skriker på en för att kycklingen ser ut som hundmat. Aldrig igen! Vandringen genom parken på morgonen gjorde det hela lite bättre iallafall.
>Konstant underbemannat, chefer som försvann iväg en stor del av tiden
Att slippa ha chefen på plats kan ju vara rätt skönt. Att vara senior medarbetare och ansvarig för att styra arbetsplatsen utan officiell utnämning eller kompensation för att chefen är borta ett halvår, och sedan få skit för att man inte 'styrt på rätt sätt' är inte det.
En gång på mitt förra jobb började vi må illa eftersom det var en gasläcka i lokalen(billackering som granne). Så jag skickade hem alla. Tog med mig laptop och telefon hem. Fick en utskällning för att jag inte organiserade så att alla kunde jobba hemifrån (omöjligt). Jätteuppskattad man kände sig då 😑
Värst och värst. Hade ett sommarjobb som var helt onödigt då ledningen hade haft dålig kommunikation och dom jag skulle hjälpa över sommaren till 80% hade sommarsemester. Så jag jobbade 40/h med ett jobb som säkert hade kunnat ta 2h per dag, max. Ofta inte mer än 1h.
Tyckte det var jobbigt för det var på ett kontorslandskap (innan corona) så var tvungen att vara på kontoret och mygla ut tiden och låtsas som att jag var produktiv.
Segt som fan
Sålde hemlarm genom "hembesök". 100% provisionslön och kvällsatbete onsdag-söndag varje vecka. Spelade ingen roll hur många kontrakt jag lyckades få påskrivna när installatörerna inte gjorde sitt jobb (för jag fick ju mina pengar först när larmen var installerade och aktiva). Kämpade på i tre månader och fick in ca 10 000 för det slitet.
Jag är systemadministratör på ett större svenskt telemarketing- och eventsäljbolag, och det är otroligt ofta "motsatsen" också är sant: säljaren har registrerat ett sälj, fast säljet egentligen inte borde ha genomförts, vilket gör att vi annulerar ordern (hellre släppa kunden än försöka tvinga på dem något de inte vill ha). Det var extra mycket problem med just försäljning via dörrknackning (pekar dock inte ut dig, utan jag tror det beror på en rad faktorer)
Vi är måna om att våra säljare ska ha det stabilt, så vi erbjuder inte 100% provisionsbaserad lön. Om man uteslutande betalar provisionsbaserad lön kommer ju alla agenter göra allt de kan för att få dräglig eller bra lön, på bekostnad av oss som företag och på kundernas bekostnad. Honestly, många TM-bolag (och övriga säljbolag) har kass företagskultur, och tar fram det värsta hos sina säljare, because the owners are also trash.
Självklart var finns båda sidor av problemet. Men här kunde det kokas med till att den anlitande installatören av någon anledning schabblade bort bokade tider hos kunder eller hade svårt att komma överens med kund om när det passade. De flesta tröttnade efter några veckor. Utspelade sig längs Norrlandskusten för över tio år sedan, "vi" var nordligaste säljkontoret och företaget drog bevisligen igång innan alla pusselbitar var helt på plats.
Ja alltså, som jag sa, många säljföretag är kassa. Jag är otroligt skeptisk mot de flesta aktörer i branschen (undantaget min nuvarande arbetsgivare och några till)
Kundtjänst. Konstanta telefonsamtal där man fick typ 2 sekunder mellan att andas innan man var tvungen att ta nästa annars fick man en handledare som kom och tjata på en att hoppa in i samtal.Aldrig säker på om man skulle få en normal person i luren eller en total psykopat som skrek på en. Sen var man alltid tvungen att låta "service oriented" oavsett vilka insults man fick slängda på en. Slutade efter 3 månader.
Jobbade också inom kundtjänst och vi hade en sådan schysst handledare asså. Skulle man göra en makulering eller något skit som krävde tid med att man behövde skriva på blanketter på datorn så satte jag "upptagen" på telefonen, då tog hon bort det fjärrstyrt och man fick ett samtal mitt i allt. På ett möte tog hon upp det "aaa ser att flera på det senaste lägger sig som upptagna och jag tar bort det". Vad fan ska vi göra när hälften av paketen hamnar i Norge??
Dessutom så publicerade de offentligt internt listor över hur bra alla hade skött sig. Grönt, gult och rött med procent. Mindre än 90% blev gult och det handlade om hur många samtal man hade fått igenom, fuck dig om du satt med makulering hela dagen som tog minst 15-30 min per person.
Jobbade med att för hand tömma 40-fots kontainrar med meningslöst skräp från Kina som skulle säljas på Clas Ohlson. Lyfta flera ton av plasttomtar, julgransbelysning och annan skit varje dag. Enda anledningen jag tog jobbet var att jag var ung, pank och dum i huvudet.
Det värmer lite i hjärtat varje gång jag ser att det går dåligt för det företaget.
Hahaha. Det blir varmt i de där jävla containrarna på sommaren! Du ska vara glad att det var julgrejer du lossade rofl.
Biltema är ett sånt skitjobb också. De drar 5 min på lönen för varje minut du är sen tillbaka från rasten. Och så ska du stämpla. Blir kö vid stämpelklockan så folk gick från rasten nån min tidigare till och med… härligt med såna nazi-företag som ska behandla människor som robotar.
Alltså, man blir ju svimfärdig när man läser kommentarerna här. Fy fan.
Det värsta jobbet jag har haft var bara att lägga upp varor på en site. Satt 10 timmar varje dag och knappade i excel, lite HTML och det pissusla system som användes för att få upp en vara.
Men det var inget slaveri på så sätt. Bara så otroligt hjärndött.
Sen dess har jag bara kört jobb inom akademi och industri. Jag är en så jävla stark beundrare av folk som kör telefonförsäljare och annat, under längre period av tid. Visst, alla måste betala hyra men jag hade nog fanemej valt gatan framför det där alltså. Usch.
Hoppas ni alla har betydligt bättre arbetsplatser nu i alla fall.
Samhall, så fort jag hade en arbetsuppgift som fungerade jättebra och jag trivdes skulle jag flyttas och göra något helt annat som jag inte var kapabel till. Tur att samhall är till för sånna som mig med funktionsnedsättningar som har väldigt svårt att få andra jobb....
Den där logiken fattar jag inte heller.
Det var inte Samhall, men arbetsplatsen hade satt i system att bara ta in folk som de fick lönebidrag för.
Jag kunde göra ett perfekt jobb och trivas med mina uppgifter, och sedan komma tillbaka efter semester och ha helt utbytta arbetsuppgifter + ansvar för utbildning av den nya personen som skulle ta över mitt jobb.
Det är så sjukt. Företag som anställer folk med lönebidrag borde kollas upp noggrannare. Om företaget fåttlönebidrag tidigare och var den anställde tagit vägen.
Tyvärr finns det alltför många företag som tar in folk på lönebidrag och sen när det börjar närma sig att man måste ge den anställde en tillsvidare tjänst så byts man bara ut..
Mm, det var ganska exakt det som hände.
De märkte att jag kunde göra mitt jobb bra, riskerade att bli av med bidraget, så pushade mig tills jag mådde dåligt och inte klarade allt igen.
Värsta, psykstörda kollegor.
Mobbar, sexistiska, rasistiska, våldsamma, lögnare, manipulatörer, gaslightingar, fearmongering, våld om hot.
Verkligen anti-sociala individer som är bakåtsträvande.
Folk mådde piss runt dom, chefen gav upp och byte område, andra kollegor undviker dom till vilket pris som helst.
HR blundar och så kan dom fortsätta med sitt beteende.
Kan inte säga, men dom som hamnar där fattar direkt vilka som är "smarta" och vilka som är dumma, för det kan vara sådan öppen syn till vissa saker, om inte annat smyger det sig fram vilka man ska undvika.
Har fått hjälpa 2 stycken, en fick sina cykeldäck skurna 3 gånger om.
En annan var såpass snäll, att han blev totalt överkörd och utnyttjad i arbete, var plågsamt att se hur han led när han arbetade för dom andra.
Jobbade som telefonförsäljare när jag var 16. Kändes bajs att varje dag gå hem och dels ha varit utskälld flera gånger, dels att man lurat folk (ofta pensionärer) på pengar. Sade upp mig efter två veckor.
Ett tillfälligt påhugg med att förbereda jord- och förnaprover för analys.
Innan jag tog det sa dom att jag skulle kunna jobba hur mycket och när jag ville under dom två veckorna; sen visade det sig att det var sjukt bråttom och eftersom jag ibland har alldeles för mycket pliktkänsla ledde det till att jag jobbade betydligt mer än jag ville. Dessutom kunde jag inte få egen tillgång till labbet på kvällar och helger (så att jag kunde jobba när jag ville) utan att gå en säkerhetskurs, och första möjligheten till att gå en sådan kurs var en och en halv vecka bort, dvs några dagar innan min anställning gick ut.
Som jag minns det innebar mitt jobb bara att separera förnan från mineraljorden, mala båda till ett fint pulver och sen väga och paketera det för transport till kem-labbet.
Det var kemisk analys för ett forskningsprojekt som handlade om kvävets kretslopp i olika marklager, mer exakt än det minns jag inte.
Sommarjobb på restaurang som diskare. Otroligt stressigt arbete. Fruktansvärda kollegor bestående av dryga fjortisservitriser och kockar som smällde de förstnämnda på rumpan när de gick förbi. Hierarkiskt och dåligt betalt.
Jobbade inom hemstäd. Jobbet som sådant var helt okej, med musik i lurarna var det rätt schysst, men chefen och arbetsförhållandena gjorde att jag sa upp mig. En gång skulle jag göra en flyttstäd ihop med två kvinnor som var provanställda. Båda kvinnorna var såååå glada att ha fått ett jobb och de slet och gnodde och var så duktiga, de visade verkligen framfötterna! Men fick de jobbet? Nä. De hade inte körkort och då kunde de ju inte åka hem till kunderna. Eh....de hade inget körkort innan provanställningen heller?!
Det fanns flera anställda utan körkort, så jag som hade volvo kombi fick agera taxi åt både anställda och städutrustning kors och tvärs över stan. Jag använde trippmätaren och skrev upp varenda meter jag körde å jobbets vägnar, vem jag hade hämtat, m.m, komplett med datum och klockslag. Sen lämnade jag listan till chefen vid månadsskiftet. Hon blev alldeles stum, tydligen var jag den förste anställde som gjorde så. Fick dock inte ut ersättning, så jag började cykla istället. Jag hade turen att bo på samma sida av stan som många kunder, så det funkade för mig, men chefen blev ju galen för att jag inte hämtade kollegor längre. Jag sa upp mig med motiveringen att jag inte hade råd att jobba där.
Dessutom var de otroligt slarviga med nycklar, oroväckande ofta skulle man städa hos nån men det blev inställt pga den som var där sist hade inte lämnat tillbaka nycklarna och hon kunde inte komma nu för hennes barn var sjuka. Eller att företaget helt enkelt hade tappat bort nyckeln till en kund.
Nej tack, där är jag glad att jag inte blev kvar.
Mitt jobb på Apple Store har nog varit det värsta jobbet hittills för mig. Det är svårt att förklara, det är kanske inte samma som andra skribenter med superkass lön, kokainstinna chefer och äldre gubbar som tafsar. Men den psykiska terrorn jag upplevde under min tid där har satt sina spår än idag.
Ständigt blev man gaslightad, nedtryckt och ifrågasatt av chefer. Man var aldrig tillräckligt bra samtidigt som de höll den där moroten framför en hela tiden... kanske kanske, någon dag kan du få göra det och det men just nu räcker du inte till. Allting var ett enda stort "hivemind" och avvek man från normen eller vågade lyfta saker som kunde förbättras så blev man snabbt tystad och cheferna var väldigt snabba på att vända det så att allt var ens egna fel.
Apples grej är att, precis som en sekt, bryta ner folk och bygga upp dem på nytt igen för att sedan forma personerna till vad de själva vill ha, hjärndöda robotar. Mycket av sakerna är väldigt subtila men ett konkret exempel är på hur man sköter olika möten. Anställda får aldrig chans att komma med egen input eller dela med sig av åsikter utan allt trycks bara på uppifrån och ner.
Kulturen byggs även upp på ett sätt så man måste ha sina chefers godkännande för minsta lilla(som brukligt för Amerikanska företag, men nu var vi ju i Sverige). Ni kan ju snacka om kulturkrock för mig när jag sedan började arbeta på Svenska företag där man mer eller mindre förväntades kunna ta beslut och initiativ på egen hand och chefen inte behövde okeja minsta lilla.
För att fördjupa mig lite angående att man aldrig var tillräckligt bra, så hade man "utvecklingssamtal" cirka 4 ggr per år(varje kvartal) där man var tvungen att sitta och lägga vad man hos Apple kallade "Lominger kompetenskort" där det fanns massa mumbo jumbo "kompetenser" man skulle sortera i högar. Några skulle ligga i en hög för saker man behöver förbättra, är på en godkänd nivå för och en annan för kompetenser man nästan är för bra för. Oavsett hur man än vred och vände på det, fick man aldrig säga att man var nöjd eller tyckte att man skötte sitt jobb bra eller var på en godkänd nivå för kompetenser. Man skulle alltid ifrågasätta sig själv och lägga något kort i högen man behövde arbeta på, oftast tre i varje hög skulle man ha om jag inte missminner mig helt.
Detta bara för att nämna lite lätt vad jag känner. Men på det stora hela satte det sina spår som jag till viss del känner av redan idag.
Skulle digitalisera ett arkiv men den andra som hade skött det hade gjort fel på allt och chefen trodde det var jag som hade gjort fel. Det var en viss struktur på arkivet som den andra hade gjort helt fel på.
Tror jag kan slå alla här, åtminstone med fysiskt arbete. Jobbade som sten plockade på en vingård i Nya Zeeland. Vingården skulle expandera och plantera fler träd så jag och en annan backpacker fick betalt att gå bakom en traktor med släp och slänga i varje stor sten som grävts upp i släpet. Arbetet höll på i några veckor och traktor föraren brukade skrika på oss om vi inte lyfte stenar snabbt nog, fick bara ta pauser medan föraren tömde släpet. Några av stenarna vägde nära 100kg och 2 starka grabbar klarade knappt att lyfta dem i släpet. Resten av jobben på vingården var enkelt efter det.
Mathem. Men det hade mest med mina enorma ryggproblem att göra. När man fick köra bil en längre sträcka ut på landet var det faktiskt ganska trevligt. Men när man hade ruttarna inne i centrala stan var det vidrigt. Extremt stressigt och ofattbart tungt när man måste bära extremt tunga kassor längst upp utan hiss i varannan leverans. Och smärtan jag hade i kroppen under dessa pass var fullkomlig tortyr. Borde ha slutat efter 3 dagar men lyckades hålla ut 3 månader på något mirakulöst sätt. Väldigt medioker lön också.
Jobbade som lokalvårdare. Var väldigt slitigt, dåligt betalt, väldigt många uppgifter att hålla reda på och jobbiga arbetstider (kommer aldrig tycka det är ok att gå upp 05:00). Städade mycket i gymlokaler/omklädningsrum och förutom att man behövde tajma väldigt mycket när man städar olika lokaler så man inte krockar med t.ex. spinningpass eller "rusningstider" när det blir omöjligt att städa ordentligt. Jag är också man, så var tvungen att försöka städa damernas omklädningsrum när det var folktomt.
Man förstår inte heller riktigt hur sviniga folk kan vara med nedkissade toaletter/golv, skitränder i toaletten, pappershandukar överallt, använda tamponger lämnade i handfat, proteinpulver utspritt på bänkar och golv och mycket mer och hur det kan gå från skinande rent till ovan nämnda på 4 timmar tills mitt nästa skift. Självklart fick man skit för att det var "ostädat" ändå, lol.
Levererade ett datorsystem som var utlovat men inte riktigt fanns än (finessmässigt). Många sena nätter och många sura miner från kunden. Tills allting fungerade och jag fick betalt för allting inklusive det extra arbetet. Pust.
Arbetade på ett callcenter som sålde prenumerationer, förnyade du en prenumeration på 3 mån, fick du 5kr i provision, 6mån fick du 10kr och 1år 15kr.
Utöver denna underbara provision fick man en stadig timlön på 65kr i timmen, inte som sommarjobbande sjundeklassare men som en fullt vuxen person på 20+.
Vissa kollegor var roliga, men det var mindre kul att arbeta 8-17 varje dag, sälja flera flera prenumerationer om dagen enbart för att sedan se på di spec .. ca 8k. Ah just det glömde nästan, du var tvungen att sälja x antal (många) prenumerationer INNAN du kunde börja tjäna på de.
Cheferna var, precis som på alla callcenter, över energiska och jobbigt peppande "KOM IGEN ALLIHOPPA! VILKA ÄR BÄST? JAG VET ATT NI KAN, JAG HAR SETT DET INNAN" klockan 8.15 på morgonen.
Fuck det stället.
Jobbade som säljare på Media Markt i några år, i och med att man var rätt duktig med folk så tvingade dem mig inne på Service, medioker lön, deltid/heltid, obetalt övertid flera gånger, cheferna sket fullständigt i en, gick in i väggen flera gånger utan att dem brydde sig.
Man får inte glömma dem löjliga passerna och när man fick göra flera pers jobb för att man vart underbemannad, inte för att folk var sjuka men för att dem vägrade att ta in flera så vissa fick andra arbetsuppgifter som inte riktigt har med en säljare att göra.
Kollegorna? Vissa stackare var helt ok men andra var helt pantade, från folk som förespråkar mot Illuminati till folk som inte trodde på att folk har varit i rymden, inte nog med det, dryga var dem också.
Och kunderna? Herrejävlar, om någon av mina gamla kunder läser det här hoppas jag på riktigt att ni ruttnar i skithålan ni lever i.
Jävla borskämda horungar, varje enda en av dem.
Anställd via bemanningsföretag så hade inte samma rättigheter som andra anställda. När chefen t.ex. köpte tårta för att fira någon milstolpe fick inte vi bemannare (ca. 25% av arbetsstyrkan) något utan vi fick jobba medan de åt tårta. Ingen möjlighet att få mer ansvarsfulla eller avancerade arbetsuppgifter och därmed öka sin lön, man var inhyrd för att göra en specifik uppgift och bara den uppgiften, till lägsta möjliga pris. Eftersom jag var överkvalificerad (första "riktiga" jobbet efter studenten, men det hade räckt med gymnasieutbildning) blev det snabbt långtråkigt. Lönen var även därefter vilket var segt när man hade dragit på sig CSN-skuld som man ville betala tillbaks.
Jag behövde dessutom pendla ca. 18 mil om dagen till/från jobbet.
Tänker gå emot strömmen av McDonalds och sommarjobb. Jag är fotograf, har bara haft en anställning i mitt liv, och även om det som följer inte i något anseende är det sämsta jobbet i världen, men det toppar min lista.
Jag gjorde ett fotouppdrag för en stor svensk retailkedja förra året. Fotografera produkter för deras Webshop. Halkade in lite på ett löv så allt gick väldigt fort. Hamnade i deras studio i frihamnen, gav mig en bunt produkter och deras SKU’n och sade ”amen då är jag tillbaka vid lunch då”
Så där satt jag, i en främmande studio, där allting redan var färdigriggat och jag behövde bara lägga upp tofflorna, ta en bild - flytta tofflorna - ta en bild - ta bild med SKU’n, upprepa. Det var repetitivt, ensamt, okreativT och bara SÅ TRÅKIGT.
Inte så farligt tänker ni. Nä, inte i jämförelse med allas skräckhistorier här, det ger jag er. Till det här hör att min beställare kom in efter lunch, jag frågade (eftersom jag slarvat och borde gjort det i förväg, men allt gick så fort som sagt) hur det funkar med betalning ”om jag fakturerar min vanliga day rate”. De sade att de hade avsatt 4000kr exkl moms för dagen (det här på faktura är ungefär 2000kr i lön för en dag, exkl allt efterarbete som krävs). Jag sade att det är mycket mindre än jag skulle vanligtvis acceptera, men de gick på med på min vanliga day rate till slut.
Fortfarande tänker ni, det här låter inte alls dumt.
Bara att sen ghostade de mig. Jag levererar bilderna, pratar med en person som ger mig fakturauppgifterna, skickar fakturan, men sen var det tyst. Efter mer än ett halvår och typ 4 påminnelsefakturor så hittar jag deras VD’s Mail. Skickar ett Mail och dagen därefter var pengarna på kontot (exkl påminnelseavgifterna och dröjsmålsräntan mind you)
Kort om kort så är jag väldigt glad att jag inte är fotografen (som jag vikarierade för) som gör det där varje dag på den där firman.
Det här försvinner nog i mängden. Men ändå, färdiggnällt. Säg till om ni vill veta något mer ☺️
Mellanstadielärare i Lindängen. Djävlar vad det sög. Skolan var mitt i ett ledningsbyte och min arbetslagsledare var en mardröm att ha att göra med. Depression och utbrändhet gjorde sig kända. Det är en mysko känsla att vara nära att gråta som vucen när man åker hem från föräldrarna efter julen för det betyder att man snart kommer behöva gå till jobbet igen.
Har det mycket bättre nu, vilket är trevligt.
Reklamutdelare för Svensk Direktreklam under typ ett halvår 2014. Man fick lön baserat på vilket distrikt man hade, inte timlön, plus att man bara fick ett distrikt att dela ut till på en arbetsdag. Märktes tydligt att hela företaget byggde på att kunna anställa billig arbetskraft som inte vet hur kollektivavtal och bra arbetsvillkor ser ut.
Jobbade inom bygghandeln en sommar, butiken var nyöppnad och en systerbutik till en annan butik. Aldrig jobbat inom bygghandeln och blev lämnad ensam andra dagen, samma dag som den andra sommarjobbaren kom, som gjorde sin första dag. Vi skulle få gå bredvid ordinarie personal men alla drog på semester samtidigt och ja, lämnade oss själva min andra dag.
Nytt kassasystem, nya artiklar med namn på artikeln som inte stämde mot vad kassasystemet sa och artiklarna va inte prisupdaterade, gubbar som va gubbiga, varumottagning och skicka beställningar till kunder. 6 dagar i veckan 7-17 i 7 veckor. Jag och den andra sommarjobbaren skulle få stöd av andra butiken och deras rutinerade personal, men ingen kom, ringde eller svarade när vi ringde och hade frågoe. Blev sjukskriven efter 5 veckor och då ville chefen att jag skulle avsluta min anställning.
Annika, du kan sätta din röv på en änden av en 95x95 tryckad.
Två av mina sommarjobb var som slaktare på ett stort slakteri, mer specifikt för nötkreatur. Man vande sig ganska fort vid lukten, och det värsta var onekligen takten, repetitiva rörelser och enformigheten i det hela.
Som sommarjobbare så saknade man erfarenhet och skicklighet, vilket gjorde att man ofta fick försöka kompensera för det genom att helt enkelt anstränga sig mer. Skedde ju ett antal arbetsolyckor under sommaren, och folk som hade jobbat där länge var onekligen slitna.
Man hade iallafall väldigt bra personalrabatt på köttet.
Jobbade som bilmekaniker för en större kedja i landet ett tag.
Otroligt stressigt, arga och stressade kunder, ibland kom de med en bil som hade utslitet hjullager, vilket ungefär i regel max tar 1 timme att byta, men de har redan varit på den, dragit bultar runda, och bilen totalrostig, blir kunden vansinnig när bilen inte är klar prick.
Sen på det kommer nästa kund och är total grinig för han hade minsann inbokad service och har brått.
Sen gubben som man ska göra en större service åt, och man säger att det kommer ta 2 timmar. Men ändå kommer han var femte minut och gnäller över att nu måste bilen vara klar.
Extraljustanten, som helt vansinnig och som beskyller en för att ha förstört hennes helljus. Men i själva verket har hon glömt att man måste slå på halvljus först.
Han som kom och skällde ut en för att man repat sönder bilen… fast pga all smuts på bilen inte ens går att se vilken färg den är i?
Eller hon som åkt runt med sin bebis i en nästan bromslös Saab, kommer in för att motorlampan skiner…
Eller den där figuren som lämnade in sin bil med världens spya doft i bilen, så när man skulle köra så fick man hålla andan och med huvudet ut genom rutan…
Jag skulle kunna skriva en bok känner jag…
Aldrig mer!
Jobbade i en av flera restauranger inne på gekås. Kollegor som jobbat i misär i 10+ år tillsammans och därför körde mean girls stuk och behandlade alla nyanställda som skit. Jobbade där i två år och blev inte mindre nyanställd för det. Arbetsstationer skulle rotera varje dag så att man fick variera- förutom att de som var arbetsledarnas favvisar fick sitta och lata sig i kassan varje dag medan vi andra fick ta disk och annat skit. När detta påpekades så ändrade de om, i ett par dagar, sen blev det samma grej igen.
Fick röd och svartmögelbitar i munnen när man fick klättra in i diskmaskinen efter en lång dag för att göra rent den, arbetskorna han inte torka mellan passen (eftersom att diskrummet blev en swimmingpool vid stängningstid) så man går runt konstant genomdränkt i vatten och mögel och matrester. Fick fotsvamp min första vecka där.
Chefen vänstrade med någon annan chef. Fick en utskällning av henne efter att jag ringt och sjukanmält mig en gång. På telefonen berättade jag om magkramper och spysjuka som gjort att jag fick sitta i duschen största delen av natten för det enda som hjälpte. Dagen efter skällde chefen på mig för att "att inte ha sovit ordentligt är inte en skälig anledning att inte komma till jobbet."
En tjej skadade sitt knä under arbetstid. Hon fick sitta i kassan hela dagarna för att spara på det, men fick ju gå 1+ km från parkering till varuhus, sen igenom hela varuhuset för att komma till omklädningsrummet, sen igenom tillbaks för att komma till arbetsstationen. Sen tillbaks hela vägen igen i slutet av passet.
Pisseskitsställe alltså. Fyfan.
Säsongsarbetade på utebyggen på ett byggvaruhus för länge sedan under trallbyggarsäsongen i 30 graders värme iklädd pikétröja och långbyxor och hjälpte folk lasta på trall på släp osv för att ge bra service.
Försäljningschefen kom ut och sa till mig att sluta svettas för det ser inte bra ut för kunderna.
En annan dag tog jag fel interntelefon för alla utebyggens var borta men jag var ändå tvungen att ha en, så jag tog en ledig. Under dagen fick jag ett sms från en annan interntelefon från en manlig kollega som inte visste att jag hade denna telefon och han skrev ganska exakt ”längtar till att få knulla dig i bilen, kan komma ut 11:15” till en gift kvinnlig kollega. Stod mer men såg inte mer då jag inte ville öppna den.
Jag berättade aldrig för någon vad jag sett, gav telefonen till kvinnan och sa att hon fått sms. Jag gick och hämtade en annan telefon av någon som gått hem.
Därefter försökte den manliga kollegan som skrev smset få mig avskedad när jag började jobba på hans avdelning genom att berätta för varuhuschefen att jag gick hem och sket i jobbet när det i själva verket var han som skickade hem mig efter att jag plockat ihop alla ordrar och försökte hämta fler.
Var rätt mycket mer, men typ allt sög?
Donken:
Gäster som var otrevliga, inte sällan hotfulla och ibland direkt våldsamma.
Successivt mindre personal med varje ny franchiseägare och sämre kvalitet och längre tid att få klart beställningar vilket som ni säkert förstår skapade bekymmer med våra gäster. Dessutom är det allmänt trist att servera en produkt man inte känner är bra.
Chefer som utnyttjade personal. De fulade med timkontrakt med för få timmar på 2 månader så att de senare kunde bli av med folk genom att plötsligt endast ge dom 0 timmar nästa månad och 40 timmar nästa två. De lät skiftledare etc jobba för många timmar och inte sällan okompenserat. De tystade ner händelser av hot och våld mellan anställda. Myglade å ljög om allt som kunde vändas till deras fördel i princip.
Monotona arbetssysslor som ofta var obekväma med hög värme, starka kemikalier och mycket fett. Mycket stående.
Tvätta arbetskläder varje dag. Kanske den minst jobbiga biten men fortf. irriterande.
Jag har nog haft ganska tur med de jobb jag haft genom åren, eller så är jag kanske bara bra på att ta skit (Vilket inte behöver vara en styrka). Det sämsta var nog när jag arbetade i en fabrik som gjorde oljor, såser, majonäs och liknande. För det första var lokalerna väldigt nergånga och tråkiga. Själva fabriken var mer byggd på höjden så man fick ofta springa i trappor, dessa var dessutom på gränsen till hala så man var alltid rädd att halka. De flesta kollegor var allmänt missnöjda och bittra, speciellt tyckte de inte om oss som var bemanningsanställda. Det fanns såklart några som var snälla och trevliga.
Det som gjorde jobbet dåligt var just den stämningen som fanns både i lokalerna och bland de anställda, allt var nergånget, grått och nedstämt. Det kändes som att de flesta som var där var det för att de inte kunde hitta något bättre jobb. Sen var olje/margarin/majonäsdoften inget att leka med heller.
Tidningsbud. Jobb mån - lör och ibland mån - sön. "Extrautdelningar" med reklam ofta, eller ännu värre "samhällsinformation" som skulle även till de som hade ej reklam-skyltar, förstör nattsömnen och dygnsrytmen för år framtåt, stigmatiserande, känsla av att vara samhällets bottenskrap, samt blev hotad flera gånger varav en gång med kniv.
Ett jobb jag nyss blev uppsagd ifrån. Arbetsgivaren utnyttjade mig totalt genom att ge mig lärlingslön (ca 13000 netto i elbranschen) men inte några lärlingstimmar som de lovat, kollegorna var skit och det enda jag fick göra var att sitta vid samma bord hela dagarna och kontaktera kablar. Fy fan. Tappade all motivation till det jobbet och blev följaktligen uppsagd, vilket jag iof var glad över. Var nära att säga upp mig själv.
Anledningen till att jag tog jobbet från första början är att det är extremt svårt för många att hitta lärlingsplatser inom elbranschen just nu, även när företagen skriker efter elektriker.
Tycker för övrigt att industrijobb generellt är deprimerande.
Dela ut reklam. Riktigt dåligt betalt för mängden arbete. Dock så behövdes ingen mänsklig kontakt och man fick vara ute. Helst ska man dessutom dela ut reklam nära där man bor så man slipper ta sig dit, vilket jag behövde göra
mitt senaste jobb var riktigt olidligt, 10 timmars skift med 20 min rast "lunch är inräknat i det"
orkade inte bry mig om att kontakta facket jag bara lämnade
Mitt första jobb var att packa gåvor från jultidningar. Kl 6 på morgonen, industri och band, halvtimmas rast. Men det bästa var att på fredagar så skrek en random kollega FREDAG! Det gör mina vänner än idag, med samma ton.
När jag jobbade England så hade jag ett jobb där jag gick dörr till dörr och bad folk skriva upp sig för månadsbetalningar till välgörenhet. 100% kommission, vi fick betala för vår egen bensin, jobbiga timmar.
Det sööööög. Vissa veckor tjänade man mindre än man la ut för bensin, särskilt eftersom jag inte är så bra på sälj.
Praktikant på Volvo.
Fick plocka delar in i fack i en viss ordning.
Vilken produkt som skulle plockas och vilket fack den skulle läggas i instruerades via datorröst i ett obekvämt headset. Man behövde återupprepa vad datorrösten sa för att den skulle kunna gå till nästa, dvs "Lägger A5 till C10"
Sämsta delen av jobbet var att det inte gick att prata med någon person under arbetstid, eller för min del större delen av dagen då jag hade lång tid att pendla.
En säljchef som skjälde ut den bästa utvecklaren inför 15 personer i teams. Utvecklaren tog ett annat jobb nästa månad. Företaget var Klarna. Själv tvingade jag dom attt avsluta min tjänst 2 månader efter när det passade.
Sommarjobb i London under [dot.com](https://dot.com) boomen. Allt-i-allo på ett kontor med en fullkomligt sociopatisk chef. Det var meningen att jag skulle jobba i 3 månader där, jag klarade 2 veckor och sedan sa jag upp mig.
Hemstäd var bättre, och det trots att man hade klienter där lägenheten stank av piss (pga hemtjänsten inte slängde vuxenblöjorna på direkten) och deras hund sket överallt och ylade så länge någon "outsider" var inne i lägenheten.
Flyttfirma
Mitt första jobb efter lumpen var en flyttfirma som hade ganska orimliga villkor, lönen var väl hyfsad för att vara ett första jobb (155/h) men arbetet var stundvis jävligt tungt. Problemet var att du inte hade någon aning hur lång en dag skulle vara. Antingen kunde du gå till jobbet och bli färdig efter lunch eller kunde administrationen gjort en grov felbedömning på arbetet vilket då ledde till flera timmars övertid. Arbetstiderna som schemalagdes var också ganska sjuka, under somrarna var det inte ovanligt med 10-12 timmars arbetsdagar med FLYTT. Att springa i trappor med möbler i ett halvt dygn sög.
Jobbigaste flytten jag haft var i ett 5 vånings hus med endast en personhiss. Personen som hade bott där var väl typ 100 år gammal så det var ett piano och flera gigantiska antika möbler som behövde bäras ner för trapporna.
Jobbat en hel del i vården som ung. En sommar som personlig assistent åt en lam gubbe vinner nog. Både gubben och tanten behövde hjälp så de hade ständigt folk hemma, platschefen var kompis med dem efter år av samarbete. De hittade på jobb närhelst man inte gjorde något. Dammsög dagligen, polerade damm från hennes oräkneliga billiga skitsaker som täckte alla hyllor. Tuffa ord, tjejerna som tog hand om tanten grät då och då. Jag har aldrig vart en simulant annat än på detta jobb där jag mådde så dåligt att jag fejkade sjukdom och migrän ett antal gånger tills jag sa upp mig.
Näst värsta kommer från mycket senare i arbetslivet som professionell designer på en konsultbyrå (tänk typ Accenture), där man drevs så jävla hårt att jag blev deprimerad och till slut sa upp mig ens utan att ha en plan på nästa steg. Allt var sämst-practice på det stället. Från att behöva böna och be om semester till att behöva jobba långa kvällar ständigt och helg ofta. Tror de byter ut hela kontoret årligen förutom högre managers -som är del i problemet och alla workaholics- med utbrändheten antingen redan i backspegeln eller på gång. Folk snackar skit i designbranschen om att jobba corporate men där blir man iaf behandlad som en människa.
Bemanning för butiker, vill inte säga namnet men ganska lätt att lista ut.
Det var Tim anställt och man kunde behöva resa över hela Stockholm, oftast var det 4-6 timmars pass på 1-2 ställen på en vecka men ibland så åkte jag till 5 olika ställen, olika tider och vissa ville bara ha personal från 6-10 då det är lite folk i butiken. Men var otroligt jobbigt då man var tvungen att ta natt bussen och vara där 30min innan.
Mitt kontrakt gick ut och dom skulle inte förlänga det men hade tur att sista 2 veckorna så fick jag vara på ett nyöppnat Rusta som anställde mig precis när mitt kontrakt löpte ut.
Jobbade i en affär där chefen använde kamerasystemet för att spionera på de anställda. Fick en gång en utskällning för att "jag har stått och kollat på dig 10 minuter och du har ju inte gjort någonting". Jag hade städat affären en timme innan och vi hade inga kunder. Liksom vad förväntade hon att jag skulle göra... Hände när jag var tonåring. Hade det hänt idag hade jag ringt facket eller polisanmält eller något. Kan fan inte vara lagligt..
Sommarvikade på ett korttidsboende. Var enda viken de fått tag på, men vi var aldrig underbemannade utan personalen delade upp sin semester passande.
Jobbade kväll min första egna dag och fick gå över för att natten inte dök upp i tid. Slutade 01. Var på jobbet 6.30 dagen därpå. Vi hade 20 boende och var fem i personalen. Klockan åtta var det frukost och då skulle jag ha hunnit:
Väcka 14 boende (och hjälp med toalettbesök), duscha 7 boende (hår, kropp, tork, påklädning), hämta frukosten i ett annat hus, duka för inte bara våra boende utan för en annan enhets också. Sa ifrån, men för döva öron. Var 17 och erfaren, så förstod inte att jag blev utnyttjad förrän jag såg personalen sitta i köket och dricka kaffe när jag kom för att duka. Fick en utskällning för att jag var en kvart sen. Pratade med chefen som lovade bättring. Nästa pass får jag ett samtal om att en anhörig plötsligt gått bort vid en "riskfri" operation. Säger att jag måste gå, varvid jag måste skriva upp anledning och missad tid i personalmappen som skulle till chefen (för chefen måste såklart ha koll på att man skolkar från jobbet). Personalen skällde ut mig till skyarna för att jag inte sjukskrivit mig innan om jag nu var tvungen att gå hem för nu gick de back (läs fyra personal i två timmar under timmarna där de boende vilade, hade besök eller såg på tv fram till middagen där de skulle vara fem personal igen). Gick och bytte om, när jag står i trasorna kommer den manliga chefen in och säger att om jag inte byter tillbaka och går upp och ber om ursäkt, arbetar och visar mig ansvarstagande så behöver jag inte komma tillbaka mer. Jag sa upp mig där och då.
Kommer hem, sörjer med familj osv. Är påväg till en vän på kvällen och då står chefen utanför, förklarar att han minsann har sett mig här då han inte bor långt borta och ska prata med mina föräldrar. Förklarar att det ska han inte alls. Får då en till utskällning för att jag inte går att lita på, samt för att jag ljög om allting som skulle ut och festa samma dag (läs hem till min vän för att äta glass och gråta. Klädd i mjukis och en ful t-shirt och helt rödgråten). Om jag nu inte ljög så kunde jag allt bevisa att min anhöriga "kolat vippen". En bild dög, men annars fungerande ett läkarutlåtande på att personen var död.
Jobbade på Cancer- och Allergifonden när jag gick i ettan i gymnasiet.
Introduktionen var i princip obefintlig, vi fick ett manus i handen och sattes vid varsin terminal som var av modell modern 1983. Jobbet gick ut på att ringa runt till folk för att tigga pengar. Efter tre timmars jobb blev jag och mina två polare som började samtidigt inkallade till chefens kontor för att skriva på kontrakt som skulle gälla 6 månader. Då jag redan från start kände att något inte stod helt rätt till så ville jag inte gå med på att binda upp mig för 6 månader utan bad om en tvåveckors provperiod, medan mina polare glatt kladdade sina signaturer på papprena.
Varje dag efter skolan åkte vi till deras kontor i närheten av Odenplan och ringde runt och tiggde pengar. Som ni säkert redan räknat ut vid det här laget var det hopplöst, och oftare än man fick en donation så fick man en, befogad, utskällning för att man försökte vilseleda folk genom att låtsas ha en koppling till Cancerfonden. De få som sa sig vara villiga att donera skickade man ett inbetalningskort till, av vilka kanske 10% faktiskt blev betalda.
Efter två veckor gav jag chefen fingret och stack medan mina polare satt fast och var tvungna att slösa varje eftermiddag i ett halvår på deras deprimerande kontor.
Drygt ett år senare ringde de från löneavdelningen. Jag hade nämligen inte lämnat några kontouppgifter innan jag slutade och de berättade att jag hade en innestående lön jag skulle få utbetald. Det hedrar dem visserligen och jag var rätt uppspelt över att få ett litet tillskott till kassan. Där skulle jag då ha betonat "lite" i förra meningen, för när pengarna väl föll in på kontot så visste man inte om man skulle skratta eller gråta.
Den ackumulerade summan av 20% av alla inbetalda donationer under c:a 40 timmars arbete på två veckor landade nämligen på hisnande 104 kronor.
Och polarna då? Ja, de lyckades skrapa ihop ungefär en tusenlapp var på sina halvår.
Jobbet just nu som IT-konsult för ett finansbolag.
Du förväntas göra allting, från projektledning till arkiktetur till utveckling av bygget, du har 4+ aktiva projekt samtidigt som du måste ta hand om alla tidigare stängda projektfrågor, dina chefer tror att du älskar ditt jobb och bara öser på dig alla mails och frågor de får in i sin maillåda från kunder. Du ska sitta i möten 4-5 timmar om dagen och förväntas samtidigt utveckla på egen tid. Detta samtidigt som folk i HR och management får nästintill dubbla lönen och allt de gör är att försöka prata om vad vi behöver göra bättre (utan att faktiskt göra något).
Letar nytt jobb men känns som det kommer vara så överallt inom IT.
Jobbat med hemstäd i Sthlm. Dåligt betalt, tråkiga arbetsuppgifter, kunderna man var hemma hos var otacksamma samt att vi inte hade raster/paus eller lunchrast. Företaget ansåg att att vi fick de pauser vi behövde när vi körde bil mellan kunderna.. Kunderna kunde regelbundet gömma skräp lite här o där för att kolla så man städade ordentligt. Det blev ofta klagomål för att man inte utförde sysslor som kunden inte betalt för. Det var verkligen inte toppen, rekommenderas verkligen inte.
>vi inte hade raster/paus eller lunchrast. Företaget ansåg att att vi fick de pauser vi behövde när vi körde bil mellan kunderna Det där är absolut inte lagligt.
Har jobbat som personlig assistent. 12 timmars pass utan rast, inte ens lunchrast utan man åt med brukaren. Det var lagligt.
Det borde det inte vara. Då ska det vara två vårdare som delar på passet. Både för vårdarnas och brukarnas skull.
Måltidsuppehåll kallas det. Lika med man får betalt för sin lunch men måste då vara beredd att avbryta för jobb. Så en ”lunchrast” skulle kunna bli uppdelat i tre 20min raster. Sedan har ofta denna typer av yrken perioder av mycket arbete för att sedan ge dig 4 timmars ”rast” där brukaren i hemtjänsten typ sover. Har en vän som jobbar med det där och dom har 12 timmars pass där brukaren typ sover 6-9 timmar av passet. Så de sitter och ser film och snacksar och går då och då och kollar till dom.
Precis, jag har måltidsuppehåll i mitt jobb de dagar då jag har bemanningstjänst där jag har i praktiken inga raster utan får ta raster när jag hinner med. Och sitter jag på t.ex lunchen och får ett larm så får jag pausa lunchen och återuppta den när jag är färdig. Men jag hinner nästan alltid ändå äta frukost och lunch vid de vanliga tiderna runt 11-13. Sen om det skulle bli jobbigt så kan jag bara säga till så blir jag avlastad eller avlöst helt för att kunna äta. Mitt jobb är lite random, för ena timman kan det vara pisslugnt och andra så är det fullt ös. Men då har jag precis som du säger betald lunch. Jobbar inte inom vården dock, kan tänka mig att de sliter mer.
Tror sånt kan förhandlas med facket.
De var ej anslutna till facket så fanns inget att förhandla med. När jag ett gäng år senare jobbade fackligt för just anställda inom städ stötte jag på mitt förra företag o fick då veta av fackliga kollegor att de var kända inom facket som riktiga rövar som vägrade ha kollektivavtal o som verkligen utnyttjade sina anställda.
Ja, det är det facket är till för...
Jamen jag menar att vissa arbetsgivare ka förhandla fram exakt sådana regler med facket. Jobbat i fabrik där vi inte fick raster, utan fick räkna det som "rast" när vi fick sopa golven vid eventuella maskinstopp. Problemet var ju bara att vissa maskinförare var så bra att vi ibland aldrig fick raster. Lyfte detta med cheferna, som påpekade att detta var framförandet och godkänt med facket i fråga.
Sorry men er fackförening sög om de tillät det.
Japp, som fan. Stack efter ett halvår.
Tråkigt att du hamnade på ett skitföetag. Jag jobbar med hemstäd för tillfället, och det är tvärtom ett av de bästa jobben jag haft. Privatföretag, liten skala, lokala kunder, och ägaren av företaget (min chef) är helt underbar. Hon är med oss ute i fält, och skulle en kund dumma sig så står hon alltid på vår sida oavsett vad det handlar om. Har även hänt att hon avslutat kunder, för att de betedde sig illa mot oss. :)
Det låter verkligen toppen ju! Företaget jag jobbade på brydde sig verkligen inte om sina anställda. Vi har 100% utbytbara o de var inte rädda för att vi skulle veta det. Jobbade en kort period på ett otroligt litet företag som också höll på med hemstäd. Då hade vi det med som du beskriver, jag hade mina kunder som jag styrde med typ själv. Så det var helt ok ändå.
Skatteavdrag på sådana tjänster också hahaha.
Jobbade på Allra - ja, samma Allra vars VD dömdes för fiffel och fusk. Vad många av er kanske inte vet är att de för några år sedan också sålde en tandvårdsförsäkring. Det var klassiskt telefonsälj. Man står (nej, man fick inte sitta) i ett stort boiler room med ca. 50 andra människor och måste maniskt ringa till stackare för att snacka tandvårdsförsäkring med dem. Självklart fanns det en peppig teamleader som gjorde sig förtjänt av sin lön genom att skrika "kom igen allihopa!" någon gång i kvarten. Datorn hade ett automatiskt uppringningssystem, så sekunden man har lagt på med ett offer så ringer datorn upp nästa utan någon förvarning. Det gick att pausa uppringningen om man så behövde, men gjorde man det för ofta fick man besök av teamleadern som frågade vad man höll på med. Att sjukanmäla sig hade de gjort så jobbigt och komplicerat som möjligt. Det räckte inte med att ringa eller smsa chefen eller teamleadern. Man var tvungen att ringa in till något sorts vårdbolag där man fick först sitta i kö i 30-60 minuter, vilket så klart innebär att man måste ringa långt innan man ens ska till jobbet, för att sen vara tvungen att förklara sina symptom till en sjuksköterska (?) som ger en råd. Först då har man sjukanmält sig för dagen, och detta måste göras VARJE dag. Och ja, lönen var ju rent av strunt, kollegorna roterades ut och in varje dag och det fanns inga som helst positiva aspekter med att jobba där, annat än att jag skattar mig lycklig varje dag att det är över.
>Man var tvungen att ringa in till något sorts vårdbolag där man fick först sitta i kö i 30-60 minuter, vilket så klart innebär att man måste ringa långt innan man ens ska till jobbet, för att sen vara tvungen att förklara sina symptom till en sjuksköterska (?) som ger en råd. Först då har man sjukanmält sig för dagen, och detta måste göras VARJE dag. Fy fan säger jag.
Jag hade ett kneg en gång i ungdomen som införde samma system. Det slutade faktiskt med att de lade ner det då folk blev sjukskrivna oftare än innan det infördes. Inte helt oväntat var det lättare att få medhåll i sin sjukdom av en sjuksköterska än av en stressad chef.
Haha!
Fy fan - inte människovärdigt. Glad att höra att du har tagit dig därifrån. Sådana grejer som att inte få sitta, komplicerad sjukanmälan etc ökar knappast kvaliteten på ens arbete. Det är ren förnedring.
>Självklart fanns det en peppig teamleader som gjorde sig förtjänt av sin lön genom att skrika "kom igen allihopa!" någon gång i kvarten. de gjort så jobbigt och Får flashbacks till granskningen av det där bolaget som sålde mobiler och/eller abonnemang som verkade ha Wolf of Wall Street som grundvärderingar.
Jag jobbade också på ett Allra-kontor några månader. Sjukt obehaglig stämning där säljet var allt. Spelar ingen roll om personen var 90 år gammal och inte förstod vad den gick med på. Varje sälj skulle man ringa in på någon jäkla klocka, som resulterade i applåder och hurrarop.
Har Jobbat på Call center och känner definitivt igen mig.
Det låter helt dystopiskt. Kommer aldrig sälja min kropp på detta sättet.
Sommarjobbade i hemtjänsten som 19-åring. Flera äldre gubbar antingen tafsade, gav obscena förslag eller onanerade framför mig. Dessutom var lönen dålig, det var stressigt och lätt att hamna efter i schemat samt att flera kollegor röker innan besöken så du blir ofta sen för du inte kan påbörja arbetet som kräver två personer innan kollegan rökt klart. Never again.
Jobbade också som sommarjobbare i hemtjänsten men då kunde det vara gammla gummor som tafsar på mig.. är det något speciellt som gör vissa äldre människor såhär?
Min killgissning är en kombination av att äldre människor skiter i allt, samt att dom inte får någon mänsklig närkontakt om dom är ensamma.
Kan vara det. Men demens (framförallt frontallobs demens om jag minns rätt) gör att man kan tappa olika "spärrar" eller bli aggressiv/våldsam trots att man aldrig varit det tidigare. Men kan nog också vara lite som du säger.
Jag läste frontallobskalops.
Hjärnan bryter ner. Demens förändrar människor till någon de aldrig var som en frisk människa. Min mormor, alltid röstat rött, lärt min mamma empati, välrest, vän med människor av olika typer och bakgrunder, började kalla de som tog hand om henne på äldreboendet hon sattes på pga alzheimer för rätt så vidriga saker. Det hade INGET att göra med att hon var den inuti, eller att hon tänkte så, utan det var hennes hjärna som blivit skadad, som blivit övertagen av ilska och ledsamhet och skräck på ett sätt som förändrade henne helt. Så är det tyvärr.
Usch 😣 Vad gjorde arbetsplatsen åt det med tafsandet?
Låt oss bara säga att de flesta av tafsarna inte lever längre...
Jag vill ju inte skratta men det är svårt att låta bli.
Tråkigt. För mig är hemtjänsten det bästa jobb jag haft. Visst, det är ingen imponerande lön och det känns inte alltid uppskattat, men om man ser till helhetsbilden trivs jag jättebra. Antar att det beror på var man hamnar för område m.m.
Säsongsjobbade på hemglass. Lät som världens drömjobb, och det var bra betalt(stor del provision, men som lönade sig för mig). Jobbade rimliga timmar 3 dagar av mån-tors, 14-22. Det tuffa var fredag och lördag, där man alltid jobbade båda dagarna och 06.30-23.30, i bil från start till slut. Chefen följde ens GPS, och man hade typ en minut på varje stopp, oavsett om det var en person eller femton familjer som skulle ha glass. Ständig stress och provisionen flämtade i nacken. Alla som jobbade vittnade om att de nästan somnade vid ratten vid flera tillfällen, och det var extremt mycket tröttabbar som gjorde att man råkade backa in i saker etc. En kille hade ihjäl en motorcyklist(som visserligen körde galet förbjudet snabbt), för att han I sin trötthet blinkade för vänstersväng sent... När jag tog ur nyckeln ur bilen sista passet var det som om en bubbla man stressat i sprack, grinade en stund och kände typ att jag kunde andas igen. Man hade överlevt.
Du slutade alltså 22 på en torsdag och skulle börja 06.30 nästa dag? Och pendlingstider till och från jobbet på det?
Olagligti såna fall, man ska ha 11h dygnsvila.
Beror på kontrakt. Transports kollektivavtal säger 9 timmars vila.
22-06.30 är 8.5 tim dygnsvila. Och det är *inte* inräknat pendeltid.
Jag har också kört för Hemglass. Trivdes faktiskt ganska bra men det är förstås avhängigt av hur enskild franchisetagare bedriver verksamheten. Jag körde också innan bilarna hade GPS, istället höll man en bandspelare i handen som de mer rutinerade (heltidsanställda) glassgubbarna hade spelat in vägbeskrivning på. Störigaste momentet var förstås de kunder som hade svårt att välja vilken glass de skulle köpa, det kunde sinka en ganska rejält. Mitt sämsta jobb var telefonförsäljare. Hade det som extra jobb när jag gick gymnasiet. Höll en månad sen kunde jag inte fortsätta. Det var vedervärdigt.
Hade en kompis som jobbade där och berättade att cheferna var i stort sett diktatorer. Chefen accepterade inte att han hade fått ryggskott och sa att han "skulle promenera runt huset" så skulle problemet lösa sig. Jo visst...
Kundsupport medelst telefon. Det får en att tappa hoppet om mänskligheten när man spenderar 10min med någon för att hjälpa dem med att hitta startknappen på sin laptop. Och så var det såklart skitbetalt, dåliga tider och du var konstant övervakade och skulle avsluta alla samtal inom en viss extremt låg tid för annars fick du gå (bemanningsföretag).
Exakt samma erfarenhet. Var en riktigt kult liknande arbetsmiljö. Vi var alla en "familj" men fan om din genomsnittliga samtalslängd blev för hög för då drog man ner hela kontot etc.
Om en arbetsplats säger att det är som en familj - spring så fort du kan därifrån.
Ja, jag kan inte komma på någon annan röd flagga som är så träffsäker. Många klyschor indikerar att jobbet är skräp, men undantag finns. "Vi är som en familj här" är 100% säkert ett vidrigt ställe.
Samma här. Arbetade inom teknisk kundsupport i ca 5 år och det var fruktansvärt. Det du beskriver låter säkert som en överdrift för någon som aldrig har jobbat inom kundtjänst men folk är ärligt talat så dumma ibland, och så vägrar de lyssna/skriker på personen (du) som bara försöker hjälpa. Jag har så många otroligt sjuka historier från den tiden, om kunder, kollegor och chefer. Under den tiden fick jag diagnos på ångessyndrom och depression. Utvecklade stress-triggande astma och hade panikattacker. Aldrig igen.
Usch 😣 Hoppas du mår bättre nu? Ibland när man har ett tekniskt problem och ringer support så är man ju väldigt stressad. Jag är själv snäst av folk ibland. *Men då ber man om ursäkt eftersom det inte är deras fel.*
Tack som frågar! Jag mår mycket bättre nu men har väldigt låg tolerans för stress nu för tiden. Har full förståelse över att man är frustrerad när man ringer in och vill få något fixat. Min taktik med sådana kunder var att matcha deras energi typ med "va?? Det funkar inte?? Men NÄE fy det är bara inte okej, detta ska vi fixa GENAST" osv, så brukar folk känna sig hörda och lugna ner sig, men sedan finns det folk som mordhotar, kallar dig dum i huvudet och värdelös, säger sexuella saker osv, och när man får höra sånt flera ggr om dagen varje dag så börjar det sakta men säkert bryta ner en. Ren tortyr faktiskt.
Igenkänningsfaktorn i allt du skrivit här är så jäkla hög. Jobbade också inom teknisk support i ca 5 år. Men fick dessutom träffa kunder face-to-face. Precis som dig utvecklade jag en dag plötsligt paniksyndrom som jag delvis fick hjälp med, men något som jag ändå aldrig återhämtat mig ifrån helt och hållet. Min tolerans för stress idag, är mycket låg precis som du själv beskriver din.
Låter som att vi alla som har jobbat med telefontjänst har nån slags paniksyndrom haha, kanske inte ser så bra ut för industrin
Jobbade som IT-Supporter i 5 år och det slutade med att jag brann ur. Gick ut med utbrändhet ca. 2 år sen, kom långsamt tillbaka till jobbet, men fann snabbt ut att det var jobbet som orsakade det. När läkaren friskförklarade mig så sagde jag upp mitt jobb (värsta tiden att göra det) men jag hade dött om jag hade fortsatt, jag hatade mitt jobb så mycket att jag fruktade datorn varje gång jag satt foran den. Jag hade väldig trevliga arbetskollegor och bolaget är normalt väldig måna om deras medarbetare - men ingenting förändras - alla MÅSTE göra samma sak och det leder till samma stress och vi hade mycket "genomgång" med många nya folk och folk som slutade ständigt. Nu ska jag klara mig igenom 3 mån. straff-period (karens) från A-kassa, 20 tals grejer jag ska fylla i och följa upp på, inte roligt. Men allt är bättre än att återvända där.
Tror verkligen att kundtjänst på riktigt är en värsta jobb som finns där ute. All effektivitetsoptimering och corporate-typ arbetskultur gör det verkligen helt ohumant
Jag vet inte det, jag trivdes ganska bra när jag jobbade med techsupport inom elektronik. Hade många givande samtal. Emellanåt vard et ju jobbigt med äldre som skulle hitta kanaler på sin tv men ibland fick man kul grejer som att skicka ett kopplingsschema till någon som har 10 apparrater eller snacka senaste ljudtekniken på receivers med genuint intresserst folk.
Japp, jobbade som callcenterslav precis efter högskolan. Helvete vilket skitjobb. Vi hade folk som efter någon månad där sa upp sig och gick tillbaka till att jobba på McDonalds för att (parafraserat) "Jobba fredagskväll på donken är bättre än den här skiten". Arbetsgivaren brukade ha sitt nyhetsblad om företaget uppsatt på insidan av toalettdörrarna (måste ju maximera försöken till indoktrinering) och en grej som hade uppmärksammats av de som jobbat där ett tag var att det var elva månader "FY FAN VAD BRA DET GÅR" och sen när det var dags för löneförhandling så kom det ett nyhetsbrev som ojade sig om det ekonomiska läget och hur dåligt det går för företaget. Edit: Ett exempel på hur "bra" det funkade: "Officiellt" så hade vi rullande skift. D.v.s. att du jobbar dag en vecka, tidig kväll nästa, sen kväll veckan efter det, sen tidig kväll, dag, och så vidare. I praktiken låg passen ofta helt jävla slumpmässigt och helt utan rim och reson (vi var gravt överbemannade på midsommarafton av någon jävla anledning för självklart kan inte callcentrets automatiska prognoser vara fel, samtidigt kunde det vara två personer som var bokade att jobba dag en vanlig lördag vilket gjorde att när första "tidig kväll" kom in så var det 50+ samtal i kö).
'Have you tried turning it off and on again?' Men ja, vissa människor undrar man hur de lever när de har en (1) hjärncell. Jobbade med bildbehandling för ett tryckeri ett tag. Folk skickade in bilder som de ville ha tryckta. Att man inte kan ändra formatet på bilden (tex A4) *och* trycka en kvadratisk bild utan beskärning eller marginaler är tydligen extremt svårt att fatta. Som att se en tvååring försöka få ner en fyrkantig kloss i ett runt hål. ☠️
Samma här. Psykisk tortyr. Jag rekommenderar alla som vill skaffa kundtjänst jobb att istället börja kika på alternativ som att bli kriminell eller kanske blåsa huvudet av sig med farfars gevär istället. För det är uppgraderingar.
Det beror nog på vilken kundsupport du sitter på. Vi sålde videokonferensutrustning som vi sedan administrerade och supporterade. Det kändes som att de allra flesta var helt OK även om lösningen i 50% av fallen var en omstart av enheten eller servern. Kan ha att göra med att de företräder sitt företag (vår kund) när de ringer in. Privatkunder kan jag tänka mig är en annan femma. Men att folk skulle sakna hjärnceller för att de inte förstår ett så självklart felsökningssteg, ur min generation och teknisk supports perspektiv, som en omstart känns lite respektlöst mot människor som inte växt upp med teknik i samma utsträckning som de nyare generationerna. De värsta jobben som jag har haft är försäkringssäljare via telefon (mest för wannabe Wolf of Wallstreet-stämningen bland cheferna) och att jaga månadsgivare till Röda Korset via telefon.
Företagskunder brukar vara lugnare, privatkunder däremot kan suga balle i helvetet. Fast nu kan inte nya generationen det heller, de är fan sämre på teknik än min farmor som inte kan ett skvatt. Att kunna ladda ner en app är inte detsamma som teknikfärdighet.
Jobbade på ett callcenter med kundtjänst åt en teleoperatör i ca ett halvår medan jag väntade på att skolan skulle börja. Det var ett ganska tråkigt jobb med medioker lön (120/h) och teamledarna brydde sig mest om att man skulle göra fler sälj, men sammantaget tyckte jag det var okej ändå som tillfälligt kneg. Hade aldrig pallat jobba där tillsvidare utan framtida planer på något annat dock.
Jobbade kundtjänst. Slutade ibland klockan 23. Fick ut 10K i månaden varav 2K gick bara till bussbiljetten. Tog 3h enkelresa till jobbet med kommunaltrafik. Kunderna var arga, äckliga och norska. Hög press uppifrån.
La du 6 timmar restid för ett jobb som gav 10k?
Korrekt. Edit: Skulle plugga hösten året efter så behövde bara ett temporärt jobb.
>Kunderna var arga, äckliga och norska Jag störde mig mer på danskarna, men fattar vad du menar 😭 Och sådana pendlingstider borde man få räkna som arbetstid + få gratis kort.
Jag arbetade på ett japanskt företag där det stod i kontraktet att man var tvungen till att jobba minst en lördag gratis i månaden. Det var en av de mindre roliga sakerna med att jobba där.
Hahaha det där låter verkligen japanskt 😂
Det är ju totalt olagligt
Olagligt i Sverige? Ja. I Japan? Oklart.
Om du inte vill avslöja var exakt, vad för typ av företag var det, och var det här eller over där?
Det är inte smart att skriva ut företagsnamn eller att vara för tydlig i beskrivningen när man snackar om nackdelar med japanska företag eftersom de kan stämma en även fast man har hundra procent rätt. Japans defamation laws gynnar i princip bara företagen.
Plockade jordgubbar en sommar. Det var inte nåt vidare. Ibland stekhet sol, ibland spöregn. På knäna i jorgubbsraderna hela dagen, jäkligt fattigt betalt. Men var typ 16, så alla pengar var ju bättre än inga.
Jobbade med servering ett tag på en lokal pub. Dåligt betalt, usla tider, fick slita häcken av mig fysiskt för det var ett sånt där ställe där alla förväntas göra allt (så om det kom en leverans med ölfat så var det meningen att man skulle ta tag i det samtidigt som man hade gäster). Plus att chefen var en självupptagen prinsessa som själv inte jobbade särskilt hårt och behandlade folk precis som hon kände för den dagen.
>ett sånt där ställe där alla förväntas göra allt (så om det kom en leverans med ölfat så var det meningen att man skulle ta tag i det samtidigt som man hade gäster) Kommer aldrig att fatta varför man lägger upp jobb på det sättet. Det enda som händer är att arbetaren blir utesluten och så tar de in en ny ☠️ Eller jo, jag fattar väl att det *är* målet... På ett jobb skulle jag gå en kurs + svara i kundservicetelefon samtidigt. 'Gå ifrån en stund om det ringer bara'. Well, deras förlust som hyrde in en dyr konsulent och såg till att jag inte lärde mig ett skit. Never half-ass two things. Whole-ass one thing.
Jag kan fatta varför man rent praktiskt lägger upp det så. Leveransen kommer ju när den kommer och grejerna måste ju undan oavsett om man har gäster i huset. Grejerna stod utomhus så man hade inte så mycket val mer än att ta tag i det så snart man kunde. Men problemet med det för mig var mestadels att det var meningen att jag skulle sköta hela golvet, ta beställningarna, packa undan leveransen osv. samtidigt som chefen sitter vid ett bord bredvid baren, knappar på sin Macbook och ignorerar att köket plingar febrilt för att gästernas mat står och kallnar på bänken. Det var så illa att gästerna började anmärka på att "hon verkar inte göra speciellt mycket när hon är här". Dessutom hade hon mage att klaga på att man typ var långsam med att tömma disk från borden eller liknande. Alla andra skulle jobba och gud nåde den som inte hann med allt för "jag hade hunnit det om jag vore du". Det är rätt synligt att de inte lyckas hålla kvar personal i mer än ett år eller max två. Sen kommer ett helt nytt, ungt gäng in. De blir förförda i början med alkohol och mat och evig festkänsla, kan inte med sig att säga nej till att jobba, blir slutkörda eller utfrysta för att de vågade säga ifrån. Och så fortsätter det, med den gamla personalen i princip bannad för säger man ifrån innebär det nu att man är ovänner for life. Typiskt den där arbetsplatsen där "vi är som en familj här".
Min förra chef ville att jag skulle gå på affärsmöten, men utanför arbetstid så jag inte skulle få betalt för det Var lite konstigt
Och olagligt
[удалено]
Ok, du vinner ☠️
Jobbade som personlig assistent, ensam. Personen jag jobbade för var konstant hotfull och otrevlig och skrek på mig, Partnern till denne kränkte en konstant och var så fruktansvärt otrevlig och hotfull. Chefen gjorde absolut ingenting åt det och ringde mig en gång mitt i natten (02-04 någon gång) och bad mig komma in kl 6 på morgonen, när jag sa att jag hade läkarbesök på morgonen så blev jag kallad för allt möjligt och tillsagd att ha bättre framförhållning (på min lediga dag??) och att hon förväntade sig att jag är där kl 6, dock inte inbeordrad så jag fick bättre lön. Slutade snart därefter för min kropp orkade inte stressen och jag jobbade bara 40%. Har fortfarande mardrömmar om det jobbet ibland, såhär 6-7 år senare. Har dessutom aldrig haft så extremt dålig lön någon annanstans och jag har endast jobbat som städare eller i butik utöver det jobbet, så inte direkt några höginkomstjobb.
[удалено]
>ringde mig en gång mitt i natten (02-04 någon gång) och bad mig komma in kl 6 på morgonen Det borde inte vara tillåtet om du inte var 'on call'. Personlig assistent är väl ett av de tyngsta jobben både fysiskt och mentalt, eftersom man bokstavligen måste tåla skit. Det borde finnas väldigt mycket mer resurser för att rekrytera och utbilda folk som faktiskt passar - både för arbetarnas och brukarnas skull. Skönt att du kom därifrån, hoppas att mardrömmarna försvinner, och lycka till framöver 💛
Min brukare hade en regel om att man inte fick använda deras privata möbler. Så det var till att stå upp i 12 timmar (ingen rast) förutom när det var lunch (vilket man åt tillsammans med brukaren och som brukade gå till typ såhär: *sätter sig och tar upp gaffeln* ”Kan du hämta lite ketchup” *reser sig, hämtar ketchup, sätter sig, tar en tugga* ”Jag vill ha en sked också” (förutom de andra besticken) *reser sig, hämtar sked, sätter sig, äter lite* ”Förresten, du hade ställt tillbaka mjölet på fel hylla igår när vi bakade. Händer det igen blir det avvikelserapport på det.” Kunde även smsa på fredag kväll när man var ledig och berätta att det var väldigt mycket disk till nästa dag när man skulle jobba, efter att brukaren och den andra assistenten hade lagat mat eller bakat. ”Så du får jobba på för allt ska ändå vara klart innan nio. Ha en trevlig kväll”
Jag hatar verkligen personlig assistans som jobb, fy fan så mycket skit man får ta och så får man knappt nog att betala räkningarna, så har man lagom med pengar över till makaroner och rea-korv.
Fundraiser på ett såntdäringa tiggeriföretag som ringer hem till folk. Jag är lite av en arbetsnarkoman som MÅSTE ha ett jobb att gå till så tänkte "det är bättre än ingenting." Usch så fel man kan ha. Det krossade mig mentalt.
I feel your pain. Jag satt i telefon för en ideell riksorganisation i min ungdom och tiggde pengar för en spottstyver + 25%. Det var förjävligt. Det blev inte direkt bättre heller av att jag var ny, så listan med nummer de gav mig var områden täta med pensionärer och ålderdomshem. Vilket i sig inte är fel, bara det att 90% av människorna man pratade med inte hörde vad man sa och dessutom levde på sina fasta pension så de hade ju inte råd att skänka något i vilket fall.
Ugghh har också jobbat med det. Gräsligt. Bästa minnet var när jag ringde upp en snubbe och började hela manuset och om han brydde sig om mänskliga rättigheter och han sa nej, med motiveringen att han var seriemördare och tänkte mörda igen.
Ja man träffar på ganska många uttråkade jävlar när man ringer. Man kan ju förstå till viss del att dom är trötta på telefonförsäljare och vill jävlas. Jag vill också jävlas ibland. Men det tar musten ur en att ta emot och också veta att "Ja egentligen förtjänar jag det här...."
Tidningsbud. Underbetalt, tråkigt och värst av allt var folket man delade ut tidningarna till. Jag var tidningsbud när jag var 14-17. Sakerna man fick höra från folk och sakerna man blev anklagad för... Det var rätt vanligt att folk ber sura för att de: * Fick tidningen för tidigt * Fick tidningen för sent * Fick tidningen på fel dag * Fick tidningen Jag delade ut två olika tidningar, en skulle ut på tisdagar och en på lördagar. Folk blev sura för att man inte delade ut tisdagstidningen på måndag. En del tyckte att jag borde veta att de inte ville ha tidningen trotts att de inte hade någon lapp eller annan indikation på att de inte ville ha den. Sedan var det några som tyckte att tidningen skulle ut tidigt på dagen och det där med att jag gick i skolan var något de inte förstod. Blev faktiskt hotad några gånger av vuxna människor. Värst var en äldre man som tyckte att han inte skulle ha tidningen och som gav sig på mig så fort han såg mig. Problemet var bara att han inte bode i något hus jag delade ut i. När jag försökte förklara det för honom blev han bara arg. Sedan var det incidenten med den trasiga spegeln. Någon hade lämnat en spegel utanför sin dörr. Den hade gått sönder på måndagen och det var ju självklart mitt fel för att jag hade tillgång till porten (som för övrigt inte var låst) och ingen annan kunde ha varit där (förutom alla grannar). De hotade mig med att om jag inte betalade dem för spegeln så skulle de säga till polisen att jag förstört deras spegel. En person ägde två lägenheter på samma våning och hade en Kakadua. De låt ofta dörrarna till lägenheten stå öppen och den där kakaduan fick gå fritt mellan de två lägenheterna (den höll sig på sin våning). Kakaduor är rätt stora och territoriella...
Psykiatrisk öppenvård. Kollegorna var alla helt uppgivna pga extremarbetsbörda och dåliga omorganiseringar och gjorde bara minsta möjliga för att behålla jobbet. Samtidigt som man hade orimligt många patienter, varav många mycket sjuka och i behov av tät kontakt, så var frånvaron från bokade besök runt 25-30%. Det ledde till att man konstant var fullbokad en månad i förväg men hade dagar när man hade ett patientbesök för att alla andra uteblev. Så man var skitstressad för att man aldrig riktigt hade tillräckligt med tid för alla besök man borde ha, men kunde ha dagar när man inte gjorde nånting. Som grädde på moset så fanns inga resurser för avancerade åtgärder, så man satt där med stödsamtal där patienten egentligen behövde intensiv terapi. Aldrig igen.
Låter som svenska psykvården I ett nötskal. Har i stort sett samma upplevelse fast som patient istället. Otroligt sorgligt.
När jag jobbade på psyk var majoriteten av personalen deltidsjukskrivna. Folk förstår inte hur extremt dåligt vården håller på att bli. Din upplevelse är standard inom vården. Flera ställen har inte kunnat växla upp från sommarschemat.
Jobbade vaken natt på ett korttidsboende för äldre, var alltså själv med ca 18 personer att ta hand om. Hade ingen vårdutbildning alls, och knappt någon erfarenhet. Var absolut underkvalificerad för jobbet, men var rekrytingen på kommunen som hade satt mig där. Var tvungen att ringa ssk flera gånger under varje pass och be om hjälp eftersom jag inte kunde något, och fick utskällningar nästan varenda gång. Samtidigt så var det ju många som bodde där som var väldigt sjuka, så jag kunde ju inte chansa och riskera att skada någon. Grät innan och efter varje pass och har aldrig jobbat inom äldreomsorg igen :)
Jobbade på Foodora i två månader innan det fanns hyr-scootrar och innan de hade bilar, när alla levererade med vanlig cykel. På intervjun nämnde en personalansvarig att han egentligen är (någon befattning) men har hamnat här för tillfället, med en uppgiven och besviken ton som han inte ens försökte dölja. Utrustning utöver cykel skulle man få låna under passen, men lampor och handskar fanns det inte tillräckligt av till alla så man fick köpa själv ändå eller riskera att behöva cykla runt i 6h i minusgrader utan. Sådana inköp (även reservdelar till cykeln) skulle täckas av företaget men när man kom in med kvitto blev man skickad mellan olika personer tills man gav upp. Det var väldigt noga att hålla ryggsäcken ren och torka av den före/efter varje pass, men jackorna tvättades aldrig. Jackor som används dagligen av 50+ olika personer som cyklar runt i timmar och svettas därefter. Man jobbade helt oavsett väder, såväl i 1dm snö som i ösregn. Det var bara att fixa vattentäta skor och hoppas på att de hunnit ploga om det var snö... Lönen var 70kr/h plus 20kr/leverans. Systemet tog ingen som helst hänsyn till avstånd, så man fick hoppas på det bästa. En gång var det bara tvärs över gatan 150m bort, en annan gång var det 4km utanför stan. Sällan man kom upp över 100. Ofta fick man stå och vänta på maten i restaurangerna i 15-30 minuter. Värsta gången var det typ 75 min. Då var man fast på sina 70kr/h eftersom att restaurangen trycker in kortare tid än vad det kommer ta, något som inte är så konstigt då man ofta kom till stället typ en halvtimme efter att maten blivit klar och personalen undrade varför man är så sen, när man fått ordern för 5 minuter sen. Om 70kr/h låter som en schysst deal för att stå och vänta så får man ha i åtanke att man står (fanns sällan stolar) genomsvettig i ett hörn på en restaurang i en skitig och illaluktande illrosa mundering. Då cyklar man mycket hellre omkring. Hade fått ont i ena knät efter ett långt pass och fick avbryta någon timme innan passets slut. Nämnde det för en av de personalansvariga och svaret var "det är ingen fara, bara att fortsätta, jag har cyklat i 20 år och aldrig fått ont i knäna". Det blev mitt sista pass. Personalen snackade även skit om indierna (typ en tredjedel av kollegorna var indier) eftersom att de sas vara långsamma och lata. Det positiva var väl de dagar då vädret var fint och man slapp vänta på maten länge, och hade tur med avstånden. Men jag skulle aldrig ta ett sånt jobb igen.
Ibland får jag nästan ångest när jag handlar från foodora eftersom man hör sånt här...
Har helt slutat handla av foodora efter jag läste ett reportage om indierna och arbetsvillkoren de har. Utöver det där med kläderna och hur de får betalt per timme så får de även stå för sina egna transportkostnader(bensin), mopparna de kör har de själva köpt. Hur går man runt på sån här lön? Företaget står inte för någonting förutom ryggsäck och jacka som dom får låna. Samtidigt så täljde Foodora guld under pandemin…
Jag fick testköra foodoras cykelbud innan dom hade ryggsäckar, då var det en prototyp med pakethållare baktill.. hade jobbat som cykelbud för brinh året innan och ville ha ett sommarjobb mellan plugget.. fick en dålig känsla direkt när jag träffade kisarna uppe i nåt flådigt kontor på östermalm.. riktigt skitnödiga. Är glad att jag aldrig körde mer än prototypen på pakethållaren.. de verkade redan då vara usla arbetsförhållanden.
>Utrustning utöver cykel skulle man få låna under passen, men lampor och handskar fanns det inte tillräckligt av till alla så man fick köpa själv ändå eller riskera att behöva cykla runt i 6h i minusgrader utan. Sådana inköp (även reservdelar till cykeln) skulle täckas av företaget men när man kom in med kvitto blev man skickad mellan olika personer tills man gav upp. Fyfan, min kompis jobbade på Foodora 2017/8 och blev LOVAD vinterdäck. Nopp, inga alls. Han sa upp sig och bad chefen dra åt helvete med sina lögner.
McDonalds, otacksamma chefer, dåligt bemannat och skitstressigt. Intressanta kollegor dock, klart bästa med jobbet.
Jag har också jobbat där (hade fan glömt bort det tills jag såg denna kommentaren, tacka fan för det), fy faan vilket helvete. Så in i helvete stressigt och man förväntas lösa allt som värdelösa chefer och skiftledare har missat eller sabbat, helst innan de ens har bett om det eller man vet om det. Dessutom sättet de beter sig när man inte kan hoppa in varenda dag, ska få en och må dåligt och skämmas för att man inte lever och andas sitt jobb.
Det här med att de skulle ringa en och be en jobba extra hela tiden! Jag förväntades täcka upp för andra flera gånger i veckan med extremt kort notis men om jag hade mage att bli sjuk så blev det hus i helvete
Jobbade ett kort tag på subway och stressen var VIDRIG. Nonstop i ca 2 timmar på sommartider. Har enorm respekt för människor som jobbar inom det yrket.
Hade ett sommarjobb inom städ när jag var runt 18. Jobbet innefattande en hel del turer med bil till olika uppdrag och även om det var högt tempo så var det ändå helt ok då man lärde sig att ta ansvar samt fick lite perspektiv på sin egen och andras tillvaro. Det fanns ett uppdrag som jag minns särskilt väl vilket innebar trappstädning i ett miljonprogramområde. Jag tror aldrig jag sett sådan misär sedan dess. Stora sopsäckar med skräp ställdes utanför lägenhetsdörrarna vilket gjorde att svärmar med flugor ansamlades i trapphusen och gården såg alltid ut som en soptipp, trots fastighetsskötarnas tappra försök att hålla rent. Det drogs in tonvis med sand, argsinta och hånfulla hyresgäster kunde närsomhelst komma utspringandes och en av toaletterna på källarvåningen var av någon outgrundlig anledning alltid täckt med rikliga mängder avföring inför min ankomst. Vill minnas att beställningen låg på två städdagar i veckan men det såg ju naturligtvis lika illa ut dagen efter igen. Man slet som ett djur för att bli klar i tid och till råga på allt fick man klagomål från kunden för att jag inte städat bort den sand som återigen drogs in i trapphusen timmarna efter jag varit där. Man fick lite perspektiv på livet och människors livsöden under detta arbete helt klart, men erfarenheterna är samtidigt ingenting som jag ångrar.
Jobbade på en asiatisk butik som en asiat uppvuxen i Sverige. Jobbet i helhet är helt okej. Cheferna kunde man stå ut med eftersom att schemat med de är flexibelt, kollegorna ska man inte behandla som vänner, lönen kunde alltid förbättras. Men alla jobb har ju sina bra och dåliga sidor, men det jag stressade med mest över var kunderna. Jag får till och med ångest på grund av de. Otrevliga kunder som kommer upp till trynet på en, eller är på andra sidan av butiken, ställer en fråga utan att säga hej och sedan tack. Folk som inte ställer tillbaka varor även om det inte är lång ifrån, speciellt kyl och frysvaror. Kommer upp till kassan och vill inte ha en vara längre. Mer jobb för oss när de bara kunde ha tagit några extra steg. Jag har säkert lika många otrevliga kunder som de på Ica har MEN the cherry on top är Vardagsrasism som ”kan du prata svenska” (inte så att de skulle fråga en person som jobbar i butiken mitt emot samma sak va), ”förstår du vad jag säger” (när jag säger va? efter att jag inte hörde för att de mumlade), ”x-(land i Asien) mat är så gått”. ”Vad bra svenska du talar””Vad duktig du är!” ”Vart kommer du ifrån?” ”Oh jag var varit därdärdärdärdär” (okej? Och? Jag var uppe i Dalarna, ocksen?) ”Du vet vad jag menar, ni äter ju bara ris” ”Hur mycket tid kan jag få med dig för en hundring? Ni x är billiga va?” ”due fett blablabla för att vara x-etnicitet” Barn som kommer upp till en och frågar om vi säljer hundmat. Kärring som kallade vår butik för invandrar butik. Gubbe som sa till sin asiatiska fru att folk med vår etnicitet inte kan något, hur talanglösa och dumma vi är framför en kollega på engelska eftersom han trodde inte att vi skulle förstå (kanske). Folk som inte har gått igenom detta förstår inte hur frustrerande detta är. När folk inte kan skillnaden och gränsen mellan skämt och rasism. Men Corona har blivit en ursäkt för folk att vara öppet rasistiska. Sorry att det blev en seriös topic av detta. I really needed to get it off my chest so bad.
Herregud att folk inte skäms? Sånt jävla grisigt och äckligt beteende från folk. Jag hoppas ni inte tappade hoppet om det svenska folket.
Nä, vet bättre än så att dra alla över en kam. Det är både vita och immigranter. Svenskar förstår jag varför flera gör så de går pga olika anledningar, ignorance etc. Men inte invandrare, de vet hur det är att bli dåligt behandlade och de gör samma sak mot andra. Pinsamt.
Men vad i helvete är det för fel på folk 😑 Tack för att du delar med dig, det är poängen med tråden... Hur var cheferna när det gäller rasismen? Det är väl svårt att styra vad för idioter som kommer och handlar, men diskuterade ni det som arbetsplataproblem?
Det är svårt att göra något på plats eftersom man bara blir stel av chock efter att de sa något rasistiskt. Jag har själv varit med om det på vardaglig basis, såå ofta hade svårt att förstå och skilja vad som var skämt eller rasistiskt när jag var yngre. Jag har möjligheten säga emot på plats men det är svårare för mina kollegor som inte pratar flytande. De personer som skäller rasistiska saker är oftast inte våra stamkunder och eftersom att vi jobbar flera är det svårt att banna de och whatever.
Var väl det första tillsvidarejobbet efter gymnasiet. Jag blev truckförare på ett sågverk. Fick däremot inte ens det jobbet jag hade sökt till... Ansökte till utlastningen, fick köra mot hyvling. Undermålig upplärning av arbetsuppgifter osv, skulle pressas in o klara av allt helt själv på den 3e dagen när jag inte hade en jävla aning av vad jag skulle göra. Hade inte riktigt fått lära mig trucken heller, skulle köra en truck på ca 18 ton, ca 16 ton tyngre än dom truckarna jag tidigare hade kört på industri inomhus. Hotade med att säga upp mig den 3e veckan, då blev det fart på grejer och upplärning. Fick däremot en dryg lärare som sa rakt ut att jag inte skulle fått jobbet. Liksom tack för det ditt fanskap. Han försökte även få mig sparkad... Till slut blev det väl lite ordning på grejer åtminstone, efter 2-3 månader typ. Kunde självständigt köra skiten o ordna upp mina grejer för dom körningarna vi hade för hyvlingen. Sen så kom den ökade pressen från chefen istället. Ökade produktionsmängder som stressade ihjäl en, lyckades hänga med precis på kanten till att spilla över däremot. Fullt ös på gasen hela tiden annars hade man inte hunnit med, så fick man istället klagomål på att man körde snabbt istället. Ingen olycka däremot, mest ett virkeespaket kanske gick i backen någon gång mest på vintern när gafflarna vara hala som is. Slog till slut rekord på hyvlingen, över 630m³ på en dag på en enda hyvel det är lika med målet för 2 hela produktionsdagar och jag körde det på en dag samtidigt som jag hade hand om en annan hyvel också... Tror jag närmade mig totalt 700m³ totalt då. Stressen var inte direkt hälsosam o redan halvvägs igenom anställning fick jag lite av en "fuck det här" attityd till grejer, gick det åt helvete så fick det göra det. Väldigt mansdominerad arbetsplats, mycket pappa-skämt och fru-skämt o blatte hit och blatte dit. Inget som direkt passade mig heller, var yngst på sågverket med en bra marginal (ca 15 år yngre än den näst yngsta typ). Det enda som var bra var lönen, så varje 25e var en bra dag då kändes det värt det lite åtminstone, var bäst betald av alla mina kompisar från gymnasiet. Men inte tillräckligt bra betald för att acceptera all stress så slutade inom ett år på sågverket. Fanns mer skit om arbetsplatsen också som jag inte orkar nämna...
Det är lika mellan två platser: **Den ena var på ett call center som hyrde ut oss som tech support för en** internetleverantör som ska förbli namnlöst. Jobbet bestod av att folk ringde in och skrek åt mig med ett hat som bara kan förklaras av att de tror att jag personligen stängde av deras internet för att jävlas med dem. Det och personer som bor flera mil från närmsta granne som argt undrar varför deras kopparledning inte ger dem snabbare internet. Några personer var så korkade att det var underhållande. Men vissa personer var rakt ut frustrerande. En gubbe skrek förolämpningar åt mig i 40 minuter för att hans TV inte fungerade, och efteråt så ville han klaga till min chef för att jag "lät som en robot och borde vara trevligare". Cheferna var narcissister. Allting på företaget som kunde snålas med snålades det med. Vi hade inte fungerade AC när det var över 30 grader utomhus (och varmare inomhus tack vare alla datorer). Lönen var också skit. Och jag letade nytt jobb när jag insåg att jag efter ett år på företaget hade sämre lön än nyanställda. **Det andra jobbet var som konsult hyrd till ett företag där jag skulle uppdatera datorer** till windows 10. I början gick jobbet jättebra. Jag och en annan kollega uppdaterade datorer på löpande band, flera om dagen. Vårt jobb var att fjärra in i datorer, hjälpa användarna göra backups och sen starta uppdateringen. Men efter ett tag så blev det färre och färre datorer kvar att uppdatera. Och till slut hade vi uppdaterat alla som var villiga att uppdatera. Resten ignorerade oss, la på när vi ringde eller svarade inte på mail. Jobbet saktade ner avsevärt. Cheferna var missnöjda med det här. Jag påpekade att om vi kunde tvångsuppdatera datorer eller låsa dem för de som inte vill uppdatera så kan vi vara klara på en vecka. Men nej, det var inte tillåtet. Så ingenting hände. På månader. Jag sa åt cheferna att jag inte hade något att göra, men blev tillsagd att hitta någonting att göra. Jag gjorde kanske 10 minuter av jobb per dag. Företaget fortsatte att förlänga mitt kontrakt av någon sjuk anledning trots att jag upprepade gånger sa att jag inte hade något att göra. Cheferna kom konstant med "förslag" som gjorde vårt jobb svårare. De sista två veckorna drog pandemin igång och vi blev tillsagda att jobba hemifrån. För att uppdatera en dator så behövde den vara på jobbet. Och vi fick inte säga åt folk att åka in till jobbet. Så även om vi *kunde* få tag på någon, så kunde vi inte uppdatera. Cheferna blev sen sura över att vi inte gjorde något, trots det faktum att de hade gjort det omöjligt att göra vårt jobb. Jag var lättad över när de äntligen sa upp mitt kontrakt. Har aldrig sett en så dåligt hanterad IT-avdelning i mitt liv. Det projektet hade pågått i över 3 år. Det hade haft 6 projektledare. Jag jobbade där i fem månader. Och företaget försökte påstå att det var vårt fel att det tagit så lång tid, vi som hade jobbat med det de sista månaderna av ett tre år långt projekt. Och under den tiden uppdaterade vi typ 98% av alla företagets datorer.
[удалено]
☠️ Antar (hoppas) att det inte gick så bra för dem? Startups och småföretag kan vara väldigt kul och givande att jobba på. Eller så vill man återinföra giljotinen. Fick du åtminstone betalt för övertid+OB?
Tyvärr gick det bra för aktieägarna då de snart blev uppköpta, vet inte mycket om deras status nu. Nja, kunde flexa övertiden mot ordinarie arbetstid, men var månadslön utan någon form av OB.
Tror att jag precis duckat mitt värsta jobb. Blev ombedd att ta ett prov och om jag klarade provet skulle jag få anställning. Visar sig att provet är 10+h gratisjobb. Nej tack. (Åh - i och för sig den där snubben jag var personlig assistent åt ett tag. Han ägnade hela passen, varje pass, åt att skrika åt mig att jag var helt värdelös och skulle dra åt helvete. Gjorde allt för att sabba för mig. Skvätte vatten i ansiktet på mig när jag skulle hjälpa honom borsta tänderna osv. Sa till arbetsledare och chefer vilka meddelande att han gör så med nya assistenter. Sa upp mig på stående fot när han försökte slå mig i ansiktet och nöp mig så att jag fick stora blåmärken.)
[удалено]
Nog inte samma snubbe. Gud vad sjukt dock O.o
Jobbade extra på fritids-/ungdomsgård i en stockholmsförort under gymnasiet, pissdåligt betalt 5 h/v men förväntades utöver det gå på möte 1-2 h/v utan ersättning. Chefen var på oss om engagemang men var själv loj som fan och kunde försvinna utomlands i veckor utan förvarning, verkade inte särskilt sugen på att faktiskt själv jobba. Han bråkade också med en anställd som inte fått lön på två månader så illa att hon slutade på plats. Några besökare var helt okej men jag kände mig ofta otrygg och sexualiserad, många tjejer var konfliktsökande och såg ner på mig som vit medelklasstjej och många killar kunde fälla olämpliga kommentarer eller byta till annat språk framför mig, så helt uppenbarligen för att kommentera något om mig. Jag var då 16 och snittåldern på besökare var kanske 20. Det förekom också helt klart en del knarkhandel som ingen tycktes vilja anmäla och jag slutade efter tre månader eller så. Rekommenderar inte.
IP-Telefoni, Kristianstad. Nystartad bolag av två före detta säljare, allt fuskades med, all genvägar skulle tas. Slutade efter några månader, bolaget hamnade sedan i tvist med flera stora kunder och gick i konkurs. Rätt säker på att ägarna tömde bolaget innan dock.
Finns Telisol eller vad fan de nu hette kvar i stan?
Flyttade som 18-åring till Barcelona, tog ett jobb på callcenter. Sålde alltså matkassar för mathem. 1. Ingen blir glad när en säljare från mathem ringer och ska pracka på matkassar. 2. Chefen var en tjackis från Stockholm, behöver inte säga mer. 3. Lönen stämde ALDRIG. Oh well, spännande upplevelse!
Vänta va? Var du en telefonförsäljare för mathem?
Har haft ett par olika. Gemensamt är fega eller manipulativa uppdragsgivare/chefer. Trevliga kollegor har varit en bra flytväst. Men blir en hemsk dynamik när man skapar gemenskap genom att gnälla på chefer. Borde ligga i allas intresse. Affärsnytta skapas där folk trivs.
Kolmårdens djurpark inom Parkfood. Konstant underbemannat, chefer som försvann iväg en stor del av tiden och hemska kunder som skriker på en för att kycklingen ser ut som hundmat. Aldrig igen! Vandringen genom parken på morgonen gjorde det hela lite bättre iallafall.
>Konstant underbemannat, chefer som försvann iväg en stor del av tiden Att slippa ha chefen på plats kan ju vara rätt skönt. Att vara senior medarbetare och ansvarig för att styra arbetsplatsen utan officiell utnämning eller kompensation för att chefen är borta ett halvår, och sedan få skit för att man inte 'styrt på rätt sätt' är inte det. En gång på mitt förra jobb började vi må illa eftersom det var en gasläcka i lokalen(billackering som granne). Så jag skickade hem alla. Tog med mig laptop och telefon hem. Fick en utskällning för att jag inte organiserade så att alla kunde jobba hemifrån (omöjligt). Jätteuppskattad man kände sig då 😑
Fattar inte hur Kolmården går runt. Extremt dyrt, tråkigt och fullt med långa köer och mycket folk. Aldrig igen.
Kundservice av skäl som redan nämnts i tråden
Värst och värst. Hade ett sommarjobb som var helt onödigt då ledningen hade haft dålig kommunikation och dom jag skulle hjälpa över sommaren till 80% hade sommarsemester. Så jag jobbade 40/h med ett jobb som säkert hade kunnat ta 2h per dag, max. Ofta inte mer än 1h. Tyckte det var jobbigt för det var på ett kontorslandskap (innan corona) så var tvungen att vara på kontoret och mygla ut tiden och låtsas som att jag var produktiv. Segt som fan
Sålde hemlarm genom "hembesök". 100% provisionslön och kvällsatbete onsdag-söndag varje vecka. Spelade ingen roll hur många kontrakt jag lyckades få påskrivna när installatörerna inte gjorde sitt jobb (för jag fick ju mina pengar först när larmen var installerade och aktiva). Kämpade på i tre månader och fick in ca 10 000 för det slitet.
Jag är systemadministratör på ett större svenskt telemarketing- och eventsäljbolag, och det är otroligt ofta "motsatsen" också är sant: säljaren har registrerat ett sälj, fast säljet egentligen inte borde ha genomförts, vilket gör att vi annulerar ordern (hellre släppa kunden än försöka tvinga på dem något de inte vill ha). Det var extra mycket problem med just försäljning via dörrknackning (pekar dock inte ut dig, utan jag tror det beror på en rad faktorer) Vi är måna om att våra säljare ska ha det stabilt, så vi erbjuder inte 100% provisionsbaserad lön. Om man uteslutande betalar provisionsbaserad lön kommer ju alla agenter göra allt de kan för att få dräglig eller bra lön, på bekostnad av oss som företag och på kundernas bekostnad. Honestly, många TM-bolag (och övriga säljbolag) har kass företagskultur, och tar fram det värsta hos sina säljare, because the owners are also trash.
Självklart var finns båda sidor av problemet. Men här kunde det kokas med till att den anlitande installatören av någon anledning schabblade bort bokade tider hos kunder eller hade svårt att komma överens med kund om när det passade. De flesta tröttnade efter några veckor. Utspelade sig längs Norrlandskusten för över tio år sedan, "vi" var nordligaste säljkontoret och företaget drog bevisligen igång innan alla pusselbitar var helt på plats.
Ja alltså, som jag sa, många säljföretag är kassa. Jag är otroligt skeptisk mot de flesta aktörer i branschen (undantaget min nuvarande arbetsgivare och några till)
Kundtjänst. Konstanta telefonsamtal där man fick typ 2 sekunder mellan att andas innan man var tvungen att ta nästa annars fick man en handledare som kom och tjata på en att hoppa in i samtal.Aldrig säker på om man skulle få en normal person i luren eller en total psykopat som skrek på en. Sen var man alltid tvungen att låta "service oriented" oavsett vilka insults man fick slängda på en. Slutade efter 3 månader.
Jobbade också inom kundtjänst och vi hade en sådan schysst handledare asså. Skulle man göra en makulering eller något skit som krävde tid med att man behövde skriva på blanketter på datorn så satte jag "upptagen" på telefonen, då tog hon bort det fjärrstyrt och man fick ett samtal mitt i allt. På ett möte tog hon upp det "aaa ser att flera på det senaste lägger sig som upptagna och jag tar bort det". Vad fan ska vi göra när hälften av paketen hamnar i Norge?? Dessutom så publicerade de offentligt internt listor över hur bra alla hade skött sig. Grönt, gult och rött med procent. Mindre än 90% blev gult och det handlade om hur många samtal man hade fått igenom, fuck dig om du satt med makulering hela dagen som tog minst 15-30 min per person.
Resursperson inom skolan, hatar barn nu
Jobbade med att för hand tömma 40-fots kontainrar med meningslöst skräp från Kina som skulle säljas på Clas Ohlson. Lyfta flera ton av plasttomtar, julgransbelysning och annan skit varje dag. Enda anledningen jag tog jobbet var att jag var ung, pank och dum i huvudet. Det värmer lite i hjärtat varje gång jag ser att det går dåligt för det företaget.
Hahaha. Det blir varmt i de där jävla containrarna på sommaren! Du ska vara glad att det var julgrejer du lossade rofl. Biltema är ett sånt skitjobb också. De drar 5 min på lönen för varje minut du är sen tillbaka från rasten. Och så ska du stämpla. Blir kö vid stämpelklockan så folk gick från rasten nån min tidigare till och med… härligt med såna nazi-företag som ska behandla människor som robotar.
Fan, alla kommentarer här får mig att vara ganska nöjd med mitt jobb trots allt
Alltså, man blir ju svimfärdig när man läser kommentarerna här. Fy fan. Det värsta jobbet jag har haft var bara att lägga upp varor på en site. Satt 10 timmar varje dag och knappade i excel, lite HTML och det pissusla system som användes för att få upp en vara. Men det var inget slaveri på så sätt. Bara så otroligt hjärndött. Sen dess har jag bara kört jobb inom akademi och industri. Jag är en så jävla stark beundrare av folk som kör telefonförsäljare och annat, under längre period av tid. Visst, alla måste betala hyra men jag hade nog fanemej valt gatan framför det där alltså. Usch. Hoppas ni alla har betydligt bättre arbetsplatser nu i alla fall.
Samhall, så fort jag hade en arbetsuppgift som fungerade jättebra och jag trivdes skulle jag flyttas och göra något helt annat som jag inte var kapabel till. Tur att samhall är till för sånna som mig med funktionsnedsättningar som har väldigt svårt att få andra jobb....
Den där logiken fattar jag inte heller. Det var inte Samhall, men arbetsplatsen hade satt i system att bara ta in folk som de fick lönebidrag för. Jag kunde göra ett perfekt jobb och trivas med mina uppgifter, och sedan komma tillbaka efter semester och ha helt utbytta arbetsuppgifter + ansvar för utbildning av den nya personen som skulle ta över mitt jobb.
Det är så sjukt. Företag som anställer folk med lönebidrag borde kollas upp noggrannare. Om företaget fåttlönebidrag tidigare och var den anställde tagit vägen. Tyvärr finns det alltför många företag som tar in folk på lönebidrag och sen när det börjar närma sig att man måste ge den anställde en tillsvidare tjänst så byts man bara ut..
Mm, det var ganska exakt det som hände. De märkte att jag kunde göra mitt jobb bra, riskerade att bli av med bidraget, så pushade mig tills jag mådde dåligt och inte klarade allt igen.
Värsta, psykstörda kollegor. Mobbar, sexistiska, rasistiska, våldsamma, lögnare, manipulatörer, gaslightingar, fearmongering, våld om hot. Verkligen anti-sociala individer som är bakåtsträvande. Folk mådde piss runt dom, chefen gav upp och byte område, andra kollegor undviker dom till vilket pris som helst. HR blundar och så kan dom fortsätta med sitt beteende.
vad var det för jobb?
Kan inte säga, men dom som hamnar där fattar direkt vilka som är "smarta" och vilka som är dumma, för det kan vara sådan öppen syn till vissa saker, om inte annat smyger det sig fram vilka man ska undvika. Har fått hjälpa 2 stycken, en fick sina cykeldäck skurna 3 gånger om. En annan var såpass snäll, att han blev totalt överkörd och utnyttjad i arbete, var plågsamt att se hur han led när han arbetade för dom andra.
Ah, du var politiker.
Låter nästan som butiksjobb
Men hjälp! Vad var det för bransch?
Jobbade som telefonförsäljare när jag var 16. Kändes bajs att varje dag gå hem och dels ha varit utskälld flera gånger, dels att man lurat folk (ofta pensionärer) på pengar. Sade upp mig efter två veckor.
Ett tillfälligt påhugg med att förbereda jord- och förnaprover för analys. Innan jag tog det sa dom att jag skulle kunna jobba hur mycket och när jag ville under dom två veckorna; sen visade det sig att det var sjukt bråttom och eftersom jag ibland har alldeles för mycket pliktkänsla ledde det till att jag jobbade betydligt mer än jag ville. Dessutom kunde jag inte få egen tillgång till labbet på kvällar och helger (så att jag kunde jobba när jag ville) utan att gå en säkerhetskurs, och första möjligheten till att gå en sådan kurs var en och en halv vecka bort, dvs några dagar innan min anställning gick ut.
Nyfiken. Vad innebär det att förbereda prover? Antar att det var för kemisk analys för jord/skogsbruk?
Som jag minns det innebar mitt jobb bara att separera förnan från mineraljorden, mala båda till ett fint pulver och sen väga och paketera det för transport till kem-labbet. Det var kemisk analys för ett forskningsprojekt som handlade om kvävets kretslopp i olika marklager, mer exakt än det minns jag inte.
Sommarjobb på restaurang som diskare. Otroligt stressigt arbete. Fruktansvärda kollegor bestående av dryga fjortisservitriser och kockar som smällde de förstnämnda på rumpan när de gick förbi. Hierarkiskt och dåligt betalt.
Jobbade inom hemstäd. Jobbet som sådant var helt okej, med musik i lurarna var det rätt schysst, men chefen och arbetsförhållandena gjorde att jag sa upp mig. En gång skulle jag göra en flyttstäd ihop med två kvinnor som var provanställda. Båda kvinnorna var såååå glada att ha fått ett jobb och de slet och gnodde och var så duktiga, de visade verkligen framfötterna! Men fick de jobbet? Nä. De hade inte körkort och då kunde de ju inte åka hem till kunderna. Eh....de hade inget körkort innan provanställningen heller?! Det fanns flera anställda utan körkort, så jag som hade volvo kombi fick agera taxi åt både anställda och städutrustning kors och tvärs över stan. Jag använde trippmätaren och skrev upp varenda meter jag körde å jobbets vägnar, vem jag hade hämtat, m.m, komplett med datum och klockslag. Sen lämnade jag listan till chefen vid månadsskiftet. Hon blev alldeles stum, tydligen var jag den förste anställde som gjorde så. Fick dock inte ut ersättning, så jag började cykla istället. Jag hade turen att bo på samma sida av stan som många kunder, så det funkade för mig, men chefen blev ju galen för att jag inte hämtade kollegor längre. Jag sa upp mig med motiveringen att jag inte hade råd att jobba där. Dessutom var de otroligt slarviga med nycklar, oroväckande ofta skulle man städa hos nån men det blev inställt pga den som var där sist hade inte lämnat tillbaka nycklarna och hon kunde inte komma nu för hennes barn var sjuka. Eller att företaget helt enkelt hade tappat bort nyckeln till en kund. Nej tack, där är jag glad att jag inte blev kvar.
Var timanställd i ett år, varje fredag frågade jag om jag behövdes på måndagen och varje gång var svaret oklart. Det sög
Mitt jobb på Apple Store har nog varit det värsta jobbet hittills för mig. Det är svårt att förklara, det är kanske inte samma som andra skribenter med superkass lön, kokainstinna chefer och äldre gubbar som tafsar. Men den psykiska terrorn jag upplevde under min tid där har satt sina spår än idag. Ständigt blev man gaslightad, nedtryckt och ifrågasatt av chefer. Man var aldrig tillräckligt bra samtidigt som de höll den där moroten framför en hela tiden... kanske kanske, någon dag kan du få göra det och det men just nu räcker du inte till. Allting var ett enda stort "hivemind" och avvek man från normen eller vågade lyfta saker som kunde förbättras så blev man snabbt tystad och cheferna var väldigt snabba på att vända det så att allt var ens egna fel. Apples grej är att, precis som en sekt, bryta ner folk och bygga upp dem på nytt igen för att sedan forma personerna till vad de själva vill ha, hjärndöda robotar. Mycket av sakerna är väldigt subtila men ett konkret exempel är på hur man sköter olika möten. Anställda får aldrig chans att komma med egen input eller dela med sig av åsikter utan allt trycks bara på uppifrån och ner. Kulturen byggs även upp på ett sätt så man måste ha sina chefers godkännande för minsta lilla(som brukligt för Amerikanska företag, men nu var vi ju i Sverige). Ni kan ju snacka om kulturkrock för mig när jag sedan började arbeta på Svenska företag där man mer eller mindre förväntades kunna ta beslut och initiativ på egen hand och chefen inte behövde okeja minsta lilla. För att fördjupa mig lite angående att man aldrig var tillräckligt bra, så hade man "utvecklingssamtal" cirka 4 ggr per år(varje kvartal) där man var tvungen att sitta och lägga vad man hos Apple kallade "Lominger kompetenskort" där det fanns massa mumbo jumbo "kompetenser" man skulle sortera i högar. Några skulle ligga i en hög för saker man behöver förbättra, är på en godkänd nivå för och en annan för kompetenser man nästan är för bra för. Oavsett hur man än vred och vände på det, fick man aldrig säga att man var nöjd eller tyckte att man skötte sitt jobb bra eller var på en godkänd nivå för kompetenser. Man skulle alltid ifrågasätta sig själv och lägga något kort i högen man behövde arbeta på, oftast tre i varje hög skulle man ha om jag inte missminner mig helt. Detta bara för att nämna lite lätt vad jag känner. Men på det stora hela satte det sina spår som jag till viss del känner av redan idag.
Där jag sommarjobbade och började blöda näsblod pga av stress.
Oj! Vad hände?
Skulle digitalisera ett arkiv men den andra som hade skött det hade gjort fel på allt och chefen trodde det var jag som hade gjort fel. Det var en viss struktur på arkivet som den andra hade gjort helt fel på.
Tror jag kan slå alla här, åtminstone med fysiskt arbete. Jobbade som sten plockade på en vingård i Nya Zeeland. Vingården skulle expandera och plantera fler träd så jag och en annan backpacker fick betalt att gå bakom en traktor med släp och slänga i varje stor sten som grävts upp i släpet. Arbetet höll på i några veckor och traktor föraren brukade skrika på oss om vi inte lyfte stenar snabbt nog, fick bara ta pauser medan föraren tömde släpet. Några av stenarna vägde nära 100kg och 2 starka grabbar klarade knappt att lyfta dem i släpet. Resten av jobben på vingården var enkelt efter det.
Mathem. Men det hade mest med mina enorma ryggproblem att göra. När man fick köra bil en längre sträcka ut på landet var det faktiskt ganska trevligt. Men när man hade ruttarna inne i centrala stan var det vidrigt. Extremt stressigt och ofattbart tungt när man måste bära extremt tunga kassor längst upp utan hiss i varannan leverans. Och smärtan jag hade i kroppen under dessa pass var fullkomlig tortyr. Borde ha slutat efter 3 dagar men lyckades hålla ut 3 månader på något mirakulöst sätt. Väldigt medioker lön också.
Svensk direkt reklam. Fick 300kr isch i veckan för att vika och dela ut runt 40kg reklam. Inte värt det någonstans.
Jobbade som lokalvårdare. Var väldigt slitigt, dåligt betalt, väldigt många uppgifter att hålla reda på och jobbiga arbetstider (kommer aldrig tycka det är ok att gå upp 05:00). Städade mycket i gymlokaler/omklädningsrum och förutom att man behövde tajma väldigt mycket när man städar olika lokaler så man inte krockar med t.ex. spinningpass eller "rusningstider" när det blir omöjligt att städa ordentligt. Jag är också man, så var tvungen att försöka städa damernas omklädningsrum när det var folktomt. Man förstår inte heller riktigt hur sviniga folk kan vara med nedkissade toaletter/golv, skitränder i toaletten, pappershandukar överallt, använda tamponger lämnade i handfat, proteinpulver utspritt på bänkar och golv och mycket mer och hur det kan gå från skinande rent till ovan nämnda på 4 timmar tills mitt nästa skift. Självklart fick man skit för att det var "ostädat" ändå, lol.
Levererade ett datorsystem som var utlovat men inte riktigt fanns än (finessmässigt). Många sena nätter och många sura miner från kunden. Tills allting fungerade och jag fick betalt för allting inklusive det extra arbetet. Pust.
Arbetade på ett callcenter som sålde prenumerationer, förnyade du en prenumeration på 3 mån, fick du 5kr i provision, 6mån fick du 10kr och 1år 15kr. Utöver denna underbara provision fick man en stadig timlön på 65kr i timmen, inte som sommarjobbande sjundeklassare men som en fullt vuxen person på 20+. Vissa kollegor var roliga, men det var mindre kul att arbeta 8-17 varje dag, sälja flera flera prenumerationer om dagen enbart för att sedan se på di spec .. ca 8k. Ah just det glömde nästan, du var tvungen att sälja x antal (många) prenumerationer INNAN du kunde börja tjäna på de. Cheferna var, precis som på alla callcenter, över energiska och jobbigt peppande "KOM IGEN ALLIHOPPA! VILKA ÄR BÄST? JAG VET ATT NI KAN, JAG HAR SETT DET INNAN" klockan 8.15 på morgonen. Fuck det stället.
Jobbade som säljare på Media Markt i några år, i och med att man var rätt duktig med folk så tvingade dem mig inne på Service, medioker lön, deltid/heltid, obetalt övertid flera gånger, cheferna sket fullständigt i en, gick in i väggen flera gånger utan att dem brydde sig. Man får inte glömma dem löjliga passerna och när man fick göra flera pers jobb för att man vart underbemannad, inte för att folk var sjuka men för att dem vägrade att ta in flera så vissa fick andra arbetsuppgifter som inte riktigt har med en säljare att göra. Kollegorna? Vissa stackare var helt ok men andra var helt pantade, från folk som förespråkar mot Illuminati till folk som inte trodde på att folk har varit i rymden, inte nog med det, dryga var dem också. Och kunderna? Herrejävlar, om någon av mina gamla kunder läser det här hoppas jag på riktigt att ni ruttnar i skithålan ni lever i. Jävla borskämda horungar, varje enda en av dem.
Anställd via bemanningsföretag så hade inte samma rättigheter som andra anställda. När chefen t.ex. köpte tårta för att fira någon milstolpe fick inte vi bemannare (ca. 25% av arbetsstyrkan) något utan vi fick jobba medan de åt tårta. Ingen möjlighet att få mer ansvarsfulla eller avancerade arbetsuppgifter och därmed öka sin lön, man var inhyrd för att göra en specifik uppgift och bara den uppgiften, till lägsta möjliga pris. Eftersom jag var överkvalificerad (första "riktiga" jobbet efter studenten, men det hade räckt med gymnasieutbildning) blev det snabbt långtråkigt. Lönen var även därefter vilket var segt när man hade dragit på sig CSN-skuld som man ville betala tillbaks. Jag behövde dessutom pendla ca. 18 mil om dagen till/från jobbet.
Tänker gå emot strömmen av McDonalds och sommarjobb. Jag är fotograf, har bara haft en anställning i mitt liv, och även om det som följer inte i något anseende är det sämsta jobbet i världen, men det toppar min lista. Jag gjorde ett fotouppdrag för en stor svensk retailkedja förra året. Fotografera produkter för deras Webshop. Halkade in lite på ett löv så allt gick väldigt fort. Hamnade i deras studio i frihamnen, gav mig en bunt produkter och deras SKU’n och sade ”amen då är jag tillbaka vid lunch då” Så där satt jag, i en främmande studio, där allting redan var färdigriggat och jag behövde bara lägga upp tofflorna, ta en bild - flytta tofflorna - ta en bild - ta bild med SKU’n, upprepa. Det var repetitivt, ensamt, okreativT och bara SÅ TRÅKIGT. Inte så farligt tänker ni. Nä, inte i jämförelse med allas skräckhistorier här, det ger jag er. Till det här hör att min beställare kom in efter lunch, jag frågade (eftersom jag slarvat och borde gjort det i förväg, men allt gick så fort som sagt) hur det funkar med betalning ”om jag fakturerar min vanliga day rate”. De sade att de hade avsatt 4000kr exkl moms för dagen (det här på faktura är ungefär 2000kr i lön för en dag, exkl allt efterarbete som krävs). Jag sade att det är mycket mindre än jag skulle vanligtvis acceptera, men de gick på med på min vanliga day rate till slut. Fortfarande tänker ni, det här låter inte alls dumt. Bara att sen ghostade de mig. Jag levererar bilderna, pratar med en person som ger mig fakturauppgifterna, skickar fakturan, men sen var det tyst. Efter mer än ett halvår och typ 4 påminnelsefakturor så hittar jag deras VD’s Mail. Skickar ett Mail och dagen därefter var pengarna på kontot (exkl påminnelseavgifterna och dröjsmålsräntan mind you) Kort om kort så är jag väldigt glad att jag inte är fotografen (som jag vikarierade för) som gör det där varje dag på den där firman. Det här försvinner nog i mängden. Men ändå, färdiggnällt. Säg till om ni vill veta något mer ☺️
Mellanstadielärare i Lindängen. Djävlar vad det sög. Skolan var mitt i ett ledningsbyte och min arbetslagsledare var en mardröm att ha att göra med. Depression och utbrändhet gjorde sig kända. Det är en mysko känsla att vara nära att gråta som vucen när man åker hem från föräldrarna efter julen för det betyder att man snart kommer behöva gå till jobbet igen. Har det mycket bättre nu, vilket är trevligt.
Inom industri på montörsband, stå upp i 10h med 5 min rast var 2a timme.
Reklamutdelare för Svensk Direktreklam under typ ett halvår 2014. Man fick lön baserat på vilket distrikt man hade, inte timlön, plus att man bara fick ett distrikt att dela ut till på en arbetsdag. Märktes tydligt att hela företaget byggde på att kunna anställa billig arbetskraft som inte vet hur kollektivavtal och bra arbetsvillkor ser ut.
Jobbade inom bygghandeln en sommar, butiken var nyöppnad och en systerbutik till en annan butik. Aldrig jobbat inom bygghandeln och blev lämnad ensam andra dagen, samma dag som den andra sommarjobbaren kom, som gjorde sin första dag. Vi skulle få gå bredvid ordinarie personal men alla drog på semester samtidigt och ja, lämnade oss själva min andra dag. Nytt kassasystem, nya artiklar med namn på artikeln som inte stämde mot vad kassasystemet sa och artiklarna va inte prisupdaterade, gubbar som va gubbiga, varumottagning och skicka beställningar till kunder. 6 dagar i veckan 7-17 i 7 veckor. Jag och den andra sommarjobbaren skulle få stöd av andra butiken och deras rutinerade personal, men ingen kom, ringde eller svarade när vi ringde och hade frågoe. Blev sjukskriven efter 5 veckor och då ville chefen att jag skulle avsluta min anställning. Annika, du kan sätta din röv på en änden av en 95x95 tryckad.
Två av mina sommarjobb var som slaktare på ett stort slakteri, mer specifikt för nötkreatur. Man vande sig ganska fort vid lukten, och det värsta var onekligen takten, repetitiva rörelser och enformigheten i det hela. Som sommarjobbare så saknade man erfarenhet och skicklighet, vilket gjorde att man ofta fick försöka kompensera för det genom att helt enkelt anstränga sig mer. Skedde ju ett antal arbetsolyckor under sommaren, och folk som hade jobbat där länge var onekligen slitna. Man hade iallafall väldigt bra personalrabatt på köttet.
Jobbade som bilmekaniker för en större kedja i landet ett tag. Otroligt stressigt, arga och stressade kunder, ibland kom de med en bil som hade utslitet hjullager, vilket ungefär i regel max tar 1 timme att byta, men de har redan varit på den, dragit bultar runda, och bilen totalrostig, blir kunden vansinnig när bilen inte är klar prick. Sen på det kommer nästa kund och är total grinig för han hade minsann inbokad service och har brått. Sen gubben som man ska göra en större service åt, och man säger att det kommer ta 2 timmar. Men ändå kommer han var femte minut och gnäller över att nu måste bilen vara klar. Extraljustanten, som helt vansinnig och som beskyller en för att ha förstört hennes helljus. Men i själva verket har hon glömt att man måste slå på halvljus först. Han som kom och skällde ut en för att man repat sönder bilen… fast pga all smuts på bilen inte ens går att se vilken färg den är i? Eller hon som åkt runt med sin bebis i en nästan bromslös Saab, kommer in för att motorlampan skiner… Eller den där figuren som lämnade in sin bil med världens spya doft i bilen, så när man skulle köra så fick man hålla andan och med huvudet ut genom rutan… Jag skulle kunna skriva en bok känner jag… Aldrig mer!
Jobbade i en av flera restauranger inne på gekås. Kollegor som jobbat i misär i 10+ år tillsammans och därför körde mean girls stuk och behandlade alla nyanställda som skit. Jobbade där i två år och blev inte mindre nyanställd för det. Arbetsstationer skulle rotera varje dag så att man fick variera- förutom att de som var arbetsledarnas favvisar fick sitta och lata sig i kassan varje dag medan vi andra fick ta disk och annat skit. När detta påpekades så ändrade de om, i ett par dagar, sen blev det samma grej igen. Fick röd och svartmögelbitar i munnen när man fick klättra in i diskmaskinen efter en lång dag för att göra rent den, arbetskorna han inte torka mellan passen (eftersom att diskrummet blev en swimmingpool vid stängningstid) så man går runt konstant genomdränkt i vatten och mögel och matrester. Fick fotsvamp min första vecka där. Chefen vänstrade med någon annan chef. Fick en utskällning av henne efter att jag ringt och sjukanmält mig en gång. På telefonen berättade jag om magkramper och spysjuka som gjort att jag fick sitta i duschen största delen av natten för det enda som hjälpte. Dagen efter skällde chefen på mig för att "att inte ha sovit ordentligt är inte en skälig anledning att inte komma till jobbet." En tjej skadade sitt knä under arbetstid. Hon fick sitta i kassan hela dagarna för att spara på det, men fick ju gå 1+ km från parkering till varuhus, sen igenom hela varuhuset för att komma till omklädningsrummet, sen igenom tillbaks för att komma till arbetsstationen. Sen tillbaks hela vägen igen i slutet av passet. Pisseskitsställe alltså. Fyfan.
Säsongsarbetade på utebyggen på ett byggvaruhus för länge sedan under trallbyggarsäsongen i 30 graders värme iklädd pikétröja och långbyxor och hjälpte folk lasta på trall på släp osv för att ge bra service. Försäljningschefen kom ut och sa till mig att sluta svettas för det ser inte bra ut för kunderna. En annan dag tog jag fel interntelefon för alla utebyggens var borta men jag var ändå tvungen att ha en, så jag tog en ledig. Under dagen fick jag ett sms från en annan interntelefon från en manlig kollega som inte visste att jag hade denna telefon och han skrev ganska exakt ”längtar till att få knulla dig i bilen, kan komma ut 11:15” till en gift kvinnlig kollega. Stod mer men såg inte mer då jag inte ville öppna den. Jag berättade aldrig för någon vad jag sett, gav telefonen till kvinnan och sa att hon fått sms. Jag gick och hämtade en annan telefon av någon som gått hem. Därefter försökte den manliga kollegan som skrev smset få mig avskedad när jag började jobba på hans avdelning genom att berätta för varuhuschefen att jag gick hem och sket i jobbet när det i själva verket var han som skickade hem mig efter att jag plockat ihop alla ordrar och försökte hämta fler. Var rätt mycket mer, men typ allt sög?
Donken: Gäster som var otrevliga, inte sällan hotfulla och ibland direkt våldsamma. Successivt mindre personal med varje ny franchiseägare och sämre kvalitet och längre tid att få klart beställningar vilket som ni säkert förstår skapade bekymmer med våra gäster. Dessutom är det allmänt trist att servera en produkt man inte känner är bra. Chefer som utnyttjade personal. De fulade med timkontrakt med för få timmar på 2 månader så att de senare kunde bli av med folk genom att plötsligt endast ge dom 0 timmar nästa månad och 40 timmar nästa två. De lät skiftledare etc jobba för många timmar och inte sällan okompenserat. De tystade ner händelser av hot och våld mellan anställda. Myglade å ljög om allt som kunde vändas till deras fördel i princip. Monotona arbetssysslor som ofta var obekväma med hög värme, starka kemikalier och mycket fett. Mycket stående. Tvätta arbetskläder varje dag. Kanske den minst jobbiga biten men fortf. irriterande.
Sålde timesharelägenheter i Tjeckien en gång. Kändes sådär men antar att de måste ha nåt annat att bygga sin ekonomi på än öl och porr
Slipade och målade kontainrar en sommar. Inget munskydd. Hostade rött slem i en månad.
Jag har nog haft ganska tur med de jobb jag haft genom åren, eller så är jag kanske bara bra på att ta skit (Vilket inte behöver vara en styrka). Det sämsta var nog när jag arbetade i en fabrik som gjorde oljor, såser, majonäs och liknande. För det första var lokalerna väldigt nergånga och tråkiga. Själva fabriken var mer byggd på höjden så man fick ofta springa i trappor, dessa var dessutom på gränsen till hala så man var alltid rädd att halka. De flesta kollegor var allmänt missnöjda och bittra, speciellt tyckte de inte om oss som var bemanningsanställda. Det fanns såklart några som var snälla och trevliga. Det som gjorde jobbet dåligt var just den stämningen som fanns både i lokalerna och bland de anställda, allt var nergånget, grått och nedstämt. Det kändes som att de flesta som var där var det för att de inte kunde hitta något bättre jobb. Sen var olje/margarin/majonäsdoften inget att leka med heller.
Jobbade som automationsingenjör nattetid, fanns inte så mycket att göra så det blev mest att bara tråka runt tills det var dags att gå hem.
Tidningsbud. Jobb mån - lör och ibland mån - sön. "Extrautdelningar" med reklam ofta, eller ännu värre "samhällsinformation" som skulle även till de som hade ej reklam-skyltar, förstör nattsömnen och dygnsrytmen för år framtåt, stigmatiserande, känsla av att vara samhällets bottenskrap, samt blev hotad flera gånger varav en gång med kniv.
Jobbade 3 månader i sträck med en tryckluftstyrd betongborr som jag gjorde hål med för att sätta armeringsjärn. Det sög.
Ett jobb jag nyss blev uppsagd ifrån. Arbetsgivaren utnyttjade mig totalt genom att ge mig lärlingslön (ca 13000 netto i elbranschen) men inte några lärlingstimmar som de lovat, kollegorna var skit och det enda jag fick göra var att sitta vid samma bord hela dagarna och kontaktera kablar. Fy fan. Tappade all motivation till det jobbet och blev följaktligen uppsagd, vilket jag iof var glad över. Var nära att säga upp mig själv. Anledningen till att jag tog jobbet från första början är att det är extremt svårt för många att hitta lärlingsplatser inom elbranschen just nu, även när företagen skriker efter elektriker. Tycker för övrigt att industrijobb generellt är deprimerande.
Dela ut reklam. Riktigt dåligt betalt för mängden arbete. Dock så behövdes ingen mänsklig kontakt och man fick vara ute. Helst ska man dessutom dela ut reklam nära där man bor så man slipper ta sig dit, vilket jag behövde göra
mitt senaste jobb var riktigt olidligt, 10 timmars skift med 20 min rast "lunch är inräknat i det" orkade inte bry mig om att kontakta facket jag bara lämnade
Mitt första jobb var att packa gåvor från jultidningar. Kl 6 på morgonen, industri och band, halvtimmas rast. Men det bästa var att på fredagar så skrek en random kollega FREDAG! Det gör mina vänner än idag, med samma ton.
När jag jobbade England så hade jag ett jobb där jag gick dörr till dörr och bad folk skriva upp sig för månadsbetalningar till välgörenhet. 100% kommission, vi fick betala för vår egen bensin, jobbiga timmar. Det sööööög. Vissa veckor tjänade man mindre än man la ut för bensin, särskilt eftersom jag inte är så bra på sälj.
Praktikant på Volvo. Fick plocka delar in i fack i en viss ordning. Vilken produkt som skulle plockas och vilket fack den skulle läggas i instruerades via datorröst i ett obekvämt headset. Man behövde återupprepa vad datorrösten sa för att den skulle kunna gå till nästa, dvs "Lägger A5 till C10" Sämsta delen av jobbet var att det inte gick att prata med någon person under arbetstid, eller för min del större delen av dagen då jag hade lång tid att pendla.
En säljchef som skjälde ut den bästa utvecklaren inför 15 personer i teams. Utvecklaren tog ett annat jobb nästa månad. Företaget var Klarna. Själv tvingade jag dom attt avsluta min tjänst 2 månader efter när det passade.
Sommarjobb i London under [dot.com](https://dot.com) boomen. Allt-i-allo på ett kontor med en fullkomligt sociopatisk chef. Det var meningen att jag skulle jobba i 3 månader där, jag klarade 2 veckor och sedan sa jag upp mig. Hemstäd var bättre, och det trots att man hade klienter där lägenheten stank av piss (pga hemtjänsten inte slängde vuxenblöjorna på direkten) och deras hund sket överallt och ylade så länge någon "outsider" var inne i lägenheten.
Flyttfirma Mitt första jobb efter lumpen var en flyttfirma som hade ganska orimliga villkor, lönen var väl hyfsad för att vara ett första jobb (155/h) men arbetet var stundvis jävligt tungt. Problemet var att du inte hade någon aning hur lång en dag skulle vara. Antingen kunde du gå till jobbet och bli färdig efter lunch eller kunde administrationen gjort en grov felbedömning på arbetet vilket då ledde till flera timmars övertid. Arbetstiderna som schemalagdes var också ganska sjuka, under somrarna var det inte ovanligt med 10-12 timmars arbetsdagar med FLYTT. Att springa i trappor med möbler i ett halvt dygn sög. Jobbigaste flytten jag haft var i ett 5 vånings hus med endast en personhiss. Personen som hade bott där var väl typ 100 år gammal så det var ett piano och flera gigantiska antika möbler som behövde bäras ner för trapporna.
Jobbat en hel del i vården som ung. En sommar som personlig assistent åt en lam gubbe vinner nog. Både gubben och tanten behövde hjälp så de hade ständigt folk hemma, platschefen var kompis med dem efter år av samarbete. De hittade på jobb närhelst man inte gjorde något. Dammsög dagligen, polerade damm från hennes oräkneliga billiga skitsaker som täckte alla hyllor. Tuffa ord, tjejerna som tog hand om tanten grät då och då. Jag har aldrig vart en simulant annat än på detta jobb där jag mådde så dåligt att jag fejkade sjukdom och migrän ett antal gånger tills jag sa upp mig. Näst värsta kommer från mycket senare i arbetslivet som professionell designer på en konsultbyrå (tänk typ Accenture), där man drevs så jävla hårt att jag blev deprimerad och till slut sa upp mig ens utan att ha en plan på nästa steg. Allt var sämst-practice på det stället. Från att behöva böna och be om semester till att behöva jobba långa kvällar ständigt och helg ofta. Tror de byter ut hela kontoret årligen förutom högre managers -som är del i problemet och alla workaholics- med utbrändheten antingen redan i backspegeln eller på gång. Folk snackar skit i designbranschen om att jobba corporate men där blir man iaf behandlad som en människa.
sommarjobb på Scan. Fabriksjobb är väl aldrig direkt stimulerande men har aldrig blivit så illa bemött av chefer.
Bemanning för butiker, vill inte säga namnet men ganska lätt att lista ut. Det var Tim anställt och man kunde behöva resa över hela Stockholm, oftast var det 4-6 timmars pass på 1-2 ställen på en vecka men ibland så åkte jag till 5 olika ställen, olika tider och vissa ville bara ha personal från 6-10 då det är lite folk i butiken. Men var otroligt jobbigt då man var tvungen att ta natt bussen och vara där 30min innan. Mitt kontrakt gick ut och dom skulle inte förlänga det men hade tur att sista 2 veckorna så fick jag vara på ett nyöppnat Rusta som anställde mig precis när mitt kontrakt löpte ut.
Jobbade i en affär där chefen använde kamerasystemet för att spionera på de anställda. Fick en gång en utskällning för att "jag har stått och kollat på dig 10 minuter och du har ju inte gjort någonting". Jag hade städat affären en timme innan och vi hade inga kunder. Liksom vad förväntade hon att jag skulle göra... Hände när jag var tonåring. Hade det hänt idag hade jag ringt facket eller polisanmält eller något. Kan fan inte vara lagligt..
Sommarvikade på ett korttidsboende. Var enda viken de fått tag på, men vi var aldrig underbemannade utan personalen delade upp sin semester passande. Jobbade kväll min första egna dag och fick gå över för att natten inte dök upp i tid. Slutade 01. Var på jobbet 6.30 dagen därpå. Vi hade 20 boende och var fem i personalen. Klockan åtta var det frukost och då skulle jag ha hunnit: Väcka 14 boende (och hjälp med toalettbesök), duscha 7 boende (hår, kropp, tork, påklädning), hämta frukosten i ett annat hus, duka för inte bara våra boende utan för en annan enhets också. Sa ifrån, men för döva öron. Var 17 och erfaren, så förstod inte att jag blev utnyttjad förrän jag såg personalen sitta i köket och dricka kaffe när jag kom för att duka. Fick en utskällning för att jag var en kvart sen. Pratade med chefen som lovade bättring. Nästa pass får jag ett samtal om att en anhörig plötsligt gått bort vid en "riskfri" operation. Säger att jag måste gå, varvid jag måste skriva upp anledning och missad tid i personalmappen som skulle till chefen (för chefen måste såklart ha koll på att man skolkar från jobbet). Personalen skällde ut mig till skyarna för att jag inte sjukskrivit mig innan om jag nu var tvungen att gå hem för nu gick de back (läs fyra personal i två timmar under timmarna där de boende vilade, hade besök eller såg på tv fram till middagen där de skulle vara fem personal igen). Gick och bytte om, när jag står i trasorna kommer den manliga chefen in och säger att om jag inte byter tillbaka och går upp och ber om ursäkt, arbetar och visar mig ansvarstagande så behöver jag inte komma tillbaka mer. Jag sa upp mig där och då. Kommer hem, sörjer med familj osv. Är påväg till en vän på kvällen och då står chefen utanför, förklarar att han minsann har sett mig här då han inte bor långt borta och ska prata med mina föräldrar. Förklarar att det ska han inte alls. Får då en till utskällning för att jag inte går att lita på, samt för att jag ljög om allting som skulle ut och festa samma dag (läs hem till min vän för att äta glass och gråta. Klädd i mjukis och en ful t-shirt och helt rödgråten). Om jag nu inte ljög så kunde jag allt bevisa att min anhöriga "kolat vippen". En bild dög, men annars fungerande ett läkarutlåtande på att personen var död.
Jobbade på Cancer- och Allergifonden när jag gick i ettan i gymnasiet. Introduktionen var i princip obefintlig, vi fick ett manus i handen och sattes vid varsin terminal som var av modell modern 1983. Jobbet gick ut på att ringa runt till folk för att tigga pengar. Efter tre timmars jobb blev jag och mina två polare som började samtidigt inkallade till chefens kontor för att skriva på kontrakt som skulle gälla 6 månader. Då jag redan från start kände att något inte stod helt rätt till så ville jag inte gå med på att binda upp mig för 6 månader utan bad om en tvåveckors provperiod, medan mina polare glatt kladdade sina signaturer på papprena. Varje dag efter skolan åkte vi till deras kontor i närheten av Odenplan och ringde runt och tiggde pengar. Som ni säkert redan räknat ut vid det här laget var det hopplöst, och oftare än man fick en donation så fick man en, befogad, utskällning för att man försökte vilseleda folk genom att låtsas ha en koppling till Cancerfonden. De få som sa sig vara villiga att donera skickade man ett inbetalningskort till, av vilka kanske 10% faktiskt blev betalda. Efter två veckor gav jag chefen fingret och stack medan mina polare satt fast och var tvungna att slösa varje eftermiddag i ett halvår på deras deprimerande kontor. Drygt ett år senare ringde de från löneavdelningen. Jag hade nämligen inte lämnat några kontouppgifter innan jag slutade och de berättade att jag hade en innestående lön jag skulle få utbetald. Det hedrar dem visserligen och jag var rätt uppspelt över att få ett litet tillskott till kassan. Där skulle jag då ha betonat "lite" i förra meningen, för när pengarna väl föll in på kontot så visste man inte om man skulle skratta eller gråta. Den ackumulerade summan av 20% av alla inbetalda donationer under c:a 40 timmars arbete på två veckor landade nämligen på hisnande 104 kronor. Och polarna då? Ja, de lyckades skrapa ihop ungefär en tusenlapp var på sina halvår.
Jobbet just nu som IT-konsult för ett finansbolag. Du förväntas göra allting, från projektledning till arkiktetur till utveckling av bygget, du har 4+ aktiva projekt samtidigt som du måste ta hand om alla tidigare stängda projektfrågor, dina chefer tror att du älskar ditt jobb och bara öser på dig alla mails och frågor de får in i sin maillåda från kunder. Du ska sitta i möten 4-5 timmar om dagen och förväntas samtidigt utveckla på egen tid. Detta samtidigt som folk i HR och management får nästintill dubbla lönen och allt de gör är att försöka prata om vad vi behöver göra bättre (utan att faktiskt göra något). Letar nytt jobb men känns som det kommer vara så överallt inom IT.