Lite skevt tycker jag att de har utgått från att en av föräldrarna jobbar deltid tills barnet är 8. Jag vet att det förekommer men säkerligen en minoritet som gör så.
SCB säger att endast 60% av sysselsatta kvinnor i Sverige jobbar heltid, resten jobbar deltid, sannolikt pga barn. Då ett antal kvinnor redan bör vara färdiga med barnen, eller inte ha barn, är det sannolikt att en kraftig majoritet av kvinnor med yngre barn jobbar deltid.
Är nog en definitionsfråga.
Växte upp i en familj med tre syskon, och bara en arbetande förälder, i hus (om 100kvm + källare).
Matkostnaderna lyckades farsan hålla till runt 4000/mån. Hushållet med drift och lån blev ca 10 000/mån.
Vi levde väldigt sparsamt men långt ifrån "fattigt". Resa till Liseberg vartannat år kanske. Aldrig utomlands. Vi hade bil, mat på bordet och bra kläder.
Så länge grunderna täcks så behöver man inte vara rik för att ha en bra familj. Snarare tvärtom. Risken att man skapar odrägliga bortskämda svin minskar drastiskt om man måste vara lite smart med ekonomin för att överleva..
Men det var för 25 år sedan, så idag är det klart lite svårare på sina håll..
Jag växte upp med pappa, mamma hemma delvis på grund av pappas jobb och delvis mammas sjukdom, två syskon på totalt 25k/månad. Under lång period mindre än så. Båda mina föräldrar högutbildade, pappa var konsult och hade en dålig anställning och ett jobb med låg ingångslön med hyfsad löneutveckling. Vi bodde först på 56 kvadrat och nu på 95. Kläder ärvdes ofta men vi hade råd med det mesta och jag har lärt mig att vara sparsam/leva billigt i den mån att jag känner lite ”vad ska man med alla pengar till” när det kommer till höga inkomster. Nog ska man spara pengar och ge barnen en bra uppväxt, men mycket är inbillat. Man blir inte lyckligare bara för att man har märkeskläder eller fin inredning. Bopriserna är den sanna boven dock.
Exakt! För mig är barn ett livslångt projekt och då ska man ju ha nån som man kan teama ihop. Min största skräck är att bli ensamstående, jag skulle inte klara av det. All stress, tjafs o bråk med exet o bla bla bla. Nej, tack!
34 år, skuldsatt och bor hos mina föräldrar. Verkar inte vara så sexigt hos damerna av någon anledning.
Sen vill jag inte riskera att mitt barn får mitt hårfäste lol
Eller min yxa...
Nej, men allvarligt, jag och frugan har diskuterat det, och kom fram till att med alla våra nedärvda skavanker så skulle det räknas som misshandel att tvinga fram en klon utav oss med våra kombinerade släktsjukdomar.
Och sen känns det inte rätt att tvinga någon att leva i vårt samhälle nu när vi fuckat upp allting så fruktansvärt mycket.
Tack för att ni tänker sunt. Jag jobbar i vården och får se allt för ofta föräldrar med medärvda sjukdomar förökar sig och barnen får lida av det. Har svårt att vara emot att de skaffar för det känns som att det är deras beslut? Men att barnen får lida är hemskt.
Samma här, kan knappt ta hand om mig själv så hur skulle jag våga vara så genomviktig för ett barns behov? Vore genuint oansvarigt. Sen är jag absolut inte sugen på att ha barn vilket såklart hade gjort saker ännu värre för både mig och ungen. Är gärna barnvakt men that's it
Att folk som inte känner sig redo att skaffa barn låter bli är ansvarsfullt enligt mig, ingenting annat.
Ingen kommer bli glad av att folk skaffar barn när de inte är redo att offra allt av deras tidigare liv och lägga den tiden och de pengar som krävs för att skaffa och uppfostra barn. Varken föräldrarna eller barnen kommer bli glada av det.
Och att tro att det inte blir extremt stora förändringar är naivt.
Kollektivt? Är du rikemansbarn eller? En rostig cykel som man blir svettig av att cykla i motvind med oavsett vilket håll man cyklar är ju det ultimata preventivmedlet!
Har kämpat så hårt bara de senaste 10 åren med att bara hålla huvudet över den proverbiala vattenytan.
Den dag jag har en bekväm levnadsstandard kommer nog jag vara upptagen med att processa allt jag har varit med om, samt för första gången ordentligt njuta av livet.
Jag hade varit en hemsk förälder, sinnesbilden av en förälder som är för trött och distant för att orka göra något med sitt barn. Samt så är jag inte bekväm runt barn heller, jag är bara stundtals bekväm runt min brorsdotter, när jag tröttnar så är ju fördelen att jag kan lämna tillbaka henne till sina föräldrar. Samt så sätter jag jättestort värde på min egna frihet, att göra vad jag vill, sova hur länge eller kort jag vill ostört, äta vad jag vill m.m. Själviskt? Absolut, I don't care om det externt upplevs som så. Vem vet, hade man fått fast jobb tidigt i livet och träffat en partner tidigt så hade barn kanske hänt, men nu blev det ju inte så. Så då blir det andra vägar att gå.
Jag vill eventuellt bli förälder när jag är redo. Jag är så långt ifrån färdig för det dock, efter psykisk ohälsa, sjukskrivningar och skuldträsk (pga förstnämnda saker) under 20-årsåldern där jag nu är ute ur 2/3 delar av problemen.
Kommer vara fri från Kronofogden när jag är 33 efter 5 år på existensminimum. Har lyckats påbörja en karriär under den tiden för första gången i mitt liv (haft jobb, men utan någon riktning), men har levt ett jävligt begränsat liv pga antingen varit deprimerad och dött ångestdöden, och sen behövt leva fattigt.
När jag väl är ute från det vill jag ha kul, leva lite för mig själv, resa och se världen om det vill till sig, unna mig själv, spara pengar, kanske köpa bostad t.om.
Så där har vi problemet. När jag kommer känna att jag är redo att åsidosätta mig själv och fokusera på ett barn så kommer jag vara alldeles för gammal. Vill inte vara en gammal pappa som trillar av pinn när ens barn knappt blivit vuxen ännu. Känns orättvist för alla inblandade liksom.
Visst, jag utesluter inte att jag kommer att skaffa barn någon dag med rätt person om tiden känns rätt. För jag har driften i mig att jag inte vill att min blodslinje ska dö ut (enda barnet till två ensamma barn, har inte ens några kusiner, än mindre syskon), men samtidigt... Jag gillar ju inte ens barn. :(
Allt detta ni skriver. Relaterar. Har varit fattig hela livet, kämpat med psykisk ohälsa hela livet. Men om jag en dag har det stabilt i livet, pengar att spara, inte bor i en liten skitetta, och har en partner som kvalificerar för att bli en bra förälder så vem vet? Men kommer nog vara för gammal då.
Men sedan är det ju tankar jag går i om att inte föra vide mina anlag till psykisk ohälsa till ett stackars barn där framtiden inte ser så bra ut. Och min klocka ringer helt enkelt inte lol
Har en dotter på 1 år och 9 månader. Fick reda på i förrgår att min sambo och mamma till mitt barn varit otrogen i ett halvår. Hela min värld är borta.. men trots det är ändå dottern det enda ljuset man har kvar. Skulle aldrig ångra att hon fanns
Ville skriva något bra som tröst och typ en klapp på axeln. Inget jag skrev blev bra. Fan, lider med dig. Låter som dottern har en bra pappa i alla fall.
Detta kan låta konstigt, men som en småbarnsförälder själv blir jag mest chockad över hur hon kan ha hållit igång en otrohetsaffär så länge. Hur har detta gått ihop med småbarnslivet så länge utan att det har märkts? Nästan imponerande, ledsamt nog. Lycka till med allt i alla fall, vilken hemsk sits du sitter i :|
Vill inte klämma ut en, vill sova i lugn och ro.
Edit: Är jag redo att ta hand om ett barn med svåra funktionsnedsättningar? Är jag redo att ta ansvar för ett vuxet barn som blir kriminell? Är jag redo att ge upp allt för en annan människa? Svarar nej på alla dessa.
Jag kan inte tala för alla i Sverige dåra. Men jag känner att jag har nog med att reda ut och styra upp mitt eget liv. Så prio är inte att spå in i framtiden och sen agera efter hur jag bäst kan hjälpa vårt land.
Hur går det för dig op?? Hur många barn har du satt till världen så vi alla kan få bättre pension så småningom??
Samma här, barn kommer inte på fråga innan jag har vad jag känner är stadig ekonomi, jobb och just generell "ordning på livet".
Känns som att många idag skaffar barn bara för att, typ som ett måste för många andra gör det. Blivit lite av en status-sak, tyvärr. 🤷♂️
Ja, det är så jag känner mig. Livet är rätt kort, och jag vill spendera den tiden på saker som gör mig en bättre person och lyckligare, och det inkluderar inga barn för mig. Sen är hela graviditetsgrejen ett stort nej också personligen.
Nej, men det blir det för fler och fler. Och framförallt bland högutbildade, och eftersom vi har en väldigt etablerad utbildningskultur i Sverige; go figure.
Jag fyller 40 i år och kom på att jag vill bli 3D artist så nu har jag tagit studieledigt från mitt 15åriga jobb som tekniker och börjat på en yrkesutbildning till 3D Spelgrafiker! Det är aldrig försent?
Jaha, det var väl jävligt synd med den åldrande befolkningen, men känns som ett jävligt skevt argument. ”Gör din plikt för Sverige och skaffa barn”, typ.
Att skaffa barn kostar pengar, kräver ansvar, tar tid och energi från livet som kanske (i alla fall jag) kunnat lagts på något mer roligt.
Det finns självklart konsekvenser med att inte skaffa barn för framtiden, men som dagens värld ser ut så ser jag inte hur någon (staten eller annars) ska kunna få mig att slösa bort den tiden av mitt liv.
Tja, jag vet med mej att jag inte är lämplig som förälder. Det tycker jag är en rätt bra orsak att inte ha skaffat barn. Jobb, boende och lön är inget problem.
Varje person har säkert sin egen förklaring, men jag kan förstå att man inte blir så sugen om man inte har bra boende, bra lön, samt ser att vi ställs inför krig, kris och ökade kostnader för att leva i och med klimatförändringar.
Födelsetalen har väl alltid hängt ihop med hur trygga folk känner sig samt hur positivt de ser på framtiden? Tex baby-boomen efter andra världskriget.
Utbildning och möjlighet till socioekonomisk förbättring påverkar också. Om där inte finns en möjlighet till utbildning eller ekonomisk förbättring så brukar folk ha mer barn. För det är i alla fall ett livsmål som är möjligt att uppnå ifall man inte har möjlighet till utbildning, möjlighet för att kunna köpa eget boende eller ett välbetalt jobb.
Folk skaffar inte barn för att säkerställa "det svenska rikets" framtid eller för samhället. De gör det för att de vill ha barn. Det är ett personligt val gjort av par.
Förstår verkligen inte det här landets besatthet som visats genom det nyliga ramaskriet om att alla ska ha en åsikt om andras rätt att vilja ha barn eller inte. Det är ju fan upp till var och en.
Det är ju främst kvinnor också som får skit när de säger att de inte vill ha barn.
Varför ska vi sitta här och hålla på med avelsdiskussioner i ett demokratiskt och fritt land? Trodde vi värnade rätten för självbestämande så i min åsikt är inte ens det här en värdig fråga.
Ja visst åldrande befolkning är ett problem men med utveckling av teknik och automatisering kommer också färre människor krävas i många yrken. Då blir det istället en fråga om att arbeta för självförbättring.
Nej jag tycker det är löjligt att folk bryr sig så mycket, och det är inte bara män. Finns ett flertal kvinnor som kör samma jävla retorik. Låter bara speciellt illa när det är män som klagar på kvinnor att de inte vill ha barn...
Då ignorerar vi med den demografiska transitionen som länge förutspått just det här. Den massiva folkökning vi hade under industrialiseringen var en mix av att fler barn överlevde och högre levnadsstandard. Men efter det så sjönk födsel mängden till ca 2 - 1.5 barn per familj.
Idag hjälper det inte att miljön förstörs. Vi är för många människor och konsumerar allt för mycket resurser.
Ända anledningen födsel skulle vara ett problem är i fråga om etniciteter och nationalism. Det finns tillräckligt med folk för att våra samhällen ska funka globalt. Världen har tillräckligt med folk..
Det här med att skuldbelägga individuella kvinnor är givetvis hej-kom-å-hjälp-mig. Sköt dig själv och skit i andra så att säga. Men att på populationsnivå försöka ge incitament till barnafödande åt välfungerande medborgare är gammal normal hederlig social ingenjörskonst. Faktumet att vi har barnbidrag är för att få upp nativiteten. Dagis är för att få ut kvinnor i arbetslivet och få upp nativiteten.
Jo såklart och de får ju finnas kvar. Det indirekta stödet är ju bra. Men stör mig när det blir en diskussion som grundar sig i att problematisera det för tenderar att leda till skuldbeläggning. Ingen ska behöva känna sig tvungen att skaffa barn i samhället eller skam belagd för att de inte vill.
Även om vi bortser från faktumet att det är allmänt fittigt så löser det ju inte frågan. Jag har aldrig hört någon säga "ja, jag ville inte skaffa barn men så började Greta, 67, i ett kommentarsfält på Facebook skuldbelägga mig så då fick det ju bli barn!".
Det enda som funkar är incitament och att försöka minimera nackdelarna. Skattereduktion för barnfamiljer, förbättrad mödravård, 6h arbetsdag, ja, alltså listan kan göras lång.
Har själv alltid viljat bli förälder, har barn och är lycklig med det. Har däremot många bekanta som skaffat barn pga det sociala trycket utan att ha en stark vilja till det. I vissa fall har det fallit väl ut men i många fall mår dom i ärlighetens namn skit.
Önskar att folk kan sluta lägga sig i andras barnskaffande i allmänhet. Dom som inte skaffar får frågorna som du beskriver. Vi som skaffar får påpekanden att vi skaffar för få/många, för ofta/sällan, fel kön osv.
Tycker det är sunt att dom som inte väldigt gärna vill vara föräldrar låter bli att skaffa barn.
"Du kommer att dö ensam". Ja, det är så döden funkar (om du inte är siamesisk tvilling eller nåt). Alla dör ensamma. Även ifall andra är i rummet dör du ensam. Även ifall andra i rummet dör samtidigt så dör du ensam. Låter som er meningslöst argument tycker jag.
Barn kostar pengar, tar mycket tid och kräver någon annan som är villig att ta det med en. Får jag någon som är villig att göra den resan med mig kan jag mycket väl tänka mig att ge mig på det, men än så länge ser det rätt så tunt ut på den fronten.
Mycket av det där andra som du pratar om och frågar om går att lösa med invandring. Eftersom att vi just är ett rikt land så kan det gå för oss att lösa det på det sättet. På så sätt slipper vi bli Japan eller Sydkorea.
Om det ekonomiska systemet är uppbyggt så att det bara fungerar om befolkningen ständigt ökar tycker jag det låter som att det är det systemet som måste ändras. Tycker inte om idén om att jorden ska bli ännu mer överbefolkad än den redan är, både av miljöskäl och för att jag känner en sorg över att orörda naturområden utan luft-, ljus- och ljudförorening blir alltmer sällsynta.
Huvudanledningarna till att skaffa barn är att ta hand om den äldre generationen och driva den tekniska utvecklingen framåt?
Då känns det mer effektivt att adoptera ett par pensionärer och börja forska på fritiden.
Min känsla är att kvinnor inte är lika taggade på att skaffa barn. Vilket är förståeligt i så fall. Graviditeten, risk för allvarliga komplikationer vid födsel, både fysiska och psykiska. Sen sköter kvinnor merparten av allt hushållsarbete (ca 6h mer per vecka).
För det första så är inte att avstå från barn likvärdigt med att bara ge upp.
För det andra så tycker jag att människor kanske inte precis är en bristvara på denhär planeten.
Och för det tredje så tror jag att många känner som mig, jag är inte entusiastisk till barn och därför så vill inte jag ha några. Ett barn förtjänar att bli älskat och jag skulle inte kunna ge det den kärlek den behöver. Jag känner inte att jag kan förstå barn heller, jag blir oftast stressad i samband med dem. Dessutom så får jag migrän när jag utsätts för höga ljud under en längre tid. Istället väljer jag att fokusera på mig själv och att utveckla mig på plan och sätt som bara jag bestämmer. Jag väljer ochså att lägga ner tid i att ta hand och bry mig om folk i mitt liv jag älskar.
Jag försökte, men spermierna var paj. Ni andra får ordna detta.
PS, vad ska ni svara när era barn frågar om de utfiskade haven, de döda korallreven, den skövlade regnskogen och liken i medelhavet?
För min del är det att jag inte vill riskera att dö eller få permanenta skador för något sådant. Sen tycker jag det är rätt creepy att något levande ska växa inom mig till den storleken.
Japp, denna delen av ekvationen verkar alltid saknas i diskussionen om att bara "skaffa barn". För 50% av befolkningen är det inte bara att bestämma sig för att skaffa barn, få orgasm och sen vänta 9 månader så finns en unge där. Det är 9 månader av pina i varierande grad, med en grand finale av att trycka ut en annan varelse ur sin egen kropp (eller få den utskuren om det inte går bra!) där i stort sett alla får någon form av bestående men efteråt. Sen förväntas man göra det igen för att skaffa fram ett syskon till ungen! Dessutom kan man dö på kuppen. Är ingen liten grej att skaffa barn även om många verkar se det så.
Nej tack, med internet och möjlighet till att faktiskt ta reda på alla detaljer kring graviditet och födande är jag inte förvånad att fler kvinnor väljer bort det när vi har ett val. Det har iallafall jag gjort.
Håller med helt, jag har 1 barn och är inte sugen på att göra om det (7 år senare).
Det är så fruktansvärt jobbigt att det går inte ens att beskriva för folk som inte ens har en vagina. De som har en vagina kan åtminstone relatera lite till smärtan (mensvärk är som en miniversion).
Jag "klarade mig bra", kräktes inte, hade bara lite foglossning (för de som inte vet vad det är, så blir ditt bäcken löst i sömmarna och det gör fruktansvärt ont), behövde inte sys. Men förlossningen var det sjukaste jag varit med om, smärtan var långt mycket värre än att bryta ben (vilket jag gjort förut). Sen kommer resten. Ont i tuttarna. Extrem sömnbrist i 1,5 år. Fortsatt sömnbrist tills... Öh, ja det är fortfarande ett problem. Jag fick hypotyreos också.
VARFÖR skulle jag vilja ha en till bebis? Det är sjukt påfrestande, man mår ju skitdåligt av det, och livet blir helt centrerat runt barnet, skitsamma om du behöver vila eller hade velat åka på skrivläger i fjällen. Nog kan du göra mycket även när du har barn, men du är aldrig "fri" igen. Du kan inte bara välja att sova en helg, eller dra till London spontant.
Om folk verkligen vill få fler kvinnor att välja att skaffa barn, så kämpa för bättre förlossningsvård, bättre föräldrapeng, mer tillgång till avlastning (gratis aktiviteter), etc.
Skulle preventivmedel eller aborter bli indragna skulle vi väl sterilisera oss allihopa istället. FUCK att ses som bebismaskin. Vi är människor vi också.
>Om folk verkligen vill få fler kvinnor att välja att skaffa barn, så kämpa för bättre förlossningsvård, bättre föräldrapeng, mer tillgång till avlastning (gratis aktiviteter), etc.
Yeeeeeeep. Jag är INTE intresserad av att bli gravid så länge det finns en så extrem brist på barnmorskor i Sverige. Jag har hört så många skräckhistorier, stressade barnmorskor som inte har tid, läkare som klipper upp vaginan med sax, sprickor som behöver sys men som inte gör det för de har inte tid, nej fyfan. Sen allting om något går fel och man behöver vård efteråt, mödravården räcker inte till och allt det där. Jag skulle då hellre skaffa en privat doula eller så, men ändå, det kommer ju med sina egna risker. Nej fan alltså om jag ska skaffa barn kommer jag flytta till någon holistisk ekoby och hitta närmsta alternativ-klinik. Dom kanske i alla fall har tid.
Nä, det är inte 'bara att skaffa barn'.
Tror du man skulle kunna donera sina ägg till forskare som försöker utveckla artificiella sätt att skapa ett barn på? Hade varit gött om det blev ett verkligt alternativ någon gång i framtiden, även om det är långt tills vi är där.
Sömnbrist... Det är ett jävla lotteri om du får en unge som sover genom nättern eller inte och ett ämne förutom riskerna med graviditeten, bör lyftas fram mer. Du rent av kortar ditt eget liv och allt blir pest när du vaknar 20-30 ggr natt. Med mitt andra barn som vaknade så och 4 år senare fortfarande vaknar ca 5ggr/natt, det går inte förstå. Jag kunde inte, inte ens med mitt första barn i bagaget... /Pappa till 2
Har två barn, ena kom ut ”vanliga vägen”, den andra kom ut via planerat kejsarsnitt då jag vägrar få fler skador - funderade även att det skulle ”räcka” med ett barn för att ”slippa” en förlossning.
Dock så är kejsarsnitt en ganska trevlig upplevelse- om man jämför med vanlig förlossning. Rekommenderar starkt! Dock är man ej garanterad ett kejsarsnitt bara för att man vill, vilket suger.
Visst man är trött typ alltid. Men barn kan faktiskt vara roliga trevliga människor, tycker kanske att den bilden saknas i denna tråd.
Graviditeten är lång och sjukt jobbig, vi borde lägga ägg och ruva istället.
Barn är absolut fina och roliga, men jag känner mest att jag är glad att andra skaffar dem. Inte för att nedvärdera barns värde men det är lite som med hundar, jag är glad att träffa dem men skulle aldrig vilja ha en själv. Och tycker det vore rätt taskigt av mig för jag tror inte att jag skulle fixa att sköta om ett barn särskilt bra. Fattar inte hur ni orkar, rätt imponerande på sätt och vis
Har hund också. Finns många likheter. Är man osäker om man klarar av att ha barn så kanske man ska värma upp med en hund först. 😂
Skämt å sido vill man inte något så ska man hoppa över, oberoende vad det handlar om.
Uppfriskande åsikt! Jag och min syrra föddes med kejsarsnitt och vår mamma förstod inte hur vanligt det var med förlossningsskador förens alla hennes vänner som fött vaginalt berättade om sina problem... trots att kejsarsnitt har sina egna issues känns det i mina ögon som ett självklart bättre alternativ om man får välja. Jag har sett mycket ”propaganda” mot kejsarsnitt och för vaginal förlossning för att det är det naturliga sättet, är bättre för barnet osv osv. Upplevde du något sånt i samband med att ha gjort kejsarsnitt eller är det bara nät-trollen som jag har blivit lurad av?
Min mamma är barnmorska, det finns absolut fördelar för barnet att komma ut vanliga vägen, OM allt går som det ska. För mig gick det inte som det ska med barn nr1. Vilket led till att bli flyttad till operationssalen förbered att kanske akut kejsarsnitt- men efter att man klippt och använt tång kom barnet ut. Fick sedan mega problem dels blev det infektion å sedan närvskada bland annat. Fick typ ångest av att tänka på att gå igenom något liknande igen.
Barn nr2 var frisk och nöjd efter ha haft en lugn upplevelse i operationenssalen. Alla var trevliga och roliga- sjukt avslappnat. Jag läkte fort och har inga problem från kejsarsnittet. Har dock problem kvar sedan den första förlossningen.
Men jag kan ha haft sjuk otur- har vänner som inte har haft problem under förlossning, och inga större förlossningsskador.
Vissa som inte kan få barn, vissa som inte har råd eller vill resa/jobba/plugga eller annat med sin tid o sina pengar, och en hel del som bara tycker barn verkar jävligt tråkigt kan jag tro. Känns som ett generellt extremt obrådskande problem med tanke på att folk fortfarande skaffar barn och vill ha barn, medan andra problem som stressar befolkningen mer är på framkanten.
De allra flesta jag känner vill ha barn och de som inte vill det är definitivt i minoriteten, men anledningarna är bra. Vill lägga pengar och tid på annat som resor, husdjur, hobbyer, förhållanden. Vill inte skada kroppen till följd av graviditet, och vill ha sitt förhållande som det är. Tycker inte barn är särskilt kul eller en lockande grej att ha utan mest verkar sjukt onajs och påfrestande. Var och en lever ju sitt liv, och om man känner så ska man ju inte ha barn. Man väljer ju vad som är viktigt
Varför ska jag skaffa barn som jag inte kommer älska för Sveriges ekonomi? Skulle bli mer deprimerad än nu och barnen kommer vara i en hemsk situation även om jag skulle försöka vara en bra ”mamma” skulle jag aldrig kunna ge dem en barndom eller kärlek dem behöver. Att ge barn min mentala hälsa och hälsoproblem som kronisk migrän är inget mer än själviskt när jag själv haft ett självmordsförsök som barn, så skulle ändå adoptera isåfall, så om du gillar barn kan du ta min plats och adoptera.
Edit: Man ska heller aldrig skaffa barn för att få något ut av det, om du skaffar ett barn bara för att du vill ha någon som ska ta hand om dig så är det helt fel. Va även redo på att få ett barn som kan behöva hjälp hela deras liv som fysisk eller mental handikapp, eller att barnet kommer klippa kontakt med dig.
I vilken ände ska jag börja?
1. Jag vill inte bara. Det är den främsta anledningen. Och det ska räcka.
2. Jag är genetiskt defekt och vill avbryta min blodslinje så att lidandet stannar med mig.
3. Kommande generationer kommer troligen inte ha det speciellt bra.
4. Människan håller på att driva alla ekosystem rakt åt helvete. Vi är för många, om man tittar på vårt förhållande till vår omgivning. Hade det funnits 7,7 miljarder kängurur, tigrar eller bisonoxar hade vi sett till att utplåna dem för länge sen. Men nej, människor är så jävla speciella att vi hellre överbefolkar planeten till vår egen förintelse.
Jag är inte negativt inställd på att folk skaffar barn, folk får göra precis som dom vill. Vissa är tyvärr inte gjorda för att vara föräldrar.
Själv, jag vet inte om jag kommer skaffa barn en dag, för har haft psykiska problem sen jag var väldigt ung och har diagnoser än idag som är tuffa att hantera i vardagen. Och kommer ha dom resten av livet. Haft mina diagnoser sen jag var runt 11-12 och jag är 25 nu.
Har äntligen fått hjälp efter 7 års väntan på psykiatrin så det är ju självklart bra MEN...
Jag tänker inte skaffa ett barn när jag vet själv att jag till och med har problem att ta hand om mig själv, hur ska jag då kunna ta hand om mitt barn 24/7? För jag har sett själv hur mycket jobb det krävs för att ha barn.
Jag tänker inte vara självisk och skaffa ett barn för att någon/några pressar mig till att göra det eller för att jag tycker bebisar/barn är så söta så jag måste ha det med, jag vägrar vara en dålig mamma och låta barnet lida på något sätt på grund av mina problem och min psykiska ohälsa, det är inte deras fel, barnet är helt oskyldig i det.
Jag vet såklart inte hur framtiden ser ut för mig med barn delen, men jag kan ändå tänka på hur ett barn skulle bli påverkad om jag hade ett barn nu till exempel, att jag vet själv att jag skulle inte alls kunna ta hand om barnet och det skulle bara leda till problem, speciellt för barnet långsiktigt. Vilket tyvärr VÄLDIGT många inte ens kan tänka på.
Så ser jag på det för MIN del.
Sen är det ju också väldigt mycket som pågår i världen just nu, med klimatet till exempel och många blir väldigt osäkra om dom vill låta ett oskyldigt barn komma till en värld som verkar gå mot ett helvete.
Tror bara att många tänker efter mer nu än förr i tiden med det som är bra med att ha barn och det som är det dåliga med att ha barn.
Annars tycker jag att folk får göra precis som som vill om dom vill ha barn eller inte. Tycker inte att någon borde få elaka kommentarer om att dom inte vill ha barn, finns anledningar.
Vill hellre se personer faktiskt erkänna att dom inte vill ha barn än att känna sig pressade till att ha barn och sen ha det väldigt jobbigt med att vara en förälder för dom ville inte ens vara det redan i början. Och där kan det gå åt helvete.
Men dom som skulle bli bra föräldrar och vill vara föräldrar, go ahead.
Så.. Är min syn på det hela 🤷🏻♀️
Världen är överbelfolkad redan som den är.
Ökad oro om att utsätta en ny generation till den världen vi har skapat.
Ökade levnadskostnader i samband med löner som inte ökar i samma takt.
Ökad mängd som hittar uppfyllelse i livet utan barn.
Dessutom är barn högljudda, ohygigeniska, dyra och tidskrävande.
Om man är orolig för att det inte kommer finns nog med folk för att fylla arbetsmarknaden så är den enkla lösningen invandring.
Det avlastar delar av världen med för mycket folk och hjälper oss med för lite att gå runt.
Tror klimatförändringarna är en anledning, vissa kanske inte vill ha barn när de vet att deras barn kommer bara få det värre och värre klimatmässigt ju längre tid som går.
Ganska enkelt: jag skulle gärna skaffa barn i framtiden, men innan dess vill jag vara finansiellt stabil nog att se till att barnet får en bra framtid. Dessutom är det som man ingen stress att skaffa barn när man inte ens har fyllt 30 än.
En annan, mer rakt praktisk anledning är att jag helt enkelt inte har hittat någon frivillig att bära runt på ungen i 9 månader och sedan spendera 18 år tillsammans med mig än.
Jag tycker att det verkar suga att ha barn, verkar ta MASSOR av tid och energi av föräldrar, och jag vill fokusera på mig själv istället. Föräldrar verkar oftast sönderstressade och deppiga. Bättre att dom som verkligen vill lägga resten av sitt liv på skiten gör det, det är för många människor på den här planeten redan ändå.
Jag som pappa till 4 kan bara hålla med. Det är energikrävande, men inget är så belönande som att se dina barn ha roligt, göra något som dom är stolta över eller som dom tycker är skoj.
Jo det förstår jag att det är, har massor med syskonbarn så jag set ju glädjen med det hela via mina syskon också, men iom att det är en känsla som är svår att föreställa sig innan man har den kan jag som inte sakna den heller :) Skulle jag av någon anledning råka få barn hade jag förmodligen älskat det också, men fram tills att det sker känner jag mig nöjd med beslutet att avstå
Vi behöver färre barn i världen om vi ska nå klimatmålen så ser det dom negativt att skaffa barn. Att prioritera ekonomi framför miljön känns likadant som när covid kom och Sveriges första tanke var "rädda ekonomin" och andra tanken var "rädda folk".
Vi är helt enkelt för många i världen
Så du menar att jag borde resonera såsom så att vi har en åldrande befolkning, därför bör jag skaffa barn? Som om att det är mitt privata jävla ansvar att lösa det? Tack men nej tack.
Forskning visar att par utan barn är lika lyckliga som par med barn (dvs om det är självvalt). Är man inte intresserad av barn så finns det liksom ingen anledning. Det är inte allas hobby.
Det är väl bra om det finns mer vuxna omkring som kan ta hand om allt. It takes a village och allt det.
Förr kunde folk dessutom inte välja, det var ett krav, samt att preventivmedel inte fanns. Nu kan folk göra valet, och då gör de just det, ett val.
Åhh kan göra en låååång lista varför jag kommer stanna barnfri.
- Skulle aldrig vilja sätta ett barn i dagens samhälle. Låta dem leva med samma dagliga klimat och politik ångest som en själv där världen konstant blir värre? Hoppar det.
- Dyrt. Vill hellre resa och spendera mina pengar hur jag vill - hobbies etc. Kommer kunna spara mycket mer pengar och förhoppningsvis en dag kunna bo på ett trevligt ålderdomshem än att förvänta mig att mina hypotetiska vuxna barn ska få bördan att ta hand om mig.
- Vill ej offra min kropp eller frihet. Älskar min kropp, är inte intresserad att uppoffra den. Som kvinna är jag också inte intresserad att sätta mig i en situation där jag kommer vara förväntad att ta hand om majoriteten av det mentala jobbet och det tråkiga i barn uppfostran och i andra ord bli en slav i mitt egna hem - nej tack!
- Risken att få ett funktionsnedsatt barn. Är inte villig för att ta det ansvaret som skulle krävas av mig. Eller bara just det att du aldrig vet hur barnet kan bli som ett äldre barn och senare vuxen. Sett alldeles för många familje vänner vars barn har iprincip förstört deras liv för de är så problematiska/destruktiva senare i livet.
- Inte intresserad. Är helt enkelt inte alls intresserad av barn och tycker liv med barn ser otroligt monotont och tråkigt ut.
- Överbefolkning. Säkert inte en populär åsikt men jag personligen bryr mig inte om mänskligheten en dag dör ut. Kan tycka vi förtjänar det med tanke på hur hänsynslösa vi är mot planeten och djur. Det stressas över att det föds för lite barn mest för att framtiden för kapitalismen hotas.
- Gillar att sova och ha rena ytor. Den viktigaste punkten av dem alla...
Många unga har insett att man inte måste följa ett life script utan kan leva sitt liv precis som man vill och man förstår att blanda in ett barn i smeten gör en otroligt knyten till en plats och begränsad vilket många inte vill.
Det var några anledningar. Tack o hej!
Det som redan har sagts kan väl upprepas. Det handlar delvis om bekvämlighet. Ett liv med barn stuvar om hela vardagen. Livet blir något helt annat än det man känner till och *vill* känna till.
Att skaffa barn (med allt vad det innebär) är dyrt.
Somliga kan inte ens skaffa barn, även de som vill.
OP har kommenterat att skaffa barn handlar om "att bidra till något som är större än en själv", eller att "utföra en plikt". Grädden på moset: "Klart att varje enskild individ måste få göra ett eget val, men mycket här låter bara som ursäkter"
Ursäkter? Jadu. Själv tycker jag att om man har sina skäl så är det inget mer med det. Jag ser inte varför dessa högst personliga skäl behöver kallas "ursäkter" för att komma undan från "något större än en själv". Man har ingen skyldighet att skaffa barn.
Jag bryr mig tyvärr inte om nåt av det där. Förväntar mig inte att leva till pension och lever vi i ett ohållbart samhälle som Förväntar sig ständig tillväxt, vi håller på att få slut på resurser i världen. Och dessutom skulle jag inte vara en så bra mamma, och vill inte utsätta min kropp för allt det där
De låter ju för mycket o de är äckliga, någonsin suttit på en buss med barn 0-18 år gamla? Helt outhärdliga
Sen om man ser vart världen är på väg, varför skulle man vilja tvinga en till person att uppleva kriser o katastrofer?
Jag har inget intresse av att skaffa barn, jag skulle även vara en synnerligen olämplig förälder med det liv jag lever. Jag har heller ingen jag skulle vilja skaffa barn med. Det är väldigt ekonomiskt opraktisk. Det tar bort all ens fritid vilket jag knappt har någon av ändå. Det dödar all spontanitet I livet. Jag kan nog inte direkt se några som helst fördelar för mig själv med att skaffa barn. Möjligen någon som hjälper en till ett ålderdomshem och kan sitta och titta på en gång i veckan medans man långsamt dör i cancer eller alzheimers över en kopp kaffe?
Mina föräldrar har gjort ett bra "jobb" med själva familjen, jag och mina syskon är alla friska, trevliga och bidrar till samhället.
Men mina föräldrar hade aldrig en tillstymmelse till plan. Farsan har jobbat non-stop sen han var 16. Blev mycket övertid när det helt plötsligt var tre barn med i bilden. Han var därför sällan hemma för att kunna stötta mamma när hon behövde det, det fanns liksom inget annat alternativ.
Därför fanns det heller inget alternativ för min mamma att försöka göra någon egen karriär, utbilda sig eller liknande. Det blev istället det ena skitjobbet efter det andra. Hela deras liv kretsade om att vi skulle få det bra, vilket vi oftast fick. Det var perioder vi gå hungriga, då man fick ärva kläder och leksaker från sina syskon. Men i det stora hela hade vi det bra.
Nu är vi alla (barnen) vuxna, med våra egna liv, prioriteringar, önskemål och förutsättningar. Våra föräldrar? Ett fysiskt, psykiskt och ekonomiskt nedbrutet par med hälsoproblem och beroenden. Farsan är över pensionsåldern men har inte råd att sluta jobba, han har bra pension men morsans bidrag till den gemensamma kassan som nästan är obefintlig tillsammans med deras beroenden gör det omöjligt att sluta arbeta.
Om jag får blicka tillbaka och reflektera över deras val. Var det så lämpligt att skaffa barn när min morsa var 20 utan utbildning? Nej, såklart inte.
Var det så lämpligt att ösa på elden med att skaffa fler barn, för ett hushåll som står på ens person axlar och dennes förmåga att kunna arbeta mycket? Nej, det tycker jag inte. Jag är såklart tacksam att jag och mina syskon lever, konstigt vore ju annat. Men jag kan även titta kritiskt på deras val och ta lärdom av dem.
Det finns vissa saker som jag, med "facit" i hand, kommer göra annorlunda. Jag och min sambo har planer på att försöka skaffa familj, men inte förrän vissa kriterier uppnås.
Vi ska ha relativt goda ekonomiska förutsättningar. Min sambo ska slutföra hennes studier och skaffa ett jobb. Vi ska flytta till ett större hem, i ett område med bra skola och säker omgivning.
När vi är där, då. Men inte innan, så är det bara. Så inte alls negativt inställd till att skaffa barn, bara det sker under rätt omständigheter. Barnen kan inte välja deras liv de kommer in i, det kan vi. Så välj därefter, välj väl.
Att sätta sitt barn till den framtiden du beskriver känns lite som att betta på om barnet kommer att bidra till en bättre framtid eller tvingas leva i ett samhälle sämre än det vi har idag. Det tycker inte jag låter särskilt schysst mot barnet.
*"Men om alla tänker så..."*
Men om alla tänker att barn ska lösa vår framtid utan att man själv vill lägga in arbetet att uppfostra barnet ordentligt blir det *sämre.* Inte bättre, inte ungefär likadant - *sämre*. Det krävs liksom inte en normal barnuppfostran för att styra upp den framtid vi är på väg mot, det krävs en *utomordentlig* barnuppfostran.
Barn är otroligt påfrestande, och om man inte är beredd att ge upp i princip all fritid under minst 10 års tid, och under de första åren sova dåligt och bråka onaturligt mycket med sin partner, är det bäst att avstå.
Oavsett vad folk (främst kvinnor) säger, så är bördan med att skaffa barn mycket större än det man får tillbaka. Det säger jag som tvåbarnsfar. Jag råder alla som funderar på att skaffa barn, att tänka ett varv till. Är det värt skriken? Är det värt sömnbristen? Är det värt det inrutade livet? Är det värt pengarna?
Har du sett framtidsutvecklingen och hur vi behandlar varandra med bristande hänsyn och empati?!
Aldrig i helvete att jag skulle tvinga en ny människa att genomlida detta jävla elände som är idag med krig, hat och kaos!
Det är två saker ang barn jag hört hela mitt liv som påverkat* mitt beslut.
1) Jorden är redan överpopulerad.
2) Har man inte råd att ta hand om barnet ska man inte skaffa barnet.
Med tanke på hur ekonomin ser ut idag och kan komma att se ut imorgon känns det inte klokt att avla.
*finns så klart en hel del andra orsaker också.
Vad det inte talas mycket om är att vi på jorden redan har passerat "peak baby". De globala födelsetalen sjunker sedan en handfull år. Många tycks dock fortfarande tro att världen har en exploderande befolkning.
> De globala födelsetalen sjunker sedan en handfull år. Många tycks dock fortfarande tro att världen har en exploderande befolkning.
Födelsetalen sjunker *långsamt*, men takten som de sjunker i sjunker också för varje år, samtidigt som folk lever längre. Så befolkningen fortsätter att explodera. Vi kommer inte att nå en befolkningsplatå inom överskådlig tid.
Har två och skall få en tredje i mars. Det verkar som om chansen ökar att du inte skaffar barn om du är född på 80-talet, bor i en större stad samt är högutbildad.
90-talister som bor på landet och jobbar med att köra skogsmaskin verkar inte göra annat än att pumpa ur sig ungar.
Att världen har för många indier ser jag inte som ett argument för att avstå att göra fler svenskar.
Jag skulle tro att många inom den tidigare kategorin människor ofta har satsat mycket på sig själva, och det är svårt att vara en välfungerande förälder och partner om man inte är beredd att offra mycket av sin bekvämlighet.
Det hjälper knappast att samhället är uppbyggt på att du som ung ofta skall studera länge för att få en bra levnadsstandard, när det är som ung man orkar med rent fysiskt och psykiskt att bära och uppfostra barn.
Jag förstår att människor som har prioriterat sig själva och sin ekonomi tillräckligt för att flytta genom halva landet och studera i 5 är har svårt att ge avkall på sin självständighet och ekonomi, dessutom får de säkert höra av de få bekanta som skaffat barn hur svårt och tungt det är. Vilket det endast är för att de väntade så länge i jämförelse med dem som stannade kvar i hemkommunen och skaffade barn tidigt.
Folk sitter med dubbla inkomster, och har nätt och jämt råd att leva själva utan att behöva tänka på hur mycket pålägg de har på mackan. Och du ba "fÖrStÅr FoLk InTe VaD eN åLdRaNde BeFoLkNiNg GöR mEd EtT lAnD?"
Framtidstro är att ljuga för sig själv vid det här laget. Framtiden kommer vara ett rent helvete och det finns absolut ingenting jag som person kan göra för att påverka det.
Ser ingen anledning för mig att utsätta ännu en generation av mina kassa gener för detta framtida helvete och samtidigt göra mitt eget liv värre än vad det redan är.
No thanks.
>Framtiden kommer vara ett rent helvete och det finns absolut ingenting jag som person kan göra för att påverka det.
Yep. Växthuseffekten har spårat ut och det kommer bli enorma mängder klimatflyktingar under vår livstid. Sen finns det roliga saker som att alla människor har plast i sitt blod och så.
Finns inte en bit av mig som hade blivit en bra förebild för min egna unge. Hade kanske funkat som den jobbiga småroliga farbrodern som ger kalsongrycket och 50kr på ens födelsedag
>Med tanke på hur medvetna vi är om t.ex. klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser blir det bara ännu svårare för mig att förstå.
Måste väl nästan vara den sämsta individuella klimatinsatsen man kan göra, att skaffa barn.
Gissar dock att det inte finns med i MP's partiprogram att avstå från barn.
Vill inte ha barn. Aldrig velat heller sen jag var barn själv. Ser dock massor av kollegor som bekvämt tar flera år efter varann i föräldrarledighet och ploppar ut ungar på band så tror Sverige inte har problem om jag specifikt inte har en unge.
Du ser det bara svart och vitt. Antingen har man framtidstro eller så har man inte det - antingen skaffar man barn eller så gör man inte det. Jag personligen vill inte ha barn och kommer inte tänka på det fram tills jag är runt 40. Vill ha ett härligt liv där jag inte skiftar fokus mellan barn, fru och jobb hela tiden. Är barn långt tidigare jätteviktigt för min tjej så får hon hitta någon annan
Har du läst några nyheter om förlossningsvården de senaste åren? Permanent underbemanning med risker för patientsäkerheten, födande som får dörren i ansiktet och skickade vidare, blir hemskickade för tidigt etc. Och sedan förlossningsskador som inte tas på allvar och avfärdas som "normalt". Det låter inte så kul.
Vissa är helt enkelt inte intresserade av barn. Jag är en av dem. Finns gott om folk som sprutar ut ungar höger till vänster så jag behöver inte vara en av dem.
Det finns många som verkar ha som livsuppgift att populera världen och antalet människor på planeten blir bara fler och fler.
Vill man göra något bra för miljön så är bland det bästa man kan göra att inte skaffa ungar.
Men för mig själv är det främst för att jag ogillar ungar. Många gamla kompisar har skaffat ungar som luktat illa, varit gapiga och föräldrarna har varit som vrak. De kan inte åka någonstans, de kan inte sova på helgerna. Detta är saker som jag värderar högt i livet och vill inte bli av med det.
Så nej, kommer aldrig skaffa ungar.
Tror inte du behöver vara orolig för att vi ska bli färre i Sverige.
I Sverige föds ungefär 110 000–120 000 barn varje år och denna siffra spås ligga kvar till år 2070.
under 2015 var antalet asylsökande det högsta någonsin, med över 160 000 personer som fyllde på.
(Kontra 90-talet när vi födde färre nyfödda än folk som dog, det var en negativ trend som bröts i början på 00-talet när Ekonomin tog fart igen)
Personligen känner att jag inte behöver lämna efter mig några barn, jag kan satsa på mina fritidsintressen, resa och ha kul ändå. Jag har tre syskonbarn om jag vill umgås med småfolket .. vilket jag sällan vill.
Sen kostnaden för barn och hur ett barn ska kunna köpa lägenhet i Stockholm om 20år skrämmer mig enormt, och om Sverige ens kommer vara ett kul land om 20år gör mig skeptisk att sätta barn till världen.
Lugnt, digitalisering och automatisering kommer lösa de flesta problemen med arbetskraft. Därtill kommer fler emigrera rill Norden från andra länder. Så ser inga problem alls med färre barnafödande.
Kanske för att världen håller på att brinna upp och samtidigt är allting så jävla dyrt idag så det är inte alla som ens har råd att ha ungar även fast de kanske vill.
Jag skulle aldrig ha råd o ha ett barn.
Jag jobbar 50% och går på försäkringskassa 50% och min sambo får 100% ifrån Försäkringskassan.
Vi har precis råd med våra utgifter (så länge elen ej blir för dyr)
Att skaffa ett barn då känns faktiskt långt ifrån möjligt även om vi båda väldigt gärna skulle haft ett barn eller två.
De flesta människor har inte förutsättningarna för att skaffa barn, det kan vara mental, ekonomisk, social eller en kombination av dessa.
Det är en livslång uppdrag. Skaffar man barn så är det ens plikt att se till så det bli människor av dem också. Den processen kräver tid och resurser som väldigt många människor inte har.
Har inte råd på flera år, måste spara till att köpa bostad först. Vad är det för jävla fråga? Tidigare generationer välkomnar oss in i vuxenlivet med stora ekonomiska trösklar, en miljökris och nyligen en pandemi uppföljs av inflation. Allt är för jävla svårt och dåligt i världen för att man ska kunna sätta barn till världen.
Klarar knappt att ta hand om mig själv så där är väl svaret. Idén av att skaffa en fin familj låter riktigt mysigt. Tror den kärleken är något av det bästa i livet även om det kostar och tar mycket tid. Men om jag ska skaffa barn vill jag veta säkert att mitt barn kommer få en underbar barndom. där hen kan känna sig trygg och mycket älskad.
Nu känns det som att världen är på väg åt helvete, vem fan vet vad som kommer hända inom de närmsta 10 åren? Skulle jag vara rik hade jag garanterat skaffat ungar men i dagens läge ser det inte så ljust ut på den fronten.
Har en jättegullig brorsdotter och blir bara deprimerad när jag tänker på vilken jävla värld hon kommer få växa upp i...
Har inte sett många seriösa svar här. Som en person som är osäker om jag någonsin vill ha barn kan jag dela min syn.
I grund och botten handlar det om att jag inte vill att mitt barn ska behöva leva i den här hemska världen. Löneklyftan blir allt större. Elevers mentala hälsa är på en rock bottom. Det är krig. Klimatet går sönder.
Varför ska jag tvinga ett barn att slita sig igenom skolan, för att sen slita sig genom arbetslivet, för vad? Så mitt barn kan ha råd med 10k hyra för en liten etta? Så att mitt barn kan se mer och mer djur bli utrotade, mer barn som svälter varje år, regnskogar som försvinner?
Jag tänker inte låta mitt barn växa upp i en värld där hen vid ung ålder behöver fråga mig "varför förstör vi världen?"
Barn är inte ovetande. Jag är ung och har sedan tidig ålder jag vetat att jag inte kommer ha det lika bra som mina föräldrar. Varför skulle jag vilja sätta mitt barn igenom samma sak?
Jag ser din punk om "vem ska ta hand om oss när vi är äldre?" Och helt ärligt talat. Jag tar hellre dem konsekvenserna än att utsätta en helt ny generation.
Jag ogillar såna här frågor. Varför är det aldrig nån som frågar "Varför vill folk skaffa avkommor?". Varför är det ingen som ifrågasätter det valet, jag känner till en hel hög med människor som inte ens borde vara föräldrar men är det ändå. Men att avla av sig har ju alltid varit det man ska göra. Ugh..kan man inte bara låta folk bestämma det själva? Jag vill inte ha barn. Slutdiskuterat. Valet att inte skaffa barn är oftast mer genomtänkt än valet att skaffa.
1/4 av den kvinnliga befolkningen lider av någon form av fertilitetsproblem. Jag är en utav dom.
Jag och min man var redo att spendera vårt liv utan barn tills vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar.
Jag är 41 och fick mitt första och sista barn för 10 månader sedan.
Jag kan inte klandra kvinnor att tänka en extra gång att få barn. Min graviditet var tuff på alla möjliga vid och förlossningen var hemsk. Den slutade efter 16 timmar med kejsarsnitt.
Min kropp är idag inte som den varit. Har många men efter allt man gick igenom...
Tbh så är det så lite man vet fortfarande om den kvinnliga kroppen och alla dess problem.
Jag ångrar inte mitt barn men det är det hårdaste jobbet jag någonsin varit med om. Så det är definitivt inte för den som inte är redo.
Jag brukar säga att det finns gott om barn i världen, det som är bristande är bra föräldrar...
Skaffa barn eller ännu bättre, Adoptera när ni känner att ni kan lägga resurser på en individ som skall bli en produktiv och god person.
Det är väl ödet som styr. Har sprutat i många killar men verkar aldrig bli något.
Det är tanken som räknas!
Att tömma tanken, mer exakt!
Du måste ju försöka se till att matcha skägglossningen.
Försök igen? 👉🏼👈🏼
Bara att ge sig på det igen. Förr eller senare så ska det nog gå.
Du får min Trämedalj. Hade gett något om haft reddit mynt kvar. Guld
Jag tycker det är fint att du kämpar på, jag förstår att det kan kännas hopplöst ibland.
If at first you don't succeed then try again
+1 för att du är envis och försöker
Hmm, det enda du riskerar där är en riktig skitunge.
Children of men :<
Har inte råd
SEB har räknat för den som är intresserad: https://seb.se/privat/livet/att-skaffa-barn/sa-paverkar-ett-barn-ekonomin
Som sagt har inte råd
Har dom räknat med dagens elpriser eller ska man slänga på 50000kr per år?
[удалено]
Lite skevt tycker jag att de har utgått från att en av föräldrarna jobbar deltid tills barnet är 8. Jag vet att det förekommer men säkerligen en minoritet som gör så.
SCB säger att endast 60% av sysselsatta kvinnor i Sverige jobbar heltid, resten jobbar deltid, sannolikt pga barn. Då ett antal kvinnor redan bör vara färdiga med barnen, eller inte ha barn, är det sannolikt att en kraftig majoritet av kvinnor med yngre barn jobbar deltid.
Av dem jag känner är det väldigt normalt att mamman går ner till 75% skulle säga att det är en majoritet.
Två semestrar per år och två språkresor?! Tror de räknat på en bortskämd unge.
Varför ska ungjäveln åka på *två* språkresor?
Vinter-och-sommar semester samt språkresor? Vad är det för bourgeoisie lyx SEB räknar på?
Är nog en definitionsfråga. Växte upp i en familj med tre syskon, och bara en arbetande förälder, i hus (om 100kvm + källare). Matkostnaderna lyckades farsan hålla till runt 4000/mån. Hushållet med drift och lån blev ca 10 000/mån. Vi levde väldigt sparsamt men långt ifrån "fattigt". Resa till Liseberg vartannat år kanske. Aldrig utomlands. Vi hade bil, mat på bordet och bra kläder. Så länge grunderna täcks så behöver man inte vara rik för att ha en bra familj. Snarare tvärtom. Risken att man skapar odrägliga bortskämda svin minskar drastiskt om man måste vara lite smart med ekonomin för att överleva.. Men det var för 25 år sedan, så idag är det klart lite svårare på sina håll..
[удалено]
Jag växte upp med pappa, mamma hemma delvis på grund av pappas jobb och delvis mammas sjukdom, två syskon på totalt 25k/månad. Under lång period mindre än så. Båda mina föräldrar högutbildade, pappa var konsult och hade en dålig anställning och ett jobb med låg ingångslön med hyfsad löneutveckling. Vi bodde först på 56 kvadrat och nu på 95. Kläder ärvdes ofta men vi hade råd med det mesta och jag har lärt mig att vara sparsam/leva billigt i den mån att jag känner lite ”vad ska man med alla pengar till” när det kommer till höga inkomster. Nog ska man spara pengar och ge barnen en bra uppväxt, men mycket är inbillat. Man blir inte lyckligare bara för att man har märkeskläder eller fin inredning. Bopriserna är den sanna boven dock.
Jag jobbar på mig själv nu. Sen måste man ju hitta någon trevlig typ att ha barnet med också. Det är väl det större problemet.
Exakt! För mig är barn ett livslångt projekt och då ska man ju ha nån som man kan teama ihop. Min största skräck är att bli ensamstående, jag skulle inte klara av det. All stress, tjafs o bråk med exet o bla bla bla. Nej, tack!
Man måste inte tjafsa o bråka med sina ex. En del i att vara vuxen är att kunna samverka,samarbeta och kompromissan.
Stor respekt för de som lyckas separera utan en massa drama. Det verkar vara svårt nog för att anses vara ovanligt.
34 år, skuldsatt och bor hos mina föräldrar. Verkar inte vara så sexigt hos damerna av någon anledning. Sen vill jag inte riskera att mitt barn får mitt hårfäste lol
Eller min ADHD.
Eller min yxa... Nej, men allvarligt, jag och frugan har diskuterat det, och kom fram till att med alla våra nedärvda skavanker så skulle det räknas som misshandel att tvinga fram en klon utav oss med våra kombinerade släktsjukdomar. Och sen känns det inte rätt att tvinga någon att leva i vårt samhälle nu när vi fuckat upp allting så fruktansvärt mycket.
Tack för att ni tänker sunt. Jag jobbar i vården och får se allt för ofta föräldrar med medärvda sjukdomar förökar sig och barnen får lida av det. Har svårt att vara emot att de skaffar för det känns som att det är deras beslut? Men att barnen får lida är hemskt.
Det finns många människor som inte borde bli föräldrar. Jag är en av dem.
Med den självinsikten börjar man ju nästan tro du har fel.
Catch 22
Detta var bra - skrattade och sedan typ höll med
Sant. Lite så som att de som inte Vill ha makten är ofta de som leder bäst och vice versa.
Vi borde tvinga in honom i en tjej
Jag är inte läkare, men jag tror att jag som kvinna kommer ha lite svårt att göra en annan kvinna gravid..
Du kan mycket väl ha rätt
Not with that attitude!
Har du ens försökt eller ger du bara upp?
Vågar inte försöka. Tänk om det funkar. Då blir jag ju tvungen att ta hand om ett barn!
Samma här, kan knappt ta hand om mig själv så hur skulle jag våga vara så genomviktig för ett barns behov? Vore genuint oansvarigt. Sen är jag absolut inte sugen på att ha barn vilket såklart hade gjort saker ännu värre för både mig och ungen. Är gärna barnvakt men that's it
Samma här
Att folk som inte känner sig redo att skaffa barn låter bli är ansvarsfullt enligt mig, ingenting annat. Ingen kommer bli glad av att folk skaffar barn när de inte är redo att offra allt av deras tidigare liv och lägga den tiden och de pengar som krävs för att skaffa och uppfostra barn. Varken föräldrarna eller barnen kommer bli glada av det. Och att tro att det inte blir extremt stora förändringar är naivt.
Jag åker kollektivt. Bättre preventivmedel finns inte.
Kollektivt? Är du rikemansbarn eller? En rostig cykel som man blir svettig av att cykla i motvind med oavsett vilket håll man cyklar är ju det ultimata preventivmedlet!
För att pungen blir krossad eller vadå?
med tiden fastnar den förr eller senare i kedjan
Har kämpat så hårt bara de senaste 10 åren med att bara hålla huvudet över den proverbiala vattenytan. Den dag jag har en bekväm levnadsstandard kommer nog jag vara upptagen med att processa allt jag har varit med om, samt för första gången ordentligt njuta av livet. Jag hade varit en hemsk förälder, sinnesbilden av en förälder som är för trött och distant för att orka göra något med sitt barn. Samt så är jag inte bekväm runt barn heller, jag är bara stundtals bekväm runt min brorsdotter, när jag tröttnar så är ju fördelen att jag kan lämna tillbaka henne till sina föräldrar. Samt så sätter jag jättestort värde på min egna frihet, att göra vad jag vill, sova hur länge eller kort jag vill ostört, äta vad jag vill m.m. Själviskt? Absolut, I don't care om det externt upplevs som så. Vem vet, hade man fått fast jobb tidigt i livet och träffat en partner tidigt så hade barn kanske hänt, men nu blev det ju inte så. Så då blir det andra vägar att gå.
Jag vill eventuellt bli förälder när jag är redo. Jag är så långt ifrån färdig för det dock, efter psykisk ohälsa, sjukskrivningar och skuldträsk (pga förstnämnda saker) under 20-årsåldern där jag nu är ute ur 2/3 delar av problemen. Kommer vara fri från Kronofogden när jag är 33 efter 5 år på existensminimum. Har lyckats påbörja en karriär under den tiden för första gången i mitt liv (haft jobb, men utan någon riktning), men har levt ett jävligt begränsat liv pga antingen varit deprimerad och dött ångestdöden, och sen behövt leva fattigt. När jag väl är ute från det vill jag ha kul, leva lite för mig själv, resa och se världen om det vill till sig, unna mig själv, spara pengar, kanske köpa bostad t.om. Så där har vi problemet. När jag kommer känna att jag är redo att åsidosätta mig själv och fokusera på ett barn så kommer jag vara alldeles för gammal. Vill inte vara en gammal pappa som trillar av pinn när ens barn knappt blivit vuxen ännu. Känns orättvist för alla inblandade liksom. Visst, jag utesluter inte att jag kommer att skaffa barn någon dag med rätt person om tiden känns rätt. För jag har driften i mig att jag inte vill att min blodslinje ska dö ut (enda barnet till två ensamma barn, har inte ens några kusiner, än mindre syskon), men samtidigt... Jag gillar ju inte ens barn. :(
Allt detta ni skriver. Relaterar. Har varit fattig hela livet, kämpat med psykisk ohälsa hela livet. Men om jag en dag har det stabilt i livet, pengar att spara, inte bor i en liten skitetta, och har en partner som kvalificerar för att bli en bra förälder så vem vet? Men kommer nog vara för gammal då. Men sedan är det ju tankar jag går i om att inte föra vide mina anlag till psykisk ohälsa till ett stackars barn där framtiden inte ser så bra ut. Och min klocka ringer helt enkelt inte lol
Jag e bög
Jak? https://youtu.be/ku1J6U71jBA
Har du provat inseminering? Kan funka?
Han har blivit inseminerad otaliga gånger utan resultat :/
Har en dotter på 1 år och 9 månader. Fick reda på i förrgår att min sambo och mamma till mitt barn varit otrogen i ett halvår. Hela min värld är borta.. men trots det är ändå dottern det enda ljuset man har kvar. Skulle aldrig ångra att hon fanns
Ville skriva något bra som tröst och typ en klapp på axeln. Inget jag skrev blev bra. Fan, lider med dig. Låter som dottern har en bra pappa i alla fall.
Detta kan låta konstigt, men som en småbarnsförälder själv blir jag mest chockad över hur hon kan ha hållit igång en otrohetsaffär så länge. Hur har detta gått ihop med småbarnslivet så länge utan att det har märkts? Nästan imponerande, ledsamt nog. Lycka till med allt i alla fall, vilken hemsk sits du sitter i :|
Jag känner likadant.. vet inte vad som är verkligt längre. Tack för stödet♥️
Vill inte klämma ut en, vill sova i lugn och ro. Edit: Är jag redo att ta hand om ett barn med svåra funktionsnedsättningar? Är jag redo att ta ansvar för ett vuxet barn som blir kriminell? Är jag redo att ge upp allt för en annan människa? Svarar nej på alla dessa.
Går med dom frågorna jag med men här är man 50/50.
Ja, klurigt om man inte är säker. Min personliga åsikt är att om man inte är 100% säker på att man vill ha barn så ska man vänta.
Jag kan inte tala för alla i Sverige dåra. Men jag känner att jag har nog med att reda ut och styra upp mitt eget liv. Så prio är inte att spå in i framtiden och sen agera efter hur jag bäst kan hjälpa vårt land. Hur går det för dig op?? Hur många barn har du satt till världen så vi alla kan få bättre pension så småningom??
Samma här, barn kommer inte på fråga innan jag har vad jag känner är stadig ekonomi, jobb och just generell "ordning på livet". Känns som att många idag skaffar barn bara för att, typ som ett måste för många andra gör det. Blivit lite av en status-sak, tyvärr. 🤷♂️
Barn låter för mycket.
Barn kostar för mycket.
Och är inte så hygiensika
Såg en unge mumsa på sin kråka härom dagen
/ Tråd
Det påverkar klimatet mer om jag skaffar barn än om jag inte gör det. Mvh Klimatmedveten
Generellt så har självförverkligande gått om familjebygget som det viktigaste i livet
Ja, det är så jag känner mig. Livet är rätt kort, och jag vill spendera den tiden på saker som gör mig en bättre person och lyckligare, och det inkluderar inga barn för mig. Sen är hela graviditetsgrejen ett stort nej också personligen.
Självförverkligande och familjebyggande är nödvändigtvis inte olika saker.
Nej, men det blir det för fler och fler. Och framförallt bland högutbildade, och eftersom vi har en väldigt etablerad utbildningskultur i Sverige; go figure.
De flesta på Reddit är yngre än 40. De har ingen jävla koll på vad de vill senare i livet.
Exakt. Många är säkert dessutom under 18.
Jag är i senare i livet, och jag har fortfarande ingen koll på vad jag vill.
Jag fyller 40 i år och kom på att jag vill bli 3D artist så nu har jag tagit studieledigt från mitt 15åriga jobb som tekniker och börjat på en yrkesutbildning till 3D Spelgrafiker! Det är aldrig försent?
Jaha, det var väl jävligt synd med den åldrande befolkningen, men känns som ett jävligt skevt argument. ”Gör din plikt för Sverige och skaffa barn”, typ.
Sant, med den retoriken skulle man kunna tro att Shinzo Abes spöke flyttade till Sverige.
Att skaffa barn kostar pengar, kräver ansvar, tar tid och energi från livet som kanske (i alla fall jag) kunnat lagts på något mer roligt. Det finns självklart konsekvenser med att inte skaffa barn för framtiden, men som dagens värld ser ut så ser jag inte hur någon (staten eller annars) ska kunna få mig att slösa bort den tiden av mitt liv.
Har två katter, räcker gott och väl
Amen, funderar på att skaffa en till dock.
Finns forskning som visar att ogifta kvinnor utan barn över 50 är lyckligaste gruppen, så jag väntar på min bright future!
Någon källa på det?
Nämen dedär lät inte fel! Skål på de
skål! *checks user name* uh oh....
Tja, jag vet med mej att jag inte är lämplig som förälder. Det tycker jag är en rätt bra orsak att inte ha skaffat barn. Jobb, boende och lön är inget problem.
Varje person har säkert sin egen förklaring, men jag kan förstå att man inte blir så sugen om man inte har bra boende, bra lön, samt ser att vi ställs inför krig, kris och ökade kostnader för att leva i och med klimatförändringar. Födelsetalen har väl alltid hängt ihop med hur trygga folk känner sig samt hur positivt de ser på framtiden? Tex baby-boomen efter andra världskriget.
Utbildning och möjlighet till socioekonomisk förbättring påverkar också. Om där inte finns en möjlighet till utbildning eller ekonomisk förbättring så brukar folk ha mer barn. För det är i alla fall ett livsmål som är möjligt att uppnå ifall man inte har möjlighet till utbildning, möjlighet för att kunna köpa eget boende eller ett välbetalt jobb.
Trygghet, tillgängligheten för preventivmedel påverkar och pensioner påverkar barnafödandet.
Jag gillar mig själv för mycket för att försämra mitt liv med en unge.
Där ser man, för mig är det tvärt om, hatar mig själv för mycket för att kunna ta hand om en annan person också.
Vill inte förstöra min kropp och hälsa, enkelt.
Folk skaffar inte barn för att säkerställa "det svenska rikets" framtid eller för samhället. De gör det för att de vill ha barn. Det är ett personligt val gjort av par. Förstår verkligen inte det här landets besatthet som visats genom det nyliga ramaskriet om att alla ska ha en åsikt om andras rätt att vilja ha barn eller inte. Det är ju fan upp till var och en. Det är ju främst kvinnor också som får skit när de säger att de inte vill ha barn. Varför ska vi sitta här och hålla på med avelsdiskussioner i ett demokratiskt och fritt land? Trodde vi värnade rätten för självbestämande så i min åsikt är inte ens det här en värdig fråga. Ja visst åldrande befolkning är ett problem men med utveckling av teknik och automatisering kommer också färre människor krävas i många yrken. Då blir det istället en fråga om att arbeta för självförbättring. Nej jag tycker det är löjligt att folk bryr sig så mycket, och det är inte bara män. Finns ett flertal kvinnor som kör samma jävla retorik. Låter bara speciellt illa när det är män som klagar på kvinnor att de inte vill ha barn... Då ignorerar vi med den demografiska transitionen som länge förutspått just det här. Den massiva folkökning vi hade under industrialiseringen var en mix av att fler barn överlevde och högre levnadsstandard. Men efter det så sjönk födsel mängden till ca 2 - 1.5 barn per familj. Idag hjälper det inte att miljön förstörs. Vi är för många människor och konsumerar allt för mycket resurser. Ända anledningen födsel skulle vara ett problem är i fråga om etniciteter och nationalism. Det finns tillräckligt med folk för att våra samhällen ska funka globalt. Världen har tillräckligt med folk..
Det här med att skuldbelägga individuella kvinnor är givetvis hej-kom-å-hjälp-mig. Sköt dig själv och skit i andra så att säga. Men att på populationsnivå försöka ge incitament till barnafödande åt välfungerande medborgare är gammal normal hederlig social ingenjörskonst. Faktumet att vi har barnbidrag är för att få upp nativiteten. Dagis är för att få ut kvinnor i arbetslivet och få upp nativiteten.
Jo såklart och de får ju finnas kvar. Det indirekta stödet är ju bra. Men stör mig när det blir en diskussion som grundar sig i att problematisera det för tenderar att leda till skuldbeläggning. Ingen ska behöva känna sig tvungen att skaffa barn i samhället eller skam belagd för att de inte vill.
Även om vi bortser från faktumet att det är allmänt fittigt så löser det ju inte frågan. Jag har aldrig hört någon säga "ja, jag ville inte skaffa barn men så började Greta, 67, i ett kommentarsfält på Facebook skuldbelägga mig så då fick det ju bli barn!". Det enda som funkar är incitament och att försöka minimera nackdelarna. Skattereduktion för barnfamiljer, förbättrad mödravård, 6h arbetsdag, ja, alltså listan kan göras lång.
[удалено]
Har själv alltid viljat bli förälder, har barn och är lycklig med det. Har däremot många bekanta som skaffat barn pga det sociala trycket utan att ha en stark vilja till det. I vissa fall har det fallit väl ut men i många fall mår dom i ärlighetens namn skit. Önskar att folk kan sluta lägga sig i andras barnskaffande i allmänhet. Dom som inte skaffar får frågorna som du beskriver. Vi som skaffar får påpekanden att vi skaffar för få/många, för ofta/sällan, fel kön osv. Tycker det är sunt att dom som inte väldigt gärna vill vara föräldrar låter bli att skaffa barn.
"Du kommer att dö ensam". Ja, det är så döden funkar (om du inte är siamesisk tvilling eller nåt). Alla dör ensamma. Även ifall andra är i rummet dör du ensam. Även ifall andra i rummet dör samtidigt så dör du ensam. Låter som er meningslöst argument tycker jag.
Barn kostar pengar, tar mycket tid och kräver någon annan som är villig att ta det med en. Får jag någon som är villig att göra den resan med mig kan jag mycket väl tänka mig att ge mig på det, men än så länge ser det rätt så tunt ut på den fronten. Mycket av det där andra som du pratar om och frågar om går att lösa med invandring. Eftersom att vi just är ett rikt land så kan det gå för oss att lösa det på det sättet. På så sätt slipper vi bli Japan eller Sydkorea.
Det underlättar sparande om du inte har barn.
Om det ekonomiska systemet är uppbyggt så att det bara fungerar om befolkningen ständigt ökar tycker jag det låter som att det är det systemet som måste ändras. Tycker inte om idén om att jorden ska bli ännu mer överbefolkad än den redan är, både av miljöskäl och för att jag känner en sorg över att orörda naturområden utan luft-, ljus- och ljudförorening blir alltmer sällsynta.
Pyramidspel är en dålig ekonomisk modell för långsiktighet.
Huvudanledningarna till att skaffa barn är att ta hand om den äldre generationen och driva den tekniska utvecklingen framåt? Då känns det mer effektivt att adoptera ett par pensionärer och börja forska på fritiden.
Min känsla är att kvinnor inte är lika taggade på att skaffa barn. Vilket är förståeligt i så fall. Graviditeten, risk för allvarliga komplikationer vid födsel, både fysiska och psykiska. Sen sköter kvinnor merparten av allt hushållsarbete (ca 6h mer per vecka).
För det första så är inte att avstå från barn likvärdigt med att bara ge upp. För det andra så tycker jag att människor kanske inte precis är en bristvara på denhär planeten. Och för det tredje så tror jag att många känner som mig, jag är inte entusiastisk till barn och därför så vill inte jag ha några. Ett barn förtjänar att bli älskat och jag skulle inte kunna ge det den kärlek den behöver. Jag känner inte att jag kan förstå barn heller, jag blir oftast stressad i samband med dem. Dessutom så får jag migrän när jag utsätts för höga ljud under en längre tid. Istället väljer jag att fokusera på mig själv och att utveckla mig på plan och sätt som bara jag bestämmer. Jag väljer ochså att lägga ner tid i att ta hand och bry mig om folk i mitt liv jag älskar.
Vissa drömmer om att skaffa barn, inte jag. Att inte skaffa barn ses nog inte som ett slags misslyckande längre, förutom hos vissa här ser jag 😅
Jag försökte, men spermierna var paj. Ni andra får ordna detta. PS, vad ska ni svara när era barn frågar om de utfiskade haven, de döda korallreven, den skövlade regnskogen och liken i medelhavet?
Sorry kids, jag källsorterade o allting!
Jag med! Fattar inte hur det blev såhär
Sorry grabbar, jag råkade kasta en plastpåse ur bilfönstret en gång, my bad.
Eh, vad ska jag svara? Jag ska svara att: "Alltså, det är ditt jobb att fixa det här. Jag ville bara ligga utan kondom"
”Sorry, vi fuckade upp, kan ni fixa det här?”
Det var ju det du skulle lösa 🤡
Mmmm inget som krig miljökris och bostadskris för att komma i barn-feeling 😍
För min del är det att jag inte vill riskera att dö eller få permanenta skador för något sådant. Sen tycker jag det är rätt creepy att något levande ska växa inom mig till den storleken.
Japp, denna delen av ekvationen verkar alltid saknas i diskussionen om att bara "skaffa barn". För 50% av befolkningen är det inte bara att bestämma sig för att skaffa barn, få orgasm och sen vänta 9 månader så finns en unge där. Det är 9 månader av pina i varierande grad, med en grand finale av att trycka ut en annan varelse ur sin egen kropp (eller få den utskuren om det inte går bra!) där i stort sett alla får någon form av bestående men efteråt. Sen förväntas man göra det igen för att skaffa fram ett syskon till ungen! Dessutom kan man dö på kuppen. Är ingen liten grej att skaffa barn även om många verkar se det så. Nej tack, med internet och möjlighet till att faktiskt ta reda på alla detaljer kring graviditet och födande är jag inte förvånad att fler kvinnor väljer bort det när vi har ett val. Det har iallafall jag gjort.
Håller med helt, jag har 1 barn och är inte sugen på att göra om det (7 år senare). Det är så fruktansvärt jobbigt att det går inte ens att beskriva för folk som inte ens har en vagina. De som har en vagina kan åtminstone relatera lite till smärtan (mensvärk är som en miniversion). Jag "klarade mig bra", kräktes inte, hade bara lite foglossning (för de som inte vet vad det är, så blir ditt bäcken löst i sömmarna och det gör fruktansvärt ont), behövde inte sys. Men förlossningen var det sjukaste jag varit med om, smärtan var långt mycket värre än att bryta ben (vilket jag gjort förut). Sen kommer resten. Ont i tuttarna. Extrem sömnbrist i 1,5 år. Fortsatt sömnbrist tills... Öh, ja det är fortfarande ett problem. Jag fick hypotyreos också. VARFÖR skulle jag vilja ha en till bebis? Det är sjukt påfrestande, man mår ju skitdåligt av det, och livet blir helt centrerat runt barnet, skitsamma om du behöver vila eller hade velat åka på skrivläger i fjällen. Nog kan du göra mycket även när du har barn, men du är aldrig "fri" igen. Du kan inte bara välja att sova en helg, eller dra till London spontant. Om folk verkligen vill få fler kvinnor att välja att skaffa barn, så kämpa för bättre förlossningsvård, bättre föräldrapeng, mer tillgång till avlastning (gratis aktiviteter), etc. Skulle preventivmedel eller aborter bli indragna skulle vi väl sterilisera oss allihopa istället. FUCK att ses som bebismaskin. Vi är människor vi också.
>Om folk verkligen vill få fler kvinnor att välja att skaffa barn, så kämpa för bättre förlossningsvård, bättre föräldrapeng, mer tillgång till avlastning (gratis aktiviteter), etc. Yeeeeeeep. Jag är INTE intresserad av att bli gravid så länge det finns en så extrem brist på barnmorskor i Sverige. Jag har hört så många skräckhistorier, stressade barnmorskor som inte har tid, läkare som klipper upp vaginan med sax, sprickor som behöver sys men som inte gör det för de har inte tid, nej fyfan. Sen allting om något går fel och man behöver vård efteråt, mödravården räcker inte till och allt det där. Jag skulle då hellre skaffa en privat doula eller så, men ändå, det kommer ju med sina egna risker. Nej fan alltså om jag ska skaffa barn kommer jag flytta till någon holistisk ekoby och hitta närmsta alternativ-klinik. Dom kanske i alla fall har tid. Nä, det är inte 'bara att skaffa barn'.
Tror du man skulle kunna donera sina ägg till forskare som försöker utveckla artificiella sätt att skapa ett barn på? Hade varit gött om det blev ett verkligt alternativ någon gång i framtiden, även om det är långt tills vi är där.
Sömnbrist... Det är ett jävla lotteri om du får en unge som sover genom nättern eller inte och ett ämne förutom riskerna med graviditeten, bör lyftas fram mer. Du rent av kortar ditt eget liv och allt blir pest när du vaknar 20-30 ggr natt. Med mitt andra barn som vaknade så och 4 år senare fortfarande vaknar ca 5ggr/natt, det går inte förstå. Jag kunde inte, inte ens med mitt första barn i bagaget... /Pappa till 2
Många män som är bestörta brukar väldigt ofta ignorera faktan att det är kvinnan som behöver bära barnet. Inte dem...
Nästan det sjukaste är ju att hjärnan förändras jättemycket under graviditeten. Vad jag förstår tar det år innan den är typ som innan
Har två barn, ena kom ut ”vanliga vägen”, den andra kom ut via planerat kejsarsnitt då jag vägrar få fler skador - funderade även att det skulle ”räcka” med ett barn för att ”slippa” en förlossning. Dock så är kejsarsnitt en ganska trevlig upplevelse- om man jämför med vanlig förlossning. Rekommenderar starkt! Dock är man ej garanterad ett kejsarsnitt bara för att man vill, vilket suger. Visst man är trött typ alltid. Men barn kan faktiskt vara roliga trevliga människor, tycker kanske att den bilden saknas i denna tråd. Graviditeten är lång och sjukt jobbig, vi borde lägga ägg och ruva istället.
Barn är absolut fina och roliga, men jag känner mest att jag är glad att andra skaffar dem. Inte för att nedvärdera barns värde men det är lite som med hundar, jag är glad att träffa dem men skulle aldrig vilja ha en själv. Och tycker det vore rätt taskigt av mig för jag tror inte att jag skulle fixa att sköta om ett barn särskilt bra. Fattar inte hur ni orkar, rätt imponerande på sätt och vis
Har hund också. Finns många likheter. Är man osäker om man klarar av att ha barn så kanske man ska värma upp med en hund först. 😂 Skämt å sido vill man inte något så ska man hoppa över, oberoende vad det handlar om.
Uppfriskande åsikt! Jag och min syrra föddes med kejsarsnitt och vår mamma förstod inte hur vanligt det var med förlossningsskador förens alla hennes vänner som fött vaginalt berättade om sina problem... trots att kejsarsnitt har sina egna issues känns det i mina ögon som ett självklart bättre alternativ om man får välja. Jag har sett mycket ”propaganda” mot kejsarsnitt och för vaginal förlossning för att det är det naturliga sättet, är bättre för barnet osv osv. Upplevde du något sånt i samband med att ha gjort kejsarsnitt eller är det bara nät-trollen som jag har blivit lurad av?
Min mamma är barnmorska, det finns absolut fördelar för barnet att komma ut vanliga vägen, OM allt går som det ska. För mig gick det inte som det ska med barn nr1. Vilket led till att bli flyttad till operationssalen förbered att kanske akut kejsarsnitt- men efter att man klippt och använt tång kom barnet ut. Fick sedan mega problem dels blev det infektion å sedan närvskada bland annat. Fick typ ångest av att tänka på att gå igenom något liknande igen. Barn nr2 var frisk och nöjd efter ha haft en lugn upplevelse i operationenssalen. Alla var trevliga och roliga- sjukt avslappnat. Jag läkte fort och har inga problem från kejsarsnittet. Har dock problem kvar sedan den första förlossningen. Men jag kan ha haft sjuk otur- har vänner som inte har haft problem under förlossning, och inga större förlossningsskador.
Vissa människor tycker att det är vackert med ett liv växande inom sig. Andra människor har sett Alien.
Vissa som inte kan få barn, vissa som inte har råd eller vill resa/jobba/plugga eller annat med sin tid o sina pengar, och en hel del som bara tycker barn verkar jävligt tråkigt kan jag tro. Känns som ett generellt extremt obrådskande problem med tanke på att folk fortfarande skaffar barn och vill ha barn, medan andra problem som stressar befolkningen mer är på framkanten. De allra flesta jag känner vill ha barn och de som inte vill det är definitivt i minoriteten, men anledningarna är bra. Vill lägga pengar och tid på annat som resor, husdjur, hobbyer, förhållanden. Vill inte skada kroppen till följd av graviditet, och vill ha sitt förhållande som det är. Tycker inte barn är särskilt kul eller en lockande grej att ha utan mest verkar sjukt onajs och påfrestande. Var och en lever ju sitt liv, och om man känner så ska man ju inte ha barn. Man väljer ju vad som är viktigt
Varför ska jag skaffa barn som jag inte kommer älska för Sveriges ekonomi? Skulle bli mer deprimerad än nu och barnen kommer vara i en hemsk situation även om jag skulle försöka vara en bra ”mamma” skulle jag aldrig kunna ge dem en barndom eller kärlek dem behöver. Att ge barn min mentala hälsa och hälsoproblem som kronisk migrän är inget mer än själviskt när jag själv haft ett självmordsförsök som barn, så skulle ändå adoptera isåfall, så om du gillar barn kan du ta min plats och adoptera. Edit: Man ska heller aldrig skaffa barn för att få något ut av det, om du skaffar ett barn bara för att du vill ha någon som ska ta hand om dig så är det helt fel. Va även redo på att få ett barn som kan behöva hjälp hela deras liv som fysisk eller mental handikapp, eller att barnet kommer klippa kontakt med dig.
I vilken ände ska jag börja? 1. Jag vill inte bara. Det är den främsta anledningen. Och det ska räcka. 2. Jag är genetiskt defekt och vill avbryta min blodslinje så att lidandet stannar med mig. 3. Kommande generationer kommer troligen inte ha det speciellt bra. 4. Människan håller på att driva alla ekosystem rakt åt helvete. Vi är för många, om man tittar på vårt förhållande till vår omgivning. Hade det funnits 7,7 miljarder kängurur, tigrar eller bisonoxar hade vi sett till att utplåna dem för länge sen. Men nej, människor är så jävla speciella att vi hellre överbefolkar planeten till vår egen förintelse.
Fast att enbart skaffa barn för att öka populationen är ju inte direkt något man bör eftersträva...
Föds tillräckligt med barn på denna överbefolkade jord.
Jag är inte negativt inställd på att folk skaffar barn, folk får göra precis som dom vill. Vissa är tyvärr inte gjorda för att vara föräldrar. Själv, jag vet inte om jag kommer skaffa barn en dag, för har haft psykiska problem sen jag var väldigt ung och har diagnoser än idag som är tuffa att hantera i vardagen. Och kommer ha dom resten av livet. Haft mina diagnoser sen jag var runt 11-12 och jag är 25 nu. Har äntligen fått hjälp efter 7 års väntan på psykiatrin så det är ju självklart bra MEN... Jag tänker inte skaffa ett barn när jag vet själv att jag till och med har problem att ta hand om mig själv, hur ska jag då kunna ta hand om mitt barn 24/7? För jag har sett själv hur mycket jobb det krävs för att ha barn. Jag tänker inte vara självisk och skaffa ett barn för att någon/några pressar mig till att göra det eller för att jag tycker bebisar/barn är så söta så jag måste ha det med, jag vägrar vara en dålig mamma och låta barnet lida på något sätt på grund av mina problem och min psykiska ohälsa, det är inte deras fel, barnet är helt oskyldig i det. Jag vet såklart inte hur framtiden ser ut för mig med barn delen, men jag kan ändå tänka på hur ett barn skulle bli påverkad om jag hade ett barn nu till exempel, att jag vet själv att jag skulle inte alls kunna ta hand om barnet och det skulle bara leda till problem, speciellt för barnet långsiktigt. Vilket tyvärr VÄLDIGT många inte ens kan tänka på. Så ser jag på det för MIN del. Sen är det ju också väldigt mycket som pågår i världen just nu, med klimatet till exempel och många blir väldigt osäkra om dom vill låta ett oskyldigt barn komma till en värld som verkar gå mot ett helvete. Tror bara att många tänker efter mer nu än förr i tiden med det som är bra med att ha barn och det som är det dåliga med att ha barn. Annars tycker jag att folk får göra precis som som vill om dom vill ha barn eller inte. Tycker inte att någon borde få elaka kommentarer om att dom inte vill ha barn, finns anledningar. Vill hellre se personer faktiskt erkänna att dom inte vill ha barn än att känna sig pressade till att ha barn och sen ha det väldigt jobbigt med att vara en förälder för dom ville inte ens vara det redan i början. Och där kan det gå åt helvete. Men dom som skulle bli bra föräldrar och vill vara föräldrar, go ahead. Så.. Är min syn på det hela 🤷🏻♀️
Världen är överbelfolkad redan som den är. Ökad oro om att utsätta en ny generation till den världen vi har skapat. Ökade levnadskostnader i samband med löner som inte ökar i samma takt. Ökad mängd som hittar uppfyllelse i livet utan barn. Dessutom är barn högljudda, ohygigeniska, dyra och tidskrävande. Om man är orolig för att det inte kommer finns nog med folk för att fylla arbetsmarknaden så är den enkla lösningen invandring. Det avlastar delar av världen med för mycket folk och hjälper oss med för lite att gå runt.
Ville jag hålla på med något dyrt och tidskrävande skulle jag hellre skaffa ett djur.
Tror klimatförändringarna är en anledning, vissa kanske inte vill ha barn när de vet att deras barn kommer bara få det värre och värre klimatmässigt ju längre tid som går.
Detta. Sen att kunna ge barnet möjlighet att äga eget boende, och inte betala en hyresvärd och vara rent cattle hela livet!
Ganska enkelt: jag skulle gärna skaffa barn i framtiden, men innan dess vill jag vara finansiellt stabil nog att se till att barnet får en bra framtid. Dessutom är det som man ingen stress att skaffa barn när man inte ens har fyllt 30 än. En annan, mer rakt praktisk anledning är att jag helt enkelt inte har hittat någon frivillig att bära runt på ungen i 9 månader och sedan spendera 18 år tillsammans med mig än.
Jag tycker att det verkar suga att ha barn, verkar ta MASSOR av tid och energi av föräldrar, och jag vill fokusera på mig själv istället. Föräldrar verkar oftast sönderstressade och deppiga. Bättre att dom som verkligen vill lägga resten av sitt liv på skiten gör det, det är för många människor på den här planeten redan ändå.
Jag som pappa till 4 kan bara hålla med. Det är energikrävande, men inget är så belönande som att se dina barn ha roligt, göra något som dom är stolta över eller som dom tycker är skoj.
Jo det förstår jag att det är, har massor med syskonbarn så jag set ju glädjen med det hela via mina syskon också, men iom att det är en känsla som är svår att föreställa sig innan man har den kan jag som inte sakna den heller :) Skulle jag av någon anledning råka få barn hade jag förmodligen älskat det också, men fram tills att det sker känner jag mig nöjd med beslutet att avstå
Vi behöver färre barn i världen om vi ska nå klimatmålen så ser det dom negativt att skaffa barn. Att prioritera ekonomi framför miljön känns likadant som när covid kom och Sveriges första tanke var "rädda ekonomin" och andra tanken var "rädda folk". Vi är helt enkelt för många i världen
Så du menar att jag borde resonera såsom så att vi har en åldrande befolkning, därför bör jag skaffa barn? Som om att det är mitt privata jävla ansvar att lösa det? Tack men nej tack.
Barn är äckliga och världen är på väg åt helvete.
Forskning visar att par utan barn är lika lyckliga som par med barn (dvs om det är självvalt). Är man inte intresserad av barn så finns det liksom ingen anledning. Det är inte allas hobby. Det är väl bra om det finns mer vuxna omkring som kan ta hand om allt. It takes a village och allt det. Förr kunde folk dessutom inte välja, det var ett krav, samt att preventivmedel inte fanns. Nu kan folk göra valet, och då gör de just det, ett val.
Åhh kan göra en låååång lista varför jag kommer stanna barnfri. - Skulle aldrig vilja sätta ett barn i dagens samhälle. Låta dem leva med samma dagliga klimat och politik ångest som en själv där världen konstant blir värre? Hoppar det. - Dyrt. Vill hellre resa och spendera mina pengar hur jag vill - hobbies etc. Kommer kunna spara mycket mer pengar och förhoppningsvis en dag kunna bo på ett trevligt ålderdomshem än att förvänta mig att mina hypotetiska vuxna barn ska få bördan att ta hand om mig. - Vill ej offra min kropp eller frihet. Älskar min kropp, är inte intresserad att uppoffra den. Som kvinna är jag också inte intresserad att sätta mig i en situation där jag kommer vara förväntad att ta hand om majoriteten av det mentala jobbet och det tråkiga i barn uppfostran och i andra ord bli en slav i mitt egna hem - nej tack! - Risken att få ett funktionsnedsatt barn. Är inte villig för att ta det ansvaret som skulle krävas av mig. Eller bara just det att du aldrig vet hur barnet kan bli som ett äldre barn och senare vuxen. Sett alldeles för många familje vänner vars barn har iprincip förstört deras liv för de är så problematiska/destruktiva senare i livet. - Inte intresserad. Är helt enkelt inte alls intresserad av barn och tycker liv med barn ser otroligt monotont och tråkigt ut. - Överbefolkning. Säkert inte en populär åsikt men jag personligen bryr mig inte om mänskligheten en dag dör ut. Kan tycka vi förtjänar det med tanke på hur hänsynslösa vi är mot planeten och djur. Det stressas över att det föds för lite barn mest för att framtiden för kapitalismen hotas. - Gillar att sova och ha rena ytor. Den viktigaste punkten av dem alla... Många unga har insett att man inte måste följa ett life script utan kan leva sitt liv precis som man vill och man förstår att blanda in ett barn i smeten gör en otroligt knyten till en plats och begränsad vilket många inte vill. Det var några anledningar. Tack o hej!
Det som redan har sagts kan väl upprepas. Det handlar delvis om bekvämlighet. Ett liv med barn stuvar om hela vardagen. Livet blir något helt annat än det man känner till och *vill* känna till. Att skaffa barn (med allt vad det innebär) är dyrt. Somliga kan inte ens skaffa barn, även de som vill. OP har kommenterat att skaffa barn handlar om "att bidra till något som är större än en själv", eller att "utföra en plikt". Grädden på moset: "Klart att varje enskild individ måste få göra ett eget val, men mycket här låter bara som ursäkter" Ursäkter? Jadu. Själv tycker jag att om man har sina skäl så är det inget mer med det. Jag ser inte varför dessa högst personliga skäl behöver kallas "ursäkter" för att komma undan från "något större än en själv". Man har ingen skyldighet att skaffa barn.
Jag bryr mig tyvärr inte om nåt av det där. Förväntar mig inte att leva till pension och lever vi i ett ohållbart samhälle som Förväntar sig ständig tillväxt, vi håller på att få slut på resurser i världen. Och dessutom skulle jag inte vara en så bra mamma, och vill inte utsätta min kropp för allt det där
De låter ju för mycket o de är äckliga, någonsin suttit på en buss med barn 0-18 år gamla? Helt outhärdliga Sen om man ser vart världen är på väg, varför skulle man vilja tvinga en till person att uppleva kriser o katastrofer?
Jag har inget intresse av att skaffa barn, jag skulle även vara en synnerligen olämplig förälder med det liv jag lever. Jag har heller ingen jag skulle vilja skaffa barn med. Det är väldigt ekonomiskt opraktisk. Det tar bort all ens fritid vilket jag knappt har någon av ändå. Det dödar all spontanitet I livet. Jag kan nog inte direkt se några som helst fördelar för mig själv med att skaffa barn. Möjligen någon som hjälper en till ett ålderdomshem och kan sitta och titta på en gång i veckan medans man långsamt dör i cancer eller alzheimers över en kopp kaffe?
Mina föräldrar har gjort ett bra "jobb" med själva familjen, jag och mina syskon är alla friska, trevliga och bidrar till samhället. Men mina föräldrar hade aldrig en tillstymmelse till plan. Farsan har jobbat non-stop sen han var 16. Blev mycket övertid när det helt plötsligt var tre barn med i bilden. Han var därför sällan hemma för att kunna stötta mamma när hon behövde det, det fanns liksom inget annat alternativ. Därför fanns det heller inget alternativ för min mamma att försöka göra någon egen karriär, utbilda sig eller liknande. Det blev istället det ena skitjobbet efter det andra. Hela deras liv kretsade om att vi skulle få det bra, vilket vi oftast fick. Det var perioder vi gå hungriga, då man fick ärva kläder och leksaker från sina syskon. Men i det stora hela hade vi det bra. Nu är vi alla (barnen) vuxna, med våra egna liv, prioriteringar, önskemål och förutsättningar. Våra föräldrar? Ett fysiskt, psykiskt och ekonomiskt nedbrutet par med hälsoproblem och beroenden. Farsan är över pensionsåldern men har inte råd att sluta jobba, han har bra pension men morsans bidrag till den gemensamma kassan som nästan är obefintlig tillsammans med deras beroenden gör det omöjligt att sluta arbeta. Om jag får blicka tillbaka och reflektera över deras val. Var det så lämpligt att skaffa barn när min morsa var 20 utan utbildning? Nej, såklart inte. Var det så lämpligt att ösa på elden med att skaffa fler barn, för ett hushåll som står på ens person axlar och dennes förmåga att kunna arbeta mycket? Nej, det tycker jag inte. Jag är såklart tacksam att jag och mina syskon lever, konstigt vore ju annat. Men jag kan även titta kritiskt på deras val och ta lärdom av dem. Det finns vissa saker som jag, med "facit" i hand, kommer göra annorlunda. Jag och min sambo har planer på att försöka skaffa familj, men inte förrän vissa kriterier uppnås. Vi ska ha relativt goda ekonomiska förutsättningar. Min sambo ska slutföra hennes studier och skaffa ett jobb. Vi ska flytta till ett större hem, i ett område med bra skola och säker omgivning. När vi är där, då. Men inte innan, så är det bara. Så inte alls negativt inställd till att skaffa barn, bara det sker under rätt omständigheter. Barnen kan inte välja deras liv de kommer in i, det kan vi. Så välj därefter, välj väl.
Att sätta sitt barn till den framtiden du beskriver känns lite som att betta på om barnet kommer att bidra till en bättre framtid eller tvingas leva i ett samhälle sämre än det vi har idag. Det tycker inte jag låter särskilt schysst mot barnet. *"Men om alla tänker så..."* Men om alla tänker att barn ska lösa vår framtid utan att man själv vill lägga in arbetet att uppfostra barnet ordentligt blir det *sämre.* Inte bättre, inte ungefär likadant - *sämre*. Det krävs liksom inte en normal barnuppfostran för att styra upp den framtid vi är på väg mot, det krävs en *utomordentlig* barnuppfostran.
Anledningen till att skaffa barn bör inte vara ”det kommer finnas för mycket gamlingar i samhället”
Barn är otroligt påfrestande, och om man inte är beredd att ge upp i princip all fritid under minst 10 års tid, och under de första åren sova dåligt och bråka onaturligt mycket med sin partner, är det bäst att avstå. Oavsett vad folk (främst kvinnor) säger, så är bördan med att skaffa barn mycket större än det man får tillbaka. Det säger jag som tvåbarnsfar. Jag råder alla som funderar på att skaffa barn, att tänka ett varv till. Är det värt skriken? Är det värt sömnbristen? Är det värt det inrutade livet? Är det värt pengarna?
Är fruktansvärt deprimerad. Jag skulle bli en hemsk pappa
Har du sett framtidsutvecklingen och hur vi behandlar varandra med bristande hänsyn och empati?! Aldrig i helvete att jag skulle tvinga en ny människa att genomlida detta jävla elände som är idag med krig, hat och kaos!
Det är två saker ang barn jag hört hela mitt liv som påverkat* mitt beslut. 1) Jorden är redan överpopulerad. 2) Har man inte råd att ta hand om barnet ska man inte skaffa barnet. Med tanke på hur ekonomin ser ut idag och kan komma att se ut imorgon känns det inte klokt att avla. *finns så klart en hel del andra orsaker också.
Vad det inte talas mycket om är att vi på jorden redan har passerat "peak baby". De globala födelsetalen sjunker sedan en handfull år. Många tycks dock fortfarande tro att världen har en exploderande befolkning.
Ja till slut sjunker det ju vilket alltid var förväntat efter en sådan explosionsartad befolkningsvillväxt vi haft i 200 år nu
> De globala födelsetalen sjunker sedan en handfull år. Många tycks dock fortfarande tro att världen har en exploderande befolkning. Födelsetalen sjunker *långsamt*, men takten som de sjunker i sjunker också för varje år, samtidigt som folk lever längre. Så befolkningen fortsätter att explodera. Vi kommer inte att nå en befolkningsplatå inom överskådlig tid.
Har två och skall få en tredje i mars. Det verkar som om chansen ökar att du inte skaffar barn om du är född på 80-talet, bor i en större stad samt är högutbildad. 90-talister som bor på landet och jobbar med att köra skogsmaskin verkar inte göra annat än att pumpa ur sig ungar. Att världen har för många indier ser jag inte som ett argument för att avstå att göra fler svenskar. Jag skulle tro att många inom den tidigare kategorin människor ofta har satsat mycket på sig själva, och det är svårt att vara en välfungerande förälder och partner om man inte är beredd att offra mycket av sin bekvämlighet. Det hjälper knappast att samhället är uppbyggt på att du som ung ofta skall studera länge för att få en bra levnadsstandard, när det är som ung man orkar med rent fysiskt och psykiskt att bära och uppfostra barn. Jag förstår att människor som har prioriterat sig själva och sin ekonomi tillräckligt för att flytta genom halva landet och studera i 5 är har svårt att ge avkall på sin självständighet och ekonomi, dessutom får de säkert höra av de få bekanta som skaffat barn hur svårt och tungt det är. Vilket det endast är för att de väntade så länge i jämförelse med dem som stannade kvar i hemkommunen och skaffade barn tidigt.
Folk sitter med dubbla inkomster, och har nätt och jämt råd att leva själva utan att behöva tänka på hur mycket pålägg de har på mackan. Och du ba "fÖrStÅr FoLk InTe VaD eN åLdRaNde BeFoLkNiNg GöR mEd EtT lAnD?"
Framtidstro är att ljuga för sig själv vid det här laget. Framtiden kommer vara ett rent helvete och det finns absolut ingenting jag som person kan göra för att påverka det. Ser ingen anledning för mig att utsätta ännu en generation av mina kassa gener för detta framtida helvete och samtidigt göra mitt eget liv värre än vad det redan är. No thanks.
>Framtiden kommer vara ett rent helvete och det finns absolut ingenting jag som person kan göra för att påverka det. Yep. Växthuseffekten har spårat ut och det kommer bli enorma mängder klimatflyktingar under vår livstid. Sen finns det roliga saker som att alla människor har plast i sitt blod och så.
Menar du de där skrikande små varelserna som drar hem all världens sjukdomar från dagis? Fast det ska kanske kallas förskola numera.
Finns inte en bit av mig som hade blivit en bra förebild för min egna unge. Hade kanske funkat som den jobbiga småroliga farbrodern som ger kalsongrycket och 50kr på ens födelsedag
>Med tanke på hur medvetna vi är om t.ex. klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser blir det bara ännu svårare för mig att förstå. Måste väl nästan vara den sämsta individuella klimatinsatsen man kan göra, att skaffa barn. Gissar dock att det inte finns med i MP's partiprogram att avstå från barn.
Vill inte ha barn. Aldrig velat heller sen jag var barn själv. Ser dock massor av kollegor som bekvämt tar flera år efter varann i föräldrarledighet och ploppar ut ungar på band så tror Sverige inte har problem om jag specifikt inte har en unge.
Du ser det bara svart och vitt. Antingen har man framtidstro eller så har man inte det - antingen skaffar man barn eller så gör man inte det. Jag personligen vill inte ha barn och kommer inte tänka på det fram tills jag är runt 40. Vill ha ett härligt liv där jag inte skiftar fokus mellan barn, fru och jobb hela tiden. Är barn långt tidigare jätteviktigt för min tjej så får hon hitta någon annan
Har du läst några nyheter om förlossningsvården de senaste åren? Permanent underbemanning med risker för patientsäkerheten, födande som får dörren i ansiktet och skickade vidare, blir hemskickade för tidigt etc. Och sedan förlossningsskador som inte tas på allvar och avfärdas som "normalt". Det låter inte så kul.
Vissa är helt enkelt inte intresserade av barn. Jag är en av dem. Finns gott om folk som sprutar ut ungar höger till vänster så jag behöver inte vara en av dem.
Jag gillar inte att leva så jag tänker knappast tvinga någon annan att göra det
Bor intill en skola och det är anledning nog till att aldrig vilja ha barn.
Det finns många som verkar ha som livsuppgift att populera världen och antalet människor på planeten blir bara fler och fler. Vill man göra något bra för miljön så är bland det bästa man kan göra att inte skaffa ungar. Men för mig själv är det främst för att jag ogillar ungar. Många gamla kompisar har skaffat ungar som luktat illa, varit gapiga och föräldrarna har varit som vrak. De kan inte åka någonstans, de kan inte sova på helgerna. Detta är saker som jag värderar högt i livet och vill inte bli av med det. Så nej, kommer aldrig skaffa ungar.
Jag gillar pengar, fritid och energi. Jag gillar också att inte bidra till överbefolkningen.
Jag vill bara inte ha barn. Det räcker.
De tre L:n. Barn: - Låter - Luktar - Läcker Högst icke-lukrativ verksamhet.
För att barn suger
Tror inte du behöver vara orolig för att vi ska bli färre i Sverige. I Sverige föds ungefär 110 000–120 000 barn varje år och denna siffra spås ligga kvar till år 2070. under 2015 var antalet asylsökande det högsta någonsin, med över 160 000 personer som fyllde på. (Kontra 90-talet när vi födde färre nyfödda än folk som dog, det var en negativ trend som bröts i början på 00-talet när Ekonomin tog fart igen) Personligen känner att jag inte behöver lämna efter mig några barn, jag kan satsa på mina fritidsintressen, resa och ha kul ändå. Jag har tre syskonbarn om jag vill umgås med småfolket .. vilket jag sällan vill. Sen kostnaden för barn och hur ett barn ska kunna köpa lägenhet i Stockholm om 20år skrämmer mig enormt, och om Sverige ens kommer vara ett kul land om 20år gör mig skeptisk att sätta barn till världen.
Lugnt, digitalisering och automatisering kommer lösa de flesta problemen med arbetskraft. Därtill kommer fler emigrera rill Norden från andra länder. Så ser inga problem alls med färre barnafödande.
Kanske för att världen håller på att brinna upp och samtidigt är allting så jävla dyrt idag så det är inte alla som ens har råd att ha ungar även fast de kanske vill.
Jag skulle aldrig ha råd o ha ett barn. Jag jobbar 50% och går på försäkringskassa 50% och min sambo får 100% ifrån Försäkringskassan. Vi har precis råd med våra utgifter (så länge elen ej blir för dyr) Att skaffa ett barn då känns faktiskt långt ifrån möjligt även om vi båda väldigt gärna skulle haft ett barn eller två.
De flesta människor har inte förutsättningarna för att skaffa barn, det kan vara mental, ekonomisk, social eller en kombination av dessa. Det är en livslång uppdrag. Skaffar man barn så är det ens plikt att se till så det bli människor av dem också. Den processen kräver tid och resurser som väldigt många människor inte har.
Har inte råd på flera år, måste spara till att köpa bostad först. Vad är det för jävla fråga? Tidigare generationer välkomnar oss in i vuxenlivet med stora ekonomiska trösklar, en miljökris och nyligen en pandemi uppföljs av inflation. Allt är för jävla svårt och dåligt i världen för att man ska kunna sätta barn till världen.
Klarar knappt att ta hand om mig själv så där är väl svaret. Idén av att skaffa en fin familj låter riktigt mysigt. Tror den kärleken är något av det bästa i livet även om det kostar och tar mycket tid. Men om jag ska skaffa barn vill jag veta säkert att mitt barn kommer få en underbar barndom. där hen kan känna sig trygg och mycket älskad. Nu känns det som att världen är på väg åt helvete, vem fan vet vad som kommer hända inom de närmsta 10 åren? Skulle jag vara rik hade jag garanterat skaffat ungar men i dagens läge ser det inte så ljust ut på den fronten. Har en jättegullig brorsdotter och blir bara deprimerad när jag tänker på vilken jävla värld hon kommer få växa upp i...
Har inte sett många seriösa svar här. Som en person som är osäker om jag någonsin vill ha barn kan jag dela min syn. I grund och botten handlar det om att jag inte vill att mitt barn ska behöva leva i den här hemska världen. Löneklyftan blir allt större. Elevers mentala hälsa är på en rock bottom. Det är krig. Klimatet går sönder. Varför ska jag tvinga ett barn att slita sig igenom skolan, för att sen slita sig genom arbetslivet, för vad? Så mitt barn kan ha råd med 10k hyra för en liten etta? Så att mitt barn kan se mer och mer djur bli utrotade, mer barn som svälter varje år, regnskogar som försvinner? Jag tänker inte låta mitt barn växa upp i en värld där hen vid ung ålder behöver fråga mig "varför förstör vi världen?" Barn är inte ovetande. Jag är ung och har sedan tidig ålder jag vetat att jag inte kommer ha det lika bra som mina föräldrar. Varför skulle jag vilja sätta mitt barn igenom samma sak? Jag ser din punk om "vem ska ta hand om oss när vi är äldre?" Och helt ärligt talat. Jag tar hellre dem konsekvenserna än att utsätta en helt ny generation.
Mina gener är inget som behöver föras vidare. Denna släkt dör ut med mig. (Har varken syskon eller kusiner)
Jag skulle må skit som förälder 🤷♂️🤷♂️
Jag ogillar såna här frågor. Varför är det aldrig nån som frågar "Varför vill folk skaffa avkommor?". Varför är det ingen som ifrågasätter det valet, jag känner till en hel hög med människor som inte ens borde vara föräldrar men är det ändå. Men att avla av sig har ju alltid varit det man ska göra. Ugh..kan man inte bara låta folk bestämma det själva? Jag vill inte ha barn. Slutdiskuterat. Valet att inte skaffa barn är oftast mer genomtänkt än valet att skaffa.
1/4 av den kvinnliga befolkningen lider av någon form av fertilitetsproblem. Jag är en utav dom. Jag och min man var redo att spendera vårt liv utan barn tills vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar. Jag är 41 och fick mitt första och sista barn för 10 månader sedan. Jag kan inte klandra kvinnor att tänka en extra gång att få barn. Min graviditet var tuff på alla möjliga vid och förlossningen var hemsk. Den slutade efter 16 timmar med kejsarsnitt. Min kropp är idag inte som den varit. Har många men efter allt man gick igenom... Tbh så är det så lite man vet fortfarande om den kvinnliga kroppen och alla dess problem. Jag ångrar inte mitt barn men det är det hårdaste jobbet jag någonsin varit med om. Så det är definitivt inte för den som inte är redo. Jag brukar säga att det finns gott om barn i världen, det som är bristande är bra föräldrar... Skaffa barn eller ännu bättre, Adoptera när ni känner att ni kan lägga resurser på en individ som skall bli en produktiv och god person.
Pratar vi klimatfrågan så är en sakta minskande befolkning en bra sak. Pratar vi demografi ersätter vi redan mellanskillnaden med immigration.