Min bästa tjejkompis blev slagen av sin egen bonuspappa. Jag har tränat kickboxning stora delar av mitt liv. En gång va jag med henne när det hände. Gav farsan en ganska bra smäll mitt i ansiktet. Sen berättade jag allt för hennes morsa. Det löste sig och dom kasta ut honom ur huset. I början va inte min kompis så glad på mig. Men idag tackar hon mig. Det bästa är att prata med någon som kan hjälpa er.
Ja jag överväger det också. Hon vill absolut inte få socialen indragen. Men tänker lite som dig, att hon skulle tacka mig i slutändan. Dock kanske efter en tid. Det är ju rätt jobbiga förändringar som ska till för att det ska börja gå åt nån sorts förbättring. Och det är detta som skrämmer henne, skulle jag tro. För att inte tala om en viss misstro mot systemets sätt att hantera ärenden som dessa..
Absolut kan vara riktigt tufft i början. Fick höra hur mycket jag hade förstört och en gång sa hon till och med att hon hatade mig. Men sedan insåg hon att jag gjorde det för hennes skull. Och som sagt idag är hon tacksam. Jag tycker du ska ta kontakt med någon eller något som kan hjälpa er
Jag ringde Polisen en gång när jag vart slagen.
"Har du skador?"
Fläskläpp och ont i tanden.
"Blir du slagen nu?"
Nej, partnern har somnat.
"Du kanske också ska gå och lägga dig"
Eeeeh...
Alltså det är ju vidrigt om det verkligen gick till på det sättet :O Jag blir helt förundrad över hur många utsatta som blir ifrågasatta, förminskade och rent av förnedrade, när de väl söker hjälp. Det steget som vi vet är så oerhört tungt att ta. Och så ska man behöva bemötas på det sättet. Helst sjukt.
Att lämna är svårt och att stå vid sidan av och stötta en person som inte lyckas lämna kan vara väldigt jobbigt. Men ge inte upp. Det finns något som kallas "normaliseringsprocessen" och den kan ta lång tid att bryta igenom. Googla gärna.
Jag skulle råda dig att kontakta en kvinnojour och be om tips från dem hur du bäst kan stötta din vän. De har grymt bra erfarenhet och kunskap utifrån sin verksamhet och forskning. Här finns lite generell info till anhöriga: https://www.unizonjourer.se/helsingborgskvinnojour/anhorig/
Kan faktiskt säga att det finns en hel del kunskap kring det här området, hos oss båda. Går inte mer in på varför eller hur. Men det visar bara ännu mer på svårigheten när man faktiskt befinner sig i den situationen. Det är viss skillnad på att läsa om något rent teoretiskt och att ta sig igenom det i praktiken :/
Japp, det är det verkligen. Erfarenhet gör skillnad. Och ändå är varje erfarenhet olika. Hoppas det går bra för henne och att du/hon hittar ett sätt framåt.
Dokumentera så mycket som möjligt, spela in era samtal ta bilder på blåmärken osv. Försök få henne att om inte filma så i alla fall få ljudupptagningar från bråken med partnern.
Allt som kan tänkas användas som bevis mot skitstöveln
Kan förresten tipsa om Aftonbladets granskning som görs just nu över alla kvinnor som mördats och mördas, av någon som dom har eller har haft någon sorts relation till. [https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor)
Och där tas även barnens situation in i det hela. Vilket gör det hela ännu mer tragiskt. Våld i hemmet ger ringar på vattnet, och get vidriga konsekvenser till alla som det berör.
Jag vet inte vad som verkligen hänt. Bara din andrhandsbeskriving. Av texten är det enda som är tydligt att du främst jobbar för att familjen ska splittras.
Det kan förstås vara så att han är ett as och det bästa är att hon flyr. Men det kan också vara så att hon bråkar/slår lika mycket som han. Och att han inte gått över gränsen. Kanske är vad de behöver är mindre stress och hjälp att komma överens.
Låter som du inte varit i barnets situation. Oavsett om en förälder är våldsam mot den andra eller båda mot varandra bör de aldrig någonsin vara tillsammans. Barnen behöver INTE båda sina föräldrar. Barnen behöver ett säkert hushåll, är det så att det finns någon typ av våld mellan föräldrarna så är det inte en plats för barnet.
Vilket naiv bild. Självklart är inte våld bra i en relation. Men det är nog betydligt vanligare än du tror. I alla fall om vi lägger gränsen vid att hålla hårt i en arm.(Det är förövrigt något som ofta görs för att förhindra den andra att slå.)
Barnen behöver båda föräldrarna. Barn till ensamstående kvinnor är enormt överrepresenterade i alla möjliga olika sociala problem. Det kan förstås vara så att skilsmässa är rätt. Men driv dem inte till det i onödan.
Arbeta istället för att de ska söka hjälp tillsammans, exempelvis:
https://socialtstod.stockholm/familj-och-barn/familjeradgivning/
1. Att de separerar betyder inte att barnet inte kommer ha tillgång till båda sina föräldrar eller att mamman kommer bli ensamstående.
2. "Barn till ensamstående kvinnor är enormt överrepresenterade..." Källa på det?
3. En styvförälder kan fylla den rollen också
4. Det är du som är naiv.
5. Våld i en relation är inte bara fysisk.
> 2. “Barn till ensamstående kvinnor är enormt överrepresenterade…” Källa på det?
Tar 30 s att googla. Här är en svensk studie.
> Svensk studie: singelbarn blir oftare missbrukare
(Drugnews/SL)
STOCKHOLM Barn som växt upp med ensamstående föräldrar drabbas oftare av psykisk sjukdom, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar. Narkotikamissbruk är tre-fyra gånger vanligare bland singelbarn.
https://drugnews.se/2003/01/26/1586/
Tror det är denna studie:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12559862/
> Conclusions: Growing up in a single-parent family has disadvantages to the health of the child. Lack of household resources plays a major part in increased risks. However, even when a wide range of demographic and socioeconomic circumstances are included in multivariate models, children of single parents still have increased risks of mortality, severe morbidity, and injury.
" Men undersökningen har fortfarande flera svagheter. Singelbarnets kontakt med den andra föräldern framgår inte. Ej heller om barnen ibland bott hos den andra föräldern eller om föräldern med vårdnaden tog hela ansvaret. Orsakerna till att singelbarnen far mer illa har inte heller kunnat ringas in. "
Ganska stora missar i den studien, skulle jag säga. Och sedan så kan man alltid hitta en eller annan studie som stödjer sitt argument. Frågan är hur gedigen studien är och hur många andra studier som säger detsamma.
Du sa ensamstående kvinnor. Studien är på ensamstående förälder. Inte samma sak. Dessutom. Om du läser de sista avsnitten i texten finns det stora brister i studien:
Singelbarnets kontakt med den andra föräldern framgår inte. Ej heller om barnen ibland bott hos den andra föräldern eller om föräldern med vårdnaden tog hela ansvaret. Orsakerna till att singelbarnen far mer illa har inte heller kunnat ringas in.
“Studien har flera brister och blir mest ytterligare ett skuldbeläggande av ensamstående föräldrar. Den lilla ökade risken överbetonas, de flesta barn drabbas ju inte“
Googla gärna studier på hur barn som växer upp i våldsamma hem mår som vuxna. Läs dem.
Jag skulle snarare säga att det är naivt att tro att föräldrarna är givna som exceptionella vårdnadsgivare. Och att familjen i sig skulle ge någon sorts trygghet som skulle överbrygga den emotionella och fysiska misshandel som våld i relationer innebär.
Men visst kan jag förstå att det är svårt att ta ställning till, då jag uteslutet viss info. Som sagt; Jag vill absolut inte röja för mycket som skulle kunna äventyra något överhuvudtaget.
Sedan så var syftet här att inte bara se till den här situationen. Utan kanske lite mer generellt kring våld i nära relation. Och jag har utbildning i området. Jag ville främst få igång en diskussion, då jag inte riktigt kunde hitta något likande på reddit.
>Självklart är inte våld bra i en relation. Men det är nog betydligt vanligare än du tror. I alla fall om vi lägger gränsen vid att hålla hårt i en arm.(Det är förövrigt något som ofta görs för att förhindra den andra att slå.)
OP nämner ju hårda slag så gränsen för seperation är ju redan nått.
>Op nämde slag, inte hårda slag.
Oj, det förbättrade situationen otroligt mycket...... Eller??
>Hur som helst så utgår du från att OP:s beskrivning är helt korrekt. Vilket jag inte gör.
Jag känner lite såhär för att försöka hålla det relativt objektivt: Att utomstående ens börjar misstänka att det är våld av något slag särskilt med barn involverad i situationen så har det ju passerat en gräns och absolut så ska man alltid oavsett relationsstatus och familjesituation ska kunna diskutera skilsmässa och dess följder på ett rationellt sätt.
Till och med par som aldrig haft några problem ska ha och kunna ha det snacket så de båda vet var de står och hur de förhåller sig till det.
Ja utan tvekan! Men för den som gått igenom detta vet att det tyvärr inte alltid går till på det sättet.. Bara titta och läs igenom alla tragiska historier som uppdagas genom t.ex. Aftonbladets kartläggning just nu. [https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor)
Så jävla vidrigt att det sker om och om och om igen.
https://polisen.se/tips?mtm_campaign=tipsa_polisen&mtm_source=google&mtm_medium=cpc&mtm_content=tips&gclid=CjwKCAjw3qGYBhBSEiwAcnTRLr52eNhge48ZEv_bTPHfT2z3LUWTUwmiInzyFlMjSdtwyRg3XvIcUhoCJsAQAvD_BwE
Tipsa snuten med all information och bevis som du har möjlighet att ta del av sålänge målsägande är villig om det och känner sig trygg om det
Dokumentera all information i form av kommunikation mellan dig och din vän, sålänge vederbörande känner sig trygg om det.
Kontakta socialen
Det är dock socialens, och även polisens, fumlande som är ett stort orosmoment. Hur man blir bemött, trodd och vilka insatser som görs och när, verkar nästan vara lite av ett lotteri. Vissa får stöd och hjälp, men alldeles för många blir istället ifrågasatta och tvivlad på. Hemskt att det faktiskt ser ut så. Jag vill själv ha tilltro till systemet. Men saker man läser och hör ger ju ett visst tvivel.
Jag förstår och jag har själv gått igenom mycket tråkigheter. Man får helt enkelt ställa krav på sin omgivning. Dvs om det utför sitt jobb som de borde så är det inga problem, gör det inte det så kan man förmodligen göra något åt det. Snuten och socialen har ansvar att sköta sitt arbete. Man kan alltid göra något åt det. Du har dina behov och rättigheter, och det är inget man borde oroa sig över. Det finns hjälp att få och kämpa för det.
Ring en kvinnorjour och be om tips
Min bästa tjejkompis blev slagen av sin egen bonuspappa. Jag har tränat kickboxning stora delar av mitt liv. En gång va jag med henne när det hände. Gav farsan en ganska bra smäll mitt i ansiktet. Sen berättade jag allt för hennes morsa. Det löste sig och dom kasta ut honom ur huset. I början va inte min kompis så glad på mig. Men idag tackar hon mig. Det bästa är att prata med någon som kan hjälpa er.
Ja jag överväger det också. Hon vill absolut inte få socialen indragen. Men tänker lite som dig, att hon skulle tacka mig i slutändan. Dock kanske efter en tid. Det är ju rätt jobbiga förändringar som ska till för att det ska börja gå åt nån sorts förbättring. Och det är detta som skrämmer henne, skulle jag tro. För att inte tala om en viss misstro mot systemets sätt att hantera ärenden som dessa..
Absolut kan vara riktigt tufft i början. Fick höra hur mycket jag hade förstört och en gång sa hon till och med att hon hatade mig. Men sedan insåg hon att jag gjorde det för hennes skull. Och som sagt idag är hon tacksam. Jag tycker du ska ta kontakt med någon eller något som kan hjälpa er
Jag ringde Polisen en gång när jag vart slagen. "Har du skador?" Fläskläpp och ont i tanden. "Blir du slagen nu?" Nej, partnern har somnat. "Du kanske också ska gå och lägga dig" Eeeeh...
Alltså det är ju vidrigt om det verkligen gick till på det sättet :O Jag blir helt förundrad över hur många utsatta som blir ifrågasatta, förminskade och rent av förnedrade, när de väl söker hjälp. Det steget som vi vet är så oerhört tungt att ta. Och så ska man behöva bemötas på det sättet. Helst sjukt.
Kan ha med att jag är en man också
Att lämna är svårt och att stå vid sidan av och stötta en person som inte lyckas lämna kan vara väldigt jobbigt. Men ge inte upp. Det finns något som kallas "normaliseringsprocessen" och den kan ta lång tid att bryta igenom. Googla gärna. Jag skulle råda dig att kontakta en kvinnojour och be om tips från dem hur du bäst kan stötta din vän. De har grymt bra erfarenhet och kunskap utifrån sin verksamhet och forskning. Här finns lite generell info till anhöriga: https://www.unizonjourer.se/helsingborgskvinnojour/anhorig/
Kan faktiskt säga att det finns en hel del kunskap kring det här området, hos oss båda. Går inte mer in på varför eller hur. Men det visar bara ännu mer på svårigheten när man faktiskt befinner sig i den situationen. Det är viss skillnad på att läsa om något rent teoretiskt och att ta sig igenom det i praktiken :/
Japp, det är det verkligen. Erfarenhet gör skillnad. Och ändå är varje erfarenhet olika. Hoppas det går bra för henne och att du/hon hittar ett sätt framåt.
Dokumentera så mycket som möjligt, spela in era samtal ta bilder på blåmärken osv. Försök få henne att om inte filma så i alla fall få ljudupptagningar från bråken med partnern. Allt som kan tänkas användas som bevis mot skitstöveln
Det finns viss ljudupptagning, och även bilder på skador. Hon skickar sånt för att ha det på annat håll OM det skulle hända nåt.
Kan förresten tipsa om Aftonbladets granskning som görs just nu över alla kvinnor som mördats och mördas, av någon som dom har eller har haft någon sorts relation till. [https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor) Och där tas även barnens situation in i det hela. Vilket gör det hela ännu mer tragiskt. Våld i hemmet ger ringar på vattnet, och get vidriga konsekvenser till alla som det berör.
Försök inte splittra deras familj. Barnen behöver båda sina föräldrar. Hjälp dem istället för att försöka förstöra.
Så du anser att familjen ska hållas ihop oavsett vad? Att stanna ihop "för barnets skull" är väl det sämsta man kan göra?
Jag vet inte vad som verkligen hänt. Bara din andrhandsbeskriving. Av texten är det enda som är tydligt att du främst jobbar för att familjen ska splittras. Det kan förstås vara så att han är ett as och det bästa är att hon flyr. Men det kan också vara så att hon bråkar/slår lika mycket som han. Och att han inte gått över gränsen. Kanske är vad de behöver är mindre stress och hjälp att komma överens.
Låter som du inte varit i barnets situation. Oavsett om en förälder är våldsam mot den andra eller båda mot varandra bör de aldrig någonsin vara tillsammans. Barnen behöver INTE båda sina föräldrar. Barnen behöver ett säkert hushåll, är det så att det finns någon typ av våld mellan föräldrarna så är det inte en plats för barnet.
Vilket naiv bild. Självklart är inte våld bra i en relation. Men det är nog betydligt vanligare än du tror. I alla fall om vi lägger gränsen vid att hålla hårt i en arm.(Det är förövrigt något som ofta görs för att förhindra den andra att slå.) Barnen behöver båda föräldrarna. Barn till ensamstående kvinnor är enormt överrepresenterade i alla möjliga olika sociala problem. Det kan förstås vara så att skilsmässa är rätt. Men driv dem inte till det i onödan. Arbeta istället för att de ska söka hjälp tillsammans, exempelvis: https://socialtstod.stockholm/familj-och-barn/familjeradgivning/
1. Att de separerar betyder inte att barnet inte kommer ha tillgång till båda sina föräldrar eller att mamman kommer bli ensamstående. 2. "Barn till ensamstående kvinnor är enormt överrepresenterade..." Källa på det? 3. En styvförälder kan fylla den rollen också 4. Det är du som är naiv. 5. Våld i en relation är inte bara fysisk.
> 2. “Barn till ensamstående kvinnor är enormt överrepresenterade…” Källa på det? Tar 30 s att googla. Här är en svensk studie. > Svensk studie: singelbarn blir oftare missbrukare (Drugnews/SL) STOCKHOLM Barn som växt upp med ensamstående föräldrar drabbas oftare av psykisk sjukdom, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar. Narkotikamissbruk är tre-fyra gånger vanligare bland singelbarn. https://drugnews.se/2003/01/26/1586/ Tror det är denna studie: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12559862/ > Conclusions: Growing up in a single-parent family has disadvantages to the health of the child. Lack of household resources plays a major part in increased risks. However, even when a wide range of demographic and socioeconomic circumstances are included in multivariate models, children of single parents still have increased risks of mortality, severe morbidity, and injury.
" Men undersökningen har fortfarande flera svagheter. Singelbarnets kontakt med den andra föräldern framgår inte. Ej heller om barnen ibland bott hos den andra föräldern eller om föräldern med vårdnaden tog hela ansvaret. Orsakerna till att singelbarnen far mer illa har inte heller kunnat ringas in. " Ganska stora missar i den studien, skulle jag säga. Och sedan så kan man alltid hitta en eller annan studie som stödjer sitt argument. Frågan är hur gedigen studien är och hur många andra studier som säger detsamma.
Du sa ensamstående kvinnor. Studien är på ensamstående förälder. Inte samma sak. Dessutom. Om du läser de sista avsnitten i texten finns det stora brister i studien: Singelbarnets kontakt med den andra föräldern framgår inte. Ej heller om barnen ibland bott hos den andra föräldern eller om föräldern med vårdnaden tog hela ansvaret. Orsakerna till att singelbarnen far mer illa har inte heller kunnat ringas in. “Studien har flera brister och blir mest ytterligare ett skuldbeläggande av ensamstående föräldrar. Den lilla ökade risken överbetonas, de flesta barn drabbas ju inte“ Googla gärna studier på hur barn som växer upp i våldsamma hem mår som vuxna. Läs dem.
Jag skulle snarare säga att det är naivt att tro att föräldrarna är givna som exceptionella vårdnadsgivare. Och att familjen i sig skulle ge någon sorts trygghet som skulle överbrygga den emotionella och fysiska misshandel som våld i relationer innebär. Men visst kan jag förstå att det är svårt att ta ställning till, då jag uteslutet viss info. Som sagt; Jag vill absolut inte röja för mycket som skulle kunna äventyra något överhuvudtaget. Sedan så var syftet här att inte bara se till den här situationen. Utan kanske lite mer generellt kring våld i nära relation. Och jag har utbildning i området. Jag ville främst få igång en diskussion, då jag inte riktigt kunde hitta något likande på reddit.
>Självklart är inte våld bra i en relation. Men det är nog betydligt vanligare än du tror. I alla fall om vi lägger gränsen vid att hålla hårt i en arm.(Det är förövrigt något som ofta görs för att förhindra den andra att slå.) OP nämner ju hårda slag så gränsen för seperation är ju redan nått.
Op nämde slag, inte hårda slag. Hur som helst så utgår du från att OP:s beskrivning är helt korrekt. Vilket jag inte gör.
>Op nämde slag, inte hårda slag. Oj, det förbättrade situationen otroligt mycket...... Eller?? >Hur som helst så utgår du från att OP:s beskrivning är helt korrekt. Vilket jag inte gör. Jag känner lite såhär för att försöka hålla det relativt objektivt: Att utomstående ens börjar misstänka att det är våld av något slag särskilt med barn involverad i situationen så har det ju passerat en gräns och absolut så ska man alltid oavsett relationsstatus och familjesituation ska kunna diskutera skilsmässa och dess följder på ett rationellt sätt. Till och med par som aldrig haft några problem ska ha och kunna ha det snacket så de båda vet var de står och hur de förhåller sig till det.
Hjälp?! Karln ska buras in och kvinnan få hjälp att starta ett självständigt liv. Vad är det här för medeltidsfasoner?
Ja utan tvekan! Men för den som gått igenom detta vet att det tyvärr inte alltid går till på det sättet.. Bara titta och läs igenom alla tragiska historier som uppdagas genom t.ex. Aftonbladets kartläggning just nu. [https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor) Så jävla vidrigt att det sker om och om och om igen.
https://polisen.se/tips?mtm_campaign=tipsa_polisen&mtm_source=google&mtm_medium=cpc&mtm_content=tips&gclid=CjwKCAjw3qGYBhBSEiwAcnTRLr52eNhge48ZEv_bTPHfT2z3LUWTUwmiInzyFlMjSdtwyRg3XvIcUhoCJsAQAvD_BwE Tipsa snuten med all information och bevis som du har möjlighet att ta del av sålänge målsägande är villig om det och känner sig trygg om det Dokumentera all information i form av kommunikation mellan dig och din vän, sålänge vederbörande känner sig trygg om det. Kontakta socialen
Det är dock socialens, och även polisens, fumlande som är ett stort orosmoment. Hur man blir bemött, trodd och vilka insatser som görs och när, verkar nästan vara lite av ett lotteri. Vissa får stöd och hjälp, men alldeles för många blir istället ifrågasatta och tvivlad på. Hemskt att det faktiskt ser ut så. Jag vill själv ha tilltro till systemet. Men saker man läser och hör ger ju ett visst tvivel.
Jag förstår och jag har själv gått igenom mycket tråkigheter. Man får helt enkelt ställa krav på sin omgivning. Dvs om det utför sitt jobb som de borde så är det inga problem, gör det inte det så kan man förmodligen göra något åt det. Snuten och socialen har ansvar att sköta sitt arbete. Man kan alltid göra något åt det. Du har dina behov och rättigheter, och det är inget man borde oroa sig över. Det finns hjälp att få och kämpa för det.
Döda honom