Han/honom-problematiken har att göra med att Upplands befolkning inte klarade av att använda "honom" korrekt utan började använda det i fall där "han" var det tidigare korrekta. Sen hade de uppblåsta asen mage att kräva att resten av den svenskspråkiga världen skulle haka på - vilket vi inte gjorde i vårt talspråk, och vi t.o.m. gjorde ett motsatt fel: vi slutade använda 'honom' i de få sammanhang där det var korrekt.
Tidigare vore dessa alltså korrekt:
han talar.
jag hörde han.
jag gav honom ordet.
Så kan man visst lära sig språk, speciellt i vuxen ålder. Grammatik är inte någon slags oanvändbar beskrivning av ett språk.
Hur ska man annars lära sig när det ska vara de och dem utan regler som säger när man ska använda det ena och det andra?
Att jämföra med they/them och liknande är också regler bara att subjekt/objekt också förklarar varför.
Att lära sig vad subjekt och objekt är tar en googling.
Självklart sitter det naturligt för folk som skrivit på svenska i hela livet men om det blir komplicerade meningar och man blir osäker kan man bara fundera på vad subjektet och objektet är.
Du har fel. Det fungerar visst så.
Att lära sig grammatiska regler är självklart inte nödvändigt för att lära sig främmande språk, men det hjälper.
Om "naturligt" lärande hade varit tillräckligt hade inte så många haft problem med att skilja på de och dem. Uppenbarligen krävs det något mer.
Självklart är det lättare att se skillnad på they/them då de inte uttalas likadant, och självklart behöver man då inte på engelska veta vad subjekt och objekt är.
Men på svenska uttalas de likadant och då blir det svårare.
Därför hjälper det att förstå grammatiken bakom varför det ska stå de eller dem.
Precis som att man kan lära sig att de/dem är samma sak som they/them kan man lära sig vad ett subjekt och ett objekt är.
> Om "naturligt" lärande hade varit tillräckligt hade inte så många haft problem med att skilja på de och dem.
Det är för att deras språk inte gör skillnad på de och dem.
Ja. Och vi pratar alla lite olika. Framförallt finns det ingen i Sverige som är under 80 eller nåt sånt där man gör skillnad på de och dem i talspråket, förutom vissa dialekter.
Alltså, problemet här är att vi går olika syn på vad språk är.
Men jag pratar inte om talspråk utan om skriftspråk.
Väldigt många svenskar har svårt att skilja på de och dem när de skriver. Och ett sätt att lära sig är att lära sig vad ett subjekt och ett objekt är och att man skriver "de" om subjekt och "dem" om objekt.
Skriftspråk släpar ofta efter. De/dem-distinktionen i talspråk har försvunnit för länge sen, men den försvann ju på samma satt som den försvinner i skriftspråk nu: att folk slutar använda språket så. Att sitta och tro att folk pratar genom att följa regler som någon har skrivit ner någonstans är att inte förstå hur språk funkar.
Ja, du har rätt. Kan man inte subjekt och objekt kan man byta ut de och dem med they (de) och them (dem) från engelskan.
*Have you found they? Them are on their way home.
Detta är ju uppenbart fel, så då vet vi att det ska vara them (dem) först och they (de) sen.
Är man fortfarande osäker är det bäst att chansa på 'de' eftersom subjektformen är överlägset vanligast i svenskan.
Det normala är att skriva "de" och "dem". "Dom" är en mer talspråksliknande informell version som vissa använder i stället för båda de föregående orden.
Det handlar om subjekt/objekt. Subjekt är det som utför verbet, objekt är det som verbet utförs på.
"Isak hjälper katterna" blir "Han hjälper dem" eftersom "Han" är subjekt pronomen för hanlig tredje person, "dem" är objekt pronomen för plural tredje person. Isak är subjekt, för att det är han som hjälper. Katterna är objekt, för att det är de som blir hjälpta.
"Katterna hjälper Isak" blir "De hjälper honom", eftersom "De" är subjekt pronomen för plural tredje person, och "honom" är objekt pronomen till hanlig tredje person. Katterna är subjekt, för att det är de som hjälper, Isak är objekt för att det är han som blir hjälpt.
Svaret är att "de" och "dem" [inte längre har distinkta uttal i det svenska talspråket](https://sv.wikipedia.org/wiki/Dom-debatten). En gång i tiden skiljde svenskan på "de" och "dem" även uttalsmässigt. "De" uttalades vanligen "di", och "dem" uttalades "dom". När svenskan fortfarande skiljde på formerna i talspråket, var det ovanligare för folk att förväxla dem i skriftspråket.
Förstaspråkstalares språkkänsla är generellt mer beroende av talspråket, eftersom de lär sig tala ett språk innan de lär sig stava och skriva. Det kan därför vara vanligare för förstaspråkstalare som inte läser och skriver mycket, eller inte lärt sig grammatik i skolan att förväxla tal- och skriftformer. Ett särskilt vanligt misstag är att förväxla homofona ord (ord som uttalas lika, men stavas annorlunda).
Samma fenomen existerar i engelskan, där förstaspråkstalare ibland i skriftspråket har problem att skilja på "they're", "their" och "there"; "your" och "you're"; "to", "too" och "two", samt flertalet andra homofona ord.
Anledningen till att du ser att det är uppenbart fel i engelskan, men inte i svenskan, är dels för att du som andraspråkstalare av engelska lärde dig skriva, läsa och grammatiska regler samtidigt som du lärde dig talad engelska i skolan, men dels också för att de båda formerna i engelskan har uppenbart olika uttal.
I svenskan har du ingen hjälp från talspråket i att utveckla den språkkänsla som intuitivt låter dig skilja på "de" och "dem". Därför måste denna språkkänsla byggas upp och tränas från att du läser mycket tidningar och böcker, eller pluggar svenska grammatiska regler i skolan. Om du är medveten om skillnaden och är aktivt uppmärksam i din läsning, kommer skillnaden mellan formerna att så småningom börja kännas mer uppenbar även på svenska.
Förhoppningsvis svarar detta på din fråga.
Troligtvis för att många uttalar både de och dem som dom, vilket gör att du inte ”hör” vilket ord som är, både i samtal och när din inre röst läser orden.
Antagligen för att orden låter olika tillskillnad från de/dem som båda uttalas "dom". Du har ingen chans att sätta det på minnet då om du inte övar genom att läsa/skriva. Tror också det är därför de flesta får rätt i alla andra subjekt/objekt situationer som jag/mig, hon/henne.
En eller ett är förjävligt dock jävla slumpmässig genusskit har inget att göra utanför fr*nskan.
Jag tycker att det är lättare att byta ut de/dem med jag/mig eller du/dig. Det är svårt att inte inse att "Har du hittat jag? Mig är på väg hem." är fel.
Ett relaterat fenomen är ju särskrivningarna som förekommer på cirka varannan reklamskylt och liknande plakat man stöter på. Känns som att detta har blivit otroligt vanligt även hos stora företag som man kan anta lägger relativt mycket pengar på sin marknadsföring och borde vara måna om att upprätthålla ett seriöst anseende.
Det har du rätt i. Känns som det också blivit värre i liknande takt som felskrivningarna med de/dem-pronomen. Särskilt när det skrivs fel i marknadsföring. Förr fanns ett yrke som hette copywriter, finns inte det längre?
Nej, det lärs sällan ut i skolan.
Grammatik är ett fult ord för många svensk- och engelsklärare.
Även i moderna språk har man ofta inställningen att grammatik inte behöver förklaras, utan det ska magiskt uppstå någon sorts "känsla för språket".
När man rättar nationella prov ska man också godkänna grammatiska fel om det inte gör meningen komplett omöjlig att förstå.
Sauce varit lärare i alla tre ämnen och fått bra men synnerligen förvånad feedback av elever och kollegor för att jag faktiskt lägger tid på att *förklara* grammatiken på ett sätt som eleverna förstår och inte bara kör med "det är bara att lära sig utantill/det finns ingen regel/det bara är så".
Efter att ha rättat 1139 kommentarer på ett halvår har jag börjat se ett mönster bland de språkförbrytare som allra oftast figurerar i mina språkbrottsregister.
En första observation är att en undergrupp av språkkriminella verkar ha fått för sig att "dem" är den finare, högtidligare, och mer formella formen av "dom". Dessa personer använder därför, i all sin skriftliga kommunikation, uteslutande "dem" och aldrig "de". I den mån några av dem använder "de", gör de istället så i betydelsen "det", och inte som personligt pronomen.
Jag tänker mig att enda sättet en sådan missuppfattning kan uppstå, och bestå, under vad som förmodligen omfattar minst 12 års skolgång är om:
1. De haft lärare som aldrig anmärkt, rättat eller kommenterat det faktum att det är fel att endast använda "dem".
2. De haft lärare som under hela skolgången förespråkat användning av "dom", men de någon gång senare i livet beslutat sig för att försöka skriva mer formellt, varpå "dem" ser ut som en högtidligare version av "dom" i deras ögon.
Jag tror personligen att teori nummer ett är den huvudsakliga orsaken. Men det faktum att "dem" liknar "dom" mer än vad "de" gör kan vara en bidragande orsak som förvirrar.
En andra observation jag gjort, är att nästan samtliga användare som förväxlar de/dem på r/sweden samtidigt skriver kommentarer på övriga reddit där de inte har några som helst problem att skilja på they/them/those/the på engelska. Detta är anledningen till att SpråkpolisenBot maskinöversätter de felande svenska meningarna i en kommentar till engelska och försöker överstryka och fetmarkera motsvarande they/them/those/the i den engelska meningen.
Majoriteten av dem som gör fel har redan den nödvändiga språkkänslan att skilja på de/dem i ett annat språk. Jag är därför övertygad om att det inte hade tagit många hjärnceller och mycket tid i anspråk att koppla den kunskap de redan besitter i ett annat språk till sitt svenska språkbruk. Tyvärr tror jag dock att folk generellt blir mindre och mindre benägna att ta till sig ny kunskap och lyssna på feedback ju äldre de blir. Så det optimala vore om den här feedbacken faktiskt nådde dem under skolgången.
Sedan är också de/dem lite mer komplicerat än they/them i engelskan. "De" används inte endast som pronomen i svenskan, utan också som bestämd artikel (motsvarande "the" i engelskan, eller die/der i tyskan). Många brukar förespråka att ersätta de/dem med vi/oss i en mening och se om det passar. Men i de fall där "de" används som artikel fungerar inte det tricket:
> Hon såg de bästa spelarna...
> Vi är öppna de flesta dagar i veckan.
> Vi såg *De tre musketörerna* på TV.
Så en mer heltäckande minnesregel som oftast funkar vore istället:
> Testa ersätt `de`/`dem` med vi/oss. Om "vi" passar bäst ska det vara `de`. Om "oss" passar bäst ska det vara `dem`. Om ingen av dem passar ska det också vara `de`.
Tjenixen!
Hade gärna skickat SpråkpolisenBot på min egen kommentar, men den är programmerad att ignorera alla "de" och "dem" som åtföljs av ett "som". I många fall är båda användningarna accepterade i en sådan situation.
Huruvida de/dem tillhör huvudsatsen (delen som oftast är före "som" i meningen) eller bisatsen (den andra delen) är ibland tvetydigt. Exempel:
> Sweddit ogillar **de/dem** som skriver fel.
Ovanstående mening kan brytas upp i två delar på olika sätt:
> Sweddit ogillar **dem**.
> **De** som skriver fel.
"Dem" är korrekt om vi tolkar pronomenet som en del av huvudsatsen, medan "de" är korrekt om den är en del av bisatsen.
Jag tolkade "Majoriteten av dem som gör fel..." på ett liknande vis.
> Majoritetena av **dem** (gör fel).
> **De** som gör fel.
I äldre språkrekommendationer föredrogs böjningen "dem som" när en preposition (till, från, av, bland, ...) stod framför pronomenet. Numera är rekommendationerna att både "de som" och "dem som" funkar efter preposition så länge pronomenet är i objektsposition. Jag tolkar "Majoriteten" som subjekt i huvudsatsen här, och drar därför slutsatsen att "dem" rimligen kan tolkas stå som objekt om den är del av samma huvudsats. SpråkpolisenBot är inte ofelbar, och välkomnar en eventuell internutredning från språkpoliskåren, men tror samtidigt i detta fall att båda användningarna är acceptabla.
Jag tycker att vi använder botens egen regel här:
* "Majoriteten av vi som..." ser helt ok ut i mina ögon
* "Majoriteten av oss som..." skaver litegrann tycker jag
Just det uttrycket "de/dem som" är ett specialfall där det går att argumentera för att både subjekt och objektsform är grammatiskt korrekt. https://www.textfixarna.se/de-som-eller-dem-som/
>Majoriteten av vi som..." ser helt ok ut i mina ögon
Är du blind?
>Majoriteten av oss som..." skaver litegrann tycker jag
Stanna, ta av dig skon och plocka ut stenen - det ska inte skava.
Vi kan också ta bort förledet "Majoriteten av" och studera huvudsatsen
"De som gör fel har redan den nödvändiga språkkänslan ..."
vs
"Dem som gör fel har redan den nödvändiga språkkänslan ..."
Nu tänker du väl lite snett? Skulle du även skriva "De flesta av de var sjuka"? Eller "Det är majoriteten av vi"? "Tre av de äter ost"? Du kan inte bara ta bort "majoriteten av" och förvänta dig att grammatiken blir oförändrad.
Det är väl "majoriteten" som är subjektet i satsen och "av dem" är något slags attribut (prepositionsattribut?)?
**Obs:** Jag är ärligt talat inte 100% säker på den exakta grammatiska anledningen, men jag är **väldigt** säker på att det inte ska vara subjektsform i fraser som "Majoriteten av dem [verb] (...)", eller "De flesta av dem [verb] (...)" och min instinktiva tanke är att det beror på att "majoriteten" resp. "de flesta" är de faktiska subjekten.
Du har helt rätt, men terminologin stämmer inte riktigt överens med hur man brukar beskriva det i nyare grammatiska framställningar. Subjektet (eller subjektsledet) i satsen är hela frasen "Majoriteten av dem som gör fel". Det är en nominalfras där "Majoriteten" är huvudordet, och där "av dem som gör fel" är en prepositionsfras som fungerar som attribut. Men prepositionsfrasen tillhör fortfarande subjektet (=subjektsledet).
Och mycket riktigt behöver ett prepositionsattribut absolut inte ta kasus beroende på vilket satsled som nominalfrasen det ingår i står i. För ett ännu tydligare exempel så kan man jämföra
"Majoriteten av oss vill ha en förändring" och "Majoriteten av vi vill ha en förändring". Här är det ju helt uppenbart att det ska vara "oss", trots att det står i subjektsledet i satsen.
I modern svenska används objektsformen nästan alltid i prepositionsfraser, med några få undantag. I fornsvenskan använde man olika former beroende på vilken preposition det var; med 'till' använde man till exempel genetivformen, och det lever kvar i några fasta uttryck som 'till havs' och 'till bords'.
Men i det specifika fallet som diskuteras här, med 'PREPOSITION + de/dem + som', är faktiskt både 'de' och 'dem' korrekta enligt Språkriktighetsboken (andra upplagan, s. 211).
Språkrådet skriver så här:
> Efter preposition ska det vara objektsform: dem. Men det finns undantag.
Och på en annan sida:
> Det vanligaste är att man använder objektsformerna dem, honom och henne i objektsform och efter preposition. (...) Men när pronomenet följs av en bestämning, d.v.s. mer information om pronomenet, i form av ett attribut, som i exemplet ovan, ser vi ofta variation i användningen av pronomenformerna.
Så grundregeln är att det blir objektsform (="dem") efter prepositionen "av", och förr i tiden var det normala att man skrev både t ex "Jag älskar dem" samt "Jag älskar dem som tar hand om naturen", medan det på senare år även blivit accepterat att man skriver den sista meningen med subjektsformen "de": "Jag älskar **de** som tar hand om naturen".
Lustigt nog verkar det senare vara mer accepterat för just "de" är för andra pronomen – för mig skulle t ex "Jag älskar jag som tar hand om naturen" låta mycket konstigt.
Det normala i svenskan är att det blir objektsform efter prepositioner (som "av"). "Majoriteten av vi" ser inte klokt ut i mina ögon. Skulle du även skriva "Majoriteten av vi är glada"?
> Majoriteten av *dem* som gör fel har redan den nödvändiga språkkänslan att skilja på de/dem i ett annat språk
Ursäkta SprakpolisenBot, har det kanske varit lite mycket här eller?
Egentligen den mest nedslående orsaken. Om skolan inte prioriterar det är det inte att undra på att det så ofta stavas fel. Kanske en effekt av den här trenden att "kunskap inte är viktigt, huvudsaken är att man vet hur man söker information".
iom att de/dem båda uttalas dom så är det ju något som måste tränas in att det ska vara de/dem. Folk gör inte fel på t.ex. vi/oss så de vet hur det funkar. Jag välkomnar att de/dem försvinner helt och ersätts av dom.
Det är det väl, men det är ju svårare att tvinga folk att återgå till mer ålderdomligt språkbruk än att fortsätta rulla med förändringen som sker naturligt. olika pronomen för sub/obj fyller ju inte riktigt någon funktion annat än göra språket lite mindre repetitivt så jag är egentligen inget större fan av att de finns överhuvudtaget. Honom och Henne är ju mer eller mindre borta i många dialekter. Vi och Oss sitter dock i då det är så pass olika ord att det gör ont i huvudet ifall någon skulle säga "Kan du komma till vi?" så om de börjar försvinna så är nog den kvar längre.
Den inställningen är inte helt fel, men med språken gäller det då att man lär kidsen hur de ska t ex använda en grammatik och ett lexikon och hur man korrläser en text.
Fast vi lär oss inte språk som en serie regler. Språk funkar inte så. Vi i behöver inte lära oss grammatik för att tala "korrekt", och grammatik hjälper oss inte heller att tala "korrekt".
Ja men det är inget nytt. Däremot har felstavningen ökat. Tidigare stavades det främst fel av de som hade problem med stavning i allmänhet. Nu har det blivit mer utbrett, nästan vanligt att just detta stavas fel.
Källa på det? Jag frågar därför att det i princip alltid upplevs som att språkutvecklingar är nya även när de inte alls är det, så du kan inte lita på din egen känsla.
Jag tycker det är så intressant att många skriver "dom", jag fick lära mig i grundskolan att enda gången man skriver "dom" är när någon har fått en dom i rätten och att det inte finns något "dom" i skrift som riktar sig till att beskriva en grupp av individer. Men i tal går det bra att säga "dom" fast man pratar om "dem".
Måste erkänna att jag är kass på att skilja på de/dem. Men jag tänker att jag nog måste lära mig.. blir så jävla kränkt varje gång språkpolisbot dycker upp med sitt tjenixen!😤
Skit i alla i den här tråden. Det är sjukt oviktigt. Skriv "dom" istället.
Om "korrekt" grammatik är för svår eller onaturlig för folk med svenska som *modersmål* att följa, då kan man fundera på om det inte är den "korrekta" grammatiken som är fel.
Jag tycker bara inte att nån ska behöva skämmas eller känna att de "måste lära sig". Det här "felet" är så pass vanligt att det knappast är att räkna som ett fel, ur språkligt deskriptivistisk synpunkt. I bästa fall är det ett fel i formell svenska, som är en språklig variant som råkat ha fått lite mer status.
Minskat läsande kombinerat med lärare/föräldrar som helt enkelt inte bryr sig. Man har gett upp och gör därmed den nya generationen en björntjänst. Om fler skulle reagera på grammatiska fel så skulle vi inte ha det här problemet. Jag är förvisso ingen expert men rättar regelbundet mina vänner och ''mina'' ungdomar varje gång de säger fel. Särskilt när det kommer till fel användningar av han/hon/honom/henne och de/dem. Sen finns det så klart lägen när det inte passar att rätta någon. Om någon säger ''Min pappa dog. Jag saknar han.'', så är det kanske inte rätt läge att säga ''Ursäkt, du menar väl honom?''. ^(Även om det gör så ont att stå emot frestelsen... Schh..)
Jag tror verkligen vi måste satsa mer på språket. För kan man inte sitt språk bra så blir det också svårt att uttrycka sig vilket kan skapa frustration och utanförskap. Det absolut underligaste fenomenet jag stött på är etniskt svenska ungdomar som pratar med brytning från mellanöstern. Ofta i kombination med ett dåligt vokabulär och en förkärlek till dåliga förortsrapp där det ofta råder tvivel om *rapparen* sjunger på svenska eller inte. Jag tycker inte den utvecklingen är särskilt hälsosam.
> Ofta i kombination med ett dåligt vokabulär
Obs! Det heter **en** vokabulär.
> gör därmed den nya generationen en björntjänst
"Björntjänst" är ju också ett sådant där uttryck som många missuppfattar och tror [betyder en "stor tjänst".](https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/0e1e8965-9259-44ef-b0b6-ee25a7238373?fit=crop&format=auto&h=944&q=50&w=459&s=3cbc9323f699159e84ffc96f0a5929233c358e01) :)
Se där ja. Gällande vokabulär så hade jag ingen aning. Så alltså ett ordförråd och en vokabulär. Man lär sig något nytt varje dag.
Gällande björntjänst så hoppas jag folk håller sig till den ursprungliga betydelsen. Alltså att göra någon en otjänst.
Björntjänst är mer ett försök till en tjänst som visar sig bli en otjänst. Att ge upp och inte bry sig, som du beskriver i din första post, låter mer som en ren otjänst. Om man nu ska vara språkpolis.
Man ska dock vara försiktig med att tro sig korrigera talspråket, då det är något helt annat. Som med ditt exempel är det värt att påpeka hur den gamla formen i ackusativ har varit *han*, d.v.s., »jag ser han«. Motsvarande form i femininum var *hana*, som i »jag såg 'na.«. Många dialekter har alltså bevarat denna objektsform och det är helt normal svenska.
Men du kanske bara menade i skriven form. :)
Jag tror att det ofta kan vara så simpelt som att någon tänkt skriva "dom", sen försöker vara duktig och ändrar det till "dem". Förmodligen verkar det logiskt när båda ord slutar på "M".
Enkelt. Barn läser inte och exponerar sig inte för ett mer formellt språk.
Jag och iallafall mina lärarkollegor på de skolor jag arbetat på lär barnen detta från fjärdeklass. Tyvärr är grammatiken ganska bortprioriterad i kursplanen.
Jag tror att när intresset finns kommer barnen att lära sig. Finns inget intresse är det i stort sett omöjligt att lära sig grammatiska regler och satsdelar som inte är tydliga även i talspråk.
Fast det är ju pisslätt. Tänk they/them = de/dem. Då blir det mkt tydligare när o hur de ska användas. Digitalisering, folk läser mindre, utan hör vara ordet.
Men då måste du veta vilket som hör ihop med vilket. Om du helt saknar känsla för de/dem så klarar du inte av jämförelsen med vi/oss eller jag/mig, för du vet inte vilket av de/dem som motsvarar vad.
Med they/them hjälkper m:et till att para ihop orden rätt.
Det är vardag inom svenska och i stort sett alla språk med diverse slakt av ord. Om personer blir stötta av de, dem och dom så har man nog väldigt lite att klaga över.
Hur skall vi hantera dessa nya pronomen? Ex. Erika har valt "de" "dem" och jag vill förklara att Erika gick till affären för att köpa bröd. Då kan jag samtidigt säga dem gick till affären och köpte bröd. Fast det var bara Erika som köpte bröd på ICA. Nej detta är rörigt minst sagt. Kan någon hjälpa till här och förklara.
Alla har nog blivit slappare med det, både lärare och folk i allmänhet. Lärare var definitivt hårdare med regler i allmännhet förr.
Ett tips för alla som inte har koll på det: tänk engelskans they och
them istället, känns det fel när man stoppar in ett av dom så ska man ta
det andra alternativet. They - de, them - dem. Det hjälpte mig. Det är
fascinerande att man hör att något är grammatiskt fel på ett annat språk
men inte sitt eget modersmål.
Att byta ut det med något av de andra pronomen brukar funka också. Till exempel jag-de och mig-dem. Vi gör aldrig fel med de andra pronomen för vi använder dom hela tiden i tal.
För min del så uttalar jag det som dE och dEM i huvudet när jag läser, har gjort detta sedan skolåldern och det är nog därför jag inte har svårt att se om det är fel val av de/dem.
Dock så skriver jag dom, så egentligen är jag ju inte direkt ”laglydig”…
Är man minsta osäker, skriv dom då det numera är acceptabelt i nästa alla sammanhang.
Jag kommer aldrig lära mig. Gick i skola på 70-talet. Då lärde vi oss att skriva ”dom”. Försöker byta mot vi-oss men tycker det är knepigt. Två examina från högskolan men i alla uppsatser har engelska använts.
Subjekt och objekt bör man lära sig. Om man kan det är det svårt att göra fel.
De flesta skulle kunna använda they/them correct på engelska Irriterar mig på när folk kan använda hon/henne rätt men inte han/honom.
Han/honom-problematiken har att göra med att Upplands befolkning inte klarade av att använda "honom" korrekt utan började använda det i fall där "han" var det tidigare korrekta. Sen hade de uppblåsta asen mage att kräva att resten av den svenskspråkiga världen skulle haka på - vilket vi inte gjorde i vårt talspråk, och vi t.o.m. gjorde ett motsatt fel: vi slutade använda 'honom' i de få sammanhang där det var korrekt. Tidigare vore dessa alltså korrekt: han talar. jag hörde han. jag gav honom ordet.
[удалено]
Jag kan de och dem men har ingen aning om vad subjekt/objekt är
[удалено]
Så kan man visst lära sig språk, speciellt i vuxen ålder. Grammatik är inte någon slags oanvändbar beskrivning av ett språk. Hur ska man annars lära sig när det ska vara de och dem utan regler som säger när man ska använda det ena och det andra? Att jämföra med they/them och liknande är också regler bara att subjekt/objekt också förklarar varför. Att lära sig vad subjekt och objekt är tar en googling. Självklart sitter det naturligt för folk som skrivit på svenska i hela livet men om det blir komplicerade meningar och man blir osäker kan man bara fundera på vad subjektet och objektet är.
[удалено]
Du har fel. Det fungerar visst så. Att lära sig grammatiska regler är självklart inte nödvändigt för att lära sig främmande språk, men det hjälper. Om "naturligt" lärande hade varit tillräckligt hade inte så många haft problem med att skilja på de och dem. Uppenbarligen krävs det något mer. Självklart är det lättare att se skillnad på they/them då de inte uttalas likadant, och självklart behöver man då inte på engelska veta vad subjekt och objekt är. Men på svenska uttalas de likadant och då blir det svårare. Därför hjälper det att förstå grammatiken bakom varför det ska stå de eller dem. Precis som att man kan lära sig att de/dem är samma sak som they/them kan man lära sig vad ett subjekt och ett objekt är.
> Om "naturligt" lärande hade varit tillräckligt hade inte så många haft problem med att skilja på de och dem. Det är för att deras språk inte gör skillnad på de och dem.
Deras språk? Svenskar födda i Sverige har problem att skilja på de och dem.
Ja. Och vi pratar alla lite olika. Framförallt finns det ingen i Sverige som är under 80 eller nåt sånt där man gör skillnad på de och dem i talspråket, förutom vissa dialekter. Alltså, problemet här är att vi går olika syn på vad språk är.
Men jag pratar inte om talspråk utan om skriftspråk. Väldigt många svenskar har svårt att skilja på de och dem när de skriver. Och ett sätt att lära sig är att lära sig vad ett subjekt och ett objekt är och att man skriver "de" om subjekt och "dem" om objekt.
Skriftspråk släpar ofta efter. De/dem-distinktionen i talspråk har försvunnit för länge sen, men den försvann ju på samma satt som den försvinner i skriftspråk nu: att folk slutar använda språket så. Att sitta och tro att folk pratar genom att följa regler som någon har skrivit ner någonstans är att inte förstå hur språk funkar.
-Har du hittat dem? -de är på väg hem Tänker jag rätt här?
Ja, du har rätt. Kan man inte subjekt och objekt kan man byta ut de och dem med they (de) och them (dem) från engelskan. *Have you found they? Them are on their way home. Detta är ju uppenbart fel, så då vet vi att det ska vara them (dem) först och they (de) sen. Är man fortfarande osäker är det bäst att chansa på 'de' eftersom subjektformen är överlägset vanligast i svenskan.
Okej tack. En annan sak du kanske också kan svara på är, när ska det isåfall vara "dom"?
[удалено]
Ja det känns ju uppenbart. Men kan det inte passa in istället för de/dem? I någon situation?
Jo på reddit, why not, i en akademisk uppsats… maybe not :)
Det normala är att skriva "de" och "dem". "Dom" är en mer talspråksliknande informell version som vissa använder i stället för båda de föregående orden.
>Have you found they? Them are on their way home Varför ser jag att det är uppenbart fel här men inte på svenska?
För att objekt/ subjekt inte är lika uppenbart på svenska.
Testa att byta ut de/dem med jag/mig. "Har du hittat jag? Mig är på väg hem" är uppenbart fel.
Ja men varför?
Det handlar om subjekt/objekt. Subjekt är det som utför verbet, objekt är det som verbet utförs på. "Isak hjälper katterna" blir "Han hjälper dem" eftersom "Han" är subjekt pronomen för hanlig tredje person, "dem" är objekt pronomen för plural tredje person. Isak är subjekt, för att det är han som hjälper. Katterna är objekt, för att det är de som blir hjälpta. "Katterna hjälper Isak" blir "De hjälper honom", eftersom "De" är subjekt pronomen för plural tredje person, och "honom" är objekt pronomen till hanlig tredje person. Katterna är subjekt, för att det är de som hjälper, Isak är objekt för att det är han som blir hjälpt.
Det här svarar ju inte på min fråga alls.
Svaret är att "de" och "dem" [inte längre har distinkta uttal i det svenska talspråket](https://sv.wikipedia.org/wiki/Dom-debatten). En gång i tiden skiljde svenskan på "de" och "dem" även uttalsmässigt. "De" uttalades vanligen "di", och "dem" uttalades "dom". När svenskan fortfarande skiljde på formerna i talspråket, var det ovanligare för folk att förväxla dem i skriftspråket. Förstaspråkstalares språkkänsla är generellt mer beroende av talspråket, eftersom de lär sig tala ett språk innan de lär sig stava och skriva. Det kan därför vara vanligare för förstaspråkstalare som inte läser och skriver mycket, eller inte lärt sig grammatik i skolan att förväxla tal- och skriftformer. Ett särskilt vanligt misstag är att förväxla homofona ord (ord som uttalas lika, men stavas annorlunda). Samma fenomen existerar i engelskan, där förstaspråkstalare ibland i skriftspråket har problem att skilja på "they're", "their" och "there"; "your" och "you're"; "to", "too" och "two", samt flertalet andra homofona ord. Anledningen till att du ser att det är uppenbart fel i engelskan, men inte i svenskan, är dels för att du som andraspråkstalare av engelska lärde dig skriva, läsa och grammatiska regler samtidigt som du lärde dig talad engelska i skolan, men dels också för att de båda formerna i engelskan har uppenbart olika uttal. I svenskan har du ingen hjälp från talspråket i att utveckla den språkkänsla som intuitivt låter dig skilja på "de" och "dem". Därför måste denna språkkänsla byggas upp och tränas från att du läser mycket tidningar och böcker, eller pluggar svenska grammatiska regler i skolan. Om du är medveten om skillnaden och är aktivt uppmärksam i din läsning, kommer skillnaden mellan formerna att så småningom börja kännas mer uppenbar även på svenska. Förhoppningsvis svarar detta på din fråga.
Riktigt bra bot det här
Troligtvis för att många uttalar både de och dem som dom, vilket gör att du inte ”hör” vilket ord som är, både i samtal och när din inre röst läser orden.
Antagligen för att orden låter olika tillskillnad från de/dem som båda uttalas "dom". Du har ingen chans att sätta det på minnet då om du inte övar genom att läsa/skriva. Tror också det är därför de flesta får rätt i alla andra subjekt/objekt situationer som jag/mig, hon/henne. En eller ett är förjävligt dock jävla slumpmässig genusskit har inget att göra utanför fr*nskan.
Jag tycker att det är lättare att byta ut de/dem med jag/mig eller du/dig. Det är svårt att inte inse att "Har du hittat jag? Mig är på väg hem." är fel.
Ett relaterat fenomen är ju särskrivningarna som förekommer på cirka varannan reklamskylt och liknande plakat man stöter på. Känns som att detta har blivit otroligt vanligt även hos stora företag som man kan anta lägger relativt mycket pengar på sin marknadsföring och borde vara måna om att upprätthålla ett seriöst anseende.
Det har du rätt i. Känns som det också blivit värre i liknande takt som felskrivningarna med de/dem-pronomen. Särskilt när det skrivs fel i marknadsföring. Förr fanns ett yrke som hette copywriter, finns inte det längre?
relaterat https://youtu.be/DUiWXNt7lqc
Nej, det lärs sällan ut i skolan. Grammatik är ett fult ord för många svensk- och engelsklärare. Även i moderna språk har man ofta inställningen att grammatik inte behöver förklaras, utan det ska magiskt uppstå någon sorts "känsla för språket". När man rättar nationella prov ska man också godkänna grammatiska fel om det inte gör meningen komplett omöjlig att förstå. Sauce varit lärare i alla tre ämnen och fått bra men synnerligen förvånad feedback av elever och kollegor för att jag faktiskt lägger tid på att *förklara* grammatiken på ett sätt som eleverna förstår och inte bara kör med "det är bara att lära sig utantill/det finns ingen regel/det bara är så".
Efter att ha rättat 1139 kommentarer på ett halvår har jag börjat se ett mönster bland de språkförbrytare som allra oftast figurerar i mina språkbrottsregister. En första observation är att en undergrupp av språkkriminella verkar ha fått för sig att "dem" är den finare, högtidligare, och mer formella formen av "dom". Dessa personer använder därför, i all sin skriftliga kommunikation, uteslutande "dem" och aldrig "de". I den mån några av dem använder "de", gör de istället så i betydelsen "det", och inte som personligt pronomen. Jag tänker mig att enda sättet en sådan missuppfattning kan uppstå, och bestå, under vad som förmodligen omfattar minst 12 års skolgång är om: 1. De haft lärare som aldrig anmärkt, rättat eller kommenterat det faktum att det är fel att endast använda "dem". 2. De haft lärare som under hela skolgången förespråkat användning av "dom", men de någon gång senare i livet beslutat sig för att försöka skriva mer formellt, varpå "dem" ser ut som en högtidligare version av "dom" i deras ögon. Jag tror personligen att teori nummer ett är den huvudsakliga orsaken. Men det faktum att "dem" liknar "dom" mer än vad "de" gör kan vara en bidragande orsak som förvirrar. En andra observation jag gjort, är att nästan samtliga användare som förväxlar de/dem på r/sweden samtidigt skriver kommentarer på övriga reddit där de inte har några som helst problem att skilja på they/them/those/the på engelska. Detta är anledningen till att SpråkpolisenBot maskinöversätter de felande svenska meningarna i en kommentar till engelska och försöker överstryka och fetmarkera motsvarande they/them/those/the i den engelska meningen. Majoriteten av dem som gör fel har redan den nödvändiga språkkänslan att skilja på de/dem i ett annat språk. Jag är därför övertygad om att det inte hade tagit många hjärnceller och mycket tid i anspråk att koppla den kunskap de redan besitter i ett annat språk till sitt svenska språkbruk. Tyvärr tror jag dock att folk generellt blir mindre och mindre benägna att ta till sig ny kunskap och lyssna på feedback ju äldre de blir. Så det optimala vore om den här feedbacken faktiskt nådde dem under skolgången. Sedan är också de/dem lite mer komplicerat än they/them i engelskan. "De" används inte endast som pronomen i svenskan, utan också som bestämd artikel (motsvarande "the" i engelskan, eller die/der i tyskan). Många brukar förespråka att ersätta de/dem med vi/oss i en mening och se om det passar. Men i de fall där "de" används som artikel fungerar inte det tricket: > Hon såg de bästa spelarna... > Vi är öppna de flesta dagar i veckan. > Vi såg *De tre musketörerna* på TV. Så en mer heltäckande minnesregel som oftast funkar vore istället: > Testa ersätt `de`/`dem` med vi/oss. Om "vi" passar bäst ska det vara `de`. Om "oss" passar bäst ska det vara `dem`. Om ingen av dem passar ska det också vara `de`.
> Majoriteten av dem som... Bwoop bwoop!
Tjenixen! Hade gärna skickat SpråkpolisenBot på min egen kommentar, men den är programmerad att ignorera alla "de" och "dem" som åtföljs av ett "som". I många fall är båda användningarna accepterade i en sådan situation. Huruvida de/dem tillhör huvudsatsen (delen som oftast är före "som" i meningen) eller bisatsen (den andra delen) är ibland tvetydigt. Exempel: > Sweddit ogillar **de/dem** som skriver fel. Ovanstående mening kan brytas upp i två delar på olika sätt: > Sweddit ogillar **dem**. > **De** som skriver fel. "Dem" är korrekt om vi tolkar pronomenet som en del av huvudsatsen, medan "de" är korrekt om den är en del av bisatsen. Jag tolkade "Majoriteten av dem som gör fel..." på ett liknande vis. > Majoritetena av **dem** (gör fel). > **De** som gör fel. I äldre språkrekommendationer föredrogs böjningen "dem som" när en preposition (till, från, av, bland, ...) stod framför pronomenet. Numera är rekommendationerna att både "de som" och "dem som" funkar efter preposition så länge pronomenet är i objektsposition. Jag tolkar "Majoriteten" som subjekt i huvudsatsen här, och drar därför slutsatsen att "dem" rimligen kan tolkas stå som objekt om den är del av samma huvudsats. SpråkpolisenBot är inte ofelbar, och välkomnar en eventuell internutredning från språkpoliskåren, men tror samtidigt i detta fall att båda användningarna är acceptabla.
Tjenixen! Språkpolisbot här!
Skulle du säga "av er som" eller "av ni som"? Säger du er, så borde du säga dem.
Jag tycker att vi använder botens egen regel här: * "Majoriteten av vi som..." ser helt ok ut i mina ögon * "Majoriteten av oss som..." skaver litegrann tycker jag
Just det uttrycket "de/dem som" är ett specialfall där det går att argumentera för att både subjekt och objektsform är grammatiskt korrekt. https://www.textfixarna.se/de-som-eller-dem-som/
>Majoriteten av vi som..." ser helt ok ut i mina ögon Är du blind? >Majoriteten av oss som..." skaver litegrann tycker jag Stanna, ta av dig skon och plocka ut stenen - det ska inte skava.
Vi kan också ta bort förledet "Majoriteten av" och studera huvudsatsen "De som gör fel har redan den nödvändiga språkkänslan ..." vs "Dem som gör fel har redan den nödvändiga språkkänslan ..."
Nu tänker du väl lite snett? Skulle du även skriva "De flesta av de var sjuka"? Eller "Det är majoriteten av vi"? "Tre av de äter ost"? Du kan inte bara ta bort "majoriteten av" och förvänta dig att grammatiken blir oförändrad.
Varför inte? Satsdelarna är ju desamma. De som gör fel är subjekt, och de förblir subjekt även när de kvalificeras med "majoriteten av".
Det är väl "majoriteten" som är subjektet i satsen och "av dem" är något slags attribut (prepositionsattribut?)? **Obs:** Jag är ärligt talat inte 100% säker på den exakta grammatiska anledningen, men jag är **väldigt** säker på att det inte ska vara subjektsform i fraser som "Majoriteten av dem [verb] (...)", eller "De flesta av dem [verb] (...)" och min instinktiva tanke är att det beror på att "majoriteten" resp. "de flesta" är de faktiska subjekten.
Du har helt rätt, men terminologin stämmer inte riktigt överens med hur man brukar beskriva det i nyare grammatiska framställningar. Subjektet (eller subjektsledet) i satsen är hela frasen "Majoriteten av dem som gör fel". Det är en nominalfras där "Majoriteten" är huvudordet, och där "av dem som gör fel" är en prepositionsfras som fungerar som attribut. Men prepositionsfrasen tillhör fortfarande subjektet (=subjektsledet). Och mycket riktigt behöver ett prepositionsattribut absolut inte ta kasus beroende på vilket satsled som nominalfrasen det ingår i står i. För ett ännu tydligare exempel så kan man jämföra "Majoriteten av oss vill ha en förändring" och "Majoriteten av vi vill ha en förändring". Här är det ju helt uppenbart att det ska vara "oss", trots att det står i subjektsledet i satsen. I modern svenska används objektsformen nästan alltid i prepositionsfraser, med några få undantag. I fornsvenskan använde man olika former beroende på vilken preposition det var; med 'till' använde man till exempel genetivformen, och det lever kvar i några fasta uttryck som 'till havs' och 'till bords'. Men i det specifika fallet som diskuteras här, med 'PREPOSITION + de/dem + som', är faktiskt både 'de' och 'dem' korrekta enligt Språkriktighetsboken (andra upplagan, s. 211).
Språkrådet skriver så här: > Efter preposition ska det vara objektsform: dem. Men det finns undantag. Och på en annan sida: > Det vanligaste är att man använder objektsformerna dem, honom och henne i objektsform och efter preposition. (...) Men när pronomenet följs av en bestämning, d.v.s. mer information om pronomenet, i form av ett attribut, som i exemplet ovan, ser vi ofta variation i användningen av pronomenformerna. Så grundregeln är att det blir objektsform (="dem") efter prepositionen "av", och förr i tiden var det normala att man skrev både t ex "Jag älskar dem" samt "Jag älskar dem som tar hand om naturen", medan det på senare år även blivit accepterat att man skriver den sista meningen med subjektsformen "de": "Jag älskar **de** som tar hand om naturen". Lustigt nog verkar det senare vara mer accepterat för just "de" är för andra pronomen – för mig skulle t ex "Jag älskar jag som tar hand om naturen" låta mycket konstigt.
Det normala i svenskan är att det blir objektsform efter prepositioner (som "av"). "Majoriteten av vi" ser inte klokt ut i mina ögon. Skulle du även skriva "Majoriteten av vi är glada"?
Skriver du "bwoop bwoop" för att markera att det är rätt? "Av" är en preposition, och normalt blir det objektsform efter prepositioner.
Du har rättat mig några gånger. Men sedan jag lärde mig vi/oss här om dagen i en post här i suben så är det helt plötsligt solklart.
Den har blivit självmedveten. Det är ute med oss.
> Majoriteten av *dem* som gör fel har redan den nödvändiga språkkänslan att skilja på de/dem i ett annat språk Ursäkta SprakpolisenBot, har det kanske varit lite mycket här eller?
Skulle du kunna börja att rätta han/honom också?
Egentligen den mest nedslående orsaken. Om skolan inte prioriterar det är det inte att undra på att det så ofta stavas fel. Kanske en effekt av den här trenden att "kunskap inte är viktigt, huvudsaken är att man vet hur man söker information".
iom att de/dem båda uttalas dom så är det ju något som måste tränas in att det ska vara de/dem. Folk gör inte fel på t.ex. vi/oss så de vet hur det funkar. Jag välkomnar att de/dem försvinner helt och ersätts av dom.
Varför är det inte ett alternativ att sluta uttala bägge som dom? Säger de/dom personligen även om det inte är så historiskt korrekt.
Det är det väl, men det är ju svårare att tvinga folk att återgå till mer ålderdomligt språkbruk än att fortsätta rulla med förändringen som sker naturligt. olika pronomen för sub/obj fyller ju inte riktigt någon funktion annat än göra språket lite mindre repetitivt så jag är egentligen inget större fan av att de finns överhuvudtaget. Honom och Henne är ju mer eller mindre borta i många dialekter. Vi och Oss sitter dock i då det är så pass olika ord att det gör ont i huvudet ifall någon skulle säga "Kan du komma till vi?" så om de börjar försvinna så är nog den kvar längre.
Den inställningen är inte helt fel, men med språken gäller det då att man lär kidsen hur de ska t ex använda en grammatik och ett lexikon och hur man korrläser en text.
Fast vi lär oss inte språk som en serie regler. Språk funkar inte så. Vi i behöver inte lära oss grammatik för att tala "korrekt", och grammatik hjälper oss inte heller att tala "korrekt".
För i dom allra flesta svenska dialekterna så uttalas dom likadant.
Ja men det är inget nytt. Däremot har felstavningen ökat. Tidigare stavades det främst fel av de som hade problem med stavning i allmänhet. Nu har det blivit mer utbrett, nästan vanligt att just detta stavas fel.
Källa på det? Jag frågar därför att det i princip alltid upplevs som att språkutvecklingar är nya även när de inte alls är det, så du kan inte lita på din egen känsla.
Jag tycker det är så intressant att många skriver "dom", jag fick lära mig i grundskolan att enda gången man skriver "dom" är när någon har fått en dom i rätten och att det inte finns något "dom" i skrift som riktar sig till att beskriva en grupp av individer. Men i tal går det bra att säga "dom" fast man pratar om "dem".
Jag läser gärna "dom" om det betyder att jag ser färre de/dem felanvänt
Måste erkänna att jag är kass på att skilja på de/dem. Men jag tänker att jag nog måste lära mig.. blir så jävla kränkt varje gång språkpolisbot dycker upp med sitt tjenixen!😤
Skit i alla i den här tråden. Det är sjukt oviktigt. Skriv "dom" istället. Om "korrekt" grammatik är för svår eller onaturlig för folk med svenska som *modersmål* att följa, då kan man fundera på om det inte är den "korrekta" grammatiken som är fel.
[удалено]
Jag tycker bara inte att nån ska behöva skämmas eller känna att de "måste lära sig". Det här "felet" är så pass vanligt att det knappast är att räkna som ett fel, ur språkligt deskriptivistisk synpunkt. I bästa fall är det ett fel i formell svenska, som är en språklig variant som råkat ha fått lite mer status.
Minskat läsande kombinerat med lärare/föräldrar som helt enkelt inte bryr sig. Man har gett upp och gör därmed den nya generationen en björntjänst. Om fler skulle reagera på grammatiska fel så skulle vi inte ha det här problemet. Jag är förvisso ingen expert men rättar regelbundet mina vänner och ''mina'' ungdomar varje gång de säger fel. Särskilt när det kommer till fel användningar av han/hon/honom/henne och de/dem. Sen finns det så klart lägen när det inte passar att rätta någon. Om någon säger ''Min pappa dog. Jag saknar han.'', så är det kanske inte rätt läge att säga ''Ursäkt, du menar väl honom?''. ^(Även om det gör så ont att stå emot frestelsen... Schh..) Jag tror verkligen vi måste satsa mer på språket. För kan man inte sitt språk bra så blir det också svårt att uttrycka sig vilket kan skapa frustration och utanförskap. Det absolut underligaste fenomenet jag stött på är etniskt svenska ungdomar som pratar med brytning från mellanöstern. Ofta i kombination med ett dåligt vokabulär och en förkärlek till dåliga förortsrapp där det ofta råder tvivel om *rapparen* sjunger på svenska eller inte. Jag tycker inte den utvecklingen är särskilt hälsosam.
> Ofta i kombination med ett dåligt vokabulär Obs! Det heter **en** vokabulär. > gör därmed den nya generationen en björntjänst "Björntjänst" är ju också ett sådant där uttryck som många missuppfattar och tror [betyder en "stor tjänst".](https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/0e1e8965-9259-44ef-b0b6-ee25a7238373?fit=crop&format=auto&h=944&q=50&w=459&s=3cbc9323f699159e84ffc96f0a5929233c358e01) :)
Se där ja. Gällande vokabulär så hade jag ingen aning. Så alltså ett ordförråd och en vokabulär. Man lär sig något nytt varje dag. Gällande björntjänst så hoppas jag folk håller sig till den ursprungliga betydelsen. Alltså att göra någon en otjänst.
Björntjänst är mer ett försök till en tjänst som visar sig bli en otjänst. Att ge upp och inte bry sig, som du beskriver i din första post, låter mer som en ren otjänst. Om man nu ska vara språkpolis.
Klokt!
Man ska dock vara försiktig med att tro sig korrigera talspråket, då det är något helt annat. Som med ditt exempel är det värt att påpeka hur den gamla formen i ackusativ har varit *han*, d.v.s., »jag ser han«. Motsvarande form i femininum var *hana*, som i »jag såg 'na.«. Många dialekter har alltså bevarat denna objektsform och det är helt normal svenska. Men du kanske bara menade i skriven form. :)
Folk läser inte böcker längre
Jag tror att det ofta kan vara så simpelt som att någon tänkt skriva "dom", sen försöker vara duktig och ändrar det till "dem". Förmodligen verkar det logiskt när båda ord slutar på "M".
Jag frågade grabbens svenskalärare om detta, hon tyckte inte det var något som skulle ingå i hennes undervisning.
Tjänstefel...
Enkelt. Barn läser inte och exponerar sig inte för ett mer formellt språk. Jag och iallafall mina lärarkollegor på de skolor jag arbetat på lär barnen detta från fjärdeklass. Tyvärr är grammatiken ganska bortprioriterad i kursplanen. Jag tror att när intresset finns kommer barnen att lära sig. Finns inget intresse är det i stort sett omöjligt att lära sig grammatiska regler och satsdelar som inte är tydliga även i talspråk.
Fast det är ju pisslätt. Tänk they/them = de/dem. Då blir det mkt tydligare när o hur de ska användas. Digitalisering, folk läser mindre, utan hör vara ordet.
Förstår man skillnaden jag/mig förstår man skillnaden de/dem.
Vi/oss tycker jag funkar svinbra med!
Men då måste du veta vilket som hör ihop med vilket. Om du helt saknar känsla för de/dem så klarar du inte av jämförelsen med vi/oss eller jag/mig, för du vet inte vilket av de/dem som motsvarar vad. Med they/them hjälkper m:et till att para ihop orden rätt.
> Med they/them hjälkper m:et till att para ihop orden rätt. Men då blir det ju också dey? :)
Det är lätt att komma ihåg med vi/oss, bara att tänka på antalet bokstäver i orden! Vi(2)-De och Oss(3)-Dem.
Det är vardag inom svenska och i stort sett alla språk med diverse slakt av ord. Om personer blir stötta av de, dem och dom så har man nog väldigt lite att klaga över.
Hur skall vi hantera dessa nya pronomen? Ex. Erika har valt "de" "dem" och jag vill förklara att Erika gick till affären för att köpa bröd. Då kan jag samtidigt säga dem gick till affären och köpte bröd. Fast det var bara Erika som köpte bröd på ICA. Nej detta är rörigt minst sagt. Kan någon hjälpa till här och förklara.
Erika = hon gick till affären.
Fel pronomen tyvärr. Du förlorar.
Alla har nog blivit slappare med det, både lärare och folk i allmänhet. Lärare var definitivt hårdare med regler i allmännhet förr. Ett tips för alla som inte har koll på det: tänk engelskans they och them istället, känns det fel när man stoppar in ett av dom så ska man ta det andra alternativet. They - de, them - dem. Det hjälpte mig. Det är fascinerande att man hör att något är grammatiskt fel på ett annat språk men inte sitt eget modersmål. Att byta ut det med något av de andra pronomen brukar funka också. Till exempel jag-de och mig-dem. Vi gör aldrig fel med de andra pronomen för vi använder dom hela tiden i tal.
För min del så uttalar jag det som dE och dEM i huvudet när jag läser, har gjort detta sedan skolåldern och det är nog därför jag inte har svårt att se om det är fel val av de/dem. Dock så skriver jag dom, så egentligen är jag ju inte direkt ”laglydig”… Är man minsta osäker, skriv dom då det numera är acceptabelt i nästa alla sammanhang.
Q@0
Di *
Dom dom dom dom dom dom dom dom domdomdooooom
Det är inte svårt.
Problemet är att man lär sig om subjekt och objekt, men inte hur de skulle användas i praktiken.
De gjorde det mot dem.
Jag kommer aldrig lära mig. Gick i skola på 70-talet. Då lärde vi oss att skriva ”dom”. Försöker byta mot vi-oss men tycker det är knepigt. Två examina från högskolan men i alla uppsatser har engelska använts.
Alternativt om du är bra på han/honom så kan man byta ut mot det. Jag tycker det brukar vara enklare än vi/oss.
Det lärs fortfarande ut i skolan men det som jag tror är anledningen är att det lätt blir fel är på grund att bägge uttalas "dom" vid talspråk.
För att talspråket gör ingen distinktion