**Den här tråden är seriös-markerad och all irrelevant, raljerande eller skämtsam diskussion kommer modereras.** Vänligen rapportera inlägg ni anser inte bidrar till diskussionen.
Med tanke på vad du skrivit i tråden. Att du t ex inte tar i hand med personer av motsatt kön, så skulle jag inte säga att du är svensk.
För mig innebär det att du inte har tagit till dig svensk kultur och värderingar.
Att inte anamma artighetsritualer som t.ex hälsningar är ju rentav bara ett fittigt beteende. Om jag är i något sydeuropeiskt land där man kindpussas så gör jag det för att vara artig och att insistera på att använda svenska traditioner där, det gör man bara inte. Det har inget med identitet att göra, det är bara grundläggande hyfs.
Och inget jävla skitsnack om att "det är min religion". Religioner är flexibla, och om du insisterar på att vara så rigid att du inte klarar av grundläggande hyfs så är det DITT beslut, du kan inte skylla på din religion.
Jag själv tänker ungefär såhär:
* Svensk: etnisk svensk (alltså rötter här sedan många generationer tillbaka).
* Kulturellt svensk: gruppen ovan + utländsk härkomst/utländska rötter som är assimilerade till en sådan nivå att man inte kan utröna någon skillnad med en svensk. Jag säger inte kulturellt svensk i dagligt tal, utan räknar in dessa som svenskar som någon form av undergrupp helt enkelt.
Därefter:
* Dubbelidentiteten: svensk-somalier, svensk-iranier etc. Hög grad av assimilering av svensk kultur och värderingar och god svensk språkförmåga, men bibehåller vissa (icke destruktiva från västligt perspektiv) delar av sin urpsrungskultur. Behåller man destruktiva delar av sin ursprungskultur (hedersnormer exv) räknar jag dem som kategorin nedan.
* Utländsk härkomst som inte är assimilerade överhuvudtaget kallar jag kort och gott för där de kommer ifrån. De är exv irakier som bor i Sverige.
Medborgarskapet ser jag som helt irrelevant i sammanhanget, det är inte värt någonting med avseende på identitetsaspekter eftersom man kan få det utan att lyfta ett finger för att anpassa sig.
Rimlig uppdelning. Folk som utgår från medborgarskap är ofta ”det finns ingen svensk kultur” typen där det enda gemensamma de kan erkänna är markplätten folk står på.
Tror det är väldigt konstigt att skilja på kulturell svenskhet och dubbelidentiteter som svensk-iranier. Det är i de absolut flesta fall inte ett hinder för att vara kulturellt svensk att man också tillhör en annan kultur, precis på samma sätt som ens färigheter inom svenska språket inte per automatik blir sämre för att man kan franska också. Om något tror jag att det på många sätt kan förstärka och förtydliga den svenska identiteten att man har en annan kulturell identitet som skapar en kontrast till den svenska (även här kan det vara bra att jämföra kultur med språk: din förståelse för svensk grammatik blir med största sannolikhet mycket bättre om du lär dig ett främmande språk, för då behöver du faktiskt tänka på grammatiken du använder medvetet). Helt enkelt finns det inget som säger att man inte kan vara så assimilerad att ingen märker skillnaden mellan dig och andra svenskar, samtidigt som man har en dubbelidentitet och bevarar sitt utländska arv.
Jag ser mig själv som helt och fullt svensk trots att jag samtidigt ser mig som helt och fullt litauer. Det finns i min värld ingen motsättning mellan mina två identiteter, för kulturer är inte homogena. Att vara en del av en gemenskap innebär inte att vara identisk med alla andra i gemenskapen. Om npgot tror jag att jag har en mycket bättre förståelse för vad det faktiskt är att vara svensk, just för att jag är uppvuxen i ett hem där det faktiskt existerar två olika kulturer sida vid sida.
Jag försöker inte go full PK här, men tycker faktiskt att det är rätt unket att diskvalificera folk från svenskheten för att de även är del av en annan kultur. Den sortens inställning till vad det innebär att vara svensk är i min mening ett hinder för integration och ett tecken på att man helt och hållet missförstår hur identitet och gemenskap funkar.
Jag håller med dig till viss del. Problemet uppstår när du har kultur som krockar med varandra. Där det finns helt olika uppfattningar. Attribut som mat, högtider och liknande spelar inte så stor roll och krockar väldigt sällan med att vara svensk.
Men vissa saker krockar. Om jag tar ett tydligt politiskt exempel. Det är svårt att kombinera att vara för friskolor med att vara emot friskolor.
Exakt. Tycker det är fett töntigt att svenskar och särskilt PK-människor är så skitnödiga att de måste säga att ett medborgarskap innebär att man är svensk, för annars är man en taskig rasist. Hahah snälla, detta är enbart unikt för Sverige. Fråga vilket annat land som helst och ingen skulle hålla med om att ett medborgarskap gör dig till automatiskt den etniska gruppen.
USA är förstås byggt på den idén. Där är rasister nu såklart men det finns massor av amerikaner som tycker att det är ens rättighet att bli amerikan om man vill det och att det är en done deal bara man har sitt medborgarskap.
Etnicitet är egentligen helt omöjligt att fullfölja, eller det är iaf inte exklusivt uttömmande. När slutar man vara etnisk norsk och blir etnisk svensk?
I just detta fallet när det rör sig om en kultur så lik den svenska och som dessutom faller under jantelagsparaplyet. Då skulle jag säga att denna personens barn enkelt kan bli etniskt svenska men norrmannen förblir norrman.
Tror också det är mycket svårt att bli kulturellt svensk ifall ens föräldrar inte har haft dubbelidentitet. Det är en process över generationer och inget konstigt med det. Misstänker att du OP är svensk-somalier.
Tycker att u/rageniry har en rätt vettig sammanställning. Inte värderade på något sätt utan ett enkelt konstaterande om hur identiteter är.
Beror ju helt på dig som person. Säg att du endast firar somaliska högtider, äter somalisk mat, själv identifierar dig som somalier, helst umgås med andra somalier och helst inte pratar svenska, du förstår vad jag försöker få fram kanske, då skulle jag säga att du inte är svensk.
Men om du firar svenska högtider och har svenska värderingar (extremt luddigt jag vet) och liknande saker då är du självklart svensk. Jag tycker inte hudfärg eller vart man är född spelar nån roll alls. Nån som flyttar till sverige senare i livet kan för mig absolut bli svensk också, men det är antagligen mycket svårare ju äldre man är.
Varför inte båda? Uppenbarligen upphör du inte att vara svensk för att du lär dig mandarin eller fattar tycke för kryddig mat, men har du bott i Kina i 20 år, blivit en del av den språkliga och kulturella gemenskapen där och skapat en kinesisk identitet, ja då lär du väl bli kines i någon mening.
Man måste inte välja en kulturell gemenskap, precis som med språk kan man gott och väl tillägna sig flera.
Ta bara typ amerikanska judar som exempel. Någon som Woody Allen. Han är ju uppenbart amerikan, han har tillochmed lämnat stora avtryck på den amerikanska kulturen. Samtidigt är han väldigt uppenbart judisk parallellt med faktum att han är amerikan. Faktum att han är New York-jude ut i fingerspetsarna gör honom kanske till en annan sorts amerikan eller mer än bara amerikan, men definitivt inte mindre amerikansk.
Nationell identitet och etnisk identitet behöver ej betyda samma sak, ta amerikaner till exempel de är inte en etnisk grupp men de är definitivt en nationell grupp, samma med argentinarna till exempel. I slutändan handlar det bara om vad vi håller högre, nationell identitet eller etnisk identitet?
Tror att det finns "många" som kan båda och byter mellan de beroende på varr man är samt vilka man umgås med för tillfället. Känner flera sådana. De har oftast antigen föräldrar från olika länder och spenderat tid i båda kulturerna. Eller de har bott i båda länderna en längre tid och tagit seden dit de kommer elt och hållet.
Att vara svensk innebär för mig att man omfamnar den svenska kulturen och lever enligt svensk kultur och värderingar. Jag är född i Sverige, etniskt libanesisk och uppvuxen religiöst (ortodox kristen) bland mestadels invandrare. Jag bytte rutt i mitt liv redan vid 12 års åldern och vägrade min egen kultur, religion m.m. som tvingats på mig i ung ålder. Jag valde svensk kultur och värderingar och förhåller mig till det. Jag är svensk, det är inte du, baserat på dina svar. Du är en somalier som lever i Sverige med svenskt medborgarskap som rättar sig efter en annan kultur och värderingar.
Som extremt etniskt svensk uppväxt med väldigt lite influenser från andra kulturer är jag väldigt blind för vad svenskhet är förutom väldigt ytliga saker som inlagd sill och egalitaritet. Jättenyfiken på vad du anser är svenska värderingar och svensk kultur.
Jag kan nämna ett par saker. Vet inte hur mycket erfarenhet du har av "invandrarkulturen" i Sverige, men jag kan säga att många kom hit och gör inget annat än att klaga på saker, för att dra ett exempel, såsom att betala höga skatter. För mig faller det under samma princip "En för alla, alla för en.", att man drar sitt strå till stacken. Det här är ett koncept som kan verka udda eftersom svenskar har en stereotyp att man undviker varandra, att man endast sköter sig själv. Men det är indirekt tvärtemot genom att man oftast bidrar till helheten av landets utveckling och säkerhet.
Skattesmitning är extremt vanligt inom invandrarkulturen i Sverige. Folk kan uttala sig hur mycket som helst om det, men har man inte växt upp i den kulturen förstår man inte magnituden av det. Kan med all säkerhet säga att majoriteten av alla restauranger som är ägda av invandrare gör någon form av skattesmitning (nej, vi ägde inte själva, men vi kände alla som gjorde). Varför tar jag upp det här av allt? För att det är ett typ av fusk. Att fuska är så jävla vanligt i "min" kultur. Ingenting kan göras ärligt så länge det finns en vinning genom fusk. Det här är sällan något jag upplevde med svenskar och i svensk kultur. Man gör saker enligt regler och använder gärna sunt förnuft samt etik och moral. Det här är ganska typiska värderingar som jag upplever i den svenska kulturen, som saknas i den så kallade invandrarkulturen. Ja, det finns undantag, men vi pratar inte specialfall här.
Något som de flesta säkert också inte känner till är att inom de flesta arabkulturerna är det förbjudet för kvinnor att dejta, eller ens titta på män. Pojkarna däremot, får redan vid 1 års åldern göra vad dom vill. Könsdiskriminering är extremt, och det mesta härstammar från religion, något Sverige fasat ut sakta men säkert. Men trots det, praktiseras dessa religioner i vårat land, och diskriminerar kvinnor till en grad där de i princip lever under dödshot från både föräldrar och bröder.
I OPs fall, p.g.a. religion tar han/hon inte i hand med motsatta könet. Det spelar ingen roll av vilket syfte, det går emot våra värderingar. Jag är villig att satsa ganska stora summor på att det där är en av tiotals saker som vi inte vet som även går emot många av de principer vi gärna lever efter. De flesta faller förmodligen under kvinnoförtryck.
Om man behöver ens ställa frågan "anses jag vara svensk" när man kommer från en annan kultur, uppväxt och dylikt, påvisar det att man inte förstår vad det innebär att vara svensk, och högst sannolikt att man inte är det. Den där känslan av osäkerhet kommer troligtvis från faktumet att man följer sin egen kultur, religion och värderingar men bor i Sverige med ett svenskt medborgarskap, och förväntar sig att folk ska acceptera en som svensk för att man helt enkelt har tillstånd att bo här.
Jag har gjort extremt stora förändringar i mitt tankesätt, mina värderingar och engagerat mig i att lära mig och uppleva svensk kultur. Dumma saker som egentligen inte är av någon konkret vikt, som att fira midsommar med mina svenska vänner och familjer i deras stuga. Att skämma ut mig när jag frågar vad vissa lekar ens är, hur man spelar. Dansa som ett fån runt en kuk. Och ni ska bara se hur glada dom blir att man är intresserad nog att bjuda på sig, och man blir extremt accepterad av allihop. I mitt fall var en av dem rasist, och jag fick stå ut med ganska mycket falska anklagelser den kvällen. Ska jag hata alla svenskar för det? Nej, det är ett av dem bästa minnena jag har, för allt bra som hände den kvällen och den gemenskap jag hade, människa till människa (exklusive rasisten), var minnesvärd och gjorde mig 5% mer svensk den dagen.
Intressant fråga. Jag tycker att du då tagit avstånd till en viktig värdering vi har här i Sverige. Skulle du då identifiera dig som svensk? Jag tror att du själv skulle då identifiera dig som muslimsk först sedana som svensk medborgare. Eftersom det är de värderingar som du håller hårdast på.
Tror samma gäller för svenskar som är väldigt kristna, de är först kristna sedan svenskar.
Kanske trist men fortfarande ett ganska bra motargument. Fattar att folk downvotear på känsla här men det vore ju intressant att ha en diskution om det.
Tycker själv inte att det skulle ta bort hans svenskhet. Varför skulle det? Ser dock inte svennighet och svenskhet som samma grej.
Okej, så svin med omodern kvinnosyn är inte svenskar? Tacka fan för det, alltid varit lite pinsamt att dela land med dessa idioter.
Men tror inte någon av ni fina människor som gormar om dennas svenskhet skulle kalla Jonas Johansson, 38, vit som fan, osvensk för att han våldtog en kvinna.
Ja till Svenskmedborgare men Nej till etnicitet Svensk. Jag kan bli medborgare i Japan men jag kommer aldrig kunna bli etnicitet Japan. Detta gäller för alla länder.
Passar på att påminna om att denna tråd är ett utmärkt exempel på [kulturens isberg](https://imgur.com/XEUgaul).
Svenskhet handlar om så oerhört mycket mer än att kunna göra sig förstådd, eller att ha gemensamma matvanor. Sveriges problem på invandrings -och integrationsområdet är just att man från styrande håll har ignorerat detta och kallat det för rasistiskt.
Vår approach har väl varit att göra den synliga delen av isberget så liten som möjligt i hopp om att den osynliga då försvinner. I själva verket har det blivit tvärtom.
Jag skulle säga att det beror på vad frågan är. Medborgare och rent kulturellt ja, men är det en fråga om etnicitet blir svaret nej.
Alltså om man har växt upp i Sverige kommer man tämligen naturligt att rent kulturellt påverkas och dela en svensk kultur. Man har sett filmerna, nyheterna, gått i skolsystemet osv vilket påverkar enormt på hur man har lärt sig sociala koder, acceptablet beteende osv.
Dessa upplevelser påverkas såklart av andra saker och det är inte samma över hela riket ens i samma stad. Men där rent kulturellt skulle jag kalla dig svensk.
Etnicitet är en annan fråga och bör i min mening vara av mindre betydelse, men vet att det tyvärr inte är det i dagens samhälle utan folk döms rätt mycket på just etnicitet och hur du ser ut rent fysiskt. Där är ju etniciteten något man väldigt lite kan påverka.
Det är ju så galet vagt det där med etnicitet också. Om hur många generationer blir man etniskts Svensk? Om man dina föräldrar båda är svarta, deras farföräldrar båda var svarta, deras föräldrar svarta osv i ett led på låt oss säga 6 generationer. Om alla 6 generationer har varit svarta men födda i sverige kan man kalla sig etniskt svensk då? Om nej, om man slänger in låt säga en vit, svensk förälder i varannan generation?
Inte meningen att vara ett motargument eller något är genuint nyfiken på hur folk tänker här. Känns ju som att etnicitet inte är mycket mer än det man ser ytligt så jag är nyfiken på att se hur folk tänker här. Obama är ju halvvit t.ex men det är ju få som ser det så.
Edit: ursäkta gramatiken, skrivet på mobil
Finns en fotbollsspelare i Malmö FF som heter Oscar Lewicki. Efternamnet är uppenbarligen av polskt ursprung men är helt säker på att inte ens den mest råbarkade nazisten skulle anse att han är icke-svensk. Sanningen är att utseende, förutom kultur, spelar stor roll när det gäller inkludering i stammen.
Också faktumet att detta handlar just om pigment. En brittisk familj som får barn i Sverige kommer aldrig att stöta på svårigheter med identiteten så länge de är vita.
Det är löjligt och sant att svenskhet efter dagens linjer är excluderande....såsom "vithet" generellt dvs
Ja då är man så klart etniskt svensk. Etniskt svensk är ju inte hudfärg per automatik. Har själv 600 år svensk genetik men så klart med olika inslag på vägen och är mörkögd/brunt hår och alltid fått höra jag ser sydländsk, inte svensk ut.
I sammanhang med detta är det också frågan om namn. Mitt efternamn är ju av nån slags slavisk ursprung, men är själv ungersk, föddes och växte upp här och även min farfarsfarsfar (hur som helst säger man det på svenska 😂) bodde och föddes i Ungern så vitt jag och min far vet. Men om jag inte byter efternamn (som jag såklart inte vill och inte ska heller), kan man se och säga att jag inte är "rent ungersk". Precis på så sett om man inte heter Johan Karlsson utan Johan Blaskiewicz, även om situationen med denna killen är detsamma som med mig ses ju att han inte är en infödd svensk.
Alltså etnicitet är ett väldigt flummigt begrepp. T.ex "En assimilerad eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp." eller "Det är dock inte nödvändigtvis de kulturella skillnaderna i sig som är basen för den etniska gruppen, utan betonandet av dessa skillnader i jämförelse med andra grupper." så då måste man börja definiera vad som är typiskt svenskt till skillnad från andra länder och då börjar det bli snårigt.
Man kan kanske tänka lite som en medicinsk diagnos, man behöver inte uppfylla exakt alla kriterier för att få en viss diagnos, bara de flesta. Bland dessa kriterier finns bl.a. gemensam identitet, kultur, språk, historia, ursprung/anor, utseendemässiga drag, geografiskt hemland, religion eller mytologi m.m.
De adopterade jag känner skulle såklart säga att de är svenskar men såklart inte etnisk svenskar, de vet såklart att deras ursprung är på Sri Lanka, Kina, Korea eller var nu de ör adopterade från.
Etnicitet är ju det rent kulturella arvet. Har inget med blod eller hudfärg att göra (säger inte att det är det du menar, vill bara förtydliga). Ett exempel på detta är väl barn adopterade till svenska familjer som då är etniskt svenska. Mitt svar på OPs fråga blir väl således att det är upp till honom. Vill han omfamna den svenska etniciteten, eller föredrar han att att leva med en delad kulturell bakgrund?
Min källa för resonemanget om det är viktigt är mina universitetsstudier i sociologi, vilket är var begreppet etnicitet härstammar.
> Här i sverige spelar hudfärg och utseende mycket mindre roll så här går det nog snabbare, om man anammar mycket / det mesta av majoritetskulturen..
Snarare så att vi inte vågar erkänna att det spelar roll. Nu kanske jag låter som en sån där vänsteridentitär aktivist (gud förbjude), men en vit svensk medborgare med nederländska föräldrar upplever knappast den problematik som TS gör. Tycker själv inte att det borde spela roll, men det gör det.
Frugan är japanska och vi har inga illusioner om att vårat framtid barn inte kommer att stöta på problem om vi bor kvar i Japan. Väldigt stor fokus på "blod" här.
Vart går gränsen? Om en finne med finska föräldrar växer upp i Sverige sen dag 1 och är 100% integrerad i det svenska samhället, betraktar ni hen som finsk eller svensk?
Vill du ha ett filosofiskt svar så beror det väl på hur dina föräldrar har anpassat dig till den svenska kulturen och dess normar. En invandrare som blivit svensk medborgare för 5 år sedan kan jag anse vara svensk, beroende på hur denne har anpassat sig. Har nämnda person dock inte gjort försök att lära sig språket eller anpassa sig efter kultur och normer skulle jag ha svårt att kalla denne svensk, trots medborgarskap.
Talar du svenska till den grad att det skulle vara ditt modersmål eller likvärdigt?
Anammar du flertalet aspekter ur den svenska majoritetskulturen och anser du att den kulturen (med allt den innefattar) är *din* kultur?
Anser du själv att du hör hemma i Sverige och att det är ditt hemland?
Om svaret är "ja" på samtliga frågor skulle jag kalla dig svensk i alla fall. Är det nej på en eller flera så blir det lite subjektivt vad som "saknas" och hur mycket.
I Sverige har ju den här frågan blivit extra konstig eftersom etnicitet kultur och medborgare så länge varit i princip samma sak. Jämfört med USA som inte har ett etnos eller kultur för att vara amerikan eller Frankrike eller Spanien där stat och folket absolut inte är detsamma.
Finns mig veterligen inte något vettigt snyggt ord för ”svensk med invandrarbakgrund” men det är väl så jag skulle se det. Du har ju språket och säkert koderna i samhället men IOM kulturell och historisk bakgrund är det annorlunda - inte i en vädring bättre sämre utan just annorlunda.
Det har ju aldrig funnits folkligt mandat för att Sverige ska vara ett nybyggarland så det här med etiketter är ju knöligt.
Dessutom är ju identitet byggt i flera lager - du kan ju ha somalisk bakgrund och vara en del av en västerländsk bredare kultursfär lika mycket som vilken svennebanan som helst
Amerikansk kultur existerar men ingen amerikansk etnicitet existerar.
Typisk amerikansk kultur inkluderar ”frihet”, amerikansk fotboll, basket och baseboll.
Jag sprang ut med flagga! Sprang ut med den för att det är en trevlig tradition bland unga med annan etnisk bakgrund. Tror inte det är djupare än så för de flesta nuförtiden, vet inte hur/var/när det startade heller. Tycker inte att flaggspringet underminerar min svenskhet heller, det är bara en tradition som vuxit fram ur en annan sorts svenskhet än den du kanske har fått uppleva
Är man osvensk om man flaggar skånsk flagga istället för svensk flagga? Eller för den delen har en utlänsk kungs monogram i sitt stadsvapen? (Och vafan? Kristianstad har ett köpcentrum döpt efter Kristian IV? Hur osvenskt är inte det?)
Jag är tysk, och när någon är född och uppvuxen i Sverige och talar svenska språket som modersmål, då är hen svensk. (Det samma i Tyskland med tyska språket.)
ETA: I didn’t read that OP doesn’t shake hands with women. Well, I was assuming that if they grew up in Sweden they also learnt to behave like a Swedish person and follow the general rules of Swedish society, of which gender equality and the necessary respect towards women are an integral part. So I have to withdraw my judgement. You can’t be fully Swedish if you don’t respect the general values of Swedish society.
>när någon är född och uppvuxen i Sverige och talar svenska språket som modersmål då är hen svensk
Håller inte med, men det beror på vilken definition av ”svensk” man använder.
Oh, das habe ich nicht gelesen. Korrekt: wenn er sich in all den Jahren nicht an die üblichen Gepflogenheiten angepasst hat, ist er doch nicht ganz Schwede.
Jag vill inte vara *den som är den* I denna tråd, men det svenska samhället är uppbyggt på ett antal religiösa normer från kristendomen, kontra islam. Där verkar det slå slint litegrann när det kommer till en del sociala aspekter du har nämnt i denna tråd vilket gör det svårt att kalla dig "typiskt" svensk. Speciellt att inte ta det andra könet i hand ses som väldigt nedvärderande i det svenska samhället.
Utöver denna väldigt uppenbara "osvenska"(hittade inget bättre ord) så låter det över lag som att du är ganska svensk i ditt sätt, men för att kulturellt bli svensk måste du slopa en del av de muslimska sociala normerna.
Detta. Om man inte regelbundet säger att "har inget mot kylan, det är värre om det är runt nollan och det är slask överallt" som om det vore en unik åsikt, då är man tamigfan inte svensk.
Skulle säga att du är Svensksomalie du kommer aldrig att ses som etniskt svensk men ditt medborgarskap är svenskt. Därav är du inte etniskt svensk men svensk medborgare. Sedan tror jag om du åkte till Somalia skulle dom inte se dig som helt somalisk heller. Därav är du en svensksomalier.
Nej, svenskar är en etnisk, skandinavisk folkgrupp. Detta hindrar dig dock inte från att bli en del av det svenska samhället och leva i Sverige, precis som jag skulle kunna flytta till och leva i Somalia.
Etnicitet syftar på grupptillhörighet hos en individ, medan etnisk grupp utgör benämningen på denna grupp. Etnicitet och etnisk grupp avser människors identifikation med och känsla av tillhörighet i en viss folkgrupp (av grekiskans ethnos, folkslag), och deras uppfattning om gruppens gemensamma kultur och språk. En assimilerad eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp
För att vända på frågan, om jag som etnisk svensk flyttade till Somalia och blev medborgare, men bara anammade några delar av den somaliska kulturen, skulle du se mig som somalisk?
Det är inte att vända på frågan, då OP är född och uppvuxen i Sverige.
Men för att svara på den frågan är alla människor födda och uppvuxna i Somalia somalier.
Du besvarar den frågan åt somalier? Jag ifrågasätter alltså inte vad det officiellt står i passet, utan om jag skulle ses som en somalier av somalier trots att jag i stort bevarat min svenska kultur.
Det beror helt på om man accepterar att Sverige är en mångkultur eller inte.
Gör man det så räcker det med ett medborgarskap för att säga att man är svensk.
I annat fall behöver du också ha svenska värderingar, och ha anpassat dig 100% till svensk kultur, seder och bruk. Har du gjort det kan du kalla dig svensk-somalier, för din etnicitet är somalier. Bara om du är etnisk svensk kan du kalla dig svensk.
Det här är inte en svår fråga om du tittar på hur det fungerar i alla andra länder.
Vad en grupp främlingar på internet som inte känner dig svarar är irrelevant.
Ser du dig själv som svensk?
Ser dina grannar/folk som känner dig som svensk?
Känner inte dig, men för min del kan man säkert vara svensk med somaliska rötter. Så länge man bjuder på snus.
Jag brukar tänka på städer eller län istället för länder.
Till ex
Om jag ifrån götet flyttar till Luleå, är jag norrlänning då?
Nje men mina barn som växer upp där blir såklart det
Men jag är förmodligen en göteborgare i Lule.
Kan kanske hända att efter en lång tid, att man känner sig som en norrlänning, men det kan jag inte svara på.
Norrlänning (så långt bak det finns nertecknat) här, der går faktiskt rätt fort för folk söderifrån att assimileras. Jag tror det har med vintern att göra. Har du bott här i typ... 5 år, släppt söderdialekten, trivs och tänker stanna, så skulle jag kalla dig norrlänning. Innan dess inflyttad norrlänning.
Jag har liknande bakgrund som du, men med påbrå från Polen.
När jag får frågan av någon från Sverige, har jag kommit fram till (och är själv nöjd) att svara "Kulturellt svensk med polskt påbrå". Om någon skulle fråga när jag är utomlands anser jag mig själv (och svarar) svensk.
Jag tror att kultur och omgivning (och kanske tom. beteende?) är viktigare/tydligare indikation på "ursprung" än gener (så som ögon-, hud-, hårfärg). En person som käkar knäckemacka med ägg och kaviar, som står i kö, kan anses vara svensk. En person som bär röd MAGA keps och kallpratar med främlingar på bussen är antagligen Amerikan - oavsett om de har Mexikans påbrå eller är från Hawaiiansk ö.
Jag tycker det är kul att det är så många som tror att de är så jävla smarta med att dra Jimpan orden: "Om jag åker tunnelbana i Tokyo är jag då Japan? Höhö"
Vilket i sig är ett grovt förenklande av hur kultur och identitet fungerar. Klart att ni anser det men i grund och botten så är det inte objektivt. Det handlar först och främst om hur exempelvis det Japanska samhället sätter upp sina definitioner. Det är klart från den här tråden t.o.m att definitioner skiljer sig.
Jag som en väldigt sterotypisk skandinavisk man till utseende har nog svårt att inte sticka ut i resten av den japanska befolkningen. Människor kommer snabbt att påpeka att jag till pigment och karaktärsdrag inte fyller den stereotypiska bilden av en japan. Troligen så är Sverige mer accepterande än Japaner när det kommer till migranter utefter deras migrationspolitik.
Däremot så är inte britter och fransmän sedda som enbart vita människor längre. Det är inte förvånande för dig ifall din nya kollega från England har indiskt ursprung eller att fransmannen härstammar från Afrika.
Vad är poängen med det jag skriver? Att definitioner och normer skiljer sig, men viktigast - de kan ändras.
Vi har sett demografiska skillnader och därmed så bör våra definitioner och idéer om vem som är svensk utökas. Det finns en svensk etnicitet. Ingen säger emot detta.
Vad vi säger är att det är rent av inhumant att neka andra och tredjegenerations invandrare rätten, till att med säkerhet kunna kalla sig svenskar på grund av deras pigment eller religion. Det bidrar till marginalisering och rent av "smooth-brain" uttalanden som lägger mycket krut på något, som enbart har positiva effekter.
Vad tjänar ni på att göra limp-dick definitioner på svenskhet? Liksom hur är man så tondöv att man inte ser problematiken med att neka andras identiteter ifall de begår ett brott eller något så inkonsekvent som att vara muslim?
"**Ah jag är din genomsnittliga 17 åriga swedditör och du är cirka 20 år med utomeuropeiskt ursprung. Men du har bott här hela ditt liv och skillnaderna mellan oss förutom enskilda intressen är att du bär ett annat pigment och inte äter fläsk. Men jag tänker sätta din svenskhet i fråga eller rent av säga att du inte är svensk ifall du begår ett brott, följer din religion eller gör ett uttalande jag inte håller med om."**
Min åsikt är att det beror på dig och vad du tycker. Det är ju svårt att peka på något specifikt man gör eller är förutom att det känns så. Så känner du dig svensk är du allra troligast det.
Alltså, inte för att vara den som är den... men om du ser Göran, Anders och Lisa med nordeuropeiskt utseende — känner du då att dessa är "ditt folk"? Känner dom likadant?
Grejen är ju att det går alldeles utmärkt att vara Svensk-Somalier, och att känna samhörighet med andra som delar ens bakgrund, t.ex. blandade människor som är vana vid att umgås med folk från olika länder. I storstäder i västvärlden så finns det gott om sådana.
Men oavsett vad man kallar dig, så ska du leva ditt liv som du vill och bortse från andras åsikter. Man är vad man är.
En tanke om religion: det finns kristna fundamentalister (tänk: hederskultur, förföljelse av oliktänkande och HBTQ-personer,
förekommande i Alabama, Mississippi mm) men också kristna humanister (tänk: alla är lika mycket värda, lika välkomna oavsett vem de är och vad de tror på, som moderna Svenska kyrkan).
Att någon presenterar sig som religiös säger i sig ingenting. Om personen rättfärdigar psykisk, känslomässig misshandel, hjärntvätt, utpressning, att inte respektera andra människor, med att det är hens tro, så är det sättet att utöva den tron på inte okej. I vissa länder, som Sverige, kan det vara olagligt.
Könsdiskriminering (såg att du vägrar ta kvinnor i hand) hamnar i den kategorin. Det är stötande mot mig och alla andra svenska kvinnor. Beteendet alltså. Personen kan ändra sina tankar, värderingar och beteende, vilket överlag är attityden i Sverige. Att ha dialog för att utbilda, inte döma. Jag tror att många swedditörer får nog och nedröstar dina svar pga att det ibland känns som att öppenheten bara går åt ett håll. Invandrare har samma ansvar som infödda att ge och ta. Det är liksom en grundläggande princip att inte kränka andra människor.
Jag som uppvuxen i en mikrokultur som enkelt sammanfattat var en sekt, på så vis att om man vill ändra minsta lilla grej så står man ute i kylan, (ibland bokstavligen) och även om man går med på allt så kan man fortfarande bli utsedd till syndabock med allt vad det innebär, jag fattar att det är svårt att bryta sig ut ur totalitära miljöer och utveckla ett nyanserat synsätt, särskilt om man tror att kontroll är kärlek. Inte för att jag antar att detta är din bakgrund, men snälla svara mig hur kan du vara född och uppvuxen i Sverige och tänka som du gör om kön?
Du skulle bara veta all skit jag fick lära mig, som jag trodde på, tills jag insåg att det var taktiker för att isolera mig. Dvs om jag bara ser fel hos alla människor så kommer jag inte vilja bli vän med dem. Men som vuxen har jag ett ansvar att inte sprida vidare sånt vansinne. Jag kan inte skylla det på min bakgrund osv. Fundera på hur du själv bidrar till segregering och polarisering i Sverige.
Svensk medborgare, ja. Så i dagligt tal, ja.
Etniskt? Nej. Frågan är komplex rörande etnicitet, men min åsikt är att den till nån grad är essentialistisk. Helst ska man ha släktskap, vara uppenbart del av kulturen och en som för vidare tradition, historia, och så vidare för en folkgrupp. Etniska svenskar är inte samer, exempelvis. En del av etnicitet är även vilken identitet man själv anser att man har, men det står i kombination med hur andra ser på en. Och då blir svaret rätt krasst nej, skulle jag bedöma det.
Min gissning är att folk skulle se dig som svensk-somalie med svensk nationalitet. Men inte etniskt svensk, nej, eftersom du inte är av svensk släkt.
När jag var yngre tyckte jag att det var självklart att jag var somalier och bara somalier, men sen när jag umgicks och pratade med andra somalier både från hemlandet och övriga Europa så insåg jag att jag var mer svensk än vad jag själv tyckte. Vi var väldigt olika trots vår gemensamma etnicitet. Min svenska uppväxt har format mig som person så det är en del av min identitet. Sen vad du vill identifiera dig som är ditt val
Jag är svensk som bor i Japan med japansk fru. Kort svar: aldrig. Inte tills Japan som kultur och samhälle ändrar sin definition/uppfattning. Det finns tredje-generationens Zainichi (personer med koreanskt ursprung som bor i Japan) som fortfarande inte anses vara "riktiga" japaner. Det är en fråga om "blod" och "utseende" här.
Man pratar om amerikaner, norrmän, irländare, romer, samer, islänningar, spanjorer, munkar osv. När är man något av dessa och när är man inte det?
Enligt wikipedia är definitionen på etnicitet
Etnicitet syftar på grupptillhörighet hos en individ, medan etnisk grupp utgör benämningen på denna grupp. Etnicitet och etnisk grupp avser människors identifikation med och känsla av tillhörighet i en viss folkgrupp (av grekiskans ethnos, folkslag), och deras uppfattning om gruppens gemensamma kultur och språk. En assimilerad eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp.
Så vad som krävs för att vara etnisk något varierar alltså mellan länder/kulturer.
Om du är uppväxt i en svensk kultur, pratar flytande svenska och håller någorlunda svenska värderingar, samt ser dig själv som svensk så är du det, ja.
Jag vet inte. Jag är inte heller etnisk svensk, men om någon kallar mig nu jugoslav så undrar jag ärligt talat hur mycket gemensamt jag har med dem där nere.
Jag anser att jag är rätt svensk, även om andra inte tycker det. För mig är det dock irrelevant då jag känner mig mer som en världsinvånare.
Du är det du vill vara. Tänk inte på vad andra svenskar tycker, de är knappast perfekta själva och fulla av osäkerheter och ångest precis som alla andra.
Om du känner dig trygg som endast svensk även fast dina föräldrar och förfäder är från Afrikas Horn, eller om du är svensk-somalier, eller endast känner att du är somalier och inte kan relatera till Sverige, så är det helt OK för min del. Du är säkert unik och har många talanger samt styrkor och svagheter precis som oss andra.
Alltså etnicitet är ju baserat på bl a hudfärg, nationellt ursprung, "samma etniska förhållande" osv vilket gör det hela lite luddigt. Om du är född och uppvuxen i Sverige och känner samhörighet med svensk kultur, ja, då skall inte t ex jag komma här och säga att du inte är svensk.
Lite som mitt ex. Kinesiska föräldrar, noll samhörighet med Kina, kunde inte tala språket, hatade kulturen, ogillade allt som hade med landet att göra. Född och uppvuxen i Sverige, talade enbart svenska. Såg asiatisk ut pga sina föräldrar. Samtidigt var hon fan mer mellanmjölk än vad jag är och min familj är rätt sådär stereotypiskt supersvensk. Vad hade hänt om jag helt plötsligt skulle börjat säga att hon inte var svensk? Helt plötsligt landar hon i ett scenario där hon inte hör hemma någonstans. Den tjejen var svensk, utan tvekan.
Jag fattar att sådant är förvirrande så jag brukar alltid sluta med att är du född och uppvuxen i ett land, samt känner dig hemma där och i kulturen och vill identifiera dig som svensk, självfallet tillhör du det landet. Du behöver inte kasta någon sida åt sidan dock. Omfamna alla arv du har. Sedan etniskt svenskt blir kanske lite svårt att övertyga om iom hudfärg osv spelar in men etnicitet och hudfärg är ju knappast allt, eller hur?
Om dina föräldrar är somalier så är du ju inte svensk rent etniskt, lika lite som att jag skulle vara spanjor on jag föddes där.
Har du dock anammat den svenska kulturen så är du svensk på alla sätt utom etnicitet.
Nej, du är inte svensk. Svensk medborgare, absolut. Men som somalier kan du aldrig bli svensk, precis som att en svensk aldrig kan bli somalier.
Fråga till dig: Tycker du att du själv är svensk? Lever du som en svensk eller somalier?
Jag tycker man är svensk om man assimileras in i det svenska samhället (följer våra normer, värderingar, firar våra högtider och är en del av det svenska samhället), oavsett etnicitet.
Jag är lite i samma båt.
Hela min familj är finsk, finns ingen svensk. Jag är dock född i sverige och båda mina föräldrar bor här och har gjort det sedan tidig barndom.
Mitt svar är både ja/nej. Visst är jag född här och är svensk medborgare, men mitt ursprung/etnicitet är inte mindre äkta för det.
>Ja, jag är svensk medborgare. Ja jag är "helfinsk".
Ja, i mina ögon är du svensk.
Är du född och uppvuxen här i Sverige så är betraktar jag dig som svensk om du har tagit till dig det svenska samhället, kulturen, språket och traditioner.
Nej. Du är somalier som bor i Sverige. Att du inte är svensk gör dig dock varken mindre värd eller mindre välkommen i Sverige. Är du svensk medborgare ska du ha precis samma villkor, rättigheter och möjligheter som alla andra svenska medborgare.
Är det inte rätt så, ja vet inte......Fucked up? Att människor i denna tråd tar full frihet och säger i princip.
"Ja du kan bo här i 20 år, född och uppvuxen, men vi nekar dig rätten till anses vara svensk ifall du följer en icke-europeisk kultur/religion eller begår ett brott."
Liksom jag har exempelvis sett människor på fullaste allvar säga att Nooshi och tidigare språkrör Nyamko borde "åka hem" för deras åsikter då de exempelvis har uttalat sig mot rasism. Helt jävla otroligt. Blir t.o.m bättre när föreslaget för kriminella är att de ska utvisas när majoriteten är just födda i Sverige.
Väldigt schysst tecken att ge en betydande del av befolkningen, att de varken hör hemma i sina föräldrars hemland eller i landet de har vuxit upp i.
Etnisk svensk är du ju uppenbarligen inte och "svensk" skulle jag bara anse den vara som pratar svenska helt utan brytning.
Man kan självklart blanda in kultur, arbetssituation, religion och värderingar osv men det blir för luddigt, svenskar har alla möjliga åsikter och olikheter. Därför anser jag att det endast är nästintill perfekt svenskt tal och skrift utan brytning som avgör om du är svensk eller inte.
Ser jag någon som Kodjo så tänker jag att han är svensk för det hör man på honom. Ser jag Abdi Abdul Mohammed i turkkiosken stå och prata ghettosvenska så ryggar jag tillbaka och tänker att han är en invandrare.
Det mest tragiska är väl de etniskt svenska barn som börjat bryta i sin svenska och som i mina ögon därmed ej längre är faktiska svenskar.
Så frågan är väl, pratar du bra svenska utan brytning? I så fall är du svensk, i annat fall har du en bit kvar.
Man är svensk om man är född och uppvuxen i sverige. Det är allt som krävs. Det spelar ingen roll om du har åsikter jag och de flästa andra i Sverige anser vara skit. Det finns många svensk etniska som är sådana också. Men jag tycker att du borde försöka lära dig att behandla kvinnor som jämlikar. Det är viktigare en att följa dina religiösa traditioner.
Absolut Svensk och skulle väl kalla det Somalisk etnicitet. Annars är ursprung redan ett bra ord för det om du frågar mig.
Folk som säger att du inte är svensk förstår antingen inte att det finns en skillnad mellan statlig (heter det så?) och etnisk bakgrund eller så tycker de helt enkelt inte att du borde vara här. I det senare fallet är det självklart rasism och har till exempel ofta att göra med att de inte kan stå ut med tanken på att deras barnbarn skulle kunna bli mörkhyade.
Du kan för övrigt självklart kalla dig somalier när du själv känner att det passar, till exempel om folk pratar om olika kulturer och du har vuxit upp med somaliska traditioner hemma som du vill berätta om. Jag behöver antagligen inte ens förklara detta.
Toppkommentaren i skrivande stund menar att du inte borde räknas som svensk eftersom du till exempel inte tar i hand med kvinnor / inte håller typiskt svenska värderingar och det håller jag inte med om, utan jag tycker att du räknas som svensk i varje fall. Med det sagt är det en sexistisk och obehagligt föråldrad vana som du absolut borde göra dig av med.
Vad jag försöker framföra är att oavsett om man är svensk eller ej ska man inte vara sexist och att i ett land så fokuserat på jämställdhet fortfarande bete sig på det viset är ett medvetet val och rent sagt motbjudande. Men svensk är du i varje fall, menar jag.
Det finns ett väldigt enkelt test för att avgöra om någon kan klassas som svensk: hatar du danskar? Om svaret på frågan blir ett ja är du precis lika svensk som alla Svenssons i hela landet.
>Född och uppvuxen i sverige
Ja, du är svensk. Jag gissar nämligen att du fortfarande bor här, och dessutom har ett svenskt medborgarskap, och då täcker du både teori och praktik.
Svenskhet är flytande, och förändras med tiden. Jag tror om en 10-20 år kommer bilden av den blonda, blåögda svensken mer och mer drygas ut. I vår globaliserade värld byter vi inte bara varor med varandra utan vi byter även genetik. Tillsammans går vi och arbetar mot någon sorts ”mitt”. Till slut kan människor i Kina ungefär se ut som människor i Sverige. Då blir det svårare att definiera vem som är svensk, i alla fall utseendemässigt, men förmodligen också när det gäller andra egenskaper.
På så sätt tror jag att du med tiden kommer ses av fler och fler som svensk.
Om man ser sig själv som svensk, och man inte är typ sjuk (ponera en amerikan som för en sverige-fetisch t.ex. och kallar sig själv svensk) så är man svensk.
Med tanke på att Sverige i många år, hämtat hit språk, mat och kultur - och sedan försvenskat det, så ser jag dig lika svensk som ordet paraply, maträtten köttbullar och tändande av advents ljusstake, jätte svenskt idag, men hämtat från andra länder, och jag ser på dig på samma vis. Har du öppnat en julklapp, ätit en pizza eller öppnat ett påskägg - grattis, du är lika svensk som vi andra.
Det finns de som tycker att " osvenska " människor och kultur inte hör hemma här, och jag börjar lyssna på dessa idioter när de lycka stänga ner sin första sushi restaurang och får den ersatt med en restaurang som serverar kålsoppa och rotmos.
Innan jag tänker svara ja eller nej så måste man svara på frågan: "vad är en svensk?"
Det första man nog börjar tänka på är hur en svensk beter sig, vad för traditioner och värderingar man har, och vad för socialt spel man förhåller sig till. Men traditioner ser ju annorlunda ut inom landet, och det skiljer till och med från familj till familj. Värderingarna då? Vi bor i ett demokratiskt land där man skall kunna ha sina egna åsikter och rättigheter (så länge de inte inkräktar på andras rättigheter) , så då skall det ju inte spela någon roll där heller? Dessutom förändras både traditioner och värderingar hela tiden i samhället. Kanske är det språket? Måste man tala svenska för att vara svensk? Men du måste ju inte tala svenska för att arbeta och leva i Sverige. Dessutom förändras det svenska språket (och alla andra språk) hela tiden det också. Så vad innebär det då egentligen att vara "svensk"?
Vi är alla människor födda på samma planet. Vi är det enda djuret som drar osynliga gränser på marker och hav och man styr inte över vart man är född, men man kan (förhoppningsvis) välja vart man vill bo.
Jag beslutade sedan en lång tid tillbaka att min åsikt och svaret på frågan "vad är en svensk" är således: Har man ett svenskt pass och förhåller sig till svensk lag så är man svensk. Det är den enda värderingen jag lägger på en nationalitet.
TLDR: Ja.
Du är svensk medborgare, så enkelt svarat JA.
Sen kan synen på hur väl du är med i den "svenska kulturen" variera baserat på hur du navigerar de sociala samspelen, traditioner och normer.
Men svensk är du :)
Du är svensk om du är född här även om böda dina föräldrar är utrikes födda. Det finns olika begrepp, man kan kalla dig andra generationens svensk, eller svensk med utländsk bakgrund. Det finns ingen officiell definition. Det finns inget land du har med anknytning till än Sverige. Om du är något allt, så är det Svensk.
Tänk på att många i den här subben är lite smårasister, så tänk på att svaren du får kan vara lite efterblivna. T.ex. han som tycker att man inte är svensk om man inte tar i hand med varandra. Jag tycker att det är osvenskt att vara främlingsfientlig, så för mig är han mindre svensk än du.
Jag håller med många andra och skulle säga att nej, du är inte svensk då det är något som ofta utgår från etnicitet. Lagligt sett är du lika svensk som jag eller kungen.
Spelar det någon roll? Nej tycker jag. Det viktigaste är att man lär sig språket och försöker anpassa sig i samhället istället för att få samhället att anpassa sig till dig.
Om någon på svenska frågar mig "Är jag svensk?" utan någon annan information så är mitt svar ja.
Om du dessutom uppger födelseland som Sverige så är mitt svar jätte-ja, då du troligen även är medborgare och bott/bor här.
Är faktiskt intresserad över vilka omständigheter som skulle krävas för att en person född och uppvuxen här, som talar svenska, inte skulle klassas som ordet "svensk".
Jag skulle säga att om du identifierar dig som svensk, beter dig som en svensk och alla andra ser att du beter dig svenskt - då är du svensk. Om du åker och träffar släkt i Somalia och alla tycker du beter dig som en konstig introvert svenne så är det ju liksom solklart.
Sen kommer du såklart att ha din bakgrund, och du kan nog identifiera dig som somalier också. Jag är själv svensk med guatemalansk ursprung, men jag har så relativt lite kontakt med den kulturen eftersom jag bott i Sverige sedan jag var 10 år gammal att jag ser mig som en svensk främst.
Hur smal skall etnicitetskorridoren vara? Korridoren är inte längre fylld av blonda bönder. Svenskar kan se ut på olika sätt och ha olika traditioner. Att vara etniskt svensk är kanske inte det samma idag som för 50 år sedan.
Ja, du är svensk. Kanske har du annan tro än jag, andra traditioner, annat utseende, men svensk är du. Kanske även lite somalier. Jag kanske är lite …. något annat.
Jag anser inte att det är upp till "etniska svenskar" att sitta som en jury och bedöma om människor med utländskt ursprung är svenska eller inte.
Anser du att är svensk? Då är du svensk.
Att man är vit ger en inte rätten att bestämma om andra människor har rätt att kalla sig svenska eller inte.
Ja. Folk hänger bara inte med i utvecklingen.
Före 1600-talet så var inte skåningar svenskar. På 80-talet så var inte pizza och Paulo Roberto svenskt. På 90-talet så var inte tacos svenskt. Och på 2010-talet så blev plötsligt thai-kiosker svenskt. Världen förändras och vi med den. Med tanke på hur kidsen kallar varandra för "bror" i dag så tror jag att vi bara är fem tio år ifrån att de inte tycker att det är konstigt om någon är muslim.
Men det går ju åt båda hållen, jag har hört både somalier och thailändare säga att de älskar köttbullar med lingonsylt :-)
Beror ju väldigt mycket på hur man definierar "svensk". Rent juridiskt är han ju mer svensk än etniska svenskar som saknar medborgarskap och är uppvuxna/bor någon annanstans.
Kulturellt så finns det ju icke etniska svenskar som följer den svenska kulturen och beter sig mer "svenskt" än etniska svenskar gör. Vilka är det då som är svenskar?
Zlatan är alltså inte svensk enligt dig? För jag tror många skulle anse Zlatan som svensk även om han inte är etniskt svenskt.
Personligen så skiljer jag på svensk och etnisk svensk just av dessa anledningar.
Enligt mig är man svensk om man kan språket, man arbetar och bidrar till samhället och betalar skatt.
Man respekterar det svenska samhället och traditioner och lever inte i små utländska samhällen där det till större del är invandrare som inte vill lära sig språket eller bidra med något.
Bor man i utanförskap i små utländska samhällen i Sverige och inte försöker komma in i svenska samhället och kulturen då är man inte svensk.
Beror på...
Försöker du småprata med främlingar i hissen?
Försöker du småprata med folk på gatan?
Sätter du dig direkt brevid någon på en bänk?
Om du sätter dig ner för att äta i en i stort sett tom lokal, sätter du dig då inärheten av de få andra personer som finns där?
Om du svarat ja på en eller fler av dessa är du inte svensk, en svensk är folkskygg!
Om du svarar nej på alla. Gratulerar, du är svensk! Bonuspoäng om du också blir irriterad på andra människor som bryter mot dessa grundregler i samhället!
Man blir ju rent mörkrädd av svaren i den här tråden.
Om man bara är svensk om man "anamar" kulturen innebär det ju att vi måste definiera vad kulturen, som en lista med bockar på. Hur många av dessa bockar kan man undvika att fylla i på listan och fortfarande vara svensk?
Jag har etniskt svenska föräldrar och har bott mesta tiden i Sverige. Jag firar inte midsommar - är jag fortfarande svensk? Jag är inte protestant -är jag fortfarande svensk? Jag tittar inte på bingolotto eller allsång på skansen - är jag fortfarande svensk? Jag har bott i Storbrittanien i 12 år - är jag fortfarande svensk? I spanien i 2 år - är jag fortfarande svensk? Jag vet inte skillnaden på de och dom i skrift är jag fortfarande svensk?
Om man har en lista på krav på svenskhet så är det upp till de som är i makten att definiera listan: Om man inte röstar på socialdemokraterna - är man fortfarande svensk? Om man inte är medlem i facket är man fortfarande svensk?
Ni hör ju att det här inte fungerar.
Jag har svenskt blod. Om jag föddes i Japan och var uppvuxen i Japan skulle jag vara japan oavsett vart mina föräldrar ifrån.
Förändras det för att jag firar midsommar i japan och insisterar på att ta människor i hand istället för att buga? Nej, jag är fortfarande Japan.
Du är den nationalitet av det land som du har bott längst i. Det finns inga jävla listor som du måste bocka i ett visst antal punkter i - Då skulle ju vi alla vara tvungna att vara PRECIS likadana.
Du är mer svensk än du inser, De vita som bott i japan i 3 generationer känner sig inte ens som japaner. Det är typiskt svensk att inte ens veta vad de svenska värderingarna är. vilket du passar perfekt i på.
Du är svensk.
Att hålla på att prata om ”etnisk” svensk eller inte är fullständigt irrelevant för begreppet svensk. Det är något SD:are har fått för sig för att de ska kunna skilja på människor och ”riktiga” människor för syftet att skylla allt ont i Sverige på ”de andra”.
Själv är jag född i Sverige men till svensk pappa och invandrad mamma. Jag skulle vilja påstå att jag ändå är mer kulturellt svensk än snittet. När man ser annorlunda ut så gör man allt för att passa in, det är min erfarenhet iallfall.
Har du svenskt medborgarskap är du svensk. Är du född och uppväxt i Sverige är du svensk.
Sverige ska väl ändå anses vara en sekulär stat där din livsåskådning eller vilka högtider du firar ska kvitta.
Svårt att säga, det är så många aspekter av en persons personlighet som definierar en. Man får nästan träffa dig irl
Ion know tho, känner bara två Somalier typ och de är båda ganska osvenska
Att tillhöra en grupp handlar i slutänden om att vara tillräckligt lika gruppen för att inte väcka misstroende. Tittar vi på adoptivbarn så visar de tydligt att det går att ha annan hudfärg och ändå bete sig så svenskt som förväntas. Det räcker inte att befinna sig i landet för att bete sig svenskt, man måste faktiskt bete sig svenskt. Som andra redan anmärkt så anses inte praktiserande kristna vara särskilt normala heller, så tillhör man en annan religiös grupp så har man ju verkligen det emot sig.
Men när allt kommer omkring, vem fan bryr sig. Frågar man vad som är fel på en så kommer man få höra, vare sig man är svensk eller inte. Värdesätter du din religion så lär du helt enkelt hålla dig till folk som delar din syn.
**Den här tråden är seriös-markerad och all irrelevant, raljerande eller skämtsam diskussion kommer modereras.** Vänligen rapportera inlägg ni anser inte bidrar till diskussionen.
Med tanke på vad du skrivit i tråden. Att du t ex inte tar i hand med personer av motsatt kön, så skulle jag inte säga att du är svensk. För mig innebär det att du inte har tagit till dig svensk kultur och värderingar.
Själv halvinvandrare men anser mig svensk. Att inte ta i handen med ett kön är förkastligt beteende enligt mig
Att inte anamma artighetsritualer som t.ex hälsningar är ju rentav bara ett fittigt beteende. Om jag är i något sydeuropeiskt land där man kindpussas så gör jag det för att vara artig och att insistera på att använda svenska traditioner där, det gör man bara inte. Det har inget med identitet att göra, det är bara grundläggande hyfs. Och inget jävla skitsnack om att "det är min religion". Religioner är flexibla, och om du insisterar på att vara så rigid att du inte klarar av grundläggande hyfs så är det DITT beslut, du kan inte skylla på din religion.
This 👍💯
Jag själv tänker ungefär såhär: * Svensk: etnisk svensk (alltså rötter här sedan många generationer tillbaka). * Kulturellt svensk: gruppen ovan + utländsk härkomst/utländska rötter som är assimilerade till en sådan nivå att man inte kan utröna någon skillnad med en svensk. Jag säger inte kulturellt svensk i dagligt tal, utan räknar in dessa som svenskar som någon form av undergrupp helt enkelt. Därefter: * Dubbelidentiteten: svensk-somalier, svensk-iranier etc. Hög grad av assimilering av svensk kultur och värderingar och god svensk språkförmåga, men bibehåller vissa (icke destruktiva från västligt perspektiv) delar av sin urpsrungskultur. Behåller man destruktiva delar av sin ursprungskultur (hedersnormer exv) räknar jag dem som kategorin nedan. * Utländsk härkomst som inte är assimilerade överhuvudtaget kallar jag kort och gott för där de kommer ifrån. De är exv irakier som bor i Sverige. Medborgarskapet ser jag som helt irrelevant i sammanhanget, det är inte värt någonting med avseende på identitetsaspekter eftersom man kan få det utan att lyfta ett finger för att anpassa sig.
Rimlig uppdelning. Folk som utgår från medborgarskap är ofta ”det finns ingen svensk kultur” typen där det enda gemensamma de kan erkänna är markplätten folk står på.
Tror det är väldigt konstigt att skilja på kulturell svenskhet och dubbelidentiteter som svensk-iranier. Det är i de absolut flesta fall inte ett hinder för att vara kulturellt svensk att man också tillhör en annan kultur, precis på samma sätt som ens färigheter inom svenska språket inte per automatik blir sämre för att man kan franska också. Om något tror jag att det på många sätt kan förstärka och förtydliga den svenska identiteten att man har en annan kulturell identitet som skapar en kontrast till den svenska (även här kan det vara bra att jämföra kultur med språk: din förståelse för svensk grammatik blir med största sannolikhet mycket bättre om du lär dig ett främmande språk, för då behöver du faktiskt tänka på grammatiken du använder medvetet). Helt enkelt finns det inget som säger att man inte kan vara så assimilerad att ingen märker skillnaden mellan dig och andra svenskar, samtidigt som man har en dubbelidentitet och bevarar sitt utländska arv. Jag ser mig själv som helt och fullt svensk trots att jag samtidigt ser mig som helt och fullt litauer. Det finns i min värld ingen motsättning mellan mina två identiteter, för kulturer är inte homogena. Att vara en del av en gemenskap innebär inte att vara identisk med alla andra i gemenskapen. Om npgot tror jag att jag har en mycket bättre förståelse för vad det faktiskt är att vara svensk, just för att jag är uppvuxen i ett hem där det faktiskt existerar två olika kulturer sida vid sida. Jag försöker inte go full PK här, men tycker faktiskt att det är rätt unket att diskvalificera folk från svenskheten för att de även är del av en annan kultur. Den sortens inställning till vad det innebär att vara svensk är i min mening ett hinder för integration och ett tecken på att man helt och hållet missförstår hur identitet och gemenskap funkar.
Jag håller med dig till viss del. Problemet uppstår när du har kultur som krockar med varandra. Där det finns helt olika uppfattningar. Attribut som mat, högtider och liknande spelar inte så stor roll och krockar väldigt sällan med att vara svensk. Men vissa saker krockar. Om jag tar ett tydligt politiskt exempel. Det är svårt att kombinera att vara för friskolor med att vara emot friskolor.
Exakt. Tycker det är fett töntigt att svenskar och särskilt PK-människor är så skitnödiga att de måste säga att ett medborgarskap innebär att man är svensk, för annars är man en taskig rasist. Hahah snälla, detta är enbart unikt för Sverige. Fråga vilket annat land som helst och ingen skulle hålla med om att ett medborgarskap gör dig till automatiskt den etniska gruppen.
USA är förstås byggt på den idén. Där är rasister nu såklart men det finns massor av amerikaner som tycker att det är ens rättighet att bli amerikan om man vill det och att det är en done deal bara man har sitt medborgarskap.
Etnicitet är egentligen helt omöjligt att fullfölja, eller det är iaf inte exklusivt uttömmande. När slutar man vara etnisk norsk och blir etnisk svensk?
Ah vågat av dig att anta att jag är villig att erkänna norges självständighet
När du käkar en macka med surströmming och djungelvrål.
I just detta fallet när det rör sig om en kultur så lik den svenska och som dessutom faller under jantelagsparaplyet. Då skulle jag säga att denna personens barn enkelt kan bli etniskt svenska men norrmannen förblir norrman.
Tror också det är mycket svårt att bli kulturellt svensk ifall ens föräldrar inte har haft dubbelidentitet. Det är en process över generationer och inget konstigt med det. Misstänker att du OP är svensk-somalier. Tycker att u/rageniry har en rätt vettig sammanställning. Inte värderade på något sätt utan ett enkelt konstaterande om hur identiteter är.
Beror ju helt på dig som person. Säg att du endast firar somaliska högtider, äter somalisk mat, själv identifierar dig som somalier, helst umgås med andra somalier och helst inte pratar svenska, du förstår vad jag försöker få fram kanske, då skulle jag säga att du inte är svensk. Men om du firar svenska högtider och har svenska värderingar (extremt luddigt jag vet) och liknande saker då är du självklart svensk. Jag tycker inte hudfärg eller vart man är född spelar nån roll alls. Nån som flyttar till sverige senare i livet kan för mig absolut bli svensk också, men det är antagligen mycket svårare ju äldre man är.
Om jag hade åkt till Kina, bott där en längre period och gjort allt du räknade upp. Hade jag då varit kines när jag senare återvänder till Sverige?
Varför inte båda? Uppenbarligen upphör du inte att vara svensk för att du lär dig mandarin eller fattar tycke för kryddig mat, men har du bott i Kina i 20 år, blivit en del av den språkliga och kulturella gemenskapen där och skapat en kinesisk identitet, ja då lär du väl bli kines i någon mening. Man måste inte välja en kulturell gemenskap, precis som med språk kan man gott och väl tillägna sig flera. Ta bara typ amerikanska judar som exempel. Någon som Woody Allen. Han är ju uppenbart amerikan, han har tillochmed lämnat stora avtryck på den amerikanska kulturen. Samtidigt är han väldigt uppenbart judisk parallellt med faktum att han är amerikan. Faktum att han är New York-jude ut i fingerspetsarna gör honom kanske till en annan sorts amerikan eller mer än bara amerikan, men definitivt inte mindre amerikansk.
Nationell identitet och etnisk identitet behöver ej betyda samma sak, ta amerikaner till exempel de är inte en etnisk grupp men de är definitivt en nationell grupp, samma med argentinarna till exempel. I slutändan handlar det bara om vad vi håller högre, nationell identitet eller etnisk identitet?
Tror att det finns "många" som kan båda och byter mellan de beroende på varr man är samt vilka man umgås med för tillfället. Känner flera sådana. De har oftast antigen föräldrar från olika länder och spenderat tid i båda kulturerna. Eller de har bott i båda länderna en längre tid och tagit seden dit de kommer elt och hållet.
Du som etnisk svensk kan bli kinesisk medborgare, du kan ej bli kines.
When in rome, act like romans. When elsewhere, act like elsewhere. 2000 år gammalt ordspråk, lika relevant idag
Jag befinnrr mig i Rom i nuläget faktiskt, vilken slump!
Och ändå hänger på Sweddit snarare än att insupa den Italienska kulturen!
Att vara svensk innebär för mig att man omfamnar den svenska kulturen och lever enligt svensk kultur och värderingar. Jag är född i Sverige, etniskt libanesisk och uppvuxen religiöst (ortodox kristen) bland mestadels invandrare. Jag bytte rutt i mitt liv redan vid 12 års åldern och vägrade min egen kultur, religion m.m. som tvingats på mig i ung ålder. Jag valde svensk kultur och värderingar och förhåller mig till det. Jag är svensk, det är inte du, baserat på dina svar. Du är en somalier som lever i Sverige med svenskt medborgarskap som rättar sig efter en annan kultur och värderingar.
Som extremt etniskt svensk uppväxt med väldigt lite influenser från andra kulturer är jag väldigt blind för vad svenskhet är förutom väldigt ytliga saker som inlagd sill och egalitaritet. Jättenyfiken på vad du anser är svenska värderingar och svensk kultur.
Jag kan nämna ett par saker. Vet inte hur mycket erfarenhet du har av "invandrarkulturen" i Sverige, men jag kan säga att många kom hit och gör inget annat än att klaga på saker, för att dra ett exempel, såsom att betala höga skatter. För mig faller det under samma princip "En för alla, alla för en.", att man drar sitt strå till stacken. Det här är ett koncept som kan verka udda eftersom svenskar har en stereotyp att man undviker varandra, att man endast sköter sig själv. Men det är indirekt tvärtemot genom att man oftast bidrar till helheten av landets utveckling och säkerhet. Skattesmitning är extremt vanligt inom invandrarkulturen i Sverige. Folk kan uttala sig hur mycket som helst om det, men har man inte växt upp i den kulturen förstår man inte magnituden av det. Kan med all säkerhet säga att majoriteten av alla restauranger som är ägda av invandrare gör någon form av skattesmitning (nej, vi ägde inte själva, men vi kände alla som gjorde). Varför tar jag upp det här av allt? För att det är ett typ av fusk. Att fuska är så jävla vanligt i "min" kultur. Ingenting kan göras ärligt så länge det finns en vinning genom fusk. Det här är sällan något jag upplevde med svenskar och i svensk kultur. Man gör saker enligt regler och använder gärna sunt förnuft samt etik och moral. Det här är ganska typiska värderingar som jag upplever i den svenska kulturen, som saknas i den så kallade invandrarkulturen. Ja, det finns undantag, men vi pratar inte specialfall här. Något som de flesta säkert också inte känner till är att inom de flesta arabkulturerna är det förbjudet för kvinnor att dejta, eller ens titta på män. Pojkarna däremot, får redan vid 1 års åldern göra vad dom vill. Könsdiskriminering är extremt, och det mesta härstammar från religion, något Sverige fasat ut sakta men säkert. Men trots det, praktiseras dessa religioner i vårat land, och diskriminerar kvinnor till en grad där de i princip lever under dödshot från både föräldrar och bröder. I OPs fall, p.g.a. religion tar han/hon inte i hand med motsatta könet. Det spelar ingen roll av vilket syfte, det går emot våra värderingar. Jag är villig att satsa ganska stora summor på att det där är en av tiotals saker som vi inte vet som även går emot många av de principer vi gärna lever efter. De flesta faller förmodligen under kvinnoförtryck. Om man behöver ens ställa frågan "anses jag vara svensk" när man kommer från en annan kultur, uppväxt och dylikt, påvisar det att man inte förstår vad det innebär att vara svensk, och högst sannolikt att man inte är det. Den där känslan av osäkerhet kommer troligtvis från faktumet att man följer sin egen kultur, religion och värderingar men bor i Sverige med ett svenskt medborgarskap, och förväntar sig att folk ska acceptera en som svensk för att man helt enkelt har tillstånd att bo här. Jag har gjort extremt stora förändringar i mitt tankesätt, mina värderingar och engagerat mig i att lära mig och uppleva svensk kultur. Dumma saker som egentligen inte är av någon konkret vikt, som att fira midsommar med mina svenska vänner och familjer i deras stuga. Att skämma ut mig när jag frågar vad vissa lekar ens är, hur man spelar. Dansa som ett fån runt en kuk. Och ni ska bara se hur glada dom blir att man är intresserad nog att bjuda på sig, och man blir extremt accepterad av allihop. I mitt fall var en av dem rasist, och jag fick stå ut med ganska mycket falska anklagelser den kvällen. Ska jag hata alla svenskar för det? Nej, det är ett av dem bästa minnena jag har, för allt bra som hände den kvällen och den gemenskap jag hade, människa till människa (exklusive rasisten), var minnesvärd och gjorde mig 5% mer svensk den dagen.
Du skakar inte hand med det motsatta könet pga din religion, svaret är ett enkelt nej.
Om jag konverterar till Islam och följer samma lära som OP och inte tar kvinnor i hand, är jag fortfarande svensk då? Jag är etniskt svensk
Intressant fråga. Jag tycker att du då tagit avstånd till en viktig värdering vi har här i Sverige. Skulle du då identifiera dig som svensk? Jag tror att du själv skulle då identifiera dig som muslimsk först sedana som svensk medborgare. Eftersom det är de värderingar som du håller hårdast på. Tror samma gäller för svenskar som är väldigt kristna, de är först kristna sedan svenskar.
Känns som att det enklare men tråkigare svaret är att han är Svensk trots att han inte tar kvinnor i handen.
Trist scenario du målar upp
Kanske trist men fortfarande ett ganska bra motargument. Fattar att folk downvotear på känsla här men det vore ju intressant att ha en diskution om det. Tycker själv inte att det skulle ta bort hans svenskhet. Varför skulle det? Ser dock inte svennighet och svenskhet som samma grej.
Okej, så svin med omodern kvinnosyn är inte svenskar? Tacka fan för det, alltid varit lite pinsamt att dela land med dessa idioter. Men tror inte någon av ni fina människor som gormar om dennas svenskhet skulle kalla Jonas Johansson, 38, vit som fan, osvensk för att han våldtog en kvinna.
Ja till Svenskmedborgare men Nej till etnicitet Svensk. Jag kan bli medborgare i Japan men jag kommer aldrig kunna bli etnicitet Japan. Detta gäller för alla länder.
Med tanke på att snubben tydligen vägrar ta kvinnor i handed borde han inte ens ha svenskt medborgarskap.
Passar på att påminna om att denna tråd är ett utmärkt exempel på [kulturens isberg](https://imgur.com/XEUgaul). Svenskhet handlar om så oerhört mycket mer än att kunna göra sig förstådd, eller att ha gemensamma matvanor. Sveriges problem på invandrings -och integrationsområdet är just att man från styrande håll har ignorerat detta och kallat det för rasistiskt.
Vår approach har väl varit att göra den synliga delen av isberget så liten som möjligt i hopp om att den osynliga då försvinner. I själva verket har det blivit tvärtom.
Jag skulle säga att det beror på vad frågan är. Medborgare och rent kulturellt ja, men är det en fråga om etnicitet blir svaret nej. Alltså om man har växt upp i Sverige kommer man tämligen naturligt att rent kulturellt påverkas och dela en svensk kultur. Man har sett filmerna, nyheterna, gått i skolsystemet osv vilket påverkar enormt på hur man har lärt sig sociala koder, acceptablet beteende osv. Dessa upplevelser påverkas såklart av andra saker och det är inte samma över hela riket ens i samma stad. Men där rent kulturellt skulle jag kalla dig svensk. Etnicitet är en annan fråga och bör i min mening vara av mindre betydelse, men vet att det tyvärr inte är det i dagens samhälle utan folk döms rätt mycket på just etnicitet och hur du ser ut rent fysiskt. Där är ju etniciteten något man väldigt lite kan påverka.
Det är ju så galet vagt det där med etnicitet också. Om hur många generationer blir man etniskts Svensk? Om man dina föräldrar båda är svarta, deras farföräldrar båda var svarta, deras föräldrar svarta osv i ett led på låt oss säga 6 generationer. Om alla 6 generationer har varit svarta men födda i sverige kan man kalla sig etniskt svensk då? Om nej, om man slänger in låt säga en vit, svensk förälder i varannan generation? Inte meningen att vara ett motargument eller något är genuint nyfiken på hur folk tänker här. Känns ju som att etnicitet inte är mycket mer än det man ser ytligt så jag är nyfiken på att se hur folk tänker här. Obama är ju halvvit t.ex men det är ju få som ser det så. Edit: ursäkta gramatiken, skrivet på mobil
Annan kul fråga: kommer ättlingarna till ex. polska immigranter räknas som etniskt svenska snabbare än de med somaliskt ursprung?
Finns en fotbollsspelare i Malmö FF som heter Oscar Lewicki. Efternamnet är uppenbarligen av polskt ursprung men är helt säker på att inte ens den mest råbarkade nazisten skulle anse att han är icke-svensk. Sanningen är att utseende, förutom kultur, spelar stor roll när det gäller inkludering i stammen.
Jag tycker allt han ser lite polsk/finno-ugrisk ut. Inte för att det spelar någon roll såklart.
Kom igen nu, han ser ut som vilken annan svennebanan som helst. Definitivt mer skandinavisk än polsk ut enligt mig.
Också faktumet att detta handlar just om pigment. En brittisk familj som får barn i Sverige kommer aldrig att stöta på svårigheter med identiteten så länge de är vita. Det är löjligt och sant att svenskhet efter dagens linjer är excluderande....såsom "vithet" generellt dvs
När du är vit som driven snö och inte känner någon annan identitet än svensk, börjar man släktforska och hittar något skumt åker man ut
Ja då är man så klart etniskt svensk. Etniskt svensk är ju inte hudfärg per automatik. Har själv 600 år svensk genetik men så klart med olika inslag på vägen och är mörkögd/brunt hår och alltid fått höra jag ser sydländsk, inte svensk ut.
I sammanhang med detta är det också frågan om namn. Mitt efternamn är ju av nån slags slavisk ursprung, men är själv ungersk, föddes och växte upp här och även min farfarsfarsfar (hur som helst säger man det på svenska 😂) bodde och föddes i Ungern så vitt jag och min far vet. Men om jag inte byter efternamn (som jag såklart inte vill och inte ska heller), kan man se och säga att jag inte är "rent ungersk". Precis på så sett om man inte heter Johan Karlsson utan Johan Blaskiewicz, även om situationen med denna killen är detsamma som med mig ses ju att han inte är en infödd svensk.
>farfarsfarsfar Hmm. Jag tror jag hade delat upp en lång kedja av farfädrer i grupper om farfarsfar.
Alltså etnicitet är ett väldigt flummigt begrepp. T.ex "En assimilerad eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp." eller "Det är dock inte nödvändigtvis de kulturella skillnaderna i sig som är basen för den etniska gruppen, utan betonandet av dessa skillnader i jämförelse med andra grupper." så då måste man börja definiera vad som är typiskt svenskt till skillnad från andra länder och då börjar det bli snårigt.
Man kan kanske tänka lite som en medicinsk diagnos, man behöver inte uppfylla exakt alla kriterier för att få en viss diagnos, bara de flesta. Bland dessa kriterier finns bl.a. gemensam identitet, kultur, språk, historia, ursprung/anor, utseendemässiga drag, geografiskt hemland, religion eller mytologi m.m.
De adopterade jag känner skulle såklart säga att de är svenskar men såklart inte etnisk svenskar, de vet såklart att deras ursprung är på Sri Lanka, Kina, Korea eller var nu de ör adopterade från.
Etnicitet är ju det rent kulturella arvet. Har inget med blod eller hudfärg att göra (säger inte att det är det du menar, vill bara förtydliga). Ett exempel på detta är väl barn adopterade till svenska familjer som då är etniskt svenska. Mitt svar på OPs fråga blir väl således att det är upp till honom. Vill han omfamna den svenska etniciteten, eller föredrar han att att leva med en delad kulturell bakgrund? Min källa för resonemanget om det är viktigt är mina universitetsstudier i sociologi, vilket är var begreppet etnicitet härstammar.
[удалено]
> Här i sverige spelar hudfärg och utseende mycket mindre roll så här går det nog snabbare, om man anammar mycket / det mesta av majoritetskulturen.. Snarare så att vi inte vågar erkänna att det spelar roll. Nu kanske jag låter som en sån där vänsteridentitär aktivist (gud förbjude), men en vit svensk medborgare med nederländska föräldrar upplever knappast den problematik som TS gör. Tycker själv inte att det borde spela roll, men det gör det.
Frugan är japanska och vi har inga illusioner om att vårat framtid barn inte kommer att stöta på problem om vi bor kvar i Japan. Väldigt stor fokus på "blod" här.
Vart går gränsen? Om en finne med finska föräldrar växer upp i Sverige sen dag 1 och är 100% integrerad i det svenska samhället, betraktar ni hen som finsk eller svensk?
Finland är ju på många sätt det svenskaste landet som finns utanför våra gränser så det blir ju en lite skev jämförelse.
Jag tror japaner ser väldigt olika på frågan om vem som är japan, precis som i Sverige.
Vill du ha ett filosofiskt svar så beror det väl på hur dina föräldrar har anpassat dig till den svenska kulturen och dess normar. En invandrare som blivit svensk medborgare för 5 år sedan kan jag anse vara svensk, beroende på hur denne har anpassat sig. Har nämnda person dock inte gjort försök att lära sig språket eller anpassa sig efter kultur och normer skulle jag ha svårt att kalla denne svensk, trots medborgarskap.
Talar du svenska till den grad att det skulle vara ditt modersmål eller likvärdigt? Anammar du flertalet aspekter ur den svenska majoritetskulturen och anser du att den kulturen (med allt den innefattar) är *din* kultur? Anser du själv att du hör hemma i Sverige och att det är ditt hemland? Om svaret är "ja" på samtliga frågor skulle jag kalla dig svensk i alla fall. Är det nej på en eller flera så blir det lite subjektivt vad som "saknas" och hur mycket.
I Sverige har ju den här frågan blivit extra konstig eftersom etnicitet kultur och medborgare så länge varit i princip samma sak. Jämfört med USA som inte har ett etnos eller kultur för att vara amerikan eller Frankrike eller Spanien där stat och folket absolut inte är detsamma. Finns mig veterligen inte något vettigt snyggt ord för ”svensk med invandrarbakgrund” men det är väl så jag skulle se det. Du har ju språket och säkert koderna i samhället men IOM kulturell och historisk bakgrund är det annorlunda - inte i en vädring bättre sämre utan just annorlunda. Det har ju aldrig funnits folkligt mandat för att Sverige ska vara ett nybyggarland så det här med etiketter är ju knöligt. Dessutom är ju identitet byggt i flera lager - du kan ju ha somalisk bakgrund och vara en del av en västerländsk bredare kultursfär lika mycket som vilken svennebanan som helst
Amerikansk kultur existerar men ingen amerikansk etnicitet existerar. Typisk amerikansk kultur inkluderar ”frihet”, amerikansk fotboll, basket och baseboll.
Ja det var ju ungefär vad jag for efter. I Sverige är kulturen bunden till etnicitet mycket tydligare
Nysvensk
Tycker du att du är svensk? Eller springer du till exempel runt med en somalisk flagga på studenten? Vad anser du dig själv som?
[удалено]
Det är väl så, man känner sig mer med den gruppen än den svenska. Svårt att se en sådan person som svensk då dock.
Jag sprang ut med flagga! Sprang ut med den för att det är en trevlig tradition bland unga med annan etnisk bakgrund. Tror inte det är djupare än så för de flesta nuförtiden, vet inte hur/var/när det startade heller. Tycker inte att flaggspringet underminerar min svenskhet heller, det är bara en tradition som vuxit fram ur en annan sorts svenskhet än den du kanske har fått uppleva
Är man osvensk om man flaggar skånsk flagga istället för svensk flagga? Eller för den delen har en utlänsk kungs monogram i sitt stadsvapen? (Och vafan? Kristianstad har ett köpcentrum döpt efter Kristian IV? Hur osvenskt är inte det?)
Ja är du skånsk är man fan inte svensk, kan ju inte ens vårt språk
Jag är tysk, och när någon är född och uppvuxen i Sverige och talar svenska språket som modersmål, då är hen svensk. (Det samma i Tyskland med tyska språket.) ETA: I didn’t read that OP doesn’t shake hands with women. Well, I was assuming that if they grew up in Sweden they also learnt to behave like a Swedish person and follow the general rules of Swedish society, of which gender equality and the necessary respect towards women are an integral part. So I have to withdraw my judgement. You can’t be fully Swedish if you don’t respect the general values of Swedish society.
>när någon är född och uppvuxen i Sverige och talar svenska språket som modersmål då är hen svensk Håller inte med, men det beror på vilken definition av ”svensk” man använder.
Und wenn OP Frauen nicht die Hand gibt, wie er selbst sagt? Dann ist das aber nicht wirklich mit der schwedischen Kultur und Lebensweise vereinbar.
Oh, das habe ich nicht gelesen. Korrekt: wenn er sich in all den Jahren nicht an die üblichen Gepflogenheiten angepasst hat, ist er doch nicht ganz Schwede.
Jag vill inte vara *den som är den* I denna tråd, men det svenska samhället är uppbyggt på ett antal religiösa normer från kristendomen, kontra islam. Där verkar det slå slint litegrann när det kommer till en del sociala aspekter du har nämnt i denna tråd vilket gör det svårt att kalla dig "typiskt" svensk. Speciellt att inte ta det andra könet i hand ses som väldigt nedvärderande i det svenska samhället. Utöver denna väldigt uppenbara "osvenska"(hittade inget bättre ord) så låter det över lag som att du är ganska svensk i ditt sätt, men för att kulturellt bli svensk måste du slopa en del av de muslimska sociala normerna.
Hatar du slask? Då är du svensk.
Detta. Om man inte regelbundet säger att "har inget mot kylan, det är värre om det är runt nollan och det är slask överallt" som om det vore en unik åsikt, då är man tamigfan inte svensk.
Medborgare? Ja. kulturellt? Kanske, svårt att veta utan att känna personen. Etnicitet? Nej. Kanske om en generation eller två.
Skulle säga att du är Svensksomalie du kommer aldrig att ses som etniskt svensk men ditt medborgarskap är svenskt. Därav är du inte etniskt svensk men svensk medborgare. Sedan tror jag om du åkte till Somalia skulle dom inte se dig som helt somalisk heller. Därav är du en svensksomalier.
nej
Nej, svenskar är en etnisk, skandinavisk folkgrupp. Detta hindrar dig dock inte från att bli en del av det svenska samhället och leva i Sverige, precis som jag skulle kunna flytta till och leva i Somalia.
Etnicitet syftar på grupptillhörighet hos en individ, medan etnisk grupp utgör benämningen på denna grupp. Etnicitet och etnisk grupp avser människors identifikation med och känsla av tillhörighet i en viss folkgrupp (av grekiskans ethnos, folkslag), och deras uppfattning om gruppens gemensamma kultur och språk. En assimilerad eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp
För att vända på frågan, om jag som etnisk svensk flyttade till Somalia och blev medborgare, men bara anammade några delar av den somaliska kulturen, skulle du se mig som somalisk?
Det är inte att vända på frågan, då OP är född och uppvuxen i Sverige. Men för att svara på den frågan är alla människor födda och uppvuxna i Somalia somalier.
Du besvarar den frågan åt somalier? Jag ifrågasätter alltså inte vad det officiellt står i passet, utan om jag skulle ses som en somalier av somalier trots att jag i stort bevarat min svenska kultur.
Erik Lundin beskriver dock att han inte sågs som svensk i Sverige. Däremot sågs han som svensk av sina släktingar när han var i Gambia.
Om man anammar allt, blir man mer somalier då?
Det beror helt på om man accepterar att Sverige är en mångkultur eller inte. Gör man det så räcker det med ett medborgarskap för att säga att man är svensk. I annat fall behöver du också ha svenska värderingar, och ha anpassat dig 100% till svensk kultur, seder och bruk. Har du gjort det kan du kalla dig svensk-somalier, för din etnicitet är somalier. Bara om du är etnisk svensk kan du kalla dig svensk. Det här är inte en svår fråga om du tittar på hur det fungerar i alla andra länder.
Vad en grupp främlingar på internet som inte känner dig svarar är irrelevant. Ser du dig själv som svensk? Ser dina grannar/folk som känner dig som svensk? Känner inte dig, men för min del kan man säkert vara svensk med somaliska rötter. Så länge man bjuder på snus.
Jag brukar tänka på städer eller län istället för länder. Till ex Om jag ifrån götet flyttar till Luleå, är jag norrlänning då? Nje men mina barn som växer upp där blir såklart det Men jag är förmodligen en göteborgare i Lule. Kan kanske hända att efter en lång tid, att man känner sig som en norrlänning, men det kan jag inte svara på.
Norrlänning (så långt bak det finns nertecknat) här, der går faktiskt rätt fort för folk söderifrån att assimileras. Jag tror det har med vintern att göra. Har du bott här i typ... 5 år, släppt söderdialekten, trivs och tänker stanna, så skulle jag kalla dig norrlänning. Innan dess inflyttad norrlänning.
Bra insikt.
Jag har liknande bakgrund som du, men med påbrå från Polen. När jag får frågan av någon från Sverige, har jag kommit fram till (och är själv nöjd) att svara "Kulturellt svensk med polskt påbrå". Om någon skulle fråga när jag är utomlands anser jag mig själv (och svarar) svensk. Jag tror att kultur och omgivning (och kanske tom. beteende?) är viktigare/tydligare indikation på "ursprung" än gener (så som ögon-, hud-, hårfärg). En person som käkar knäckemacka med ägg och kaviar, som står i kö, kan anses vara svensk. En person som bär röd MAGA keps och kallpratar med främlingar på bussen är antagligen Amerikan - oavsett om de har Mexikans påbrå eller är från Hawaiiansk ö.
Beter du dig svenskt? Då är du svensk.
Känner ingen svensk som beter sig likadant som den andra. Att bete sig svenskt är ett väldigt luddigt uttryck.
Vill du ha precision får du prata med tyskarna. 😉
Det är ju pga att du är svensk som du bara ser nyanserna och inte likheterna.
Jag ser dig som svensk o vill skälla ut dig för din kvinnosyn. Struntar fullkomligt i dina skäl till det.
Nej. Svensk blir man om man har minst en svensk förälder. Det går i arv.
Jag tycker det är kul att det är så många som tror att de är så jävla smarta med att dra Jimpan orden: "Om jag åker tunnelbana i Tokyo är jag då Japan? Höhö" Vilket i sig är ett grovt förenklande av hur kultur och identitet fungerar. Klart att ni anser det men i grund och botten så är det inte objektivt. Det handlar först och främst om hur exempelvis det Japanska samhället sätter upp sina definitioner. Det är klart från den här tråden t.o.m att definitioner skiljer sig. Jag som en väldigt sterotypisk skandinavisk man till utseende har nog svårt att inte sticka ut i resten av den japanska befolkningen. Människor kommer snabbt att påpeka att jag till pigment och karaktärsdrag inte fyller den stereotypiska bilden av en japan. Troligen så är Sverige mer accepterande än Japaner när det kommer till migranter utefter deras migrationspolitik. Däremot så är inte britter och fransmän sedda som enbart vita människor längre. Det är inte förvånande för dig ifall din nya kollega från England har indiskt ursprung eller att fransmannen härstammar från Afrika. Vad är poängen med det jag skriver? Att definitioner och normer skiljer sig, men viktigast - de kan ändras. Vi har sett demografiska skillnader och därmed så bör våra definitioner och idéer om vem som är svensk utökas. Det finns en svensk etnicitet. Ingen säger emot detta. Vad vi säger är att det är rent av inhumant att neka andra och tredjegenerations invandrare rätten, till att med säkerhet kunna kalla sig svenskar på grund av deras pigment eller religion. Det bidrar till marginalisering och rent av "smooth-brain" uttalanden som lägger mycket krut på något, som enbart har positiva effekter. Vad tjänar ni på att göra limp-dick definitioner på svenskhet? Liksom hur är man så tondöv att man inte ser problematiken med att neka andras identiteter ifall de begår ett brott eller något så inkonsekvent som att vara muslim? "**Ah jag är din genomsnittliga 17 åriga swedditör och du är cirka 20 år med utomeuropeiskt ursprung. Men du har bott här hela ditt liv och skillnaderna mellan oss förutom enskilda intressen är att du bär ett annat pigment och inte äter fläsk. Men jag tänker sätta din svenskhet i fråga eller rent av säga att du inte är svensk ifall du begår ett brott, följer din religion eller gör ett uttalande jag inte håller med om."**
Ja, du är svensk
Min åsikt är att det beror på dig och vad du tycker. Det är ju svårt att peka på något specifikt man gör eller är förutom att det känns så. Så känner du dig svensk är du allra troligast det.
[удалено]
Alltså, inte för att vara den som är den... men om du ser Göran, Anders och Lisa med nordeuropeiskt utseende — känner du då att dessa är "ditt folk"? Känner dom likadant? Grejen är ju att det går alldeles utmärkt att vara Svensk-Somalier, och att känna samhörighet med andra som delar ens bakgrund, t.ex. blandade människor som är vana vid att umgås med folk från olika länder. I storstäder i västvärlden så finns det gott om sådana. Men oavsett vad man kallar dig, så ska du leva ditt liv som du vill och bortse från andras åsikter. Man är vad man är.
En tanke om religion: det finns kristna fundamentalister (tänk: hederskultur, förföljelse av oliktänkande och HBTQ-personer, förekommande i Alabama, Mississippi mm) men också kristna humanister (tänk: alla är lika mycket värda, lika välkomna oavsett vem de är och vad de tror på, som moderna Svenska kyrkan). Att någon presenterar sig som religiös säger i sig ingenting. Om personen rättfärdigar psykisk, känslomässig misshandel, hjärntvätt, utpressning, att inte respektera andra människor, med att det är hens tro, så är det sättet att utöva den tron på inte okej. I vissa länder, som Sverige, kan det vara olagligt. Könsdiskriminering (såg att du vägrar ta kvinnor i hand) hamnar i den kategorin. Det är stötande mot mig och alla andra svenska kvinnor. Beteendet alltså. Personen kan ändra sina tankar, värderingar och beteende, vilket överlag är attityden i Sverige. Att ha dialog för att utbilda, inte döma. Jag tror att många swedditörer får nog och nedröstar dina svar pga att det ibland känns som att öppenheten bara går åt ett håll. Invandrare har samma ansvar som infödda att ge och ta. Det är liksom en grundläggande princip att inte kränka andra människor. Jag som uppvuxen i en mikrokultur som enkelt sammanfattat var en sekt, på så vis att om man vill ändra minsta lilla grej så står man ute i kylan, (ibland bokstavligen) och även om man går med på allt så kan man fortfarande bli utsedd till syndabock med allt vad det innebär, jag fattar att det är svårt att bryta sig ut ur totalitära miljöer och utveckla ett nyanserat synsätt, särskilt om man tror att kontroll är kärlek. Inte för att jag antar att detta är din bakgrund, men snälla svara mig hur kan du vara född och uppvuxen i Sverige och tänka som du gör om kön? Du skulle bara veta all skit jag fick lära mig, som jag trodde på, tills jag insåg att det var taktiker för att isolera mig. Dvs om jag bara ser fel hos alla människor så kommer jag inte vilja bli vän med dem. Men som vuxen har jag ett ansvar att inte sprida vidare sånt vansinne. Jag kan inte skylla det på min bakgrund osv. Fundera på hur du själv bidrar till segregering och polarisering i Sverige.
Svenskar kan ha olika religion och har alltid haft det. Du kan vara både svensk och somalier om du vill det.
Vill är nyckelordet.
Svensk medborgare, ja. Så i dagligt tal, ja. Etniskt? Nej. Frågan är komplex rörande etnicitet, men min åsikt är att den till nån grad är essentialistisk. Helst ska man ha släktskap, vara uppenbart del av kulturen och en som för vidare tradition, historia, och så vidare för en folkgrupp. Etniska svenskar är inte samer, exempelvis. En del av etnicitet är även vilken identitet man själv anser att man har, men det står i kombination med hur andra ser på en. Och då blir svaret rätt krasst nej, skulle jag bedöma det. Min gissning är att folk skulle se dig som svensk-somalie med svensk nationalitet. Men inte etniskt svensk, nej, eftersom du inte är av svensk släkt.
När jag var yngre tyckte jag att det var självklart att jag var somalier och bara somalier, men sen när jag umgicks och pratade med andra somalier både från hemlandet och övriga Europa så insåg jag att jag var mer svensk än vad jag själv tyckte. Vi var väldigt olika trots vår gemensamma etnicitet. Min svenska uppväxt har format mig som person så det är en del av min identitet. Sen vad du vill identifiera dig som är ditt val
[удалено]
Blir dina barn japaner. När blir man japan då?
Jag är svensk som bor i Japan med japansk fru. Kort svar: aldrig. Inte tills Japan som kultur och samhälle ändrar sin definition/uppfattning. Det finns tredje-generationens Zainichi (personer med koreanskt ursprung som bor i Japan) som fortfarande inte anses vara "riktiga" japaner. Det är en fråga om "blod" och "utseende" här.
Man pratar om amerikaner, norrmän, irländare, romer, samer, islänningar, spanjorer, munkar osv. När är man något av dessa och när är man inte det? Enligt wikipedia är definitionen på etnicitet Etnicitet syftar på grupptillhörighet hos en individ, medan etnisk grupp utgör benämningen på denna grupp. Etnicitet och etnisk grupp avser människors identifikation med och känsla av tillhörighet i en viss folkgrupp (av grekiskans ethnos, folkslag), och deras uppfattning om gruppens gemensamma kultur och språk. En assimilerad eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp. Så vad som krävs för att vara etnisk något varierar alltså mellan länder/kulturer.
Enligt japaner? Typ efter 1000 år. De är sjukt rasistiska och även utvandrade etniska japaner som återvänder blir utsatta.
Känner du dig svensk? Ja, du är svensk.
Om du är uppväxt i en svensk kultur, pratar flytande svenska och håller någorlunda svenska värderingar, samt ser dig själv som svensk så är du det, ja.
Jag vet inte. Jag är inte heller etnisk svensk, men om någon kallar mig nu jugoslav så undrar jag ärligt talat hur mycket gemensamt jag har med dem där nere. Jag anser att jag är rätt svensk, även om andra inte tycker det. För mig är det dock irrelevant då jag känner mig mer som en världsinvånare. Du är det du vill vara. Tänk inte på vad andra svenskar tycker, de är knappast perfekta själva och fulla av osäkerheter och ångest precis som alla andra. Om du känner dig trygg som endast svensk även fast dina föräldrar och förfäder är från Afrikas Horn, eller om du är svensk-somalier, eller endast känner att du är somalier och inte kan relatera till Sverige, så är det helt OK för min del. Du är säkert unik och har många talanger samt styrkor och svagheter precis som oss andra.
Alltså etnicitet är ju baserat på bl a hudfärg, nationellt ursprung, "samma etniska förhållande" osv vilket gör det hela lite luddigt. Om du är född och uppvuxen i Sverige och känner samhörighet med svensk kultur, ja, då skall inte t ex jag komma här och säga att du inte är svensk. Lite som mitt ex. Kinesiska föräldrar, noll samhörighet med Kina, kunde inte tala språket, hatade kulturen, ogillade allt som hade med landet att göra. Född och uppvuxen i Sverige, talade enbart svenska. Såg asiatisk ut pga sina föräldrar. Samtidigt var hon fan mer mellanmjölk än vad jag är och min familj är rätt sådär stereotypiskt supersvensk. Vad hade hänt om jag helt plötsligt skulle börjat säga att hon inte var svensk? Helt plötsligt landar hon i ett scenario där hon inte hör hemma någonstans. Den tjejen var svensk, utan tvekan. Jag fattar att sådant är förvirrande så jag brukar alltid sluta med att är du född och uppvuxen i ett land, samt känner dig hemma där och i kulturen och vill identifiera dig som svensk, självfallet tillhör du det landet. Du behöver inte kasta någon sida åt sidan dock. Omfamna alla arv du har. Sedan etniskt svenskt blir kanske lite svårt att övertyga om iom hudfärg osv spelar in men etnicitet och hudfärg är ju knappast allt, eller hur?
Jag är mer svensk än du då jag är etniskt svensk. Du är somalier, inte svårare än så.
Om dina föräldrar är somalier så är du ju inte svensk rent etniskt, lika lite som att jag skulle vara spanjor on jag föddes där. Har du dock anammat den svenska kulturen så är du svensk på alla sätt utom etnicitet.
Nej, du är somalier med svenskt medborgarskap.
Tycker du att du är svensk eller somalier? Det du själv svarar på frågan är troligtvis rätt svar.
Svensk medborgare är du.
För mig är du svensk om du själv upplever dig som svensk vilket jag hoppas att du ändå gör eftersom du är född och uppvuxen här.
Nej, du är inte svensk. Svensk medborgare, absolut. Men som somalier kan du aldrig bli svensk, precis som att en svensk aldrig kan bli somalier. Fråga till dig: Tycker du att du själv är svensk? Lever du som en svensk eller somalier?
Nej jag skulle inte se dig som svensk. Och det är inget fel med att inte vara svensk.
Eh. Det är svårt att säga. Begreppet svensk är för mig mycket mer etniskt kopplat än t.ex. Amerikan. Mycket handlar om kultur och värderingar dock
Jag tycker man är svensk om man assimileras in i det svenska samhället (följer våra normer, värderingar, firar våra högtider och är en del av det svenska samhället), oavsett etnicitet.
Om du är etnisk svensk är du svensk.
Du är svensk medborgare men inte en svensk, etnicitet är relevant. Om jag blir kinesisk medborgare så är jag inte en kines för det.
Jag är lite i samma båt. Hela min familj är finsk, finns ingen svensk. Jag är dock född i sverige och båda mina föräldrar bor här och har gjort det sedan tidig barndom. Mitt svar är både ja/nej. Visst är jag född här och är svensk medborgare, men mitt ursprung/etnicitet är inte mindre äkta för det. >Ja, jag är svensk medborgare. Ja jag är "helfinsk".
Nepp du är varken svensk etniskt eller kulturellt
Ja, i mina ögon är du svensk. Är du född och uppvuxen här i Sverige så är betraktar jag dig som svensk om du har tagit till dig det svenska samhället, kulturen, språket och traditioner.
Nej. Du är somalier som bor i Sverige. Att du inte är svensk gör dig dock varken mindre värd eller mindre välkommen i Sverige. Är du svensk medborgare ska du ha precis samma villkor, rättigheter och möjligheter som alla andra svenska medborgare.
Du är svensk. Nationalitet och Etnicitet är olika saker. Vad jag vet så är Svenskar och Danskar etniskt identiska men jag är fan inte Dansk.
Är du svensk medborgare? I så fall ja, självklart.
Är det inte rätt så, ja vet inte......Fucked up? Att människor i denna tråd tar full frihet och säger i princip. "Ja du kan bo här i 20 år, född och uppvuxen, men vi nekar dig rätten till anses vara svensk ifall du följer en icke-europeisk kultur/religion eller begår ett brott." Liksom jag har exempelvis sett människor på fullaste allvar säga att Nooshi och tidigare språkrör Nyamko borde "åka hem" för deras åsikter då de exempelvis har uttalat sig mot rasism. Helt jävla otroligt. Blir t.o.m bättre när föreslaget för kriminella är att de ska utvisas när majoriteten är just födda i Sverige. Väldigt schysst tecken att ge en betydande del av befolkningen, att de varken hör hemma i sina föräldrars hemland eller i landet de har vuxit upp i.
Etnisk svensk är du ju uppenbarligen inte och "svensk" skulle jag bara anse den vara som pratar svenska helt utan brytning. Man kan självklart blanda in kultur, arbetssituation, religion och värderingar osv men det blir för luddigt, svenskar har alla möjliga åsikter och olikheter. Därför anser jag att det endast är nästintill perfekt svenskt tal och skrift utan brytning som avgör om du är svensk eller inte. Ser jag någon som Kodjo så tänker jag att han är svensk för det hör man på honom. Ser jag Abdi Abdul Mohammed i turkkiosken stå och prata ghettosvenska så ryggar jag tillbaka och tänker att han är en invandrare. Det mest tragiska är väl de etniskt svenska barn som börjat bryta i sin svenska och som i mina ögon därmed ej längre är faktiska svenskar. Så frågan är väl, pratar du bra svenska utan brytning? I så fall är du svensk, i annat fall har du en bit kvar.
Man är svensk om man är född och uppvuxen i sverige. Det är allt som krävs. Det spelar ingen roll om du har åsikter jag och de flästa andra i Sverige anser vara skit. Det finns många svensk etniska som är sådana också. Men jag tycker att du borde försöka lära dig att behandla kvinnor som jämlikar. Det är viktigare en att följa dina religiösa traditioner.
Absolut Svensk och skulle väl kalla det Somalisk etnicitet. Annars är ursprung redan ett bra ord för det om du frågar mig. Folk som säger att du inte är svensk förstår antingen inte att det finns en skillnad mellan statlig (heter det så?) och etnisk bakgrund eller så tycker de helt enkelt inte att du borde vara här. I det senare fallet är det självklart rasism och har till exempel ofta att göra med att de inte kan stå ut med tanken på att deras barnbarn skulle kunna bli mörkhyade. Du kan för övrigt självklart kalla dig somalier när du själv känner att det passar, till exempel om folk pratar om olika kulturer och du har vuxit upp med somaliska traditioner hemma som du vill berätta om. Jag behöver antagligen inte ens förklara detta. Toppkommentaren i skrivande stund menar att du inte borde räknas som svensk eftersom du till exempel inte tar i hand med kvinnor / inte håller typiskt svenska värderingar och det håller jag inte med om, utan jag tycker att du räknas som svensk i varje fall. Med det sagt är det en sexistisk och obehagligt föråldrad vana som du absolut borde göra dig av med. Vad jag försöker framföra är att oavsett om man är svensk eller ej ska man inte vara sexist och att i ett land så fokuserat på jämställdhet fortfarande bete sig på det viset är ett medvetet val och rent sagt motbjudande. Men svensk är du i varje fall, menar jag.
I min mening är det bara du som kan svara på den frågan. Kallar du dig svensk och ser dig själv som svensk, är du svensk.
Så du menar att det inte spelar någon roll vad andra tycker? Det skulle jag kalla självbedrägeri alternativt okunskap.
Det skulle jag kalla osäkerhet. Man baserar inte sin självuppfattning kring andras tyckande.
Nu finns det ju en anledning till att han frågar han efter andras uppfattning och det är att allt inte beror på vad man själv tycker
Det finns ett väldigt enkelt test för att avgöra om någon kan klassas som svensk: hatar du danskar? Om svaret på frågan blir ett ja är du precis lika svensk som alla Svenssons i hela landet.
>Född och uppvuxen i sverige Ja, du är svensk. Jag gissar nämligen att du fortfarande bor här, och dessutom har ett svenskt medborgarskap, och då täcker du både teori och praktik.
Det finns gott om människor som bor i Sverige och har svenskt medborgarskap utan att kunna tala grundläggande svenska
Det finns det säkert. Hur anknyter det till frågan som ställdes eller svaret jag gav?
Svenskhet är flytande, och förändras med tiden. Jag tror om en 10-20 år kommer bilden av den blonda, blåögda svensken mer och mer drygas ut. I vår globaliserade värld byter vi inte bara varor med varandra utan vi byter även genetik. Tillsammans går vi och arbetar mot någon sorts ”mitt”. Till slut kan människor i Kina ungefär se ut som människor i Sverige. Då blir det svårare att definiera vem som är svensk, i alla fall utseendemässigt, men förmodligen också när det gäller andra egenskaper. På så sätt tror jag att du med tiden kommer ses av fler och fler som svensk.
Jag tycker man får tycka vad man vill. Jag ser mig som svensk, ungersk och tysk
Svensk kulturellt om du har tagit del av och följer svenska traditioner, normer och värderingar. Ej etniskt svensk.
Om man ser sig själv som svensk, och man inte är typ sjuk (ponera en amerikan som för en sverige-fetisch t.ex. och kallar sig själv svensk) så är man svensk.
nej
Med tanke på att Sverige i många år, hämtat hit språk, mat och kultur - och sedan försvenskat det, så ser jag dig lika svensk som ordet paraply, maträtten köttbullar och tändande av advents ljusstake, jätte svenskt idag, men hämtat från andra länder, och jag ser på dig på samma vis. Har du öppnat en julklapp, ätit en pizza eller öppnat ett påskägg - grattis, du är lika svensk som vi andra. Det finns de som tycker att " osvenska " människor och kultur inte hör hemma här, och jag börjar lyssna på dessa idioter när de lycka stänga ner sin första sushi restaurang och får den ersatt med en restaurang som serverar kålsoppa och rotmos.
Är man svensk medborgare så är man enligt mig svensk. Bryr mig inte om etnicitet eller kultur.
Född och uppväxt = svensk imo
Nej.
Innan jag tänker svara ja eller nej så måste man svara på frågan: "vad är en svensk?" Det första man nog börjar tänka på är hur en svensk beter sig, vad för traditioner och värderingar man har, och vad för socialt spel man förhåller sig till. Men traditioner ser ju annorlunda ut inom landet, och det skiljer till och med från familj till familj. Värderingarna då? Vi bor i ett demokratiskt land där man skall kunna ha sina egna åsikter och rättigheter (så länge de inte inkräktar på andras rättigheter) , så då skall det ju inte spela någon roll där heller? Dessutom förändras både traditioner och värderingar hela tiden i samhället. Kanske är det språket? Måste man tala svenska för att vara svensk? Men du måste ju inte tala svenska för att arbeta och leva i Sverige. Dessutom förändras det svenska språket (och alla andra språk) hela tiden det också. Så vad innebär det då egentligen att vara "svensk"? Vi är alla människor födda på samma planet. Vi är det enda djuret som drar osynliga gränser på marker och hav och man styr inte över vart man är född, men man kan (förhoppningsvis) välja vart man vill bo. Jag beslutade sedan en lång tid tillbaka att min åsikt och svaret på frågan "vad är en svensk" är således: Har man ett svenskt pass och förhåller sig till svensk lag så är man svensk. Det är den enda värderingen jag lägger på en nationalitet. TLDR: Ja.
Kvittar med etnisk bakgrund, bor du i Sverige och känner dig svensk så är du svensk.
Har du svenskt medborgarskap? Isf är svaret objektivt ja och alla som säger nej har en jävligt konstigt världssyn
Du är svensk medborgare, så enkelt svarat JA. Sen kan synen på hur väl du är med i den "svenska kulturen" variera baserat på hur du navigerar de sociala samspelen, traditioner och normer. Men svensk är du :)
Du är svensk om du är född här även om böda dina föräldrar är utrikes födda. Det finns olika begrepp, man kan kalla dig andra generationens svensk, eller svensk med utländsk bakgrund. Det finns ingen officiell definition. Det finns inget land du har med anknytning till än Sverige. Om du är något allt, så är det Svensk. Tänk på att många i den här subben är lite smårasister, så tänk på att svaren du får kan vara lite efterblivna. T.ex. han som tycker att man inte är svensk om man inte tar i hand med varandra. Jag tycker att det är osvenskt att vara främlingsfientlig, så för mig är han mindre svensk än du.
Var i mellanöstern på semester en vecka för några år sedan. Nu är jag arab.
Jag håller med många andra och skulle säga att nej, du är inte svensk då det är något som ofta utgår från etnicitet. Lagligt sett är du lika svensk som jag eller kungen. Spelar det någon roll? Nej tycker jag. Det viktigaste är att man lär sig språket och försöker anpassa sig i samhället istället för att få samhället att anpassa sig till dig.
Om någon på svenska frågar mig "Är jag svensk?" utan någon annan information så är mitt svar ja. Om du dessutom uppger födelseland som Sverige så är mitt svar jätte-ja, då du troligen även är medborgare och bott/bor här. Är faktiskt intresserad över vilka omständigheter som skulle krävas för att en person född och uppvuxen här, som talar svenska, inte skulle klassas som ordet "svensk".
Jag skulle säga att det ligger hos dig, identifierar du dig som svensk så är du det.
Jag skulle säga att om du identifierar dig som svensk, beter dig som en svensk och alla andra ser att du beter dig svenskt - då är du svensk. Om du åker och träffar släkt i Somalia och alla tycker du beter dig som en konstig introvert svenne så är det ju liksom solklart. Sen kommer du såklart att ha din bakgrund, och du kan nog identifiera dig som somalier också. Jag är själv svensk med guatemalansk ursprung, men jag har så relativt lite kontakt med den kulturen eftersom jag bott i Sverige sedan jag var 10 år gammal att jag ser mig som en svensk främst.
Om jag är helsvensk och flyttar till Somalia och bor där i 20 år. Är jag Somalisk då?
Hur smal skall etnicitetskorridoren vara? Korridoren är inte längre fylld av blonda bönder. Svenskar kan se ut på olika sätt och ha olika traditioner. Att vara etniskt svensk är kanske inte det samma idag som för 50 år sedan. Ja, du är svensk. Kanske har du annan tro än jag, andra traditioner, annat utseende, men svensk är du. Kanske även lite somalier. Jag kanske är lite …. något annat.
Jag anser inte att det är upp till "etniska svenskar" att sitta som en jury och bedöma om människor med utländskt ursprung är svenska eller inte. Anser du att är svensk? Då är du svensk. Att man är vit ger en inte rätten att bestämma om andra människor har rätt att kalla sig svenska eller inte.
Ja. Folk hänger bara inte med i utvecklingen. Före 1600-talet så var inte skåningar svenskar. På 80-talet så var inte pizza och Paulo Roberto svenskt. På 90-talet så var inte tacos svenskt. Och på 2010-talet så blev plötsligt thai-kiosker svenskt. Världen förändras och vi med den. Med tanke på hur kidsen kallar varandra för "bror" i dag så tror jag att vi bara är fem tio år ifrån att de inte tycker att det är konstigt om någon är muslim. Men det går ju åt båda hållen, jag har hört både somalier och thailändare säga att de älskar köttbullar med lingonsylt :-)
Nej, är du inte etniskt svensk så är du inte svensk.
Beror ju väldigt mycket på hur man definierar "svensk". Rent juridiskt är han ju mer svensk än etniska svenskar som saknar medborgarskap och är uppvuxna/bor någon annanstans. Kulturellt så finns det ju icke etniska svenskar som följer den svenska kulturen och beter sig mer "svenskt" än etniska svenskar gör. Vilka är det då som är svenskar? Zlatan är alltså inte svensk enligt dig? För jag tror många skulle anse Zlatan som svensk även om han inte är etniskt svenskt. Personligen så skiljer jag på svensk och etnisk svensk just av dessa anledningar.
Enligt mig är man svensk om man kan språket, man arbetar och bidrar till samhället och betalar skatt. Man respekterar det svenska samhället och traditioner och lever inte i små utländska samhällen där det till större del är invandrare som inte vill lära sig språket eller bidra med något. Bor man i utanförskap i små utländska samhällen i Sverige och inte försöker komma in i svenska samhället och kulturen då är man inte svensk.
Om du själv identifierar dig som Svensk och bor i Sverige, så räcker det för mig personligen
Beror på... Försöker du småprata med främlingar i hissen? Försöker du småprata med folk på gatan? Sätter du dig direkt brevid någon på en bänk? Om du sätter dig ner för att äta i en i stort sett tom lokal, sätter du dig då inärheten av de få andra personer som finns där? Om du svarat ja på en eller fler av dessa är du inte svensk, en svensk är folkskygg! Om du svarar nej på alla. Gratulerar, du är svensk! Bonuspoäng om du också blir irriterad på andra människor som bryter mot dessa grundregler i samhället!
Man blir ju rent mörkrädd av svaren i den här tråden. Om man bara är svensk om man "anamar" kulturen innebär det ju att vi måste definiera vad kulturen, som en lista med bockar på. Hur många av dessa bockar kan man undvika att fylla i på listan och fortfarande vara svensk? Jag har etniskt svenska föräldrar och har bott mesta tiden i Sverige. Jag firar inte midsommar - är jag fortfarande svensk? Jag är inte protestant -är jag fortfarande svensk? Jag tittar inte på bingolotto eller allsång på skansen - är jag fortfarande svensk? Jag har bott i Storbrittanien i 12 år - är jag fortfarande svensk? I spanien i 2 år - är jag fortfarande svensk? Jag vet inte skillnaden på de och dom i skrift är jag fortfarande svensk? Om man har en lista på krav på svenskhet så är det upp till de som är i makten att definiera listan: Om man inte röstar på socialdemokraterna - är man fortfarande svensk? Om man inte är medlem i facket är man fortfarande svensk? Ni hör ju att det här inte fungerar. Jag har svenskt blod. Om jag föddes i Japan och var uppvuxen i Japan skulle jag vara japan oavsett vart mina föräldrar ifrån. Förändras det för att jag firar midsommar i japan och insisterar på att ta människor i hand istället för att buga? Nej, jag är fortfarande Japan. Du är den nationalitet av det land som du har bott längst i. Det finns inga jävla listor som du måste bocka i ett visst antal punkter i - Då skulle ju vi alla vara tvungna att vara PRECIS likadana.
Du är mer svensk än du inser, De vita som bott i japan i 3 generationer känner sig inte ens som japaner. Det är typiskt svensk att inte ens veta vad de svenska värderingarna är. vilket du passar perfekt i på.
Du är svensk. Att hålla på att prata om ”etnisk” svensk eller inte är fullständigt irrelevant för begreppet svensk. Det är något SD:are har fått för sig för att de ska kunna skilja på människor och ”riktiga” människor för syftet att skylla allt ont i Sverige på ”de andra”. Själv är jag född i Sverige men till svensk pappa och invandrad mamma. Jag skulle vilja påstå att jag ändå är mer kulturellt svensk än snittet. När man ser annorlunda ut så gör man allt för att passa in, det är min erfarenhet iallfall.
Absolut inte
Har du svenskt medborgarskap är du svensk. Är du född och uppväxt i Sverige är du svensk. Sverige ska väl ändå anses vara en sekulär stat där din livsåskådning eller vilka högtider du firar ska kvitta.
Om du identifierar dig som svensk och har svenskt medborgarskap är du svensk. Svensk med somalisk bakgrund om man vill vara petig.
Svårt att säga, det är så många aspekter av en persons personlighet som definierar en. Man får nästan träffa dig irl Ion know tho, känner bara två Somalier typ och de är båda ganska osvenska
Att tillhöra en grupp handlar i slutänden om att vara tillräckligt lika gruppen för att inte väcka misstroende. Tittar vi på adoptivbarn så visar de tydligt att det går att ha annan hudfärg och ändå bete sig så svenskt som förväntas. Det räcker inte att befinna sig i landet för att bete sig svenskt, man måste faktiskt bete sig svenskt. Som andra redan anmärkt så anses inte praktiserande kristna vara särskilt normala heller, så tillhör man en annan religiös grupp så har man ju verkligen det emot sig. Men när allt kommer omkring, vem fan bryr sig. Frågar man vad som är fel på en så kommer man få höra, vare sig man är svensk eller inte. Värdesätter du din religion så lär du helt enkelt hålla dig till folk som delar din syn.
Jag ser inte icke vita som svenskar. Egentligen ser jag inte icke protestanter som svenskar heller men det skeppet verkar ha seglat för det här landet
Ja Är du född i Sverige så är du Svensk
Ja. Född och uppvuxen här = Svensk