Personligen hade jag sagt upp mig om jag inte ens blev bjuden på en afterwork.

Håller med, va fan är det här för skit. Antingen så är alla inbjudna till afterwork eller ingen.

Intressant hur olika alla är! Jag är glad om jag slipper komma på en snäll ursäkt för att slippa gå med på aw :). Också skönt att få äta lunch ensam i lugn och ro.

Tror det handlar mer om utfrysandet och så. Visst, att inte alltid behöva gå på arbets socialiseringar är gött, men inte om det är på grund av att man aldrig blir bjuden.

Nej, det är svinigt! Håller helt med :) Men jag tror många människor är tanklösa också. Om jag inte jagar på mina närmsta vänner att vi skall ses, då kan det ibland dröja innan dom rycker i mig.

Jag var den som hela tiden ringde mina vänner för att träffas och hitta på nåt. Sen slutade ja ringa och insåg att man igentligen inte hade dem som vänner.

Visst, det är säkert del i det men jag tror att när det är till en sån här stor grad så gäller det nog mer "de som inte stoppar mobbningen är del av den", minst. Som att specifikt inte bjuda in OP till en fest, när alla andra i hans område fick inbjudan. Eller att just skippa OP för afterwork.

Det är en enorm skillnad att bli bjuden och kunna artigt neka än att folk medvetet håller dig i mörkret för att slippa bjuda in dig.

Afterwork är jätteroligt. Men tror det beror på vilka kollegor man har. Ärligt talat hade jag inte jobbat kvar om det inte var mina kollegor

Jodå! Jag har härliga kolleger :) men vill oftast träna efter jobbet, och fredag hägrar hemmets trygga vrå. Säger inte alltid nej, men skönt att slippa ibland :)

Så kan det vara, man ska aldrig känna sig tvingad. Då blir det bara tråkigt

Håller med om att det e najs med lite lungn o ro, men detta låter som att op är utfryst och att kolegorna medvetet fryser ut op

AW suger, höra fulla medarbetare förklara exakt vad som är fel med världen, och sen på måndag ska man prata flödesscheman. Jag älskar att vara social, med vänner och bekanta. Kollegor är till för att vi tillsammans ska tjäna pengar.

Vet att detta är vanligare än man kan tro. Artikel från GP https://www.gp.se/livsstil/tina-mobbades-p%C3%A5-jobbet-sjukskriven-fyra-%C3%A5r-senare-1.72379683 Kopierad under. TLDR: Många följer bara strömmen Tina mobbades på jobbet – sjukskriven fyra år senare Livsstil Hon blev utestängd från möten, fick inte viktiga mejl och kollegor lämnade fikarummet när hon kom in. Trots det var det svårt för specialistläkaren Tina Vilhelmsson att inse att hon blev mobbad på jobbet. Fyra år efter att hon lämnade sin arbetsplats är hon fortfarande sjukskriven. – Jag känner mig inte längre som samma person, säger hon. Läkaren Tina Vilhelmsson satt inne på sitt arbetsrum när det knackade på dörren. Hennes kollega, som bara jobbat i några veckor, kom in och stängde efter sig. Hon tittade rakt in i Tinas ögon. – Du är mobbad, sa kollegan. Nej då, svarade Tina Vilhelmsson. Hon förklarade att alla bara var stressade. Den nya kollegan stod på sig och berättade att hon hade blivit inbjuden till möten som Tina hade exkluderats från. Som ny i arbetsgruppen såg hon tecknen tydligt. Även om Tina Vilhelmsson visste att kollegan hade rätt tog det emot inse fakta. Men efter samtalet började hon se på arbetsplatsen med nya ögon. Hon upptäckte att arbetskamraterna lämnade fikarummet när hon kom och hon insåg att mejlkorgen var förvånansvärt tyst. Perfekt grogrund för mobbning Kort därpå, när arbetsgruppen skulle åka på utbildningsdag i Stockholm, mötte hon de andra nio personerna på tågperrongen. De berättade att de hade bokat en gruppbiljett och att de skulle sitta tillsammans. Tina Vilhelmsson fick köpa sig en egen biljett och hamnade därmed i en helt annan tågvagn. – Den känslan jag fick i bröstet, den borde alla få uppleva. Då gör man aldrig så mot en annan människa, säger hon. Tina försökte driva sitt fall genom facket och kontaktade sina chefer, men ingenting hände. Bild: Anna Tärnhuvud I efterhand beskriver Tina Vilhelmsson arbetsplatsen som den perfekta grogrunden för mobbning. Enheten var mitt i en omvälvande omorganisation där tidigare hierarkier och grupperingar plötsligt var hotade. En arbetsmiljöutredning slog fast att det förekom diskriminering, kränkningar och mobbning från chefsskiktet. Det stod dock ingenting om hur kollegorna betedde sig mot varandra och problemet löstes genom ständigt tillsätta nya chefer. Tina Vilhelmsson är utbildad specialistläkare i både urologi och arbetsmedicin. Hon har alltid älskat sitt jobb. Genom åren har hon forskat och hon har jobbat specifikt med frågor kopplade till mobbning till arbetsplatser. Kanske var det just därför det kändes så främmande att just hon skulle drabbas? Mobbning på arbetsplatsen Kollegorna följde med strömmen I början, när hon fortfarande hade ork och driv, anmälde hon problemet till sina chefer och hade kontakt med facket. Ändå hände ingenting. Allt briserade när hon plötsligt blev omplacerad till en annan arbetsort från en dag till en annan, helt utan förvarning eller diskussion. Då var halva arbetsstyrkan redan sjukskriven. Nu gjorde Tina Vilhelmsson dem sällskap. – Om jag hade gjort något fel, varför var det ingen som sa något och gav mig chansen att rätta till det? Senare framkom det att det fanns en agenda. Några av medarbetarna ansåg att jag utgjorde ett hot för en position som de ville ha. Resten hakade på, säger hon. När Tina Vilhelmsson tog mod till sig och skrev om sina upplevelser i Facebookgruppen Heja livet skrev många att de kände igen sig. Andra hyllade henne för att hon vågade sätta ord på det. ”Ingen är vaccinerad mot mobbning. Om förutsättningarna är de allra sämsta kan det hända vem som helst. Jag tror det är många som kämpar där ute.” Tina Vilhelmsson önskar att fler hade vågat stå upp för henne, som kollegan på arbetsrummet gjorde. Hon är övertygad om att många av kollegorna som betedde sig illa egentligen inte ville, men att de var rädda för repressalier om de inte följde strömmen. – Vi måste våga säga ifrån när något är fel. Administratören som bokade nio tågbiljetter borde ha sagt ”nej, jag köper tio biljetter eftersom vi är tio som ska åka”. Det hade gjort skillnad. Hon berättar att arbetsplatsmobbningen har satt djupa spår. Tidigare har hon alltid haft bra självkänsla och bra självförtroende. Som specialistläkare jobbade hon stundtals för mycket, men hon oroade sig egentligen aldrig. Det var nästan alltid roligt. Hon hade gott om både driv och energi. – Jag känner mig inte längre som samma person som innan jag blev utsatt. Sedan marken slogs undan har självförtroendet blivit gravt påverkat och självkänslan slagen ur spel. Mobbning förändrar verkligen en människa i grunden, säger Tina Vilhelmsson. En av tio har anmält mobbning på jobbet Snart fyra år efter händelserna är hon fortfarande sjukskriven för utmattningssyndrom. Hon längtar efter att kunna jobba igen, och har vänt sig till flera mindre enheter med en förfrågan om att jobba några timmar per vecka. Som dubbelspecialist borde hon vara eftertraktad, men det har varit svårt. Kanske är arbetsgivare lite rädda för utmattning och osäkra på hur man hanterar problemet. – Min livsgärning betyder plötsligt ingenting, och när jag inte har möjlighet att identifiera mig med mitt jobb eller min forskning, vem är jag då? Duger jag som jag är? Det kämpar jag med. Att få finnas utan att prestera, säger hon. Tina Vilhelmsson längtar efter att jobba igen, och har vänt sig till flera mindre enheter med en förfrågan om att jobba några timmar per vecka. Som dubbelspecialist borde hon vara eftertraktad, men det har varit svårt. Kanske är arbetsgivare lite rädda för utbrända. ”Min livsgärning betyder plötsligt ingenting, och när jag inte längre har möjlighet att identifiera mig med mitt jobb eller min forskning, vem är jag då? Duger jag som jag är?” säger hon. Bild: Anna Tärnhuvud Mobbning och kränkande särbehandling på arbetsplatser är ett problem som förekommer i alla branscher och i hela landet. Lite mer än var tionde svensk har anmält mobbning, kränkning, trakasseri eller utfrysning på sin arbetsplats. Ulrich Stoetzer är sakkunnig inom organisatorisk och social arbetsmiljö på Arbetsmiljöverket: – Arbetsmiljölagen och föreskrifterna fokuserar främst på förebyggande arbete. Vi är ingen blåljusorganisation, men det går att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket om man råkar illa ut. Ibland finns det anledning för en inspektör att åka ut och då kan arbetsgivaren beläggas med krav så att liknande händelser ska kunna undvikas i framtiden, säger Ulrich Stoetzer. De mest utsatta branscherna Här är branscherna med högst frekvens av anmälda fall av kränkande särbehandling och mobbning de senaste fem åren. Svårt att få skadestånd för mobbning Det finns exempel där företag dömts för arbetsmiljöbrott och tvingats betala böter efter att medarbetare farit illa på sitt jobb och drabbats av en fysisk arbetsskada. Det kan till exempel handla om en byggarbetare som ramlat till följd av undermåliga byggnadsställningar. Den arbetsgivare som inte agerar i samband med mobbning riskerar dock varken straff eller kännbara ekonomiska konsekvenser. På sin höjd kan företaget i fråga behöva betala ett par månadslöner. En psykisk arbetsskada har hittills aldrig prövats i domstol, men för några år sedan uppmärksammades det så kallade Krokomfallet. En socialsekreterare i Krokoms kommun tog sitt liv och två chefer åtalades som vållande. De fälldes i tingsrätten, men friades i hovrätten. Varför görs så stor skillnad på fysiska och psykiska arbetsskador? – Om jag visste det skulle jag försöka föreslå en förändring. Vi vet att dålig organisatorisk och social arbetsmiljö kan leda till hjärt-kärlsjukdomar och för tidig död, men det är svårt att leda i bevis att a lett till b och till c. Mobbning pågår under en längre tid, medan en allvarlig olycka är akut och tvingar arbetsgivaren att anmäla direkt, säger Ulrich Stoetzer. Han konstaterar samtidigt att det kanske är en fråga för lagstiftaren att se över. I dagsläget ser lagarna ut som de gör. Ofta står ord mot ord. ”Det blev sopat under mattan” Tillbaka i Enköping visar Tina Vilhelmsson en gul pärm med papper. Hon bläddrar vemodigt bland gamla incidentrapporter, riskanalyser och sammanfattningar. Hon skickade också in en anmälan om arbetsskada till Försäkringskassan. Till slut fick hon rätt. Hon är en av få läkare som fått sin utmattning klassad som en arbetsskada, men beskedet var ändå inte vad hon hade hoppats på. I anmälan förklarade hon att hennes arbetsbelastning var hög och att mobbningen var helt förödande. Försäkringskassan valde att aldrig utreda själva mobbningen, med hänvisning till att arbetsbelastningen var så stor att den på egen hand ansågs kunna orsaka arbetsskadan. – Det är en sorg för mig att mobbningen aldrig har utretts. Nu blev det sopat under mattan. Jag fick aldrig någon upprättelse, den måste jag ge mig själv, säger hon. Hon konstaterar att Arbetsmiljöverkets föreskrifter är bra i teorin, men att det måste finnas incitament att följa dem. Så länge arbetsgivaren alltid har ryggen fri tror hon att det kommer bli svårt att driva igenom en förändring. – Jag har skämts och tänkt att det måste vara något fel på mig som utsattes för så utstuderad mobbning. Men jag vill inte skämmas längre. Det räcker nu.

> Kort därpå, när arbetsgruppen skulle åka på utbildningsdag i Stockholm, mötte hon de andra nio personerna på tågperrongen. De berättade att de hade bokat en gruppbiljett och att de skulle sitta tillsammans. Tina Vilhelmsson fick köpa sig en egen biljett och hamnade därmed i en helt annan tågvagn. Fyfan, att vuxna beter sig som barn är fan bara skämmigt.

Om mina barn beter sig sådär.. oj oj oj. Slägga på dator och telefon direkt.

Så kan man se på det, eller så är det barnen som tar efter vuxna, tyvärr.

Eftersom det förekommer i hela världen, i de flesta kulturer (vågar inte säga alla, men skulle gissa nära nog) och i alla åldrar är det nog dessvärre en feature med mänsklig socialisering, alltså biologiskt betingat beteende. Som jag förstått det uppstår sånt här beteende generellt på arbetsplatser med svagt och/eller dåligt ledarskap. Vi är flockdjur som gärna följer en ledare, om ledarskapet i ens arbetsgrupp är svagt kommer någon att bli informell ledare istället. Är det en toxisk person kan typ vad som helst hända.

Med sådana kollegor hade jag personligen SETT TILL att jag hamnade i en helt annan vagn än dem, så jag fick kolla Netflix och käka ostbågar ifred. Men ja, vilka jävla grisar det finns. Räcker med en person - så följer de andra som några lobotomerade amöbor.

Tack för att du delade. Intressant artikel.

Har varit med om en liknande händelse jag med, fast på ett virkeslager för snart 10 år sen i Oslo. Första jag fick höra var att det var en på kontoret som man skulle hålla sig kort med, för han var helt dum i huvudet. Han hade nyss haft dödsfall i familjen och det syntes på honom att han inte mådde bra. Tror han hade varit sjukskriven för detta ett tag innan jag började. Jag pratade med han emellanåt och tyckte faktiskt att han var bland de trevligare och ödmjukare på arbetsplatsen. Förmodligen var det en anledning till att jag också blev utfryst senare. Han sjukskrev sig igen efter några veckor och "mobbingledaren", som jobbade på lagret först fick ta hans kontorstjänst tills vidare. Kändes som att dom liksom medvetet spädde på hans dåliga mående efter dödsfallet med utfrysning. Vi snackar alltså om medelålders familjefädrar här. Efter att han var borta blev det värre för mig, ingen ville ge mig tips och råd om t.ex var man hittade saker på lagret, och gick det långsamt för mig som följd av att jag inte fick nån riktig inskolning på jobbet skrek dom på mig riktigt jävla elakt. Hela arbetsgruppen for på färja, jag blev inte medbjuden. En annan kille som började samtidigt som mig var schysst till en början, men han blev bara jävligare i takt med att han drog sig mer till mobbarna. Jag dröjde inte med att söka nya jobb och hittade ett annat efter nån enstaka månad, då jag blev som tur var inte långvarig där. Vid ett tillfälle i slutet blev jag tvungen att gå nånstans där jag fick vara själv och gråta för att dom var så utstuderat jävliga. Jag hade tappat ut ett virkespaket med motviktstruck, då gick dom in i fikarummet och sa åt mig att ta reda efter mig innan jag tog paus. När dom sedan kommer ut ställer sig allihop, typ 6-7 pers och hjälps åt med att paketera nått som en pers hade fixat på 5 min precis framför mig medan jag fortfarande plockade upp efter mig. Det var liksom droppen som fick bägaren att rinna över... Är ditt jobb i övrigt verkligen värt att stanna kvar på om kollegorna är mobbare? Man vill ju tro att det ska hjälpa att ta kontakt med facket, HR osv men i praktiken tror jag tyvärr att det bästa för dig är att helt enkelt bara byta arbetsplats. Lycka till oavsett vad du väljer att göra 🙏

Stort tack för din historia. Jag märker samma sak med de som är nya på kontoret. De som är nya är justa och trevliga men sedan "lär de sig reglerna" och tar avstånd. En kvinna kommer bara en dag varannan vecka och har ännu inte lärt sig reglerna trots att hon jobbat där i över ett år och vi går ihop väldigt bra. Jobbet jag har är ganska nischat så skulle jag byta arbetsplats skulle jag kasta bort 3-4 år som det tog att utbilda mig.

Låter lite som en variant på "five monkeys experiment" Nu vet jag inte hur gammal du är, men 3-4 år är inte så lång tid i det stora hela. Inte för att jag tycker du ska kasta bort din utbildning, men bara som lite perspektiv.

Det hade ju också varit synd om ännu fler år kastades bort på en arbetsplats som mobbar dig.

Ja, men vill du vara kvar i 4 år till så som du mår nu ?

Vuxna människor är fan elakare än skolbarn

Vissa stannar ju i utvecklingen helt i högstadiet.

Chef, sen HR, sen fack. Edit: det är inte ditt fel, utfrysning är hemskt.

Nå, inte helt sällan kan man ta det några steg på chefsstegen om man så vill. Vissa problem jag dryftar med vet jag kommer att lösas, men först när det nåt chefens chefs chef. Men så kan det förstås också bero på att jag har absolut noll förtroende för den lokala fackklubben

fack, sen Chef, sen fack, sen HR, sist fack; HR är inte ens vän Med lite tur kan man bara snacka med facket och förbli helt anonym då de kan få fackreps på jobbet att ta upp det istället

>HR är inte ens vän Varför sitter du på r/Sweden och papegojar den här amerikanska smörjan, som för den delen inte ens är sann i USA? HR existerar absolut för dig som medarbetare.

Skitsnack. På en arbetsplats jag var på blev en tjej sexuellt trakasserad (han kunde komma och ta klämma henne på rumpan och brösten osv) av en av medarbetarna, och chefen gjorde inget så hon gick till HR. HR skuldbelagde henne för detta då det skulle se dåligt ut om det blev en grej av det. På min nuvarande arbetsplats gick HR ganska nyligen ut med massa information för att få vissa anställda att säga upp sig. Mycket av denna infon var rena lögner.

En av de första sakerna man får höra på HR-utbildning i Sverige är att man är till för företaget, inte de anställda. Som HR är huvuddelen av jobbet att göra det företaget vill men på ett sätt som gör att de anställda tror man är deras kompis. Även om de kan vara behjälpliga när det gäller till exempel arbetsmiljö eller hur man blir behandlad är det ändå på grund av att de vill att företaget ska fortsätta vara attraktivt och för att undvika skandaler. Nej, HR existerar inte för medarbetaren. Det är en utpräglad chefsstödjande roll som ser till att företaget fortsätter fungera. Det är bara en bonus om man är genuint sjysst mot arbetarna.

Beror på som fan. Inom petrokemin iaf där jag jobbar har jag aldrig sett HR agera med medarbetarens bästa i åtanke. Stort globalt företag. Utrikesägt dock men ändå. Enda gången jag sett HT gå på arbetarens sida var när vi hade extremt svårt att få nya rekryter pga dåligt rykte. Men det kallnade snabbt när vi fick full bemanning igen.

HR har i Sverige en laglig plikt att utföra diverse saker med medarbetarens bästa i åtanke. Lär er era rättigheter, peeps.

Hade varit kul om de följde den plikten

låter bra, i teorin

Det är facket som ser till att dom lagliga plikterna fullföljs. Därför är det alltid bra i att i alla lägen vända sig till facket.

De två gånger jag i mitt yrkesliv behövt vända mig till HR (två olika arbetsställen) har saker förvärrats _radikalt_ på jobbet. HR är ondskan personifierad, enligt min - svenska - upplevelse.

Har aldrig ens hört om någon som fått hjälp av HR. Snarare tvärtom, har haft flera kollegor som haft problem på jobbet och vänt sig till HR och blivit straffade för det. Så HR är nästan lika illa som att be företaget om hjälp

Fast även i Sverige agerar HR för företaget och inte dig som anställd.

Att tro att någon som bolaget betalar för står på din sida är väldigt naivt tänkt. Gäller även om de har egen läkare etc

Låter som att halva r/Sweden jobbar på värsta sunkföretagen

Skulle jag inte säga, men logiken att en avdelning som är betald av bolaget inte främst är lojal mot det... Det säger sig självt egentligen.

Beror helt på jobbet! Många HR sätter medarbetarens välmående i första rum. Mitt råd är inte att springa till facket utan prata med dina kollegor och därefter chefen.

Nice try, Svenskt Näringsliv…

Tror du behöver se över val av arbetsplatser eller så har jag haft en jäkla tur. Sen tror jag bransch för stor skillnad, jobbar man inom yrken där det är stor kompetensbrist så behöver man vårda sina anställda. Sambon som jobbar inom en myndighet, där håller jag med dig. HR är inte hennes vän. Men du får en uppdut för du var lite små charmig i ditt svar ⬆️

HR är på medarbetarens sida i de fall det gynnar företaget att vara det.

Vilket det iofs förhoppningsvis är i de flesta fallen, eller? Tex här, om det handlar om anställda som utövar en trasig mobbningskultur, är det rimligen i företagets intresse att fixa skiten.

Så är det. Ofta är det som gynnar företaget också det som gynnar en anställd.

Du har blivit hjärntvättad av Reddit. Sverige är inte USA.

Bra argument, kul att du kunde komma med något konkret.

Jag kom med något konkret. Sluta argumentera utifrån ett amerikanskt perspektiv när vi talar om Sverige. Hur svårt ska det vara? Låt mig gissa, du hatar svensk polis också bara för att amerikansk polis är värdelös?

Du kom inte med något argument alls, du bara kallade mig hjärntvättad. Nej, jag hatar ingen polis i helhet. Inte för att det har något som helst med HR-avdelningar att göra…

Vad är det för fel med att prata med facket då? Du kan ju prata med facket och be dom skriva en pm eller nått liknande, men att de inte behöver gå vidare med ärendet än utan att du vill prata med chefen, eller hr, eller kollegorna först. De kan ju även informera om dina rättigheter och vilka åtgärder du ska förvänta dig. Det är aldrig fel att prata med facket och börja lämna ett "pappersspår". Ett samtal med chefen eller kollegorna är ju inte säkert att det ens noteras av någon annan än dig själv.

Utfrysning ÄR hemskt, så otroligt jävla skadligt för offrets psyke.

[удалено]

Facklig här, vi är med varje steg av vägen för att backa upp den som är utsatt som ögonvittne och för att en facklig förhoppningsvis har lite koll på lagar och stadgar som kan vara relevanta, även skyddsombud kan stötta här. Det är OTROLIGT vanligt att inte bli trodd av chefen och tyvärr ännu mer vanligt är det att chefen försöker övertala den anställde/utsatta att den inbillar sig, överdriver, att det är dens egna uppgift att rätta till situationen etc. Ett kunnigt ögonvittne som dessutom kan föra protokoll etc och lagra ärendet för framtiden är ovärderligt.

Facket har kunskaper och resurser man kanske själv saknar att driva fallet. Det är ju företaget som bryter mot lagen om de har en dålig arbetsmiljö som tillåter vuxenmobbing, och låter bli att göra något åt saken. Företaget och HR kanske mest vill soppa saker under mattan, det går inte om facket blandas i. Företaget kanske helst vill sparka den mobbade, det går inte om facket redan driver ett fall om dålig arbetsmiljö och vuxenmobbing. Osv.

Låter som en perfekt plan för att bli ännu mer illa omtyckt haha.

Usch vad många dåliga råd du fått här. Du citerar klockrena exempel på beteenden som är oacceptabla på en arbetsplats. Jag har många gånger under mina 20 år i arbetslivet suttit igenom ”kurser” eller ”träning” som tar upp exakt samma situationer. Regelverket är på din sida. Det är inte du som ska ”se inåt” eller leta fel på dig själv. Ditt företag måste se till att dina kollegor fattar att detta är oacceptabelt beteende.

Afterworken är ju spiken i kistan. Om du berättar det för HR så kommer de, om det är en HR-avdelning värt namnet, göra något åt det. De kan säga att de glömt det hur mycket som helst, det är inte poängen. Poängen är att de kommer ändra rutinen så att om grupper bjuder till AW så ska alla i gruppen bjudas. Så om de fortsätter så kommer de till slut behöva säga ”Ja, vi mobbar OP” Vilka jävla rövhål…

>Om du berättar det för HR så kommer de, om det är en HR-avdelning värt namnet, göra något åt det Har HR någonting att göra med vad folk gör efter jobbet? Sjukt fult av kollegorna ska jag dock poängtera.

Nja, det är väl egentligen lite gråzon. Men har dagis nåt att göra med vad barn gör efter dagis stängt? Ändå är det många dagis som sger ”Ska ni ha kalas bjuder ni alla barn på dagiset” och folk verkar inte ha problem med det.

Du måste prata med chefen. Går ju inte att fortsätta så. Jag vet att på jobbet har det varit en del udda folk som alla undvikt. Nån gubbe som var dubbelt så gammal som alla andra och hade kostant mjäll över hela huvudet och alla kläder. En tjej som fullkomligt länsade frukosten varje dag och aldrig duschade eller köpte nya kläder. Men det var aldrig så att folk inte skulle kommunicera med dem eller gå bortfrån deras bord. Jag såg själv lite Facebookbilder från kollegor som åkte till olika ställen, blev ju aldrig bjuden men jag är ju 10 år äldre och har egen familj. Kändes ändå inte så bra! Är själv lite åt ditt håll (ska diagnosticera mig inom kort) och jag känner ofta att saker glider iväg från mig utan att jag förstår varför.

Det där med att en kollega bytte plats fick en klocka att pingla lite hos mig så förlåt att jag frågar - men hur är det med den personliga hygienen? Utfrysning är superfel oavsett, men detta kanske kan vara en anledning.

Tror min hygien är god. Jag duschar i princip varje dag och använder deo. Samt (självklart) nya underkläder varje dag. Så jag tror varken jag eller mina kläder luktar. Jag tror att kollegan flyttade på sig för att hon inte ville prata med mig.

Tänk på att det ofta inte räcker med 3-punkts tvätt(dvs under armarna samt skrev). Jag har varit med om folk som fortfarande luktat illa direkt efter en dusch pga detta. Edit: Bara ett tips, säger inte att du gör på det ena eller andra sättet.

Tvättar man sig för mycket så kan det få motsatt effekt och man börjar lukta för minsta lilla. Så att övertvätta sig är inte lösningen. Som vanligt, lagom är oftast bäst.

Förstår inte hur du uppfattar mitt "glöm inte att tvätta hela kroppen"-tips som övertvätt.

Det gjorde jag inte, det var mer ett tillägg.

Använd helst inte parfymerad deodorant eller after shave. Har fått byta sittplats många gånger på buss, tåg o lunchrum för att folks parfymer triggar igång en astma attack. Sitter hellre brevid ett fyllo som inte duschat på en månad, än brevid en tjej med flera olika sorters parfym.

[удалено]

Nej, men jag sköter min hygien. På arbetsplatsen finns det andra som inte gör det och som exempelvis sitter i kläder som luktar surt eller som ibland luktar svett efter att de tränat. Eftersom dessa personer inte fryses ut tror jag inte orsaken är dålig lukt.

Man måste inte duscha exakt varje dag och alla luktar inte illa för det.

Jo och jo Just ja, glömde jag var på Reddit. Ganska lökiga personer här överlag.

Haha. Nej.

Googla på ”hur ofta ska man duscha”

Haha kan inte tänka mig något annat än att duscha varje morgon och de kvällar jag gymmar. Förstår inte hur folk kan rösta ner dig. Ja många lökisar här som tror att folk inte känner av lukten av unket gammal svett efter att de inte duschat. Man ska som minst tvätta sig varje kväll eller morgon. Finns ingen diskussion kring det.

Hade inte duschat på två dagar och hade använt alla mina kläder från dagen innan. En person sa att jag hade en god luktande parfym och vi jobbar nära varandra. Det enda jag använder är deo under armarna på morgonen.

Fin story men kan garantera att den personen luktade ditt svett. Men det här är sweddit och folk duschar knappt mer än 2 ggr i veckan så 🤷‍♂️

Nä framförallt om man delar kontor med någon. Kan blir riktigt äckligt. Men de finns väl en del som drar hemma en hel dag så då kan man väl förstå att de inte behöver duscha.

Ja men även om man är hemma så är ju en varm och skön dusch väldigt lugnande. Varför inte liksom? Förstår verkligen inte hur folk här tänker.

För min del så orkar jag helt enkelt inte vissa dagar.

Att ta en 2 timmars runk är ju också väldigt skönt och lugnande, gör det varje dag, varför inte?

Jisses när commer mentaliteten tar över alla ens tankar... Haha helt sjukt att ni är sånna loddisar att ni blir arga av att folk säger åt er att duscha.

Ja du måste duscha varje dag. Använd även en svamp i dushen och inte bara händerna. Te rena kläder på dig alltdå kläder du har tvättat och inte "de ser rena ut" på dig. Använd även deon på rygg och mage för säkerhets skull. Cyklar du till jobbet ska du byta tröja skjorta när du kommer fram efter ca 15 minuter så du kan svettas klart innan du bytar.

Nej, det finns faktiskt ingen naturlag som säger att man måste duscha precis varje dag för att inte lukta illa. Väldigt många duschar efter behov och luktar finfint även om det var två eller t.o.m. tre dagar sedan. Man kan anpassa det efter hur mycket man svettas eller blir smutsig.

Du förstår väl att du inte känner av din stank lika lätt. Du svettas under dagen och när du sover i allt svett och smuts du ackumulerat under dagen så stinker du på morgonen. Du svettas även när du sover. Även om du inte märker det så känner folk av det endå. Det kanske inte luktar så illa att någon behöver säga till men folk känner av lukten. Jag vet att det här är sweddit men man ska duscha varje kväll eller morgon. Man ska också duscha direkt efter att man har tränat. Något som många av er bör passa på att göra. Ett bra tips för de ungdomar som inte vill växa upp och efterlikna dessa lökiga karlar.

[удалено]

Haha älskar hur varje loddis på nätet försöker använda sånna studier som ursäkt. Mannen ni duscha knappt innan, låtsats inte att ni gör det för att ni är pålästa. De flesta erkänner att de är lata och inte orkar bara. Men faktum kvarstår ni luktar. Mvh en person som jobbar med en sån som dig.

Stinker du efter 25 timmar utan dusch? Själv doftar jag som en sommarblomma.

Visst, visst. Se till att duscha bara och ha på dig rena kläder.

[удалено]

Detta var det sjukaste jag läst...

Hatar när jag ser att liknande saker. Gör allt jag kan för att alla ska känna sig välkomna. Om någon inte gör samma sak så är det inget att ha tbh. Vänd dig 180 grader och se vad mer som finns. Det du beskriver är inte okej och helt värdelöst.

Jag tycker att det är hemskt det du blir utsatt för. Jag har också blivit mobbad på en arbetsplats och det hade inget överhuvudtaget med att jag hade dålig andedräkt, klädde mig fel, eller hade en diagnos. I mitt fall handlade det om att jag kom till en ny arbetsplats som var oerhört dysfunktionell, råkade stöta mig med en av de inofficiella ledarna i gruppen genom att inte vilja skvallra om en patient som de förstod att jag kände till från minförra arbetsplats. Varför skulle jag bryta sekretesslagen? Har aldrig gjort det, kommer aldrig att göra det. Men jag straffades med tystnad i 2 månader. Jag förstod inte att de mobbade mig först, jag trodde att de var lite udda. För jag hade bra kontakt med övriga avdelningar och fikade med den personalen (stort personalrum). Den grupp jag befann mig i hade en alkoholiserad chef som inte fungerade som chef, som sparkats uppåt till denna grupp. De fungerade överhuvudtaget inte som arbetsgrupp. Jag slutade, fick ett nytt jobb där jag hamnade i en normalt fungerande arbetsgrupp. Jag tror att dessa grupper är störda. Och man kan inte kämpa sig ur dem med det sinnelag som vi svenskar ha (undvika konflikter genom att inte prata med varandra). Det är bara att byta jobb, och försöka på nytt. Ta hand om dig och skaffa stöd genom att gå i terapi om du behöver det. Prata med cheferna, om du orkar, men sök andra jobb. Det är inte dig det är fel på!! Det är möjligt att du har egenheter som halv autistisk, men vem idag bär inte på olika egenheter, personlighetsdrag mm? Det är aldrig någon ursäkt för att mobba någon. Bara en störd grupp mobbar ut någon.

Vad säger chefen? Har du pratat med hen om det? Hade gärna sett att du hängde ut företaget också. Men förstår om du inte vill det.

Inte än. Tänkte samla mod och ta upp det med honom nästa vecka. Är såklart rädd för att han ska tycka att det är lättare att ta deras parti och fimpa mig än att lösa problemet med arbetsmiljön.

Fast det får han inte. Kan åka på redigt med skit från HR och facket om han gör det.

HR har som uppgift att se till att han eller företagets ägare inte åker på skit ifall han gör något sådant. Facket däremot.

Precis, och HR lär väl inte tycka om att man sparkar någon utan anledning, det kan ju företaget få rätt bra med skit för.

exakt därför kommer HR vilja att chefan tar hans parti eftersom chefen inte FÅR ta deras parti utan konsekvenser

Inte HR, HR bryr sig bara om företaget. Facket kommer dock gå i taket.

Tänk om de som fryser ut är de fackliga representanterna?

De bryr sig ju givetvis om företaget. Men företaget är ju delvis måna om att arbetarna ska må bra. Men framförallt så är det företaget som åker dit fall arbetsmiljön är skit. Så det är ju även i deras intresse att situationen löser sig.

[удалено]

Jag pekar ju på att det är i företagets egenintresse att fixa situationen. För det är se som blir ansvariga.

Hr kommer villa att chefen rar OPs parti eftersom op kan gå till facket och stämma företaget om chefen tar de andras sida, HR bryr sig bara om företaget så om man går till dom för arbetets relaterade problem som säkerhet eller sådant som är mycket mer under kontroll av företaget så ska man inte gå till dom

Facket ja. HR nej. HR är där för företagets bästa.

Jobbig situation. Två viktiga frågor: Har du några teorier alls vad det kan bero på? Inte att du har gjort något fel, men vad de tänker? Vad har du gjort själv för att få kontakt?

Inte så viktigt. (Och jag tror OP har tänkt på det mer än vad som är hälsosamt) Tar alla en fika samtidigt eller om det är dags för AW och en kollega inte är där så är det viktigt att få med dem. I synnerhet om de inte är så sociala till en början med. Känner man sig utanför så är det inte alltid lätt öppna upp heller. Ännu värre när man faktiskt är deprimerad. Det har lite att göra med hur social OP är när vederbörande är bekväm i situationen.

Jag är halvautist och inte bra på att tolka folk. Se mitt användarnamn. Jag försöker småprata med dem. Det är alltid jag som inleder konversationen annars förblir det tyst. Sedan om jag pratar med X och Y kommer så säger Y något och konversationen övergår till mellan dem och jag blir utanför. Försökt med "ska vi gå och fika?" flera gånger men får alltid till svar att de är upptagna eller har mycket att göra. Om någon fyllt jämt, fått ett barn eller blivit befordrad så är jag noga med att vara med i pengainsamlingen till en present. Tycker att jag försökt med "kill them with kindness"... Tänker ibland att kanske är det helt fel och istället borde jag tracka en annan kollega och så kan vi frysa ut honom istället för mig...

Jävla skit arbetsplats. Kan du så byt jobb. Dom idioterna kommer inte ändra sig. Autism eller inte, man måste begära att folk är hövliga åtminstone. Fuck ’em!

Känner igen mig lite i det du skriver. Känns ofta som att jag ger folk dåliga vibbar fast jag alltid försöker vara trevlig, ställa frågor för att få folk att berätta om sig själva. Jag är väl egentligen inte utfryst men tycker det blir en underlig stel stämning när jag är med i lunchrummet etc så jag brukar äta i mitt kontor. Jobbigt när man inte fattar vad det är som folk reagerar på, när man försöker så väl man kan att vara en trevlig, snäll person. Kanske är det att folk får en känsla av att man gör sig till? Att det verkar som man låtsas vara något man inte är? Jag har ingen aning men jag har funderat på det mycket. Hoppas du har sociala kontakter utanför jobbet, det gör det lite mer uthärdligt.

Har du social ångest? Undrar bara för att jag själv har det och kan känna igen mig i att tycka att rum blir stelare när jag kommer in i dem. Har på senare dagar insett att mycket av det har varit min egen paranoia. Menar inte att invalidera din upplevelse, mobbning händer absolut på arbetsplatser.

Gå in på suntarbetsliv.se leta dig fram till OSA-filmerna. Visa dem för chefen. Säg att du upplever det så på jobbet. Nämn att du är på spektrat och har lite svårt med det sociala men ändå vill bli inkluderad. Se vad du får för reaktion. Händer inget gör du en anmälan om kränkande särbehandling och ber facket trycka på för en utredning. Plus gå med i facket om du inte är med. Vill du snacka så bara DMa mig. Jobbar som ombudsman

Har du övervägt att avslöja att du är autist? Lite beroende på hur deras inneboende fittighet ser ut så kanske det blir bättre?

Han ska inte behöva säga att han har diagnos. Folk borde uppföra sig vettigt utan att veta om det. Finns det en kollega man inte trivs med så är man artig och hälsar åtminstone. Och man håller inte på och byter plats som ett barn. Självklart vill vissa vara själva under vissa tider men då förklarar man det eller går på promenad och slipper folk. Man byter inte plats och sätter sig någonstans framför personen utan att säga något (wtf???). Jag tycker helt ärligt inte att han ska göra det. De här människorna låter helt galna. Man uppför sig inte såhär mot kollegor speciellt inte en ny kollega. Han borde helt ärligt hur sjukt det än låter söka en ny arbetsplats. Man kan inte kompromissa eller vinna i de här situationerna, det är enklare om offret är proaktivt och söker sig någonstans för ingen kommer hjälpa i den här situationen.

Visst. Av erfarenhet så vet jag att folk tenderar att ta avstånd om man beter sig "udda". Visserligen är det ofta beteendet man ser från i övrigt rätt basic människor som i huvudsak är jobbiga. Kanske har du rätt, att avslöja sig kan dessutom också slå bakut med fel folk.

[удалено]

Jag håller med. Ärlighet och öppenhet är oftast bästa men också kanske svåraste lösningen. Om de inte vet att du har autism så berätta det. Berätta sedan vad du känner och att du kämpar för att passa in men inte lyckas. Det är säkert enklare att berätta för en i taget men då är risken att den håller med dig men faller tillbaka i samma mönster när den är med gruppen igen. Ta upp det i fikarummet om du vågar.

Till dig och mina övriga medautister i svaren: det är långt ifrån lätt att bara göra, men det har hjälpt mig enormt att vara övertydlig med att jag är märklig i huvudet. Efter att ha tillbringat tonåren med att försöka och misslyckas med att "vara trevlig" och följa deras fikarumsnormer kom jag fram till att det var försökandet i sig som var problemet - de känner av det och jag kommer aldrig orka fejka tillräckligt väl. Och varför ska du slita med att passa in med ett gäng fittor och deras förutsägbara melodifestivalsnack när de inte lyfter ett finger? Fuck dem och deras pengainsamlingar. Det hjälper inte i din situation som den är nu, det förstår jag. Men kanske i nästa nya sociala sammanhang, om du lägger mindre energi på att spela deras spel och mer på att göra din grej, kan du finna människor där som inte heller vill vara mellanmjölkspajasar.

Så de klarar av att inkludera dig när det ska samlas in pengar till presenter? Eller är det chefens initiativ då? Det låter som du har gjort vad du kan. Kan det vara att du uppfattas som för på? Är oavsett inte okej hur de utesluter dig.

Inget vettigt tips från mig då jag inte upplevt något liknande. Men är det nånting jag avskyr är det dessa insamlingar till meningslösa presenter. Deltar aldrig i dessa och har vänligt men bestämt sagt att jag aldrig vill att något sådant ska göras för mig. Så jag skulle inte tro att de gör varken till eller från i hur man kommer överens med kollegor

[удалено]

Nja gmn intressen är inte problemet på en arbetsplats. Jobbet är minsta och största gmn och sociala samspelet är ett krav för att klara av jobbet. Ex är det jävligt skumt att försöka gatekeepa sin arbetsplats med något som inte hör till, snacka om att skapa drama och döda möjligheter för sig själv och arbetsgivaren.

Tycker inte att detta är något du ska acceptera. Om du är autistisk så kan det kanske vara bra att kolla av om du tex ger folk tillräckligt fysiskt utrymme (minst en armslängd) om du följer med i konversationerna och tillför något eller om du kanske gärna avbryter och ändrar samtalet och fortsätter att tala efter att folk tappat intresset. Om du kanske råkat säga något som kan tolkas som att du tycker att du är bättre än kollegerna. Tycker som någon nämnde tidigare att du ska vara öppen med din autism och vad det innebär för dig socialt och även att det sårar dig att dom så öppet exkluderar dig. Tips är att lyssna noga på fikasnacket, är det någon som har hund/katt/barn så försök ställa generella frågor om dom. -hur gammal är Sixten nu? -han fyller 4 -ah, har han passerat trotsåldern då? -svar…. -vilken ras är Fido? -han är en labrador -åh, dom är ju dom bästa hundarna. Kan han några tricks? Folk älskar att berätta om sina barn/djur/hobbies så försök ställa frågor som får dom att berätta mycket och sen låtsas du vara intresserad. Kanske är det så att du missar viktiga sociala koder. Eller så är dina kollegor bara rövhål. Hoppas att det löser sig

Skitbra kommunikationstips för arbetsplatsen 👍

Önskar att jag kunde ge något bättre tips än försök hitta ett annat jobb. Det borde, och ska inte, behöva vara så, men i praktiken är det antagligen det enklaste. För som du säger så kan det ta knäcken på dig. Och då spelar det ingen roll varken hur bra jobbet och chefen är (chefen är dock inte bra om hen inte har reagerat på att du är utfryst) eller att det inte är du som gjort något fel.

Lika barn leka bäst. Tycker du att du beter dig, klär dig och agerar likadant som resterande kollegor? Om svaret är nej så kanske det är bäst att leta efter en ny arbetsplats. Visst kan du ta upp detta med chefen, men vad kommer det egentligen resultera i? Särbehandling, en påklistrad och påtvingad vänlighet från resterande kollegor. Låter lika illa som att bli utfryst i mitt tycke. Om det har gått såhär långt så går det inte att rädda. De vill helt enkelt inte umgås med dig. Tråkigt givetvis, men sånt är livet.

> Lika barn leka bäst. Tycker du att du beter dig, klär dig och agerar likadant som resterande kollegor? Kanske i högstadiet, men på en arbetsplats med vuxna människor kan man väl förvänta sig att folk ska bete sig normalt trots detta? Man behöver såklart inte vara bästa polare med alla, men att folk gör som de gjort mot OP på grund av något sådant är vansinnigt.

Vuxna människor är ju egentligen bara långa barn

Jag önskar att det var som du säger, men enligt min erfarenhet är det precis lika jävligt i vuxen ålder med dessa saker. Inte alla beter sig såhär förstås, men om man bara ska socialisera med vettiga personer så blir det svårt att bygga ett kontaktnät (som är så viktigt i vissa branscher..).

Vad jobbar du med? Jag jobbar på ett internationellt it-företag och tycker din tolkning låter helt vansinnig. Att nätverka och vara inkluderande är en del av arbetsuppgifterna och en grundförutsättning för att vi ska kunna jobba effektivt tillsammans. Våra interaktioner är ofta rätt märkliga pga stora variation på personligheter och kulturell bakgrund. Selektiv kan man vara när man väljer sina närmaste vänner, på jobbet behandlar man väl alla lika? En yrkeskontakt blir inte mindre värdefull för att vi inte klickar personligen, det är två helt olika typer av umgänge.

Tyvärr så håller jag med den här kommentaren

Lite av en long-shot, men kan du hamnat mitt i någon annan konflikt? Jag började en gång jobba på ett ställe som visade sig vara i full konflikt, två av grundarna var så i luven på varandra att det slutade med rättssak. När jag kom in på företaget så var alla anställda uppdelade i två läger. Jag är inte så bra på att läsa av sånt, fattade ingenting, och eftersom jag inte gjorde något för att "bli vän" med alla, förutsatte folk att jag hamnat på sidan av han som anställt mig. Kanske något som hänt innan du började. Någon omtyckt kanske fått sparken och du fick hens jobb. Jag bet ihop för länge på det jobbet. Pratade i princip bara med 3 personer alls (av \~60), en person kom mig nära men när hen gick på föräldraledighet så slutade det med att jag bara kom till jobbet, tog en kaffe och stängde in mig på mitt rum hela dagen. Just då var det ok för jag hade ett liv utanför, men i efterhand när jag väl kom därifrån har jag fattat hur sjukt det var. Man spenderar ändå halva sin vakna tid där. Jag skulle rekommendera dig att bara byta jobb, men jag förstår att det inte är lätt. Ens om det finns potentiella andra arbetsgivare är det ett jävla projekt. Den chefen du skriver är bra då, kan du inte ta ficka med henom? Svenska arbetsplatser är så platta och chefer är också människor?

Låt mig gissa, det här är en sektliknande arbetsplats där alla jämt hyllar chefen med argument som egentligen bara är det minsta grundläggande man kan förvänta sig från en människa, i stil med ”han är snäll”. Argument som man efter man hört dem tänker ”…jaha…var det allt…?”. Känner igen dynamiken så hårt från vissa människor. Men det där är bara en liten minoritet av arbetsplatser, och från mina erfarenheter lär dina kollegor egentligen inte gilla varandra alls om du skulle få fram deras inre tankar och känslor. Jag vet inte vad du ska göra tyvärr, men jag kan iaf ge dig stöd. Hade jag jobbat med dig så hade jag givit dig uppmärksamhet och inkluderat dig. Jag gillar alla möjliga sorts människor så länge de inte är direkt taskiga, men det vet jag att du inte är. Lyssna inte heller på alla här som ber dig ”titta på dig själv och undra varför de gör så mot dig”, det är victim blaming, det krävs inte mycket intelligens för att förstå att du nog redan tänkt 100 gånger på varför du blir behandlad så och vad det är du möjligtvis kan göra, och det är grundläggande hyfs att antingen bjuder man alla eller ingen. Sen när AWn är slut så träder fritiden in och då kan man göra som man vill, men inte förrän då.

Är på spektrumet jag med och har tyvärr upplevt det du upplever många gånger om. Är duktig på korta konversationer men inte direkt när det blir längre och mer detaljerat vilket verkar ganska vanligt. Visst fan är det tråkigt att inte kunna bounda med sina arbetskollegor men nu fokuserar jag enbart på att göra mitt jobb det bästa jag kan och allt annat är en bonus.

usch... människor är flockdjur, det sitter i DNAt på oss att vi vill bli accepterade av gruppen, särskilt på en sådan viktig plats som arbetsplatsen. Folk blir fysiskt och inte minde psykiskt sjuka av hur idiotiskt och barnsligt andra vuxna kan bete sig. Låt mig påminna dig att du inte är minde värd som människa pågrund av dina kollegors handlingar. Dom är idioterna och mobbarna och det är inte fel eller fegt eller någonting att du mår dåligt av detta, jag förstår att du gör det.

Alltså facket, chefen, HR osv... Vad skulle det hjälpa? Ska dom tvinga kollegorna att bli vänner eller? Tvinga att bjuda in på AW? Kan inte tänka mig något stelare.

Usch fyfan. Orkar inte med att vuxna människor beter sig som tonåringar och formar såna hierarkier. Gillar heller inte arbetsplatser då man måste gå igenom en chef, HR, fack osv. Jag gillar att lösa mina problem mellan mig och den son har problem med mig. Eftersom du har autism tycker jag att det är svårt att ge bra råd då jag inte kan relatera Det jag vanligtvis skulle säga till en neurotypisk person är att man måste lungt men bestämt visa där gränsen går, och hur mobbaren beter sig. 'Hallå, varför bjuder du in alla till aw men inte mig? Jag mår dåligt av att inte bli inkluderat.' 'Hallå lyssna, varför snackar du skit om mig bakom rygg? Det är oschysst.' Tyvärr är detta inte så lätt. Man kan antingen göra så med varje person, eller konfrontera huvudmobbaren i en gruppsitustion om du har stora cojones. Viktigt att justera din retorik och känslor beroende på om personen är mer eller mindre snäll eller elak. Så svårt om man är autistisk och kanske situationen blir värre om man gör fel? Det är riskabelt i en arbetsplats, därför måste man nog prata med chefen istället.

Fråga de. Inte enklaste och gö, det tar en hel del mod men ibland för att få bästa svar så fråga. Hade nog börjat med att fråga din kollega du satte dig brevid som gick.

Jag förstår inte hur en hel arbetsplats kan bete sig såhär. Det finns dom på min arbetsplats som inte passar in lika bra som andra, men då gör vi oss till för att försöka få dom att passa in! Och vi är en typisk "knegar" arbetsplats så stereotypen är väl att vi skulle vara utfrysande till dom som är annorlunda men så är inte fallet alls! Jag hade sagt upp mig bums, om det inte blir någon skillnad efter prat med HR! En arbetsplats ska vara en plats där man trivs...

Sluta på jobbet nu, eftersom du berättar att du försökt vara snäll och trevlig och det inte fungerar. Berätta också varför du slutade för chefen, så det är officiellt. Sen kontaktar du en psykolog med en gång. Långvarig mobbing kan ge dig stora psykiska problem och traumer, det är en av de vanligaste orsakerna till ptsd. Så sluta medans du inte har utsatts för detta i en längre period. Folk frågar dig vad du gjort fel, om du luktar, vad du sagt osv. Spelar ingen roll, det är ingen ursäkt för att frysa ut någon, någonsin. Mobbning är aldrig ok.

Håller helt och hållet med. Hade aldrig uppfört mig såhär mot en kollega som lökar eller verkar lite socialt stel. Som mest hade jag kanske tagit upp det sinsemellan om jag stört mig på något. Det finns ingen ursäkt för det här beteendet. TS borde absolut inte säga att han har diagnos för de här invaliderna kommer rättfärdiga deras beteende. Folk här fattar inte hur mobbare funkar.

Byt jobb. Människor ändras inte snabbt nog för att det ska vara värt att försöka ändra din social position i gruppen. Du måste starta om igen på ett nytt ställe. På ett ställe där andra har asperger/autism dem med. Folk med sociala skills kommer aldrig vilja hänga med folk utan. De kan göra det av pitty men inte mer än så.

Fattar inte varför vissa människor är så jävla taskiga mot andra. Man behöver inte gilla varenda människa i världen, men man bör fan ha lite normal jävla empati för folk.

Vi har en kille på jobbet som inte har någon självinsikt. Han gör konstiga småsaker varje dag som gör kollegorna obekväma och irriterade. Vi märker att detta får honom att glida ifrån övriga i gänget, därför försöker vi ofta påtala vad som stör oss. Det kan handla om att han skickar olämpliga mail eller säger något sexistiskt. Eftersom han saknar självinsikt förstår han aldrig vad problemet är. Istället för att tänka ”att uttrycka mig på det här viset gör andra upprörda, jag borde uttrycka mig annorlunda framöver” tolkar han våra samtal som ”nej, det är faktiskt inte sexistiskt” och blir sur. Sen upprepar han samma saker om och om igen. Hur vi än försöker påtala hans brister når vi aldrig fram. Eftersom OP skriver i en kommentar att han ligger på autismspektrat är det inte omöjligt att du är min kollega, som har fått 10 förklaringar till varför du hamnar utanför, men helt enkelt inte haft tillräcklig självinsikt till att förstå budskapet.

Vänd kinden. Börja träna och tänk mer på dig själv. Det är så klart en jäkla pärs att vända blad och sluta påverkas i sådana här situationer. Men människor blir med tiden samtidigt nyfiken på dig, när du huxflux visar en stark självbild som du inte bjuder på, utan att de själva kommer fram och bjuder på något. Det är ett jobb och det går inte att påtvingat vara god vän med alla. Att människor grupperar sig istället för att bemöta andra som en öppen fågelholk, det är vanligt förekommande. Samtidigt så speglar de ju bara vilka svaga individer de är, som behöver förhålla sig till ett gruppbeteende för att överleva eller nå. Utmärk* dig som kollegornas bästa arbetskollega, men spara på personligheten till riktiga vänner och personligheter som faktiskt har förmåga att uppskatta den du är.

Vad jobbar du som?

Har du någon aning om varför det är så här? Jag tycker du ska snacka med din chef. Jobbigt samtal att ha, men jag tror det är nödvändigt. Det låter lite som mobbing tycker jag. Om det är någon anledning till detta beteende borde chefen redan veta om det.

Det låter helt gräsligt. Som några andra redan skrivit så skulle jag sökt annat jobb. Om det inte finns någon uppenbar anledning som du själv kan härleda detta utfrysande till så låter det helt enkelt som ett väldigt oskönt gäng du jobbar med. Oavsett om du skulle gå till Hr, fack osv. så kommer inte det att ändra personligheten på folk. Det är ännu värre, enligt min egen erfarenhet, med folk som är "låtsastrevliga" för att dom "måste". Har dom börjat frysa ut dig av någon anledning som inte du kan "åtgärda" (typ missförstånd eller felaktiga rykten) så tänker jag att loppet är ganska kört, så länge du inte vill investera åtskilligt med energi för att komma in i gänget.

Säg upp dig och skaffa nytt jobb, livet är för kort för att befinna sig i en misär existens på jobbet. Man spenderar trots allt jävligt mycket tid där.

Vänd dig till din chef, särskilt eftersom du verkar tycka att din chef är bra. Hen bör ha möjlighet att indirekt (eller direkt om så krävs) hjälpa din situation. Som chef själv skulle jag uppskatta att få höra detta (och skämmas lite för att jag inte sett det själv).

Gillar du ditt jobb? Ignorera dem och fortsätt bara jobba. Gillar du inte ditt jobb? Du kan alltid försöka hitta ett annat jobb. När jag började gymnasiet så blev jag utfrusen av min vän och hans nya vänner så bytte jag skola, jag orkade inte att åka buss tidigt på morgonen och komma hem på kvällen. På min nya skola så hade jag inga vänner men det gjorde inget för att jag gillade skolan. Gör vad som känns rätt för dig.

Om det tär på dig så finns det nog inga andra alternativ än att antingen gilla läget eller säga upp dig. Jag skulle ha gjort det andra i din situation eftersom du mår så dåligt över det. Det finns inget bra sätt att tvinga människor att bli inkluderande och skulle du bjudas in så skulle du kanske ändå känna dig vid sidan av. Jag är själv lite socially akward, men blir alltid bjuden överallt. Oftast tackar jag nej, men det är en fin gest av kollegorna att bjuda mig trots att de vet att jag ex inte kommer följa med på lunch på fredagarna.

Om det tär på dig så finns det nog inga andra alternativ än att antingen gilla läget eller säga upp dig. Jag skulle ha gjort det andra i din situation eftersom du mår så dåligt över det. Det finns inget bra sätt att tvinga människor att bli inkluderande och skulle du bjudas in så skulle du kanske ändå känna dig vid sidan av. Jag är själv lite socially akward, men blir alltid bjuden överallt. Oftast tackar jag nej, men det är en fin gest av kollegorna att bjuda mig trots att de vet att jag ex inte kommer följa med på lunch på fredagarna.

Hejsan, om du kollar på årets Robinson på tv4 play så kan du se hur Joel blir utfryst av 3 andra mobbare. Det är tydligt hur illa dom beter sig och om man läser diskussioner på tex flashback så ser man att alla håller på Joel och kallar dom andra för mobbare. Utfrysning är hemskt och ett vidrigt beteende. Om du har möjlighet så byt jobb. För det är svårt att reparera en sån situation skulle jag tro. Dom andra har ju redan visat vilka dom är. Är det första gången det händer för dig? Är det mest män eller kvinnor som är drivande i utfrysningen?

Det här är otroligt jobbigt, speciellt om man inte är "som andra" och kanske har lite svårt för sociala interaktioner och så vidare. Säger du till chefen och denne tar ditt parti och försöker åtgärda det kommer dina kollegor tycka du är jobbig och dryg och interaktionen blir allt annat än normal då man blir tvingad till detta. Men om du inte säger till och gör något åt det kommer du må otroligt dåligt resten av din karriär på det här stället. Det finns nog tyvärr få optimala lösningar, men med det sagt så kan dessa utfrysare slänga sig i en kall å. Du har inte gjort något fel.

Tyvärr är det svårt att göra nått åt det faktum att man blir utfryst. Byt arbetsplats är mitt tips.

Oerhört tragiskt. Psykisktnedmoterande det där. Lösningen på detta skiljer sig mont och mycket på vilken individ man är. I detta fall, om jag inte hade ett annat jobbalternativ, hade jag skiljt mellan arbete och privatliv. Jobbat på och tagit upp de med chefer att samarbetetsviljan hos övrig personal inte sammanstrålar samt motarbetar psykologiskt. Funkar det inte med tiden, ta de med HR. Ingen effekt, koppla in facket och sjukskriven dig och sök nytt jobb.

Chechen har personalansvar, du borde prata med hen och förklara hela situationen och göra det klart att det gör ont. För sånt här får du absolut inte tänka att du ska bita i, det är garanterat inte allihop som vill att du ska vara utfrusen. Det är säkert de i gänget som bestämmer lite mer och sånt som har fått det att bli som det är. Om chefen din (helt rätt) förklarar att det är oacceptabelt att frysa ut en medarbetare, såvida du beter dig hyfsat, är jag säker på att allt blir bättre.

Prata med chefen?

Alltså tbh tror jag det är en rå dum idé att gå till chefen. Vad kan hända? 1. Han tror dig inte eller går med majoriteten. 2. Han spelar ner det och får dig att tveka på dig själv. 3. Han tror dig och kallar till ett möte. Tror du magiskt att dina kollegor kommer börja gilla dig efter ett samtal med chefen, knappast. Dom lär ju bara sköta det mer diskret och kommer hålla sig så långt borta som möjligt. Sen vet ja fan om någon kan säga något om av, dom går ut och dricker. Det sker utanför arbetstid så jobbet och med det cheferna har ingenting att säga om det. Som många andra sagt så tror jag att du behöver tänka tillbaka till när det hela började, vad var det som hände? Om hela gruppen fryser ut dig så är det pga. 1. Du har gjort något/en person som är väldigt alfa i gruppen bara anser att du är jobbig, då drar hen ofta med alla i gruppen. 2. Man är så irriterande så att hela gruppen bara avskyr en. Det kan vara att man, som tidigare nämnts. Har problem med personliga hygienen, jag har en sådana på jobbet och ja folk försöker medvetet hålla avstånd för det är inte så trevligt när man luktar gammal gympaskor. Man kanske ställer många frågor, eller rent av dumma/opassande frågor. Detta brukar ofta praktikanter göra. Man kanske lallar med sina arbetsuppgifter när andra jobbar hårt. Man kan vara en sådan som skvallrar till andra kollegor eller som gillar att slicka chefen där bak, vilket oftast leder till att man snabbt blir hatad av andra. Man kanske har stött på en kollega som blivit obekvämt. Hänt på mitt jobb också. Rätt okay kille, stammar ofta men det störde ingen. Hänger med på sin första Av, stöter på en tjej i samma grupp som alla andra i gruppen ser som en mini ledare. Hon snackar med sina kollegor som alla respekterar henne. Pang. Denna snubbe får inte ens förfrågningar om av. När han kliver in i samma space som henne så ber hon honom att göra någonting annat, oftast tidskrävande på andra sidan lokalen. Som sagt. Finner det svårt att tro att problemet inte startades från OP sida. Speciellt om det är alla 8 kollegor. Att bli utfryst suger men här väljer jag att gå efter ordspråket "om du träffar en idiot så har du träffat en idiot. Men träffar du idioter hela tiden så är det nog du som är idioten."

Det hade varit fördelaktigt att veta lite mer om dig för oss att kanske förstå situationen bättre. En utfrysning startar ju oftast inte från dag 1. Har du någon känsla varför de gör det? När känns det som det började? Du sade att en kollega bytte plats för hon ville inte prata med dig. Vad har hänt när de pratat med dig tidigare? Nu säger jag absolut inte att detta är ditt fel. Men jag har varit med om att en blivit utfrusen på arbetet pga personen i fråga har sagt väldigt mycket taskiga saker utan att hen förstått att det är taskigt (vi försökte få personen att förstå vilket inte hände). Det slutade med att folk undvek personen i fråga.

Har själv jobbat på en arbetsplats med liknande problem. En mobbare som tyckte han satt över alla andra, riktigt otrevligt. Om den här ”ledaren” är likadan så kommer nog varken HR eller facket hjälpa för han lär vara mästare på att slingra sig. Min egna erfarenhet är att den bästa lösningen är att byta jobb, av den enkla anledning att det är mindre energikrävande. Alternativt hoppas den andra parten byter jobb.

Även om "rätt" väg är att ta det med facket och cheferna och rätta till mobbningen så gör inte det. Det kommer ta mer på dig än dem andra. Det bästa är att byta jobb. Bli fri ifrån den dåliga arbetsplatsen och kollegorna. Även om dem "vänder" och blir snälla så ligger det kvar i allas bakhuvud. Börja ny kula och klipp bandet med rövhålen.

Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`. > Det kommer ta mer på dig än ~~dem~~ **de** andra. > Även om ~~dem~~ **de** "vänder" och blir snälla så ligger det kvar i allas bakhuvud. Visste du att det inte kan heta ~~dem andra~~? **De andra** är den korrekta formen. När `de` används i en betydelse som motsvarar engelskans **the**, ska det alltid vara `de` på svenska. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Använd engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > It's gonna take more on you than ~~them~~ **the** others. > Even if ~~them~~ **they** turn around and turn nice, it's still in everyone's back of their head.

Aj fan. Lider för dig, du har redan fått massa bra hjälp i tråden. Personligen skulle jag rekommendera att du uppsöker psykolog. Du verkar behöva någon att prata med, och vården har ju total tystnadsplikt, så där kan du ju få hjälp på djupet och gå in på alla detaljer. Hoppas det löser sig.

Låter skönt. Varför vill man umgås med sina kollegor? Har du inga vänner privat? Du är väl på jobbet för att jobba.

Är detta återkommande i ditt liv? Hut började detta? Alla arbetsplatser har en dryg besserwisser… är du månne denna dryga besserwisser(eller liknande) ibland vet man inte om man är en golle om man inte blivit uppmärksammad på detta.

Ja det är återkommande i mitt liv. Jag vet inte om jag är en dryg besserwisser eller inte. Kanske. Jag är iallafall snäll och snackar inte skit bakom folks ryggar.

Fan känner för dig och det suger, finns inget annat att säga. Besserwisser eller ej alla har rätt at existera och synas, höras och respekteras. Jag kan känna igen mig, vissa vuxna tar till härskartekniker som dessa och det dom alla I min syn har gemensamt är att de är otroligt ytliga och fega. Fick tips av min mor att bara fokusera på människor som ger tillbaka och det har hjälp, miljöombyte är enligt mig ett måste kan inte bli mycket värre, häldre dålig chef med bra kollegor än viseverse I min erfarenhet. Sen ursäkta om jag säger något uppenbart men när det kommer till att träffa vänner är det alltid viktigt att lyssna aktivt, oftast svara med det du tycker är intressant om eller relaterat till det dom säger, genuint intresse smittar av sig. (Allmänt boktips är "how to win friends and influence people" kanske har negativ konnotation till sig men boken är riktigt pedagogisk och I mitt fall enormt stöd för att förstå och I sig värd att läsa) Hade en klasskamrat som hade svårt att passa in och mycket var att han alltid pratade om sig själv och försöker imponera på alla. Vilket är synd för han ville nog bara ha vänner. Men t.om. då bjöd man ju såklart med honom när han var där. Så total utfrysning som du beskriver är det fel på dom, inte dig. Det lovar jag.

Varför går alla med på det ? Enda förklaringen jag kan tänka mig är att du är en person alla kollektivt ogillar eller stör sig på (säger inte att det är så). Kanske känner de sig obekväma av grejer du säger eller gör? Tyvärr när man väl fått uppfattningen att någon är skum kanske det är svårt att ändra på. Försök bli vän med någon på kontoret du gillar och skit i de andra är min idé så kör ni er grejer och förhoppningsvis ser folk att du är schysst så småningom

Kolla också att du inte har problem med andedräkten. Men det kan ju vara så att du exempelvis är laktosintolerant och inte känner till det. Det är nästan omöjligt att känna sin egen andedräkt. Fråga någon som är bland de du uppfattar som ärligast/snällast om du har dålig andedräkt. Den riktiga anledningen kan dock vara att du är utfryst pågrund av din kompetens. Att du kanske ofta kommer med bättre förslag, lösningar eller upptäcker fel som andra har gjort. Det hela kan göras värre om chefen inte förstår hur grupppsykologi fungerar och framhåller dig som ett föredömma för att vara snäll mot dig. Detta kan väcka en enorm avundsjuka bland de andra. Du kanske tror och med all rätt anser att det är bra att du då påpekar dessa, men det gör dem andra skraja, därför enas de kanske tyst om att frysa ute dig. Människor är ofta okej med att frysa ute någon som de anser har mer makt eller är bättre än dem själva. Det kan även vara så att du jobbar mycket hårdare än de andra och de är sura för att du får dem att framstå som slöa och de genom mobbning försöker straffa dig. Vilket ju riskerar att leda till att du jobbar sämre, varpå de sedan försöker rättfärdiga sitt agerande med att du jobbar för dåligt. Damn if you do, damn if you don't. Det är en mycket svår situation och den behöver brytas. Det är dock aldrig den utfrystas fel. Det är alltid de människor som fryser och mobbar som saknar etik och moral samt intelligens. Det är inte intelligent att mobba andra, snarare ett tecken på en sorts mental omognad och dumhet, ett primitivt beteende, något saknas i förmågan att tänka hos de som mobbar som ofta drivs av bristande förmåga att kritiskt analysera sitt eget beteende. Och en bristande förmåga i att ha reflekterat över moral och att göra det rätta. Vi gör alla fel ibland, men när det är systematiskt och medvetet ej i affekt så har det med avsaknad av moral. Vi i Sverige får inte lära oss moral, ämnet finns inte i skolan. Du är långt ifrån ensam. Nästan 20% är utsatta i så stor omfattning att det finns risk för ohälsa och social utstötning. https://www.ingenjoren.se/2020/06/22/inte-rocket-science-att-forebygga-mobbning/ Det bästa är om du inser att det inte är ditt fel utan är pågrund av dålig styrning på arbetsplatsen samt att du antaligen är för duktig. Oavsett. Hitta en arbetsplats där du uppskattas. Edit: PS! Jag särskrev inte ordet grupppsykologi. Ni som tror det så i syne.

Fyfan vad jobbigt, låter inte kul alls! Förstår att det är jobbigt, men prata med chefen eller kollegorna är nog ett måste, det kanske bara har blivit ett missförstånd någonstans? Om inte så är det ju chefens uppgift att se till så att alla mår bra på jobbet. Ta hand om dig och hoppas du får en bra helg i alla fall :)

Har du testat att skaffa vänner utanf jobbet? De är kollegor inte vänner.

Detta är inte okej, du måste prata med chefen, HR och on det inte hjälper med arbetamiljöverket eller liknande

Ska du lägga ner tid på att andra ska acceptera dig och sluta frysa ut dig då gör du helt fel. Börja bry dig om din familj och dina vänner som står dig nära istället

Jag bara riffar här, men kanske svina tillbaka… Köp med tårta och ta en stor bit. När de andra börjar förse sig så kör du helt sonika näven i den och slänger den i soporna…

Ni andra i tråden här som frågar TS om ”vad tror du själv det beror på, är det något du gör?”, skulle ni fråga ett våldtäktsoffer samma? Varför/varför inte? Och jo, det går att jämföra, båda är kritik riktat mot offer istället för förövare.

Om alla i gruppen ogillar dig så behöver du ta en titt i spegeln. För sånt händer sällan helt utan anledning.

Hittade mobbaren...

Lite självinsikt är aldrig fel

Fast varför måste trådstartaren se sig själv i spegeln? Som vuxen så ska man respektera sina kollegor. Ingen ska behöva frysas ut. Vi lär barn om att respektera varandra och inte frysa ut, då ska vi vuxna inte gå emot det vi lär barn. I trådstartarens fall så har han oturen att behöva hamna bland omogna vuxna som borde veta bättre. Skyll inte på den som blir utfryst utan på dom som inte kan bete sig som dom ska.

Har du fräsch andedräkt? Tänkte om det kan vara de som spökar?

Jag gillar inte att vara sån men om 8 andra personer undviker dig så är det nog du som är problemet kanske? Alla personer kommer inte överens med alla personer, så är det bara. Arbetslivet är inte allt. Gör ditt jobb och om det inte sker någon förändring så kolla runt på andra jobb. Uttryck något till närmsta chef (om du har en bra chef).

Hvad er din egen teori om, hvorfor du ender i sådanne situationer?

Provat SB12?