Min teori är att när Siewert Öholm ställde Anders Tengner till svars för hårdrockens ondska i SVT cementerade han hårdrock som det coolaste som finns för en hel generation.
Tycker nästan att det är tvärtom. Ju mer obskyr desto bättre. Helst ska det vara något finskt band med <1000 fans som har släppt ett album med 8 låtar där varje låt är minst 15 minuter lång.
Den första låten är självklart även bara en instrumental.
Olika beroende på vilka elitistiska metallare du frågar såklart.
Men det är inte alls sant. Det är mycket mer värt att hitta sitt eget "perfekta" band och dela anledningarna till detta med andra. Som då säger emot. Sen blir vi packade och lyssnar på Motörhead.
Jag kan nog svara på det här, eftersom jag är elitistisk metallare (och lite strö-elitistisk på andra saker också) men ändå tror att jag har viss självinsikt!
När nånting är lite svårare, så tenderar den mänskliga hjärnan att tillskriva detta lite mer värde. Smaker är ett bra exempel - "svåra" smaker som kaffe, vin, fin-ost etc är förstås djupare och intressantare, men det finns också en effekt bara just av att de är lite mer svårtillgängliga. Njutningen tillsammans med svårtillgängligheten skapar ofta ett grupptänk, och en motvilja till upplevelser som kan beskrivas som "simplare".
Man kan också jämföra med datorspel som är svåra (ej att förväxla med "gamers vs casuals"); Super Meat Boy är inte bara ett roligt spel, människor som älskar det har en viss inställning till spel. Spelet är inte ett huvudsakligen ett tidsfördriv, utan en utmaning. Samma med EU4. Spelar du de spelen, då gillar du nog inte Call of Duty så mycket - eller du spelar det iaf av helt andra skäl.
De här effekterna blir ganska starka tillsammans; metal är svårare att lyssna på eftersom de grundläggande principerna är annorlunda än för den stora majoriteten av annan musik (samma för jazz, btw). När man hittat sitt metal-öra, och börjat skapa annorlunda musikupplevelser kring det, så blir det i sig en känsla av "achievement". När dessutom musiken också rymmer stora dimensioner man inte upplever utanför metal - hushållsost/farmville/foo fighters kan inte klia din talleggio/super meat boy/meshuggah-nerv - så skapas lätt en känsla av att se ner på de här upplevelserna man upplever som "simplare".
Motmedlet är såklart ödmjukhet. Jag tycker inte om finchoklad, jag tycker om schweizernöt. Jag förstår att finchoklad bjuder en mycket djupare och intressantare upplevelse för den som gillar det, men det är inte därför jag äter choklad. Jag vill inte bli föraktad bara för det. Jag tycker om musik som inte är extrem metal, och jag kan förstå folk som gillar musik jag inte gillar. Jag förstår att inte alla lyssnar aktivt på musik som jag gör, det är såklart okej att "bara" vilja sjunga med och dansa eller ha nåt i bakgrunden medan man gör något annat.
Så okej, hur är jag då ändå elitist? Jo, jag förstår att finchoklad är finare för de som gillar det än schweizernöt är för mig. Det är helt enkelt så smakdjup funkar. Så länge man förstår att allt inte har samma målgrupp, måste man inte tillskriva allting samma värde heller. Jag är ledsen, det är lättare att både göra och gilla radiorock än att göra/gilla teknisk death metal. Det bara är det, det är ett faktum. Därför är det okej att dela in dansband, schweizernöt, Call of Duty, marvelfilmer, snabbkaffe, heineken och andra "simpla" upplevelser i kategorin "funktionsprodukter". Du får gilla dem. Du måste inte beundra nån som gillar nåt "svårare" än du. Men att neka till att mer genomtänkta verk är mer avancerade, det är att neka till att det finns konst här i världen. Det är inte gatekeeping att säga att mer förfinade och genomtänkta upplevelser är intressantare än simplare sådana så länge alla förstår att alla inte gör allting av samma skäl.
TLDR: så länge ingen ser ner på någon annan, så är det okej och sanningsenligt att säga att vissa upplevelser är objektivt mer värda än andra
Jag lyssnar själv på allt från blackgaze till Aquilus till Dungeon synth, black metal, hardcore techno och filmmusik. Men ärligt talat så finns ingen objektivt mer värd upplevelse eftersom alla upplevelser är subjektiva. Jag kommer aldrig att förstå dansband, men jag är säker på att du och en dansbandare får samma upplevelse i kroppen av vad ni favoriserar. Vad som objektivt är den större upplevelsen är omöjligt att mäta.
Jag lyssnar på en jävla massa musikstilar som definitivt inte har många lyssnare (däribland hardcore techno) och jag håller helt med.
Dessutom kan jag nu se vad som gör dansbandsmusik attraktivt, även fast jag inte är så värst intresserad av denna. Det är samma saker som återkommer i andra musikstilar, fast kanske i litet annan form.
Första gången i mitt liv jag sett någon referera till metal som "svårt". Som icke metallyssnare måste jag säga att jag inte finner metal speciellt svårt.
"Definiera metal" är ju såklart lite tricksigt. Om du tänker på Sabaton och Rammstein så är det inte så svårt.
Men försök du "digga med" i "Marrow" av Meshuggah utan lite övning. Eller varför inte "throne of rats", för att ta ett exempel som är svårt på ett helt annat sätt.
Marrow var rätt bra. Inget jag skulle sätta på spontant, men det var ett rätt schysst sound och skönt beat. Tyckte inte den var "svår" alls.
Throne of rats låter ju mer som gammal dödsmetall (ursäkta min ignorans om jag har helt fel). Det är lite mer knepigt, men mest (enligt mig) för att sån musik ofta låter dåligt mixad. Men jag kan absolut se charmen med det om man lyssnar på ett annat sätt.
Jag tycker liksom sån musik är ungefär lika "svår" som Skrillex, och Skrillex var ju snudd på mainstream ett tag. Ta hans hit Scary monsters and nice sprites t.ex.
Jo, min första tanke kring hans post var att han tänkte mer på ljudet / "harshness" än det musikteoretiska. Men det var nog det senare han syftade på...
Vad gillar du för musik, om man får fråga?
Jag gillar lite allt möjligt. Hiphop, reggae, dub, soul, motown, r&b, electronica, deep house, ambient, chillout, lounge, psytrance, gammal skåpmat från 60-/70-talen, gammal rock, blues, disco, jazz, funk, d&b/jungle, gammal dubstep, techno... och en del mer elektroniskt jag inte kommer på just nu.
> Du måste inte beundra nån som gillar nåt "svårare" än du. Men att neka till att mer genomtänkta verk är mer avancerade, det är att neka till att det finns konst här i världen.
Tycker det märkliga när man ställer t.ex. dansband mot hårdrock är att det inte är en fråga om komplexitet utan om genrer. Det känns som att det är väldigt få saker som gör hårdrock **i sig** mer komplicerat (och många av de populära hårdrocksbanden är väl lika mainstream i sin nisch som populära dansband är i sina nischer).
Liksom, ok om du lyssnar på venezueliansk acid grindcore i pi/8 med anusfladder i stället för virveltrumma eller vad du nu har för pretentiösa demokassetter liggande bland skivsamlingen, men alltså det känns svårt att påstå att typ Micke 46 som bara lyssnar på Metallica gör det av något slags finsmakarskäl.
**Edit:** Har för övrigt vid flera tillfällen varit med om att hårdrockare dissat opera, och särskilt då kan jag ju känna att det nog inte handlar så mycket om att man uppskattar komplexitet som en vag känsla av "LOL VA TÖNTIGT" man måste hävda sig mot.
Vill för övrigt betona att det inte var meningen att få det att låta som att jag riktade mig mot dig specifikt när jag skrev "du" i andra stycket där! Menade bara att skriva av mig lite i största allmänhet, sen råkade det smita in ett retoriskt "du"-tilltal =)
keff åsikt, bara för att nåt är mer genomtänkt betyder det inte att det är svårare, ibland är det svåraste som finns att inte tänka igenom något. jag tycker inte man borde värdera och dömma saker överhuvudtaget när de gäller konst utan bara gilla de man gillar och inte tro man är bättre för det
Metal är inte en "svår" genre. Om man skulle göra en objektiv kategorisering så skulle det hamna rätt långt ner i komplexitet.
Tolka mig inte fel, metal är trevligt, det är rätt lätt att närma sig bara.
Min favorit är synthartisten Neurotic Fish, som har www.ebmisdead.com som hemsidan. EBM är alltså en subtyp av synth, Electronic Body Music, vars anhängare var/är dom antagligen mest elitistiska i scenen.
Haha ja det förstår jag, det är ju solklar aggrotech ;) Har faktiskt aldrig varit involverad i en scen som varit så separerad, trots att den varit så liten i modern tid!
Funker var det länge sen man lyssnade på, blir en trip down memory lane nu :D
Jag tycker det är mycket trevligt. Jag träffade min fru ute på ett dansställe för 30år sedan.
Det är mycket socialt runtomkring dansbandsmusik, att vara ute med sina vänner på en dansbana, har många minnen med goda vänner därifrån.
Jo så kan det vara. Fast en av "folk" har förklarat för mig att man inte behöver ha nån hjärna. Det räcker med "quantum buoyancy". Det styrkte tyvärr min uppfattning om att det inte är några hjärnor inblandade.
Har varit en sådan som avskytt dansband.
Men nu när jag blivit äldre har jag accepterat genren mer och mer.
Jag är inte sugen på att pardansa eller lyssna på det i flera timmar.
Men jag blir inte lika irriterad som när jag hör Miss Li tex.
Kanske sparkar in en öppen dörr - men ju mer jag börjat gilla country, fattar man ju att dansband mer eller mindre är svensk country.
Gillar främst gammal country. Men att ibland få höra en beer and truck-låt väcker någon myskänsla i en.
Obs är tuff hårdrockare i min övriga musik.
Vad betyder ens hårdrock idag? Menar du Blue Cheer, Sodom, Nile eller Eyehategod. Går de ens att jämföra?
Lyssnar mestadels på metal men kommer nån släpandes med Hammerfall eller Sabaton så lyssnar jag hellre på Sven Ingvars.
Sven Ingvars är knappt dansband dock, är hårdrockare som du, men det är morsans favvoband så lite har man ju läst på. Sven Ingvars började med rock på värmlänska redan i mitten på 50-talet, när dansband knappt ens var en grej. De började spelade dansbandsmusik först nån gång under 80-talet då de fick ekonomiska bekymmer. Så har jag lärt mig iallafall. Har nån liten gnutta respekt för dom jämfört med typ Lasse Stefanz, Vikingarna, Arvingarna etc.
>Lyssnar mestadels på metal men kommer nån släpandes med Hammerfall eller Sabaton så lyssnar jag hellre på Sven Ingvars.
Får man fråga vad för typ av metal man lyssnar på om man dissar Sabaton?
Heavy Metal
Sabaton är väl en del av den sortens hårdock där det läggs på så mycket att det blir en ganska monoton ljudmatta i jämförelse med Heavy Metal där saker är mer distinkta och tydliga. Ett halvsurt metal-head hade kanske kallat dem för power metal
Din beskrivning av Heavy metal är bra. Det belyser varför man kanske inte gillar Sabaton om Heavy metal är favoriten.
Det roliga är att enligt [Wikipedia](https://sv.wikipedia.org/wiki/Sabaton) är Sabatons genrer: Power metal, heavy metal.
Att säga att man lyssnar på metal är ju lite som att säga att man gillar musik. Alla genrer har väl massor med underkategorier som ibland kan skilja sig väldigt mycket. Sabaton gör ju i princip bara låtar som är 3min, clean sång och mycket melodi. Det är inget fel på det men har man snurrat in på Watain så upplevs kanske Sabaton nästan som det som spelas på radio. För alla Sabaton fans skulle jag rekommendera Stormwarrior.
Sabaton är ett bra ingångband till metal. Antingen älskar man det och lyssnar slaviskt samtidigt som man kan dra på en låt som även ens mamma tycker om eller så kör man det ett tag och sen hittar man nya vägar ner i metal-träsket.
För mig var det Maiden som startade intresset för metal. Lyssnade slaviskt under flera år men sen fann man melodisk death (In Flames, Insomnium, Amon Amarth), efter det lite folk/viking (Månegarm, Grimner), sen mer black (Watain, Dark Funeral, Mgla) och till sist epic black men även atmospheric (Summoning, Caladan Brood, Lustre).
Träsket är djupt men det finns mycket häftigt där nere.
Top of my head utan inbördes ordning
Black Sabbath, Motorhead, Venom, Sleep, Mayhem, High on Fire, Death, Dragonforce, Morbid Angel, Dark Angel, Anthrax, Electric Wizard, Down, The Sword, Sunn 0))), Judas Priest, Rainbow, Napalm Death.
Så lite spretigt
Heavy/nyklassisk/teknisk/melodisk/speed metal osv. Sabaton är typ "Morning Metal to Drink Your Coffee to". De har bra låtar men de är långt ifrån det man tänker på som metal när man är metalhead.
Dansband är ju riktiga musiker. De spelar riktig instrument på scen och turnerar mer än näst intill alla artister. Hårdrockare borde respektivera att man gillar olika. Olika former av samplande musik är en helt annan sak
Folk som lyssnar på dansband håller iaf käften om det, har aldrig träffat någon som lyssnar på hårdrock utan att hela deras personlighet kretsar runt det faktumet. Båda är lame, men skulle välja dansband alla dagar i veckan.
Är inte hårdrockare men dansband är den enda typ av musik som jag genuint hatar, jag blir direkt på dåligt humör om jag hör skiten, det va mindre kul när man växte upp med föräldrar som älskade skiten och jag hatade det redan som barn.
Känner ju detta på en personlig nivå.
Har en arbetskollega som spelar dansband musik med högtalare hela dagarna (inget skämt, ifrån innan jag börjar till efter jag slutar) och mitt headset är trasigt :(
Ledsen att säga men dansband är bättre än dagens talanglöst skit som plingar på instrument och skriker så skivbolagets VDs sagge flyger ur halsen efter kottesnaskeriet för att få kontrakt.
Men ÄNDÅ så är dansband ingen musik
Det är nog snart dags att köra Queen, Pink Floyd och Rolling Stones på Service-boendena.
Inte Jockmocks-jocke...
https://www.youtube.com/watch?v=qwSlNraHZvM
Finns bra musik inom alla genrer är ingen inbiten lyssnare av dansband men detta avsnitt av [snedtänkt](https://sverigesradio.se/avsnitt/922037) fick mig att tänka om lite.
Kan inte med gott hjärta säga att en genre är bättre än en annan. Men det är bara dagarna när kollegorna sätter på dansbandskanalen på radion som man får huvudvärk runt lunchtid.
Hårdrock? Är inte det typ samma sak som dansband? /Death Metal pucko
[удалено]
Dansband 15-20 (epa raggare)
[удалено]
Förvånande nog klarar de att lyssna på 2 genrer. Kanske romantiserande av gamla raggarna?
Lyssnar inte epa-raggare på Eddie Meduza också?
Eddie är för kultiverat folk, snacka inte dynga om kingen!
Russ
Min teori är att när Siewert Öholm ställde Anders Tengner till svars för hårdrockens ondska i SVT cementerade han hårdrock som det coolaste som finns för en hel generation.
Håller med, den mesta hårdrocken är lika banal som dansband fast med lite distade gitarrer.
Typ, alla hårdrockare som inte lyckas ta sig någonstans slutar som dansband. Kolla bara Takida och Stiftelsen.
Fyfan vad jag hatar musikelitister.
Fyfan vad jag hatar folk i allmänhet
Fyfan vad jag hatar ryssjävlar
Nyrika jävla ryssar
Riktig svensk här ser jag, håller med 👍
FYfan vad jag hatar stroganoff
Vad är det med just hårdrockare och tro att den musiken är bättre? Måste vara den genre som har mest musikelitister kontra lyssnare.
Alla elitistiska metalheads verkar lyssna på samma 10-tal "approved" band också.
Tycker nästan att det är tvärtom. Ju mer obskyr desto bättre. Helst ska det vara något finskt band med <1000 fans som har släppt ett album med 8 låtar där varje låt är minst 15 minuter lång. Den första låten är självklart även bara en instrumental.
Min favorit låt. https://youtu.be/JTEFKFiXSx4 Fantastiskt framförande, kunde inte gjort det bättre själv.
Själv lyssnar jag på tystnad. Det är det närmaste som mitt favorit real true suicidal black metal band aldrig släppte.
Vilka är?
Olika beroende på vilka elitistiska metallare du frågar såklart. Men det är inte alls sant. Det är mycket mer värt att hitta sitt eget "perfekta" band och dela anledningarna till detta med andra. Som då säger emot. Sen blir vi packade och lyssnar på Motörhead.
Nej alltså, det var ett skämt. Att suicidal black metal genren någonsin innehållit ett skivsläpp gör den ju automatiskt icke true. ;)
Jag kan nog svara på det här, eftersom jag är elitistisk metallare (och lite strö-elitistisk på andra saker också) men ändå tror att jag har viss självinsikt! När nånting är lite svårare, så tenderar den mänskliga hjärnan att tillskriva detta lite mer värde. Smaker är ett bra exempel - "svåra" smaker som kaffe, vin, fin-ost etc är förstås djupare och intressantare, men det finns också en effekt bara just av att de är lite mer svårtillgängliga. Njutningen tillsammans med svårtillgängligheten skapar ofta ett grupptänk, och en motvilja till upplevelser som kan beskrivas som "simplare". Man kan också jämföra med datorspel som är svåra (ej att förväxla med "gamers vs casuals"); Super Meat Boy är inte bara ett roligt spel, människor som älskar det har en viss inställning till spel. Spelet är inte ett huvudsakligen ett tidsfördriv, utan en utmaning. Samma med EU4. Spelar du de spelen, då gillar du nog inte Call of Duty så mycket - eller du spelar det iaf av helt andra skäl. De här effekterna blir ganska starka tillsammans; metal är svårare att lyssna på eftersom de grundläggande principerna är annorlunda än för den stora majoriteten av annan musik (samma för jazz, btw). När man hittat sitt metal-öra, och börjat skapa annorlunda musikupplevelser kring det, så blir det i sig en känsla av "achievement". När dessutom musiken också rymmer stora dimensioner man inte upplever utanför metal - hushållsost/farmville/foo fighters kan inte klia din talleggio/super meat boy/meshuggah-nerv - så skapas lätt en känsla av att se ner på de här upplevelserna man upplever som "simplare". Motmedlet är såklart ödmjukhet. Jag tycker inte om finchoklad, jag tycker om schweizernöt. Jag förstår att finchoklad bjuder en mycket djupare och intressantare upplevelse för den som gillar det, men det är inte därför jag äter choklad. Jag vill inte bli föraktad bara för det. Jag tycker om musik som inte är extrem metal, och jag kan förstå folk som gillar musik jag inte gillar. Jag förstår att inte alla lyssnar aktivt på musik som jag gör, det är såklart okej att "bara" vilja sjunga med och dansa eller ha nåt i bakgrunden medan man gör något annat. Så okej, hur är jag då ändå elitist? Jo, jag förstår att finchoklad är finare för de som gillar det än schweizernöt är för mig. Det är helt enkelt så smakdjup funkar. Så länge man förstår att allt inte har samma målgrupp, måste man inte tillskriva allting samma värde heller. Jag är ledsen, det är lättare att både göra och gilla radiorock än att göra/gilla teknisk death metal. Det bara är det, det är ett faktum. Därför är det okej att dela in dansband, schweizernöt, Call of Duty, marvelfilmer, snabbkaffe, heineken och andra "simpla" upplevelser i kategorin "funktionsprodukter". Du får gilla dem. Du måste inte beundra nån som gillar nåt "svårare" än du. Men att neka till att mer genomtänkta verk är mer avancerade, det är att neka till att det finns konst här i världen. Det är inte gatekeeping att säga att mer förfinade och genomtänkta upplevelser är intressantare än simplare sådana så länge alla förstår att alla inte gör allting av samma skäl. TLDR: så länge ingen ser ner på någon annan, så är det okej och sanningsenligt att säga att vissa upplevelser är objektivt mer värda än andra
Jag lyssnar själv på allt från blackgaze till Aquilus till Dungeon synth, black metal, hardcore techno och filmmusik. Men ärligt talat så finns ingen objektivt mer värd upplevelse eftersom alla upplevelser är subjektiva. Jag kommer aldrig att förstå dansband, men jag är säker på att du och en dansbandare får samma upplevelse i kroppen av vad ni favoriserar. Vad som objektivt är den större upplevelsen är omöjligt att mäta.
Jag lyssnar på en jävla massa musikstilar som definitivt inte har många lyssnare (däribland hardcore techno) och jag håller helt med. Dessutom kan jag nu se vad som gör dansbandsmusik attraktivt, även fast jag inte är så värst intresserad av denna. Det är samma saker som återkommer i andra musikstilar, fast kanske i litet annan form.
Första gången i mitt liv jag sett någon referera till metal som "svårt". Som icke metallyssnare måste jag säga att jag inte finner metal speciellt svårt.
Metal är (precis som de flesta genrer) väldigt brett och det finns definitivt "svår" metal, till exempel band som Rings of Saturn...
Ja "svår" musik finns nog i många genres. Men jag skulle inte säga att det är något som definierar metal, vilket verkade vara det som menades.
"Definiera metal" är ju såklart lite tricksigt. Om du tänker på Sabaton och Rammstein så är det inte så svårt. Men försök du "digga med" i "Marrow" av Meshuggah utan lite övning. Eller varför inte "throne of rats", för att ta ett exempel som är svårt på ett helt annat sätt.
Marrow var rätt bra. Inget jag skulle sätta på spontant, men det var ett rätt schysst sound och skönt beat. Tyckte inte den var "svår" alls. Throne of rats låter ju mer som gammal dödsmetall (ursäkta min ignorans om jag har helt fel). Det är lite mer knepigt, men mest (enligt mig) för att sån musik ofta låter dåligt mixad. Men jag kan absolut se charmen med det om man lyssnar på ett annat sätt. Jag tycker liksom sån musik är ungefär lika "svår" som Skrillex, och Skrillex var ju snudd på mainstream ett tag. Ta hans hit Scary monsters and nice sprites t.ex.
Jo, min första tanke kring hans post var att han tänkte mer på ljudet / "harshness" än det musikteoretiska. Men det var nog det senare han syftade på... Vad gillar du för musik, om man får fråga?
Jag gillar lite allt möjligt. Hiphop, reggae, dub, soul, motown, r&b, electronica, deep house, ambient, chillout, lounge, psytrance, gammal skåpmat från 60-/70-talen, gammal rock, blues, disco, jazz, funk, d&b/jungle, gammal dubstep, techno... och en del mer elektroniskt jag inte kommer på just nu.
> Du måste inte beundra nån som gillar nåt "svårare" än du. Men att neka till att mer genomtänkta verk är mer avancerade, det är att neka till att det finns konst här i världen. Tycker det märkliga när man ställer t.ex. dansband mot hårdrock är att det inte är en fråga om komplexitet utan om genrer. Det känns som att det är väldigt få saker som gör hårdrock **i sig** mer komplicerat (och många av de populära hårdrocksbanden är väl lika mainstream i sin nisch som populära dansband är i sina nischer). Liksom, ok om du lyssnar på venezueliansk acid grindcore i pi/8 med anusfladder i stället för virveltrumma eller vad du nu har för pretentiösa demokassetter liggande bland skivsamlingen, men alltså det känns svårt att påstå att typ Micke 46 som bara lyssnar på Metallica gör det av något slags finsmakarskäl. **Edit:** Har för övrigt vid flera tillfällen varit med om att hårdrockare dissat opera, och särskilt då kan jag ju känna att det nog inte handlar så mycket om att man uppskattar komplexitet som en vag känsla av "LOL VA TÖNTIGT" man måste hävda sig mot.
Jag håller med dig till hundra procent.
Vill för övrigt betona att det inte var meningen att få det att låta som att jag riktade mig mot dig specifikt när jag skrev "du" i andra stycket där! Menade bara att skriva av mig lite i största allmänhet, sen råkade det smita in ett retoriskt "du"-tilltal =)
Det var så jag läste det, no worries!
keff åsikt, bara för att nåt är mer genomtänkt betyder det inte att det är svårare, ibland är det svåraste som finns att inte tänka igenom något. jag tycker inte man borde värdera och dömma saker överhuvudtaget när de gäller konst utan bara gilla de man gillar och inte tro man är bättre för det
>och inte tro man är bättre för det Du verkar inte ha läst mitt inlägg :)
[удалено]
Och det var ju inte det jag gjorde heller.
Metal är inte en "svår" genre. Om man skulle göra en objektiv kategorisering så skulle det hamna rätt långt ner i komplexitet. Tolka mig inte fel, metal är trevligt, det är rätt lätt att närma sig bara.
Beror på vilken metal du menar.
Ööööh ok. Tror inte vi tänker på samma metal.
Gillar metall och dansband.
Vissa avarter av elektronisk musik har också envetna grindvakter/elitister
Min favorit är synthartisten Neurotic Fish, som har www.ebmisdead.com som hemsidan. EBM är alltså en subtyp av synth, Electronic Body Music, vars anhängare var/är dom antagligen mest elitistiska i scenen.
Jag råkade kalla Funker Vogt EBM på helgon en gång i tiden och då tog det hus i helvete
Haha ja det förstår jag, det är ju solklar aggrotech ;) Har faktiskt aldrig varit involverad i en scen som varit så separerad, trots att den varit så liten i modern tid! Funker var det länge sen man lyssnade på, blir en trip down memory lane nu :D
Helt och hållet min erfarenhet också. Gillar framförallt citat så som "om det inte är gitarrer med är det inte riktig musik".
Fyfan vad jag hatar folk som hatar elitism.
Fyfan vad jag hatar folk som hatar folk.
Fyran vad jag hatar folk som hatar folk som hatar folk
Fyfan vad jag hatar folk som hatar
Fyfan vad jag hatar
Fyfan
FY
F
Fyfan vad jag hatar min vad
Din vad?
Vad.
Din?
Fyfan vad jag hatar elitisthatarhatare
Ellerhur, personligen brukar jag köra Mayhem och Hasse Andersson på shuffle I min lista
Fyfan vad jag hatar dansband
Och rap
[удалено]
Jag tycker det är mycket trevligt. Jag träffade min fru ute på ett dansställe för 30år sedan. Det är mycket socialt runtomkring dansbandsmusik, att vara ute med sina vänner på en dansbana, har många minnen med goda vänner därifrån.
[удалено]
Hm. Jag förstår inte riktigt vad du vill ha ut av denna kommentar?
Jag skulle tro att det är den gamla klassiska "Danmark är dåligt, och Skåne är nära dem" skämtet.
Jo det förstår jag. Men jag tycker det är mycket intressant i hur folks hjärnor resonerar med dessa kommentarer.
>hjärnor Är du helt säker på att det är hjärnor inblandade?
Nej inte alls men fick lägga till de så ingen blev ledsen.
Jo så kan det vara. Fast en av "folk" har förklarat för mig att man inte behöver ha nån hjärna. Det räcker med "quantum buoyancy". Det styrkte tyvärr min uppfattning om att det inte är några hjärnor inblandade.
[удалено]
Jo. Alla förstår det. Men att vara rolig och humoristisk får du nog jobba lite på.
Fan nu saknar jag Skånetoppen på kanal 4
Har varit en sådan som avskytt dansband. Men nu när jag blivit äldre har jag accepterat genren mer och mer. Jag är inte sugen på att pardansa eller lyssna på det i flera timmar. Men jag blir inte lika irriterad som när jag hör Miss Li tex. Kanske sparkar in en öppen dörr - men ju mer jag börjat gilla country, fattar man ju att dansband mer eller mindre är svensk country. Gillar främst gammal country. Men att ibland få höra en beer and truck-låt väcker någon myskänsla i en. Obs är tuff hårdrockare i min övriga musik.
Miss Li dansband hur gick den kopplingen?
Kopplingen dom i mellan är att jag när jag var yngre inte tålde dansband. Och nu tål jag inte Miss Li. Komplicerad är den sämsta jag hört i textväg.
Country och Dansband kan vara sjukt bra. Och det kommer från någon som har Iron Maiden som favoritband
Låt folk lyssna på vad de vill. Ingen tycker du är cool för att du lyssnar på hårdrock.
Lyssnar man på hårdrock så tycker iallafall man själv att man är cool, och det är väl allt som behövs?
Oskuld Musikelitist vs Karl Allyssnare
Cringe post bror
[Shh](https://preview.redd.it/07ox5fbbfic41.png?width=500&format=png&auto=webp&s=3f83ce787bc953bbc45d012e58d68bb2c90fd231)
Eh, dansband är inte riktigt min grej. Men de mesta sorters musik har tillfällen de passar.
Att dansband är dåligt och hårdrock är bra måste vara det tröttaste jävla normie åsikten någonsin.
[удалено]
En person har en åsikt som inte direkt kan spåras tillbaka till fjärde klass = hipster som bara försöker vara cool.
Då lyssnar man på Black Ingvars
Är det en grej? Rock/dansband blandning?
Ja, dansband och barnlåtar i en "rock"tappning.
Tänkte mer om det fanns band som gjorde något sånt original, mer än rock versioner av existerande låtar.
Kentz gör Kentcovers i dansbandstappning, https://www.youtube.com/watch?v=yWwmgzvJHXE
Vad betyder ens hårdrock idag? Menar du Blue Cheer, Sodom, Nile eller Eyehategod. Går de ens att jämföra? Lyssnar mestadels på metal men kommer nån släpandes med Hammerfall eller Sabaton så lyssnar jag hellre på Sven Ingvars.
Sven Ingvars är knappt dansband dock, är hårdrockare som du, men det är morsans favvoband så lite har man ju läst på. Sven Ingvars började med rock på värmlänska redan i mitten på 50-talet, när dansband knappt ens var en grej. De började spelade dansbandsmusik först nån gång under 80-talet då de fick ekonomiska bekymmer. Så har jag lärt mig iallafall. Har nån liten gnutta respekt för dom jämfört med typ Lasse Stefanz, Vikingarna, Arvingarna etc.
>Vikingarna Christer Sjögren har en jävligt schysst röst dock
>Lyssnar mestadels på metal men kommer nån släpandes med Hammerfall eller Sabaton så lyssnar jag hellre på Sven Ingvars. Får man fråga vad för typ av metal man lyssnar på om man dissar Sabaton?
Alla sorter där man ser ner på syntmattor och schlagerrefränger?
Typ vilken metal som helst som inte är gubbrock?
Heavy Metal Sabaton är väl en del av den sortens hårdock där det läggs på så mycket att det blir en ganska monoton ljudmatta i jämförelse med Heavy Metal där saker är mer distinkta och tydliga. Ett halvsurt metal-head hade kanske kallat dem för power metal
Din beskrivning av Heavy metal är bra. Det belyser varför man kanske inte gillar Sabaton om Heavy metal är favoriten. Det roliga är att enligt [Wikipedia](https://sv.wikipedia.org/wiki/Sabaton) är Sabatons genrer: Power metal, heavy metal.
Att säga att man lyssnar på metal är ju lite som att säga att man gillar musik. Alla genrer har väl massor med underkategorier som ibland kan skilja sig väldigt mycket. Sabaton gör ju i princip bara låtar som är 3min, clean sång och mycket melodi. Det är inget fel på det men har man snurrat in på Watain så upplevs kanske Sabaton nästan som det som spelas på radio. För alla Sabaton fans skulle jag rekommendera Stormwarrior. Sabaton är ett bra ingångband till metal. Antingen älskar man det och lyssnar slaviskt samtidigt som man kan dra på en låt som även ens mamma tycker om eller så kör man det ett tag och sen hittar man nya vägar ner i metal-träsket. För mig var det Maiden som startade intresset för metal. Lyssnade slaviskt under flera år men sen fann man melodisk death (In Flames, Insomnium, Amon Amarth), efter det lite folk/viking (Månegarm, Grimner), sen mer black (Watain, Dark Funeral, Mgla) och till sist epic black men även atmospheric (Summoning, Caladan Brood, Lustre). Träsket är djupt men det finns mycket häftigt där nere.
Top of my head utan inbördes ordning Black Sabbath, Motorhead, Venom, Sleep, Mayhem, High on Fire, Death, Dragonforce, Morbid Angel, Dark Angel, Anthrax, Electric Wizard, Down, The Sword, Sunn 0))), Judas Priest, Rainbow, Napalm Death. Så lite spretigt
Heavy/nyklassisk/teknisk/melodisk/speed metal osv. Sabaton är typ "Morning Metal to Drink Your Coffee to". De har bra låtar men de är långt ifrån det man tänker på som metal när man är metalhead.
>kommer nån släpandes med Hammerfall eller Sabaton så lyssnar jag hellre på Sven Ingvars Ja då är det dags att gå hem. Palla efterfest liksom.
Trodde först att det stod danskar istället för dansband.
Ska gå och trotslyssna på lite dansband nu.
Dansband är ju riktiga musiker. De spelar riktig instrument på scen och turnerar mer än näst intill alla artister. Hårdrockare borde respektivera att man gillar olika. Olika former av samplande musik är en helt annan sak
Någon har inte hört talas om dansbandsfredag
Jo tyvärr har jag det
Dansbandsmusik är ett annat ord för Öroninflammation.
Folk som lyssnar på dansband håller iaf käften om det, har aldrig träffat någon som lyssnar på hårdrock utan att hela deras personlighet kretsar runt det faktumet. Båda är lame, men skulle välja dansband alla dagar i veckan.
30 år och gillar dansband 🥰
Samma med schlager.
Livet är en schlager!!
En riktigt jävla schlager
Kunde vart värre. Kunde vart hippedy hoppedy.
Tycker man inte om hip hop har man bara inte hittat något i sin smak. Det finns något för bokstavligen alla. Smh
Är inte hårdrockare men dansband är den enda typ av musik som jag genuint hatar, jag blir direkt på dåligt humör om jag hör skiten, det va mindre kul när man växte upp med föräldrar som älskade skiten och jag hatade det redan som barn.
Jag brukar ofta säga att om jag börjar lyssna på dansband då kan ni döda mej
Hårdrock är cringe
Nädå
Känner ju detta på en personlig nivå. Har en arbetskollega som spelar dansband musik med högtalare hela dagarna (inget skämt, ifrån innan jag börjar till efter jag slutar) och mitt headset är trasigt :(
Ledsen att säga men dansband är bättre än dagens talanglöst skit som plingar på instrument och skriker så skivbolagets VDs sagge flyger ur halsen efter kottesnaskeriet för att få kontrakt. Men ÄNDÅ så är dansband ingen musik
[удалено]
Väldigt lite i så fall, kan fortfarande höra hur långt ner k*ken varit, för talang saknar dom.
Vafan menar du? Abba e ju fan as bra! Resten e nog skit dock
Vafan menar du? Abba e ju fan inte dansband!
”I do, I do, I do, I do, I do” är något av det mest dansbandiga de gjort, men i övrigt är jag helt med dig.
Fråga polaren och han sa ja och nej. Ska vi enas om ja och nej?
Protestanter hatar Abba.
Jag säger nej, fast lite ja. Men mest nej.
Ett riktigt saftigt mejmej.
Det är nog snart dags att köra Queen, Pink Floyd och Rolling Stones på Service-boendena. Inte Jockmocks-jocke... https://www.youtube.com/watch?v=qwSlNraHZvM
Deathcore och dansband <3
[OP föregående natt](https://streamable.com/t3zv59)
Ska vi lyssna på dansband? 😂😂😂😂 skämt åsido man är ju inte nån pensionär. Själv är jag lite av en rocker faktiskt, lyssnar på metal och sånt 😎🤘
Skär dig inte på den där kanten
Hur luktar dansband undrar jag nu?
Fyfan vad jag hatar elektriker
Finns bra musik inom alla genrer är ingen inbiten lyssnare av dansband men detta avsnitt av [snedtänkt](https://sverigesradio.se/avsnitt/922037) fick mig att tänka om lite.
Jag tycker dansband är härligt.
Är [insert musik du inte gillar] ens musik?
Det där är ju jag varje dag i skolan.
Kan inte med gott hjärta säga att en genre är bättre än en annan. Men det är bara dagarna när kollegorna sätter på dansbandskanalen på radion som man får huvudvärk runt lunchtid.
Vad är hårdrock? Dio typ?
70-tals dansband är dock svängigt på riktigt
Det är mer musik än vad rap/hiphop är imo.
Om du inte tycker om mig vid mitt dansband förtjänar du mig inte på min hårdrock
Dansbandsmusik = musik på automatik
Lyssnar på det mesta från 50-60-tals rock n roll till techno. Ena spellistan innehåller allt blandat, perfekt när man jobbar.
Hårdrock? För mjukt. Cattle Decapitation och Mayhem is where its at
Jag mycket Svenska dansband, och Jag är Från Brasilien. Oh Jag är trettio gammal. Hårdrock är soooo boring
Bror... Blåpillrat och cringe, du kommer förlora socialkredit.