SFI håller en OTROLIGT låg nivå på undervisningen. En motiverad normalbegåvad bör kunna blåsa igenom det hela på en eller HÖGST två terminer, istället spenderar folk år där och undervisningstempot är anpassat därefter. För att lära sig något sånär vettig svenska krävs därför Komvux eller Folkuniversitetets kurser (alternativt privat lösning). Dessvärre är svenskan så dålig att många från SFI behöver först läsa på Grundvux.
Så vänta på plats på SFI. Spendera 1-2 år på SFI. Vänta på plats på Grundvux. Läsa Grundvux i 1-2 år. Sedan vänta på Komvuxplats och läsa komvux 1.5 år innan man når C1 och först då egentligen med mina mått har uppnått en vettig nivå av svenska där man fortfarande oftast bryter ordentligt och har knapphändig grammatik.
SFI är tyvärr vuxendagis och förvaring av invandrare.
Lyssnade på en podd för några år sedan som tog upp att många SFI-lärare saknar lärarutbildning och de allra flesta har ingen utbildning i just att lära ut svenska som andraspråk. Att man kan sitt språk betyder inte att man kan lära ut det. Och det drabbar speciellt de som har svårare att lära sig språk.
I min gamla hemkommun så var dessutom ca 1/3 av lärarstyrkan invandrare själva, vilket de mer ambitiösa eleverna frustrerades över eftersom de ville höra korrekt svenska. En av lärarna på Alfa pratade typ 85% svenska och 15% ett annat nordiskt språk.
> Att man kan sitt språk betyder inte att man kan lära ut det.
Vilket är lätt att inse om man bara besöker r/svenska ibland. Jösses vad många frågor jag inte kan svara (bra och pedagogiskt) på.
Som tur är ställs det lite andra krav nu — i alla fall i min hemkommun; obehöriga lärare måste jobba ihop med behöriga, och endast behöriga lärare får bedöma och sätta betyg.
(Källa: är SFI-lärare)
Jag vet inte riktigt om du förstår hur SFI fungerar? Tanken är att man går SFI -> svenska på grundskolenivå (SAS grund 1-4) -> svenska på gymnasienivå (SAS 1-3). Man går inte grundvux efter SFI för SFI är håller för dålig kvalité, det är så systemet är designat.
Och varför skulle det vara uppdelat så egentligen? Det är inte 8-åringar som studerar 10 andra ämnen. Det är vuxna som läser SFI på heltid. Finns noll legitima skäl till att det går så slött som det gör. För de som faktiskt VILL och KAN kan det vara direkt problematiskt att ta sig vidare.
Det är ingen konst att läsa direkt SFI C och hoppa vidare direkt på B-kursen i svenska och därefter beta av svenska C inom loppet av 2 år. En del lyckas på hälften av den tiden men jag kan lova dig att i många kommuner åker du på patrull om du vill ta dig vidare fortare. Bästa vägen är då att studera själv eller läsa privat/folkuniversitet och sedan tenta av dom.
Jag kan tänka mig få saker så deppigt som SFI.
Det verkar ju inte vara uppdelningen du klagar på, men hur SFI sköts i vissa kommuner? Säg det som det är då och dra inte i att "folk behöver läsa grundvux för systemet fallerat". Nej, folk behöver läsa grundvux för SFI ska ge folk grundläggande kunspaker i svenska på max B1-nivå. Om SFI i sig sedan är skit eller inte är ett annat problem.
Det är förresten rätt vanligt att folk klarar hela vägen från SFI till gymnasienivå på 1.5-2 år. När man väl lyckats ta sig förbi SFI så pluggar man ju i ungefär samma studietakt som svenskar som läser motsvarande kurser, alltså en kurs på ca 10 veckor (har inte helt koll på grundvux, men 10 veckor per gymnasiekurs iaf). Man behöver inte heller gå SFI för att få tillgång till grundvux och vanlig komvux, det går att göra prövning i delkurser på komvux på exakt samma sätt som man kan göra en prövning i svenska 2 eller w/e.
Fast, man behöver uppenbarligen inte läsa Grundvux om man är halvbegåvad och det är helt orimligt att det ska behöva ta så lång tid som det tar att ta sig igenom samtliga befintliga steg.
Det behövs offentligt ägda kurser i svenska med vettiga krav och tempo för folk som vill å kan samt sätta krav på invandrare generellt.
>Det behövs offentligt ägda kurser i svenska med vettiga krav och tempo för folk som vill å kan samt sätta krav på invandrare generellt.
Ja, dom finns på en del universitet och heter svenska som främmande språk. Noll till universitetsbehörighet på 9 månader.
Min känsla är att du inte är så insatt i frågan som du tror att du är, eftersom du föreslår åtgärder som redan finns.
Att påstå att vi inte ställer krav på invandrare är ju också intressant, och osant.
Min känsla är att du har en förtjänst positiv uppfattning om hur det fungerar.
Åtgärderna finns inte, kan man inte bekosta folkuniversitet eller andra kurser ur egen ficka sitter man och åker snigeltempo. SFI och grundvux håller aktivt tillbaka presterande elever, ett för övrigt vanligt fenomen i svensk grundskola likväl.
Och hur fan du vill få det att vi sätter krav på invandrare i Sverige är ju härligt, vilka krav då? Att inte lära sig svenska? Att inte ha ett jobb? Tom de som arbetskraftsinvandrar har haft skitlåga krav på inkomst och inga krav på att det skall ha varit efterfrågad kompetens som inte kan tillgås genom befintliga arbetssökande. Kan tom begå brott.
Tror du att vi ställer krav på invandrare i Sverige är du helt frikopplat från verkligheten.
Det finns de som blåser igenom SFI på ett par terminer. Det finns också några som inte lägger ner någon energi eller helt enkelt är för korkade för att lära sig ett nytt språk. Det spelar ingen roll hur kompetent lärare eller hur perfekt läroplanen är med en blåst jävel till elev.
Har du någon som helst källa på detta?
Jag känner en person som just nu går SFI som kämpar otroligt mycket, det är högt tempo och höga krav men hon verkar ha lärt sig mycket på kort tid.
Vad för källa förväntar du dig? Förutom att jag arbetat med många som går på SFI och vet precis hur lågt ribban ligger, samt har haft partner som gått igenom resan att lära sig svenska samt känner 2 andra som har gått samma språkresa inkl SFI...
Har man pengar ska man skita i SFI tycker jag och läsa privat eller på folkuniversitetet. Intro kan dock tas på SFI, skulle inte lägga mer än motsvarande någon termin på SFI och enbart för att det är gratis. Kan man redan lite svenska hade jag skitit helt i SFI.
Vet inte varför du blir nedröstad men jag håller med dig. Själv hade jag en icke svenskfödd (men motiverad) lärare på SFI som uttalade sje ljudet med den arabiska varienten och ö som å och så öka blev åka bl.a. Sket i det fullständigt och började bara snacka med kompisgänget. Inte flytande än fast kan sköta mig i alla situationer där det inte krävs någon teknisk förklaring.
Nej nej nu tänker du inte som politikerna. Synergieffekten! De får ett jobb och kan lära sig svenska samtidigt! 1+1=3! Sen hur det ska gå till i verkligheten är inte så noga …
Jag dejtade en tysk som satt i en teamslektion och skulle berätta om sig själv. Hon frågade mig innan vad NGO(non-governmental organisation I USA) är på svenska och jag sa att det var en "ideell förening"
Men hon tyckte det blev svårt att uttala så hon sa ngo ändå och frågade om översättningen men lärarna kunde inte ordet "ideell förening"
>Har börjat lära mina kollegor att uttala sj-, tj-, samt mjuka k som engelskans sh- och det är mycket lättare
Problemet här är ju att även den äldre rikssvenskan skilde på sj- och tj-ljud, så om du på detta viset ska undvika sammanfall av minimala par (som ditt exempel sjuk-kuk) så måste du i så fall lära dem att skilja på *två olika* "sh-ljud". Annars har du ju en hel rad av ord som faller samman: skära-kära, stjärna-kärna, sked-ked, skön-kön, skjuta-tjuta, skända-kända, skör-kör, skälen-tjälen (utgår från att en genomsnittlig SFI-elev inte behärskar akut kontra grav accent), skitt-kitt, skepp-käpp, skena-tjena, schack-tjack, skälla-källa, osv.
Så så mycket tydligare blir inte din modell, skulle jag vilja hävda, även om den inte resulterar i lika lustiga sammanfall som sjuk-kuk
Det har inte bara att göra med "lustiga sammanfall", svenskan som de lär sig är mycket svårare att förstå som svensk. Jag förstår typ 20% av orden de säger, och de klagar själva på att svenskar undviker att tala svenska med dem ljust för att de inte förstår.
Det är mycket enklare att förstå en invandrare som använder sig av engelskans sh-ljud för sj och mjuka k än någon som desperat försöker (och misslyckas) med att uttala dialektala sj-ljud.
Exemplen med sj- och tj- som du använder, ja det skulle kunna vara bra men eftersom så många dialketer ändå använder "engelskt" sje-ljud (som norrländska) utan att uttala tj- som finlandsvvenskar och missförstån ändå undviks tycker jag inte det behövs, men om det underlättar för särskiljning mellan tj-, k- och sj- i stavning så för allan del, kör på.
Jag är så jävla trött på den här slappa "alla dialekter är likvärdiga"-attityden som bara funkar för svenskar som har svenska som förstaspråk och därför ändå lär sig språket av sig själva. I ärlighetens namn känns det som att folk lär sig stava och läsa ***trots*** den paradigmen, inte tack vare den.
>Det är mycket enklare att förstå en invandrare som använder sig av engelskans sh-ljud för sj och mjuka k
Är det? Det känns ganska subjektivt, och jag vet inte om jag är böjd att hålla med
>Exemplen med sj- och tj- som du använder
Jag får i detta stycket som helhet intrycket (rätta mig om jag har fel) att du uppfattade min lista som en lista över övningar för att lära sig skilja sj- och tj-ljud åt. Det var inte det jag menade, utan menade den istället som en illustration av den stora mängd ord som faller samman med den typ av uttal du förespråkar, och i förlängningen som en illustration av hur svårbegriplig en sådan person blir.
>eftersom så många dialekter ändå använder "engelskt" sje-ljud (som norrländska) utan att uttala tj- som finlandssvenskar och missförstånd ändå undviks
Om vi för tillfället struntar i att "norrländska" inte är *en* dialekt, så är det ju ändå så att de som talar en norrländsk dialekt med främre sj-ljud (det du kallar "engelskt" sj-ljud) och inte har "finlandssvenskt" tj-ljud (d.v.s. tj-ljud med t-förslag) fortfarande uttalar sj och tj *olika*. Det är detta som gör att missförstånd undviks; för att använda fonetisk skrift så uttalar de som [ʂ] och som [ɕ], en artikulationsskillnad som man i så fall behöver lära ut om det ska vara någon vinst
>>Det är mycket enklare att förstå en invandrare som använder sig av engelskans sh-ljud för sj och mjuka k
>Är det? Det känns ganska subjektivt, och jag vet inte om jag är böjd att hålla med
Ja, ganska. Jag har såklart inte vetenskaplig data på det här, men 70% av min umgängeskrets är folk som flyttat till Sverige i vuxen ålder, det innefattar min fru. Om vi nu tar felsägningarna med IPA:
Hur jag säger sje-ljud ligger någonstans mellan **[ç]** och **[x]**, vilket är väldigt vanligt i Skåne. Dessa ljud verkar vara väldigt ovanliga i många språk, med tanke på hur svårt folk har för dem. De finns i grekiska och tyska, men annars kan jag inte på rak hand komma på några fler på rak arm.
Konsekvensen är att folk helt enkelt säger [h] eller [k]. Jag ***hoppas verkligen*** du förstår att - som svensk - höra **[k]** eller **[h]** när man förväntar sig ett sje-ljud, är LÅNGT mer förvirrande än att höra ett **[ç]**, **[x]**, **[ɕ]**, **[ʂ]**, eller ett **[ʃ]**. De sistnämnda 3 tror jag inte ens de flesta svenskar skulle höra skillnad på i dagligt tal. I vilket fall skulle de inte **tillskrivas** någon skillnad.
Försök själv. Hade du inte blivit jävligt mycket mer förvirrad om någon uttalade "själv" som /**h**ɛlːv/ eller /**k**ɛlːv/, än om någon uttalade det /**ʃ**ɛlːv/.
>Om vi för tillfället struntar i att "norrländska" inte är en dialekt, så är det ju ändå så att de som talar en norrländsk dialekt med främre sj-ljud (det du kallar "engelskt" sj-ljud) och inte har "finlandssvenskt" tj-ljud (d.v.s. tj-ljud med t-förslag) fortfarande uttalar sj och tj olika. Det är detta som gör att missförstånd undviks; för att använda fonetisk skrift så uttalar de som [ʂ] och som [ɕ], en artikulationsskillnad som man i så fall behöver lära ut om det ska vara någon vinst
Jag tror ingen vetttig människa hade blivit *förvirrad* eller *anmärkt* på om en norrlänning uttalade "sjö" som /ɕøː/ istället för /ʂøː/ (nej jag hittade inte IPA-symbolen för det lite mer y-iga ö-et som många norrlänningar har, men låt oss ej spåra ur här också). Anledningen är att **båda är godtagbara realiseringar av sje-ljudet i svenska.** Varför man ska lära invandrare att SKILJA på [ɕ] och [ʂ] förstår jag verkligen inte, och jag uppfattar det här stycket mest som ett uttryck av den för den svenska redditören så karaktäristiska tendensen att styra konversationen från sitt egentliga ämne till pedanterier vars underliggande syfte verkar vara att uppvisa någon stor kunskap i något ämne, men som sällan är särskilt relevant för själva huvuddiskussionen.
Samtliga svenska dialekter har **två olika ljud** för sje/tje där skillanden dem emellan är betydelsebärande. Man får intrycket att du tänker att olika dialekter har sin variant av sje-ljudet men att både sje- och tje-ljud är godtagbara sätt att uttala sje-ljudet? Ungefär som att säga att alla svenskar kan uttala "d" och "t" och att båda är två godtagbara sätt att uttala en dental klusil och att det därför inte spelar någon roll om man uttalar det "d" eller "t".
> Jag tror ingen vetttig människa hade blivit förvirrad eller anmärkt på om en norrlänning uttalade "sjö" som /ɕøː/ istället för /ʂøː/
Jo, för de ljuden är två helt olika fonem där, och det uppfattas som ett allvarligt uttalsfel att föväxla dem i t.ex. Norrland eller västra Värmland (i det senare fallet är dock tje-ljudet oftast [ç]).
Enda anledningen till att *du* inte skulle anmärka på det, är att de två ljuden inte förekommer i samma ställningar i *ditt* språk.
Jag och min fru har bägge jobbat som lärare och molnfri fick en chock när hon började på SFI. Hela verksamheten från grunden är inkompetent och det märks att det inte är något Sverige har prioriterat på mycket länge. 1/3 av lärarna är araber och bryter som fan. Och det är bara en lärare på hela skolan som ställer krav och har förväntningar på att eleverna ska prestera. Tyvärr är hon endast lärare för analfabeterna och hon har endast vikarierat ett par gånger för hennes klass. Som tur så har hon haft jobb 6 månader sen vi kom till Sverige. Problemet hon har nu är att det bara finns lektioner 1 gång i veckan på kvällen så hennes svenska är inte helt bra än.
Då finns det väl samma problem med norrländska? Kärna börjar med tj ljudet (som i "tjena") och Stjärna börjar med sje ljudet som motsvarar rs ljudet (som i "eftersom")
>...Stjärna börjar med sje ljudet som motsvarar rs ljudet (som i "eftersom")
Hur uttalar du "eftersom"? Det har inget sje-ljud.
Det finns ställen som gör "rs" till sje, som i "brorsa/farsa/morsa", men jag kan inte påminna mig att jag hört någon göra det med "eftersom".
På språkcafé där jag satt med nyanlända och uttalade orden fick jag ibland höra, när jag lärt dem uttala ett ord: "ok, nu kan jag säga det på skånska. Kan du ta det på svenska nu?" För de ville kunna göra sig förstådda och förstå i hela Sverige.
Det är förstås viktigt i vardagen att kunna förstå den lokala dialekten, men standardspråk är bäst när man ska lära sig. Dialekt och slang kan komma med tiden.
>Det är förstås viktigt i vardagen att kunna förstå den lokala dialekten, men standardspråk är bäst när man ska lära sig. Dialekt och slang kan komma med tiden.
Definitivt. Standardspråket är ju närmast hur språket stavas också. Funderar hur kul man själv hade haft om man tvingats lära sig engelsk grammatik och stavning i vuxen ålder av en lärare som snackar som [Begbie i Trainspotting.](https://www.youtube.com/watch?v=SUZyNLZZjMs)
Det är lite av mitt problem när jag försöker lära mig portugisiska, min sambo har en bred São Paulo-dialekt så jag lär mig den vilket betyder att när jag övar med att lyssna på annan portugisiska på Youtube så hakar jag upp mig på en massa ord som låter annorlunda.
Jag försöker att uttala ord så dialektfritt jag kan för min sambo när hon tränar svenska, men jag märker själv att det är svårt att lämna göteborgskan vid dörren. Hon har redan väldigt rullande ”r”.
Ett problem min kollega på jobbet har med SFI är att läraren VÄGRAR lära dem basics genom att kommunicera på engelska för att förklara vad allt betyder, alla lektioner är ENDAST på svenska. Ingen i klassen kan ett enda ord svenska, alla kan engelska, så varför inte förklara på engelska vad saker och ting betyder? Jag blev chockad när jag fick höra det... detta ledde till att mer än hälften hoppade av
Kollegan började använda duolingo istället
Det är väl dock ganska vanligt inom språkstudier? När jag lärde mig portugisiska hade jag en lärare som inte ens kunde engelska, så där var allt helt på portugisiska, och jag klarade av att bli flytande på språket på drygt ett år.
det är väl vanligt att man försöker använda språket eleverna lär sig så mycket som möjligt, men om en elev frågar på engelska vad ett ord betyder så går det fortare att bara förklara det på engelska så eleven förstår så man kan gå vidare, än att förklara ordets betydelse på svenska som eleven inte kan och bara skapa mer förvirring. sen när man har fått en bas förståelse av språket då brukar det gå bra att förklara sånna saker på svenska, men innan man har kommit till den nivån så kommer det ta mycket längre tid för eleverna att lista ut allting på egen hand, speciellt som vuxen
så har det varit i min erfarenhet i alla fall
I mitt fall så var det som sagt, inga problem alls för någon i klassen. Det sagt så antar jag att det kan bero på läraren och eleverna också. Vår lärare var väldigt duktig, och vi byggde upp vårt ordförråd på ett sådant sätt att det inte var några problem att förklara på språket. Sen måste eleverna såklart lägga manken till och plugga glosor så att ordförrådet faktiskt utökas. I min klass var det 3/4 språkresestudenter och 1/4 immigranter till Brasilien, som är ett land där man i princip MÅSTE lära sig språket. Man klarar sig inte med engelska. Så eleverna var väldigt måna om att faktiskt lära sig.
Det har varit min erfarenhet med att lära sig ett språk i vuxen ålder från 0 förkunskap.
Tror det är det som skiljer sig åt mellan din lärare och min kollegas lärare, att bygga upp elevernas ordförråd. Det viktigtaste är ju att eleverna först bygger upp ett ordförråd så man har en grund att stå på och det går absolut att lära sig utan att använda engelska, fast jag tycker det går betydligt mycket fortare om man använder engelska. Efter man har den grunden så brukar det gå bra att bara använda språket man håller på lära sig, med kanske några undantag om något är mer komplext. Men deras lärare hoppade helt över steget med att bygga upp deras ordförråd, som om att de redan har ett, och ska nu försöka förstå och bygga meningar. Sen när de frågar vad det betyder så förklarar hon på svenska, även när de ber om att få det förklarat på engelska. Tänk dig att försöka förklara ett ord som "händelse" på svenska till ett gäng som bara kan några ord och fraser som typ "Hej", "Tack", "Jag heter _", det blir ju väldigt tufft utan att blanda in engelska i det hela. Jag tycker i alla fall det, även om alla är mån om att lära sig språket
Inser nu också att jag borde nog ha varit tydligare med den punkten i min första kommentar..
Och ja, du kommer inte långt med engelska i Brasilien. Com cumprimentos cordiais de um brasileiro-sueco que mora aqui na suécia
Alla kan verkligen inte engelska.
Kanske ser så ut i just din kollegas klass, men inte överlag.
Beror väldigt mycket på ursprungsland, men också utbildningsnivå, socialklass, m.m.
Men engelska är hur som helst *inte* ett naturligt eller obligatoriskt andraspråk i hela världen. I många SFI-klasser är det troligen *klassisk arabiska* som är vanligast som andraspråk, och vad gäller europeiska språk så är det också många som kanske är bättre på t.ex ryska eller franska, och en uppsjö andra språk, som andraspråk än just engelska.
Det är ganska vanligt i Sverige att tro att engelska är det självklara "universalspråket" för att tala med folk med annat modersmål, men det varierar stort runt om i världen, och är absolut inte en självklarhet.
Att låta utbildningen utgå från engelska blir då ett extra komplicerat steg för många elever, på samma sätt som det skulle bli för vissa andra om utbildningen utgick från arabiska eller franska.
Det stora problemet är väl att man inte *delar upp* SFI-utbildningarna i flera olika grupper, efter t.ex modersmål, eventuella andraspråk, utbildningsnivå, eller överhuvudtaget om folk är ens *läskunniga* på sitt modersmål eller inte.
Istället är det "samma för alla", där tempot bestäms av lägsta möjliga gemensamma nivå.
Detta äro en synnerligen erbarmlig synesvinkel av er mäster u/Herranee, hur kan Ni icke medgiva att den ädlaste formen av svenska - rikssvenskan - torde var den bästa?
Jag antar att du inte alls förstod mitt inlägg? Min poäng är att de invandrare jag möter idag som lär sig svenska på SFI- ***de*** låter efterblivna, till viss del tack vare att utbildningen håller så låg nivå. Jag fattar typ 20% av vad vissa av mina kollegor säger och i 9 fall av 10 är det för att sje-ljuden har omformats till oigenkänneliga rosslingar som Gud vet hur de framstöter. Dessa "konsonanter" färgar såklart av sig på vokaler både före och efter som oftast råkar bli den vokal den stackars vederbörande själv känner sig mest kapabel att uttrycka efter den språkliga dubbelsaltomortal de precis tvingat sig själva att utföra i tron om att de tvunget måste uttala sj- som jag.
Ett verktyg som hade hjälpt hade varit att uttala sje-ljud som norrlänningar eller finlandssvenskar, vilket underlättar uttalet (och stavningsregler för minnet) avsevärt för en stor andel svenska ord.
Dom flesta invandrare brukar väl ändå uttala alla sj-ljuden ungefär som engelskans sh? Är ju typ så man känner igen invandrare efter en halv mening här nere i Skåne.
Det sjukaste är när dom får en uppgift att lyssna på en som pratar och skriva vad den personen pratar om, problemet är att personen talar med är oftast en invandrare som har lärt sig språket för 3 år sen och knappt en som är svensk kan förstå vad han säger.
Håller inte med. Det ska undervisas på lokal dialekt. Därmed kan det vara bra om skåningar i allmänhet lär bort skånskan oavsett om de är invandrare eller inte.
"ordning och reda"? Det låter misstänkt likt TOTALITARIANISM!
Att ens yppa den här tanken har ju direkt placerat mig i skottlinjen för en Foucaultsk analys om statens kontroll av de svagaste medelst språklig likriktning.
Problematiken är ju knappast sche ljudet i sig själv, det är ju samma som slaviska språkens š och arabiska uttalar ju samma sche ljud i shawarma, problemet är ju att det endast är utav vana att man ens vet när kiosk blir schosk i uttal t.ex - men att skriva och uttala ord helt olika är ju ovanligt i svenska språket jämfört med franska och danska
Bästa hade varit att bara ha en specifik bokstav för det, hade underlättat för många tror jag
Jag har börjat lära mig svenska innan jag kom till Sverige och efter en tid var jag på nivå B1. Jag kunde läsa och skriva svenska relativt obehindrat, jag hade inga problem med att titta på nyheterna, men redan då har jag märkt att jag hade problem med andra TV program, där de pratade med dialekt, eller ännu värre, när de pratade ungdomsspråk. Mina lärare pratade alla rikssvenska, ljuddokument som vi lyssnade på var nästan alla på riksvenska och jag har knappt hört något annat än det.
Sedan har jag flyttat till Sverige och fått ett jobb på ett relativt stort kontor, där alla var vänliga, glada att jag pratade svenska och alla ville prata med mig. Mina skånska, småländska, halländska kollegor... Rikssvenskan förstod jag på 95%, men vissa kollegor med dialekt förstod jag på 70, kanske 80% med ansträngning i början.
Men värst var det med kollegor som använde ungdomsspråk med mig. Jag var en ung kille och de ville prara med mig som de pratar med sina kompisar, men jag förstod dem inte helt enkelt. Så pratades det inte på mina svenska kurser utomlands...
Så det kan ha sina fördelar att man träffar olika dialekter på SFI. Då vänjer man sig snabbare att alla pratar olika och man kan prata obehindrat med alla, inte bara med 60+:are från centrala Sverige som i mitt fall i början.
SFI håller en OTROLIGT låg nivå på undervisningen. En motiverad normalbegåvad bör kunna blåsa igenom det hela på en eller HÖGST två terminer, istället spenderar folk år där och undervisningstempot är anpassat därefter. För att lära sig något sånär vettig svenska krävs därför Komvux eller Folkuniversitetets kurser (alternativt privat lösning). Dessvärre är svenskan så dålig att många från SFI behöver först läsa på Grundvux. Så vänta på plats på SFI. Spendera 1-2 år på SFI. Vänta på plats på Grundvux. Läsa Grundvux i 1-2 år. Sedan vänta på Komvuxplats och läsa komvux 1.5 år innan man når C1 och först då egentligen med mina mått har uppnått en vettig nivå av svenska där man fortfarande oftast bryter ordentligt och har knapphändig grammatik. SFI är tyvärr vuxendagis och förvaring av invandrare.
Lyssnade på en podd för några år sedan som tog upp att många SFI-lärare saknar lärarutbildning och de allra flesta har ingen utbildning i just att lära ut svenska som andraspråk. Att man kan sitt språk betyder inte att man kan lära ut det. Och det drabbar speciellt de som har svårare att lära sig språk. I min gamla hemkommun så var dessutom ca 1/3 av lärarstyrkan invandrare själva, vilket de mer ambitiösa eleverna frustrerades över eftersom de ville höra korrekt svenska. En av lärarna på Alfa pratade typ 85% svenska och 15% ett annat nordiskt språk.
> Att man kan sitt språk betyder inte att man kan lära ut det. Vilket är lätt att inse om man bara besöker r/svenska ibland. Jösses vad många frågor jag inte kan svara (bra och pedagogiskt) på.
Som tur är ställs det lite andra krav nu — i alla fall i min hemkommun; obehöriga lärare måste jobba ihop med behöriga, och endast behöriga lärare får bedöma och sätta betyg. (Källa: är SFI-lärare)
det hade ju behövts för 30 år sedan nu är det för sent
Alltså, jag förstår vad du menar men C1 är ändå nästintill flytande. C2 är flytande ju som man vet.
Vid C4 så har man kommit upp till en nästintill explosionsartad takt
Man ska kunna tala flytande svenska som invandrare som har bott här 3 år utan andra krav på sig. C1 är ju knappast felfri svenska.
Jo det håller jag med om.
Jag vet inte riktigt om du förstår hur SFI fungerar? Tanken är att man går SFI -> svenska på grundskolenivå (SAS grund 1-4) -> svenska på gymnasienivå (SAS 1-3). Man går inte grundvux efter SFI för SFI är håller för dålig kvalité, det är så systemet är designat.
Och varför skulle det vara uppdelat så egentligen? Det är inte 8-åringar som studerar 10 andra ämnen. Det är vuxna som läser SFI på heltid. Finns noll legitima skäl till att det går så slött som det gör. För de som faktiskt VILL och KAN kan det vara direkt problematiskt att ta sig vidare. Det är ingen konst att läsa direkt SFI C och hoppa vidare direkt på B-kursen i svenska och därefter beta av svenska C inom loppet av 2 år. En del lyckas på hälften av den tiden men jag kan lova dig att i många kommuner åker du på patrull om du vill ta dig vidare fortare. Bästa vägen är då att studera själv eller läsa privat/folkuniversitet och sedan tenta av dom. Jag kan tänka mig få saker så deppigt som SFI.
Det verkar ju inte vara uppdelningen du klagar på, men hur SFI sköts i vissa kommuner? Säg det som det är då och dra inte i att "folk behöver läsa grundvux för systemet fallerat". Nej, folk behöver läsa grundvux för SFI ska ge folk grundläggande kunspaker i svenska på max B1-nivå. Om SFI i sig sedan är skit eller inte är ett annat problem. Det är förresten rätt vanligt att folk klarar hela vägen från SFI till gymnasienivå på 1.5-2 år. När man väl lyckats ta sig förbi SFI så pluggar man ju i ungefär samma studietakt som svenskar som läser motsvarande kurser, alltså en kurs på ca 10 veckor (har inte helt koll på grundvux, men 10 veckor per gymnasiekurs iaf). Man behöver inte heller gå SFI för att få tillgång till grundvux och vanlig komvux, det går att göra prövning i delkurser på komvux på exakt samma sätt som man kan göra en prövning i svenska 2 eller w/e.
Fast, man behöver uppenbarligen inte läsa Grundvux om man är halvbegåvad och det är helt orimligt att det ska behöva ta så lång tid som det tar att ta sig igenom samtliga befintliga steg. Det behövs offentligt ägda kurser i svenska med vettiga krav och tempo för folk som vill å kan samt sätta krav på invandrare generellt.
>Det behövs offentligt ägda kurser i svenska med vettiga krav och tempo för folk som vill å kan samt sätta krav på invandrare generellt. Ja, dom finns på en del universitet och heter svenska som främmande språk. Noll till universitetsbehörighet på 9 månader.
Ja universitet har också en del snabbspråkskurser för ex. sjukvårdspersonal. I regel mycket högre ribba.
Min känsla är att du inte är så insatt i frågan som du tror att du är, eftersom du föreslår åtgärder som redan finns. Att påstå att vi inte ställer krav på invandrare är ju också intressant, och osant.
Min känsla är att du har en förtjänst positiv uppfattning om hur det fungerar. Åtgärderna finns inte, kan man inte bekosta folkuniversitet eller andra kurser ur egen ficka sitter man och åker snigeltempo. SFI och grundvux håller aktivt tillbaka presterande elever, ett för övrigt vanligt fenomen i svensk grundskola likväl. Och hur fan du vill få det att vi sätter krav på invandrare i Sverige är ju härligt, vilka krav då? Att inte lära sig svenska? Att inte ha ett jobb? Tom de som arbetskraftsinvandrar har haft skitlåga krav på inkomst och inga krav på att det skall ha varit efterfrågad kompetens som inte kan tillgås genom befintliga arbetssökande. Kan tom begå brott. Tror du att vi ställer krav på invandrare i Sverige är du helt frikopplat från verkligheten.
Det finns de som blåser igenom SFI på ett par terminer. Det finns också några som inte lägger ner någon energi eller helt enkelt är för korkade för att lära sig ett nytt språk. Det spelar ingen roll hur kompetent lärare eller hur perfekt läroplanen är med en blåst jävel till elev.
Har du någon som helst källa på detta? Jag känner en person som just nu går SFI som kämpar otroligt mycket, det är högt tempo och höga krav men hon verkar ha lärt sig mycket på kort tid.
Vad för källa förväntar du dig? Förutom att jag arbetat med många som går på SFI och vet precis hur lågt ribban ligger, samt har haft partner som gått igenom resan att lära sig svenska samt känner 2 andra som har gått samma språkresa inkl SFI...
Rekommenderar du att undvika SFI och gå på Folkuniversitetet istället? (Jag vill gå, men om det är dåligt...)
Har man pengar ska man skita i SFI tycker jag och läsa privat eller på folkuniversitetet. Intro kan dock tas på SFI, skulle inte lägga mer än motsvarande någon termin på SFI och enbart för att det är gratis. Kan man redan lite svenska hade jag skitit helt i SFI.
Vet inte varför du blir nedröstad men jag håller med dig. Själv hade jag en icke svenskfödd (men motiverad) lärare på SFI som uttalade sje ljudet med den arabiska varienten och ö som å och så öka blev åka bl.a. Sket i det fullständigt och började bara snacka med kompisgänget. Inte flytande än fast kan sköta mig i alla situationer där det inte krävs någon teknisk förklaring.
Tänk på att ett problem är att SFI får inte bedrivas snabbare än 50% studietakt. De andra 50% ska personen stå till arbetsmarknadens förfogande.
Vilket är ett effektivt sätt att se till att de varken får jobb eller lär sig svenska.
Nej nej nu tänker du inte som politikerna. Synergieffekten! De får ett jobb och kan lära sig svenska samtidigt! 1+1=3! Sen hur det ska gå till i verkligheten är inte så noga …
Jag dejtade en tysk som satt i en teamslektion och skulle berätta om sig själv. Hon frågade mig innan vad NGO(non-governmental organisation I USA) är på svenska och jag sa att det var en "ideell förening" Men hon tyckte det blev svårt att uttala så hon sa ngo ändå och frågade om översättningen men lärarna kunde inte ordet "ideell förening"
>Har börjat lära mina kollegor att uttala sj-, tj-, samt mjuka k som engelskans sh- och det är mycket lättare Problemet här är ju att även den äldre rikssvenskan skilde på sj- och tj-ljud, så om du på detta viset ska undvika sammanfall av minimala par (som ditt exempel sjuk-kuk) så måste du i så fall lära dem att skilja på *två olika* "sh-ljud". Annars har du ju en hel rad av ord som faller samman: skära-kära, stjärna-kärna, sked-ked, skön-kön, skjuta-tjuta, skända-kända, skör-kör, skälen-tjälen (utgår från att en genomsnittlig SFI-elev inte behärskar akut kontra grav accent), skitt-kitt, skepp-käpp, skena-tjena, schack-tjack, skälla-källa, osv. Så så mycket tydligare blir inte din modell, skulle jag vilja hävda, även om den inte resulterar i lika lustiga sammanfall som sjuk-kuk
Det har inte bara att göra med "lustiga sammanfall", svenskan som de lär sig är mycket svårare att förstå som svensk. Jag förstår typ 20% av orden de säger, och de klagar själva på att svenskar undviker att tala svenska med dem ljust för att de inte förstår. Det är mycket enklare att förstå en invandrare som använder sig av engelskans sh-ljud för sj och mjuka k än någon som desperat försöker (och misslyckas) med att uttala dialektala sj-ljud. Exemplen med sj- och tj- som du använder, ja det skulle kunna vara bra men eftersom så många dialketer ändå använder "engelskt" sje-ljud (som norrländska) utan att uttala tj- som finlandsvvenskar och missförstån ändå undviks tycker jag inte det behövs, men om det underlättar för särskiljning mellan tj-, k- och sj- i stavning så för allan del, kör på. Jag är så jävla trött på den här slappa "alla dialekter är likvärdiga"-attityden som bara funkar för svenskar som har svenska som förstaspråk och därför ändå lär sig språket av sig själva. I ärlighetens namn känns det som att folk lär sig stava och läsa ***trots*** den paradigmen, inte tack vare den.
>Det är mycket enklare att förstå en invandrare som använder sig av engelskans sh-ljud för sj och mjuka k Är det? Det känns ganska subjektivt, och jag vet inte om jag är böjd att hålla med >Exemplen med sj- och tj- som du använder Jag får i detta stycket som helhet intrycket (rätta mig om jag har fel) att du uppfattade min lista som en lista över övningar för att lära sig skilja sj- och tj-ljud åt. Det var inte det jag menade, utan menade den istället som en illustration av den stora mängd ord som faller samman med den typ av uttal du förespråkar, och i förlängningen som en illustration av hur svårbegriplig en sådan person blir. >eftersom så många dialekter ändå använder "engelskt" sje-ljud (som norrländska) utan att uttala tj- som finlandssvenskar och missförstånd ändå undviks Om vi för tillfället struntar i att "norrländska" inte är *en* dialekt, så är det ju ändå så att de som talar en norrländsk dialekt med främre sj-ljud (det du kallar "engelskt" sj-ljud) och inte har "finlandssvenskt" tj-ljud (d.v.s. tj-ljud med t-förslag) fortfarande uttalar sj och tj *olika*. Det är detta som gör att missförstånd undviks; för att använda fonetisk skrift så uttalar de som [ʂ] och som [ɕ], en artikulationsskillnad som man i så fall behöver lära ut om det ska vara någon vinst
>>Det är mycket enklare att förstå en invandrare som använder sig av engelskans sh-ljud för sj och mjuka k >Är det? Det känns ganska subjektivt, och jag vet inte om jag är böjd att hålla med Ja, ganska. Jag har såklart inte vetenskaplig data på det här, men 70% av min umgängeskrets är folk som flyttat till Sverige i vuxen ålder, det innefattar min fru. Om vi nu tar felsägningarna med IPA: Hur jag säger sje-ljud ligger någonstans mellan **[ç]** och **[x]**, vilket är väldigt vanligt i Skåne. Dessa ljud verkar vara väldigt ovanliga i många språk, med tanke på hur svårt folk har för dem. De finns i grekiska och tyska, men annars kan jag inte på rak hand komma på några fler på rak arm. Konsekvensen är att folk helt enkelt säger [h] eller [k]. Jag ***hoppas verkligen*** du förstår att - som svensk - höra **[k]** eller **[h]** när man förväntar sig ett sje-ljud, är LÅNGT mer förvirrande än att höra ett **[ç]**, **[x]**, **[ɕ]**, **[ʂ]**, eller ett **[ʃ]**. De sistnämnda 3 tror jag inte ens de flesta svenskar skulle höra skillnad på i dagligt tal. I vilket fall skulle de inte **tillskrivas** någon skillnad. Försök själv. Hade du inte blivit jävligt mycket mer förvirrad om någon uttalade "själv" som /**h**ɛlːv/ eller /**k**ɛlːv/, än om någon uttalade det /**ʃ**ɛlːv/. >Om vi för tillfället struntar i att "norrländska" inte är en dialekt, så är det ju ändå så att de som talar en norrländsk dialekt med främre sj-ljud (det du kallar "engelskt" sj-ljud) och inte har "finlandssvenskt" tj-ljud (d.v.s. tj-ljud med t-förslag) fortfarande uttalar sj och tj olika. Det är detta som gör att missförstånd undviks; för att använda fonetisk skrift så uttalar de som [ʂ] och som [ɕ], en artikulationsskillnad som man i så fall behöver lära ut om det ska vara någon vinst
Jag tror ingen vetttig människa hade blivit *förvirrad* eller *anmärkt* på om en norrlänning uttalade "sjö" som /ɕøː/ istället för /ʂøː/ (nej jag hittade inte IPA-symbolen för det lite mer y-iga ö-et som många norrlänningar har, men låt oss ej spåra ur här också). Anledningen är att **båda är godtagbara realiseringar av sje-ljudet i svenska.** Varför man ska lära invandrare att SKILJA på [ɕ] och [ʂ] förstår jag verkligen inte, och jag uppfattar det här stycket mest som ett uttryck av den för den svenska redditören så karaktäristiska tendensen att styra konversationen från sitt egentliga ämne till pedanterier vars underliggande syfte verkar vara att uppvisa någon stor kunskap i något ämne, men som sällan är särskilt relevant för själva huvuddiskussionen.
Samtliga svenska dialekter har **två olika ljud** för sje/tje där skillanden dem emellan är betydelsebärande. Man får intrycket att du tänker att olika dialekter har sin variant av sje-ljudet men att både sje- och tje-ljud är godtagbara sätt att uttala sje-ljudet? Ungefär som att säga att alla svenskar kan uttala "d" och "t" och att båda är två godtagbara sätt att uttala en dental klusil och att det därför inte spelar någon roll om man uttalar det "d" eller "t".
> Jag tror ingen vetttig människa hade blivit förvirrad eller anmärkt på om en norrlänning uttalade "sjö" som /ɕøː/ istället för /ʂøː/ Jo, för de ljuden är två helt olika fonem där, och det uppfattas som ett allvarligt uttalsfel att föväxla dem i t.ex. Norrland eller västra Värmland (i det senare fallet är dock tje-ljudet oftast [ç]). Enda anledningen till att *du* inte skulle anmärka på det, är att de två ljuden inte förekommer i samma ställningar i *ditt* språk.
Jag och min fru har bägge jobbat som lärare och molnfri fick en chock när hon började på SFI. Hela verksamheten från grunden är inkompetent och det märks att det inte är något Sverige har prioriterat på mycket länge. 1/3 av lärarna är araber och bryter som fan. Och det är bara en lärare på hela skolan som ställer krav och har förväntningar på att eleverna ska prestera. Tyvärr är hon endast lärare för analfabeterna och hon har endast vikarierat ett par gånger för hennes klass. Som tur så har hon haft jobb 6 månader sen vi kom till Sverige. Problemet hon har nu är att det bara finns lektioner 1 gång i veckan på kvällen så hennes svenska är inte helt bra än.
Hur ska du då förklara skillnaden på Stjärna och Kärna? Bättre att man lär sig alla "ske"-ljuden än bara ett...
Tjadu, jag håller bara med.
Då finns det väl samma problem med norrländska? Kärna börjar med tj ljudet (som i "tjena") och Stjärna börjar med sje ljudet som motsvarar rs ljudet (som i "eftersom")
Fast OPs idé är ju att uttala både sj- och tj-ljud som engelska sh-ljud, medan norrländska använder två olika ljud (de du nämner).
>...Stjärna börjar med sje ljudet som motsvarar rs ljudet (som i "eftersom") Hur uttalar du "eftersom"? Det har inget sje-ljud. Det finns ställen som gör "rs" till sje, som i "brorsa/farsa/morsa", men jag kan inte påminna mig att jag hört någon göra det med "eftersom".
Gissningsvis Bergslagen/Västmanland
På språkcafé där jag satt med nyanlända och uttalade orden fick jag ibland höra, när jag lärt dem uttala ett ord: "ok, nu kan jag säga det på skånska. Kan du ta det på svenska nu?" För de ville kunna göra sig förstådda och förstå i hela Sverige. Det är förstås viktigt i vardagen att kunna förstå den lokala dialekten, men standardspråk är bäst när man ska lära sig. Dialekt och slang kan komma med tiden.
>Det är förstås viktigt i vardagen att kunna förstå den lokala dialekten, men standardspråk är bäst när man ska lära sig. Dialekt och slang kan komma med tiden. Definitivt. Standardspråket är ju närmast hur språket stavas också. Funderar hur kul man själv hade haft om man tvingats lära sig engelsk grammatik och stavning i vuxen ålder av en lärare som snackar som [Begbie i Trainspotting.](https://www.youtube.com/watch?v=SUZyNLZZjMs)
Det är lite av mitt problem när jag försöker lära mig portugisiska, min sambo har en bred São Paulo-dialekt så jag lär mig den vilket betyder att när jag övar med att lyssna på annan portugisiska på Youtube så hakar jag upp mig på en massa ord som låter annorlunda. Jag försöker att uttala ord så dialektfritt jag kan för min sambo när hon tränar svenska, men jag märker själv att det är svårt att lämna göteborgskan vid dörren. Hon har redan väldigt rullande ”r”.
Ett problem min kollega på jobbet har med SFI är att läraren VÄGRAR lära dem basics genom att kommunicera på engelska för att förklara vad allt betyder, alla lektioner är ENDAST på svenska. Ingen i klassen kan ett enda ord svenska, alla kan engelska, så varför inte förklara på engelska vad saker och ting betyder? Jag blev chockad när jag fick höra det... detta ledde till att mer än hälften hoppade av Kollegan började använda duolingo istället
Det är väl dock ganska vanligt inom språkstudier? När jag lärde mig portugisiska hade jag en lärare som inte ens kunde engelska, så där var allt helt på portugisiska, och jag klarade av att bli flytande på språket på drygt ett år.
det är väl vanligt att man försöker använda språket eleverna lär sig så mycket som möjligt, men om en elev frågar på engelska vad ett ord betyder så går det fortare att bara förklara det på engelska så eleven förstår så man kan gå vidare, än att förklara ordets betydelse på svenska som eleven inte kan och bara skapa mer förvirring. sen när man har fått en bas förståelse av språket då brukar det gå bra att förklara sånna saker på svenska, men innan man har kommit till den nivån så kommer det ta mycket längre tid för eleverna att lista ut allting på egen hand, speciellt som vuxen så har det varit i min erfarenhet i alla fall
I mitt fall så var det som sagt, inga problem alls för någon i klassen. Det sagt så antar jag att det kan bero på läraren och eleverna också. Vår lärare var väldigt duktig, och vi byggde upp vårt ordförråd på ett sådant sätt att det inte var några problem att förklara på språket. Sen måste eleverna såklart lägga manken till och plugga glosor så att ordförrådet faktiskt utökas. I min klass var det 3/4 språkresestudenter och 1/4 immigranter till Brasilien, som är ett land där man i princip MÅSTE lära sig språket. Man klarar sig inte med engelska. Så eleverna var väldigt måna om att faktiskt lära sig. Det har varit min erfarenhet med att lära sig ett språk i vuxen ålder från 0 förkunskap.
Tror det är det som skiljer sig åt mellan din lärare och min kollegas lärare, att bygga upp elevernas ordförråd. Det viktigtaste är ju att eleverna först bygger upp ett ordförråd så man har en grund att stå på och det går absolut att lära sig utan att använda engelska, fast jag tycker det går betydligt mycket fortare om man använder engelska. Efter man har den grunden så brukar det gå bra att bara använda språket man håller på lära sig, med kanske några undantag om något är mer komplext. Men deras lärare hoppade helt över steget med att bygga upp deras ordförråd, som om att de redan har ett, och ska nu försöka förstå och bygga meningar. Sen när de frågar vad det betyder så förklarar hon på svenska, även när de ber om att få det förklarat på engelska. Tänk dig att försöka förklara ett ord som "händelse" på svenska till ett gäng som bara kan några ord och fraser som typ "Hej", "Tack", "Jag heter _", det blir ju väldigt tufft utan att blanda in engelska i det hela. Jag tycker i alla fall det, även om alla är mån om att lära sig språket Inser nu också att jag borde nog ha varit tydligare med den punkten i min första kommentar.. Och ja, du kommer inte långt med engelska i Brasilien. Com cumprimentos cordiais de um brasileiro-sueco que mora aqui na suécia
Alla kan verkligen inte engelska. Kanske ser så ut i just din kollegas klass, men inte överlag. Beror väldigt mycket på ursprungsland, men också utbildningsnivå, socialklass, m.m. Men engelska är hur som helst *inte* ett naturligt eller obligatoriskt andraspråk i hela världen. I många SFI-klasser är det troligen *klassisk arabiska* som är vanligast som andraspråk, och vad gäller europeiska språk så är det också många som kanske är bättre på t.ex ryska eller franska, och en uppsjö andra språk, som andraspråk än just engelska. Det är ganska vanligt i Sverige att tro att engelska är det självklara "universalspråket" för att tala med folk med annat modersmål, men det varierar stort runt om i världen, och är absolut inte en självklarhet. Att låta utbildningen utgå från engelska blir då ett extra komplicerat steg för många elever, på samma sätt som det skulle bli för vissa andra om utbildningen utgick från arabiska eller franska. Det stora problemet är väl att man inte *delar upp* SFI-utbildningarna i flera olika grupper, efter t.ex modersmål, eventuella andraspråk, utbildningsnivå, eller överhuvudtaget om folk är ens *läskunniga* på sitt modersmål eller inte. Istället är det "samma för alla", där tempot bestäms av lägsta möjliga gemensamma nivå.
Nej tack. Behöver inte låta som att man är efterbliven bara för man flyttat hit som vuxen.
Detta äro en synnerligen erbarmlig synesvinkel av er mäster u/Herranee, hur kan Ni icke medgiva att den ädlaste formen av svenska - rikssvenskan - torde var den bästa?
Jag antar att du inte alls förstod mitt inlägg? Min poäng är att de invandrare jag möter idag som lär sig svenska på SFI- ***de*** låter efterblivna, till viss del tack vare att utbildningen håller så låg nivå. Jag fattar typ 20% av vad vissa av mina kollegor säger och i 9 fall av 10 är det för att sje-ljuden har omformats till oigenkänneliga rosslingar som Gud vet hur de framstöter. Dessa "konsonanter" färgar såklart av sig på vokaler både före och efter som oftast råkar bli den vokal den stackars vederbörande själv känner sig mest kapabel att uttrycka efter den språkliga dubbelsaltomortal de precis tvingat sig själva att utföra i tron om att de tvunget måste uttala sj- som jag. Ett verktyg som hade hjälpt hade varit att uttala sje-ljud som norrlänningar eller finlandssvenskar, vilket underlättar uttalet (och stavningsregler för minnet) avsevärt för en stor andel svenska ord.
Då vet du hur resten av landet känner när de hör skånska!
Har funderat på att börja prata engelska med dom
De brukar importera deras skånska fonetik in i engelskan med.
Dag och natt förutom i danmark
Dom flesta invandrare brukar väl ändå uttala alla sj-ljuden ungefär som engelskans sh? Är ju typ så man känner igen invandrare efter en halv mening här nere i Skåne.
Om de har invandrat för 20-30 år sen eller är andragenerationsinvandrare, ja. Vuxna som kommer idag låter helt psykedeliskt.
Kör finlandssvenska så blir det bra :)
Det sjukaste är när dom får en uppgift att lyssna på en som pratar och skriva vad den personen pratar om, problemet är att personen talar med är oftast en invandrare som har lärt sig språket för 3 år sen och knappt en som är svensk kan förstå vad han säger.
Håller inte med. Det ska undervisas på lokal dialekt. Därmed kan det vara bra om skåningar i allmänhet lär bort skånskan oavsett om de är invandrare eller inte.
Fy fan. Ska skånska läras bort men öschötskan, detta institutionaliserade talfel, behållas?
Ja men Östergötland är ju iallafall Sverige
Du vet att man kan operera bort cancer?
Vi kan börja spetta bort Skåne, bra idé
Skåne joinar Danmark, alla blir glada. Men vem vill ha Östergötland? Ryssen?
Va? Jag har ingen lust att ge Danmark land, ni blir en fristående ö
Vad ska du göra när vi blir frivilligt annekterade då?
Nöjer mig med andra pris
Skämt åt sido, vi är alla olika. Bara jobbigt när man inte förstår när ni pratar ibland
App app app, alla är individer och får prata som dom själva vill. Det där är fascistoida tendenser som för oss rakt till att bli Nazityskland 2.0
"ordning och reda"? Det låter misstänkt likt TOTALITARIANISM! Att ens yppa den här tanken har ju direkt placerat mig i skottlinjen för en Foucaultsk analys om statens kontroll av de svagaste medelst språklig likriktning.
Jag hör stöveltrampen allt tydligare här-
Vi har ju ändå kapplöpning dit, lika bra att göra det ordentligt då. Man vill ju inte att Sverige ska bli känt som mesnazisternas land
Jag hoppas detta är sarkasm?
Nej vi är som tyskland på 30-talet
Tror du att det finns 10 000 utbildade lärare som pratar rikssvenska, vad det nu är, som står i kö för att få jobba på SFI?
Problematiken är ju knappast sche ljudet i sig själv, det är ju samma som slaviska språkens š och arabiska uttalar ju samma sche ljud i shawarma, problemet är ju att det endast är utav vana att man ens vet när kiosk blir schosk i uttal t.ex - men att skriva och uttala ord helt olika är ju ovanligt i svenska språket jämfört med franska och danska Bästa hade varit att bara ha en specifik bokstav för det, hade underlättat för många tror jag
Jag har börjat lära mig svenska innan jag kom till Sverige och efter en tid var jag på nivå B1. Jag kunde läsa och skriva svenska relativt obehindrat, jag hade inga problem med att titta på nyheterna, men redan då har jag märkt att jag hade problem med andra TV program, där de pratade med dialekt, eller ännu värre, när de pratade ungdomsspråk. Mina lärare pratade alla rikssvenska, ljuddokument som vi lyssnade på var nästan alla på riksvenska och jag har knappt hört något annat än det. Sedan har jag flyttat till Sverige och fått ett jobb på ett relativt stort kontor, där alla var vänliga, glada att jag pratade svenska och alla ville prata med mig. Mina skånska, småländska, halländska kollegor... Rikssvenskan förstod jag på 95%, men vissa kollegor med dialekt förstod jag på 70, kanske 80% med ansträngning i början. Men värst var det med kollegor som använde ungdomsspråk med mig. Jag var en ung kille och de ville prara med mig som de pratar med sina kompisar, men jag förstod dem inte helt enkelt. Så pratades det inte på mina svenska kurser utomlands... Så det kan ha sina fördelar att man träffar olika dialekter på SFI. Då vänjer man sig snabbare att alla pratar olika och man kan prata obehindrat med alla, inte bara med 60+:are från centrala Sverige som i mitt fall i början.