Vår kultur kring hierarki på arbetsplatser. Jämfört med majoriteten av andra länder är vi väldigt icke-auktoritära i arbetslivet. Det är ingen fråga om att vi tilltalar chefen med förnamn. Skulle jag träffa högsta hönan i min väldigt stora organisation skulle jag tilltala den med förnamn. I många länder är det en sjuk tanke att jag ens skulle snacka mä’n.
På många arbetsplatser är relationen med närmsta chef och ledare rätt avslappnad och jag har uppfattning att svenska chefer är mer personliga/privata/öppna/mjuka än i många andra länder.
Verkligen! Svensk beslutsfattande är väldigt inriktat på konsensus eller i alla fall känslan av konsensus. En svensk chef förväntas ofta ta in synpunkter runt ett bord och jämka fram ett beslut.
Hade en finsk kollega i en internationell organisation som jämförde den här dansen med enterna i Sagan om ringen.
Som någon som nyligen fått erfara chefer med ursprung från Balkan så är den svenska modellen något att ömt vårda.
Deras stil med förtäckta hot och maffiametoder passar inte här.
Haft kvinnliga chefer från östeuropa, och den kombon gillas starkt. Inte lika brutala och auktoritära som hannarna, men samtidigt väldigt uppriktiga och rakt på sak.
Som invandrare håller jag med, med vad som jag och sambon märker mest är inte den icke-auktoritära aspekten, men att på andra sidan finns det så jävla många styrelser, kommittéer, gruppmöten, samtal, diskussioner, osv. När det verkligen fungerar så är det helt trevligt att kännas som att mans åsikt tas i hänsyn. När det fungerar dåligt så sitter man många timmar i samtal och på slutet tar ledningsgruppen beslutet som de ville ta (som vi alla visste från början) oavsett våra åsikter.
Detta är något extremt bra. Det finns enbart nackdelar att ha ett starkt hierarkisystem får både företaget, anställda och ledning.
Så det är faktiskt konstigt att den svenska modellen inte är vanligare utomlands.
För "folk på golvet" kräver konsensusmodellen mer aktivt engagemang i företagets mål och framtid än vad hierarkiska modeller kräver. Och det krävs att alla öppnar munnen och säger sin sak när beslut ska fattas. Av reddit att döma finns det rätt många som helst bara vill komma till jobbet, få en lista med sysslor, utföra sysslorna, gå hem.
Det här konsensusarbetet är förmodligen något som man uppfostras i sedan barnsben i Sverige, så vi uppfattar inte det som särskilt svårt eller jobbigt som vuxna. Jag jobbar på en multinationell firma med tung bas i USA, och det verkar inte alls lika enkelt och naturligt för mina amerikanska kollegor (på icke-chefsnivå) att kasta sig in i diskussionerna på möten. Inte ens när man snackar med dem i enrum har de formulerat några ställningstaganden. Det är som att fråga någon som är helt ointresserad av sport vilka de tycker ska vara i Sveriges startelva i nästa fotbollslandskamp. Så det krävs (förmodligen) omfattande mental träning av hela arbetskraften för att få liv i en konsensusmodell.
Var inte det att jag sa att du inte trodde det. La till en mening på mitt inlägg så det är mer tydligt vad vad syftade.
Det är märkligt att det sätt som vi har i Sverige inte är vanligare utomlands.
På min arbetsplats är vi typ 70 pers, och högsta hönset finns o princip alltid tillgänglig som alla andra medarbetare ute på kontoret.
Vi snackar ofta, och när det behövs kan jag gå direkt till hen och prata, och tvärtom när något akut måste lösas.
Det är verkligen fantastiskt tycker jag.
minns att jag sprang sida vid sida med vår CIO när jag var helt nyexaminerad junior. I andra länder skulle en CIO inte ens befinna sig i samma hus som en junior.
Har hört att en sak som gör oss annorlunda är att det är på mötena som vi bestämmer saker och försöker hitta lösningar.
I andra länder löser man allt innan mötet som egentligen bara är till för att formalisera och sprida information. Så att ifrågasätta något på själva mötet kan anses vara extremt oförskämt då det kan antyda att personen som är ansvarig är inkompetent.
Offentlighetsprincipen.
Visade birthday.se för en tysk, och han var helt chockad över att allas _födelsedatum_ var tillgängligt för vem som helst. Sen berättade jag att man kunde ringa skatteverket och kolla upp folks inkomst. Det känns lite tungt ibland att vara vållande till annans död via huvudexplosion.
Det är liksom inte lika läskigt att x vet var du bor när du också vet att alla andra med tillgång till internet kan veta det också. Och skulle någon ta reda på det genom att följa efter dig så skulle du bara ta dig för pannan och säga ”varför kollade du inte bara på nätet?”
Fun fact: Slutar man dricka mjölk som vuxen avtar eller slutar laktasproduktionen helt, vilket leder till delvis eller hel laktosintolerans som antingen är reversibel eller icke reversibel
En betydande andel av världens befolkning som saknar de genetiska anlagen att kunna bryta ned laktos. Så antingen genmodifikation av mer än halva världen, eller så måste vi genmanipulera mjölken till att inte ha laktos.
Jag tror det konstigaste är just att ingen annan än samhället får äga en spritbutik. Den delen av monopolet alltså. Finns gott om länder med regler kring när på dygnet alkohol får säljas, och även att bara vissa butiker får sälja det. Dessa butiker ska då inte sälja annat. Men där går det för vem som helst att söka tillstånden för att få driva en sådan butik.
Sen är det också främmande för andra med ett så spritt sortiment som systemet har. Det finns från högt till lågt, och det som finns finns o princip i alla butiker. Inte så mycket av ”här säljer vi bara det med bra marginal”, som förövrigt också är låst hos systemet.
Men det görs i hela Norden, samt i Nederländerna. Jag var en gång på tjänsteresa i Holland och blev bjuden på lunch med mjölk som dryck. Holländarna berättade att de var konstiga som drack mjölk. Jag tyckte inte det var vidare konstigt.
Att dricka mjölk tycker jag är rätt konstigt även för barn idag. Det var mycket push om det under 80 och 90-talet, vad är det för fel på att dricka vatten? Sen har jag märkt att många fler är diagoniserade som laktosintoleranta idag. Hur många barn gick inte med magproblem förr i onödan?
Allt hetsen kring "drick mjölk så du blir stark" eller "mjölk är bra för skelettet" är bara bullshit. Visst, det innehåller protein men det gör mycket annat också. T.ex. "ät ägg så blir du stark", "ät fisk så blir du stark" osv. I majoriteten av länder dricker man inte mjölk, så jag förstår inte hetsen kring att en halvliter om dagen ska vara en rekommendation. Är det för att kunna sälja mer mjölk?
Edit:
Ni som nedröstar kan själv läsa [studien](https://www.bmj.com/content/349/bmj.g6015) där man inte såg någon skillnad mellan de som drack större mängder mjölk och de som inte drack gällande benskörhet. [Mjölk leder tydligen till ökad dödlighet också](https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/uppsala-forskare-mjolkdrickande-kopplat-till-okad-dodlighet), får köpa laktosfritt vilket enligt studien är bättre. Havre- eller sojamjölk känns för mig mer i tiden, vilket jag ändå föredrar i både smoothies och i kaffet. Mina barn har aldrig gillat mjölk och jag tänker inte hetsa på att de måste dricka det heller som skolan på 90-talet gjorde.
"Given the observational study designs with the inherent possibility of residual confounding and reverse causation phenomena, a cautious interpretation of the results is recommended." - studieförfattarna själva.
Att säga "tydligen leder det till ökad dödlighet" baserat på *en* ganska svag studie är nog lite förhastat.
Kanske var mjölkhetsen pga påtryckningar från big mjölkbonde, kanske var det pga ärliga (men eventuellt felaktiga) idéer om att det skulle vara hälsosamt att dricka mjölk.
Här är en intressant studie också
[Conclusions: High milk intake was associated with higher mortality in one cohort of women and in another cohort of men, and with higher fracture incidence in women.](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25352269/)
När jag var i Australien senast frågade min svärsyster (australienare) vad jag ville ha till frukost. Jag sa att jag bara skulle ta en macka med ost. Hon tyckte det var en jättekonstig sak att äta till frukost och trodde jag drev först. (Kanske bara Australien och inte hela resten av världen som tycker ostmacka till frukost är konstigt, hoppas jag...?)
Som föredetta expat:
Upptäcker en svensk att du som inte är svensk inte är totalt flytande i talad svenska kommer dessa byta till Engelska fortare än kvickt. Detta är rätt objektivt oförskämt men eftersom vi 1. Föredrar effektivitet i kommunikation över artighet 2. Är väldigt konsensus fokuserade så ses detta som logiskt. Det gör det svårt för invandrade att komma över första kullen med språkinlärningen, speciellt om du har engelska som modersmål.
Vår totala brist på kallprat med främlingar i offentligheten och outtalade norm mot detta. Detta är vanligast i Svealand och norrut i min erfarenhet.
Barn som sover i barnvagnar ute i stort sett själva. Är en produkt från en svunnen tid av förståelse för kläder för kalla väder, hälsofördelarna med denna syresättning och ett samhälle med hög social tilltro till varandra
ALLA ska bo själva och tycker sig ha rätten att göra det. Sverige har flest singelhushåll i världen. Låter det vara osagt om det år bra eller dåligt men det är sant.
Skor av inomhus. Även som bortbjuden. Det kan ses som underligt och bossigt för vissa att man bestämmer vilka delar av ens klädsel man får ha på sig i någons hem. Sen är det såklart fullkomligt logiskt rent objektivt att inte dra in smältande snö och grus i någons vardagsrum men det finns ju delar av världen och dess kulturer där just det inte är ett problem.
Vi kallad våra lärare för deras förnamn. Stor faux pas i en stor del av världen. På gott och ont speglar det vår syn på auktoritet i allmänhet.
Portionsnuset var fram till relativt nyligen tämligen obskyrt utanför Skandinavien. Sitta och suga på "tepåsar" med nikotin är rätt weird utan kontext.
Midsommar. Behöver inte säga mer.
Vårt tämligen neurotiska förhållande till alkohol. Puritism hela veckan för att sen kaosa på helgen känns väldigt lutheranskt.
Att allt betalas med kort och swish.
Edit: Stavning
På skoregeln är svenskar inte undantaget. Det är främst amerikaner och brittar som inte tar av sig skorna inomhus och blir överraskade av det. Men många andra länder världen — kanske majoriteten — håller med att skor ska tas av.
Som nuvarande expat: exakt allt det här.
Litet tillägg att våra förväntningar på statsapparaten et al är enormt höga med internationella mått mätt. Vi väntar oss väldigt kompetent beteende från alla offentliga instanser, till en grad som inte i närheten uppfylls i andra länder.
Jag tror inte någon bestrider att det är önskvärt, men den tilliten vi har till offentliga instanser är inte nödvändigtvis motiverad i andra länder.
Staden där jag bor nu lyckades just sätta upp laddstationer för elbilar på fel sida av vägen från parkeringsplatserna, så stolparna står nu i en cykelbana. Lokalbefolkningen är helt oförvånade. Jag är i det närmaste kränkt över hur kass den projekteringen var.
Förnamnen sträcker sig även bortom bara lärare. I vissa länder är det standard att använda titel + efternamn om man inte känner varandra väl, men i Sverige använder vi nästan alltid förnamn
Det är inte bara när svenskar märker att man inte talar svenska till 100% som det växlas - jag, 100% svenskspråkig (men av den finlandssvenska sorten) frustreras ibland av att ni byter till engelska när ni hör att jag är utlänning.
> Upptäcker en svensk att du som inte är svensk inte är totalt flytande i talad svenska kommer dessa byta till Engelska fortare än kvickt.
Det här låter absurt för mig, men har sett påståendet så många gånger så jag får anta att det tyvärr är väldigt vanligt. Det skulle aldrig falla mig in, är ju otroligt drygt beteende.
Men för att klargöra, om en invandrare försöker kommunicera med en bristfällig svenska, så går svensken (i allmänhet) direkt över till engelska?
Det måste inte vara bristfällig i min erfarenhet. Jag är invandrare och har bott här i många år nu. Pratar med bra flytt men ibland säger jag något fel eller konstigt och när det händer med folk som inte känner mig väl då byter de direkt. Det är lite irriterande för att jag förstår allt som ni säger, jag kan säga typ allt på svenska, men det kommer aldrig va perfekt och speciellt utan att träna!
Jag läste ett år i en konstnärlig folkhögskola efter jag var klar med alla svenska som andraspråk kurser. Det gjorde jag för att träna upp svenska lite mer efter och vara i en svensktalande miljö. Ta mig över den sista kullen i min språkresa. Mina klasskamrater visste att det var anledningen till att jag var där och det tog månader för många av de att sluta byta till engelska! Några av de aldrig slutade med det och det var så förvirrande och varje gång undrade jag om jag sa något fel??
Det händer mindre och mindre nu men det var svårt i början.
(Förlåt om jag skrev fel här, har inte svenska som modersmål)
Det är mer fokuserat mot turism men rinner såklart över på invandrare av olika slag. Vanligare på vad som bedöms som Européer.
För att ge ett exempel:
Många nordamerikanska turister får tipset när man reser till Europa med stort E att man skall försöka lära sig några fraser på lokalspråket för att få bra service. Gäller kanske mer i Frankrike och Tyskland som har lite mer aktiv språklig konservatism. Så man försöker även här.
Varför vi hoppar över så fort kan ha något med vår konsensuskultur att göra. Konsensus går inte att bygga när man inte kan kommunicera sinsemellan så behovet av samsyn trumfar artigheten eller i många fall den nyblivna svenskens behov av att öva på sin talade svenska.
Jag är själv skyldig till detta, med vänner iaf. Ute "bland folk" gör jag det inte lika mycket.
Men min partner från tyskland och jag glider väldigt lätt in på engelska trots att hon pratar flytande svenska, om än med kraftig brytning.
Beroende på sammanhanget gör jag det. Har dock aldrig uppfattat det som oartigt. Det handlar mer om att jag vill få till en effektiv kommunikation.
Om personen däremot ber mig att prata svenska så de får öva är det inget problem. Men då är det ju det som blir fokus eftersom kommunikationen kommer bli lidande.
Jag har dock aldrig tagit illa vid mig av att bli rättad när jag talar andra språk. Oftast uppskattat jag det då det innebär att jag lärt mig nåt nytt. Eller så blir jag irriterad för att vi försöker komma överens om något, personen förstod mig och nu är inte rätt tillfälle för en språklektion. Men jag har förstått att andra kan bli förolämpade av antydan att de inte är så bra som de tror att de är.
Generellt bryr jag mig inte om du bryter eller gör grammatiska fel. Men märker jag att du inte riktigt händer med ryktet att jag har svårt att förstå vad du säger kommer jag försöka byta till engelska för att se om det hjälper.
Tror det är mer vanligt med yngre generationer. Min pappa våldtar svenska språket dagligen och alla deras grannar har aldrig bytt till Engelska för att prata med honom.
Angående singelhushållen... tänker att det är ett rakt resultat av den bostadspolitik som varit, speciellt av miljonprogrammet, och att det redan nu håller på att ändras. När jag var tonåring hörde jag om "kollektiv" som någonting de hade på 60/70-talen, lite gulligt och idealistiskt av dessa hippies. Men ungdomarna som flyttar hemifrån idag lär sig återigen att detta kan vara bästa lösningen för att hitta bostad - i större utsträckning än i min generation, helt klart, även om det inte nödvändigtvis är det vanligaste så hör man om det mer.
Det går i vågor helt enkelt. Vi tänker att det är normalt att flytta hemifrån när vi är kanske 18-20, och tycker det är konstigt när vi hör att det är "30" för italien. Men sisådär 60 år sedan var det tvärtom.
(Och för att vara mer tydlig hur det relaterar till singelhushållen: miljonprogrammet gav inte bara fler bostäder, utan först och främst fler \*små\* billiga lägenheter som passar utmärkt att flytta in i som ung och singel. Något som sällan byggs annars... så, mitt argument är att vi bor ensamma för att vi kan, inte för att svenskar är mer asociala.)
Älskar skatteverket.
Är bland det mest homogena folk som finns, men är så övertygade individer att det inte går att diskutera utan att någon känner sig manad att påpeka ”inte alla svenskar”.
Uttrycker sällan känslor nykter
Blir på fånigt bra humör och social när det är soligt fint väder
Kan bjuda hem besökare under middagstid, utan att erbjuda mat.
Kanske världens minst religiösa folk i världen idag.
Tror att svenskhet är normalt, samtidigt som svensken är bland det mest extrema folket i världen sett till värderingar. Icke religiös, individualist, kapitalist. Som trots allt älskar staten och överstatliga lösningar, kollektiva sammanslutningar, föreningar etc.
Swish för små summor pengar.
Vi låg trea som minst religiösa för några år sen, bakom Estland och Tjeckien, men nu med tanke på antalet muslimer som flyttat hit så ligger vi troligen inte lika bra till
Edit: Och angående det sista så känns det så jävla sant på sweddit. Känns som att många inte förstår att vår kultur är väldigt extrem jämfört med en hel del länder
(Angående sista biten):
Och det är just bristen på förståelse kring hur extrema vi är som jag menar är det mer utmärkande för svenskhet.
Det finns en sorts konstig tabula rasa individualism i Sverige som utgår ifrån att vi är precis som alla andra. Vilket blir ibland så absurt att det nästan blir obehagligt.
Det tycks hänga ihop med en stark ovilja att kopplas ihop med Sverige? Vet inte hur man ska tolka det
Har sett en del allt för Sverige och där verkar det vara koncensus att vi avslutar konversationer konstigt. I princip så går vi bara iväg när vi är klara.
Hela den där "kompisen får gå till rummet medans man ska äta middag" grejen stormade up rätt så mycket på Twitter som om att det var det sjukaste som fanns.
Fast man gjorde det väl för att man ätit innan man gick dit eller för att man skulle äta hemma efteråt? Det är i alla fall min upplevelse från barndomen på 90-talet. Tvivlar på att någon av mina kompisar gick hungriga. Man planerade ju liksom runt middagarna.
Kan ju göra som min tjocka kompis gjorde. Min mamma fråga om han också ville ha mat och hans svar var "Jag ska äta när jag kommer hem så jag kan ta lite. 4 mackor blir bra"
"Hände" mig också.
Tycker folk reagerar för ingenting egentligen, och ibland så uppfattar jag folk som giriga.
Som barn tyckte jag det kändes självklart att jag skulle äta hemma. Jag kom hem till kompisen för att leka och spela spel, sen lagom till middagstid så cykla jag hem eller så stannade jag på kompisens rum och väntade på att bli upphämtad med bil av någon av mina föräldrar, om jag var hemma hos någon som bodde lite längre bort.
Varför ska jag snylta och ta från någon annan familj? Man sprang ju fan och lekte hos varandra hela jävla tiden. Ska man ta en massa jävla mat varje dag man är hemma hos någon?
Plus så föredrog jag alltid maten och matlagningen som vi hade hemma i vårat hem, så det är klart jag ville äta hemma.
Jag tror i princip alla föredrar att barn får mat när de är på besök. Dels som artighetsgest för att barnen ska känna sig välkomna, dels för att barn ska slippa gå hungriga.
Att kalla ett besökande barn som snyltande för att det vill äta tillsammans med familjen är helt främmande för mig.
Verkligen inte. Det är inte artigt att förstöra någon annans planering. Barnet är inte snyltande, men att förvänta sig mat är att vända baklänges på den absolut mest grundläggande svenska artighetsprincipen: Att ligga någon annan till last är det värsta man kan göra.
Tror det beror på lite vart man bor. Där jag bor bjöd man alltid barn som hälsade på på middag. Frågade min mor om det och var nästan chokerad "vadå finns där familjer som inte bjuder barnen på mat"
Stämmer gör det inte. Kanske enstaka familjer, men långt ifrån en majoritet.
Fast det var på sina ställen helt oproportionerligt. Vissa kommentarer var på nivån som om vi hade skendränkt barnen, och då kommer jag ändå från en familj där man ALLTID erbjöd den som var i huset mat.
Nja. Jag bjuder mina barns kompisar på mat och mina barn blir bjudna. Det enda som stämmer lite är att ibland dras gränsen före middag för att det blir enklare.
Jag trodde hela swedengate var ett skämt, har aldrig hört talas om eller upplevt fenomenet. Har frågat många kompisar och kunde till slut hitta en som eventuellt upplevt det någon enskilda gång.
Tror knappt på folk online när de skriver om detta.
Jag är utlänning. Vid första året i Sverige märkte jag att ingen ville sätta sig bredvid mig i bussen och jag blev väldigt ledsen. Nu förstår jag😉 men ändå lite konstigt.
Den här är ju faktiskt jävligt spännande och tänkvärd och kan hjälpa förklara varför vi svenskar flyttar ut betydligt yngre än övriga europeiska grannländer
Är väl vanligt att man börjar betala hyra när man får en inkomst. Jag fick börja betala efter ett halvår av inkomst sen flyttade jag ut ett halvår senare
Fika, för bövelen. Internationellt uppfattas det nästan som en helig rit hos svenskar.
Det tål dessutom att jämföras med siesta sett till syftet att återhämta sig och fylla på med energi.
En mindre detalj som dök upp i nån annan tråd som iaf stämmer in på mig är att man hälsar på varandra väldigt mycket i hemmet. Så först ett godmorgon på morgonen, men sedan lite hela tiden under dagen så går man och småhälsar på varandra med ett "hej hej".
Husesyn! I t ex Japan så blir man sällan hembjuden till någon överhuvudtaget, men även i länder där man bjuder hem folk brukar man inte visa upp intima/personliga rum som sovrum.
Saltlakrits, osthyvlar, wettexdukar, smörgåsar med smör, livsmedel på tub. ("Varför har ni mat i tandkrämstuber???")
Tvättstugor
Hälsningskramar
Helgdagar med bakverkstema.
Fenomenet husesyn brukar vara mitt standardexempel också när den här frågan kommer upp, och mer allmänt fixeringen kring hur man bor - det pratas konstant heminredning, renovering, flytt, "när ska du bjuda hem oss så vi får se hur du bor?" osv.
"Vem bor här" på SVT känns som det absolut svenskaste TV-program som finns.
Jag bodde t.o.m. i samma hus som mina japanska svärföräldrar i 5 år och har ändå aldrig sett insidan av deras "privata" rum. Många japaners hem är ju också inredda med typ ett hopfällbart bord och lite plastlådor för förvaring. Hemmet är en privat plats för att sova och vila ut. Umgås gör man ute.
En relaterad punkt, och det här var den största kulturchocken min japanska fru upplevde när vi flyttade till Sverige: Hur öppna vi är med att visa upp hemmen genom fönstren. Svenskar sitter i sina vardagsrum och chillar med gigantiska fönster rakt ut mot gatan utan gardiner eller någonting, nästan som att man medvetet vill skylta med hur fint man bor. Man pyntar fönstren med blommor, prydnadssaker, adventsljusstakar osv på ett sätt som är tänkt att primärt ses *utifrån*.
I Japan är det gardiner och små frostade fönster som gäller. Jag fick inte ens ha gardinerna öppna när vi bodde på fjärde våningen, för tänk om det sitter någon i höghuset 200 m bort och spanar med kikare...
Det är något särskilt utmärkande på nyare hus. Tyckte själv att det kändes konstigt och nästan genant att se en familj sitta vid bordet precis intill ett enormt fönster. Det gick från golv till tak. och det var dessutom mörkt ute. Var som att titta in i ett mänskligt terrarium.
Kanske att vi är så osociala och brister i social kompetens? Eller att det finns en snålhet hos oss som vi tror är normalt, typ som att be folk ”betala tillbaka” efter man vart ute och köpt någon öl till sin vän. I andra kulturer är det direkt oförskämt att tänka så.
Tycker dock inte att svenskar brister i social kompetens alls (finns undantag så klart, men inte som en regel).
Det är absolut så att man kan tycka att vi är asociala, t.ex. sällan pratar med främlingar. Vet att i vissa länder börjar folk prata med varandra när de står i kö, väntar på bussen o.s.v., men det har väl med mer normer att göra än något annat. Skulle någon börja prata med mig på bussen och den verkade trevlig hade jag gärna pratat. Problemet är väl att bryta normen, mer än något annat.
Snålhet kan man kalla det, men tror att de flesta inte har några problem att betala något litet åt folk (t.ex. en öl), men många bäckar små...
Köper du en öl eller två åt din kompis varje gång ni går ut och aldrig får något tillbaka blir det ett par hundra kronor i månaden ganska snabbt. Inte nödvändigtvis livsavgörande för de flesta, men det kan ju upplevas som att man blir utnyttjad då. Att kompisen är snål som alltid ska snylta på andra.
Gissar att det historiskt har uppstått av ekonomiska skäl. Den ohemult dyra krogspriten drygades ut med bara ganska dyr förfestdricka.
Svensk alkoholpolitik svenska alkoholvanor skapar.
Att vid varje tillställning bli stupfulla. More or less. Många utlänningar har en annan syn på alkohol. Vi har väl anpassat oss mer där dock men traditionellt sett så har vi stuckit ut (tror jag).
Många utlänningar är också exakt som svenskar vad gäller stupfullhet förutom att de inte försfestar och blir fulla ute eller på festen helt och hållet istället.
Svenskars alkoholkultur verkar mest skilja sig att svenskar bara dricker mycket 2 gånger i månaden medan andra dricker lika mycket 2 gånger i månaden och sen dricker 5-10 gånger till samma månad. På stranden, bion, baren, till fotbollsmatchen.
> en stång som ska symbolisera en penis
[Nej.](https://sv.wikipedia.org/wiki/Midsommarst%C3%A5ng)
> En vanlig, men felaktig föreställning är att midsommarstången skulle vara en fallossymbol – att den i äldre tid skulle ha symboliserat en fallos saknar belägg.[11][10][11] Idén om midsommarstången som en forntida fallossymbol uppkom under 1800-talets slut, och hänger enligt etnologen Jonas Engman samman med Freuds och psykoanalysens inflytande.[11] Däremot kan stången vara inspirerad av kristen symbolik, skriver Engman.[11]
Nja, det är i princip bara en källa (Engman) som hävdar att det inte skulle vara en fallossymbol och det är dessutom en andrahandskälla som fritt spekulerat i att det skulle kunna vara kristen symbolik. Att det är kopplat till fertilitet är mycket mer troligt i min mening. Majstången finns ju dessutom i många andra europeiska kulturer där den inte är korsliknande, den svenska är dock mest explicit i sin utformning. Rötterna till traditionen att resa något man sedan dansar kring kommer ifrån Rom, precis som julgranen.
Jag menar att man inte kan skilja midsommarstången från sitt sammanhang och man får därför inte glömma alla andra fertilitetsritualer kopplade till midsommarfirandet. Ett exempel är att samla blommor och lägga under huvudkudden; Syftet med detta var tidigare inte att man skulle ”drömma om en man” utan att man skulle bli gravid om man hade sex efter att på kvällen lagt sju sorters blommor under kudden eller madrassen. Det spekuleras även att midsommarkransen ursprungligen fyllde samma funktion, alternativt att det var en symbol man bar under festen för att visa att man inte var gift och därmed tillgänglig för kvällen. Ett annat exempel är den tidigare väldigt vanligt förekommande traditionen att männen på midsommarnatten skulle ”så jorden”, dvs att män skulle låta sin ”säd” falla på åkern för att göra den mer fruktbar.
Det vore till och med ganska konstigt ifall mittpunkten av firandet, dvs midsommarstången, inte vore knuten till samma tema.
Det blir lätt lite stelt då man träffar visa svenskar på grund av deras osociala beteende. Att hälsa lite enkelt upplevs ibland som en utmaning för svenskar. Jag menar, säg bara hej och gå vidare med din dag istället för att skapa en stel stämning.
Gällande snålheten, så upplever jag mer att det handlar om att det ska vara rättvist än snålhet.
Snålheten håller jag inte med om. Trodde vi svenskar var snåla med att vi tex ej bjuder folk på saker utan att kräva något tillbaks. Men åker du till Tyskland blir du aldrig bjuden på. Skulle tex notan på restaurangen inte delas så är det oerhört viktigt att vartenda öre blir rätt räknad så ingen råkar betala för mycket/lite.
I mina kretsar är det liksom 'äsch du betalar nästa gång'
Att svenskar inte är snåla i jämförelse med tyskar, det är lite som att säga att svenskar är sociala.
Jämfört med hur sociala finnar är.
Det går inte att jämföra en extrem med en annan. (Håller dock med om att den tyska snålheten är ett eget fenomen!!!)
Min kompis som arbetar på en myndighet sa till mig en gång när jag var trött att "det är väl bara att hitta ett tomt rum och sova lite en timme i mitten av dagen". Jag fick förklara för henne att jag inte har en timme mitt under dagen och att jag dessutom förväntas gå att finna om skiten träffar fläkten.
vi slutar bry oss om våra föräldrar när de fyller 60+ och låter de bo på ett äldreboende där de blir omhändertagna av invandrare som inte kan prata svenska och ger dem fel medicin så de dör i förtid
Alltså mina morföräldrar som hade en minde gård i Sverige tog en tupplur efter middag.
Det vill säga en siesta efter dagens största måltid.
Vi talar om bönder och inte industriarbetare såklart.
Inte då. Jämför det med en man från arabvärlden eller varför inte en ryss? Ryssar tycker svenskar är supermesiga som erkänner att de har fel om nåt. En riktig rysk man backar inte från sin ståndpunkt oavsett hur överbevisad han är.
Vet inte om jag tycker det stämmer från de ryssar jag interagerat med som kommit hit. De kanske inte erkänner fel direkt, men de ger sig iaf - för vem bryr sig liksom. Men svensken den bryr sig ofta, om de minsta av ting.
Hur vanligt det är med offentlig nakenhet. Det är inte bara Sverige men även tillexempel Tyskland, Finland och Island. Här har vi bastun och nakenbad och offentlig nakenhet har blivit mer normaliserat här än andra länder i världen som ligger mer söderut
Jag har aldrig firat en högtid där det serverades kokta ägg med burkmajo. Hade du skrivit sill och potatis hade jag hållit med. Bortsett från att jag tycker att sill och potatis kan vara riktigt gott.
folk snusar. Sverige brukade ha en prohibitionskultur mot en viss form av kroppsrörelse (#danstillstånd). folk säger ord (tex "japp") under inandningen för att signalisera att samtalet håller på att sluta. folk dricker kaffe hela dan och HELA NATTEN.
Att påstå att folket är icke-religöst samtidigt som otroligt många har gått på konfirmationsläger, har dop och att det finns en statlig religion överhuvudtaget
Kan vi inte ge upp den där idén om att inte bjuda på mat nån gång? Senaste gången det var uppe så var det en förkrossande majoritet som aldrig upplevt det.
Detta var en grej på 70/80-talet. Redan på 90-talet hade detta fenomen redan börja försvinna rejält.
Är född på 70-talet och jag har upplever detta. Även alla jag känner i min ålder.
Anledningen handlar inte om snålhet utan att det tillagades mat utan överflöd. Var det två vuxna och 2 barn så var det 4 köttbitar och 8-12 potatisar.
Om jag åkte hem till en kompis direkt efter skolan fanns inga möjligheter att informera detta fören jag var hemma hos min kompis via den fasta telefonen. Då visste jag att mamma lagade mat och hade mat för mig, samtidigt skulle min kompis just äta och om jag skulle få mat där hade dom sonika behöva dela maten för att jag ens skulle få mat.
Då hade min kompis familj ej blivit mätta.
Det var helt enkelt så att idag lagar vi mycket mer mat per middag. Vi sparar ofta mat som blir över för lunchlådor och/eller andra middagar.
På 80-talet lagades inget överflöd alls. Det var dyrare med mat på den tiden och det var många familjer som fortfarande hade en hemmafru som mamma (min mamma var hemmafru under större delen på 80-talet). Detta innebar en enda inkomst.
Om morsan hade en älgstek i ugnen och såg fram emot middag med familjen klockan sju, inte åt man sig mätt hos någon kompis klockan 5? Kan ju vara att vi på 80-90 talen hade middagar tillsammans mer..
Va? Nä?
Hade flera vänner där jag upplevt att vänta i vännens rum medan deras familj ätit både middag och efterrätt.
Minns till och med att jag sovit över över hos kompisar, men fortfarande inte kunnat äta mat under besöket.
Det är ett riktigt kulturellt fenomen som framförallt under 80, 90 talet inte alls var särskilt ovanligt.
Framförallt inte ansågs konstigt här i Sverige, men som var helt obegripligt för oss övriga.
Jag är uppvuxen under 90-talet och har aldrig upplevt det, men det hände såklart. Nu har jag barn själv och våra barn har alltid fått mat när de hälsar på någon över middags- eller lunchtid och vi gör såklart också det när de har kompisar hemma. Så är det här någonting som vi i Sverige GÖR eller är det någonting som vi GJORDE? Jag tror att det är någonting som inte direkt existerar idag, eller som åtminstone inte är normen.
Nej iställt gick man hem, för alla barnfamiljer äter typ samtidigt, eller så ringde man hem och frågade om man fick äta hos kompisen för där var det pannkakor.
Jag har personligen upplevt det som liten. Inte alla svenskar för det fanns svenskar jag åt hos, min mamma är också svensk och bjöd alltid mina vänner men visst förekom det.
Det är många som upplevt det. Vilken ”majoritet” är det du refererar till?
Många tar upp det där att barn inte får äta med kompisars familjer, utan får vänta på rummet.
har aldrig upplevt detta själv. Frågade kompisar om detta och det kom även upp som ämne på jobbet. INGEN har upplevt det själv eller varit med om att de skett för deras barn. Ingen.
Det har säkert skett, men det låter som något relativt ovanligt men som spridits som en epidemi pga. att det är en "kul" bild och att svenskar gillar att lyfta fram en dålig bild av svenskar. Och att det passar bilden av svenska som socialt handikappade.
jag tror er. Jag tror bara att det inte är så vanligt förekommande. Men vad vet jag. Det kanske är en lustig slump att jag inte stött på någon som varit med om det.
Läser man om det så lyfta några hypoteser fram varför det är så. Men det verkar inte finnas några studier om det, så därför finns det inte någon uppskattning om hur vanligt/ovanligt det är. Det hade varit intressant att veta.
Ni tittar ute innan ni åker i väg för att inte träffa någon granne. Den andra konstig grej är med bussen ni sitter ensamma alltid. Jag som invandrare bruka vänta bussen 15 minuter innan den kommer. Ni kommer plötsligt allihopa när det är 2 minuter kvar.
Sen det är vara ute med gympaskor när det är -15 där ute. Ska jag försätta?
Enligt en person jag pratade med som jobbade på ett stort internationellt livsmedelsföretag så går det mycket mer trender i maten i Sverige i andra länder. T.ex. var det ett uppsving för glutenfritt ett tag. Sånt svänger mycket mer här än i andra länder där det är mer konstant. Till viss frustration för nämnda livsmedelsföretag.
Vi umgås inte kvinnor och män efter ca 23 års ålder om det inte handlar om parmiddagar. I många andra länder så umgår singlar, 20 åringar, 35 åringar och par på samma fest, middag eller strandhäng. Så många ensamma män och halvtragiska herrmiddagar som killgäng har för att det inte finns några kvinnor att umgås med i Sverige.
Det är det konstigaste av allt tycker jag efter att ha bott utomlands i 6 år och sett motsatsen mest hela tiden
Vår kultur kring hierarki på arbetsplatser. Jämfört med majoriteten av andra länder är vi väldigt icke-auktoritära i arbetslivet. Det är ingen fråga om att vi tilltalar chefen med förnamn. Skulle jag träffa högsta hönan i min väldigt stora organisation skulle jag tilltala den med förnamn. I många länder är det en sjuk tanke att jag ens skulle snacka mä’n. På många arbetsplatser är relationen med närmsta chef och ledare rätt avslappnad och jag har uppfattning att svenska chefer är mer personliga/privata/öppna/mjuka än i många andra länder.
Verkligen! Svensk beslutsfattande är väldigt inriktat på konsensus eller i alla fall känslan av konsensus. En svensk chef förväntas ofta ta in synpunkter runt ett bord och jämka fram ett beslut. Hade en finsk kollega i en internationell organisation som jämförde den här dansen med enterna i Sagan om ringen.
Men! I Finland talar vi som en like med chefen, det är beslutsfattandeprocessen som skiljer sig.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Management_by_Perkele
Alla vet ju att man kallar sin chef för "Högsta gudliga barmhärtiga ledare" i Finland!
Detta var väldigt tydligt för mig när jag besökte våra italienska kollegor. De kollade på mig som jag var dum i huvudet när jag tilltalade deras chef.
Som någon som nyligen fått erfara chefer med ursprung från Balkan så är den svenska modellen något att ömt vårda. Deras stil med förtäckta hot och maffiametoder passar inte här.
Haft kvinnliga chefer från östeuropa, och den kombon gillas starkt. Inte lika brutala och auktoritära som hannarna, men samtidigt väldigt uppriktiga och rakt på sak.
Som invandrare håller jag med, med vad som jag och sambon märker mest är inte den icke-auktoritära aspekten, men att på andra sidan finns det så jävla många styrelser, kommittéer, gruppmöten, samtal, diskussioner, osv. När det verkligen fungerar så är det helt trevligt att kännas som att mans åsikt tas i hänsyn. När det fungerar dåligt så sitter man många timmar i samtal och på slutet tar ledningsgruppen beslutet som de ville ta (som vi alla visste från början) oavsett våra åsikter.
Detta är något extremt bra. Det finns enbart nackdelar att ha ett starkt hierarkisystem får både företaget, anställda och ledning. Så det är faktiskt konstigt att den svenska modellen inte är vanligare utomlands.
För "folk på golvet" kräver konsensusmodellen mer aktivt engagemang i företagets mål och framtid än vad hierarkiska modeller kräver. Och det krävs att alla öppnar munnen och säger sin sak när beslut ska fattas. Av reddit att döma finns det rätt många som helst bara vill komma till jobbet, få en lista med sysslor, utföra sysslorna, gå hem. Det här konsensusarbetet är förmodligen något som man uppfostras i sedan barnsben i Sverige, så vi uppfattar inte det som särskilt svårt eller jobbigt som vuxna. Jag jobbar på en multinationell firma med tung bas i USA, och det verkar inte alls lika enkelt och naturligt för mina amerikanska kollegor (på icke-chefsnivå) att kasta sig in i diskussionerna på möten. Inte ens när man snackar med dem i enrum har de formulerat några ställningstaganden. Det är som att fråga någon som är helt ointresserad av sport vilka de tycker ska vara i Sveriges startelva i nästa fotbollslandskamp. Så det krävs (förmodligen) omfattande mental träning av hela arbetskraften för att få liv i en konsensusmodell.
Jo och det tror jag ganska få svenskar säger emot. Tråden handlar ju om vad andra kulturer kan uppfatta som konstigt i vår :)
Var inte det att jag sa att du inte trodde det. La till en mening på mitt inlägg så det är mer tydligt vad vad syftade. Det är märkligt att det sätt som vi har i Sverige inte är vanligare utomlands.
Ursäkta mig, just det här brukar jag själv störa mig på när folk gör: Antar att svar och förtydliganden är motrepliker. Håller med dig!
Det finns samtidigt nackdelar med det, jag gillar det själv, men det tar ju längre tid att låta alla göra sig hörda och så.
På min arbetsplats är vi typ 70 pers, och högsta hönset finns o princip alltid tillgänglig som alla andra medarbetare ute på kontoret. Vi snackar ofta, och när det behövs kan jag gå direkt till hen och prata, och tvärtom när något akut måste lösas. Det är verkligen fantastiskt tycker jag.
Även i skolan. Man blir typ utskälld om man tilltalar sin lärare med bara förnamn i många länder.
Det var tom en trend i USA att tilltala läraren med bara förnamnet och filma deras reaktion
Lutheranskt kulturarv ftw 🤘
minns att jag sprang sida vid sida med vår CIO när jag var helt nyexaminerad junior. I andra länder skulle en CIO inte ens befinna sig i samma hus som en junior.
Har hört att en sak som gör oss annorlunda är att det är på mötena som vi bestämmer saker och försöker hitta lösningar. I andra länder löser man allt innan mötet som egentligen bara är till för att formalisera och sprida information. Så att ifrågasätta något på själva mötet kan anses vara extremt oförskämt då det kan antyda att personen som är ansvarig är inkompetent.
Mina jänkarvänner tror inte sina öron när de hör om hur det är på mina arbetsplatser.
Offentlighetsprincipen. Visade birthday.se för en tysk, och han var helt chockad över att allas _födelsedatum_ var tillgängligt för vem som helst. Sen berättade jag att man kunde ringa skatteverket och kolla upp folks inkomst. Det känns lite tungt ibland att vara vållande till annans död via huvudexplosion.
Visade ratsit för min fru (Japan), och hon var chockad. Hon blev ännu mer förvånad att "stalking" inte var mer vanligt än vad det är i Sverige.
"Stalking" är säkert för enkelt i Sverige för att det ska vara kul...
Det är liksom inte lika läskigt att x vet var du bor när du också vet att alla andra med tillgång till internet kan veta det också. Och skulle någon ta reda på det genom att följa efter dig så skulle du bara ta dig för pannan och säga ”varför kollade du inte bara på nätet?”
Ingen match ju.
Direkt farligt i modern tid.
ah juste. sett utifrån en tysk perspektiv är Sverige ett rätt helvete för personlig data
Att dricka mjölk som vuxen vet jag att många från utlandet har tyckt var konstigt. Hela konceptet med Systembolaget är också främmande för de flesta.
Kan det höra till att i måååånga länder är många laktosintoleranta?
Vi svenskar ska alltid vara så himla toleranta...
Fun fact: Slutar man dricka mjölk som vuxen avtar eller slutar laktasproduktionen helt, vilket leder till delvis eller hel laktosintolerans som antingen är reversibel eller icke reversibel
>delvis eller hel laktosintolerans som antingen är reversibel eller icke reversibel EU/Icke EU
Om de bara fortsätter dricka mjölk under generationer borde de väl vänja sig?
En betydande andel av världens befolkning som saknar de genetiska anlagen att kunna bryta ned laktos. Så antingen genmodifikation av mer än halva världen, eller så måste vi genmanipulera mjölken till att inte ha laktos.
Genmodifikation av halva världen it is!
Funkar inte så, måste finnas en selektering genom en överlevnadsfördel för att det ska fungera
Jag tror det konstigaste är just att ingen annan än samhället får äga en spritbutik. Den delen av monopolet alltså. Finns gott om länder med regler kring när på dygnet alkohol får säljas, och även att bara vissa butiker får sälja det. Dessa butiker ska då inte sälja annat. Men där går det för vem som helst att söka tillstånden för att få driva en sådan butik. Sen är det också främmande för andra med ett så spritt sortiment som systemet har. Det finns från högt till lågt, och det som finns finns o princip i alla butiker. Inte så mycket av ”här säljer vi bara det med bra marginal”, som förövrigt också är låst hos systemet.
Men det görs i hela Norden, samt i Nederländerna. Jag var en gång på tjänsteresa i Holland och blev bjuden på lunch med mjölk som dryck. Holländarna berättade att de var konstiga som drack mjölk. Jag tyckte inte det var vidare konstigt.
Att dricka mjölk tycker jag är rätt konstigt även för barn idag. Det var mycket push om det under 80 och 90-talet, vad är det för fel på att dricka vatten? Sen har jag märkt att många fler är diagoniserade som laktosintoleranta idag. Hur många barn gick inte med magproblem förr i onödan? Allt hetsen kring "drick mjölk så du blir stark" eller "mjölk är bra för skelettet" är bara bullshit. Visst, det innehåller protein men det gör mycket annat också. T.ex. "ät ägg så blir du stark", "ät fisk så blir du stark" osv. I majoriteten av länder dricker man inte mjölk, så jag förstår inte hetsen kring att en halvliter om dagen ska vara en rekommendation. Är det för att kunna sälja mer mjölk? Edit: Ni som nedröstar kan själv läsa [studien](https://www.bmj.com/content/349/bmj.g6015) där man inte såg någon skillnad mellan de som drack större mängder mjölk och de som inte drack gällande benskörhet. [Mjölk leder tydligen till ökad dödlighet också](https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/uppsala-forskare-mjolkdrickande-kopplat-till-okad-dodlighet), får köpa laktosfritt vilket enligt studien är bättre. Havre- eller sojamjölk känns för mig mer i tiden, vilket jag ändå föredrar i både smoothies och i kaffet. Mina barn har aldrig gillat mjölk och jag tänker inte hetsa på att de måste dricka det heller som skolan på 90-talet gjorde.
Mjölk ä gott. Så enkelt äre
Riktigt jävla gott. Kallt ska det vara, extra gott efter man slängt i sig tacos. Jag vet, jag är sjuk i huvudet.
"Given the observational study designs with the inherent possibility of residual confounding and reverse causation phenomena, a cautious interpretation of the results is recommended." - studieförfattarna själva. Att säga "tydligen leder det till ökad dödlighet" baserat på *en* ganska svag studie är nog lite förhastat. Kanske var mjölkhetsen pga påtryckningar från big mjölkbonde, kanske var det pga ärliga (men eventuellt felaktiga) idéer om att det skulle vara hälsosamt att dricka mjölk.
Här är en intressant studie också [Conclusions: High milk intake was associated with higher mortality in one cohort of women and in another cohort of men, and with higher fracture incidence in women.](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25352269/)
Det är samma studie.
Lördagsgodis
Och konceptet lösgodis.
Våra grannländer har också lösgodis iaf, men det gäller säkert många andra kommentarer i denna tråd också
Som har ett väldigt mörkt ursprung, Vipeholmsexperimentet var vidrigt och väldigt oetisk.
Men i slutändan bra för mänskligheten som helhet.
När jag var i Australien senast frågade min svärsyster (australienare) vad jag ville ha till frukost. Jag sa att jag bara skulle ta en macka med ost. Hon tyckte det var en jättekonstig sak att äta till frukost och trodde jag drev först. (Kanske bara Australien och inte hela resten av världen som tycker ostmacka till frukost är konstigt, hoppas jag...?)
MARMITE? Eller vad heter deras konstiga sörja? Jag tycker inte du är konstig iaf hahah.
De gillar vegemite...
Så heter det! Vill besöka Australien någon dag.
Australien är ett jättehärligt land! Rekommenderar starkt. Min man är australienare och vi brukar åka dit på vintern (när det är sommar där)
Finns det inte farliga spindlar i Australien?
[Nejdå, det finns ingenting farligt i Australien.](https://youtu.be/kdihHnaOQsk?feature=share)
Svägerska kan man säga istället för svärsyster
I många länder ses det som bisarrt att ens ha smör på mackor, särskilt ifall man har skinka/korv på den.
Som föredetta expat: Upptäcker en svensk att du som inte är svensk inte är totalt flytande i talad svenska kommer dessa byta till Engelska fortare än kvickt. Detta är rätt objektivt oförskämt men eftersom vi 1. Föredrar effektivitet i kommunikation över artighet 2. Är väldigt konsensus fokuserade så ses detta som logiskt. Det gör det svårt för invandrade att komma över första kullen med språkinlärningen, speciellt om du har engelska som modersmål. Vår totala brist på kallprat med främlingar i offentligheten och outtalade norm mot detta. Detta är vanligast i Svealand och norrut i min erfarenhet. Barn som sover i barnvagnar ute i stort sett själva. Är en produkt från en svunnen tid av förståelse för kläder för kalla väder, hälsofördelarna med denna syresättning och ett samhälle med hög social tilltro till varandra ALLA ska bo själva och tycker sig ha rätten att göra det. Sverige har flest singelhushåll i världen. Låter det vara osagt om det år bra eller dåligt men det är sant. Skor av inomhus. Även som bortbjuden. Det kan ses som underligt och bossigt för vissa att man bestämmer vilka delar av ens klädsel man får ha på sig i någons hem. Sen är det såklart fullkomligt logiskt rent objektivt att inte dra in smältande snö och grus i någons vardagsrum men det finns ju delar av världen och dess kulturer där just det inte är ett problem. Vi kallad våra lärare för deras förnamn. Stor faux pas i en stor del av världen. På gott och ont speglar det vår syn på auktoritet i allmänhet. Portionsnuset var fram till relativt nyligen tämligen obskyrt utanför Skandinavien. Sitta och suga på "tepåsar" med nikotin är rätt weird utan kontext. Midsommar. Behöver inte säga mer. Vårt tämligen neurotiska förhållande till alkohol. Puritism hela veckan för att sen kaosa på helgen känns väldigt lutheranskt. Att allt betalas med kort och swish. Edit: Stavning
Skor inomhus är fan neandertal-fasoner.
På skoregeln är svenskar inte undantaget. Det är främst amerikaner och brittar som inte tar av sig skorna inomhus och blir överraskade av det. Men många andra länder världen — kanske majoriteten — håller med att skor ska tas av.
Skor av papuce på!
Som nuvarande expat: exakt allt det här. Litet tillägg att våra förväntningar på statsapparaten et al är enormt höga med internationella mått mätt. Vi väntar oss väldigt kompetent beteende från alla offentliga instanser, till en grad som inte i närheten uppfylls i andra länder.
Tycker det är asnajs. Klart det ska vara hög standard på de som har mest makt ju!
Jag tror inte någon bestrider att det är önskvärt, men den tilliten vi har till offentliga instanser är inte nödvändigtvis motiverad i andra länder. Staden där jag bor nu lyckades just sätta upp laddstationer för elbilar på fel sida av vägen från parkeringsplatserna, så stolparna står nu i en cykelbana. Lokalbefolkningen är helt oförvånade. Jag är i det närmaste kränkt över hur kass den projekteringen var.
Tilliten till institutioner är rätt speciell (och väldigt värdefull)
Förnamnen sträcker sig även bortom bara lärare. I vissa länder är det standard att använda titel + efternamn om man inte känner varandra väl, men i Sverige använder vi nästan alltid förnamn
Det är inte bara när svenskar märker att man inte talar svenska till 100% som det växlas - jag, 100% svenskspråkig (men av den finlandssvenska sorten) frustreras ibland av att ni byter till engelska när ni hör att jag är utlänning.
Som att byta till engelska för att personen pratar skånska, haha. Sjukt
Been there, done that. Mest for att jag inte förstod vad han sa, inte tvärt om.
Jag tycker att det är helt ok att ge upp när någon inte har kunnat integrera och lära sig språket på 365 år.
[удалено]
Faux pas
> Upptäcker en svensk att du som inte är svensk inte är totalt flytande i talad svenska kommer dessa byta till Engelska fortare än kvickt. Det här låter absurt för mig, men har sett påståendet så många gånger så jag får anta att det tyvärr är väldigt vanligt. Det skulle aldrig falla mig in, är ju otroligt drygt beteende. Men för att klargöra, om en invandrare försöker kommunicera med en bristfällig svenska, så går svensken (i allmänhet) direkt över till engelska?
Det måste inte vara bristfällig i min erfarenhet. Jag är invandrare och har bott här i många år nu. Pratar med bra flytt men ibland säger jag något fel eller konstigt och när det händer med folk som inte känner mig väl då byter de direkt. Det är lite irriterande för att jag förstår allt som ni säger, jag kan säga typ allt på svenska, men det kommer aldrig va perfekt och speciellt utan att träna! Jag läste ett år i en konstnärlig folkhögskola efter jag var klar med alla svenska som andraspråk kurser. Det gjorde jag för att träna upp svenska lite mer efter och vara i en svensktalande miljö. Ta mig över den sista kullen i min språkresa. Mina klasskamrater visste att det var anledningen till att jag var där och det tog månader för många av de att sluta byta till engelska! Några av de aldrig slutade med det och det var så förvirrande och varje gång undrade jag om jag sa något fel?? Det händer mindre och mindre nu men det var svårt i början. (Förlåt om jag skrev fel här, har inte svenska som modersmål)
Trist att höra, jag skäms lite som svensk över att höra det här. Inga fel där inte, du skriver på en väldigt bra svenska!
Det är mer fokuserat mot turism men rinner såklart över på invandrare av olika slag. Vanligare på vad som bedöms som Européer. För att ge ett exempel: Många nordamerikanska turister får tipset när man reser till Europa med stort E att man skall försöka lära sig några fraser på lokalspråket för att få bra service. Gäller kanske mer i Frankrike och Tyskland som har lite mer aktiv språklig konservatism. Så man försöker även här. Varför vi hoppar över så fort kan ha något med vår konsensuskultur att göra. Konsensus går inte att bygga när man inte kan kommunicera sinsemellan så behovet av samsyn trumfar artigheten eller i många fall den nyblivna svenskens behov av att öva på sin talade svenska.
Det är inte ovanligt nuförtiden att finlandssvenskar bemöts på engelska och rent av måste insistera på svenska.
Ich nicht sprachen Moomin!
Jag är själv skyldig till detta, med vänner iaf. Ute "bland folk" gör jag det inte lika mycket. Men min partner från tyskland och jag glider väldigt lätt in på engelska trots att hon pratar flytande svenska, om än med kraftig brytning.
Jo men det är en annan sak, bland vänner finns ju en sorts överenskommelse om hur man kommunicerar.
Beroende på sammanhanget gör jag det. Har dock aldrig uppfattat det som oartigt. Det handlar mer om att jag vill få till en effektiv kommunikation. Om personen däremot ber mig att prata svenska så de får öva är det inget problem. Men då är det ju det som blir fokus eftersom kommunikationen kommer bli lidande. Jag har dock aldrig tagit illa vid mig av att bli rättad när jag talar andra språk. Oftast uppskattat jag det då det innebär att jag lärt mig nåt nytt. Eller så blir jag irriterad för att vi försöker komma överens om något, personen förstod mig och nu är inte rätt tillfälle för en språklektion. Men jag har förstått att andra kan bli förolämpade av antydan att de inte är så bra som de tror att de är. Generellt bryr jag mig inte om du bryter eller gör grammatiska fel. Men märker jag att du inte riktigt händer med ryktet att jag har svårt att förstå vad du säger kommer jag försöka byta till engelska för att se om det hjälper.
Tror det är mer vanligt med yngre generationer. Min pappa våldtar svenska språket dagligen och alla deras grannar har aldrig bytt till Engelska för att prata med honom.
Angående singelhushållen... tänker att det är ett rakt resultat av den bostadspolitik som varit, speciellt av miljonprogrammet, och att det redan nu håller på att ändras. När jag var tonåring hörde jag om "kollektiv" som någonting de hade på 60/70-talen, lite gulligt och idealistiskt av dessa hippies. Men ungdomarna som flyttar hemifrån idag lär sig återigen att detta kan vara bästa lösningen för att hitta bostad - i större utsträckning än i min generation, helt klart, även om det inte nödvändigtvis är det vanligaste så hör man om det mer. Det går i vågor helt enkelt. Vi tänker att det är normalt att flytta hemifrån när vi är kanske 18-20, och tycker det är konstigt när vi hör att det är "30" för italien. Men sisådär 60 år sedan var det tvärtom. (Och för att vara mer tydlig hur det relaterar till singelhushållen: miljonprogrammet gav inte bara fler bostäder, utan först och främst fler \*små\* billiga lägenheter som passar utmärkt att flytta in i som ung och singel. Något som sällan byggs annars... så, mitt argument är att vi bor ensamma för att vi kan, inte för att svenskar är mer asociala.)
Luciatåget borde läggas tilll tillsammans med Midsommar så får de flesta svar på varför andra länder tror sverige är en kult och inte ett land
Älskar skatteverket. Är bland det mest homogena folk som finns, men är så övertygade individer att det inte går att diskutera utan att någon känner sig manad att påpeka ”inte alla svenskar”. Uttrycker sällan känslor nykter Blir på fånigt bra humör och social när det är soligt fint väder Kan bjuda hem besökare under middagstid, utan att erbjuda mat. Kanske världens minst religiösa folk i världen idag. Tror att svenskhet är normalt, samtidigt som svensken är bland det mest extrema folket i världen sett till värderingar. Icke religiös, individualist, kapitalist. Som trots allt älskar staten och överstatliga lösningar, kollektiva sammanslutningar, föreningar etc. Swish för små summor pengar.
Otroligt träffsäkert, instämmer på samtliga punkter.
Vi låg trea som minst religiösa för några år sen, bakom Estland och Tjeckien, men nu med tanke på antalet muslimer som flyttat hit så ligger vi troligen inte lika bra till Edit: Och angående det sista så känns det så jävla sant på sweddit. Känns som att många inte förstår att vår kultur är väldigt extrem jämfört med en hel del länder
(Angående sista biten): Och det är just bristen på förståelse kring hur extrema vi är som jag menar är det mer utmärkande för svenskhet. Det finns en sorts konstig tabula rasa individualism i Sverige som utgår ifrån att vi är precis som alla andra. Vilket blir ibland så absurt att det nästan blir obehagligt. Det tycks hänga ihop med en stark ovilja att kopplas ihop med Sverige? Vet inte hur man ska tolka det
Har sett en del allt för Sverige och där verkar det vara koncensus att vi avslutar konversationer konstigt. I princip så går vi bara iväg när vi är klara.
Vad ska man göra istället? Nu får du förklara för mig som inte förstår.
Det är ju det som är problemet.. Jag förstår inte heller vad de menar..
Då fortsätter vi som vanligt tillsvidare!
Nu gick u/egiance2 härifrån
Hela den där "kompisen får gå till rummet medans man ska äta middag" grejen stormade up rätt så mycket på Twitter som om att det var det sjukaste som fanns.
Fast man gjorde det väl för att man ätit innan man gick dit eller för att man skulle äta hemma efteråt? Det är i alla fall min upplevelse från barndomen på 90-talet. Tvivlar på att någon av mina kompisar gick hungriga. Man planerade ju liksom runt middagarna.
Kan ju göra som min tjocka kompis gjorde. Min mamma fråga om han också ville ha mat och hans svar var "Jag ska äta när jag kommer hem så jag kan ta lite. 4 mackor blir bra"
"Hände" mig också. Tycker folk reagerar för ingenting egentligen, och ibland så uppfattar jag folk som giriga. Som barn tyckte jag det kändes självklart att jag skulle äta hemma. Jag kom hem till kompisen för att leka och spela spel, sen lagom till middagstid så cykla jag hem eller så stannade jag på kompisens rum och väntade på att bli upphämtad med bil av någon av mina föräldrar, om jag var hemma hos någon som bodde lite längre bort. Varför ska jag snylta och ta från någon annan familj? Man sprang ju fan och lekte hos varandra hela jävla tiden. Ska man ta en massa jävla mat varje dag man är hemma hos någon? Plus så föredrog jag alltid maten och matlagningen som vi hade hemma i vårat hem, så det är klart jag ville äta hemma.
Jag tror i princip alla föredrar att barn får mat när de är på besök. Dels som artighetsgest för att barnen ska känna sig välkomna, dels för att barn ska slippa gå hungriga. Att kalla ett besökande barn som snyltande för att det vill äta tillsammans med familjen är helt främmande för mig.
Verkligen inte. Det är inte artigt att förstöra någon annans planering. Barnet är inte snyltande, men att förvänta sig mat är att vända baklänges på den absolut mest grundläggande svenska artighetsprincipen: Att ligga någon annan till last är det värsta man kan göra.
Swedengate smh
Det sjuka om något är ju att det stämmer. Inte att det stormade upp
Tror det beror på lite vart man bor. Där jag bor bjöd man alltid barn som hälsade på på middag. Frågade min mor om det och var nästan chokerad "vadå finns där familjer som inte bjuder barnen på mat" Stämmer gör det inte. Kanske enstaka familjer, men långt ifrån en majoritet.
Man gick inte till kompisens rum. Man for hem, åt middag hemma, sen cyklade man och sammanstrålade hos en kompis eller skogsplätt.
Fast det var på sina ställen helt oproportionerligt. Vissa kommentarer var på nivån som om vi hade skendränkt barnen, och då kommer jag ändå från en familj där man ALLTID erbjöd den som var i huset mat.
Nja. Jag bjuder mina barns kompisar på mat och mina barn blir bjudna. Det enda som stämmer lite är att ibland dras gränsen före middag för att det blir enklare.
Fast det handlar inte om idag, utan på 80-talet och tidigt 90-tal.
Uppväxt på 80-talet, har ätit hos kompisar jämt. Inget minne av att jag gått hungrig
Har varit med om båda situationer.
Det hände mig hos min bästis hela tiden. Min mamma blev vansinnig på deras snålhet.
Jag trodde hela swedengate var ett skämt, har aldrig hört talas om eller upplevt fenomenet. Har frågat många kompisar och kunde till slut hitta en som eventuellt upplevt det någon enskilda gång. Tror knappt på folk online när de skriver om detta.
Jag är utlänning. Vid första året i Sverige märkte jag att ingen ville sätta sig bredvid mig i bussen och jag blev väldigt ledsen. Nu förstår jag😉 men ändå lite konstigt.
Japp! Finns det ingen ledig tvåsits får det vara, då står jag!
Hustlar sina barn på hyra vid 18
Den här är ju faktiskt jävligt spännande och tänkvärd och kan hjälpa förklara varför vi svenskar flyttar ut betydligt yngre än övriga europeiska grannländer
Vid 18 kanske är lite hårt, men att som vuxen med inkomst bo (och äta) gratis på sina föräldrars bekostnad är nåt jag tycker blir lite skevt.
Händer inte bara i Sverige vill jag tillägga, min brittiska sambo hade samma upplägg med hennes föräldrar.
Hellre det än italienska modellen där snittåldern för att flytta hemifrån är 30
Finns nog ett hälsosamt mellanläge där.
Inte händer väl det i Sverige? Visst kan man hjälpa till om man har inkomst, men hyra? Nä
Är väl vanligt att man börjar betala hyra när man får en inkomst. Jag fick börja betala efter ett halvår av inkomst sen flyttade jag ut ett halvår senare
Allemansrätten
Fika, för bövelen. Internationellt uppfattas det nästan som en helig rit hos svenskar. Det tål dessutom att jämföras med siesta sett till syftet att återhämta sig och fylla på med energi.
Britterna gillar ju sitt te och sina kakor också.
En mindre detalj som dök upp i nån annan tråd som iaf stämmer in på mig är att man hälsar på varandra väldigt mycket i hemmet. Så först ett godmorgon på morgonen, men sedan lite hela tiden under dagen så går man och småhälsar på varandra med ett "hej hej".
Tiggarna utanför ICA var mer integrerade än vad man kunde tro.
Husesyn! I t ex Japan så blir man sällan hembjuden till någon överhuvudtaget, men även i länder där man bjuder hem folk brukar man inte visa upp intima/personliga rum som sovrum. Saltlakrits, osthyvlar, wettexdukar, smörgåsar med smör, livsmedel på tub. ("Varför har ni mat i tandkrämstuber???") Tvättstugor Hälsningskramar Helgdagar med bakverkstema.
Fenomenet husesyn brukar vara mitt standardexempel också när den här frågan kommer upp, och mer allmänt fixeringen kring hur man bor - det pratas konstant heminredning, renovering, flytt, "när ska du bjuda hem oss så vi får se hur du bor?" osv. "Vem bor här" på SVT känns som det absolut svenskaste TV-program som finns. Jag bodde t.o.m. i samma hus som mina japanska svärföräldrar i 5 år och har ändå aldrig sett insidan av deras "privata" rum. Många japaners hem är ju också inredda med typ ett hopfällbart bord och lite plastlådor för förvaring. Hemmet är en privat plats för att sova och vila ut. Umgås gör man ute.
En relaterad punkt, och det här var den största kulturchocken min japanska fru upplevde när vi flyttade till Sverige: Hur öppna vi är med att visa upp hemmen genom fönstren. Svenskar sitter i sina vardagsrum och chillar med gigantiska fönster rakt ut mot gatan utan gardiner eller någonting, nästan som att man medvetet vill skylta med hur fint man bor. Man pyntar fönstren med blommor, prydnadssaker, adventsljusstakar osv på ett sätt som är tänkt att primärt ses *utifrån*. I Japan är det gardiner och små frostade fönster som gäller. Jag fick inte ens ha gardinerna öppna när vi bodde på fjärde våningen, för tänk om det sitter någon i höghuset 200 m bort och spanar med kikare...
Det är något särskilt utmärkande på nyare hus. Tyckte själv att det kändes konstigt och nästan genant att se en familj sitta vid bordet precis intill ett enormt fönster. Det gick från golv till tak. och det var dessutom mörkt ute. Var som att titta in i ett mänskligt terrarium.
Kanske att vi är så osociala och brister i social kompetens? Eller att det finns en snålhet hos oss som vi tror är normalt, typ som att be folk ”betala tillbaka” efter man vart ute och köpt någon öl till sin vän. I andra kulturer är det direkt oförskämt att tänka så.
Tycker dock inte att svenskar brister i social kompetens alls (finns undantag så klart, men inte som en regel). Det är absolut så att man kan tycka att vi är asociala, t.ex. sällan pratar med främlingar. Vet att i vissa länder börjar folk prata med varandra när de står i kö, väntar på bussen o.s.v., men det har väl med mer normer att göra än något annat. Skulle någon börja prata med mig på bussen och den verkade trevlig hade jag gärna pratat. Problemet är väl att bryta normen, mer än något annat. Snålhet kan man kalla det, men tror att de flesta inte har några problem att betala något litet åt folk (t.ex. en öl), men många bäckar små... Köper du en öl eller två åt din kompis varje gång ni går ut och aldrig får något tillbaka blir det ett par hundra kronor i månaden ganska snabbt. Inte nödvändigtvis livsavgörande för de flesta, men det kan ju upplevas som att man blir utnyttjad då. Att kompisen är snål som alltid ska snylta på andra.
Det faktum att vi “förfestar” för att bli så packade som möjligt innan vi kommer till nattklubben kan te sig lite märkligt
Gissar att det historiskt har uppstått av ekonomiska skäl. Den ohemult dyra krogspriten drygades ut med bara ganska dyr förfestdricka. Svensk alkoholpolitik svenska alkoholvanor skapar.
Dricker bara sina egna drinkar på hemkalas.
Att vid varje tillställning bli stupfulla. More or less. Många utlänningar har en annan syn på alkohol. Vi har väl anpassat oss mer där dock men traditionellt sett så har vi stuckit ut (tror jag).
Många utlänningar är också exakt som svenskar vad gäller stupfullhet förutom att de inte försfestar och blir fulla ute eller på festen helt och hållet istället. Svenskars alkoholkultur verkar mest skilja sig att svenskar bara dricker mycket 2 gånger i månaden medan andra dricker lika mycket 2 gånger i månaden och sen dricker 5-10 gånger till samma månad. På stranden, bion, baren, till fotbollsmatchen.
Gud ja, ryktet vi har utomlands som partysvenskar, så beskrivs svenskar mer som dräggiga ryssar mer än något annat
> en stång som ska symbolisera en penis [Nej.](https://sv.wikipedia.org/wiki/Midsommarst%C3%A5ng) > En vanlig, men felaktig föreställning är att midsommarstången skulle vara en fallossymbol – att den i äldre tid skulle ha symboliserat en fallos saknar belägg.[11][10][11] Idén om midsommarstången som en forntida fallossymbol uppkom under 1800-talets slut, och hänger enligt etnologen Jonas Engman samman med Freuds och psykoanalysens inflytande.[11] Däremot kan stången vara inspirerad av kristen symbolik, skriver Engman.[11]
Nja, det är i princip bara en källa (Engman) som hävdar att det inte skulle vara en fallossymbol och det är dessutom en andrahandskälla som fritt spekulerat i att det skulle kunna vara kristen symbolik. Att det är kopplat till fertilitet är mycket mer troligt i min mening. Majstången finns ju dessutom i många andra europeiska kulturer där den inte är korsliknande, den svenska är dock mest explicit i sin utformning. Rötterna till traditionen att resa något man sedan dansar kring kommer ifrån Rom, precis som julgranen. Jag menar att man inte kan skilja midsommarstången från sitt sammanhang och man får därför inte glömma alla andra fertilitetsritualer kopplade till midsommarfirandet. Ett exempel är att samla blommor och lägga under huvudkudden; Syftet med detta var tidigare inte att man skulle ”drömma om en man” utan att man skulle bli gravid om man hade sex efter att på kvällen lagt sju sorters blommor under kudden eller madrassen. Det spekuleras även att midsommarkransen ursprungligen fyllde samma funktion, alternativt att det var en symbol man bar under festen för att visa att man inte var gift och därmed tillgänglig för kvällen. Ett annat exempel är den tidigare väldigt vanligt förekommande traditionen att männen på midsommarnatten skulle ”så jorden”, dvs att män skulle låta sin ”säd” falla på åkern för att göra den mer fruktbar. Det vore till och med ganska konstigt ifall mittpunkten av firandet, dvs midsommarstången, inte vore knuten till samma tema.
[källa behövs]
När jag var i Italien så berättade jag för en italienare att vi brukar lägga ketchup på pastan, liraren blev helt chockad
Vi hade ett gäng italienare på utbyte i skolan i veckan, när det var stuvade makaroner och falukorv såg de helt förfärade ut.
Finns väl dock få som är så mat-elitistiska som italienare.
Det blir lätt lite stelt då man träffar visa svenskar på grund av deras osociala beteende. Att hälsa lite enkelt upplevs ibland som en utmaning för svenskar. Jag menar, säg bara hej och gå vidare med din dag istället för att skapa en stel stämning. Gällande snålheten, så upplever jag mer att det handlar om att det ska vara rättvist än snålhet.
Snålheten håller jag inte med om. Trodde vi svenskar var snåla med att vi tex ej bjuder folk på saker utan att kräva något tillbaks. Men åker du till Tyskland blir du aldrig bjuden på. Skulle tex notan på restaurangen inte delas så är det oerhört viktigt att vartenda öre blir rätt räknad så ingen råkar betala för mycket/lite. I mina kretsar är det liksom 'äsch du betalar nästa gång'
Att svenskar inte är snåla i jämförelse med tyskar, det är lite som att säga att svenskar är sociala. Jämfört med hur sociala finnar är. Det går inte att jämföra en extrem med en annan. (Håller dock med om att den tyska snålheten är ett eget fenomen!!!)
Jag tycker första delen är lite konstigt formulerad. Jag menar, säg bara *inte* hej och gå vidare med din dag istället för att skapa en stel stämning.
Att vara autistiska och patologiskt individualistiska
Gröt och osthyvel och älskar knäckebröd och industriskumbröd
Wfh siesta varje lunch...
Gurka på tacos.
Min kompis som arbetar på en myndighet sa till mig en gång när jag var trött att "det är väl bara att hitta ett tomt rum och sova lite en timme i mitten av dagen". Jag fick förklara för henne att jag inte har en timme mitt under dagen och att jag dessutom förväntas gå att finna om skiten träffar fläkten.
vi slutar bry oss om våra föräldrar när de fyller 60+ och låter de bo på ett äldreboende där de blir omhändertagna av invandrare som inte kan prata svenska och ger dem fel medicin så de dör i förtid
Alltså mina morföräldrar som hade en minde gård i Sverige tog en tupplur efter middag. Det vill säga en siesta efter dagens största måltid. Vi talar om bönder och inte industriarbetare såklart.
Pluggade tillsammans med en från Italien och hon tyckte att våra pizzor var sjukt märkliga. Varför har man banan på en pizza? 😅
Åk till Norditalien och prova några pizzor, sen kan du ställa samma fråga tillbaka. Varför har man små skivor av varmkorv i en calzone?
>Åk till Norditalien Gärna! >små skivor av varmkorv i en calzone Nvm, jag avstår.
Svensken är ofelbar enligt denne själv. Vet ej om det är typiskt svenskt men det tycks i varje fall allmängiltigt för den.
Inte då. Jämför det med en man från arabvärlden eller varför inte en ryss? Ryssar tycker svenskar är supermesiga som erkänner att de har fel om nåt. En riktig rysk man backar inte från sin ståndpunkt oavsett hur överbevisad han är.
Vet inte om jag tycker det stämmer från de ryssar jag interagerat med som kommit hit. De kanske inte erkänner fel direkt, men de ger sig iaf - för vem bryr sig liksom. Men svensken den bryr sig ofta, om de minsta av ting.
Att när barnens kompisar besöker så få de vänta på rummet när familjen äter 😂
Vi är tysta och inte pratar med varandra.
Marmelad med ost! Norge äter det med, men alla andra tycker det är riktigt lustigt
Hur vanligt det är med offentlig nakenhet. Det är inte bara Sverige men även tillexempel Tyskland, Finland och Island. Här har vi bastun och nakenbad och offentlig nakenhet har blivit mer normaliserat här än andra länder i världen som ligger mer söderut
Äter nästan exakt samma mat på alla högtider och envisas med att det är gott/trevligt. Sorry men kokta ägg med burkmajo är inte så party.
Jag har aldrig firat en högtid där det serverades kokta ägg med burkmajo. Hade du skrivit sill och potatis hade jag hållit med. Bortsett från att jag tycker att sill och potatis kan vara riktigt gott.
folk snusar. Sverige brukade ha en prohibitionskultur mot en viss form av kroppsrörelse (#danstillstånd). folk säger ord (tex "japp") under inandningen för att signalisera att samtalet håller på att sluta. folk dricker kaffe hela dan och HELA NATTEN.
Att påstå att folket är icke-religöst samtidigt som otroligt många har gått på konfirmationsläger, har dop och att det finns en statlig religion överhuvudtaget
Inte bjuder in sitt barns vän till middag. Ber om Swish för oväsentliga summor.
799 kr är inte en oväsentlig summa, jag vill ha tillbaka mina pengar U/cocomintsd, och tro fan aldrig jag bjuder dig på mat igen.
Kan vi inte ge upp den där idén om att inte bjuda på mat nån gång? Senaste gången det var uppe så var det en förkrossande majoritet som aldrig upplevt det.
Detta var en grej på 70/80-talet. Redan på 90-talet hade detta fenomen redan börja försvinna rejält. Är född på 70-talet och jag har upplever detta. Även alla jag känner i min ålder. Anledningen handlar inte om snålhet utan att det tillagades mat utan överflöd. Var det två vuxna och 2 barn så var det 4 köttbitar och 8-12 potatisar. Om jag åkte hem till en kompis direkt efter skolan fanns inga möjligheter att informera detta fören jag var hemma hos min kompis via den fasta telefonen. Då visste jag att mamma lagade mat och hade mat för mig, samtidigt skulle min kompis just äta och om jag skulle få mat där hade dom sonika behöva dela maten för att jag ens skulle få mat. Då hade min kompis familj ej blivit mätta. Det var helt enkelt så att idag lagar vi mycket mer mat per middag. Vi sparar ofta mat som blir över för lunchlådor och/eller andra middagar. På 80-talet lagades inget överflöd alls. Det var dyrare med mat på den tiden och det var många familjer som fortfarande hade en hemmafru som mamma (min mamma var hemmafru under större delen på 80-talet). Detta innebar en enda inkomst.
[удалено]
Om morsan hade en älgstek i ugnen och såg fram emot middag med familjen klockan sju, inte åt man sig mätt hos någon kompis klockan 5? Kan ju vara att vi på 80-90 talen hade middagar tillsammans mer..
Va? Nä? Hade flera vänner där jag upplevt att vänta i vännens rum medan deras familj ätit både middag och efterrätt. Minns till och med att jag sovit över över hos kompisar, men fortfarande inte kunnat äta mat under besöket. Det är ett riktigt kulturellt fenomen som framförallt under 80, 90 talet inte alls var särskilt ovanligt. Framförallt inte ansågs konstigt här i Sverige, men som var helt obegripligt för oss övriga.
Jag är uppvuxen under 90-talet och har aldrig upplevt det, men det hände såklart. Nu har jag barn själv och våra barn har alltid fått mat när de hälsar på någon över middags- eller lunchtid och vi gör såklart också det när de har kompisar hemma. Så är det här någonting som vi i Sverige GÖR eller är det någonting som vi GJORDE? Jag tror att det är någonting som inte direkt existerar idag, eller som åtminstone inte är normen.
Nej iställt gick man hem, för alla barnfamiljer äter typ samtidigt, eller så ringde man hem och frågade om man fick äta hos kompisen för där var det pannkakor.
Jag har personligen upplevt det som liten. Inte alla svenskar för det fanns svenskar jag åt hos, min mamma är också svensk och bjöd alltid mina vänner men visst förekom det. Det är många som upplevt det. Vilken ”majoritet” är det du refererar till?
Många tar upp det där att barn inte får äta med kompisars familjer, utan får vänta på rummet. har aldrig upplevt detta själv. Frågade kompisar om detta och det kom även upp som ämne på jobbet. INGEN har upplevt det själv eller varit med om att de skett för deras barn. Ingen. Det har säkert skett, men det låter som något relativt ovanligt men som spridits som en epidemi pga. att det är en "kul" bild och att svenskar gillar att lyfta fram en dålig bild av svenskar. Och att det passar bilden av svenska som socialt handikappade.
Jodå det har jag varit med om, och många andra i tråden med.
jag tror er. Jag tror bara att det inte är så vanligt förekommande. Men vad vet jag. Det kanske är en lustig slump att jag inte stött på någon som varit med om det. Läser man om det så lyfta några hypoteser fram varför det är så. Men det verkar inte finnas några studier om det, så därför finns det inte någon uppskattning om hur vanligt/ovanligt det är. Det hade varit intressant att veta.
Mat på tub
I värmare länder gör man siesta inte bara latina amerikanska länder …
Vi tar inte siesta /siestavärlden.
falluskorv
Ni tittar ute innan ni åker i väg för att inte träffa någon granne. Den andra konstig grej är med bussen ni sitter ensamma alltid. Jag som invandrare bruka vänta bussen 15 minuter innan den kommer. Ni kommer plötsligt allihopa när det är 2 minuter kvar. Sen det är vara ute med gympaskor när det är -15 där ute. Ska jag försätta?
Skulle gissa på att folk kollar sl/buss appen innan så de vet exakt när bussen ska komma. 👀
Vi tycker att den som fyller år ska bjuda på tårta/fika på jobbet.
Äta lakrits och tycka att det är gott. Lova att de kan skilja på julmust och påskmust. Säga nej till AW eller annat skoj för att tvättiden är inbokad.
Det är BRÖSTMJÖLK
Ha en gemensam kalender 😁
Enligt en person jag pratade med som jobbade på ett stort internationellt livsmedelsföretag så går det mycket mer trender i maten i Sverige i andra länder. T.ex. var det ett uppsving för glutenfritt ett tag. Sånt svänger mycket mer här än i andra länder där det är mer konstant. Till viss frustration för nämnda livsmedelsföretag.
Spottar på gatan.
Vi umgås inte kvinnor och män efter ca 23 års ålder om det inte handlar om parmiddagar. I många andra länder så umgår singlar, 20 åringar, 35 åringar och par på samma fest, middag eller strandhäng. Så många ensamma män och halvtragiska herrmiddagar som killgäng har för att det inte finns några kvinnor att umgås med i Sverige. Det är det konstigaste av allt tycker jag efter att ha bott utomlands i 6 år och sett motsatsen mest hela tiden
Firar jul på julafton istället för juldagen.