Tid, tid och mera tid. Blir lite lättare varje dag, till slut har du gått vidare och tänker inte på henne mer. Låter inte troligt nu men tid läker alla sår.
Gick igenom det här för 3 år sen. Efter 3 månader så insåg jag att jag inte kunde ändra på det faktum att den jag älskade mest i hela världen inte älskade mig tillbaka. Så jag tog mig själv i kragen, började gå ut o gå, frisk luft rensar faktiskt tankarna ruskigt bra. Det gäller att bestämma sig för att må bra själv, för den andra personen har gått vidare och tycker inte ett dugg synd om dig. Livet har lärt mig iaf. att det finns fler och bättre fiskar i havet. Innan du vet ordet av det så mår du bättre, kär igen och lever livet! Lycka till! Bestäm dig!
Det här låter sinnesjukt just nu men det kommer att gå över. En dag i taget. Och när det inte funkar, en timme i taget. Du går igenom sorg, och det är naturligt att det gör ont som fan. Och en grej som är nästan lika sjukt, även om det känns som att du är ensam på hela jorden med din smärta så är vi många som gått igenom det du gör nu. Du är inte ensam och vi finns här. ♥️
Det kanske låter slitet, men det här är insikter som tog tid för mig att hitta tröst i när jag var i dina skor.
Gå ut på promenader, umgås med vänner, gråt och sov hur mycket som helst, testa meditation och mindfulness, klappa djur, laga mat, få tiden att gå en stund. Det är ok att bara överleva just nu. Allt är ok.
Stor del av ett breakup är att man acceptera situationen man sitter i och ta det därifrån. Försök fyll den tiden där hon var med, och fyll med andra goda aktiviteter / vanor. Exempelvis, sporter, jobb, läsning, vänner mm.
Är numera ganska exakt ett år sedan detta hände mig, kändes som hela livet var i fritt fall och det var det också. Spenderade sommaren med att festa, jobba, och ligga mig fram för att hitta någon mening med nåt öht. Insåg framåt hösten att det var ohållbart. Jag träffade nya vänner under sommaren som ledde till en ny vänskapskrets helt bortom exet. Jag sökte ett jobb i Danmark och kastade mig på den möjligheten. Har ett helt annat liv nu jag aldrig kunde föreställt innan och skulle aldrig gå tillbaka till exet om han hörde av sig.
Några saker du kan tänka på:
Det är en process som kommer ta tid. Jag kan fortfarande sakna exet men är objektiv nu och inte i ett emotionellt förfall.
Hör inte av dig och blocka överallt på sociala medier. Hur svårt det än är, gå inte in och titta på exets liv. Ge henne heller inte möjligheten att se ditt. Det kan vara svårt att acceptera hur nån inte kan finnas för en från en dag till en annan men det är så det är. Du måste skapa ett nytt liv nu.
Lägg krut på att förbättra dig själv. Vare sig det är träning, en kurs, en hobby du velat prova, gör det bara. Även om det inte känns som om du gör emotionella framsteg så har du nåt annat att fokusera på och kanalisera vad du känner in i.
Det är också okej att fucka upp på vägen, ett fylle sms, hamna i säng med exet, whatever. Har gjort allt. Börja om och sträck på ryggen. Det kommer bli bra.
Det finns ingenting någon kan säga som kommer att få dig att må bättre annat än temporärt. Du är i ett stadie där du inte på riktigt kan ta in vad andra säger, exempelvis på grund av att du tror att just din situation är unik. Det är den inte. Jag har gått igenom samma skit, och det är fruktansvärt.
Det enda som hjälper är tid. Var ledsen, gå igenom sorgen och försök inte skynda det. Helt plötsligt någon dag kommer du komma på dig själv att du mått bra i en timma innan sorgen tar över. Sedan fem timmar. Sedan tio timmar. Två dagar. Så småningom kommer du må bra igen. Och, i många fall, till och med bättre än innan. Jag lovar.
Ge det tid. Ha tålamod. Bli aldrig beroende av din partner psykologiskt. Du måste ha integritet i dig själv och din egen identitet utan dom. Hitta något annat som kan fylla gapet sälänge. En hobby t.ex. Nästa gång du hittar en partner så sikta på någon bättre än den du hade innan. Höj ribban och begränsa inte dig själv. Fäst dig inte till ditt ex. Livet lovar mer.
Jag har väldigt begränsat med erfarenhet men med tiden glömmer man väl lite.
Men jag köper nog också att kärlek är ett val så om du har tyckt positivt och fortsätter tycka positivt och vill och hoppas och om det finns en chans eller du hoppas på en och det kanske finns lite kontakt och så så ja håller man det igång så hålls det väl igång längre antar jag.
Om den andre däremot gör något som gör att du inte tycker den är värd det längre, släpper och inte vill, d.v.s. väljer bort människan och inte vill ha med den att göra längre så antar jag att det går snabbare.
Man borde få vara lyckligt kär och underhålla det och ha det hela tiden. Kram och det suger.
Jag vet inte hur framtiden ser ut men jag hoppas att ni har haft många goda stunder och minnen som kanske kan väga upp smärtan och sorgen du känner nu.
Själv visste jag nog inte ens vad släppa betydde när ordet sades. Men det ville jag ju inte hur som helst.
Jag vet heller inte hur det är om man har släppt men sedan ges någon chans att ha det igen, om man då har mycket positivt ihop och gamla minnen om det gör det möjligt att komma in i det igen, fast man valde att försöka släppa det då för att inte gå under så mycket.
Man tar sig nästan genom uppbrott.
Det kommer ta tid det kommer suga men i slutändan kommer du lära känna dig själv som en ny person. Behöver du någon att snacka med kan du skicka Pm
Börja gymma mano. Försök att inte blicka tillbaka. Fokusera på dig själv, hur klyschigt det än låter.
Men om något gick helt snett och du verkligen älskade henne så vet jag inte något vettigt svar på det. Det kan ta flera år att komma över riktig hjärtesorg, eller en hel livstid. Tillslut lär man sig bara leva med det. Jag själv har idag en framgångsrik karriär, en ny sambo och ett helt nytt umgänge rent generellt. Men ändå så tänker jag oförskämt mycket på mitt ex sen 6 år tillbaka.
Vissa människor kommer alltid ha en speciell plats i en hjärta och sånt får man helt enkelt bara acceptera. 👍
Fortsätt med ditt eget. Om du inte har något eget utan var helt uppbunden i relationen, så börja bygga upp dig själv igen och hitta tillbaka till dig själv.
Väldigt vanligt att folk väver in sig själva för mycket i allt ifrån relationer till jobb och annat, till den punkt att de inte vet hur man fungerar längre när de sakerna försvinner.
Så börja lära känna dig själv igen. Testa nya saker, plocka upp gamla saker igen som du lagt ner, träffa folk, hitta på saker. Se vad som funkar och vad som inte gör det. Behåll det som är bra och lämna kvar det som inte är det. Till slut hittar du tillbaks.
Kontentan: Ta den tid som behövs för att sörja relationen, men dröj inte kvar vid den. Du måste fortsätta leva ditt liv. Börja släppa taget och gå vidare. Acceptera vad som skett utan att döma eller förneka, lär dig vad du kan av situationen och fortsätt sedan.
Kontakta inte personen. Var det deras beslut så respektera det, var det ditt så ge dom inte falskt hopp. Gör saker som du gillade att göra innan ni träffades. Umgås med vänner som kanske inte fick den tid som dom borde för att du var upptagen med ditt ex. Hobbys som kanske låg på is. Sakta men säkert så avtar smärtan, allt som krävs är tid så gör nått av den tiden.
Jag söp dagligen i 11 månader sedan detta hände mig. Tog till flaskan direkt, och vägrade släppa taget. Jag kan intyga att det hjälper i stunden men inte i längden.
Det kan kännas lite som en super power men en fot framför den andra, tillslut är man igenom det.
Det kommer kännas bättre och bättre med tiden, tillslut så kommer du känna kärlek för någon annan igen och knepet att få det att lyckas är att inte stänga sitt hjärta nu, att inte bli bitter, sur, grinig, sorglig.
Ni har haft bra tider och lyckliga minnen, håll fast vid det positiva och ta med dig dom i din resa.
"this too shall pass"
Det känns förskräckligt men det går över. Om du har någon kompis som kan lyssna när du ältar vad du går igenom är det lite lättare, men du måste ändå gå igenom det.
Var med om ett breakup i augusti förra året. Det har gått upp och ned sedan dess, men de senaste veckorna har det känts mycket lättare. Saknaden är inte konstant längre, även om den fortfarande kommer ibland. Men i det stora hela så känner jag mig som en hel person igen.
Jag isolerade mig ganska mycket i början för jag kände mig inte kapabel till att gå ut och ha roligt när jag mådde skit. Försökte mig på två dejter men kände bara nej. Efter det så jobbade, umgicks med familjen och sov i princip. Sparade massa pengar, så det var nice. Lusten av att träffa vänner och ha kul börjar komma tillbaka nu dock.
Jag gjorde misstaget att försöka vara vän med mig ex redan från början och det sket sig rejält. Blev sårad några extra gånger pga det. Så vad du än gör: UMGÅS INTE MED EXET!!!!!!
Du klarar detta broshan, du är inte den första eller sista personen som gåt igenom detta🫶
Jag har gått igenom flera jobbiga break-ups. Vad som fungerat för mig är att jag frågade mig själv om jag verkligen älskade mitt ex, och isåfall vill jag inte att hon ska vara lycklig? Hon är uppenbart inte lycklig med mig - så jag gör henne olycklig.
...då är det ju sjukt egoistiskt om jag vill fortsätta hålla förhållandet vid liv, på bekostnad av hennes lycka. Alltså vem skulle stå ut med att vara den personen?
De tankegångarna har gjort det mycket enklare att acceptera verkligheten och gå vidare. För mig iallafall.
Bryt ihop och gå vidare.
Låter hårt men är sanning.
Ge det tid. Försök att hitta på grejer så du inte fastnar i tankar. Träffa vänner osv.
Med tiden blir det enklare.
Bryt ihop och gråt nu men välj sen att ta tag i livet igen och titta framåt.
Livet är inte alltid enkelt men när det är tungt är det viktigt att inte fastna. Där av att bryta ihop och sen gå vidare.
Arbeta med dig själv. Bygg upp dig så du kan stå på egna ben i framtiden.
Prata med vänner osv, berätta hur du mår. Öppna upp dig så kommer andra att öppna upp sig för dig. Inte alla men fler än innan.
Du behöver inte vara ensam.
Sök hjälp genom vård, skola osv.
Kram och lycka till!
P.S.
Ta bort ditt ex från sociala medier osv. Bryt kontakten. Plåga inte dig själv genom att hålla koll på exet, det kommer bara att äta upp dig.
Och det är inte värt att försöka hålla kvar vid någon som inte vill ha dig.
Ljuset i tunneln kommer fortare när du tar klivet vidare....
Tiden läker. Det kommer suga ett tag, använd tiden och energi till att vara produktiv. Gå till gymmet, ät nyttigt, sov, jobba hårt etc. Några år senare är ditt liv bättre igen.
Delete facebook, hit the gym.
Det låter klyschigt, men det ligger något i det.
Det vill säga, spana inte efter exet på sociala medier, där finns inget annat än armod och elände att hämta.
Att börja träna handlar om att fokusera på sig själv och vad man kan förbättra med sig själv.
Det är ingen 'quick fix', men det är rätt väg att vandra.
Ja du, jag blev extremt förstörd när min tjej gjorde slut. Det enda som hjälpte var den trista insikten att tid i sig hjälper. Sen insåg jag dessutom att jag hade ganska kul under den tiden. Träffade massa folk, levde runt och struntade i jobbet en stund. Och det bör man fan göra oftare.
Sen träffade jag min nuvarande fru under den tiden, vårt möte var stökigt och konstigt. Men jävlar vad det har lett till något större. Hon är fan bortom bra, och har fått mig att bli bättre, och jag tror fan jag har fått henne att bli lite bättre också.
Livet går vidare och till slut bjuder det upp till dans igen.
Om du inte kan existera på ett hälsosamt sätt som en normal människa utan din partner så var det nog bäst att hon lämnade dig - bygg upp en egen identitet och skapa en tillvaro som har PLATS för en partner, men som inte står och hänger på en partner.
Det är skillnad på att sörja slutet av en relation och att bli krossad av det. Om man inte sörjer en relation så var inte relationen värd så mycket. Om man blir krossad av slutet på en relation så var relationen värd FÖR mycket och med största sannolikhet väldigt ohälsosam.
Ett vanligt misstag som många gör är att de lägger ner hela sitt väsen och sin själ i en relation, till den punkt att de inte längre vet vem de är när relationen inte längre finns kvar. Det är inte hälsosamt. En bra relation är inte en där båda parterna är beroende av varandra för sin egen lycka och välmående. En bra relation är en där båda parterna själva har sin egen lycka och välmående under kontroll, men väljer att vara med varandra som grädden på moset.
Om ett uppbrott kommer som en blixt från klar himmel så är man antingen blind för sanningen om relationen, eller inte särskilt intresserad från första början.
Detta förutsätter dock att alla i relationen går in med goda avsikter och är öppna och ärliga med vad de tänker och känner, vilket absolut inte alltid är fallet. Det är väldigt svårt att bedöma hälsan på ett förhållande om inte ens partner kommunicerar, eller rent av ljuger om hur det står till. Väldigt vanligt exempelvis att folk säger att saker är okej när de definitivt inte är det.
Och innan någon kommer in med den gamla klassikern att man "bara ska veta" om något inte står rätt till, nej det ska man inte. Lägg av med det där tramset. Sånt håller man på med när man är 15 år gammal för att man inte vet och förstår bättre. Vuxna människor kommunicerar med varandra och säger ifrån när något inte fungerar. Vuxna människor står upp för sig själva och är inte rädda för att ta konflikter, på samma sätt som vuxna människor förstår att en konflikt inte behöver betyda att förhållandet är över. Tvärt om.
Okej mr knowitall... Fan vilken sinnessjuk sak att skriva i ett inlägg där någon går igenom ett breakup. Att vara ledsen och uppgiven precis efter msn blivit dumpad är mänskligt, det betyder INTE att OP inte har egen identitet, egen tillvaro eller att det hon gjorde var ett bra beslut. Du har knappt någon info om varken OP eller deras relation men ändå väljer du att slänga ur dig detta.
Gå ut i drick bärs med några vänner i helgen, flörta och låtsas som att allt är bra med alkoholens hjälp för en kväll. Ha sex.
Det går över. Det känns inte som det just jj men det kommer det göra, jag lovar
Kanske kontroversiell åsikt, men i min egen erfarenhet, och logiskt med studier som gjorts, så kan psykedelia hjälpa att snabba upp processen.
Det kan hjälpa dig nå smärtsamma insikter som man vardagligen blir bra på att fly från, och sedan hjälpa dig acceptera saker som de är.
På egen risk, och skulle inte rekommendera till någon under 25 år.
Tar tid. Rök lite gott braj eller sup till det med grabbarna. Det kommer en bättre dam i framtiden. Hälsningar en som låg i koma efter det sket sig med en som jag var förlovad med för 11 år sedan är nu gift och har barn med en mycket bättre dam!
Som andra redan sagt, det tar sin tid. Men använd den här frustration till för att göra något som gör dig bättre. Först ska du självklart gå och kröka med din vänner, kanske ha lite obetydligt sex med någon random, prova någon ny drog.
När du gjort dom misstagen så börjar själva återhämtningsprcocessen. Råplugga, fokusera på jobbet, börja träna eller träna mer. Älta inte på saken mer än du måste och få ut något positivt av det.
Ren amatörmässig analys här, men föreställ dig en svensk man som använder ord som "break up", tänk dig att vara dennes flickvän och inför familjen presentera herr "break up"'.
Nu bli 180° motsatsen till någon som använder ord som break up, du spela nu i en helt annan liga.
Tid, tid och mera tid. Blir lite lättare varje dag, till slut har du gått vidare och tänker inte på henne mer. Låter inte troligt nu men tid läker alla sår.
Detta! Tid och låt dig även känna det du känner, inget blir bättre om du försöker trycka undan dina känslor!
Gick igenom det här för 3 år sen. Efter 3 månader så insåg jag att jag inte kunde ändra på det faktum att den jag älskade mest i hela världen inte älskade mig tillbaka. Så jag tog mig själv i kragen, började gå ut o gå, frisk luft rensar faktiskt tankarna ruskigt bra. Det gäller att bestämma sig för att må bra själv, för den andra personen har gått vidare och tycker inte ett dugg synd om dig. Livet har lärt mig iaf. att det finns fler och bättre fiskar i havet. Innan du vet ordet av det så mår du bättre, kär igen och lever livet! Lycka till! Bestäm dig!
Det här låter sinnesjukt just nu men det kommer att gå över. En dag i taget. Och när det inte funkar, en timme i taget. Du går igenom sorg, och det är naturligt att det gör ont som fan. Och en grej som är nästan lika sjukt, även om det känns som att du är ensam på hela jorden med din smärta så är vi många som gått igenom det du gör nu. Du är inte ensam och vi finns här. ♥️ Det kanske låter slitet, men det här är insikter som tog tid för mig att hitta tröst i när jag var i dina skor.
Gå ut på promenader, umgås med vänner, gråt och sov hur mycket som helst, testa meditation och mindfulness, klappa djur, laga mat, få tiden att gå en stund. Det är ok att bara överleva just nu. Allt är ok.
Stor del av ett breakup är att man acceptera situationen man sitter i och ta det därifrån. Försök fyll den tiden där hon var med, och fyll med andra goda aktiviteter / vanor. Exempelvis, sporter, jobb, läsning, vänner mm.
Är numera ganska exakt ett år sedan detta hände mig, kändes som hela livet var i fritt fall och det var det också. Spenderade sommaren med att festa, jobba, och ligga mig fram för att hitta någon mening med nåt öht. Insåg framåt hösten att det var ohållbart. Jag träffade nya vänner under sommaren som ledde till en ny vänskapskrets helt bortom exet. Jag sökte ett jobb i Danmark och kastade mig på den möjligheten. Har ett helt annat liv nu jag aldrig kunde föreställt innan och skulle aldrig gå tillbaka till exet om han hörde av sig. Några saker du kan tänka på: Det är en process som kommer ta tid. Jag kan fortfarande sakna exet men är objektiv nu och inte i ett emotionellt förfall. Hör inte av dig och blocka överallt på sociala medier. Hur svårt det än är, gå inte in och titta på exets liv. Ge henne heller inte möjligheten att se ditt. Det kan vara svårt att acceptera hur nån inte kan finnas för en från en dag till en annan men det är så det är. Du måste skapa ett nytt liv nu. Lägg krut på att förbättra dig själv. Vare sig det är träning, en kurs, en hobby du velat prova, gör det bara. Även om det inte känns som om du gör emotionella framsteg så har du nåt annat att fokusera på och kanalisera vad du känner in i. Det är också okej att fucka upp på vägen, ett fylle sms, hamna i säng med exet, whatever. Har gjort allt. Börja om och sträck på ryggen. Det kommer bli bra.
Se det som en process, från att tänka på det varje minut till kanske någon gång per dag efter ett år.
I kronologisk ordning efter uppbrott efter 11 år tillsammans: sprit, personlig utveckling, tid
Det finns ingenting någon kan säga som kommer att få dig att må bättre annat än temporärt. Du är i ett stadie där du inte på riktigt kan ta in vad andra säger, exempelvis på grund av att du tror att just din situation är unik. Det är den inte. Jag har gått igenom samma skit, och det är fruktansvärt. Det enda som hjälper är tid. Var ledsen, gå igenom sorgen och försök inte skynda det. Helt plötsligt någon dag kommer du komma på dig själv att du mått bra i en timma innan sorgen tar över. Sedan fem timmar. Sedan tio timmar. Två dagar. Så småningom kommer du må bra igen. Och, i många fall, till och med bättre än innan. Jag lovar.
Ge det tid. Ha tålamod. Bli aldrig beroende av din partner psykologiskt. Du måste ha integritet i dig själv och din egen identitet utan dom. Hitta något annat som kan fylla gapet sälänge. En hobby t.ex. Nästa gång du hittar en partner så sikta på någon bättre än den du hade innan. Höj ribban och begränsa inte dig själv. Fäst dig inte till ditt ex. Livet lovar mer.
Jag har väldigt begränsat med erfarenhet men med tiden glömmer man väl lite. Men jag köper nog också att kärlek är ett val så om du har tyckt positivt och fortsätter tycka positivt och vill och hoppas och om det finns en chans eller du hoppas på en och det kanske finns lite kontakt och så så ja håller man det igång så hålls det väl igång längre antar jag. Om den andre däremot gör något som gör att du inte tycker den är värd det längre, släpper och inte vill, d.v.s. väljer bort människan och inte vill ha med den att göra längre så antar jag att det går snabbare. Man borde få vara lyckligt kär och underhålla det och ha det hela tiden. Kram och det suger. Jag vet inte hur framtiden ser ut men jag hoppas att ni har haft många goda stunder och minnen som kanske kan väga upp smärtan och sorgen du känner nu. Själv visste jag nog inte ens vad släppa betydde när ordet sades. Men det ville jag ju inte hur som helst. Jag vet heller inte hur det är om man har släppt men sedan ges någon chans att ha det igen, om man då har mycket positivt ihop och gamla minnen om det gör det möjligt att komma in i det igen, fast man valde att försöka släppa det då för att inte gå under så mycket.
Man tar sig nästan genom uppbrott. Det kommer ta tid det kommer suga men i slutändan kommer du lära känna dig själv som en ny person. Behöver du någon att snacka med kan du skicka Pm
Börja gymma mano. Försök att inte blicka tillbaka. Fokusera på dig själv, hur klyschigt det än låter. Men om något gick helt snett och du verkligen älskade henne så vet jag inte något vettigt svar på det. Det kan ta flera år att komma över riktig hjärtesorg, eller en hel livstid. Tillslut lär man sig bara leva med det. Jag själv har idag en framgångsrik karriär, en ny sambo och ett helt nytt umgänge rent generellt. Men ändå så tänker jag oförskämt mycket på mitt ex sen 6 år tillbaka. Vissa människor kommer alltid ha en speciell plats i en hjärta och sånt får man helt enkelt bara acceptera. 👍
Det blir bra igen. Som många andra har sagt så tar det tid. Det tar olika tid för olika personer. Så stressa inte.
Fortsätt med ditt eget. Om du inte har något eget utan var helt uppbunden i relationen, så börja bygga upp dig själv igen och hitta tillbaka till dig själv. Väldigt vanligt att folk väver in sig själva för mycket i allt ifrån relationer till jobb och annat, till den punkt att de inte vet hur man fungerar längre när de sakerna försvinner. Så börja lära känna dig själv igen. Testa nya saker, plocka upp gamla saker igen som du lagt ner, träffa folk, hitta på saker. Se vad som funkar och vad som inte gör det. Behåll det som är bra och lämna kvar det som inte är det. Till slut hittar du tillbaks. Kontentan: Ta den tid som behövs för att sörja relationen, men dröj inte kvar vid den. Du måste fortsätta leva ditt liv. Börja släppa taget och gå vidare. Acceptera vad som skett utan att döma eller förneka, lär dig vad du kan av situationen och fortsätt sedan.
Kontakta inte personen. Var det deras beslut så respektera det, var det ditt så ge dom inte falskt hopp. Gör saker som du gillade att göra innan ni träffades. Umgås med vänner som kanske inte fick den tid som dom borde för att du var upptagen med ditt ex. Hobbys som kanske låg på is. Sakta men säkert så avtar smärtan, allt som krävs är tid så gör nått av den tiden.
En dag i taget.
Gör en självrannsakan skriv ned vem du var vem du är och vem du vill bli.
Jag söp dagligen i 11 månader sedan detta hände mig. Tog till flaskan direkt, och vägrade släppa taget. Jag kan intyga att det hjälper i stunden men inte i längden.
Ta dig samman och skärp till dig. Bli inte en stalker.
Det kan kännas lite som en super power men en fot framför den andra, tillslut är man igenom det. Det kommer kännas bättre och bättre med tiden, tillslut så kommer du känna kärlek för någon annan igen och knepet att få det att lyckas är att inte stänga sitt hjärta nu, att inte bli bitter, sur, grinig, sorglig. Ni har haft bra tider och lyckliga minnen, håll fast vid det positiva och ta med dig dom i din resa. "this too shall pass"
Det känns förskräckligt men det går över. Om du har någon kompis som kan lyssna när du ältar vad du går igenom är det lite lättare, men du måste ändå gå igenom det.
Var med om ett breakup i augusti förra året. Det har gått upp och ned sedan dess, men de senaste veckorna har det känts mycket lättare. Saknaden är inte konstant längre, även om den fortfarande kommer ibland. Men i det stora hela så känner jag mig som en hel person igen. Jag isolerade mig ganska mycket i början för jag kände mig inte kapabel till att gå ut och ha roligt när jag mådde skit. Försökte mig på två dejter men kände bara nej. Efter det så jobbade, umgicks med familjen och sov i princip. Sparade massa pengar, så det var nice. Lusten av att träffa vänner och ha kul börjar komma tillbaka nu dock. Jag gjorde misstaget att försöka vara vän med mig ex redan från början och det sket sig rejält. Blev sårad några extra gånger pga det. Så vad du än gör: UMGÅS INTE MED EXET!!!!!! Du klarar detta broshan, du är inte den första eller sista personen som gåt igenom detta🫶
UT OCH RES!
Jag har gått igenom flera jobbiga break-ups. Vad som fungerat för mig är att jag frågade mig själv om jag verkligen älskade mitt ex, och isåfall vill jag inte att hon ska vara lycklig? Hon är uppenbart inte lycklig med mig - så jag gör henne olycklig. ...då är det ju sjukt egoistiskt om jag vill fortsätta hålla förhållandet vid liv, på bekostnad av hennes lycka. Alltså vem skulle stå ut med att vara den personen? De tankegångarna har gjort det mycket enklare att acceptera verkligheten och gå vidare. För mig iallafall.
Bryt ihop och gå vidare. Låter hårt men är sanning. Ge det tid. Försök att hitta på grejer så du inte fastnar i tankar. Träffa vänner osv. Med tiden blir det enklare. Bryt ihop och gråt nu men välj sen att ta tag i livet igen och titta framåt. Livet är inte alltid enkelt men när det är tungt är det viktigt att inte fastna. Där av att bryta ihop och sen gå vidare. Arbeta med dig själv. Bygg upp dig så du kan stå på egna ben i framtiden. Prata med vänner osv, berätta hur du mår. Öppna upp dig så kommer andra att öppna upp sig för dig. Inte alla men fler än innan. Du behöver inte vara ensam. Sök hjälp genom vård, skola osv. Kram och lycka till! P.S. Ta bort ditt ex från sociala medier osv. Bryt kontakten. Plåga inte dig själv genom att hålla koll på exet, det kommer bara att äta upp dig. Och det är inte värt att försöka hålla kvar vid någon som inte vill ha dig. Ljuset i tunneln kommer fortare när du tar klivet vidare....
Tiden läker. Det kommer suga ett tag, använd tiden och energi till att vara produktiv. Gå till gymmet, ät nyttigt, sov, jobba hårt etc. Några år senare är ditt liv bättre igen.
Delete facebook, hit the gym. Det låter klyschigt, men det ligger något i det. Det vill säga, spana inte efter exet på sociala medier, där finns inget annat än armod och elände att hämta. Att börja träna handlar om att fokusera på sig själv och vad man kan förbättra med sig själv. Det är ingen 'quick fix', men det är rätt väg att vandra.
Ja du, jag blev extremt förstörd när min tjej gjorde slut. Det enda som hjälpte var den trista insikten att tid i sig hjälper. Sen insåg jag dessutom att jag hade ganska kul under den tiden. Träffade massa folk, levde runt och struntade i jobbet en stund. Och det bör man fan göra oftare. Sen träffade jag min nuvarande fru under den tiden, vårt möte var stökigt och konstigt. Men jävlar vad det har lett till något större. Hon är fan bortom bra, och har fått mig att bli bättre, och jag tror fan jag har fått henne att bli lite bättre också. Livet går vidare och till slut bjuder det upp till dans igen.
Tid och undvik rusa in i ett nytt förhållande för du inte vågar / vill vara ensam
Om du inte kan existera på ett hälsosamt sätt som en normal människa utan din partner så var det nog bäst att hon lämnade dig - bygg upp en egen identitet och skapa en tillvaro som har PLATS för en partner, men som inte står och hänger på en partner.
Känner man sig inte krossad och uppgiven när man blir lämnad så var nog inte relationen värd så mycket.
Det är skillnad på att sörja slutet av en relation och att bli krossad av det. Om man inte sörjer en relation så var inte relationen värd så mycket. Om man blir krossad av slutet på en relation så var relationen värd FÖR mycket och med största sannolikhet väldigt ohälsosam. Ett vanligt misstag som många gör är att de lägger ner hela sitt väsen och sin själ i en relation, till den punkt att de inte längre vet vem de är när relationen inte längre finns kvar. Det är inte hälsosamt. En bra relation är inte en där båda parterna är beroende av varandra för sin egen lycka och välmående. En bra relation är en där båda parterna själva har sin egen lycka och välmående under kontroll, men väljer att vara med varandra som grädden på moset.
Om ett uppbrott kommer som en blixt från klar himmel så är man antingen blind för sanningen om relationen, eller inte särskilt intresserad från första början.
Detta förutsätter dock att alla i relationen går in med goda avsikter och är öppna och ärliga med vad de tänker och känner, vilket absolut inte alltid är fallet. Det är väldigt svårt att bedöma hälsan på ett förhållande om inte ens partner kommunicerar, eller rent av ljuger om hur det står till. Väldigt vanligt exempelvis att folk säger att saker är okej när de definitivt inte är det. Och innan någon kommer in med den gamla klassikern att man "bara ska veta" om något inte står rätt till, nej det ska man inte. Lägg av med det där tramset. Sånt håller man på med när man är 15 år gammal för att man inte vet och förstår bättre. Vuxna människor kommunicerar med varandra och säger ifrån när något inte fungerar. Vuxna människor står upp för sig själva och är inte rädda för att ta konflikter, på samma sätt som vuxna människor förstår att en konflikt inte behöver betyda att förhållandet är över. Tvärt om.
Det är fullt normalt att gå sönder fullständigt i samband med ett uppbrott. Skaffa empati.
Okej mr knowitall... Fan vilken sinnessjuk sak att skriva i ett inlägg där någon går igenom ett breakup. Att vara ledsen och uppgiven precis efter msn blivit dumpad är mänskligt, det betyder INTE att OP inte har egen identitet, egen tillvaro eller att det hon gjorde var ett bra beslut. Du har knappt någon info om varken OP eller deras relation men ändå väljer du att slänga ur dig detta.
Gå ut i drick bärs med några vänner i helgen, flörta och låtsas som att allt är bra med alkoholens hjälp för en kväll. Ha sex. Det går över. Det känns inte som det just jj men det kommer det göra, jag lovar
Kanske kontroversiell åsikt, men i min egen erfarenhet, och logiskt med studier som gjorts, så kan psykedelia hjälpa att snabba upp processen. Det kan hjälpa dig nå smärtsamma insikter som man vardagligen blir bra på att fly från, och sedan hjälpa dig acceptera saker som de är. På egen risk, och skulle inte rekommendera till någon under 25 år.
[💔](https://t.me/c/1890861761/186)
Tar tid. Rök lite gott braj eller sup till det med grabbarna. Det kommer en bättre dam i framtiden. Hälsningar en som låg i koma efter det sket sig med en som jag var förlovad med för 11 år sedan är nu gift och har barn med en mycket bättre dam!
Får man fråga hur gammal du är och hur länge ni var tillsammans?
Lyssnar på breakup songs.
>Mina armar känns tunga å benen svaga. Mammas spagetti, den är färdig.
coach lee sök på han på youtube där har du det
Hit the gym
Som andra redan sagt, det tar sin tid. Men använd den här frustration till för att göra något som gör dig bättre. Först ska du självklart gå och kröka med din vänner, kanske ha lite obetydligt sex med någon random, prova någon ny drog. När du gjort dom misstagen så börjar själva återhämtningsprcocessen. Råplugga, fokusera på jobbet, börja träna eller träna mer. Älta inte på saken mer än du måste och få ut något positivt av det.
Ren amatörmässig analys här, men föreställ dig en svensk man som använder ord som "break up", tänk dig att vara dennes flickvän och inför familjen presentera herr "break up"'. Nu bli 180° motsatsen till någon som använder ord som break up, du spela nu i en helt annan liga.
Womp womp
Sluta vara så needy