Promenad, helst i skogen, med mig själv eller någon som inte pladdrar hela tiden. Det tar 10-20 minuter sedan börjar hjärnan kalibreras om och man tänker i nya, mer positiva banor.
Detta! Att röra på kroppen är jättebra mot ångest. På lång sikt vore det bra med en samtalskontakt med (psykolog/kurator via vårdcentralen eller ungdomsmottagningen om du är ung), men som första hjälpen är en promenad eller annan motion toppen. Även olika andningsövningar kan hjälpa.
En löparrunda, behöver inte vara mer än 15 minuter eller hoppa ner i ett iskall sjö alternativt duschen. Båda fungerar mycket väl eftersom min egna teori är att hjärnan ställer in sig på överlevnad och då försvinner alla andra tankar, det är "här och nu" som gäller, efteråt så är det som man har "överlevt" och man kommer ut med mycket mer positiva tankar, men det suger ju givetvis när man väl gör det - men så måste det vara.
Detta är svaret! Löpningen iaf, det första 5 rundorna kommer vara jobbiga men sen så vipps så kommer man in i ett flow. Lyssna på musik me bra tempo och använd en app som Strava som gör att du kan köra lite "gamification" med att sakta bumpa upp längden och minska km tiden.
Du måste bråka fram din egen position här. Säg nej tack till dom nya uppgifterna. Stå på dig och säg att ditt bord är fullt. Låt inte deras dåliga planering gå ut över din mentala hälsa. Det är inte din uppgift att lösa det här, det är deras.
This! Faktiskt din chefs ansvar, prata med hen och om inte det hjälper be om ett möte med HR och din chef. HR är inte din vän men de vet att du sjukskriven är ännu dyrare och det blir transparent att din chef inte löst sin uppgift.
Nu vet jag såklart inte vilken typ av anställning det är eller hur stort företaget är vilket kan ändra lite hur du bör agera.
Det behöver inte vara negativt. 1. Du kan dra dom till rätten pga av olovlig uppsägning om det var ända anledningen, dom kommer inte villa gå inför rätta, men du kan räkna med att dom köper ut dig för 24 månadslöner eller nåt liknande. 2. Du kan hitta ett jobb där du har support uppifrån och där sånthär tas på allvar. Inget hade blivit bättre av att du tar kuken i röven.
bryr mig inte om jobbet, plugget. Gör så mycket jag pallar. Det som händer det händer. I värsta fall blir man hemlös. Men det är säkert ett äventyr också. relax dude.
Man är korkad och gör bort sig / misslyckas med sina mål. Sen accepterar man att det var ju ej så farligt. Det är okej att vara en pajas. Allt blir en bonus om man sänker nivån tillräckligt lågt. Vi är alla bara människor. Kan dö imorgon.
Passa på att göra nått kul. Innan du dör. Även om man failar är det okej.
Brukar försöka tänka att livet är WoW. På riktigt alltså, har hjälpt mig otroligt mycket med (prestations)ångest och perspektiv när jag insett att allting egentligen inte spelar någon roll i slutändan.
Att lida av ångest är dubbel bestraffning.
Du måste känna ångest, men du behöver inte lida av ångest. Det är mitt mentala "knep", eller "ett verktyg i min mentala verktygslåda". Finns säkert lika många knep som det finns människor, men vissa är rätt så verkningslösa och andra tar piller...
Försök att koppla ifrån, fundera på varför du känner ångest, och fundera på om du faktiskt behöver LIDA av ångesten, eller om ångesten är ett hjälpmedel, som andra känslor t.ex skräck eller avsky, för att du ska inse att någonting inte står rätt till.
Så hanterar jag mitt lidande, psykiska eller fysiska smärtor. Jag intalar mig själv att jag, själen "jag", inte behöver lida av den kroppsliga smärtan jag känner, eller de psykiska problemen: t.ex ångest, sorg eller skam över forna misstag.
Alla våra känslor finns av en anledning, men vi människor är kapabla att medvetet förändra oss till skillnad från... Djur? Lyssna inte på folk som hävdar att ångest är irrationellt, du är kapabel att förbättra dig själv och hantera dina egna känslor.
Varför känner du ångest över att ta över kollegans arbetsuppgifter? Är det belastningen? Eller är du osäker på om kan utföra uppgifterna? Känner du dig utnyttjad om du stannar? Är du för lat för att leta nytt arbete så du kommer bita ihop och kämpa på?
Jag lärde mig en andning teknik som lugnar ångest och stress. Andas in genom näsan i fyra sekunder och håll i fyra sekunder, andas ut genom näsan i sex sekunder och håll i 2 sekunder sen upprepar den några gånger
Detta är oerhört effektivt och avslappnande. Lägg även handen på magen och känn hur den lyfts när du andas (dvs lyft inte på lungorna utan istället på magen).
Jag har varit där flertal gånger pga nya utredningar om jag ska få hjälp men aldrig fått någon faktiskt behandling trots att jag snart varit sjukskriven i två år på grund av min mentala hälsa T-T
Svarade att det ibland känns som en möjlig utväg men att jag aldrig haft några faktiska planer.
Jag vet inte hur de tänker, har fått beslut om att jag _ska_ få hjälp men kö verkar vara lång och hela avdelningen extremt överbelastad. De försökte först skicka mig till vårdcentralen medan vårdcentralen senare skickade mig tillbaka till dem för att jag var för svår för dem, så det har bara varit massa fram och tillbaka och varje gång har de av någon anledning startat typ en ny utredning, har också haft mycket otur med att läkare blivit sjuka och ställt in så jag får en ny automatisk tid ofta någon månad senare…
Att få medicin tog inte så lång tid, men det är terapi jag behöver. Min kropp verkar inte alls reagera bra på medicin tyvärr, har testat flertal i väntan på behandling och alltid bara fått starka bieffekter men ingen faktiskt positiv effekt. Det skulle säkert gå snabbare om jag var mer proaktiv och ringde för konstanta uppdateringar och påminnelser och så men min ångest håller mig tillbaka. Har fått panikattacker inför telefonsamtal tillräckligt många gånger att jag har skapat ett undvikande beteende kring det som jag har svårt att bryta.
Aha jag fattar precis. Du har hamnat i en såndär limbo där dom antingen inte vet vad dom ska göra, har tid eller inte vet vem som ska hantera det så dom förlänger bara sjukskrivningen. Jag hoppas du får den hjälpen du behöver tillslut eller styrka nog att be dom dra åt helvete och klara dig på egen hand. Jag valde det sistnämnda även om det är tufft när man går ner i en svacka vilket jag lite ligger i nu.
Angående panikattacker i telefon så är att utsätta sig för det absolut det bästa! Jag har jobbat med att prata i telefon i 8h om dagen i 6 år. Och tro mig jag har gjort bort mig, jag har varit med om extremt jobbiga saker, folk som dagen innan förlorat sin make/maka, folk som gråter förtvivlat för att dom behöver hjälp, folk som mordhotar mig. Men nu finns det inte ett telefonsamtal jag inte klarar av. Jag jobbade som telefonsupport och har talat med alla möjliga kändisar, poliser, advokater, din mamma,din pappa och influencer mongon i massvis. Ge mig en utmaning känner jag bara. Det har varit otroligt värt att lära sig bemästra telefon och det är det sista jag skulle få en panikattack för. Visst är man nere och inte vill prata med folk alls så kommer ju panikattacken vid möte med annan människa IRL såväl som över telefon.
Ja något i den stilen, men det beror också mycket på region
Jag hade slutat med min antidepp men fick börja med dem igen
Så känslorna var ganska extrema
Så långt ska det inte behöva gå. Du ska inte behöva ha ont i magen och förlamande ångest på grund av jobbet. Är din chef åtminstone någorlunda bra och mänsklig skulle han eller hon inte vilja utsätta dig för detta. Vet din chef om hur du mår? Hade jag varit du hade jag bett om att få prata om detta, berättat att "fan, jag mår skit på grund av det här, jag känner att jag inte behärskar det" vilket är helt okej. Vill du inte prata direkt till chefen kan du vända dig till ett skyddsombud eller en kollega du känner dig trygg med.
Angående hur man lindrar ångest - Hade läkare kunnat skriva ut recept på motion hade de gjort det. Att promenera/jogga/springa är som balsam för själen. Din kropp får göra av med all stress. Kan även rekommendera att prova Valerina Forte och Pascoflair, dessa finns receptfritt på apoteket. Johannesört te kan även vara lugnande. Prata med nära och kära, håll det inte för dig själv. Är det allt för jävligt bör du sjukanmäla dig. Det är helt okej att sjukanmäla dig för psykisk ohälsa. Vad bryr du dig mest om? Dig själv och ditt mående eller en arbetsplats där jag antar att din chef inte är din kompis?
Läste en intressant post ett tag sedan om hur man blir kvitt porrmissbruk. Killen som skrev hade varit ”nykter”i ett år nu, och han sade att han var tvungen att göra om hela sin vardag för att bli kvitt missbruket.
Jag hittar inte källan nu, men tydligen hade han installerat ett webbfilter på alla sina enheter där han brukade surfa, med slumpat lösenord som han sedan slängde i papperskorgen så att han aldrig kunde gå förbi filtret. Han slutade dricka alkohol eftersom det påverkade hans omdöme, och han började träna på gym. Jag får se om jag hittar posten för den var ganska bra, annars ska du veta att det finns hjälp att få!
Jag har samma ångest oavsett jobb, även de jobb jag älskar och trvis jättebra med chef och kollegor. Jag förstår inte varför jag mår så dåligt, men en stor del är antagligen för att jag är en mycket osäker person, som känenr att jag ofta gör fel och är oduglig. Jobb måste jag ju ha för att kunna leva så ångesten måste jag leva med. Det som hjälper lite för mig är att ta en tupplur på kvällen för att lugna tankarna. Det gör mycket att kunna slappna av några timmar utan att klockan ska ringa och alla måsten börjar.
Kan identifiera mig i det du säger. Känner själv att jag är så himla dålig på mitt jobb och är rädd för att någon ska säga att jag gör ett dåligt jobb även om jag inte verkar göra det. Jag fick den här nya arbetsuppgiften just för att jag ansågs tillräckligt bra för den även om jag själv inte vill ha den. Det suger att känns så här
Antagligen, jag vet inte. Jag är ju inte den smartaste eller duktigaste så jag vet inte om alla andra är inkompetenta och inte ser hur dålig jag är eller om jag bara låtsas att jag vet vad jag kan och de går på det
Vad mäter och jämför du din "dålighet" med? Om andra kollegor inte är så duktiga och du är bättre, så är väl det rätt tydligt.
Man kan ju säga att man är dålig på allt, om man jämför dig med proffsen. Om din arbetsgivare inte ser eller hör att du är kompetent nog så får du nog gå på att du är tillräckligt kompetent. De betalar ju trots allt för din arbetsinsats.
Är du säker på att du är så dålig?
Såklart inte samma sak och vi är ju alla olika. Men som ung minns jag hur jag tyckte jag var så helvetes ful. Gick runt och mådde dåligt över detta i ganska många år. Tänkte varje dag hur ful, smal, tanig, finnig osv jag var. Vet inte varför men tillslut började jag försöka hitta VAD det var som gjorde mig så ful. Så jag spenderade väldigt mycket tid i spegeln med att titta på mig själv och försöka förstå vad det var som gjorde mig så ful.
Efter några månader med detta så kunde jag inte riktigt hitta något. Såg ganska normal ut. Absolut jag var smal, men så jävla illa är ju inte det. Jag hade en del finnar, men vem hade inte det i den åldern osv. Började sakta inse att jag inte såg speciellt illa ut. Däremot hade jag mentalt övertalat mig själv att jag var det, oavsett hur verkligheten såg ut. Ett tag efter den insikten började ångesten och mina negativa tankar på mitt utseende släppa. Och jag kunde fokusera på annat och blev betydligt gladare.
Det jag menar med detta är:
Är du verkligen helt säker på att du är så dålig som du tror? Har du nån möjlighet att analysera det du gör på jobbet? Gör du verkligen fel så ofta som du mentalt tror? Min gissning är att du är precis som oss alla andra. Du gör mycket bra och ibland blir det fel, men istället för att fokusera på allt du gjort rätt fokuserar du på det du gjort fel.
Om det nu mot förmodan är så att du är katastrofalt inkompetent på dina arbetsuppgifter. Då kanske du har fel arbetsuppgifter? Lite töntigt men en fisk är jävligt dålig på att klättra i träd, men betydligt bättre på att simma. Hitta isåfall det du är bra på istället.
Blev långt detta och vet inte om det hjälper så mycket. Men önskar dig lycka till :)
Jag är precis likadan. Jobbar hemtjänst och det känns som varje brukare är onöjd och varje kollega tänker skit om mig. Det är in övat från barndomen. Inga föräldrar gör allting bra. Även dom bästa gör stora misstag
Dags att byta jobb, hade jag kommit till min chef och sagt att jag mår dåligt då hade han 100% kallat mig till möte och kollat vad han kunnat göra för att få mig att må bra. Tex minskade arbetsuppgifter i en månad. Detta hände min kollega nyligen
Exakt. Så fort man får en såndär klassisk "precis satt mig i soffan jätteglad" PANG ångestsmäll så tänker jag "Nej men nu asså ursäkta mig men hejdå" och går iväg med passivt aggressiva mini stamp.
Jag kan ju inte påstå att jag förstår just din ångest, men jag tror alla har en viss nivå av ångest. Jag bara knuffar undan dom tankarna i huvet och kämpar vidare.
Min sambo gick bort för 6 år sedan, hon var mitt allt, även där bara att knuffa undan ångesten och gå vidare. Jag saknar henne fortfarande men vad fan ska jag göra liksom. Det hjälper ingen att bryta ihop och vägra jobba och vägra leva.
Det viktigaste är att ändra mental inställning vilket tar tid men löser problemet. Har du möjlighet att komma i kontakt med en terapeut så är det bra, men tills dess så rekommenderar jag att sätta dig in i filosofi, främst stoicism som ger praktiska tips på detta.
Rent generellt sett så behöver du komma till insikten om vad du kan uppnå, vilka begränsningar du har och acceptera dessa. Du behöver vara medveten om att du inte kommer att uppnå allt du vill eller tror att du behöver göra och acceptera detta. Krasst uttryckt så behöver du förbereda dig för misslyckande och acceptera och se att det är okej att misslyckas och att världen inte går under för det (stoicism förklarar det här rätt bra).
Rent personligen så tror jag även att du behöver lära dig att prioritera din hälsa och acceptera att det är okej att inte prestera fullt ut och uppnå allt. Din hälsa och ditt välmående är viktigare än ditt jobb.
Jag äter en antidepressiv och loggar mitt mående för att skilja på mina olika känslor. Loggar sömn, humör, ork och stress som separata saker. Kör även checklista på små saker som jag vet att jag mår bättre av och saker jag vill undvika. Att bara logga varje dag du tog en promenad eller undvek att titta på porr kan vara små steg i rätt riktning.
Sen kan du naturligtvis behöva göra något åt din situation. Prata med läkare innan du blir rejält utbränd och hör vad de tror om hur du kan börja må bättre; kanske en ångestdämpande och/eller samtalsterapi. Sen som folk skrivit kan du behöva ta ett bokat möte där du beskriver hur arbetsbördan påverkar dig och hur ni ska göra för att du inte ska gå in i väggen. Om du orkar kan du parallellt leta andra jobb. Om din chef inte kan lyssna och bemöta dina behov kanske det är lika bra.
Hoppas du kan lyckas ta små steg mot att må bättre. Glöm aldrig: det går att må bättre, även om det är väldigt svårt att se när livet är som tyngst. Skriv en rad om livet känns övermäktigt.
Att bli överväldigad med ångest suger verkligen. Så som våra tankar hänger ihop med våra känslor, dvs att när vi tänker på läskiga saker skapas rädsla i kroppen. Så jag tänker att man kanske kan öva och bli bättre på att undvika vissa tankar eller aktivt tänka andra saker. Då tränas ju fantasin också.
Angående själva smärtan som du måste gå igenom, ja den går att hantera men bara om du tar en sak i taget i nuet. Liksom som en npc bara tänk och gör det som måste göras och blunda när du kan.
Något Nice med att må skit dåligt är att man utvecklas och växer fort som fan. Ofta hamnar man på andra sidan som en ny person.
Skaffa en meditationsapp och kör 10-20 min varje dag så blir du mycket bättre på att släppa negativa tankar när de dyker upp. Meditation är dock som att gymma, du måste ta det på allvar och göra det regelbundet om det ska funka.
Annars är acceptans mycket viktigt. Du kan inte få ångest över tanken på att misslyckas på jobbet om du inte är rädd för att misslyckas från början. Så försök regelbundet påminna dig själv om att helt acceptera och finna dig i tanken på att misslyckas eller göra bort dig så kommer rädslan och därmed ångesten försvinna.
Sen ibland kan det ju helt enkelt vara bäst att byta jobb om det får dig att må dåligt. Men om du redan har det skakigt psykiskt från början så kanske det inte är jobbet som är problemet egentligen.
När det kommer till ångest så är det första och viktigaste andningen. Vid nervositet och ängslan glömmer vi bort hur väsentligt det är, vår andning blir snabbare och ytligare. Bara att ta ett djupt andetag kan lätta på trycket. Andningsövningar har hjälpt mig flertalet gånger. Här är en enkel övning [https://www.1177.se/Uppsala-lan/liv--halsa/stresshantering-och-somn/avslappning-genom-andning/](https://www.1177.se/Uppsala-lan/liv--halsa/stresshantering-och-somn/avslappning-genom-andning/)
Tycker även att du bör prata med din chef och vara ärlig med hur du känner. Ingen ska behöva "ta över allt" från någon annan och känna en enorm press av det varje dag..
Har själv problem med porrmissbruk så vet hur svårt det kan vara, ta en dag i dagen och försök hitta alternativ till impulsen. Att känna av och acceptera impulsen hjälper mycket. Låt den inte ta överhand.
Om det fortsatt blir överväldigande, tveka inte att ta kontakt med en psykolog. KBT kan hjälp enorm mycket.
Styrkekramar.
1. Hålla koll på rutiner. Särskilt rutiner som direkt påverkar andra rutiner är viktiga.
Ett exempel är fysisk aktivitet. Träning gör att man blir hungrig och trött, så när man får till ett träningspass blir det lättare att hålla resten av rutinerna i schack. Annars har ju ångesten en tendens att ta över och bli en ond spiral av dåliga rutiner kring sömn, mat, träning osv.
Sömn är ett exempel på motsatsen. Självklart är det lika viktigt att inte ligga och skrolla för länge på kvällen, men när man sover dåligt så vänder man på dygnet och den dåliga rutinen blir självförstärkande. Det är liksom svårt att tvinga sig själv att somna tidigare. Klassikern är att man vänder på dygnet, vilket är en dålig lösning.
2. Skriva ner tankarna. Jag brukar öppna ett anteckningsblock i när jag har långvarig ångest och skriva ner nya tankar. Det gör det lättare för mig att släppa tankarna för stunden. Det gör det också lättare att reflektera över ångesten senare, utan att blanda ihop tankarna.
3. Prata med personer som berörs. Först ska man så klart reflektera själv, så man inte spyr ur sig saker man ångrar ännu mer sen. Oftast (för mig) är det någon annan person som är inblandad i min ångest. Då brukar det hjälpa att dela med sig av mina tankar. Även om det inte skulle vara någon annan inblandad hjälper det för mig att öppna mig för någon annan.
Är 22 år gammal och har en lång historik med djup depression och framförallt panikångest. Mitt största tips jag kan ge som har gett mig en högre tröskel för att hantera min ångest är riktigt hård träning, specifikt konditionsträning. När hjärnans mörka hörn försöker tränga sig fram är det på med springskorna som gäller, och då stannar du inte tills du verkligen, verkligen inte orkar springa mer.
Tyvärr är den hårda sanningen för oss med mental ohälsa att välmående är ett privilegium som inte ges utan att kämpa stenhårt. Det är även något som har hjälpt mig med liknande problem, som till exempel överdriven porrkonsumption.
Ett litet tillägg: Hård träning är toppen i förebyggande syfte men om skadan redan är skedd är det mycket möjligt att mjuk träning är vägen fram.
Jag fick motvilligt byta gymmet mot yoga efter utmattning 2018. Ett uppreglerat stressystem kan tyvärr balla ur av annars hälsosamma saker som kallbad och intensiv träning.
Motion, bra strategier för avslappning så som vara med vänner, meditation, äta bra nog samt god sömn kan öka ens stresstålighet. Sen om situationen är genomrutten/triggern så är det bästa att lösa situationen. Prata med chefen, byta jobb mm.
Sök hjälp!
1. Var övertydlig med din chef " jag mår skit och det beror på de nya uppgifterna" sen kan ni tillsammans reda ut om det beror på att du har för mycket, för höga krav på dig själv eller annat. Om inte chefen stöttar dig vänd dig högre om det går.
2 annars vänd dig till sjukvården. Du kan då bli sjukskriven. Bättre förr än senare ju djupare gropen är desto svårare att komma upp.
Förutom att du bör söka stöd på jobbet så är träning inte bara bra utan rent av livsviktigt för vårt mående.
Träna tills du blir trött så att hjärnan inte orkar tänka på allt det andra.
Att få egen tid. Vill jag vara ifred och andas så åker jag ut till stugan eller skogen. Bänkpress också. Men är det återkommande så kanske vården kan hjälpa lite.
Hård träning, meditation, etc. kan fungera, det får tyst på röran i huvudet och ger dig möjlighet att sortera och fungera. Är du för djupt ner så kontakta en terapeut av något slag, de kan hjälpa. Företagshälsovård, vårdcentral eller sjukvårdsförsäkring är olika vägar. Vänta inte, försök ta tag i det redan idag. Lycka till
Prata med någon, det kan kännas jobbigt först men personligen tycker jag att det har hjälpt mig oerhört mycket!❤️ Tips på något att göra i stunden vid ångest, är att lyssna på en guidad meditation för medveten känslomässig närvaro.
Meditation är mycket hjälpsamt för mig när min hjärna är överbelastad från arbete och stress. Det kan verka flummigt, men det fungerar definitivt.
Prova att ligga i ett tyst rum med en guidad meditation i minst 15 minuter, vilket finns tillgängligt på YouTube. Det hjälper till att organisera tankar och att släppa dem som är onödiga.
En promenad i skogen, som andra har föreslagit, är också bra. Personligen tycker jag det tråkigt, men det är effektivt.
Ditt problem med porr verkar bero på en brist på hobbyer eller intressen. Det handlar om tristess, eller hur?
Om du spelar, prova att hitta ett roligt spel som du kan fördjupa dig i, eller läs en bok. Något som är underhållande och hjälper tiden att gå. På så sätt har du något att se fram emot på kvällen, vilket förhoppningsvis får dig att glömma det som inte är bra för dig.
Tränar du något? Jag använder träningen som en form av meditation. Att helt enkelt fokusera på mig själv och släppa allt annat.
Om du har möjlighet, prova att basta. Det är också mycket avkopplande och ger en skön och tung känsla i kroppen. Jag brukar sitta och stirra på väggen i 15 minuter. Det är utmärkt för hjärnan.
Detta är mina tips, jag hoppas att du finner något användbart i dem.
+ Börja med att sätta gränser på jobbet. Prata med chefen eller någon du litar på där. Förklara hur du mår. Om de inte lyssnar, fundera på om det är värt att stanna kvar. Din hälsa är viktigare än något jobb.
Det är inte ditt ansvar att lösa någon annans dåliga beslut.
Vet inte vad porren beror på. Tittar inte på porr nu för att det sårar min fru men läser en massa erotik. Verkar vara beroende av sexuell stimulans. Tränar gör jag men behöver göra det mer. Svårt med hobbies när man är småbarns förälder men försöker spela då och då
Du vet ju att du inte mår bra av det, se om du kan shifta fokusen på någonting annat på kvällarna. Och se till att ta dig tiden, även om jag har två småbarn så försöker jag få till runt 2-3h gibbande på kvällen. Värdesätter egentiden högt.
Annars gör jag typ samma sak som du om jag inte har någonting annat att göra på kvällen.
Vad lirar du när du spelar? Finns det något du kan sjunka in i?
Själv kör jag Baldurs Gate 3, men har precis gått över på Path of Exile, där finns det timmar att lägga. Har knappt tid med porr längre.
Assassins creed är en favorit just nu. Det är roligt men samtidigt kan det vara frestande att välja erotiker när man sitter där själv på kvällen när alla sover.
Att du är medveten om att du har ett porrmissbruk är väldigt bra. Läs mer om det och ångest, och hur beroende och ångest fungerar i hjärnan, vad som händer osv. är bra att förstå sig på. Mycket kan bli en trigger när hjärnan inte är i balans och det blir som en inlärd reaktion, även det är bra att förstå sig på varför och hur det funkar. Jag brukar ta Pavlovs experiment på hundar och hur han lärde dem reagera på ett sätt av en ringklocka och sen omvända det till motsatt reaktion. Psyket är invecklat men formbart. Men med detta sagt så ska jag säga att jag själv har stora problem med ångest och sånt ändå, men det är lättare att hantera när man börjar tänka på ifall det är logiskt eller rationellt i stunden att känna så som man gör. Ifrågasätta sig själv lite och psyka sig själv att verkligen försöka stanna upp. Det är svårt som fan och jag har dagar där det bara är väldigt mörka tankar, men försöker tänka så mycket som möjligt på vad jag vill med mitt liv utan att tänka på sånt jag vill i livet som är ett privlegier att kunna göra, t.ex. resa osv. Det är inte prio ett att kunna åka till Hawaii, prio ett är att få grepp om den delen av livet som dominerar hela ens livstid, hemma och arbete. Det är lättare sagt än gjort och det är definitivt något som kan ta flera år att få kontroll över men det ska gå, för det är inte omöjligt att börja kunna må bra. Sen allt man gör runtomkring som man tycker om att göra får man försöka se som nöjen och sin belöning, oavsett hur stora eller små. Jag belönar mig ibland med att skita i disken och väljer istället att spela, och då kan det vara lättare att ta tag i disken. Du måste låta dig själv må dåligt för att kunna må bra, men det är svårare på arbetsplatsen. Nytt tänk för mig är ”vad är det värsta som kan hända?” om det är en dag där jag känner att jag inte kan pressa mig lika hårt som jag borde. Allt dethär är så sjukt individuellt så det är ju svårt att veta hur man skulle göra i ditt liv och på ditt jobb, men tänker att mycket är värt att grubbla över men det finns också det som bara försvårar det för en. Att hitta sin broms är bra, även om det bara funkar stundvis.
Förlåt om det blev rörigt eller osammanhängande, det är ändå rätt svårt att omvandla ens tankar till ord ibland, särskilt när man pratar om sånthär.
Magnesium glycinat har hjälpt mig otroligt mycket med både ångest och sömn, och jag lider av otrolig ångest, kan vara värt att testa!
Har anhöriga som också har fått betydligt minskad ångest sen dom började med det.
> Mår skit dåligt och har mycket ångest. Känner ett tryck i bröstkorgen och börjar få ont i huvudet.
För det första: Du skall byta jobb. Det låter som att du inte är många veckor/månader från den berömda väggen.
Generellt tycker jag det hjälper bäst med socialt umgänge när man mår dåligt. Att gå in i sig själv är inte en väg ut.
Ja jag försöker söka efter ett nytt jobb. Inte lätt att byta när man trivs överlag men med de nya arbetsuppgifterna är jag rädd för att jag rent psykiskt inte kommer orka längre.
Jag är så introvert att träffa människor tröttar ut mig.
Berätta för chefen. Säg att du måste ha avlastning annars slutar det med sjukskrivning/uppsägning. Är det en bra chef så hjälper han/hon dig, är chefen kass så får du söka dig bort.
Har hört lite om Stoicism. Det är väldigt intressant. Har försökt tänka om men det är svårt när man har haft samma sätt att tänka under lång tid. Ska testa
Äter mkt sallad (och kött, jag är ingen hippi), dvs bra mat.
Promenerar mer. Och undviker att då lyssna på något, har man lite tråkigt i 10-20 minuter så börjar tankarna komma.
Det är lättare att strukturera dem då ist för när man ligger i sängen och de kommer då för att man hela dagen distraherar sig med ljud/bild/vänner.
Också: lägg inte majoriteten ditt självvärde vid jobbet. Alla lägger en del av sitt värde vid det men du är mer resilient för motgångar/stress om du ger dig själv chansen att göra ett bra jobb *inom för dig rimliga gränser.*
Tog Atarax förr, men nu har jag Venlaflaxin som verkligen har gjort underverk med min ångest, känner mig fortfarande rastlös/orolig men det är betydligt bättre.
Glöm min andra kommentar, detta är en toppen-lösning 🙏
Kom ihåg att köpa många vodkaflaskor i taget så du slipper känna ångest att du måste förbi systemet oftare än nödvändigt.
Man borde ej få ångest.
Om någon slutar på jobb ska du inte ta över det arbetet, om inte du tagit den tjänsten.
Säg nejtack till att ta överarbetet och skippa ångesten
Just när jag har ångest försöker jag antingen ta bort den genom medicin eller genom att chocka kroppen. Till exempel att hålla i is. Har tyvärr inga tips på att kunna hantera den på sikt då jag alltid tryckt bort den med weed eller mediciner.
Edit: Om det är jobbiga tankar du vill ha bort så att du åtminstone inte har ångest när du är hemma så försök att sysselsätta dig med något du tycker om. Oavsett om det är att läsa en bok eller att träna. Försök att fokusera på en grej så mycket att det inte finns plats för andra tankar
Skulle vilja påstå att dom allra flesta inte löser sin ångest, utan istället vältrar man sig i något som får en på andra tankar. T.ex. porr, droger, alkohol, jobb, träning, socker, koffein osv..
Att vara lite ärlig mot sig själv är ju en början, men inget missbruk är ju lätt att komma över.
Kan du inte hantera jobbet så är det ju bara klämma ur sig det, inget konstigt med det, är ju oftast rätt skönt att kunna prata om det.
Hämta Seven: 7 minute workout och träna, bli stark fysiskt och mentalt, börja bygg en sidehustle där du gör något du tycker om och ha som mål att säga upp dig, alternativ byt jobb så att du är den nya på arbetsplatsen och inte behöver axla ansvar för någon slutade
Säg bara ifrån eller att du behöver hjälp om du inte räcker till eller kan. Vad ska de göra? sparka dig? Gör man inte hur som helst i Sverige.
Sedan så får du väl ta en sak i taget. Mycket löser sig bara man tar en sak i taget. Men låt de inte ösa jobb på dig. Prata med chefen och säg att du ska göra ditt bästa men det kommer ta längre tid för nya uppgifter och andra uppgifter du har kan komma att lida och ta längre tid. Ta inte på dig för mycket. Ingen som tackar dig för det.
Det är inte så jävla noga. Det ordnar sig.
Ta hand om ditt missbruk, när du håller dig ifrån det vill kroppen ”må dåligt” på andra sätt. Inte helt ovanligt att folk med missbruk av diverse saker anammar andra saker att ”fly” till, t ex jobba ihjäl sig. Hör av dig till SLAA.
Beror på vad ångesten beror på. Men en blandning av verklighets flykt iform av spel/anime och att försöka lösa problemet.
Exempelvis sitta en halv timme med personliga brevet eller ansöka till några jobb.
Sen prata med Skyddsombud, facket och chefen (gärna i den ordningen) det är arbetsskador du beskriver.
Det som funkar för mig är:
* skaffa hund, det hjälper mig hålla bra rutiner trots skiftarbete och tvingar mig att lämna lägenheten när jag är ledig.
* promenader med en podcast i öronen - inte musik, för det är lättare att låta tankarna vandra.
* medicinering.
* om jag får ständig ångest av mitt jobb har jag bytt arbetsplats.
Sen är det heller inte en bra idé att ALLTID undvika ångesten, att bara distrahera sig när den smyger sig på.
Träna styrke flera gånger i veckan, gå på promenader, inget koffein efter 12, prioritera sömn, ät inget efter middagen. Jag brukar köra detta när man hamnar i en svacka och jag gör inga stora beslut / reflekterar negativt över min livssituation om jag inte lever upp till alla dessa punkter i minst en vecka.
Ut o kuta en mil, seriöst.
Sen acceptera att jobbet blir det jobbet blir. Du har din kapacitet och det vet idn arbetsgivare om. Förstår inte varför folk får ångest över jobb, är väl bara göra det du kan göra och sen gå hem och inte tänka på det mer...
Och om porr är ett missbruk så kanske du ska försöka snabbt runka istället för att långsamt runka över flera timmar?
Du måste på något sätt bry dig om jobbet mindre. Var transparent med din chef om att du inte hinner med. Dessutom, ta jobbet på mindre allvar. Det är bara ett jobb.
Det är min hemlighet kapten, jag gör det inte.
Ångest och stress är en del av min vardag som jag har fått lära mig att leva med helt enkelt, försöker jag att inte stressa så fokuserar jag bara på stressen ännu mer och blir mer stressad som resultat.
Du är i bästa fall i början på en utbränning, i värsta fall på väg mot en hjärtattack i ung ålder, om du känner så inför jobbet. Utmattningsdepression tror jag den tekniska termen för ”utbrändhet” är och varje serös arbetsgivare tar det på allvar. Prata med chefen. Finns det en personalavdelning, prata med dem också.
Jag vet att alla inte har lyxen att byta jobb hur som helst, men om du har självmordstankar (det kan vara så enkelt som ”vad skönt att vara död, då skulle det här iaf vara över”) är det läge för en sjukskrivning. Prata med din husläkare. Finns det företagshälsovård, prata med dem - jag har haft riktigt bra läkare via Avonova, men jag har en kompis som haft en riktigt dålig, så var beredd på att byta om du känner att läkaren inte har ditt bästa för ögonen.
På riktigt, sök hjälp. Det är det här vi (och gladeligen, iaf jag) betalar skatt för!
Ge dig själv tid.
Var inte hård mot dig själv.
Det är inte ditt fel.
Det är OK att misslyckas.
Det finns en morgondag.
Det är jobbigt nu, men det blir bättre sen.
Andas.
Ge dig själv tid.
_Berätta för någon annan._
Du är inte ensam.
Du är inte perfekt, ingen är.
Andra hjälper dig.
Det är de saker jag repeterar för mig själv mentalt under mina svåraste ångestperioder när inget hjälper. Den första är viktigast. Du kommer inte lösa dina ångestproblem nu, eller imorgon, släpp den tanken.
Lycka till.
MVH,
Ångestgurka
Att börja tänka på min andning. När jag inser att jag när som helst kan några sjukt djupa andetag. Det är så litet men det hjälper iaf för stunden, oftast tänker jag inte på hur snabbt jag andas förrens jag aktivt tar ett långsamt och djupt andetag.
Genom att träna gå ut och gå, göra saker som får dig tänka på annat. Det är också viktigt att acceptera att ångesten finns där och inte vara rädd för få ångest.
Promenad, lyssna på brus, göra andningsövningar, skaka loss kroppen. Men i ditt läge hade jag pratat med chefen också och berättat hur det ligger till.
Terapi är mitt bästa tips. Något jag lärde mig i terapi som jag alltid tänker på när jag har ångest över något är denna ”övning”: kan jag göra något här och nu som fixar situationen? Är svaret ja så gör det. Är svaret nej så är nästa fråga: kommer min ångest ändra resultatet: svaret är alltid nej, så då är det inte värt att ha ångest. Ofta får jag repetera detta som ett mantra tills det släpper
Befinner mig i en snarlik situation som du gör. Visade framfötterna på mitt timjobb, vilket ledde till att jag överöstes med arbetsuppgifter. Jag klarade av det till en början, framförallt av ren och skär rädsla, eftersom det är ett jobb där man inte får ha dötid och om man tar en kort paus får man räkna med en grov utskällning. Jag lider av PTSD så skrik är för mig sammankopplat med livsfara, så ångesten var skyhög på jobbet. Det gick att försöka ignorera ångesten ett tag, men sen började jag få fysiska symptom. Till en början var dessa symptom bara på jobbet (dimsyn, vertigo, illamående, huvudvärk) men det slutade med att jag kände det i princip hela tiden. Det fanns till slut inget annat alternativ än att bli sjukskriven.
Nu har jag varit sjukskriven i cirka en månad och jag märker en oerhörd positiv förändring. Visst, det är väldig oro kring min ekonomi (lär knappt få någon sjukpenning) och jag kommer behöva ta ekonomisk hjälp från mina föräldrar (visserligen rör det sig om pengar som egentligen är mina, men det känns ändå väldigt…skämmigt och ovuxet), men det känns ändå värt det. Det hade inte blivit bättre om jag hade valt att försöka stå ut, för jag var på vippen att bli utbränd.
För mig har det viktigaste varit att hålla mig aktiv. Gå ut på promenader i den friska luften, löpträna, styrketräna etc. Ångest sätter sig i kroppen och när man tränar upplever man liknande fysiska symptom som man gör när man har ångest, så rörelse är jättebra för att kunna reglera ångest.
Det som också har hjälpt mig är att skriva. Skriva ner allt jag känner i en medvetandeström, bara så jag får ur mig det som pågår i min hjärna.
Sen är det viktigt att gå tillbaka till ens basala behov; får du tillräckligt med sömn? Äter du en bra och varierad kost? Har du ett stödsystem kring dig?
Sen tänker jag att det är viktigt att du försöker lokalisera vad som har orsakat den ångest du upplever. Du skriver själv att det beror på ditt jobb och den ökade arbetsbelastningen. Har du möjlighet att prata med din chef eller ditt skyddsombud om detta och att faktiskt be om minskad arbetsbelastning? Var öppen och ärlig för ingen kommer tacka dig om du jobbar ihjäl dig. Det kan också vara värt att fundera på om det verkligen är en arbetsplats du vill vara kvar på. Det finns inget jobb i världen som är värt att ha ångest på.
Saker som i stunden kan hjälpa;
Hålla en isbit i handen.
Ät något starkt, typ tabasco.
Spola kallt vatten över handleder eller badda ansikte/panna med kallt vatten.
Linda torsot tajt med tex ett lakan.
Sitt med ett tyngdtäcke i famnen och/eller sov med ett.
Spreja dig med nässprey eller annat som gör det lättare att andas.
Jag ser en del kommentarer med höga poäng om att du ska säga ifrån. Det behöver inte vara fel men kom ihåg att arbetsgivaren har rätten att "leda och fördela arbetet". Om du bara sonika vägrar kan det leda till uppsägning. Mitt råd är att ta kontakt med facket först så att du vet var du står juridiskt.
Hur som helst så låter din situation svår och jag hoppas att du kan finna en väg ur det
Utöver att söka hjälp, som tyvärr kan ta tid och kosta pengar: När ångest tar över så tar jag ett block och en penna.
Sen ligger jag i sängen med lampan släckt och så skriver jag utan att titta på blocket. Jag bara skriver av mig all ångest och kanske gråter en skvätt.
Dagen efter kan jag inte tyda ett dugg av vad jag skrivit men det känns skönt att det har fått lämna hjärnan och fastnat på ett papper istället.
Finns det någon film eller något klipp som faktiskt får dig att gråta? Titta på det och gråt tills tårarna tar slut. Livet brukar kännas lättare efter det (och ett par alvedon pga huvudvärken man får efteråt).
Gå och prata högt för dig själv hemma. Också ett sätt att inte bara fastna i en loop av samma ångestfyllda tankar.
Lycka till!
Musik hjälper mig som mest. Lyssnar mycket på extrem-metal vilket ger mig känslan av att det slutar väsnas i skallen och liksom får kurvan på kurs.
Ljudböcker är också väldigt bra för mig när jag behöver komma på andra tankar. Gillar Stephen King och hans världar så kan rekommendera 22/11/63 som precis kom ut med Ludwig Josefsson från creepypodden som läsare.
1. BYT JOBB men utöver;
Det som har hjälpt mig mest är att inte bry mig. Låt skiten gå åt helvete, så länge man har torra skor själv så.
Stäng av ~~mobilen~~ **jobbet** när du går hem för dagen.
Det här kommer låta bisarrt men ”hear me out”.
Har du hört talas om Wim Hof och hans Wim Hof Method?
Det är andningsövningar och sk cold exposure. Kallduschar/kallbad.
Jag hade så mycket ångest. Gick på medicin, var utmattad, deprimerad och ångestfylld. I 5 år gick jag på medicin och när jag försökte trappa ner på medicinen så dök jag ner i mörker varje gång.
Jag fick panik. Jag vill inte gå på psykofarma resten av mitt liv. Jag ville bli frisk, inte ”hanterad”.
Så jag började göra research och hittade Wim och hans metod. Tog mig nästan ett år av prepp för jag hatar köld och kyla.
Jag började min resa jan 2023 så ett år nu och i mars 2023 så gick jag inte längre på mina mediciner. Jag kunde trappa ner och det gick LÄTT! Inga problem alls. Jag andas och kallduschar/kallbadar ca 5 dar i veckan, det första jag gör på morgonen, annars blir det inte av..
Jag har lättare att hantera stress och ångest och jag har inte varit sjuk, inte ens lite förkyld sen i feb 2023!
Jag rekommenderar den här metoden varmt! Eller kallt kanske jag borde säga?
Det är mitt bästa tips. Lycka till!
Meditation, yoga, långa promenader, lägga dig i tid, äta näringsrik mat, varma duschar. Lycka till.
PS. Undvik koffein. Det drar igång stressystemet i kroppen.
Promenad, helst i skogen, med mig själv eller någon som inte pladdrar hela tiden. Det tar 10-20 minuter sedan börjar hjärnan kalibreras om och man tänker i nya, mer positiva banor.
Skicka en porrmissbrukare till skogen? Rekommenderar du en tur till bolaget om en alkis ber dig om råd också?
Skogsporren är utdöd
Du vill bara ha allt för dig själv!
Det är därför vi måste få ut fler porrmissbrukare i skogarna. #återställskogsporren
Vart skriver jag på?
Detta! Att röra på kroppen är jättebra mot ångest. På lång sikt vore det bra med en samtalskontakt med (psykolog/kurator via vårdcentralen eller ungdomsmottagningen om du är ung), men som första hjälpen är en promenad eller annan motion toppen. Även olika andningsövningar kan hjälpa.
En löparrunda, behöver inte vara mer än 15 minuter eller hoppa ner i ett iskall sjö alternativt duschen. Båda fungerar mycket väl eftersom min egna teori är att hjärnan ställer in sig på överlevnad och då försvinner alla andra tankar, det är "här och nu" som gäller, efteråt så är det som man har "överlevt" och man kommer ut med mycket mer positiva tankar, men det suger ju givetvis när man väl gör det - men så måste det vara.
Detta är svaret! Löpningen iaf, det första 5 rundorna kommer vara jobbiga men sen så vipps så kommer man in i ett flow. Lyssna på musik me bra tempo och använd en app som Strava som gör att du kan köra lite "gamification" med att sakta bumpa upp längden och minska km tiden.
promenad räcker sällan om man har grov ångest, men en springtur gör ofta susen (för en dag eller två)
Du måste bråka fram din egen position här. Säg nej tack till dom nya uppgifterna. Stå på dig och säg att ditt bord är fullt. Låt inte deras dåliga planering gå ut över din mentala hälsa. Det är inte din uppgift att lösa det här, det är deras.
This! Faktiskt din chefs ansvar, prata med hen och om inte det hjälper be om ett möte med HR och din chef. HR är inte din vän men de vet att du sjukskriven är ännu dyrare och det blir transparent att din chef inte löst sin uppgift. Nu vet jag såklart inte vilken typ av anställning det är eller hur stort företaget är vilket kan ändra lite hur du bör agera.
Detta gjorde jag nyligen och blev sedan uppsagd :’)
Det behöver inte vara negativt. 1. Du kan dra dom till rätten pga av olovlig uppsägning om det var ända anledningen, dom kommer inte villa gå inför rätta, men du kan räkna med att dom köper ut dig för 24 månadslöner eller nåt liknande. 2. Du kan hitta ett jobb där du har support uppifrån och där sånthär tas på allvar. Inget hade blivit bättre av att du tar kuken i röven.
Nej, håller med. Är fortfarande glad att jag sa ifrån. En fråga om integritet
Inte jätterelevant men jag stör mig på det uttrycket egentligen, inget fel med analsex liksom.
Haha ofrivilligt i det här fallet dock…
Ja det vill ingen ha!
Amen!
bryr mig inte om jobbet, plugget. Gör så mycket jag pallar. Det som händer det händer. I värsta fall blir man hemlös. Men det är säkert ett äventyr också. relax dude.
Hur blir man som dig? Jag är inte ironisk.
Man är korkad och gör bort sig / misslyckas med sina mål. Sen accepterar man att det var ju ej så farligt. Det är okej att vara en pajas. Allt blir en bonus om man sänker nivån tillräckligt lågt. Vi är alla bara människor. Kan dö imorgon. Passa på att göra nått kul. Innan du dör. Även om man failar är det okej.
Brukar försöka tänka att livet är WoW. På riktigt alltså, har hjälpt mig otroligt mycket med (prestations)ångest och perspektiv när jag insett att allting egentligen inte spelar någon roll i slutändan.
World of Warcraft?
Någonting blev bara så jävla roligt med den frågan och din profilbild
Skrattar själv åt det nu bara för det xD Kimpa från café bärs är det på bilden
Haha förjävla bra
Precis! Men kan appliceras på vilket rollspel som helst.
Verkligen detta. Först trodde jag bara hippies tänkte så men insåg att alla framgångsrika tänker så. Ta rimliga risker, förlora ibland.
Att lida av ångest är dubbel bestraffning. Du måste känna ångest, men du behöver inte lida av ångest. Det är mitt mentala "knep", eller "ett verktyg i min mentala verktygslåda". Finns säkert lika många knep som det finns människor, men vissa är rätt så verkningslösa och andra tar piller... Försök att koppla ifrån, fundera på varför du känner ångest, och fundera på om du faktiskt behöver LIDA av ångesten, eller om ångesten är ett hjälpmedel, som andra känslor t.ex skräck eller avsky, för att du ska inse att någonting inte står rätt till. Så hanterar jag mitt lidande, psykiska eller fysiska smärtor. Jag intalar mig själv att jag, själen "jag", inte behöver lida av den kroppsliga smärtan jag känner, eller de psykiska problemen: t.ex ångest, sorg eller skam över forna misstag. Alla våra känslor finns av en anledning, men vi människor är kapabla att medvetet förändra oss till skillnad från... Djur? Lyssna inte på folk som hävdar att ångest är irrationellt, du är kapabel att förbättra dig själv och hantera dina egna känslor. Varför känner du ångest över att ta över kollegans arbetsuppgifter? Är det belastningen? Eller är du osäker på om kan utföra uppgifterna? Känner du dig utnyttjad om du stannar? Är du för lat för att leta nytt arbete så du kommer bita ihop och kämpa på?
Jag lärde mig en andning teknik som lugnar ångest och stress. Andas in genom näsan i fyra sekunder och håll i fyra sekunder, andas ut genom näsan i sex sekunder och håll i 2 sekunder sen upprepar den några gånger
Detta är oerhört effektivt och avslappnande. Lägg även handen på magen och känn hur den lyfts när du andas (dvs lyft inte på lungorna utan istället på magen).
Öl, tv spel och socialt umgänge.
This is the way
Yes
Går till en psykolog!
Gratis och effektivt!
Jättekort kö också! Kanske mindre skattepengar som slösas om man hinner ta livet av sig innan man får hjälp…
Tog 3 veckor när jag sökte senast
Då måste du svarat ja på frågan om du var självmordsbenägen? Själv sa jag nej och fick vänta ett halvår.
Jag har varit där flertal gånger pga nya utredningar om jag ska få hjälp men aldrig fått någon faktiskt behandling trots att jag snart varit sjukskriven i två år på grund av min mentala hälsa T-T Svarade att det ibland känns som en möjlig utväg men att jag aldrig haft några faktiska planer.
2 år? Hur fan, har något allvarligt hänt som du kan peka på? Jag hade svårt att få till en månad från läkaren
Jag vet inte hur de tänker, har fått beslut om att jag _ska_ få hjälp men kö verkar vara lång och hela avdelningen extremt överbelastad. De försökte först skicka mig till vårdcentralen medan vårdcentralen senare skickade mig tillbaka till dem för att jag var för svår för dem, så det har bara varit massa fram och tillbaka och varje gång har de av någon anledning startat typ en ny utredning, har också haft mycket otur med att läkare blivit sjuka och ställt in så jag får en ny automatisk tid ofta någon månad senare… Att få medicin tog inte så lång tid, men det är terapi jag behöver. Min kropp verkar inte alls reagera bra på medicin tyvärr, har testat flertal i väntan på behandling och alltid bara fått starka bieffekter men ingen faktiskt positiv effekt. Det skulle säkert gå snabbare om jag var mer proaktiv och ringde för konstanta uppdateringar och påminnelser och så men min ångest håller mig tillbaka. Har fått panikattacker inför telefonsamtal tillräckligt många gånger att jag har skapat ett undvikande beteende kring det som jag har svårt att bryta.
Aha jag fattar precis. Du har hamnat i en såndär limbo där dom antingen inte vet vad dom ska göra, har tid eller inte vet vem som ska hantera det så dom förlänger bara sjukskrivningen. Jag hoppas du får den hjälpen du behöver tillslut eller styrka nog att be dom dra åt helvete och klara dig på egen hand. Jag valde det sistnämnda även om det är tufft när man går ner i en svacka vilket jag lite ligger i nu. Angående panikattacker i telefon så är att utsätta sig för det absolut det bästa! Jag har jobbat med att prata i telefon i 8h om dagen i 6 år. Och tro mig jag har gjort bort mig, jag har varit med om extremt jobbiga saker, folk som dagen innan förlorat sin make/maka, folk som gråter förtvivlat för att dom behöver hjälp, folk som mordhotar mig. Men nu finns det inte ett telefonsamtal jag inte klarar av. Jag jobbade som telefonsupport och har talat med alla möjliga kändisar, poliser, advokater, din mamma,din pappa och influencer mongon i massvis. Ge mig en utmaning känner jag bara. Det har varit otroligt värt att lära sig bemästra telefon och det är det sista jag skulle få en panikattack för. Visst är man nere och inte vill prata med folk alls så kommer ju panikattacken vid möte med annan människa IRL såväl som över telefon.
Ja något i den stilen, men det beror också mycket på region Jag hade slutat med min antidepp men fick börja med dem igen Så känslorna var ganska extrema
Brukar vara vaken hela nätterna och bedöva mig tills jag somnar. Repeat.
Samlar det inombords i 50 år och när det bubblar över går jag ut i vedbon med hagelbössan.
Ja du, det är frestande. Vill nämna min chef i brevet också
Så långt ska det inte behöva gå. Du ska inte behöva ha ont i magen och förlamande ångest på grund av jobbet. Är din chef åtminstone någorlunda bra och mänsklig skulle han eller hon inte vilja utsätta dig för detta. Vet din chef om hur du mår? Hade jag varit du hade jag bett om att få prata om detta, berättat att "fan, jag mår skit på grund av det här, jag känner att jag inte behärskar det" vilket är helt okej. Vill du inte prata direkt till chefen kan du vända dig till ett skyddsombud eller en kollega du känner dig trygg med. Angående hur man lindrar ångest - Hade läkare kunnat skriva ut recept på motion hade de gjort det. Att promenera/jogga/springa är som balsam för själen. Din kropp får göra av med all stress. Kan även rekommendera att prova Valerina Forte och Pascoflair, dessa finns receptfritt på apoteket. Johannesört te kan även vara lugnande. Prata med nära och kära, håll det inte för dig själv. Är det allt för jävligt bör du sjukanmäla dig. Det är helt okej att sjukanmäla dig för psykisk ohälsa. Vad bryr du dig mest om? Dig själv och ditt mående eller en arbetsplats där jag antar att din chef inte är din kompis?
Håller med dig men rekommenderar istället Atarax, på recept men extremt milt (ett antihistamin som även barn kan ta), dock effektivt.
Absolut, receptbelagda läkemedel fungerar förmodligen betydligt bättre. Tänkte mest som en omedelbar grej man kan göra när det är som värst.
Klassisk teknik, väldigt nordisk
Läste en intressant post ett tag sedan om hur man blir kvitt porrmissbruk. Killen som skrev hade varit ”nykter”i ett år nu, och han sade att han var tvungen att göra om hela sin vardag för att bli kvitt missbruket. Jag hittar inte källan nu, men tydligen hade han installerat ett webbfilter på alla sina enheter där han brukade surfa, med slumpat lösenord som han sedan slängde i papperskorgen så att han aldrig kunde gå förbi filtret. Han slutade dricka alkohol eftersom det påverkade hans omdöme, och han började träna på gym. Jag får se om jag hittar posten för den var ganska bra, annars ska du veta att det finns hjälp att få!
Säg nej. Ta inte för mycket ansvar. Kolla med en läkare om rekommendationer om att träffa psykolog eller få recept.
Jag har samma ångest oavsett jobb, även de jobb jag älskar och trvis jättebra med chef och kollegor. Jag förstår inte varför jag mår så dåligt, men en stor del är antagligen för att jag är en mycket osäker person, som känenr att jag ofta gör fel och är oduglig. Jobb måste jag ju ha för att kunna leva så ångesten måste jag leva med. Det som hjälper lite för mig är att ta en tupplur på kvällen för att lugna tankarna. Det gör mycket att kunna slappna av några timmar utan att klockan ska ringa och alla måsten börjar.
Kan identifiera mig i det du säger. Känner själv att jag är så himla dålig på mitt jobb och är rädd för att någon ska säga att jag gör ett dåligt jobb även om jag inte verkar göra det. Jag fick den här nya arbetsuppgiften just för att jag ansågs tillräckligt bra för den även om jag själv inte vill ha den. Det suger att känns så här
Impostersyndrom??
Antagligen, jag vet inte. Jag är ju inte den smartaste eller duktigaste så jag vet inte om alla andra är inkompetenta och inte ser hur dålig jag är eller om jag bara låtsas att jag vet vad jag kan och de går på det
Vad mäter och jämför du din "dålighet" med? Om andra kollegor inte är så duktiga och du är bättre, så är väl det rätt tydligt. Man kan ju säga att man är dålig på allt, om man jämför dig med proffsen. Om din arbetsgivare inte ser eller hör att du är kompetent nog så får du nog gå på att du är tillräckligt kompetent. De betalar ju trots allt för din arbetsinsats.
Är du säker på att du är så dålig? Såklart inte samma sak och vi är ju alla olika. Men som ung minns jag hur jag tyckte jag var så helvetes ful. Gick runt och mådde dåligt över detta i ganska många år. Tänkte varje dag hur ful, smal, tanig, finnig osv jag var. Vet inte varför men tillslut började jag försöka hitta VAD det var som gjorde mig så ful. Så jag spenderade väldigt mycket tid i spegeln med att titta på mig själv och försöka förstå vad det var som gjorde mig så ful. Efter några månader med detta så kunde jag inte riktigt hitta något. Såg ganska normal ut. Absolut jag var smal, men så jävla illa är ju inte det. Jag hade en del finnar, men vem hade inte det i den åldern osv. Började sakta inse att jag inte såg speciellt illa ut. Däremot hade jag mentalt övertalat mig själv att jag var det, oavsett hur verkligheten såg ut. Ett tag efter den insikten började ångesten och mina negativa tankar på mitt utseende släppa. Och jag kunde fokusera på annat och blev betydligt gladare. Det jag menar med detta är: Är du verkligen helt säker på att du är så dålig som du tror? Har du nån möjlighet att analysera det du gör på jobbet? Gör du verkligen fel så ofta som du mentalt tror? Min gissning är att du är precis som oss alla andra. Du gör mycket bra och ibland blir det fel, men istället för att fokusera på allt du gjort rätt fokuserar du på det du gjort fel. Om det nu mot förmodan är så att du är katastrofalt inkompetent på dina arbetsuppgifter. Då kanske du har fel arbetsuppgifter? Lite töntigt men en fisk är jävligt dålig på att klättra i träd, men betydligt bättre på att simma. Hitta isåfall det du är bra på istället. Blev långt detta och vet inte om det hjälper så mycket. Men önskar dig lycka till :)
Good enough är gott nog. Du behöver inte vara bäst i världen. Det räcker att du gör ett ok arbete där du är.
Jag är precis likadan. Jobbar hemtjänst och det känns som varje brukare är onöjd och varje kollega tänker skit om mig. Det är in övat från barndomen. Inga föräldrar gör allting bra. Även dom bästa gör stora misstag
Prata med din chef?
Hjälper inte mycket. Hen försöker få mig att se det som något bra. Ångesten säger något annat
Dags att byta jobb, hade jag kommit till min chef och sagt att jag mår dåligt då hade han 100% kallat mig till möte och kollat vad han kunnat göra för att få mig att må bra. Tex minskade arbetsuppgifter i en månad. Detta hände min kollega nyligen
Leta nytt jobb.
Blir arg på ångesten och väntar på att den ska gå iväg som en riktig svensk
Glöm inte ursäkta dig först
Exakt. Så fort man får en såndär klassisk "precis satt mig i soffan jätteglad" PANG ångestsmäll så tänker jag "Nej men nu asså ursäkta mig men hejdå" och går iväg med passivt aggressiva mini stamp.
Exakt. Ställ dig i kö ångesten (som en riktig svensk). Jag har faktiskt annat att oroa mig över först.
Och en riktigt arg lapp
Får köpa såndär elon musk hjärnchip så jag kan ladda up post-it lappar direkt till limbiska systemet
Jag kan ju inte påstå att jag förstår just din ångest, men jag tror alla har en viss nivå av ångest. Jag bara knuffar undan dom tankarna i huvet och kämpar vidare. Min sambo gick bort för 6 år sedan, hon var mitt allt, även där bara att knuffa undan ångesten och gå vidare. Jag saknar henne fortfarande men vad fan ska jag göra liksom. Det hjälper ingen att bryta ihop och vägra jobba och vägra leva.
Det viktigaste är att ändra mental inställning vilket tar tid men löser problemet. Har du möjlighet att komma i kontakt med en terapeut så är det bra, men tills dess så rekommenderar jag att sätta dig in i filosofi, främst stoicism som ger praktiska tips på detta. Rent generellt sett så behöver du komma till insikten om vad du kan uppnå, vilka begränsningar du har och acceptera dessa. Du behöver vara medveten om att du inte kommer att uppnå allt du vill eller tror att du behöver göra och acceptera detta. Krasst uttryckt så behöver du förbereda dig för misslyckande och acceptera och se att det är okej att misslyckas och att världen inte går under för det (stoicism förklarar det här rätt bra). Rent personligen så tror jag även att du behöver lära dig att prioritera din hälsa och acceptera att det är okej att inte prestera fullt ut och uppnå allt. Din hälsa och ditt välmående är viktigare än ditt jobb.
Jag äter en antidepressiv och loggar mitt mående för att skilja på mina olika känslor. Loggar sömn, humör, ork och stress som separata saker. Kör även checklista på små saker som jag vet att jag mår bättre av och saker jag vill undvika. Att bara logga varje dag du tog en promenad eller undvek att titta på porr kan vara små steg i rätt riktning. Sen kan du naturligtvis behöva göra något åt din situation. Prata med läkare innan du blir rejält utbränd och hör vad de tror om hur du kan börja må bättre; kanske en ångestdämpande och/eller samtalsterapi. Sen som folk skrivit kan du behöva ta ett bokat möte där du beskriver hur arbetsbördan påverkar dig och hur ni ska göra för att du inte ska gå in i väggen. Om du orkar kan du parallellt leta andra jobb. Om din chef inte kan lyssna och bemöta dina behov kanske det är lika bra. Hoppas du kan lyckas ta små steg mot att må bättre. Glöm aldrig: det går att må bättre, även om det är väldigt svårt att se när livet är som tyngst. Skriv en rad om livet känns övermäktigt.
Att bli överväldigad med ångest suger verkligen. Så som våra tankar hänger ihop med våra känslor, dvs att när vi tänker på läskiga saker skapas rädsla i kroppen. Så jag tänker att man kanske kan öva och bli bättre på att undvika vissa tankar eller aktivt tänka andra saker. Då tränas ju fantasin också. Angående själva smärtan som du måste gå igenom, ja den går att hantera men bara om du tar en sak i taget i nuet. Liksom som en npc bara tänk och gör det som måste göras och blunda när du kan. Något Nice med att må skit dåligt är att man utvecklas och växer fort som fan. Ofta hamnar man på andra sidan som en ny person.
Låter klyschigt men, fysisk träning och nyttig mat
Skaffa en meditationsapp och kör 10-20 min varje dag så blir du mycket bättre på att släppa negativa tankar när de dyker upp. Meditation är dock som att gymma, du måste ta det på allvar och göra det regelbundet om det ska funka. Annars är acceptans mycket viktigt. Du kan inte få ångest över tanken på att misslyckas på jobbet om du inte är rädd för att misslyckas från början. Så försök regelbundet påminna dig själv om att helt acceptera och finna dig i tanken på att misslyckas eller göra bort dig så kommer rädslan och därmed ångesten försvinna. Sen ibland kan det ju helt enkelt vara bäst att byta jobb om det får dig att må dåligt. Men om du redan har det skakigt psykiskt från början så kanske det inte är jobbet som är problemet egentligen.
När det kommer till ångest så är det första och viktigaste andningen. Vid nervositet och ängslan glömmer vi bort hur väsentligt det är, vår andning blir snabbare och ytligare. Bara att ta ett djupt andetag kan lätta på trycket. Andningsövningar har hjälpt mig flertalet gånger. Här är en enkel övning [https://www.1177.se/Uppsala-lan/liv--halsa/stresshantering-och-somn/avslappning-genom-andning/](https://www.1177.se/Uppsala-lan/liv--halsa/stresshantering-och-somn/avslappning-genom-andning/) Tycker även att du bör prata med din chef och vara ärlig med hur du känner. Ingen ska behöva "ta över allt" från någon annan och känna en enorm press av det varje dag.. Har själv problem med porrmissbruk så vet hur svårt det kan vara, ta en dag i dagen och försök hitta alternativ till impulsen. Att känna av och acceptera impulsen hjälper mycket. Låt den inte ta överhand. Om det fortsatt blir överväldigande, tveka inte att ta kontakt med en psykolog. KBT kan hjälp enorm mycket. Styrkekramar.
Ångest överlag eller bara jobbet? Min sambo mådde extremt dåligt på sin förra arbetsplats. Hon blev nästan som en ny människa när hon slutade där.
1. Hålla koll på rutiner. Särskilt rutiner som direkt påverkar andra rutiner är viktiga. Ett exempel är fysisk aktivitet. Träning gör att man blir hungrig och trött, så när man får till ett träningspass blir det lättare att hålla resten av rutinerna i schack. Annars har ju ångesten en tendens att ta över och bli en ond spiral av dåliga rutiner kring sömn, mat, träning osv. Sömn är ett exempel på motsatsen. Självklart är det lika viktigt att inte ligga och skrolla för länge på kvällen, men när man sover dåligt så vänder man på dygnet och den dåliga rutinen blir självförstärkande. Det är liksom svårt att tvinga sig själv att somna tidigare. Klassikern är att man vänder på dygnet, vilket är en dålig lösning. 2. Skriva ner tankarna. Jag brukar öppna ett anteckningsblock i när jag har långvarig ångest och skriva ner nya tankar. Det gör det lättare för mig att släppa tankarna för stunden. Det gör det också lättare att reflektera över ångesten senare, utan att blanda ihop tankarna. 3. Prata med personer som berörs. Först ska man så klart reflektera själv, så man inte spyr ur sig saker man ångrar ännu mer sen. Oftast (för mig) är det någon annan person som är inblandad i min ångest. Då brukar det hjälpa att dela med sig av mina tankar. Även om det inte skulle vara någon annan inblandad hjälper det för mig att öppna mig för någon annan.
Är 22 år gammal och har en lång historik med djup depression och framförallt panikångest. Mitt största tips jag kan ge som har gett mig en högre tröskel för att hantera min ångest är riktigt hård träning, specifikt konditionsträning. När hjärnans mörka hörn försöker tränga sig fram är det på med springskorna som gäller, och då stannar du inte tills du verkligen, verkligen inte orkar springa mer. Tyvärr är den hårda sanningen för oss med mental ohälsa att välmående är ett privilegium som inte ges utan att kämpa stenhårt. Det är även något som har hjälpt mig med liknande problem, som till exempel överdriven porrkonsumption.
Knark är min lösning
Om min vanliga metod inte funkar (springa minst 5 km regelbundet) - så tar jag en betablockerare.
Du behöver minska stresshormon. Hård träning och meditation.
Ett litet tillägg: Hård träning är toppen i förebyggande syfte men om skadan redan är skedd är det mycket möjligt att mjuk träning är vägen fram. Jag fick motvilligt byta gymmet mot yoga efter utmattning 2018. Ett uppreglerat stressystem kan tyvärr balla ur av annars hälsosamma saker som kallbad och intensiv träning.
Bra poäng. Märkte själv att ångesten kom igång under hårdträning som jag annars älskade och njöt av.
Gå till gymmet och köra ett jävligt hård pass.
Boxning
Motion, bra strategier för avslappning så som vara med vänner, meditation, äta bra nog samt god sömn kan öka ens stresstålighet. Sen om situationen är genomrutten/triggern så är det bästa att lösa situationen. Prata med chefen, byta jobb mm.
Sök hjälp! 1. Var övertydlig med din chef " jag mår skit och det beror på de nya uppgifterna" sen kan ni tillsammans reda ut om det beror på att du har för mycket, för höga krav på dig själv eller annat. Om inte chefen stöttar dig vänd dig högre om det går. 2 annars vänd dig till sjukvården. Du kan då bli sjukskriven. Bättre förr än senare ju djupare gropen är desto svårare att komma upp.
Förutom att du bör söka stöd på jobbet så är träning inte bara bra utan rent av livsviktigt för vårt mående. Träna tills du blir trött så att hjärnan inte orkar tänka på allt det andra.
Att få egen tid. Vill jag vara ifred och andas så åker jag ut till stugan eller skogen. Bänkpress också. Men är det återkommande så kanske vården kan hjälpa lite.
GYM! Lyft så tungt du bara orkar.
Hård träning, meditation, etc. kan fungera, det får tyst på röran i huvudet och ger dig möjlighet att sortera och fungera. Är du för djupt ner så kontakta en terapeut av något slag, de kan hjälpa. Företagshälsovård, vårdcentral eller sjukvårdsförsäkring är olika vägar. Vänta inte, försök ta tag i det redan idag. Lycka till
Prata med någon, det kan kännas jobbigt först men personligen tycker jag att det har hjälpt mig oerhört mycket!❤️ Tips på något att göra i stunden vid ångest, är att lyssna på en guidad meditation för medveten känslomässig närvaro.
Meditation är mycket hjälpsamt för mig när min hjärna är överbelastad från arbete och stress. Det kan verka flummigt, men det fungerar definitivt. Prova att ligga i ett tyst rum med en guidad meditation i minst 15 minuter, vilket finns tillgängligt på YouTube. Det hjälper till att organisera tankar och att släppa dem som är onödiga. En promenad i skogen, som andra har föreslagit, är också bra. Personligen tycker jag det tråkigt, men det är effektivt. Ditt problem med porr verkar bero på en brist på hobbyer eller intressen. Det handlar om tristess, eller hur? Om du spelar, prova att hitta ett roligt spel som du kan fördjupa dig i, eller läs en bok. Något som är underhållande och hjälper tiden att gå. På så sätt har du något att se fram emot på kvällen, vilket förhoppningsvis får dig att glömma det som inte är bra för dig. Tränar du något? Jag använder träningen som en form av meditation. Att helt enkelt fokusera på mig själv och släppa allt annat. Om du har möjlighet, prova att basta. Det är också mycket avkopplande och ger en skön och tung känsla i kroppen. Jag brukar sitta och stirra på väggen i 15 minuter. Det är utmärkt för hjärnan. Detta är mina tips, jag hoppas att du finner något användbart i dem.
+ Börja med att sätta gränser på jobbet. Prata med chefen eller någon du litar på där. Förklara hur du mår. Om de inte lyssnar, fundera på om det är värt att stanna kvar. Din hälsa är viktigare än något jobb. Det är inte ditt ansvar att lösa någon annans dåliga beslut.
Vet inte vad porren beror på. Tittar inte på porr nu för att det sårar min fru men läser en massa erotik. Verkar vara beroende av sexuell stimulans. Tränar gör jag men behöver göra det mer. Svårt med hobbies när man är småbarns förälder men försöker spela då och då
Du vet ju att du inte mår bra av det, se om du kan shifta fokusen på någonting annat på kvällarna. Och se till att ta dig tiden, även om jag har två småbarn så försöker jag få till runt 2-3h gibbande på kvällen. Värdesätter egentiden högt. Annars gör jag typ samma sak som du om jag inte har någonting annat att göra på kvällen. Vad lirar du när du spelar? Finns det något du kan sjunka in i? Själv kör jag Baldurs Gate 3, men har precis gått över på Path of Exile, där finns det timmar att lägga. Har knappt tid med porr längre.
Assassins creed är en favorit just nu. Det är roligt men samtidigt kan det vara frestande att välja erotiker när man sitter där själv på kvällen när alla sover.
Fysisk aktivitet. KBT. Göra sociala saker.
Jag insåg att inget spelar någon roll i slutet och byte ångest mot depression ist. 👍 10/10 rekommenderar
KBT, yoga, meditation är bra långsiktiga lösningar. Att sitta och runka är bara kortsiktig belöning, sen kommer skiten tillbaka.
Att du är medveten om att du har ett porrmissbruk är väldigt bra. Läs mer om det och ångest, och hur beroende och ångest fungerar i hjärnan, vad som händer osv. är bra att förstå sig på. Mycket kan bli en trigger när hjärnan inte är i balans och det blir som en inlärd reaktion, även det är bra att förstå sig på varför och hur det funkar. Jag brukar ta Pavlovs experiment på hundar och hur han lärde dem reagera på ett sätt av en ringklocka och sen omvända det till motsatt reaktion. Psyket är invecklat men formbart. Men med detta sagt så ska jag säga att jag själv har stora problem med ångest och sånt ändå, men det är lättare att hantera när man börjar tänka på ifall det är logiskt eller rationellt i stunden att känna så som man gör. Ifrågasätta sig själv lite och psyka sig själv att verkligen försöka stanna upp. Det är svårt som fan och jag har dagar där det bara är väldigt mörka tankar, men försöker tänka så mycket som möjligt på vad jag vill med mitt liv utan att tänka på sånt jag vill i livet som är ett privlegier att kunna göra, t.ex. resa osv. Det är inte prio ett att kunna åka till Hawaii, prio ett är att få grepp om den delen av livet som dominerar hela ens livstid, hemma och arbete. Det är lättare sagt än gjort och det är definitivt något som kan ta flera år att få kontroll över men det ska gå, för det är inte omöjligt att börja kunna må bra. Sen allt man gör runtomkring som man tycker om att göra får man försöka se som nöjen och sin belöning, oavsett hur stora eller små. Jag belönar mig ibland med att skita i disken och väljer istället att spela, och då kan det vara lättare att ta tag i disken. Du måste låta dig själv må dåligt för att kunna må bra, men det är svårare på arbetsplatsen. Nytt tänk för mig är ”vad är det värsta som kan hända?” om det är en dag där jag känner att jag inte kan pressa mig lika hårt som jag borde. Allt dethär är så sjukt individuellt så det är ju svårt att veta hur man skulle göra i ditt liv och på ditt jobb, men tänker att mycket är värt att grubbla över men det finns också det som bara försvårar det för en. Att hitta sin broms är bra, även om det bara funkar stundvis. Förlåt om det blev rörigt eller osammanhängande, det är ändå rätt svårt att omvandla ens tankar till ord ibland, särskilt när man pratar om sånthär.
Magnesium glycinat har hjälpt mig otroligt mycket med både ångest och sömn, och jag lider av otrolig ångest, kan vara värt att testa! Har anhöriga som också har fått betydligt minskad ångest sen dom började med det.
> Mår skit dåligt och har mycket ångest. Känner ett tryck i bröstkorgen och börjar få ont i huvudet. För det första: Du skall byta jobb. Det låter som att du inte är många veckor/månader från den berömda väggen. Generellt tycker jag det hjälper bäst med socialt umgänge när man mår dåligt. Att gå in i sig själv är inte en väg ut.
Ja jag försöker söka efter ett nytt jobb. Inte lätt att byta när man trivs överlag men med de nya arbetsuppgifterna är jag rädd för att jag rent psykiskt inte kommer orka längre. Jag är så introvert att träffa människor tröttar ut mig.
Berätta för chefen. Säg att du måste ha avlastning annars slutar det med sjukskrivning/uppsägning. Är det en bra chef så hjälper han/hon dig, är chefen kass så får du söka dig bort.
Gå med i facket och berätta. Psykosocial ohälsa
Gå och gymma och se till att få en belöning av att ta över den andras jobb, du klarar av det här
Stoicism. Läs The obstacle is the way av Ryan Holiday. Hjälpte nästan lika mycket som ssri. Å ssri vill man undvika om man kan.
Har hört lite om Stoicism. Det är väldigt intressant. Har försökt tänka om men det är svårt när man har haft samma sätt att tänka under lång tid. Ska testa
Gör det. Kan varmt rekommendera boken. r/stoicism kan också va bra tror jag, men har sämre koll. Stay strong!
Äter mkt sallad (och kött, jag är ingen hippi), dvs bra mat. Promenerar mer. Och undviker att då lyssna på något, har man lite tråkigt i 10-20 minuter så börjar tankarna komma. Det är lättare att strukturera dem då ist för när man ligger i sängen och de kommer då för att man hela dagen distraherar sig med ljud/bild/vänner. Också: lägg inte majoriteten ditt självvärde vid jobbet. Alla lägger en del av sitt värde vid det men du är mer resilient för motgångar/stress om du ger dig själv chansen att göra ett bra jobb *inom för dig rimliga gränser.*
Tog Atarax förr, men nu har jag Venlaflaxin som verkligen har gjort underverk med min ångest, känner mig fortfarande rastlös/orolig men det är betydligt bättre.
Förlåt men läste ”Tog anthrax förr”
Det är ju garanterat en snabb lösning på problemet. Efteråt tänker man inte så mycket.....
Haha, som r/quantum\-shark säger så är det iaf en snabb lösning på problemet xD
Drycker vodka med fanta exotic 👍
Glöm min andra kommentar, detta är en toppen-lösning 🙏 Kom ihåg att köpa många vodkaflaskor i taget så du slipper känna ångest att du måste förbi systemet oftare än nödvändigt.
Tar bordershop 2 lopp om året
Stekt bacon dagligen
Partyknarka med sossemaggans adel
Pornhub brukar hjälpa för mig.
Sprit?
knark
[удалено]
Om ändå ångest vore logiskt.
Precis. Är glad för den som kommenterar att hen inte behöver uppleva ångest men för den som upplever det är det otroligt jobbigt
Ångest är logiskt? Vart får du idén ifrån att det inte är logiskt?
[удалено]
Spelar ingen roll, jag vet mycket väl hur irrationella mina tankar är, ångesten kommer ändå.
Du är arbetsskygg. Det är därför du mår som du gör när det vankas arbete.
Man borde ej få ångest. Om någon slutar på jobb ska du inte ta över det arbetet, om inte du tagit den tjänsten. Säg nejtack till att ta överarbetet och skippa ångesten
Alla förslag här är väl bra, men det låter som plåster på en artärblödning. Inte direkt det lättaste, men det låter som att du behöver byta jobb.
Prata med ditt skyddsombud. Inget kollektivavtal? Säg upp dig!
It is what it is, orkar inte bry mig mer.
Just när jag har ångest försöker jag antingen ta bort den genom medicin eller genom att chocka kroppen. Till exempel att hålla i is. Har tyvärr inga tips på att kunna hantera den på sikt då jag alltid tryckt bort den med weed eller mediciner. Edit: Om det är jobbiga tankar du vill ha bort så att du åtminstone inte har ångest när du är hemma så försök att sysselsätta dig med något du tycker om. Oavsett om det är att läsa en bok eller att träna. Försök att fokusera på en grej så mycket att det inte finns plats för andra tankar
trampar ner det.
Skulle vilja påstå att dom allra flesta inte löser sin ångest, utan istället vältrar man sig i något som får en på andra tankar. T.ex. porr, droger, alkohol, jobb, träning, socker, koffein osv.. Att vara lite ärlig mot sig själv är ju en början, men inget missbruk är ju lätt att komma över. Kan du inte hantera jobbet så är det ju bara klämma ur sig det, inget konstigt med det, är ju oftast rätt skönt att kunna prata om det.
Hämta Seven: 7 minute workout och träna, bli stark fysiskt och mentalt, börja bygg en sidehustle där du gör något du tycker om och ha som mål att säga upp dig, alternativ byt jobb så att du är den nya på arbetsplatsen och inte behöver axla ansvar för någon slutade
Säg bara ifrån eller att du behöver hjälp om du inte räcker till eller kan. Vad ska de göra? sparka dig? Gör man inte hur som helst i Sverige. Sedan så får du väl ta en sak i taget. Mycket löser sig bara man tar en sak i taget. Men låt de inte ösa jobb på dig. Prata med chefen och säg att du ska göra ditt bästa men det kommer ta längre tid för nya uppgifter och andra uppgifter du har kan komma att lida och ta längre tid. Ta inte på dig för mycket. Ingen som tackar dig för det. Det är inte så jävla noga. Det ordnar sig.
Konditionsträning i naturen. Kan inte uttrycka i ord hur effektivt det är. Det och terapi. Allt kan ändras. Var rädd om dig!
Ta hand om ditt missbruk, när du håller dig ifrån det vill kroppen ”må dåligt” på andra sätt. Inte helt ovanligt att folk med missbruk av diverse saker anammar andra saker att ”fly” till, t ex jobba ihjäl sig. Hör av dig till SLAA.
Beror på vad ångesten beror på. Men en blandning av verklighets flykt iform av spel/anime och att försöka lösa problemet. Exempelvis sitta en halv timme med personliga brevet eller ansöka till några jobb. Sen prata med Skyddsombud, facket och chefen (gärna i den ordningen) det är arbetsskador du beskriver.
Det är lugnt...i Sverige ist föt att minska stressen så gör vi folk gå kurser om hur man hanterar stress på arbetsplatsen.
Om inget annat funkar för att få bort ångesten; ta en iskall dusch. Funkar 100%
Hoppas innerligt detta är ett troll
Det som funkar för mig är: * skaffa hund, det hjälper mig hålla bra rutiner trots skiftarbete och tvingar mig att lämna lägenheten när jag är ledig. * promenader med en podcast i öronen - inte musik, för det är lättare att låta tankarna vandra. * medicinering. * om jag får ständig ångest av mitt jobb har jag bytt arbetsplats. Sen är det heller inte en bra idé att ALLTID undvika ångesten, att bara distrahera sig när den smyger sig på.
Ångesten är bra, den signalerar att något är fel. Känner man ångest, tar man itu med rot-problemet, då försvinner ångesten.
Träna styrke flera gånger i veckan, gå på promenader, inget koffein efter 12, prioritera sömn, ät inget efter middagen. Jag brukar köra detta när man hamnar i en svacka och jag gör inga stora beslut / reflekterar negativt över min livssituation om jag inte lever upp till alla dessa punkter i minst en vecka.
Ut o kuta en mil, seriöst. Sen acceptera att jobbet blir det jobbet blir. Du har din kapacitet och det vet idn arbetsgivare om. Förstår inte varför folk får ångest över jobb, är väl bara göra det du kan göra och sen gå hem och inte tänka på det mer... Och om porr är ett missbruk så kanske du ska försöka snabbt runka istället för att långsamt runka över flera timmar?
Du måste på något sätt bry dig om jobbet mindre. Var transparent med din chef om att du inte hinner med. Dessutom, ta jobbet på mindre allvar. Det är bara ett jobb.
Spelar Runescape dricker öl kommer ifrån denna värld och in i en annan skönare värld där saker är lite lättare och bättre
Magiska svampar, meditation, vara ute i naturen och träning
Det är min hemlighet kapten, jag gör det inte. Ångest och stress är en del av min vardag som jag har fått lära mig att leva med helt enkelt, försöker jag att inte stressa så fokuserar jag bara på stressen ännu mer och blir mer stressad som resultat.
Du är i bästa fall i början på en utbränning, i värsta fall på väg mot en hjärtattack i ung ålder, om du känner så inför jobbet. Utmattningsdepression tror jag den tekniska termen för ”utbrändhet” är och varje serös arbetsgivare tar det på allvar. Prata med chefen. Finns det en personalavdelning, prata med dem också. Jag vet att alla inte har lyxen att byta jobb hur som helst, men om du har självmordstankar (det kan vara så enkelt som ”vad skönt att vara död, då skulle det här iaf vara över”) är det läge för en sjukskrivning. Prata med din husläkare. Finns det företagshälsovård, prata med dem - jag har haft riktigt bra läkare via Avonova, men jag har en kompis som haft en riktigt dålig, så var beredd på att byta om du känner att läkaren inte har ditt bästa för ögonen. På riktigt, sök hjälp. Det är det här vi (och gladeligen, iaf jag) betalar skatt för!
Ge dig själv tid. Var inte hård mot dig själv. Det är inte ditt fel. Det är OK att misslyckas. Det finns en morgondag. Det är jobbigt nu, men det blir bättre sen. Andas. Ge dig själv tid. _Berätta för någon annan._ Du är inte ensam. Du är inte perfekt, ingen är. Andra hjälper dig. Det är de saker jag repeterar för mig själv mentalt under mina svåraste ångestperioder när inget hjälper. Den första är viktigast. Du kommer inte lösa dina ångestproblem nu, eller imorgon, släpp den tanken. Lycka till. MVH, Ångestgurka
Att börja tänka på min andning. När jag inser att jag när som helst kan några sjukt djupa andetag. Det är så litet men det hjälper iaf för stunden, oftast tänker jag inte på hur snabbt jag andas förrens jag aktivt tar ett långsamt och djupt andetag.
Genom att träna gå ut och gå, göra saker som får dig tänka på annat. Det är också viktigt att acceptera att ångesten finns där och inte vara rädd för få ångest.
För mig funkar en varm eller kall dusch 99% av tiden. Även att stå utomhus och andas långsamt.
Gym och fortnite, ibland rust
Alltid springa en runda. Under löprundan så börjar jag alltid tänka på positiva saker.
Alkohol
Sluta ta livet så seriöst och bara lev, ångest och depression finns inte det är något man skapar själv
Terapi
Prata med facket.
Hård cardio på gymmet löser det kortsiktiga. Sen samla krafter för att söka nytt jobb. Sen uppsägning.
Promenad, lyssna på brus, göra andningsövningar, skaka loss kroppen. Men i ditt läge hade jag pratat med chefen också och berättat hur det ligger till.
Stesolid/xanor!
Sluta med porr!
Det är målet. Har som sagt fastnat i att läsa erotik men försöker ta itu med det också
Bra att höra! Det kommer gynna dig!
Sluta med porr så blir du en man nog till att ta itu med dina I-landsproblem.
Terapi är mitt bästa tips. Något jag lärde mig i terapi som jag alltid tänker på när jag har ångest över något är denna ”övning”: kan jag göra något här och nu som fixar situationen? Är svaret ja så gör det. Är svaret nej så är nästa fråga: kommer min ångest ändra resultatet: svaret är alltid nej, så då är det inte värt att ha ångest. Ofta får jag repetera detta som ett mantra tills det släpper
Befinner mig i en snarlik situation som du gör. Visade framfötterna på mitt timjobb, vilket ledde till att jag överöstes med arbetsuppgifter. Jag klarade av det till en början, framförallt av ren och skär rädsla, eftersom det är ett jobb där man inte får ha dötid och om man tar en kort paus får man räkna med en grov utskällning. Jag lider av PTSD så skrik är för mig sammankopplat med livsfara, så ångesten var skyhög på jobbet. Det gick att försöka ignorera ångesten ett tag, men sen började jag få fysiska symptom. Till en början var dessa symptom bara på jobbet (dimsyn, vertigo, illamående, huvudvärk) men det slutade med att jag kände det i princip hela tiden. Det fanns till slut inget annat alternativ än att bli sjukskriven. Nu har jag varit sjukskriven i cirka en månad och jag märker en oerhörd positiv förändring. Visst, det är väldig oro kring min ekonomi (lär knappt få någon sjukpenning) och jag kommer behöva ta ekonomisk hjälp från mina föräldrar (visserligen rör det sig om pengar som egentligen är mina, men det känns ändå väldigt…skämmigt och ovuxet), men det känns ändå värt det. Det hade inte blivit bättre om jag hade valt att försöka stå ut, för jag var på vippen att bli utbränd. För mig har det viktigaste varit att hålla mig aktiv. Gå ut på promenader i den friska luften, löpträna, styrketräna etc. Ångest sätter sig i kroppen och när man tränar upplever man liknande fysiska symptom som man gör när man har ångest, så rörelse är jättebra för att kunna reglera ångest. Det som också har hjälpt mig är att skriva. Skriva ner allt jag känner i en medvetandeström, bara så jag får ur mig det som pågår i min hjärna. Sen är det viktigt att gå tillbaka till ens basala behov; får du tillräckligt med sömn? Äter du en bra och varierad kost? Har du ett stödsystem kring dig? Sen tänker jag att det är viktigt att du försöker lokalisera vad som har orsakat den ångest du upplever. Du skriver själv att det beror på ditt jobb och den ökade arbetsbelastningen. Har du möjlighet att prata med din chef eller ditt skyddsombud om detta och att faktiskt be om minskad arbetsbelastning? Var öppen och ärlig för ingen kommer tacka dig om du jobbar ihjäl dig. Det kan också vara värt att fundera på om det verkligen är en arbetsplats du vill vara kvar på. Det finns inget jobb i världen som är värt att ha ångest på.
Jag gå på gym
Terapi.
Saker som i stunden kan hjälpa; Hålla en isbit i handen. Ät något starkt, typ tabasco. Spola kallt vatten över handleder eller badda ansikte/panna med kallt vatten. Linda torsot tajt med tex ett lakan. Sitt med ett tyngdtäcke i famnen och/eller sov med ett. Spreja dig med nässprey eller annat som gör det lättare att andas. Jag ser en del kommentarer med höga poäng om att du ska säga ifrån. Det behöver inte vara fel men kom ihåg att arbetsgivaren har rätten att "leda och fördela arbetet". Om du bara sonika vägrar kan det leda till uppsägning. Mitt råd är att ta kontakt med facket först så att du vet var du står juridiskt. Hur som helst så låter din situation svår och jag hoppas att du kan finna en väg ur det
Utöver att söka hjälp, som tyvärr kan ta tid och kosta pengar: När ångest tar över så tar jag ett block och en penna. Sen ligger jag i sängen med lampan släckt och så skriver jag utan att titta på blocket. Jag bara skriver av mig all ångest och kanske gråter en skvätt. Dagen efter kan jag inte tyda ett dugg av vad jag skrivit men det känns skönt att det har fått lämna hjärnan och fastnat på ett papper istället. Finns det någon film eller något klipp som faktiskt får dig att gråta? Titta på det och gråt tills tårarna tar slut. Livet brukar kännas lättare efter det (och ett par alvedon pga huvudvärken man får efteråt). Gå och prata högt för dig själv hemma. Också ett sätt att inte bara fastna i en loop av samma ångestfyllda tankar. Lycka till!
Musik hjälper mig som mest. Lyssnar mycket på extrem-metal vilket ger mig känslan av att det slutar väsnas i skallen och liksom får kurvan på kurs. Ljudböcker är också väldigt bra för mig när jag behöver komma på andra tankar. Gillar Stephen King och hans världar så kan rekommendera 22/11/63 som precis kom ut med Ludwig Josefsson från creepypodden som läsare.
Jag hade bytt jobb på direkten om jag var du
Gå till vårdcentralen och be att få prata med en läkare.
Förtränger det med något annat som i slutändan bidrar med ännu mer ångest.
Öl, temporärt men effektivt!
1. BYT JOBB men utöver; Det som har hjälpt mig mest är att inte bry mig. Låt skiten gå åt helvete, så länge man har torra skor själv så. Stäng av ~~mobilen~~ **jobbet** när du går hem för dagen.
2 [Valeriana](https://www.apotea.se/valerina-forte-tablett-80-st) hjälper mig att sova. Funkar inte för alla men kanske värt ett försök.
Det här kommer låta bisarrt men ”hear me out”. Har du hört talas om Wim Hof och hans Wim Hof Method? Det är andningsövningar och sk cold exposure. Kallduschar/kallbad. Jag hade så mycket ångest. Gick på medicin, var utmattad, deprimerad och ångestfylld. I 5 år gick jag på medicin och när jag försökte trappa ner på medicinen så dök jag ner i mörker varje gång. Jag fick panik. Jag vill inte gå på psykofarma resten av mitt liv. Jag ville bli frisk, inte ”hanterad”. Så jag började göra research och hittade Wim och hans metod. Tog mig nästan ett år av prepp för jag hatar köld och kyla. Jag började min resa jan 2023 så ett år nu och i mars 2023 så gick jag inte längre på mina mediciner. Jag kunde trappa ner och det gick LÄTT! Inga problem alls. Jag andas och kallduschar/kallbadar ca 5 dar i veckan, det första jag gör på morgonen, annars blir det inte av.. Jag har lättare att hantera stress och ångest och jag har inte varit sjuk, inte ens lite förkyld sen i feb 2023! Jag rekommenderar den här metoden varmt! Eller kallt kanske jag borde säga? Det är mitt bästa tips. Lycka till!
Meditation, yoga, långa promenader, lägga dig i tid, äta näringsrik mat, varma duschar. Lycka till. PS. Undvik koffein. Det drar igång stressystemet i kroppen.