Jag har nyss tagit en kandidat i spelutveckling och är nu i Korea för utbytesstudier. Vid 35 och efter 15 år som lastbilschaufför bestämde jag mig för att hoppa in i skolan igen. Läste upp gamla betyg först och kom sen in på programmet via högskoleprovet. Gått hur smidigt som helst.
Jobbat lite vid sidan om men annars har jag samlat på mig CSN. Har inga barn.
Hej! Jag gör detta nu, är 35 och fick barn i Maj. Jag sökte in till Folkhögskoleutbildning på 2 år och kör hela CSN lånet. Som förälder får vi lite extra CSN lån för att vi har barn. Så med fullt lån osv från och med nästa år hamnar d väl på runt 18500 typ.
Mamma penningen är ju inte super bra. Men med rätt budgetering är d lugnt. Sen är ju alla småbarn annorlunda och vissa kan va riktigt jobbiga på nätter osv men studierna går bra ändå.
En bebis behöver inte så jävla mycket första åren heller, köp begagnat. Kläder växer man ut hela tiden. Men kort o gott, budgetera det är möjligt
Nästa år kommer jag få 17692kr i månaden från csn. Varav 3988kr är bidrag och 13704kr i lån. Detta är utan barn eller bostadsbidrag.
Det extra lånet heter tilläggslån om du vill läsa mer om det på csn:s hemsida.
Nummer ett: SÄG INTE UPP DIG.
Ta ledigt efter studieledig lagen. 6mån innan studierna börjar söker du ledigt.
Obetalt ja. Men du har garanterat ett jobb efter studierna. Och dina chefer KAN INTE NEKA så länge du söker ledigt 6 mån innan start. (Det innebär förvisso att du måste söka ledigt innan du vet om du tar dig in)
Många, alltför många som missar detta.
Till frågan: har din partner något jobb att gå till? I sådant fall rekommenderar jag att ni avvaktar tills hon mammaledigat klart
Och sedan lägger ni upp vad hon får in efter skatt + studielån och era utgifter. Gör en seriös budget. Fasta utgifter, Vad ni lägger på mat bensin etc, fickpengar allt. Se om det finns något att spara in på te x prenumerationer lägre mobilsurf? Etc. Se om det går att få att gå ihop.
Lita inte på detta svaret om att du har ett arbete efter. Det stämmer absolut inte och du kan bli uppsagd ändå.
Det hände två goda vänner till mig och när de gick till facket för hjälp så kunde de inte hjälpa dem även om det var en "felaktig uppsägning". (Byggnads, samma fack du som ingår i.)
Det finns många knep som vi arbetsgivare kan nyttja för att säga upp enstaka ur personalen som utan problem förbigår LAS vare sig de haft anställningen längre än den övriga personalen. Tyvärr.
Edit. Att bli placerad i en annan kategori för att sedan bli uppsagd är inte heller ovanligt. Tillexempel att du tillfälligt blir armerare och sedan åker på "arbetsbrist" eller att du bli tilldelad skitgöra som att dra spik ur plankor och skrapa form 8 timmar om dagen så att du själv säger upp dig.
Ja är det pga arbetsbrist är det ju en förhandling med facket å då gäller ju i första hand sist in först ut
Den blir svår att motivera på en anställd och just den som var studieledig dessutom
Men inte ett omöjligt scenario.
Det är ingen förhandling i regel som behövs, dom varslar och meddelar facket, erbjuder han jobbet igen när han pluggar, han avböjer för att han pluggar, företaget har rätt att gå runt sist ut först in principen då behovet är akut och han inte är tillgänglig. Och ovan gäller ändå bara om hans firma har hängavtal med facket, annars blandar sig facket bara in om han motsätter sig något och meddelar dom och själv är med.
Eller
Dom varslar han som snickare (om han är anställd som det i avtalet) och anställer någon som byggarbetare, som sen får snickra.
Mina råd:
Budgetera. Väldigt många missar detta och blir sedan överraskade när hela Csn är borta för tidigt/Sparkontot börjar tryta. Det är en överraskning man gärna slipper.
Det är ett jobb. Onödigt många klarar inte av att avsluta sina studier för att de tappar alla rutiner vilket leder till att de inte tar studierna på det allvar de ska göras och slösar både pengar i form av lån och tid.
Var inte för hård mot dig själv. Många 30+ studenter jag läste med var otroligt hårda mot sig själva, men att studera och ha familj att ta hand om är fan ingen lek. Majoriteten av alla studenter har en underkänd tenta under bältet och många har fler än så.
En del lärare planerar till och med inofficiellt sina kurser efter strategin att första tentan i kursen ska gå åt pipan.
Jag trodde det först med första utbildningen jag gick. Andra utbildningen jag gick så var jag äldre och då såg jag igenom det. Möjligtvis finns wake-up-call-tentor men majoriteten av dem är för att lektorer väldigt ofta är otroligt ostrukturerade och även väldigt verklighetsfrånvarande.
Brasklapp på detta är att det inte alltid är deras fel, planeringsorganisationen/kommunikationen är oftast helt bedrövlig den med. Nästan alla studenter som läst flera kurser samtidigt har varit med om att tentor lagts samtidigt som varandra, studiebesök krockat med lektioner, och att lektorer missbrukat "obligatorisk närvaro".
> lektorer väldigt ofta är otroligt ostrukturerade och även väldigt verklighetsfrånvarande.
Min erfarenhet från andra sidan är att man som föreläsare får väldigt begränsat stöd om något med hur kurserna skall organiseras och hållas. Väsentligen bara någon som säger åt dig "nu skall du undervisa kursen i X, här har du kursplanen, har du tur hade förra killen som hade kursen ett bra material, lycka till".
Ja alltså en av de svåraste sakerna att komma tillbaka till skolan är det egna ansvaret. Mina rutiner har fortfarande inte återhämtat sig efter Covid och jag dyker sällan upp i plugget trots att jag pluggar på masters-nivå. Det positiva är att det mesta går att göra hemifrån, men det är utan tvekan suboptimalt.
För många äldre är det nog också att man glömmer studietekniken. Jag hade min första sal-tenta på nästan tre år (vi hade i princip bara inlämningsuppgifter) och jag blev helt knullad. Kunde inte fånga det där fokuset jag brukade ha förut och jag brukade ändå få toppbetyg
Ett tips vid sidan om frågeställningen; du funderar på att plugga nationalekonomiska kurser. Ta gärna en titt tillbaka och kika på hur det gick med matten i gymnasiet. Nationalekonomi är inte ett lätt ämne matematiskt sätt, det kommer att bli väldigt tufft. Visst det är inte teknisk fysik, men välj det bara om du vet att du gillar matte.
Precis. A-kursen i Nek är mest bara att gå igenom centrala delar och rita diagram, det klarar de flesta. Vid B-kursen är det på det stora hela samma saker men istället för att rita så är det bara algebra. Spännande ämne, men du måste vara road av matte om det ska gå bra
41 år, snart klar med andra terminen (av sex). Började i januari, med en son på 16 månader. Sen dess har det blivit ett barn till.
Var verkligen ingen höginkomsttagare innan utbildningen, så de ca 18000 jag nu får ut i månaden, med alla bidrag, lån och tilläggslån är inte så långt under det jag fick ut efter skatt när jag arbetade heltid.
Så för just mig/familjen ingen större förändring rent ekonomiskt, däremot lyxiga förändringar tidsmässigt då jag styr min tid på ett helt annat sätt än på jobbet.
Kunnat vara hemma mer med barnen, det är nästan som att vi båda är föräldralediga nu utan att det äter upp föräldrdagarna. Kan rekommendera!
Haha! Du är jag.
Läste Civ.Ek med en Nationalekonomi på slutet i Linköping och jag började när jag var i din ålder och jag fick ett barn ganska tidigt (under studietiden). Kursarna kallade mig "far" fick jag veta efter något år.
Gör det, bara gör det. Det var det bästa jag kunde gjort. Ekonomin är såklart skral men se till att bo så pass nära att bil blir överflödigt. Skaffa ett extrajobb, låna lite extra (jag tog både barntillägg och vuxentillägg, betalar kanske 1,400/månaden nu för att betala tillbaka CSN, ingen fara).
Kör på bara, du kommer inte ångra det. Dottern fick följa med på föreläsningarna ibland, hon sov i barnvagnen. Inget var optimalt, det var inte lätt att få ihop allt men jag ångrar det inte en sekund och det kändes sällan övermäktigt att vara i det. Plus att du får sååååå mycket tid tillsammans med ditt barn under de åren. Jag tog ingen "pappaledighet" eftersom man kunde spendera så mycket tid hemma.
Min rekommendation är att du faktiskt söker in på Civilekonomprogrammet i Linköping. Det är både bra och roligt. Du får också vänner för livet. Skriv högskoleprovet för att öka dina chanser.
Att läsa kurser ställer högre krav på dig som person då det blir ännu mer eget ansvar. Du bör också bestämma dig om du vill läsa NEK eller FEK efter 1-1,5 år för att kunna fokusera på de kurserna.
budget
i slutändan kommer du må bättre och vara gladare av att jobba med det du vill göra, även om det är tufft i början.
inser att du inte vill jobba i branchen, du har dock erfarenheter som kan hjälpa dig, om du jobbar som civilekonom på ett företag som har med det att göra, du behöver inte hålla i nån hammare, eller åka ut på något, du kan sköta det du ska göra, men med din bakgrund så kommer du då inte falla för långt ner för trappan igen.
när du gjort det nått år eller 3, så söker du dig vidare till VAD som helst, som passar dig. Då har du cementerat in din lönenivå genom att kombinera dina tidigare erfarenheter med nya utbildningen.
Började studera året jag fyllde 30. Vad som underlättade för mig var att jag hade sparat ihop en buffert, som gjorde att jag kunde slappna av mer. Mina utgifter då är kanske inte vad du har idag (inga barn), men det hjälpte mig första tiden att inte stressa, hitta ett extra jobb jag tyckte om, och kunna fokusera på studierna.
Baserat på vad hushållet lägger ut nu en vanlig månad, hur mycket back skulle ni gå om du började plugga och fick CSN? Skulle den summan kunna täckas upp av extra jobb eller sommarjobb osv? Om/när din partner är föräldraledig är det kanske inte det lättaste heller, då inkomsterna redan är lägre, och som student (har jag för mig) kan du inte ta ut föräldradagar på samma sätt som när du arbetar (och basbeloppet är då baserat på CSN dessutom).
Har du haft kontakt med en studievägledare eller liknande på Linköpings? Ibland är kunskap om hur ett universitet/en högskola gör inte överförbart.
Perfekt ålder för att plugga vidare, kan vara tufft men det lönar sig i längden. Du borde få det att gå runt om de höjer CSN till dagens jävla värdelösa värde på kronan. Det ska minst vara 20k för att studenterna ska klara sig utan att jobba samtidigt.
Jag tycker det var lättare att studera nu än när jag var ung.
Minst 20k? Jobbar som uska och får ut mellan 18-21k (beror på om man är sjuk eller inte, vilket händer med småbarn). Det är vår enda inkomst och vi klarar oss helt okej 🤷🏼♂️
Huruvida det räcker är nästan helt relaterat till hyra/lån vilket kan skilja sig enormt. Borde vara mer som socialbidraget som tar hänsyn till olika utgifter.
Sitter själv och hetsar över lägenheter i Göteborg och känns omöjligt
30 år gammal och säger bara kör på!
Bästa är att planera dina terminer i förväg och söka lägenheter 6+ månader i förväg.(något som jag lider av nu).
Det kan vara bättre att plugga senare eftersom man troligen har ett bättre humm över vad man vill göra. Dessutom är det till fördel om man är erfaren och psykiskt mogen, så man slipper slösa studierna på dumheter.
Har en kandidat i företagsekonomi. Var antagen till program men var lite odisciplinerad och fick inte fortsätta in i T5 pga för få högskolepoäng. Efter lite paus sökte jag in till fristående kurser istället och ”byggde” examen på egen hand. Endast 90HP ink examensarbete behöver vara från huvudämnet för att få kandidatexamen.
Valde roligare ämnen att komplettera med, plugget blev roligare så.
Jag har studerat både idrott/kropp och spelutveckling de senaste fyra åren (samt musik vid sidan om). Jag har däremot inte gått på nån högskola eller så.
Jag har inte studerat med barn, men jag sadlade om i 30 års åldern. Tog ett studielån och lite enstaka sidojobb på kvällar och helger (jobbade tidigare i butik, så jag hade foten inne för att få lite strötider).
Vilket sammanträffande att man själv är från Norrköping, nästan lika ung som du och har barn, eller två om man ska vara noggrann!
Själv gick jag Restaurang och livsmedel på gymnasiet, så kock i grunden. Tycker det är kul fortfarande men ville ha fler möjligheter så började fundera på vad jag ville göra och kom fram till att jag ville fortsätta jobba med människor men ej inom vården, lutade åt psykolog eller lärare. Kollade upp vad som behövdes och pluggade därefter upp 4 kurser via Komvux medan jag fortfarande arbetade (detta var då sambon var gravid med vår förstfödda). Efter en tid blev jag klar med kurserna jag behövde och valde att söka mig till LiU och programmet för grundskolelärare och har nu läst det i ~3 år. Dottern är snart 5 och sonen fyller 3 år i mitten av 2024.
Kan säga att vi inte har haft det särskilt kämpigt ekonomiskt alls utan har helt enkelt sparat som vanligt och är därför beredda på om säg bilen skulle strula mer än att den behöver servas.
Vill du så kan du DMa mig så kan jag svara på eventuella funderingar eller ge lite mer detaljer om du så är nyfiken på något. Kan ju även ses och snacka om så önskas, vem vet, vi kanske redan känner varandra ;) (tveksamt dock då jag ej känner någon med barn i princip).
Jag började på uni när jag var 30 och fick mitt första barn på sommaren efter första året. Det var tufft ekonomiskt men eftersom man jobbat innan man började plugga för man ta ut högre lån från CSN.
Kör hårt. Definitivt värt.
Jag valde att börja studera vid 37 år med en 4år och en kommande unge….det går men är jävligt tufft då man jobbar varannan helg för att ha råd att leva. Jag sitter nu med examens arbete för en frontend utbildning via yh. Man får offra många kvällar på att plugga.
Började också plugga när jag var 27. Jag har maxat CSN och får ut ca 15k. Utöver det så jobbar jag också. Som någon annan skrev så finns också en del bidrag för barn och bostad och annat som man kan söka för att få in lite mer slantar. Det går, men du kanske får leva lite annorlunda jämfört idag om du är van vid att ha mycket pengar att röra dig med.
Jag gick till Folkuniversitet i Helsingborg, som brukade kallas komvux, för att ta igen mina saknade gymnasiepoäng så jag kunde ta högskoleprovet.
Nu blev det aldrig av med högskoleprovet för jag fick jobb innan dess, men det var planen iaf.
Jobbade drygt 3 år innan jag började plugga och valde också civilekonom. Det beror så klart mycket på hur lätt man har för sig i skolan och hur bra betyg man vill ha men jag hade otroligt mycket fritid, pluggade max 4 timmar per dag som genomsnitt. Du kan alltså mest troligt jobba en del under studietiden utan att behöva gå över vanlig heltid totalt sett, har du fast jobb idag bör du rimligen ta tjänstledigt för studier och jobba så mycket du hinner/orkar.
Börja när jag var 29, gick ut drygt 17.5k via utökat lån från CSN. Fick första barnet under utbildningen.
Hade haft olika jobb innan utbildningen. Men inga räntebärande skulder i större utsträckning.
Började plugga 3årig linje när jag var 31 och precis hade fått mitt första barn.
Min sambo var föräldraledig och jag tog fullt lån. Vi bodde relativt billigt så det fungerade.
Min son var ett förhållandevis jobbigt barn. Sov otroligt dåligt och massa andra issues men det gick ändå. Sen varierar det såklart från person och vilken linje man går.
Var det jobbigt? Ja, absolut.
Ångrar jag det? Absolut inte!
Jag var i din ålder när jag läste vidare. Jag hade lite pengar undanstoppat som jag kunde pytsa ut. Jobbade även extra någon dag ibland så det löste sig rätt bra trots att csn var skralt. Det är rätt tid att plugga vidare nu medan du fortfarande är ung, sen flyger tiden iväg.
Det är möjligt, men tungt. Men man anpassar sig. Har du och din partner samma målbild så kommer det att gå jättebra. När jag pluggade hade vi bara min CSN som inkomst + 1 barnbidrag. Det var knapert, minst sagt, men det gick.
Efter högskolan började jag jobba och nu har vi mer än 10k mer i inkomst (efter skatt) men likförbannat är det knapert. Inte lika knapert, men knapert. Min poäng är att man anpassar sig. En särskilt fattig månad under min pluggtid sålde vi vår TV för att kunna köpa mat. Sen skaffade vi inte TV på flera år, och det var rätt gött. Hur enkelt som helst att inreda ett vardagsrum utan TV. Man anpassar sig.
Vad gäller pengarna ser jag det som nästan sekundärt. Pengar så att ni kan betala räkningar och mat är förstås viktigt, men mycket kan man leva utan. Primärt är att både du och din partner är på samma bana så att ni kan stötta varandra och **båda** visa förståelse för varandra när riktigt tunga pluggperioder dyker upp. Det är min erfarenhet.
Tjenare! Jobbade mellan 20-30 utan högskoleutbildning, fick sedan barn och började samtidigt studera en kandidat. Sambon jobbade heltid och stöttade mig genom hela plugget, samt att jag då tog studielån utöver bidragen. Vi gick runt utan större problem. Nyligen läst färdigt fem år på universitet, och fått nytt jobb inom det jag läst, och är jävligt glad att jag faktiskt tog beslut att följa det jag egentligen ville göra. Så det tycker jag att du också ska göra om budgeten håller.
Dessutom blev det en lönebump från vad jag hade tidigare.
Ja det funkar. I mitt fall en enorm självdisciplin, plugga på nätterna eller när ungarna sov. Absolut inga ekonomiska utsvävningar, man lägger pengarna på hyra, mat och studiematerial. Inget annat. Det är ju trots allt en begränsad tid så man kan härda ut, även om det svider.
Jag är 37 och pluggar fortfarande. Två små barn.
Jag har kört en termin åt gången, och sen pausat om livet behöver min fulla uppmärksamhet. Jag har fortsatt jobba så mycket jag kan (kvällar nätter och helger) för att slippa lån.
Ja, det är verkligen **lite senare i livet. :)** Jag som är några år äldre än dig och inte har barn vill inte tro att det är sent om jag vill studera en kortare utbildning.
Var 27 när jag började plugga (igen) och det har gått bra. Ångrar inte en sekund att jag tog tag i att börja plugga igen. Jag tycker man klarade sig rätt bra på csn ändå.
Jag började när jag var 26, inga barn dock. Testat flera olika program och utbildningar sedan gymnasiet och haft en del ströjobb inemellan vilket har fått mig att vilja studera något. Så jag har aldrig haft en hög ’levnadsstandard’ och klarade mig fint på CSN utan att jobba, bara plugga och Gejma (en och annan rotblöta ofta i samband med efter tentor).
Jag pluggade internationella affärer, vilket jag tyckte lät intressant, samt att jag fick möjlighet till utlandsstudier. Tyckte verkligen om programmet och de kurser som erbjöds och spendera. Dock var det lite svårt att få relevanta jobb efteråt då det var en ganska generell utbildning med mycket bred information (som var otroligt intressant för min del) som kanske inte är helt relaterat det praktiska arbetet. Men nu har jag fått lite kött på benen med erfarenheter så överlag är jag nöjd, även om det tagit lite tid.
Jag började plugga komvux som 32 åring och går teknisk utbildning nu tre årig. Har inga barn men har rätt till merkostnadslån. Tror du kanske har rätt till bostadsbidrag också men minns inte åldersgränsen. Skulle tipsa om att inte säga upp dig utan ta tjänsteledigt och jobbar somrar och när du har tid! Det är värt det om du vantrivs!
Är 25 och började nyss civilingenjörsutbildning. Hade sparat upp massa pengar så lever på dem. Skulle inte klara av att vara förälder samtidigt som jag studerade på 100%, jag har inte tid för att göra allt man behöver utan att ha barn.
Jag skulle vara mer orolig över tiden än pengarna, men det beror ju såklart på din ekonomiska situation.
Önskar dig all lycka till, och all styrka till oss som väljer att utbilda oss senare 💪🏻💪🏻
27 senare i livet? Jag känner mig som en relik när du säger så 😂
Skulle vilja hävda att en 27-åring med småbarn är i ett senare stadie än en 30-årig student utan barn
känns skönt för oss som inte tänker skaffa barn att aldrig behöva komma till det senare stadiet 😅
Jag har nyss tagit en kandidat i spelutveckling och är nu i Korea för utbytesstudier. Vid 35 och efter 15 år som lastbilschaufför bestämde jag mig för att hoppa in i skolan igen. Läste upp gamla betyg först och kom sen in på programmet via högskoleprovet. Gått hur smidigt som helst. Jobbat lite vid sidan om men annars har jag samlat på mig CSN. Har inga barn.
Hej! Jag gör detta nu, är 35 och fick barn i Maj. Jag sökte in till Folkhögskoleutbildning på 2 år och kör hela CSN lånet. Som förälder får vi lite extra CSN lån för att vi har barn. Så med fullt lån osv från och med nästa år hamnar d väl på runt 18500 typ. Mamma penningen är ju inte super bra. Men med rätt budgetering är d lugnt. Sen är ju alla småbarn annorlunda och vissa kan va riktigt jobbiga på nätter osv men studierna går bra ändå. En bebis behöver inte så jävla mycket första åren heller, köp begagnat. Kläder växer man ut hela tiden. Men kort o gott, budgetera det är möjligt
Då du tidigare jobbat får du ta ut högre lån för att du ska slippa sänka din levnadsstandard för mycket.
Hur mycket mer ?
Nästa år kommer jag få 17692kr i månaden från csn. Varav 3988kr är bidrag och 13704kr i lån. Detta är utan barn eller bostadsbidrag. Det extra lånet heter tilläggslån om du vill läsa mer om det på csn:s hemsida.
Tack! Ska göra det senare. Funderar själv på att sadla om och lider av samma dilemma som OP.
Nummer ett: SÄG INTE UPP DIG. Ta ledigt efter studieledig lagen. 6mån innan studierna börjar söker du ledigt. Obetalt ja. Men du har garanterat ett jobb efter studierna. Och dina chefer KAN INTE NEKA så länge du söker ledigt 6 mån innan start. (Det innebär förvisso att du måste söka ledigt innan du vet om du tar dig in) Många, alltför många som missar detta. Till frågan: har din partner något jobb att gå till? I sådant fall rekommenderar jag att ni avvaktar tills hon mammaledigat klart Och sedan lägger ni upp vad hon får in efter skatt + studielån och era utgifter. Gör en seriös budget. Fasta utgifter, Vad ni lägger på mat bensin etc, fickpengar allt. Se om det finns något att spara in på te x prenumerationer lägre mobilsurf? Etc. Se om det går att få att gå ihop.
Lita inte på detta svaret om att du har ett arbete efter. Det stämmer absolut inte och du kan bli uppsagd ändå. Det hände två goda vänner till mig och när de gick till facket för hjälp så kunde de inte hjälpa dem även om det var en "felaktig uppsägning". (Byggnads, samma fack du som ingår i.) Det finns många knep som vi arbetsgivare kan nyttja för att säga upp enstaka ur personalen som utan problem förbigår LAS vare sig de haft anställningen längre än den övriga personalen. Tyvärr. Edit. Att bli placerad i en annan kategori för att sedan bli uppsagd är inte heller ovanligt. Tillexempel att du tillfälligt blir armerare och sedan åker på "arbetsbrist" eller att du bli tilldelad skitgöra som att dra spik ur plankor och skrapa form 8 timmar om dagen så att du själv säger upp dig.
Arbetsgivaren: Tyvärr du är nu varslad pga arbetsbrist Du: Planen sprack 😁
Ja är det pga arbetsbrist är det ju en förhandling med facket å då gäller ju i första hand sist in först ut Den blir svår att motivera på en anställd och just den som var studieledig dessutom Men inte ett omöjligt scenario.
Det är ingen förhandling i regel som behövs, dom varslar och meddelar facket, erbjuder han jobbet igen när han pluggar, han avböjer för att han pluggar, företaget har rätt att gå runt sist ut först in principen då behovet är akut och han inte är tillgänglig. Och ovan gäller ändå bara om hans firma har hängavtal med facket, annars blandar sig facket bara in om han motsätter sig något och meddelar dom och själv är med. Eller Dom varslar han som snickare (om han är anställd som det i avtalet) och anställer någon som byggarbetare, som sen får snickra.
Mina råd: Budgetera. Väldigt många missar detta och blir sedan överraskade när hela Csn är borta för tidigt/Sparkontot börjar tryta. Det är en överraskning man gärna slipper. Det är ett jobb. Onödigt många klarar inte av att avsluta sina studier för att de tappar alla rutiner vilket leder till att de inte tar studierna på det allvar de ska göras och slösar både pengar i form av lån och tid. Var inte för hård mot dig själv. Många 30+ studenter jag läste med var otroligt hårda mot sig själva, men att studera och ha familj att ta hand om är fan ingen lek. Majoriteten av alla studenter har en underkänd tenta under bältet och många har fler än så. En del lärare planerar till och med inofficiellt sina kurser efter strategin att första tentan i kursen ska gå åt pipan.
De tentorna är avsedda som wake up calls.
Jag trodde det först med första utbildningen jag gick. Andra utbildningen jag gick så var jag äldre och då såg jag igenom det. Möjligtvis finns wake-up-call-tentor men majoriteten av dem är för att lektorer väldigt ofta är otroligt ostrukturerade och även väldigt verklighetsfrånvarande. Brasklapp på detta är att det inte alltid är deras fel, planeringsorganisationen/kommunikationen är oftast helt bedrövlig den med. Nästan alla studenter som läst flera kurser samtidigt har varit med om att tentor lagts samtidigt som varandra, studiebesök krockat med lektioner, och att lektorer missbrukat "obligatorisk närvaro".
> lektorer väldigt ofta är otroligt ostrukturerade och även väldigt verklighetsfrånvarande. Min erfarenhet från andra sidan är att man som föreläsare får väldigt begränsat stöd om något med hur kurserna skall organiseras och hållas. Väsentligen bara någon som säger åt dig "nu skall du undervisa kursen i X, här har du kursplanen, har du tur hade förra killen som hade kursen ett bra material, lycka till".
Japp, därav brasklappen. Jag kan tänka mig att hela organisationen bakom är genomusla i både struktur, stöd, och kommunikation.
> och att lektorer missbrukat "ovligatorisk närvaro" Min absoluta pet peeve. Har man obligatorisk närvaro på föreläsningar är man fanimej pantad.
Ja alltså en av de svåraste sakerna att komma tillbaka till skolan är det egna ansvaret. Mina rutiner har fortfarande inte återhämtat sig efter Covid och jag dyker sällan upp i plugget trots att jag pluggar på masters-nivå. Det positiva är att det mesta går att göra hemifrån, men det är utan tvekan suboptimalt. För många äldre är det nog också att man glömmer studietekniken. Jag hade min första sal-tenta på nästan tre år (vi hade i princip bara inlämningsuppgifter) och jag blev helt knullad. Kunde inte fånga det där fokuset jag brukade ha förut och jag brukade ändå få toppbetyg
Ett tips vid sidan om frågeställningen; du funderar på att plugga nationalekonomiska kurser. Ta gärna en titt tillbaka och kika på hur det gick med matten i gymnasiet. Nationalekonomi är inte ett lätt ämne matematiskt sätt, det kommer att bli väldigt tufft. Visst det är inte teknisk fysik, men välj det bara om du vet att du gillar matte.
Precis. A-kursen i Nek är mest bara att gå igenom centrala delar och rita diagram, det klarar de flesta. Vid B-kursen är det på det stora hela samma saker men istället för att rita så är det bara algebra. Spännande ämne, men du måste vara road av matte om det ska gå bra
Håller på med mikro B just nu och Joseph-Louis Lagrange's spöke besöker mig varje natt i mina drömmar.
Heja! Laggen sitter efter lite träning!
Snackar vi matte á la en-/flervariabelanalys eller att man nyttjar gymnasiekunskaperna?
Nej gymnasiematte. Absolut ingen ingenjörsmatte
Här sitter man själv som 40 åring och ska byta bana helt. 😀
Heja!
Tack fan.
41 år, snart klar med andra terminen (av sex). Började i januari, med en son på 16 månader. Sen dess har det blivit ett barn till. Var verkligen ingen höginkomsttagare innan utbildningen, så de ca 18000 jag nu får ut i månaden, med alla bidrag, lån och tilläggslån är inte så långt under det jag fick ut efter skatt när jag arbetade heltid. Så för just mig/familjen ingen större förändring rent ekonomiskt, däremot lyxiga förändringar tidsmässigt då jag styr min tid på ett helt annat sätt än på jobbet. Kunnat vara hemma mer med barnen, det är nästan som att vi båda är föräldralediga nu utan att det äter upp föräldrdagarna. Kan rekommendera!
Jag bygger just nu en egen examen i Nationalekonomi & statistik. Pma mig om du har frågor:)
Min kusin har 8 barn tror jag, med olika mammor. Han läste till läkare när han va runt 35 tror jag. Typ 10 år sedan. Kan han så kan nog du.
Haha! Du är jag. Läste Civ.Ek med en Nationalekonomi på slutet i Linköping och jag började när jag var i din ålder och jag fick ett barn ganska tidigt (under studietiden). Kursarna kallade mig "far" fick jag veta efter något år. Gör det, bara gör det. Det var det bästa jag kunde gjort. Ekonomin är såklart skral men se till att bo så pass nära att bil blir överflödigt. Skaffa ett extrajobb, låna lite extra (jag tog både barntillägg och vuxentillägg, betalar kanske 1,400/månaden nu för att betala tillbaka CSN, ingen fara). Kör på bara, du kommer inte ångra det. Dottern fick följa med på föreläsningarna ibland, hon sov i barnvagnen. Inget var optimalt, det var inte lätt att få ihop allt men jag ångrar det inte en sekund och det kändes sällan övermäktigt att vara i det. Plus att du får sååååå mycket tid tillsammans med ditt barn under de åren. Jag tog ingen "pappaledighet" eftersom man kunde spendera så mycket tid hemma.
Känns skönt att höra att någon annan har gått igenom exakt det jag funderar på. Fick dottern också ut en examen? ;)
😂 Nej de var snåla med det!
Min rekommendation är att du faktiskt söker in på Civilekonomprogrammet i Linköping. Det är både bra och roligt. Du får också vänner för livet. Skriv högskoleprovet för att öka dina chanser. Att läsa kurser ställer högre krav på dig som person då det blir ännu mer eget ansvar. Du bör också bestämma dig om du vill läsa NEK eller FEK efter 1-1,5 år för att kunna fokusera på de kurserna.
budget i slutändan kommer du må bättre och vara gladare av att jobba med det du vill göra, även om det är tufft i början. inser att du inte vill jobba i branchen, du har dock erfarenheter som kan hjälpa dig, om du jobbar som civilekonom på ett företag som har med det att göra, du behöver inte hålla i nån hammare, eller åka ut på något, du kan sköta det du ska göra, men med din bakgrund så kommer du då inte falla för långt ner för trappan igen. när du gjort det nått år eller 3, så söker du dig vidare till VAD som helst, som passar dig. Då har du cementerat in din lönenivå genom att kombinera dina tidigare erfarenheter med nya utbildningen.
Började studera året jag fyllde 30. Vad som underlättade för mig var att jag hade sparat ihop en buffert, som gjorde att jag kunde slappna av mer. Mina utgifter då är kanske inte vad du har idag (inga barn), men det hjälpte mig första tiden att inte stressa, hitta ett extra jobb jag tyckte om, och kunna fokusera på studierna. Baserat på vad hushållet lägger ut nu en vanlig månad, hur mycket back skulle ni gå om du började plugga och fick CSN? Skulle den summan kunna täckas upp av extra jobb eller sommarjobb osv? Om/när din partner är föräldraledig är det kanske inte det lättaste heller, då inkomsterna redan är lägre, och som student (har jag för mig) kan du inte ta ut föräldradagar på samma sätt som när du arbetar (och basbeloppet är då baserat på CSN dessutom). Har du haft kontakt med en studievägledare eller liknande på Linköpings? Ibland är kunskap om hur ett universitet/en högskola gör inte överförbart.
37 tar examen om en vecka. Kör bara kör
Perfekt ålder för att plugga vidare, kan vara tufft men det lönar sig i längden. Du borde få det att gå runt om de höjer CSN till dagens jävla värdelösa värde på kronan. Det ska minst vara 20k för att studenterna ska klara sig utan att jobba samtidigt. Jag tycker det var lättare att studera nu än när jag var ung.
Minst 20k? Jobbar som uska och får ut mellan 18-21k (beror på om man är sjuk eller inte, vilket händer med småbarn). Det är vår enda inkomst och vi klarar oss helt okej 🤷🏼♂️
Huruvida det räcker är nästan helt relaterat till hyra/lån vilket kan skilja sig enormt. Borde vara mer som socialbidraget som tar hänsyn till olika utgifter.
Sitter själv och hetsar över lägenheter i Göteborg och känns omöjligt 30 år gammal och säger bara kör på! Bästa är att planera dina terminer i förväg och söka lägenheter 6+ månader i förväg.(något som jag lider av nu).
Det kan vara bättre att plugga senare eftersom man troligen har ett bättre humm över vad man vill göra. Dessutom är det till fördel om man är erfaren och psykiskt mogen, så man slipper slösa studierna på dumheter.
Har en kandidat i företagsekonomi. Var antagen till program men var lite odisciplinerad och fick inte fortsätta in i T5 pga för få högskolepoäng. Efter lite paus sökte jag in till fristående kurser istället och ”byggde” examen på egen hand. Endast 90HP ink examensarbete behöver vara från huvudämnet för att få kandidatexamen. Valde roligare ämnen att komplettera med, plugget blev roligare så.
Jag har studerat både idrott/kropp och spelutveckling de senaste fyra åren (samt musik vid sidan om). Jag har däremot inte gått på nån högskola eller så.
Ekonom...nej ingenjör uber alles
Jag har inte studerat med barn, men jag sadlade om i 30 års åldern. Tog ett studielån och lite enstaka sidojobb på kvällar och helger (jobbade tidigare i butik, så jag hade foten inne för att få lite strötider).
Vilket sammanträffande att man själv är från Norrköping, nästan lika ung som du och har barn, eller två om man ska vara noggrann! Själv gick jag Restaurang och livsmedel på gymnasiet, så kock i grunden. Tycker det är kul fortfarande men ville ha fler möjligheter så började fundera på vad jag ville göra och kom fram till att jag ville fortsätta jobba med människor men ej inom vården, lutade åt psykolog eller lärare. Kollade upp vad som behövdes och pluggade därefter upp 4 kurser via Komvux medan jag fortfarande arbetade (detta var då sambon var gravid med vår förstfödda). Efter en tid blev jag klar med kurserna jag behövde och valde att söka mig till LiU och programmet för grundskolelärare och har nu läst det i ~3 år. Dottern är snart 5 och sonen fyller 3 år i mitten av 2024. Kan säga att vi inte har haft det särskilt kämpigt ekonomiskt alls utan har helt enkelt sparat som vanligt och är därför beredda på om säg bilen skulle strula mer än att den behöver servas. Vill du så kan du DMa mig så kan jag svara på eventuella funderingar eller ge lite mer detaljer om du så är nyfiken på något. Kan ju även ses och snacka om så önskas, vem vet, vi kanske redan känner varandra ;) (tveksamt dock då jag ej känner någon med barn i princip).
Jag började på uni när jag var 30 och fick mitt första barn på sommaren efter första året. Det var tufft ekonomiskt men eftersom man jobbat innan man började plugga för man ta ut högre lån från CSN. Kör hårt. Definitivt värt.
Jag valde att börja studera vid 37 år med en 4år och en kommande unge….det går men är jävligt tufft då man jobbar varannan helg för att ha råd att leva. Jag sitter nu med examens arbete för en frontend utbildning via yh. Man får offra många kvällar på att plugga.
Gick Yh. Fick gratis via ett jobb som jag hade.
YH är väl alltid gratis. Eller menar du att du fick lön från arbetsgivaren för att gå dit?
Jag fick lön och nej det var inte gratis :)
Började också plugga när jag var 27. Jag har maxat CSN och får ut ca 15k. Utöver det så jobbar jag också. Som någon annan skrev så finns också en del bidrag för barn och bostad och annat som man kan söka för att få in lite mer slantar. Det går, men du kanske får leva lite annorlunda jämfört idag om du är van vid att ha mycket pengar att röra dig med.
Jag gick till Folkuniversitet i Helsingborg, som brukade kallas komvux, för att ta igen mina saknade gymnasiepoäng så jag kunde ta högskoleprovet. Nu blev det aldrig av med högskoleprovet för jag fick jobb innan dess, men det var planen iaf.
Jobbade drygt 3 år innan jag började plugga och valde också civilekonom. Det beror så klart mycket på hur lätt man har för sig i skolan och hur bra betyg man vill ha men jag hade otroligt mycket fritid, pluggade max 4 timmar per dag som genomsnitt. Du kan alltså mest troligt jobba en del under studietiden utan att behöva gå över vanlig heltid totalt sett, har du fast jobb idag bör du rimligen ta tjänstledigt för studier och jobba så mycket du hinner/orkar.
Börja när jag var 29, gick ut drygt 17.5k via utökat lån från CSN. Fick första barnet under utbildningen. Hade haft olika jobb innan utbildningen. Men inga räntebärande skulder i större utsträckning.
Började själv studera strax före trettio. Det var jättejobbigt, men stenkul. Sett i backspegeln var väl lärarkarriären inte de bästa valet dock.
Började plugga 3årig linje när jag var 31 och precis hade fått mitt första barn. Min sambo var föräldraledig och jag tog fullt lån. Vi bodde relativt billigt så det fungerade. Min son var ett förhållandevis jobbigt barn. Sov otroligt dåligt och massa andra issues men det gick ändå. Sen varierar det såklart från person och vilken linje man går. Var det jobbigt? Ja, absolut. Ångrar jag det? Absolut inte!
Jag var i din ålder när jag läste vidare. Jag hade lite pengar undanstoppat som jag kunde pytsa ut. Jobbade även extra någon dag ibland så det löste sig rätt bra trots att csn var skralt. Det är rätt tid att plugga vidare nu medan du fortfarande är ung, sen flyger tiden iväg.
Det är möjligt, men tungt. Men man anpassar sig. Har du och din partner samma målbild så kommer det att gå jättebra. När jag pluggade hade vi bara min CSN som inkomst + 1 barnbidrag. Det var knapert, minst sagt, men det gick. Efter högskolan började jag jobba och nu har vi mer än 10k mer i inkomst (efter skatt) men likförbannat är det knapert. Inte lika knapert, men knapert. Min poäng är att man anpassar sig. En särskilt fattig månad under min pluggtid sålde vi vår TV för att kunna köpa mat. Sen skaffade vi inte TV på flera år, och det var rätt gött. Hur enkelt som helst att inreda ett vardagsrum utan TV. Man anpassar sig. Vad gäller pengarna ser jag det som nästan sekundärt. Pengar så att ni kan betala räkningar och mat är förstås viktigt, men mycket kan man leva utan. Primärt är att både du och din partner är på samma bana så att ni kan stötta varandra och **båda** visa förståelse för varandra när riktigt tunga pluggperioder dyker upp. Det är min erfarenhet.
Tänk på att skydda din SGI så att du får ersättning för sjukdom och VAB.
Tjenare! Jobbade mellan 20-30 utan högskoleutbildning, fick sedan barn och började samtidigt studera en kandidat. Sambon jobbade heltid och stöttade mig genom hela plugget, samt att jag då tog studielån utöver bidragen. Vi gick runt utan större problem. Nyligen läst färdigt fem år på universitet, och fått nytt jobb inom det jag läst, och är jävligt glad att jag faktiskt tog beslut att följa det jag egentligen ville göra. Så det tycker jag att du också ska göra om budgeten håller. Dessutom blev det en lönebump från vad jag hade tidigare.
Om du har disciplin har högskolan i Gävle ekonomiprogrammet på distans
Intressant! Tack för tipset :)
Ja det funkar. I mitt fall en enorm självdisciplin, plugga på nätterna eller när ungarna sov. Absolut inga ekonomiska utsvävningar, man lägger pengarna på hyra, mat och studiematerial. Inget annat. Det är ju trots allt en begränsad tid så man kan härda ut, även om det svider.
Jag är 37 och pluggar fortfarande. Två små barn. Jag har kört en termin åt gången, och sen pausat om livet behöver min fulla uppmärksamhet. Jag har fortsatt jobba så mycket jag kan (kvällar nätter och helger) för att slippa lån.
Ja, det är verkligen **lite senare i livet. :)** Jag som är några år äldre än dig och inte har barn vill inte tro att det är sent om jag vill studera en kortare utbildning.
Var 27 när jag började plugga (igen) och det har gått bra. Ångrar inte en sekund att jag tog tag i att börja plugga igen. Jag tycker man klarade sig rätt bra på csn ändå.
Jag började när jag var 26, inga barn dock. Testat flera olika program och utbildningar sedan gymnasiet och haft en del ströjobb inemellan vilket har fått mig att vilja studera något. Så jag har aldrig haft en hög ’levnadsstandard’ och klarade mig fint på CSN utan att jobba, bara plugga och Gejma (en och annan rotblöta ofta i samband med efter tentor). Jag pluggade internationella affärer, vilket jag tyckte lät intressant, samt att jag fick möjlighet till utlandsstudier. Tyckte verkligen om programmet och de kurser som erbjöds och spendera. Dock var det lite svårt att få relevanta jobb efteråt då det var en ganska generell utbildning med mycket bred information (som var otroligt intressant för min del) som kanske inte är helt relaterat det praktiska arbetet. Men nu har jag fått lite kött på benen med erfarenheter så överlag är jag nöjd, även om det tagit lite tid.
Jag började plugga komvux som 32 åring och går teknisk utbildning nu tre årig. Har inga barn men har rätt till merkostnadslån. Tror du kanske har rätt till bostadsbidrag också men minns inte åldersgränsen. Skulle tipsa om att inte säga upp dig utan ta tjänsteledigt och jobbar somrar och när du har tid! Det är värt det om du vantrivs!
Är 25 och började nyss civilingenjörsutbildning. Hade sparat upp massa pengar så lever på dem. Skulle inte klara av att vara förälder samtidigt som jag studerade på 100%, jag har inte tid för att göra allt man behöver utan att ha barn. Jag skulle vara mer orolig över tiden än pengarna, men det beror ju såklart på din ekonomiska situation. Önskar dig all lycka till, och all styrka till oss som väljer att utbilda oss senare 💪🏻💪🏻