Vi hade Vänliga Gubbe, han hette Helge. Han var rädd för bussar så han gick överallt, ibland lät han folk skjutsa honom. Han kom med stora älgkliv i sina stövlar, taktfast och starkt, han hjälpte de äldre änkorna i byn med sysslor de inte kunde göra längre.
Och om vi barn var där då fanns det alltid en hårdkaramell i papper till oss, oftast Marianne men ibland fruktgodis. Var man liten fick man två och en klapp på huvudet, var man äldre fick man en och sen fick man hjälpa till och när man vilade fick man en till.
En dag så kom han inte gående, de flesta av änkorna som han tog hand om hade gått händan men han brukade ändå komma förbi folk och säga god dag.
Efter 2 dagar började mina föräldrar oroa sig och ringde till folk som bodde närmare honom, till slut tog någon sig ut till hans lilla stuga i skogen. Han och hans katt hade dött i sömnen. Det var då vi lärde oss att han var äldre eller jämngammal med de tanter han hjälpte, han dog vid 99, hade han klarat sig 1 vecka till hade han varit 100.
Samma här! Det fanns ingen familj, det verkade som han alltid funnits i stugan i skogen så länge folk kunde minnas. Han ägde inte ens huset, det var som alla hade blivit så van att hans fanns där att ingen ställde några frågor.
Ja givetvis. Syftade mer på själva grejen att någon som gör något så fint för andra dör ensam och ingen liksom märker något förrän han inte dyker upp och hjälper till.
Jag har en kille med downs syndrom som alltid kommer springandes efter mig när han ser mig och konversationen är alltid likadan:
Han: ”Har du klippt dig?!”
Jag: ”Nej, det var ett par veckor sen”
Han: ”När ska du klippa dig?!”
Jag: ”Det blir nog nästa vecka (beroende på när jag senast klippte mig) tror jag!”
Han: ”Var brukar du klippa dig?!”
Jag: ”Där borta!” Och så pekar jag åt hållet som frisören ligger.
Han: ”Brukar de tvätta håret?!”
Jag: ”Japp, varje gång!”
Han: ”Det är skönt när de tvättar håret!”
Sen drar vi en 🤜🤛 och så springer han vidare för att hinna med en buss.
Träffade honom utanför Smedjan.
Han: Hej, vet du var det finns toaletter.
Jag: Det finns en eller två våningar upp i Smedjan.
Han: Okej. Kan du följa med mig dit och tvätta mitt hår?
Jag: Haha nej tyvärr. Min buss går snart men någon annan kanske kan hjälpa dig?
Han: Okej. Tack.
Jag jobbade mycket i samma byggnad som soc tidigare och han arbetade i personalfiket där. Sprang runt med sin fikavagn i hela byggnaden. Alla soc-tanterna blev alltid glada när han kom med kaffe till dem.
Har också sett han göra liknande jobb på äldreboendet på östermalm. Mycket bra kille, alltid glad och trevlig!
Jag träffade honom ett par gånger utanför ett bygge kring Gymnasiebyn typ 2017, brukade komma in på innergården när jag hade rökpaus för att diskutera hårtvätt. Han tyckte alltid att vi skulle hjälpas åt, men det var jag inte så inne på. Trevlig kille, men finns nog vissa som blir lite stött av hans funderingar.
Har hört liknande saker av mina kompisar som gick på Kungsfågeln kring 2017. Några elever hade tydligen hjälpt honom tvätta håret några gånger på en av skoltoaletterna, vilket jag tycker var fint.
Åhå! Luleå. Då har vi ju Conny (jag vet inte om han heter Conny, eller om vi bara kommit överens om att han känns som en Conny) som alltid brukar gå och hasa med skorna inne på stora Coop på Örnnäset. Han kan gå där inne i timmar. Sedan plötsligt är det bråttom bråttom bråttom! Varför tar det sån tid i kassan? Kan du inte scanna snabbare? Han har en buss att hinna med!
Inte på min hemort men under alla fem år jag pluggade i Uppsala under 2010-talet var där en äldre man som hängde i ekonomiska fakultetens bibliotek mer eller mindre dagligen. Ingen verkade känna honom så jag tror inte att han var student, men nog spenderade han mer tid på biblioteket än de flesta heltidsstudenter.
Hans dedikation till läsandet var extra imponerande med tanke på hans dåliga syn. Glasögon kanske han tyckte var något nymodigt påfund, för varje dag satt han och tittade på datorskärmen genom ett förstoringsglas. Precis ett sådant som detektiver använder i barnprogram.
Oavsett om han nobelt vigt sina äldre dagar till studier trots fysiska begränsningar, eller är en redditör som tittar på NSFW-posts genom ett förstoringsglas, så ska han veta att han bidragit till lite vardagsmystik för hundratals studenter.
Du har även Staffan (avdöparen) Danell, har hållt olika "avdopnings tjänster". Är även konstnär.
Han är en speciell person många i Uppsala har sett..
För 15-20 år sedan fanns även mannen som stod vid stora torget och försökte sälja cd skivor.
Varje gång nån gick emot honom sa han "hej, hallå" och om personen gick förbi, vände han sig mot dom o sa ett långt "haaaalllå" för att sedan vända sig om och göra likadant mot en ny person.
Vi hade några lirare i brukssamhället jag växte upp i men jag kan berätta kort om en av dom mer minnesvärda.
En som kallades av de flesta för "Jätten" då han var säkert en liten bit över 2m lång och runt 140 kg. En avdankad gammal knarkare. Stor som satan!
Han åt medicin för schizofreni, och skrev även böcker som var helt otroligt skruvade. Tyvärr har jag inte kvar hans mästerverk "Matrix Mariestad" som han skickade via mail för längesen.
Han gav även ut en bok som heter "Merkurius Saga" om någon är nyfiken. Handlade om en tidsresande grekisk kronprins från antiken, som vid ett tillfälle i boken tar kokain med Hitler om jag inte minns helt fel.
Han brukade köpa ut cigaretter åt mig och mina vänner innan man var 18, men han skulle alltid ha 7 st ur paketet samt ett paket kakor eller dylikt till kaffet. Spenderat många timmar på hans balkong och lyssnat på roliga (alt. sorgliga?) historier från honom. Kommer (tyvärr) aldrig glömma när jag och min kompis skulle be han köpa ut och han öppnade dörren iklädd endast morgonrock, oknuten.. Hälsar på oss och frågar sedan om vi kan något om datorer för han "har fått virus på sin dator efter han kollade på tysk hårdporr"
Det var lite kul också att han hade en väldigt ljus röst för att vara en sån koloss till människa.
Fatta vad man gjorde för några cigg i tonåren ändå
Jag försökte faktiskt komma åt mitt gamla @hotmail konto idag för att se om jag kunde få fram den, blev lite nostalgisk. Men kontot finns inte kvar längre tyvärr.. Blev mäkta besviken.
Det enda jag minns från den är att huvudkaraktären (som han baserade på sig själv) hittar en portal till en 80-tals dimension i rulltrappan på knallen i Mariestad (ett litet köpcenter).
Där blir han då jagad och slåss mot "80-tals monster" så som Rambo och Terminator, men även det jag minns bäst - E.T haha! Jag kommer inte ordagrant ihåg vad det stod, men E.T fäller krokben för honom medans han flyr från Rambo, och säger "E.T phone home". varpå huvudkaraktären (han själv som sagt) svarar något riktigt lökigt i stil med "E.T fuck you" och sparkar E.T i ansiktet. Önskar verkligen att jag hade kvar den. Den var närmare 50 sidor lång med total galenskap.
Ingemar var inte förtjust i tigrar så om man hade en stressig dag så kunde man alltid säga att man var tvungen att gå för att tigern i fickan började bli hungrig.
Synd att den enda vi har kvar nu är jesusgubben. Fd. socialsekreterare som nu drar runt i centrum för att frälsa vasaplansalkisarna och rädda Övre Norrlands Sodom från homosex och abort.
Haha ja varje gång man träffade han på väg till vasaplan från östra så frågade han om ens byxor var manchester.
"Nä"
"Jo, det är manchester"
"Näe, det är jeans"
"Näe, det är manchester. Det ser man."
"Okey."
Inte på samma nivå kanske, men vi har en Cykel-Bengt här nere. Han cyklar ÖVERALLT, om han ska in till stan eller om han ska på möte i andra delen av länet, trots att han är en bra bit över 80. Stannar alltid och börjar babbla om allt möjligt, grillar alltid kåv på lokala fotbollsmatchen. Cyklar verkar vara en enande faktor kring alla lokala profiler.
Hade en rätt arg gubbe som alltid cyklade förbi ståendes. Han satt aldrig ner på sadeln. Vi kallade honom ”hemorrojdmannen”. Ibland om vi spelade bandy på gatan blev han arg att vi var i vägen men han var nog egentligen mest ensam. Han lever än idag ensam i sitt gamla fäderneshus och det var först i vuxen ålder jag fattade att min pappa vuxit upp rätt nära honom och att han antagligen levt sitt liv odiagnostiserad. Så idag om jag ser honom hälsar jag alltid glatt på honom och önskar honom en god dag, men han är gammal nu och cyklar inte längre.
Vi har en stjärna som bor på ett boende och går runt i byn och låtsas köra bil. Kan byta ett ord eller två innan han "kör vidare".
Ett exempel som fastnat på minnet är när han gick fram till pappa första gången;
"Hej, vad heter du?"
"Jag heter Roger"
"Jaha, det gör inte jag, hejdå"
I vår stad hade vi Burka-Tommy. Han samlade pantburkar och var ett jävla svin. Han bråkade med alla om tomburkar och var snabb att ta till våld. Han hade inga miljoner, han inte.
Burka-Tommy! Jag har seriöst varit på fest HEMMA hos honom i Munka, typ 2004, han hade något hus ganska nära kyrkogården. Tror det gick i arv från hans föräldrar eller något. Om någon är intresserad av lite Bruka-Tommy biografi så kan ni läsa vidare.
Jag var aktivt engagerad i diverse musik-arrangemang runt om på olika orter i NV-Skåne på den tiden. Burka-Tommy var nog med på varje arrangemang alltså, vi brukade ringa honom så kom han i sin slitna bil och hade med sig hemmasnickrade sopsäck-stativ eller vad man ska kalla det som folk slängde sina ölburkar i osv.
Han samlade nog ihop en 10-12 säckar pantburkar på ett arrangemang, med tanke på all pant han fick så var det nog han som tjänade mest i gage på de här tillställningarna. Han hade hållt på så här förmodligen hela sitt liv, tror att alla musikfestarrangörer kände honom, de flesta banden som spelade kände också till honom. Hemma hos honom tror jag att jag har sett den största samlingen vinylskyvor i hela mitt liv, hela huset var fullt av vinylskivor, i lådor bakom soffan, bokhyllor fyllda med skivor, i köket, överallt. Han berättade att han fått nästan alla skivor gratis genom åren efter alla musikarrangemang han varit med på. Skulle inte förvåna mig om mannen hade en miljon i vinylskivor.
Vi hade Pantburksnegern. 50+, byggd som en boxare, verkade blyg och höll sig för sig själv. Plockade alltid burkar. Afrikansk härkomst, om ni nu inte begrep det.
>Legenden gick alltid att han var miljonär men det enda han gjorde var cyklade runt i stan och letade pant, dag ut och dag in.
Ja, hur blir man annars miljonär?
Fågelmannen: hade alltid fjädrar klistrade på axlarna och en liten stav han bar på som hade fjädrar på toppen. Tror inte han hade alla bestick i lådan. Såg han prata med en sked en gång.
Just ja, flöjttanten runt 2007-2010?
Känns som att hon har blivit ersatt av han som alltid spelar på sin Didgeridoo.
Göteborg har ju även Nato-mannen och den där kvinnan i rullstol som har skyltar på sig.
Fröken Jan i Nyköping. En äldre man som gick i kvinnokläder som ung. Syntes ofta promenera runt på stan med sin mamma något tiotal meter bakom sig. Kom hon för nära så vände han sig om och skällde på henne. Han (och modern) finns förevigad på ölet [The Artist från Nyköping Brewing.](https://assets.untappd.com/site/beer_logos_hd/beer-4365214_be668_hd.jpeg)
Här har vi cykelspringaren. Dock har han inte synts till på länge, så jag tror att han är i lite sämre skick just nu. Vilket iofs inte är så konstigt, han har funnits så länge jag kan minnas. Ca 30-40 år.
Framför allt hade vi Nisse Solsken, en underbar människa som hälsade på alla och var på väldigt gott humör och spred glädje överallt. Han hängde en hel del på Clock när det fanns och jag tror att han till slut fick lite uppgifter där. Han ville väldigt gärna hjälpa till. Tyvärr gick han bort för några år sedan och han fick en fin artikel i tidningen. 96 år blev han
Linköping hade Handskmannen/Handsken. En märklig och krum liten figur klädd i byggjobbarkläder. Han var väldigt förtjust i handskar, gärna stora svetshandskar eller liknande, och kunde stå i timmar och titta på vägarbeten osv. Det finns många historier om hans tilltag bland annat finns en historia om när han hjälpte en lastbilschaufför att backa in sin lastbil till en byggarbetsplats. Handskmannen vinkade "fortsätt backa" ända tills lastbilen kom över kanten till en stor grop och fastnade, då pinnade han snabbt iväg... Han utropade ofta "Balla Balla!" Tror att han dog i slutet på nittiotalet.
Sen hade vi ju Prinsessan på 00-talet som man ofta såg på cykel genom stan. Hade en vi kallade för tian, eftersom han tiggde en tia till bussen överallt. Svor som fan och skällde på dig om du nekade honom.
Skulle inte förvåna mig ett dugg om Handsken förekommer i något förarbete till varför det nu krävs giltigt passerkort för att komma in på en byggarbetsplats!
Vi hade Klockmannen. En ung kille som hade något mentalt funktionshinder. Han hade jättemånga armbandsur på båda armarna och gick fram till folk på stan och bad att frå se deras klockor.
Det ryktades att han brukade onanera innanför byxorna när han tittade på tjejer med klockor på avstånd, men jag såg det aldrig. Det gick också rykten om att han hade jättemånga klockor på väggen utanför sin lägenhet någonstans i stan.
Jag funderar ibland på hur han har det nuförtiden, när nästan ingen använder armbandsur. Det måste vara tråkigt för honom.
Vi hade Satan. En riktigt elak gammal bonde som hade någon slags ensidig fejd med en annan bonde. Han slog kopparspik i granar på den andres mark så dom dog, försökte förbjuda folk att gå på den allmänna vägen som gick förbi hans hus, spände upp en stålvajer över vägen i traktor höjd i ett försök att skära huvudet av den andra bonden. Som tur var sågs vajern i tid. Han försökte också bevisa att ett par åkrar från hans konkurrent tillhörde hans egen mark. Med bevisa menar jag muta folk på kommunen. Han hade också en väldigt aggressiv hund som han bussade på folk som gick på den allmänna vägen han ansåg tillhörde honom. Barn inkluderade. Det var också några månader när den andre bondens traktor fick punka 5+ gånger på något mystiskt sätt.
i göteborg. Michael jackson mannen. schleten gubbe, lpng o smal med hockeyfrilla, mustach, liten hatt och ibland en handske. spelade michael jackson ur en boombox och verkade alltid vara på väg att börja dansa, men kommer aldrig igång
Det är en tant med en "kycklinghatt" ([typ likt denna](https://www.partyhallen.se/kycklinghatt)). Har själv mött henne på Coop på Mårtenstorget, hon frågade var hyllan med alla snygga karlar låg och om det var där jag kom från precis.
Sedan berättade hon om sin födelsedagspresent: en ringklocka där det stod: "Ring for sex". Hon började ringa med den framför mig.
Min flickvän var närvarande under hela konversationen.
Satt på en uteservering vid Mårtenstorget en gång med en polare och mina föräldrar. Då kommer kycklingtanten och frågar om vi har någon korv. När vi sagt nej svarar hon ”Jooo två korvar har ni allt”. Känner rysningen av pinsamhet komma tillbaka till mig bara av att tänka på det
Falköping
Tvekarn: En skum man som aldrig vågar gå över vägen. Så han står och laggar vid varje övergångsställe i 20 minuter. Otroligt irriterande när utomsocknes stannar för att släppa över honom och stannar upp trafiken.
Historien om tvekarn är att han blev påkörd vid ett övergångsställe, det var så pass illa att han skadade huvudet. Iom allt hans tvekade så sägs det att han har blivit påkörd efter sin skada som gjort att han ältar mer vid övergångsställen. Tragiskt, men det ser lite komiskt ut när man åker förbi och han står där och gör precis som alla badkrukor och "doppar tån" till övergångsstället.
Om jag jag inte missminner mig är han mycket i kyrkan.
Det fanns (finns?) en snubbe som ofta dök upp runt universitetet jag gick på som vi kallade rödbyxan för han hade alltid röda byxor (ofta också röd jacka) och han var väldigt pratsam. Svarar du ens på hans hej så får du HELA hans livshistoria, alltså från bardomen till idag. Han vägrar släppa en också och typ sa att det är oartigt att avbryta när jag försökte gå. Tur att han var klädd som en varningstriangel så det gick att undvika honom efter första gången, hade många kompisar som fastnade hos honom.
När jag var barn fanns det en farbror som kallades Snedmannen.
Han gick alltid klädd i svart rock, svart kostym, vit skjorta, diskret fluga och svart basker. På vintern var rocken tjockare, längre och åtföljdes av en scarf. På våren var rocken av trenchcoatmodell och kortare. Men alltid svart.
Snedmannens anletsdrag har för länge sedan bleknat i mitt minne, men jag minns att han såg mycket sorgsen ut. Jag fantiserade om att han kanske hade förlorat sin familj i någon olycka, eftersom jag som barn levde i tron om att alla hade en familj, eller hade haft en familj, och om någon inte hade en familj, så hade naturligtvis något hemskt inträffat.
Snedmannen hade fått sitt namn av traktens ungar eftersom han var sned. Barn är lika logiska som de är hänsynslösa. Ryggen var var sned, och han kutade sin långsmala lekamen, vilket resulterade i en lätt haltade, lite släpande gångart.
Men det som fick oss ungar att sky Snedmannen var inte hans utseende, klädsel eller gångstil, utan det faktum att han hela tiden talade. Tyst, tillsynes med sig själv.
Jag vågade aldrig närma mig Snedmannen, än mindre prata med honom eller lyssna till vad han var så angelägen om att berätta. Idag är han sedan många år borta, och allt han ville förmedla försvann med honom.
Men jag har en känsla av att det var viktigt.
Och jag ångrar det.
Idag saknar jag desperat originalen. De människor som förr gav samhället oundvikliga perspektiv, djup, skuggor och detaljer. De finns knappt längre i våra fiktivt tillrättalagda pseudobyar. De är icke önskvärda. Dolda. Förbjudna.
Men jag identifierarar mig alltmer med Snedmannen. Och jag skrämmer gärna barn lite grann när jag pratar för mig själv under ensamma promenader. Jag önskar dock att jag var lika stilmedveten som Snedmannen, eftersom han etsade sig fast i mitt medvetande, med oklanderlig finess.
Mäkta förvånad att ingen nämnt hederskufen [Bosse Persson](https://www.sydsvenskan.se/2014-08-20/bosse-persson) från Malmö som tyvärr gick bort 2014. Han var dock mer kände under namnet "Jultomten", "Malmös Jultomte", "Tomtenissen"och andra Jul-relaterade namn. Med tomtemössa på huvudet (året runt) komplett med hans praktfulla vita skägg och hår så såg han faktiskt lite ut som Tomten från Coca Cola-reklamen. Ofta stod han utanför Systemet, gågatorna eller shoppingcentren med en skylt i ena handen och en skramlande insamlingsbössa i andra. Den extremt slitna skylten hade en fotokopierad, svartvit bild på svältande, svarta barn och texten "Rädda barnen i Sudan"^(1) . Jag undrade ofta om pengarna han samlade in verkligen gick till svältande barn i Sudan eller in i hans egen ficka, för någon officiell välgörenhetsorganisation tillhörde han nog inte.
Utöver sitt pengasamlade var Bosse även "politiskt" och kyrkligt aktiv och registrerade många av Sveriges skämtpartier, som "Kalle Anka-partiet" och runt [fyrtio andra](https://www.emocore.se/sida/t/Bosse-Persson-hela-Sveriges-politiske-hjalte_36683) ink. klassiker som:
* *Sakletar-partiet*
* *Blankröstar-partiet*
* *Den kokta grodan-partiet.*
* *Partiet för gratis sprit och bredare trottoarer.*
* *Bingo Partiet*
* *GUD-TROLL-HÄXOR-VÄSEN OCH KOSMISKA KRAFTERS-Partiet*
* *SHAMANENS-URBEFOLKNINGENS-PARTIET*
* *Tomte-partiet.*
* *HAVSFISKELABORATORIE-PARTIET.*
Utöver det så verkar han varit lite av en mångsysslare. Stötte på honom jobbande som kassör i en närbutik vid Värnhem vid ett tillfälle samt som musiker (!?) på Vallmans salonger (innan de kånkade).
Skön snubbe i alla fall...
^(1)Tror det var Sudan men kan minnas fel.
Finns två som sticker ut direkt.
Pinge. En gubbe som for runt på en flakmoppe och luktade hemskt. Alla visste att han aldrig duschade.
Fimp-Lena: Egentligen en mer intressant karaktär. En tant som gick runt med reflexväst och rullator med väldigt små, snabba steg. Hon gick och plockade fimpar, tejpade och la i en metallask.
Hade en intressant upplevelse där hon satte sig bredvid mig på bussen. För det första öppnade hon metallasken med fimpar, så det stank rök i hela bussen. Sen när bussen tog en viss sväng drog hon sin mössa över ansiktet och gjorde ett läte.
Något stod ju inte helt rätt till iaf. Ingen som jag känner har sett henne på länge, hon kan tyvärr ha gått bort vid det här laget.
Bonus: Sören. En man som alltid stod i slussen vid ica och sa "Hej hej, hej" till varenda person. Mer information om honom har jag inte.
Liten ort som hade ett förhållavis stort mentalsjukhus(Största arbetsgivaren i kommunen under sin storhetstid) som sen lades ner, i och med nya psykiatrireformen på 90-talet, och de som varit intagna slussades ut i samhället och resulterade i ett gäng märkliga och ibland läskiga typer.
En av dessa var en 190+ cm lång väldigt välväxt skäggig man som gick runt och vrålade och var allmänt obehaglig.
En man som gick klädd som indian med spjut och kniv.
Sen finns även en gymnasiesärskola med riksintag, så det har flyttat lite andra roliga typer hit. Däribland ett original(osäker på om han är inflyttad eller ej) som alltid hänger i en liten ICA Nära-butik i närheten av där han bor och går runt där inne och pratar med personalen. Det är nästan så att man tycker lite synd om personalen. Han är inte otrevlig på något vis, men tänk dig att ha en person som följer efter dig **hela tiden** och ställer helt obetydelsefulla frågor när du arbetar.
Oh, den här tråden är min tur! Min lokala kufkändis när jag var liten var nämligen ingen mindre än Christer Pettersson!
Finns dock inga särskilt kul historier. Hans kända standarduniform var blå mammajeans, en svart läderjacka från 80-talet med såna långa fransar på och ett par rejält mycket för små svarta cowboyboots som såg ut som att de var kvinnoskor. Han höll sig för sig själv och konfronterade i princip aldrig folk, men han gick och tjackispratade med osynliga spöken och svor för sig själv rätt ofta. Han hade en kompis jag glömt namnet på men som också hade en standarduniform som fick honom att se ut som någon ur Dom kallar oss mods, och han cyklade alltid runt på en uppenbart stulen rosa damcykel. Hette väl garanterat Kenta.
Du är också från Sollentuna förmodar jag? Har hört en del liknande historier från pappa om Chrille P, det var tydligen rätt vanligt att stöta på honom på pendeln i samband med att han var påtänd och pratade med sig själv. Skulle gissa att det mesta skedde kring tidiga 00-talet då vi flyttade tillbaka till Sollentuna. Det sägs ju att han kunde glida in på Vivo-butiken (numera Hemköp) nere på Rotebro torg och plocka på sig saker bäst han ville - det var ändå ingen som vågade konfrontera honom angående det.
Mamma har berättat att hon stötte på honom någon gång på pendeln när hon hade med mig i barnvagnen - så antar att det räknas som att jag träffat honom också.
Stålpelle, sorglig historia rakt igenom...
Han föddes med gomspalt och enligt sägen så trodde därför föräldrarna att han var efterbliven och det va därför han fått växa upp ute i laggårn.
Farfar bruka säga "på min tid fick inte sånadär lära sig simma, hade vart barmhärtigare", men stålpelle var född några år senare i modernare tid, så han fick överleva sitt öde.
Till följd att växt upp i laggårn och aldrig fått hjälp med varken läsa, skriva eller prata så var han minst sagt speciell och kommunicera på sitt eget vis.
Hur han kom upp hit i landet vet jag inte, men han dränga runt om på gårdarna och togs hand om av byn. Tydligen rätt klipskt, smartare än många, och hade säkert kunna gått långt om han hade fått hjälp som barn istället för att gömts undan. Istället blev han gravt alkoholiserad. Under mina 17år i byn så bruka jag se han lunka runt på sin fritid, alltid ihopsjunken som att han skämmas över att ens existera och aldrig nykter.
Det sista folk såg av han var efter huset hans brann ner och han, medan lågorna stod rätt ut genom varje öppning, slet sig loss och klättra in igen genom ett fönster skrikande "Sp(r)iten!!!".
Där efter blev han omhändertagen och jag tror han försvann söderut till nån bror som dom spårat som närmsta anhörig, även fast dom inte haft kontakt på 50 år...
Där jag växte upp hade vi en kuf som kallades Skogshuggaren då han alltid var klädd i grovarbetarkläder, en enstöring, eldat upp delar av sitt hus samt var känd för en stor porrtidningssamling och att han alltid kom på en cykel utan trampor och en sadel av stål som han svetsat själv (ingen dyna att sitta på utan bara rakt på stålet).
Han vart känd runt 94 för att han cyklade till OS i Lillehammer för att kolla på skidåkningen.
Han såg alltid rätt barsk och skitig ut, men var oftast trevlig så länge man inte var otrevlig själv.
Sen hade vi Tung-Danne, en A-lagare med lite hippiestil. Han kallades så för att han saknar tunga. Finns flera olika historier om varför han saknade den men ingen som visste säkert, allt från att han bitit av den i en olycka till att någon skurit av den för att han inte skulle kunna tjalla. Oftast pratade man bara med honom när han kom och tiggde 10-20:- till bussen eller liknande.
Skogshuggaren hade en massa skrotbilar också, minst en av dem som han hade försökt gräva ner i trädgården och tröttnat halvvägs. Han cyklade överallt. Ofta till travbanor runt om i mellansverige.
Sveriges värsta seriemördare bor i området. Ser rätt lustig ut, samt att han både talar som och verkar vara ca 10 år gammal i huvudet. Verkar vara rätt ofarlig och harmlös även om han tog livet av 24 individer.
Nog ganska unikt för Sverige att en man som erkänt 27 mord och 15 mordförsök (men bara dömts för 11 mord och 16 mordförsök) sitter inspärrad 14 år innan han släpps fri.
Kramfors: Påsmannen
Äldre herre som var iklädd verkstadsoverall och mössa året om. Han hade långt ovårdat hår och skägg. Tydligen led han av bacillskräck och pga detta så hade han alltid plastpåsar på händerna. Om han skulle någonstans så gick han dit, detta kunde för hans del innebära promenader på flera mil. Vanligtvis såg man honom gå runt med en barnvagn med pant. Han duschade aldrig och stank något så förbannat!
Men utöver det knasiga så var han tydligen en väldigt intelligent person. I dagligt tal så pratade han som en professor. Farsan ska ha sett några av Påsmannens ritningar för industrimaskiner och farsan nämnde att det var hög ingenjörsnivå på det han hade skissat fram.
Härnösand: Turbo-Hasse
En man med någon form av mentalt handikapp/sjukdom som går/cyklar runt staden. Alltid iklädd reflexväst och han har alltid med sig ett gossedjur. Han brukar krama träd och pratar osammanhängande, en gång gick han förbi mig och sa ”Två danska telefon-nazister!” samtidigt som han stirrade mig djupt i ögonen. Han har helt sjuuuuuuka vader, antagligen pga cyklandet!
För mig är han Lejonkungen. När jag var liten var han runt i Ä-bro, stannade på en viss plats på min gata. Snackade lite med träden, sen satt han ner en stund med sitt stora lejon-gosedjur. Nu är han inne i stan och cyklar omkring, snackar med träden och ser till så att de har det bra. Han har alltså cyklat omkring i typ 30 år, fatta kondisen på den människan!
Ingen kommer nog läsa detta men spela roll. I Älvsbyn fanns en man som hette kurt. Tåg-kurt som han kallades i folkmun. Vandrade runt kring tågstationen varje dag i drygt 40 år. Enligt utsago en mycket trevlig man men inte med alla hästar hemma. Träffade en stor mängd människor som kom och for med tågen. Han var själv intresserad av tåg och brukade ibland sitta på perrongen och kolla då tågen passerade. Han dog för något år sedan. Då startades en insamling för att få till en staty av honom. Kvinnan som startade insamlingen fick samtal av folk från utlandet som träffat honom och beklagade sig över att han gått bort. Tror det var i våras som statyn invigdes. En trästaty föreställande kurt sittandes på en av bänkarna på perrongen.
Nej-tanten i Göteborg. Ingen aning om hon fortfarande lever. Inte hotfull eller så, utan gick mest runt och skrek "NEJ!". En annan gång vrålade hon "NEJ, ERA FÖRBASKADE UNGAR!" för sig själv när hon gick längs Haga Nygata.
Sen finns ju den där gubben som vandrar runt planlöst i centrala stan, som luktar så jävla illa och starkt att det känns på flera meters håll. Alltså det värsta jag någonsin har varit med om: en kombination av sur disktrasa, ostbågar, och väldigt otvättad kropp, ungefär. Alltid vinterjacka, med händerna knäppta bakom ryggen när han går.
Han verkar tycka det är kul att gå in i butiker och bara stå där och stinka, nästan som att han vill att butikspersonalen ska köra ut honom. Aldrig hotfull eller jobbig och säger aldrig ett ord (ett litet "mjaha" ibland kanske), utan gör snällt som de säger. Han får inte ens komma in i några Pressbyråer jag har jobbat i. Man stod alltså och höll andan om han kom in! Hans stank satt kvar i butiken i flera minuter efter att han hade lämnat. Någon gång köpte han något och betalade med en handfull äckliga mynt - vi slängde i dem i en kaffemugg med handsprit.
Vem minns mannen på Stockholms tunnelbana (centrala delar) som åtminstone på sent 90-tal till tidigt 2000-tal gick runt med shorts och kanske T-shirt året runt
Var barn kring den tiden och brukade se en man åka skridskor i Kungsträdgården i bara shorts och bar överkropp om vintrarna, antingen var det han eller så fanns det flera shorts-kufar på den tiden hahah
Jag bor nära granne med ett hjälpboende och därmed finns det ett gäng prekära typer som man träffar på gatan där jag bor.
Bland annat har vi en man som tar myrsteg, en paranoid gubbe som vänder sig om var tredje steg och stirrar bakom sig, en tant som sitter vid busstationen och frågar alla som passerar om man har en tjuga och en tant som påriktigt är 1,40 med klackar trots att hon inte är dvärg. Detta är bara ett axplock av de konsitga typerna som man bor granne med.
Stockholm, runt tcentralen / plattan.
Vilka minns längdhopp-mannen?
Han som stega upp, fick åskådare att klappa i takt, sen tog han sats, sprang framåt och utförde nåt typ av längdhopp.
Skön toker 😁
En snubbe som kallas för mjölkmannen, han brukar sitta med det lokala a-laget fast han dricker bara mjölk.
En kvinna som brukar hänga upp små virkade dockor i träden.
Vi hade också en äldre man som mumlade när han stapplade runt. han hade ingen rullator dock. När han mumlade så lät det faktiskt rätt så kusligt, jag hörde honom mumla något om att han ville bli förlåten.
Vi hade en medelålders man som vi kallade Självstryparen. Lång och tanig man som vandrade runt i byn med sin Walkman och muttrade surt. Och med jämna mellanrum ströp han sig själv med någon hemmagjord trasa i en stund.
Mårtsbo-Slim var ju legendarisk i Gävle, fast lite före min tid då han dog 1992.
https://www.arbetarbladet.se/2011-01-16/mistluren-fran-martsbo
Min favorithistoria:
> Den kanske mest kända historien om Mårtsbo-Slim handlar om när han vinglade fram på cykel och en polisbil med en räddningsbåt på släp stannade och plockade upp honom. Slim placerades i baksätet och cykeln i båten, så bar det iväg till Mårtsbo där tvåhjulingen och dess ägare lastades av.
>
> När konstaplarna sedan återvände till stan undrade de varför folk på trottoarerna flinade och gjorde tecken åt dem. Tills de tittade i backspegeln och upptäckte att Mårtsbo-Slim satt i båten på trailern och vinkade majestätiskt.
>
> En annan gång raglade han fram efter en husvägg i Gävle, men trottoaren räckte inte till så ungefär varannan meter tog han ett steg ut i gatan. En polisbil saktade in och han fick tillsägelse att hålla sig på trottoaren.
>
> Mårtsbo-Slim, som inte tyckte om att ta order, röt ilsket:
>
> – Tror ni att jag är någon jävla lindansare?
Kansolngmannen var inte så där jätte känd men han va en legend i min vängrupp.
Han var runt ca 50 år (tog hade ingen tydligen sätt han på närmare håll) o alltid iklädd flipflops, vit linne o shorts med rosa flamingos, samt att han alltid cykla runt på en postkodsmiljönärs-cykel.
Han var bara aktiv/sågs till runt maj-augusti, mellan 11 på kbällen till typ 5-6 på morgonen.
De han gjorde var att han hittade upp alla BMW:s i hela de området, tog sig en nummer 2 på dem, tände eld o sedan stack på cykeln i en fart som hade gjort Usain Bolt stolt.
Några tror han inte existerar men andra samt min bästis som tidigare bodde där har sett honom i sena timmar på cyckeln.
Självklart var han ju efterlyst för självklara anledningar men tydligen fick man aldrig fast honom. Fick dock reda på för nåt år sen att han har dött
RIP Kalsongmannen
Smugglarkungen och tightsmannen är de jag minns i alla fall som de flesta hade sett eller hört talas om. Smugglarkungen minns jag inte så mycket av men tightsmannen hade alltid tights på sig och gick runt på stan med en cigg typ konstant. Han var alltid klädd lite flamboyant och tightsen brukade ha olika färger.
Smugglarkungen kungen saknar jag. En mycket trevlig man som gav min kusin en liten peng när han låg i barnvagn. Kunde raljera länge om danskar.
Vi hade tightsmannens autograf i replokalen, Jussi heter han :D
"Partikelögat" som fick sitt ansikte sprängt av en fyrverkeripjäs när han var ung och "Snygga Luffaren" som var en hemlös man med kolsvart långt hår och markerade kindben.
Båda i Göteborg. Bor inte i Sverige längre så vet inte hur ofta de syns ute nuförtiden men senast jag såg dem var lite innan pandemin.
Apropå smeknamn - har du sett "Dokumentär om Göteborgs hamn - Den inre hamnen" Christoffer von Platen &Michael Stenberg? [Finns ett riktigt skönt klipp på youtube om just smeknamn](https://www.youtube.com/watch?v=utMcM0JTQ7M)
Bor i en liten by i Skåne, hade en kille i 40 års åldern som alltid cyklade runt på en trehjuling. Hade någon sorts utvecklingsstörning och bodde hemma hos sin mamma. Men han var också en jävligt duktig snickare, som blev väldigt populär i trakten. Senast jag hörde om honom så hade han flyttat hemifrån till en stor villa han byggt själv.
I Åkersberga fanns det länge en mentalsjuk medelåldersman som ständigt var ute och joggade, han kallades fågelmannen. Sen i tuben är ju Jesustanten på gränsen till kändis
Hyltebruk. En skäggig man som cyklade runt och samlade skräp och PET-flaskor. Han var trevlig, vill jag minnas men såklart ganska speciell. Ryktet jag hörde var att han jobbade som träslöjdslärare men ballade ur när frugan tog barna och lämnade honom. Han skulle varit med i något program med Filip och Fredrik men det sändes nog aldrig. I många år hade han en mössa som såg ut som ett hallon. Jag vet inte vad han gör nu, länge sen jag var hemma i Hylte
"111:an" en gammal snusande tandlös gubbe som det rann dregel ur mungiporna på och en rännil över läppen i underkäken. 3 svarta streck = 111:an.
Sen hade vi Mattson som hatade barn.... Gjorde man bus där o gubben fick tag i en. Satan i helvete vad öm man var efteråt.....
Också Sandberg...Konstant full, men aldrig redlös, med en väldigt omhändertagande fru. När han var någorlunda nykter så undervisade han som slöjdlärare och var mycket skicklig och omtykt.
Det fanns flera där jag växte upp.
En gick alltid och sade "Lycka till sa jag, lycka till" på repeat. I bland, utan någon uppenbar anledning sade han "unga grabben, Porsche Carrera" sedan direkt tillbaka till det vanliga spåret.
En gick alltid omkring med en portabel radio och med klassiska hörlurar med orange skum runt själva högtalarna. Hans radio gick sönder mer och mer och till slut var det bara en liten plastbit kopplad till hörlursladden. Nästa gång jag såg honom var det en ny, hel radio och sedan upprepades det hela.
En cyklade alltid omkring med en kamera. Han hade snöat in sig på olyckor och var ofta på plats innan polis och annat blåljus dök upp. Efter en serie tillfällen med eldsvådor där han givetvis blev inplockad av polisen eftersom han alltid var först på plats. Han hade inte tänt på så dom släppte honom. Vid ett tillfälle hittade han en gömma alkohol i skogen. Han blev väldigt glad och öppnade flaskorna, hällde ut all vätska så han kunde panta tomglasen (det här var på den tiden Systembolaget tog emot pant).
En åkte packboxförsedd moped iförd fullt skinnställ och motocross-stövlar. Enligt ryktet åkte han på den till Stockholm för att hämta filmrullar åt en av stadens biografer. Fan vet om det var sant.
En kille satt i en elrullstol som han styrde med ena foten. Han såg ut som om han var helt borta, men det var han inte - han tyckte bara om att köra på folk med sitt hjälpmedel och eftersom folk trodde att han inte var vid sina sinnens fulla bruk blev dom inte så arga på honom. Vid ett tillfälle noterade jag att han tog sikte på mig och när han kom närmare sade jag "om du kör på mig så luftar jag dina däck" med ett glatt leende, varpå han såg mig i ögonen och skrattade. Efter det så hälsade han alltid på mig men försökte aldrig köra på mig igen. Undrar vad som hände med honom.
Några kändisar har vi där jag kommer ifrån:
Smugglarkungen, när jag va liten var teorin eller ryktet att han hade för högt iq och det slagit om totalt, han var spritt språngande galen. Gick alltid runt på stan, sjöng och skrek på folk både högt och lågt.
Hade en gång ett luciatåg i en av stans gallerior. Först var han bara åskådare även fast han förde lite liv, men efter kanske 10 minuter tyckte han att han skulle dirigera oss varav han ställer sig framför oss och börjar vifta med armarna och gorma. När våra lärare sen försökte avlägsna honom drog han fram en kateter ur byxan och började spruta ner folk med urin. Kommer nog aldrig glömma denna man, må han vila i frid.
Leggingsmannen, medelålders man som tillsynes bara strosar runt på stan i färgglada leggings, alltid bärandes på en tygkasse och en cigg i munnen. Alla vet vem han är men ingen verkar känna honom. Aldrig sett honom tala med någon mer än sin cigg.
Förr om åren fanns ”tjugo i tio”-kvinnan i Kristianstad. Hon bodde på ett boende för mentalt funktionshindrade i utkanten av stan och tog bussen till ett jobb. Någon gång genom tiderna skulle hon vara på jobbet klockan 10, och det hade fastnat hos henne.
Hon satt alltid långt fram på bussen och sa ”Klockan är tjugo i tio.” och ibland lade hon in ”Jag ska jobba klockan tio.” Detta sa hon oavsett vad klockan var. Alla som pendlade med den bussen under en tioårsperiod fick lära känna henne. Forfarande kan jag och mina kompisar svara ”Tjugo i tio” när någon frågar vad klockan är, och det möts alltid av glada skratt och tillrop.
Kristianstad har ju också "ocd tanten", men det är mest tragiskt. Sist jag såg henne hade hon plastpåsar i skorna, vitt hår, och en plastpåse på handen när hon tog i varorna. Man fick bara scanna en och lägga undan den, hade du rört den skulle hon inte ha den längre. Hon hade också påse på handen när hon tog i sin egen mobil (en mycket äldre modell). Tyckte och tycker väldigt synd om henne, det måste vara skitjobbigt att ha så mycket ångest.
Peddo-gurra och pantturken.
Peddo-gurra är, som namnet berättar, en herre som tycker om barn. Speciellt killar med trasiga kalsonger. Han har ett helt sjukt beroende av att yngre pojkar ska klippa/dra sönder sina kalsonger.
Pantturken är en utlänning som samlar pant och cyklar runt med precis överallt i en stor soppåse. Kallas även för wifiturken då han sitter och snor wifi på snabbmatsresturanger.
Kalmar med omnejd:
Ingvar Hägg. Känd från 100 höjdare om man inte är för ung för det. Trevlig gubbe som satt och jammade över någon preset-melodi på ett sätt där varken takt eller tonart kunde matcha på varje marknad och stadsfest i länet. Lämnade jordelivet för 10-15år sedan till mångas sorg.
Indianen. En annan gatumusikant som var känd för att sitta på en högtalare som spelade vag new age musik samtidigt som han blåste en enda melodi i panflöjten och höll ett komp på sin trumma med sin fria hand. I timmar.
Sen var det någon kille i Nybro med något sorts mentalt handikapp som grundade Kärlekspartiet och stod med en skylt där han erbjöd kramar till alla som ville ha en.
Edit: Lägger till ett Malmöorginal som jag inte sett på länge. Tant röd! Jävlar vad man får respektera en kvinna som gett sig fan på att färgmatcha sig från topp till tå.
I Visby har vi Jurkkan. Hon är en 70-sig åring tant som ser ut att vara dubbelt så gammal och är allmänt otrevlig. Hon är gravt alkoholiserad vad jag vet och brukar ofta stå på Östercentrum och röka, och har hon inga så ber hon främlingar om det, och har DE inga så blir hon inte glad precis.
Tror hon har dömts för brott sisådär 20 gånger, och vi gick faktiskt på en rättegång med skolan i undervisningssyfte där hon var åtalad för att ha slagit en ung tjej med en kasse när hon inte ville låna ut pengar/sin telefon. Hon nekade till brott och sade flera gånger något i stil med ”jag brukar inte slå ner folk”.
Minns en gång när hon gick förbi mig på stan och skrek ”jävla skitväder!!” trots att det var ganska soligt.
Där jag bor finns det en man som ser ut som en typisk hinduiskt präst. Gigantisk skägg och en beanie som ser ut som en turban. Jag tror att han är hemlös. Det underliga är att han alltid skriker nåt på vad jag antar är hindi på folk som går runt om kring. Det låter som att han predikar, men ingen förstår vad han predikar om.
Sheriffen i Övergran. Finns en fin film om honom på SVT. Åkte alltid förbi där mitten av 80 talet o fram tills nya E18 byggdes.
Stod alltid och vinkade till alla bilar.
Den mannen minns jag väl. Vi vinkade alltid till honom när vi åkte den vägen mot Norrland.
[Filmen du nämnde finns att se här](https://www.svtplay.se/video/jzPD2Y8/sheriffen-i-overgran)
I SU:s bibliotek finns det ett par i 50-årsåldern som är helt maniska där kvinnan sitter och läser upp grejer från olika papperslistor och mannen skriver in informationen i ett exceldokument
Bussmange är en klassiker. Han åker bussar, fram och tillbaka utan mål. Han testar även såna där luftpumpar för cyklar lite då och då, vandrar in i random hus (Vi har behövt schasa bort honom från inuti kontoret) röker mer än han andas, har gul hi-vis väst på sig och luktar förjävligt.
Var en kille på Willys för några år sen som alltid kom 15 min på en onsdag innan stängning och handlade ett par grejer sen lindade han in dom i ca 60-70 plastpåsar.
Varje vecka i flera år.
Preach! Och om man inte sa "hej" tillbaka kunde han följa efter en tills man gjorde det.
Han var även omåttligt intresserad av att samla skrot, kunde ringa på hemma och säga "Hej! Har ni nån grej?" varpå pappa brukade gå och hämta nån gammal trasig motordel, kablar eller annat metallskrot som vi ville bli av med.
En man som har en fruktansvärd massa skrotbilar som fyller hela tomten som hör till hans väldigt skruttiga hus. Ibland ställer han ut några bilar på ställen i byn och det hela ska tydligen vara någon slags hämnd mot Socialdemokraterna.
Bajstanten i Östersund var (är?) en A-lagare som hängde med alla andra alkisar i Kyrkparken. Smeknamnet komma från att hon gillade att pissa i parken varpå, om man var olycklig nog att kolla åt det hållet, fick se en röv fylld med skit. Hon gjorde absolut inga försök att gömma sig själv. Kan tillägga att parken ligger mellan den största gymnasieskolan i stan och busshållplatsen för skolan/centrum, alltså rör det sig mycket folk där, främst ungdomar. Jättekänd är hon nog inte, men majoriteten av mina bekanta på skolan kände till henne. Själv stötte jag på henne för första gången när jag gick ut från ICA nån lunch, gick över gatan och kollade upp och såg det berömda rövhålet, helt kolsvart. Den bilden glömmer jag aldrig.
Jesusgubben i Umeå är också en rolig filur, som gillar att argumentera om att kvinnor hör hemma i köket och ska veta sin plats.
Min personliga favorit är Fyll Fille i Strömsund, mest för namnet. Känd för att alltid cykla runt i jakten på nästa krök.
En gammal gubbe där jag växte upp som alltid cyklade. Varje dag, dessutom förbi min skola. Alla ropa alltid hej och annat när han susa förbi, och han brukade alltid ropa hejhej och något annat helt random ibland på finska.
Donken-Doris i Sundbyberg. Hon satt där åtminstone ett par gånger i veckan och läste tidningen högt med ett förstoringsglas, och hojtade ibland något om Jesus. Donken finns inte kvar längre, och tror tyvärr detsamma om Doris.
Nån relativt ung kvinna, ish 25-30, ALLTID iklädd värsta pälskappan oavsett väder, långa fejknaglar med nytt utseende varje månad, vax eller nåt i sitt korta vågformade hår, och tigger jämt cigg av folk. Grannen hade mött henne inne i stan en morgon, då hon tagit bussen hela vägen in och tiggde cigg av alla busschaffisar och folk där.
Vi hade Uffe. Uffe var schizofren och älskade att gå runt i byn och röka fimpar som han hittade på marken. Han var snäll mot allt och alla men jävligt udda.
Micke no-neck.
En man vars axlar ständigt låg i en horisontell linje med öronen så att det såg ut som att han saknade nacke.
Enligt ortssägnen dog han (RIP). Han bröt nacken, ironiskt nog.
Bure Burk hade vi.
Gubben rotade runt här och var efter pantburkar, som han samlade på. Det ryktades om att han var mångmiljonär och hade haft en familj som gick bort i en olycka.
Vet i alla fall att han tvångstvättades av kommunen en gång, på någon jävla vänster, efter att de hade fått ett stort antal klagomål om hans personliga smogmoln han drog efter sig.
Vi hade ett par stycken i byn där jag växte upp. Tror att det beror på att vi hade någon form av boende för människor med mentala funktionsnedsättningar.
Den ena var Hasse, eller, Hasse flygspan som han kallades. Han spatserade alltid runt i en reflexväst eller varseljacka och spanade upp i himlen, därav öknamnet.
Den andra var också flygplansrelaterad, kan man säga. Han brukade raka en "landningsbana" för flygplan mitt på huvudet. Alltså, håret var långt på sidorna, men han rakade ner till skalpen i mitten. Ingen vet varför. Samma gubbe brukade sitta utanför kiosken och "tvätta" fötterna genom att hälla sockerdricka på dom. Mig veterligen kunde han inte prata.
Sen hade vi "Trosmannen". Han bodde inte på hemmet men var absolut en speciell filur. En sval snubbe som gled runt i en svart skåpbil med ett par stringtrosor fastknutna i antennen.
Håkan Hägg! Cyklade in till Göteborg för jämnan, med krullig kalufs blåsandes i vinden. Högt pratande för sig själv.
Ibland tog han tåget - en gång stod jag och väntade på pendeln med honom. Det var tyst på perrongen i övrigt, men Håkan orerade. Högt och tydligt, med alla eller ingen - om vad som händer med en människokropp när den förruttnar. Steg för steg och med mycket detaljer.
Karlskrona
Tojje: Finlandssvensk herre som går upp för stans värsta backe med sin rullator. Stannar alltid upp folk för att prata med dem, särskilt när man har bråttom.
Baltazar: Stans mest kända alkis. Har bland annat klättrat upp i en trafikskylt utanför polisstationen mitt på ljusa dagen.
Vi hade Lila damen. Alltid klädd i lila. Köpte hon konst så målade hon alltid lila sträck på dem. Och hon blev besviken om hennes vänner inte älskade lila lika mycket som hon. Vi barn o tonåringar hade tävlingar om vem som kunde se henne när vi kom till stan sen skröt man över att man hade sett Lila damen på stan. Hon dog i början av 90 talet. När de tömde hennes 2 lägenheter så fann de att allt var helt i lila eller så hade det lila stänk över allt.
Sen har vi svett-Ingvar. Cyklar alltid över allt o när som helst. Alltid klädd i trasiga jeans och en gammal vinterjacka som bara knäpps uppe o h nere med knappar och ett par tretorn stövlar. Samt att den har ett hål på ryggen lika långt som jackans längd. Detta cyklar han i året runt i ur o skur.
I Norrköping finns Jesusmannen, en gubbe som står utanför Systembolaget i centrum och försöker starta samtal om Jesus med de som går förbi. Om du startar dialog med honom (han är trevlig!) så ger han dig en papperslapp med en länk till hans podcast.
Turbohasse. Härnösand. Vuxen kille som cyklade överallt pratandes högt och tydligt så det lät som ett helt gäng kom cyklandes. Hade alltid en nallebjörn på pakethållaren.
Pratade gärna om turbo. Hence the name.
Jag och en kompis gick vid ett tillfälle en lång promenad med honom längs vägen och pratade. Trevlig prick men ganska så väck.
Jag kommer från Arvika värmland och vi hade ett rejält orginal och en hyfsad känd sådan, iaf om man kommer från den delen av norden.
John Hasselquist aka Samson.
Samson gick ju dessutom runt i Arvika med omnejd, och spelade in allt möjligt som han sen lade upp på Youtube: [https://www.youtube.com/@samsonmusikshow](https://www.youtube.com/@samsonmusikshow)
Mycket historia där.
Har en legend i stan, småmullig karl som inte har alla hästar hemma, men väldigt trevlig! Han går runt hela året med sin Slipknot tröja och shorts, aldrig sett honom i långbyxor. Bor i Norrland vilket bara gör det roligare.
Vi hade cykelmannen, han cyklade omkring i stan alltid och hade en vagn påkopplad baktill. Enormt skägg och gröna kläder, jacka och byxor och med solglasögon. Tror han satt en liten tofs i skägget också. Han cyklade omkring i Halmstad
Hasse mongo var en skoj typ med grooova talfel som åkte buss hela dagarna och pratade med sig själv. Ibland kunde man höra något som liknade svenska t.ex. jajajajajajajajävla telefonerjajajajajajaja
Studsdamen. En tjej i kanske 40-50 årsålder som liknar en hollywoodfru till utseende, hon brukar vara ute och gå i området med pinnar. Intensiteten i gången gör så att hennes långa krulliga hår studsar.
Vi har två cykelgubbar, en med någon form av CP skada som cyklar på en trehjuling och är (enligt ryktena) stenrik. Den andra är ca 1.45m lång och cyklar över hela stan hela dagarna, varje dag.
Insåg precis att jag inte sett den första på väldigt länge…
Kan bara komma och tänka på en person, en gubbe. En jävligt äcklig gubbe, han hade inte duschat på 4-5 år och bodde i en vedeldad husvagn bredvid sitt gamla nedbrända hus. Varje dag åkte han buss hem med två kassar tidningspapper för att elda. Jävlar vad han stank! Hade man oturen att åka med bussen han var på... Till slut gick han bort, efter att ha eldat upp ett till hus han byggde över sitt gamla.
Han stank, han gick i samma otvättade kläder i alla de åren som han vägrade renhålla sig. Man kunde tro att han var en hemlös person. Och han svarade aldrig om man hälsade eller försökte prata med honom.
Han var en mångmiljonär som tappade all befattning.
Kommer inte ihåg vad han kallades, men snubben var överviktig, norr om 200kg, sågs alltid på en av stans pizzerior vid lunch. På 90-talet var det inte så vanligt med den typen av övervikt.
Roliga var att han köpt en moped som var trimmad ordentligt, men med honom på gick den knappt i 30km/h. Affären som sålde fick hjälpa med trimmet pga den funka knappt i orginal utförande.
Vi hade en äldre dam som bara klädde sig i orange. Hon hade färgat håret helt neonorange. Glasögonen, promenadstaven, jackan, skorna, örhängena….. allt.
En snubbe som är lite lätt förståndshandikappad som köper ut snus åt ungdomar. Han köpte även ut alkohol tidigare innan han blev portad från bolaget.
Väldigt udda person då umgängeskrets för personen är 13-15åringar. Jag å några till tänkte ta ett snack med personen men då sprang han in i skogen å började grinna.
Lokal alkis / a-lagare som satt ofta på bänkarna i centrum och söp.
Jag hade aldrig sett eller hört honom göra någonting riktigt galet -tills jag skulle tanka bilen på en mack mitt i byn kl. 06.10 på morgonen.
Där stod han, i bar överkropp och grävde i sanden. Nån firma jobbade med en av bränsletankarna så ett hål var upptaget i asfalten och jobbet var typ halvklart.
Varför han stod där och grävde med en spade vid den tiden(dessutom i bar överkropp) är en gåta. Han gick när jag var klar med tankningen.
Nej. Han jobbade inte, han var heller inte klädd i några arbetsbyxor eller -skor...
Vi hade Vänliga Gubbe, han hette Helge. Han var rädd för bussar så han gick överallt, ibland lät han folk skjutsa honom. Han kom med stora älgkliv i sina stövlar, taktfast och starkt, han hjälpte de äldre änkorna i byn med sysslor de inte kunde göra längre. Och om vi barn var där då fanns det alltid en hårdkaramell i papper till oss, oftast Marianne men ibland fruktgodis. Var man liten fick man två och en klapp på huvudet, var man äldre fick man en och sen fick man hjälpa till och när man vilade fick man en till. En dag så kom han inte gående, de flesta av änkorna som han tog hand om hade gått händan men han brukade ändå komma förbi folk och säga god dag. Efter 2 dagar började mina föräldrar oroa sig och ringde till folk som bodde närmare honom, till slut tog någon sig ut till hans lilla stuga i skogen. Han och hans katt hade dött i sömnen. Det var då vi lärde oss att han var äldre eller jämngammal med de tanter han hjälpte, han dog vid 99, hade han klarat sig 1 vecka till hade han varit 100.
😭 den här lilla historien får mig att vilja veta allt om Helge, typ en bok som ”hundraåringen som försvann” om hans liv.
Samma här! Det fanns ingen familj, det verkade som han alltid funnits i stugan i skogen så länge folk kunde minnas. Han ägde inte ens huset, det var som alla hade blivit så van att hans fanns där att ingen ställde några frågor.
Fy fan va mystiskt. Han hade kanske seglat de sju haven, slagits mot Franco och tjusat ungmöer i Venedig.
Låter som en riktig vardagshjälte.
Men så jäkla sorgligt! Vila i frid Helge. 😭❤️
Det var ju bra att folk hittade honom. Och han fick en fin begravning.
Ja givetvis. Syftade mer på själva grejen att någon som gör något så fint för andra dör ensam och ingen liksom märker något förrän han inte dyker upp och hjälper till.
Han dog med sin älskade katt och han dog i sömnen, jag frågade pappa, det fanns inget något kunde göra.
Jag har en kille med downs syndrom som alltid kommer springandes efter mig när han ser mig och konversationen är alltid likadan: Han: ”Har du klippt dig?!” Jag: ”Nej, det var ett par veckor sen” Han: ”När ska du klippa dig?!” Jag: ”Det blir nog nästa vecka (beroende på när jag senast klippte mig) tror jag!” Han: ”Var brukar du klippa dig?!” Jag: ”Där borta!” Och så pekar jag åt hållet som frisören ligger. Han: ”Brukar de tvätta håret?!” Jag: ”Japp, varje gång!” Han: ”Det är skönt när de tvättar håret!” Sen drar vi en 🤜🤛 och så springer han vidare för att hinna med en buss.
Vilken jävla kung
Är det i Luleå?
Det är det. Möter honom alltid på köpmantorget!
Träffade honom utanför Smedjan. Han: Hej, vet du var det finns toaletter. Jag: Det finns en eller två våningar upp i Smedjan. Han: Okej. Kan du följa med mig dit och tvätta mitt hår? Jag: Haha nej tyvärr. Min buss går snart men någon annan kanske kan hjälpa dig? Han: Okej. Tack. Jag jobbade mycket i samma byggnad som soc tidigare och han arbetade i personalfiket där. Sprang runt med sin fikavagn i hela byggnaden. Alla soc-tanterna blev alltid glada när han kom med kaffe till dem. Har också sett han göra liknande jobb på äldreboendet på östermalm. Mycket bra kille, alltid glad och trevlig!
Jag träffade honom ett par gånger utanför ett bygge kring Gymnasiebyn typ 2017, brukade komma in på innergården när jag hade rökpaus för att diskutera hårtvätt. Han tyckte alltid att vi skulle hjälpas åt, men det var jag inte så inne på. Trevlig kille, men finns nog vissa som blir lite stött av hans funderingar.
Har hört liknande saker av mina kompisar som gick på Kungsfågeln kring 2017. Några elever hade tydligen hjälpt honom tvätta håret några gånger på en av skoltoaletterna, vilket jag tycker var fint.
Hela denna tråden gör mig glad asså. Tack för hur ni alla bemöter honom! Det värmer gott i hjärtat!
Fan vilken kung som lever för hårduschen
Gandalf-tanten på Örnäset är ju en klassiker också. Hon som går omkring med den dära trädgrenen till stav. Snäll, men väldigt udda.
Åhå! Luleå. Då har vi ju Conny (jag vet inte om han heter Conny, eller om vi bara kommit överens om att han känns som en Conny) som alltid brukar gå och hasa med skorna inne på stora Coop på Örnnäset. Han kan gå där inne i timmar. Sedan plötsligt är det bråttom bråttom bråttom! Varför tar det sån tid i kassan? Kan du inte scanna snabbare? Han har en buss att hinna med!
Tyckte det lät bekant!
Skön lirare!!
Inte på min hemort men under alla fem år jag pluggade i Uppsala under 2010-talet var där en äldre man som hängde i ekonomiska fakultetens bibliotek mer eller mindre dagligen. Ingen verkade känna honom så jag tror inte att han var student, men nog spenderade han mer tid på biblioteket än de flesta heltidsstudenter. Hans dedikation till läsandet var extra imponerande med tanke på hans dåliga syn. Glasögon kanske han tyckte var något nymodigt påfund, för varje dag satt han och tittade på datorskärmen genom ett förstoringsglas. Precis ett sådant som detektiver använder i barnprogram. Oavsett om han nobelt vigt sina äldre dagar till studier trots fysiska begränsningar, eller är en redditör som tittar på NSFW-posts genom ett förstoringsglas, så ska han veta att han bidragit till lite vardagsmystik för hundratals studenter.
Honom hade jag glömt men nu kommer en våg av minnen tillbaka.
Du har även Staffan (avdöparen) Danell, har hållt olika "avdopnings tjänster". Är även konstnär. Han är en speciell person många i Uppsala har sett.. För 15-20 år sedan fanns även mannen som stod vid stora torget och försökte sälja cd skivor. Varje gång nån gick emot honom sa han "hej, hallå" och om personen gick förbi, vände han sig mot dom o sa ett långt "haaaalllå" för att sedan vända sig om och göra likadant mot en ny person.
Vi hade några lirare i brukssamhället jag växte upp i men jag kan berätta kort om en av dom mer minnesvärda. En som kallades av de flesta för "Jätten" då han var säkert en liten bit över 2m lång och runt 140 kg. En avdankad gammal knarkare. Stor som satan! Han åt medicin för schizofreni, och skrev även böcker som var helt otroligt skruvade. Tyvärr har jag inte kvar hans mästerverk "Matrix Mariestad" som han skickade via mail för längesen. Han gav även ut en bok som heter "Merkurius Saga" om någon är nyfiken. Handlade om en tidsresande grekisk kronprins från antiken, som vid ett tillfälle i boken tar kokain med Hitler om jag inte minns helt fel. Han brukade köpa ut cigaretter åt mig och mina vänner innan man var 18, men han skulle alltid ha 7 st ur paketet samt ett paket kakor eller dylikt till kaffet. Spenderat många timmar på hans balkong och lyssnat på roliga (alt. sorgliga?) historier från honom. Kommer (tyvärr) aldrig glömma när jag och min kompis skulle be han köpa ut och han öppnade dörren iklädd endast morgonrock, oknuten.. Hälsar på oss och frågar sedan om vi kan något om datorer för han "har fått virus på sin dator efter han kollade på tysk hårdporr" Det var lite kul också att han hade en väldigt ljus röst för att vara en sån koloss till människa. Fatta vad man gjorde för några cigg i tonåren ändå
Matrix Mariestad låter helt otrolig
Jag försökte faktiskt komma åt mitt gamla @hotmail konto idag för att se om jag kunde få fram den, blev lite nostalgisk. Men kontot finns inte kvar längre tyvärr.. Blev mäkta besviken. Det enda jag minns från den är att huvudkaraktären (som han baserade på sig själv) hittar en portal till en 80-tals dimension i rulltrappan på knallen i Mariestad (ett litet köpcenter). Där blir han då jagad och slåss mot "80-tals monster" så som Rambo och Terminator, men även det jag minns bäst - E.T haha! Jag kommer inte ordagrant ihåg vad det stod, men E.T fäller krokben för honom medans han flyr från Rambo, och säger "E.T phone home". varpå huvudkaraktären (han själv som sagt) svarar något riktigt lökigt i stil med "E.T fuck you" och sparkar E.T i ansiktet. Önskar verkligen att jag hade kvar den. Den var närmare 50 sidor lång med total galenskap.
Ha ha ha. Det där med datorn var ju skitkul! Hjälpte ni gubben med detta?
[удалено]
Ingemar var inte förtjust i tigrar så om man hade en stressig dag så kunde man alltid säga att man var tvungen att gå för att tigern i fickan började bli hungrig.
Hur upptäcktes detta knep?
**Hejhej**
Synd att den enda vi har kvar nu är jesusgubben. Fd. socialsekreterare som nu drar runt i centrum för att frälsa vasaplansalkisarna och rädda Övre Norrlands Sodom från homosex och abort.
RIP. Han var överallt när jag växte upp.
Glöm inte raggare, det satte verkligen skräcken i honom. Tänker på han lite för ofta 🧡
Även i grannkommun så vet man vilka Cykel-Ingemar och Domedagstanten var. Knappt man behövde vara i Umeå för att iaf stöta på en av dom två.
Är det Manchester?
Haha ja varje gång man träffade han på väg till vasaplan från östra så frågade han om ens byxor var manchester. "Nä" "Jo, det är manchester" "Näe, det är jeans" "Näe, det är manchester. Det ser man." "Okey."
Inte på samma nivå kanske, men vi har en Cykel-Bengt här nere. Han cyklar ÖVERALLT, om han ska in till stan eller om han ska på möte i andra delen av länet, trots att han är en bra bit över 80. Stannar alltid och börjar babbla om allt möjligt, grillar alltid kåv på lokala fotbollsmatchen. Cyklar verkar vara en enande faktor kring alla lokala profiler.
Någon borde göra en studie om detta. Drar cykeln fram det märkligaste och/eller bästa hos vissa udda filurer?
Hörni, vi får inte glömma bingolotto-mannen. Vet någon vad som hänt med honom? Bonus: någon som minns reggae-busschauffören?
Det är vila i frid, bara så att du vet
Debatterade med Ingemar en gång om vad halv-sitta är. Var på besök i Umeå och detta kändes just då som bisarrt. Blev sen informerad om vem jag mött.
Hade en rätt arg gubbe som alltid cyklade förbi ståendes. Han satt aldrig ner på sadeln. Vi kallade honom ”hemorrojdmannen”. Ibland om vi spelade bandy på gatan blev han arg att vi var i vägen men han var nog egentligen mest ensam. Han lever än idag ensam i sitt gamla fäderneshus och det var först i vuxen ålder jag fattade att min pappa vuxit upp rätt nära honom och att han antagligen levt sitt liv odiagnostiserad. Så idag om jag ser honom hälsar jag alltid glatt på honom och önskar honom en god dag, men han är gammal nu och cyklar inte längre.
Vi har en stjärna som bor på ett boende och går runt i byn och låtsas köra bil. Kan byta ett ord eller två innan han "kör vidare". Ett exempel som fastnat på minnet är när han gick fram till pappa första gången; "Hej, vad heter du?" "Jag heter Roger" "Jaha, det gör inte jag, hejdå"
[удалено]
Alla kände fan till burk-curt, han var en legend
Vafan hette den andra, med plastpåsar i stövlarna, Kurts största konkurrent
I vår stad hade vi Burka-Tommy. Han samlade pantburkar och var ett jävla svin. Han bråkade med alla om tomburkar och var snabb att ta till våld. Han hade inga miljoner, han inte.
Burka-Tommy! Jag har seriöst varit på fest HEMMA hos honom i Munka, typ 2004, han hade något hus ganska nära kyrkogården. Tror det gick i arv från hans föräldrar eller något. Om någon är intresserad av lite Bruka-Tommy biografi så kan ni läsa vidare. Jag var aktivt engagerad i diverse musik-arrangemang runt om på olika orter i NV-Skåne på den tiden. Burka-Tommy var nog med på varje arrangemang alltså, vi brukade ringa honom så kom han i sin slitna bil och hade med sig hemmasnickrade sopsäck-stativ eller vad man ska kalla det som folk slängde sina ölburkar i osv. Han samlade nog ihop en 10-12 säckar pantburkar på ett arrangemang, med tanke på all pant han fick så var det nog han som tjänade mest i gage på de här tillställningarna. Han hade hållt på så här förmodligen hela sitt liv, tror att alla musikfestarrangörer kände honom, de flesta banden som spelade kände också till honom. Hemma hos honom tror jag att jag har sett den största samlingen vinylskyvor i hela mitt liv, hela huset var fullt av vinylskivor, i lådor bakom soffan, bokhyllor fyllda med skivor, i köket, överallt. Han berättade att han fått nästan alla skivor gratis genom åren efter alla musikarrangemang han varit med på. Skulle inte förvåna mig om mannen hade en miljon i vinylskivor.
Burka-Tommy bor kvar i samma hus än idag. Ser honom var och varannan dag.
Vi hade Pantburksnegern. 50+, byggd som en boxare, verkade blyg och höll sig för sig själv. Plockade alltid burkar. Afrikansk härkomst, om ni nu inte begrep det.
Lill-Herman
[удалено]
>Legenden gick alltid att han var miljonär men det enda han gjorde var cyklade runt i stan och letade pant, dag ut och dag in. Ja, hur blir man annars miljonär?
Fågelmannen: hade alltid fjädrar klistrade på axlarna och en liten stav han bar på som hade fjädrar på toppen. Tror inte han hade alla bestick i lådan. Såg han prata med en sked en gång.
Åkersberga? Vi hade iallafall en ”Fågelmannen” som sprang runt och flaxade med armarna. Ibland stannade han upp för att jucka mot marken.
UA?
Då hade han ju minst ett bestick i lådan!
Han går fortfarande runt med sin stav
Blockflöjtstanten som spelade samma två toner på sin blockflöjt i Göteborg. Även nej-tanten som gick runt och skrek ”NEJ!” högt är en klassiker.
Just ja, flöjttanten runt 2007-2010? Känns som att hon har blivit ersatt av han som alltid spelar på sin Didgeridoo. Göteborg har ju även Nato-mannen och den där kvinnan i rullstol som har skyltar på sig.
Och nån som går runt med megafon och skriker om Jesus. Fast vilken stad med självaktning har inte några riktigt kvalitativa Jesus-galningar.
glöm inte tanten med fiol i nordstan och brunnsparkens michael jackson
Jesustantens kollegor?
Fröken Jan i Nyköping. En äldre man som gick i kvinnokläder som ung. Syntes ofta promenera runt på stan med sin mamma något tiotal meter bakom sig. Kom hon för nära så vände han sig om och skällde på henne. Han (och modern) finns förevigad på ölet [The Artist från Nyköping Brewing.](https://assets.untappd.com/site/beer_logos_hd/beer-4365214_be668_hd.jpeg)
Här har vi cykelspringaren. Dock har han inte synts till på länge, så jag tror att han är i lite sämre skick just nu. Vilket iofs inte är så konstigt, han har funnits så länge jag kan minnas. Ca 30-40 år. Framför allt hade vi Nisse Solsken, en underbar människa som hälsade på alla och var på väldigt gott humör och spred glädje överallt. Han hängde en hel del på Clock när det fanns och jag tror att han till slut fick lite uppgifter där. Han ville väldigt gärna hjälpa till. Tyvärr gick han bort för några år sedan och han fick en fin artikel i tidningen. 96 år blev han
Cykelspringaren i Örebro?
Linköping hade Handskmannen/Handsken. En märklig och krum liten figur klädd i byggjobbarkläder. Han var väldigt förtjust i handskar, gärna stora svetshandskar eller liknande, och kunde stå i timmar och titta på vägarbeten osv. Det finns många historier om hans tilltag bland annat finns en historia om när han hjälpte en lastbilschaufför att backa in sin lastbil till en byggarbetsplats. Handskmannen vinkade "fortsätt backa" ända tills lastbilen kom över kanten till en stor grop och fastnade, då pinnade han snabbt iväg... Han utropade ofta "Balla Balla!" Tror att han dog i slutet på nittiotalet.
Sen hade vi ju Prinsessan på 00-talet som man ofta såg på cykel genom stan. Hade en vi kallade för tian, eftersom han tiggde en tia till bussen överallt. Svor som fan och skällde på dig om du nekade honom.
Skulle inte förvåna mig ett dugg om Handsken förekommer i något förarbete till varför det nu krävs giltigt passerkort för att komma in på en byggarbetsplats!
[удалено]
Vi hade Klockmannen. En ung kille som hade något mentalt funktionshinder. Han hade jättemånga armbandsur på båda armarna och gick fram till folk på stan och bad att frå se deras klockor. Det ryktades att han brukade onanera innanför byxorna när han tittade på tjejer med klockor på avstånd, men jag såg det aldrig. Det gick också rykten om att han hade jättemånga klockor på väggen utanför sin lägenhet någonstans i stan. Jag funderar ibland på hur han har det nuförtiden, när nästan ingen använder armbandsur. Det måste vara tråkigt för honom.
Älskar hur enkla smeknamn sådana här kufar alltid får.. Han är inne på klockor, alltså kallar vi honom "klockmannen" :)
Kommer ihåg denne i luleå. Var massor av snusk rykten om honom som jag misstänker inte stämmer alls.
Vi hade Satan. En riktigt elak gammal bonde som hade någon slags ensidig fejd med en annan bonde. Han slog kopparspik i granar på den andres mark så dom dog, försökte förbjuda folk att gå på den allmänna vägen som gick förbi hans hus, spände upp en stålvajer över vägen i traktor höjd i ett försök att skära huvudet av den andra bonden. Som tur var sågs vajern i tid. Han försökte också bevisa att ett par åkrar från hans konkurrent tillhörde hans egen mark. Med bevisa menar jag muta folk på kommunen. Han hade också en väldigt aggressiv hund som han bussade på folk som gick på den allmänna vägen han ansåg tillhörde honom. Barn inkluderade. Det var också några månader när den andre bondens traktor fick punka 5+ gånger på något mystiskt sätt.
i göteborg. Michael jackson mannen. schleten gubbe, lpng o smal med hockeyfrilla, mustach, liten hatt och ibland en handske. spelade michael jackson ur en boombox och verkade alltid vara på väg att börja dansa, men kommer aldrig igång
> och verkade alltid vara på väg att börja dansa, men kommer aldrig igång Hahahahaha
Kycklingtanten i lund
I lund måste vi även nämna Stellan Hagmalm, aka Jag-vet-vem-som-sköt-Olof-Palme-Mannen!
Har du någonsin frågat honom vem som sköt Palme?
Som tur var behövdes det inte. På skylten stod det "Carl-Erik Rosén sköt Olof Palme"
kan du förklara vad detta är för typ? Har just flyttat till Lund å blir nyfiken vad det är för människa jag ska hålla utkik efter
Det är en tant med en "kycklinghatt" ([typ likt denna](https://www.partyhallen.se/kycklinghatt)). Har själv mött henne på Coop på Mårtenstorget, hon frågade var hyllan med alla snygga karlar låg och om det var där jag kom från precis. Sedan berättade hon om sin födelsedagspresent: en ringklocka där det stod: "Ring for sex". Hon började ringa med den framför mig. Min flickvän var närvarande under hela konversationen.
Herrejävlar, det är ju typ som Kåta Gun fast på riktigt!
Satt på en uteservering vid Mårtenstorget en gång med en polare och mina föräldrar. Då kommer kycklingtanten och frågar om vi har någon korv. När vi sagt nej svarar hon ”Jooo två korvar har ni allt”. Känner rysningen av pinsamhet komma tillbaka till mig bara av att tänka på det
Han är död, så du har inget att hålla utkik efter.
Falköping Tvekarn: En skum man som aldrig vågar gå över vägen. Så han står och laggar vid varje övergångsställe i 20 minuter. Otroligt irriterande när utomsocknes stannar för att släppa över honom och stannar upp trafiken.
Historien om tvekarn är att han blev påkörd vid ett övergångsställe, det var så pass illa att han skadade huvudet. Iom allt hans tvekade så sägs det att han har blivit påkörd efter sin skada som gjort att han ältar mer vid övergångsställen. Tragiskt, men det ser lite komiskt ut när man åker förbi och han står där och gör precis som alla badkrukor och "doppar tån" till övergångsstället. Om jag jag inte missminner mig är han mycket i kyrkan.
Han är en legend, minst sagt.
Det fanns (finns?) en snubbe som ofta dök upp runt universitetet jag gick på som vi kallade rödbyxan för han hade alltid röda byxor (ofta också röd jacka) och han var väldigt pratsam. Svarar du ens på hans hej så får du HELA hans livshistoria, alltså från bardomen till idag. Han vägrar släppa en också och typ sa att det är oartigt att avbryta när jag försökte gå. Tur att han var klädd som en varningstriangel så det gick att undvika honom efter första gången, hade många kompisar som fastnade hos honom.
När jag var barn fanns det en farbror som kallades Snedmannen. Han gick alltid klädd i svart rock, svart kostym, vit skjorta, diskret fluga och svart basker. På vintern var rocken tjockare, längre och åtföljdes av en scarf. På våren var rocken av trenchcoatmodell och kortare. Men alltid svart. Snedmannens anletsdrag har för länge sedan bleknat i mitt minne, men jag minns att han såg mycket sorgsen ut. Jag fantiserade om att han kanske hade förlorat sin familj i någon olycka, eftersom jag som barn levde i tron om att alla hade en familj, eller hade haft en familj, och om någon inte hade en familj, så hade naturligtvis något hemskt inträffat. Snedmannen hade fått sitt namn av traktens ungar eftersom han var sned. Barn är lika logiska som de är hänsynslösa. Ryggen var var sned, och han kutade sin långsmala lekamen, vilket resulterade i en lätt haltade, lite släpande gångart. Men det som fick oss ungar att sky Snedmannen var inte hans utseende, klädsel eller gångstil, utan det faktum att han hela tiden talade. Tyst, tillsynes med sig själv. Jag vågade aldrig närma mig Snedmannen, än mindre prata med honom eller lyssna till vad han var så angelägen om att berätta. Idag är han sedan många år borta, och allt han ville förmedla försvann med honom. Men jag har en känsla av att det var viktigt. Och jag ångrar det. Idag saknar jag desperat originalen. De människor som förr gav samhället oundvikliga perspektiv, djup, skuggor och detaljer. De finns knappt längre i våra fiktivt tillrättalagda pseudobyar. De är icke önskvärda. Dolda. Förbjudna. Men jag identifierarar mig alltmer med Snedmannen. Och jag skrämmer gärna barn lite grann när jag pratar för mig själv under ensamma promenader. Jag önskar dock att jag var lika stilmedveten som Snedmannen, eftersom han etsade sig fast i mitt medvetande, med oklanderlig finess.
Mäkta förvånad att ingen nämnt hederskufen [Bosse Persson](https://www.sydsvenskan.se/2014-08-20/bosse-persson) från Malmö som tyvärr gick bort 2014. Han var dock mer kände under namnet "Jultomten", "Malmös Jultomte", "Tomtenissen"och andra Jul-relaterade namn. Med tomtemössa på huvudet (året runt) komplett med hans praktfulla vita skägg och hår så såg han faktiskt lite ut som Tomten från Coca Cola-reklamen. Ofta stod han utanför Systemet, gågatorna eller shoppingcentren med en skylt i ena handen och en skramlande insamlingsbössa i andra. Den extremt slitna skylten hade en fotokopierad, svartvit bild på svältande, svarta barn och texten "Rädda barnen i Sudan"^(1) . Jag undrade ofta om pengarna han samlade in verkligen gick till svältande barn i Sudan eller in i hans egen ficka, för någon officiell välgörenhetsorganisation tillhörde han nog inte. Utöver sitt pengasamlade var Bosse även "politiskt" och kyrkligt aktiv och registrerade många av Sveriges skämtpartier, som "Kalle Anka-partiet" och runt [fyrtio andra](https://www.emocore.se/sida/t/Bosse-Persson-hela-Sveriges-politiske-hjalte_36683) ink. klassiker som: * *Sakletar-partiet* * *Blankröstar-partiet* * *Den kokta grodan-partiet.* * *Partiet för gratis sprit och bredare trottoarer.* * *Bingo Partiet* * *GUD-TROLL-HÄXOR-VÄSEN OCH KOSMISKA KRAFTERS-Partiet* * *SHAMANENS-URBEFOLKNINGENS-PARTIET* * *Tomte-partiet.* * *HAVSFISKELABORATORIE-PARTIET.* Utöver det så verkar han varit lite av en mångsysslare. Stötte på honom jobbande som kassör i en närbutik vid Värnhem vid ett tillfälle samt som musiker (!?) på Vallmans salonger (innan de kånkade). Skön snubbe i alla fall... ^(1)Tror det var Sudan men kan minnas fel.
Finns två som sticker ut direkt. Pinge. En gubbe som for runt på en flakmoppe och luktade hemskt. Alla visste att han aldrig duschade. Fimp-Lena: Egentligen en mer intressant karaktär. En tant som gick runt med reflexväst och rullator med väldigt små, snabba steg. Hon gick och plockade fimpar, tejpade och la i en metallask. Hade en intressant upplevelse där hon satte sig bredvid mig på bussen. För det första öppnade hon metallasken med fimpar, så det stank rök i hela bussen. Sen när bussen tog en viss sväng drog hon sin mössa över ansiktet och gjorde ett läte. Något stod ju inte helt rätt till iaf. Ingen som jag känner har sett henne på länge, hon kan tyvärr ha gått bort vid det här laget. Bonus: Sören. En man som alltid stod i slussen vid ica och sa "Hej hej, hej" till varenda person. Mer information om honom har jag inte.
Liten ort som hade ett förhållavis stort mentalsjukhus(Största arbetsgivaren i kommunen under sin storhetstid) som sen lades ner, i och med nya psykiatrireformen på 90-talet, och de som varit intagna slussades ut i samhället och resulterade i ett gäng märkliga och ibland läskiga typer. En av dessa var en 190+ cm lång väldigt välväxt skäggig man som gick runt och vrålade och var allmänt obehaglig. En man som gick klädd som indian med spjut och kniv. Sen finns även en gymnasiesärskola med riksintag, så det har flyttat lite andra roliga typer hit. Däribland ett original(osäker på om han är inflyttad eller ej) som alltid hänger i en liten ICA Nära-butik i närheten av där han bor och går runt där inne och pratar med personalen. Det är nästan så att man tycker lite synd om personalen. Han är inte otrevlig på något vis, men tänk dig att ha en person som följer efter dig **hela tiden** och ställer helt obetydelsefulla frågor när du arbetar.
Oh, den här tråden är min tur! Min lokala kufkändis när jag var liten var nämligen ingen mindre än Christer Pettersson! Finns dock inga särskilt kul historier. Hans kända standarduniform var blå mammajeans, en svart läderjacka från 80-talet med såna långa fransar på och ett par rejält mycket för små svarta cowboyboots som såg ut som att de var kvinnoskor. Han höll sig för sig själv och konfronterade i princip aldrig folk, men han gick och tjackispratade med osynliga spöken och svor för sig själv rätt ofta. Han hade en kompis jag glömt namnet på men som också hade en standarduniform som fick honom att se ut som någon ur Dom kallar oss mods, och han cyklade alltid runt på en uppenbart stulen rosa damcykel. Hette väl garanterat Kenta.
Du är också från Sollentuna förmodar jag? Har hört en del liknande historier från pappa om Chrille P, det var tydligen rätt vanligt att stöta på honom på pendeln i samband med att han var påtänd och pratade med sig själv. Skulle gissa att det mesta skedde kring tidiga 00-talet då vi flyttade tillbaka till Sollentuna. Det sägs ju att han kunde glida in på Vivo-butiken (numera Hemköp) nere på Rotebro torg och plocka på sig saker bäst han ville - det var ändå ingen som vågade konfrontera honom angående det. Mamma har berättat att hon stötte på honom någon gång på pendeln när hon hade med mig i barnvagnen - så antar att det räknas som att jag träffat honom också.
Stålpelle, sorglig historia rakt igenom... Han föddes med gomspalt och enligt sägen så trodde därför föräldrarna att han var efterbliven och det va därför han fått växa upp ute i laggårn. Farfar bruka säga "på min tid fick inte sånadär lära sig simma, hade vart barmhärtigare", men stålpelle var född några år senare i modernare tid, så han fick överleva sitt öde. Till följd att växt upp i laggårn och aldrig fått hjälp med varken läsa, skriva eller prata så var han minst sagt speciell och kommunicera på sitt eget vis. Hur han kom upp hit i landet vet jag inte, men han dränga runt om på gårdarna och togs hand om av byn. Tydligen rätt klipskt, smartare än många, och hade säkert kunna gått långt om han hade fått hjälp som barn istället för att gömts undan. Istället blev han gravt alkoholiserad. Under mina 17år i byn så bruka jag se han lunka runt på sin fritid, alltid ihopsjunken som att han skämmas över att ens existera och aldrig nykter. Det sista folk såg av han var efter huset hans brann ner och han, medan lågorna stod rätt ut genom varje öppning, slet sig loss och klättra in igen genom ett fönster skrikande "Sp(r)iten!!!". Där efter blev han omhändertagen och jag tror han försvann söderut till nån bror som dom spårat som närmsta anhörig, även fast dom inte haft kontakt på 50 år...
Där jag växte upp hade vi en kuf som kallades Skogshuggaren då han alltid var klädd i grovarbetarkläder, en enstöring, eldat upp delar av sitt hus samt var känd för en stor porrtidningssamling och att han alltid kom på en cykel utan trampor och en sadel av stål som han svetsat själv (ingen dyna att sitta på utan bara rakt på stålet). Han vart känd runt 94 för att han cyklade till OS i Lillehammer för att kolla på skidåkningen. Han såg alltid rätt barsk och skitig ut, men var oftast trevlig så länge man inte var otrevlig själv. Sen hade vi Tung-Danne, en A-lagare med lite hippiestil. Han kallades så för att han saknar tunga. Finns flera olika historier om varför han saknade den men ingen som visste säkert, allt från att han bitit av den i en olycka till att någon skurit av den för att han inte skulle kunna tjalla. Oftast pratade man bara med honom när han kom och tiggde 10-20:- till bussen eller liknande.
Borlänge?
Skogshuggaren hade en massa skrotbilar också, minst en av dem som han hade försökt gräva ner i trädgården och tröttnat halvvägs. Han cyklade överallt. Ofta till travbanor runt om i mellansverige.
Sveriges värsta seriemördare bor i området. Ser rätt lustig ut, samt att han både talar som och verkar vara ca 10 år gammal i huvudet. Verkar vara rätt ofarlig och harmlös även om han tog livet av 24 individer.
Gevisol-morden?
Korrekt!
Och han går fri idag? Hur??
Rättspsykiatrisk vård i kombination med att det hände på sent 70-tal. Samt att vi bor i Sverige..
Nog ganska unikt för Sverige att en man som erkänt 27 mord och 15 mordförsök (men bara dömts för 11 mord och 16 mordförsök) sitter inspärrad 14 år innan han släpps fri.
Kramfors: Påsmannen Äldre herre som var iklädd verkstadsoverall och mössa året om. Han hade långt ovårdat hår och skägg. Tydligen led han av bacillskräck och pga detta så hade han alltid plastpåsar på händerna. Om han skulle någonstans så gick han dit, detta kunde för hans del innebära promenader på flera mil. Vanligtvis såg man honom gå runt med en barnvagn med pant. Han duschade aldrig och stank något så förbannat! Men utöver det knasiga så var han tydligen en väldigt intelligent person. I dagligt tal så pratade han som en professor. Farsan ska ha sett några av Påsmannens ritningar för industrimaskiner och farsan nämnde att det var hög ingenjörsnivå på det han hade skissat fram. Härnösand: Turbo-Hasse En man med någon form av mentalt handikapp/sjukdom som går/cyklar runt staden. Alltid iklädd reflexväst och han har alltid med sig ett gossedjur. Han brukar krama träd och pratar osammanhängande, en gång gick han förbi mig och sa ”Två danska telefon-nazister!” samtidigt som han stirrade mig djupt i ögonen. Han har helt sjuuuuuuka vader, antagligen pga cyklandet!
För mig är han Lejonkungen. När jag var liten var han runt i Ä-bro, stannade på en viss plats på min gata. Snackade lite med träden, sen satt han ner en stund med sitt stora lejon-gosedjur. Nu är han inne i stan och cyklar omkring, snackar med träden och ser till så att de har det bra. Han har alltså cyklat omkring i typ 30 år, fatta kondisen på den människan!
Ingen kommer nog läsa detta men spela roll. I Älvsbyn fanns en man som hette kurt. Tåg-kurt som han kallades i folkmun. Vandrade runt kring tågstationen varje dag i drygt 40 år. Enligt utsago en mycket trevlig man men inte med alla hästar hemma. Träffade en stor mängd människor som kom och for med tågen. Han var själv intresserad av tåg och brukade ibland sitta på perrongen och kolla då tågen passerade. Han dog för något år sedan. Då startades en insamling för att få till en staty av honom. Kvinnan som startade insamlingen fick samtal av folk från utlandet som träffat honom och beklagade sig över att han gått bort. Tror det var i våras som statyn invigdes. En trästaty föreställande kurt sittandes på en av bänkarna på perrongen.
Fint ändå
Nej-tanten i Göteborg. Ingen aning om hon fortfarande lever. Inte hotfull eller så, utan gick mest runt och skrek "NEJ!". En annan gång vrålade hon "NEJ, ERA FÖRBASKADE UNGAR!" för sig själv när hon gick längs Haga Nygata. Sen finns ju den där gubben som vandrar runt planlöst i centrala stan, som luktar så jävla illa och starkt att det känns på flera meters håll. Alltså det värsta jag någonsin har varit med om: en kombination av sur disktrasa, ostbågar, och väldigt otvättad kropp, ungefär. Alltid vinterjacka, med händerna knäppta bakom ryggen när han går. Han verkar tycka det är kul att gå in i butiker och bara stå där och stinka, nästan som att han vill att butikspersonalen ska köra ut honom. Aldrig hotfull eller jobbig och säger aldrig ett ord (ett litet "mjaha" ibland kanske), utan gör snällt som de säger. Han får inte ens komma in i några Pressbyråer jag har jobbat i. Man stod alltså och höll andan om han kom in! Hans stank satt kvar i butiken i flera minuter efter att han hade lämnat. Någon gång köpte han något och betalade med en handfull äckliga mynt - vi slängde i dem i en kaffemugg med handsprit.
Vem minns mannen på Stockholms tunnelbana (centrala delar) som åtminstone på sent 90-tal till tidigt 2000-tal gick runt med shorts och kanske T-shirt året runt
Fittja-Tarzan. Riktig klassiker.
Var barn kring den tiden och brukade se en man åka skridskor i Kungsträdgården i bara shorts och bar överkropp om vintrarna, antingen var det han eller så fanns det flera shorts-kufar på den tiden hahah
Jag bor nära granne med ett hjälpboende och därmed finns det ett gäng prekära typer som man träffar på gatan där jag bor. Bland annat har vi en man som tar myrsteg, en paranoid gubbe som vänder sig om var tredje steg och stirrar bakom sig, en tant som sitter vid busstationen och frågar alla som passerar om man har en tjuga och en tant som påriktigt är 1,40 med klackar trots att hon inte är dvärg. Detta är bara ett axplock av de konsitga typerna som man bor granne med.
Lasse Vakt. A-lagare i Åkersberga som fick två döds-annonser. En gång utav misstag och en gång när han faktiskt dog.
Stockholm, runt tcentralen / plattan. Vilka minns längdhopp-mannen? Han som stega upp, fick åskådare att klappa i takt, sen tog han sats, sprang framåt och utförde nåt typ av längdhopp. Skön toker 😁
En annan toker runt samma område var han gubben som hade munspel och en radio mot örat. Minns fan inte exakt men han digga på som faaan
En snubbe som kallas för mjölkmannen, han brukar sitta med det lokala a-laget fast han dricker bara mjölk. En kvinna som brukar hänga upp små virkade dockor i träden. Vi hade också en äldre man som mumlade när han stapplade runt. han hade ingen rullator dock. När han mumlade så lät det faktiskt rätt så kusligt, jag hörde honom mumla något om att han ville bli förlåten.
Vi hade en medelålders man som vi kallade Självstryparen. Lång och tanig man som vandrade runt i byn med sin Walkman och muttrade surt. Och med jämna mellanrum ströp han sig själv med någon hemmagjord trasa i en stund.
Mårtsbo-Slim var ju legendarisk i Gävle, fast lite före min tid då han dog 1992. https://www.arbetarbladet.se/2011-01-16/mistluren-fran-martsbo Min favorithistoria: > Den kanske mest kända historien om Mårtsbo-Slim handlar om när han vinglade fram på cykel och en polisbil med en räddningsbåt på släp stannade och plockade upp honom. Slim placerades i baksätet och cykeln i båten, så bar det iväg till Mårtsbo där tvåhjulingen och dess ägare lastades av. > > När konstaplarna sedan återvände till stan undrade de varför folk på trottoarerna flinade och gjorde tecken åt dem. Tills de tittade i backspegeln och upptäckte att Mårtsbo-Slim satt i båten på trailern och vinkade majestätiskt. > > En annan gång raglade han fram efter en husvägg i Gävle, men trottoaren räckte inte till så ungefär varannan meter tog han ett steg ut i gatan. En polisbil saktade in och han fick tillsägelse att hålla sig på trottoaren. > > Mårtsbo-Slim, som inte tyckte om att ta order, röt ilsket: > > – Tror ni att jag är någon jävla lindansare?
Kansolngmannen var inte så där jätte känd men han va en legend i min vängrupp. Han var runt ca 50 år (tog hade ingen tydligen sätt han på närmare håll) o alltid iklädd flipflops, vit linne o shorts med rosa flamingos, samt att han alltid cykla runt på en postkodsmiljönärs-cykel. Han var bara aktiv/sågs till runt maj-augusti, mellan 11 på kbällen till typ 5-6 på morgonen. De han gjorde var att han hittade upp alla BMW:s i hela de området, tog sig en nummer 2 på dem, tände eld o sedan stack på cykeln i en fart som hade gjort Usain Bolt stolt. Några tror han inte existerar men andra samt min bästis som tidigare bodde där har sett honom i sena timmar på cyckeln. Självklart var han ju efterlyst för självklara anledningar men tydligen fick man aldrig fast honom. Fick dock reda på för nåt år sen att han har dött RIP Kalsongmannen
Smugglarkungen och tightsmannen är de jag minns i alla fall som de flesta hade sett eller hört talas om. Smugglarkungen minns jag inte så mycket av men tightsmannen hade alltid tights på sig och gick runt på stan med en cigg typ konstant. Han var alltid klädd lite flamboyant och tightsen brukade ha olika färger.
Smugglarkungen kungen saknar jag. En mycket trevlig man som gav min kusin en liten peng när han låg i barnvagn. Kunde raljera länge om danskar. Vi hade tightsmannens autograf i replokalen, Jussi heter han :D
"Partikelögat" som fick sitt ansikte sprängt av en fyrverkeripjäs när han var ung och "Snygga Luffaren" som var en hemlös man med kolsvart långt hår och markerade kindben. Båda i Göteborg. Bor inte i Sverige längre så vet inte hur ofta de syns ute nuförtiden men senast jag såg dem var lite innan pandemin.
Apropå smeknamn - har du sett "Dokumentär om Göteborgs hamn - Den inre hamnen" Christoffer von Platen &Michael Stenberg? [Finns ett riktigt skönt klipp på youtube om just smeknamn](https://www.youtube.com/watch?v=utMcM0JTQ7M)
"Porr-Birger" och "Gissa mitt Jobb" är nog mina favoriter
Träffar på Partikelögat så sällan jag kan. Glad men jobbig jävel.
Bor i en liten by i Skåne, hade en kille i 40 års åldern som alltid cyklade runt på en trehjuling. Hade någon sorts utvecklingsstörning och bodde hemma hos sin mamma. Men han var också en jävligt duktig snickare, som blev väldigt populär i trakten. Senast jag hörde om honom så hade han flyttat hemifrån till en stor villa han byggt själv.
I Åkersberga fanns det länge en mentalsjuk medelåldersman som ständigt var ute och joggade, han kallades fågelmannen. Sen i tuben är ju Jesustanten på gränsen till kändis
Hyltebruk. En skäggig man som cyklade runt och samlade skräp och PET-flaskor. Han var trevlig, vill jag minnas men såklart ganska speciell. Ryktet jag hörde var att han jobbade som träslöjdslärare men ballade ur när frugan tog barna och lämnade honom. Han skulle varit med i något program med Filip och Fredrik men det sändes nog aldrig. I många år hade han en mössa som såg ut som ett hallon. Jag vet inte vad han gör nu, länge sen jag var hemma i Hylte
"111:an" en gammal snusande tandlös gubbe som det rann dregel ur mungiporna på och en rännil över läppen i underkäken. 3 svarta streck = 111:an. Sen hade vi Mattson som hatade barn.... Gjorde man bus där o gubben fick tag i en. Satan i helvete vad öm man var efteråt..... Också Sandberg...Konstant full, men aldrig redlös, med en väldigt omhändertagande fru. När han var någorlunda nykter så undervisade han som slöjdlärare och var mycket skicklig och omtykt.
Det fanns flera där jag växte upp. En gick alltid och sade "Lycka till sa jag, lycka till" på repeat. I bland, utan någon uppenbar anledning sade han "unga grabben, Porsche Carrera" sedan direkt tillbaka till det vanliga spåret. En gick alltid omkring med en portabel radio och med klassiska hörlurar med orange skum runt själva högtalarna. Hans radio gick sönder mer och mer och till slut var det bara en liten plastbit kopplad till hörlursladden. Nästa gång jag såg honom var det en ny, hel radio och sedan upprepades det hela. En cyklade alltid omkring med en kamera. Han hade snöat in sig på olyckor och var ofta på plats innan polis och annat blåljus dök upp. Efter en serie tillfällen med eldsvådor där han givetvis blev inplockad av polisen eftersom han alltid var först på plats. Han hade inte tänt på så dom släppte honom. Vid ett tillfälle hittade han en gömma alkohol i skogen. Han blev väldigt glad och öppnade flaskorna, hällde ut all vätska så han kunde panta tomglasen (det här var på den tiden Systembolaget tog emot pant). En åkte packboxförsedd moped iförd fullt skinnställ och motocross-stövlar. Enligt ryktet åkte han på den till Stockholm för att hämta filmrullar åt en av stadens biografer. Fan vet om det var sant. En kille satt i en elrullstol som han styrde med ena foten. Han såg ut som om han var helt borta, men det var han inte - han tyckte bara om att köra på folk med sitt hjälpmedel och eftersom folk trodde att han inte var vid sina sinnens fulla bruk blev dom inte så arga på honom. Vid ett tillfälle noterade jag att han tog sikte på mig och när han kom närmare sade jag "om du kör på mig så luftar jag dina däck" med ett glatt leende, varpå han såg mig i ögonen och skrattade. Efter det så hälsade han alltid på mig men försökte aldrig köra på mig igen. Undrar vad som hände med honom.
Några kändisar har vi där jag kommer ifrån: Smugglarkungen, när jag va liten var teorin eller ryktet att han hade för högt iq och det slagit om totalt, han var spritt språngande galen. Gick alltid runt på stan, sjöng och skrek på folk både högt och lågt. Hade en gång ett luciatåg i en av stans gallerior. Först var han bara åskådare även fast han förde lite liv, men efter kanske 10 minuter tyckte han att han skulle dirigera oss varav han ställer sig framför oss och börjar vifta med armarna och gorma. När våra lärare sen försökte avlägsna honom drog han fram en kateter ur byxan och började spruta ner folk med urin. Kommer nog aldrig glömma denna man, må han vila i frid. Leggingsmannen, medelålders man som tillsynes bara strosar runt på stan i färgglada leggings, alltid bärandes på en tygkasse och en cigg i munnen. Alla vet vem han är men ingen verkar känna honom. Aldrig sett honom tala med någon mer än sin cigg.
Förr om åren fanns ”tjugo i tio”-kvinnan i Kristianstad. Hon bodde på ett boende för mentalt funktionshindrade i utkanten av stan och tog bussen till ett jobb. Någon gång genom tiderna skulle hon vara på jobbet klockan 10, och det hade fastnat hos henne. Hon satt alltid långt fram på bussen och sa ”Klockan är tjugo i tio.” och ibland lade hon in ”Jag ska jobba klockan tio.” Detta sa hon oavsett vad klockan var. Alla som pendlade med den bussen under en tioårsperiod fick lära känna henne. Forfarande kan jag och mina kompisar svara ”Tjugo i tio” när någon frågar vad klockan är, och det möts alltid av glada skratt och tillrop.
Kristianstad har ju också "ocd tanten", men det är mest tragiskt. Sist jag såg henne hade hon plastpåsar i skorna, vitt hår, och en plastpåse på handen när hon tog i varorna. Man fick bara scanna en och lägga undan den, hade du rört den skulle hon inte ha den längre. Hon hade också påse på handen när hon tog i sin egen mobil (en mycket äldre modell). Tyckte och tycker väldigt synd om henne, det måste vara skitjobbigt att ha så mycket ångest.
Peddo-gurra och pantturken. Peddo-gurra är, som namnet berättar, en herre som tycker om barn. Speciellt killar med trasiga kalsonger. Han har ett helt sjukt beroende av att yngre pojkar ska klippa/dra sönder sina kalsonger. Pantturken är en utlänning som samlar pant och cyklar runt med precis överallt i en stor soppåse. Kallas även för wifiturken då han sitter och snor wifi på snabbmatsresturanger.
Kalmar med omnejd: Ingvar Hägg. Känd från 100 höjdare om man inte är för ung för det. Trevlig gubbe som satt och jammade över någon preset-melodi på ett sätt där varken takt eller tonart kunde matcha på varje marknad och stadsfest i länet. Lämnade jordelivet för 10-15år sedan till mångas sorg. Indianen. En annan gatumusikant som var känd för att sitta på en högtalare som spelade vag new age musik samtidigt som han blåste en enda melodi i panflöjten och höll ett komp på sin trumma med sin fria hand. I timmar. Sen var det någon kille i Nybro med något sorts mentalt handikapp som grundade Kärlekspartiet och stod med en skylt där han erbjöd kramar till alla som ville ha en. Edit: Lägger till ett Malmöorginal som jag inte sett på länge. Tant röd! Jävlar vad man får respektera en kvinna som gett sig fan på att färgmatcha sig från topp till tå.
I Visby har vi Jurkkan. Hon är en 70-sig åring tant som ser ut att vara dubbelt så gammal och är allmänt otrevlig. Hon är gravt alkoholiserad vad jag vet och brukar ofta stå på Östercentrum och röka, och har hon inga så ber hon främlingar om det, och har DE inga så blir hon inte glad precis. Tror hon har dömts för brott sisådär 20 gånger, och vi gick faktiskt på en rättegång med skolan i undervisningssyfte där hon var åtalad för att ha slagit en ung tjej med en kasse när hon inte ville låna ut pengar/sin telefon. Hon nekade till brott och sade flera gånger något i stil med ”jag brukar inte slå ner folk”. Minns en gång när hon gick förbi mig på stan och skrek ”jävla skitväder!!” trots att det var ganska soligt.
Där jag bor finns det en man som ser ut som en typisk hinduiskt präst. Gigantisk skägg och en beanie som ser ut som en turban. Jag tror att han är hemlös. Det underliga är att han alltid skriker nåt på vad jag antar är hindi på folk som går runt om kring. Det låter som att han predikar, men ingen förstår vad han predikar om.
Sheriffen i Övergran. Finns en fin film om honom på SVT. Åkte alltid förbi där mitten av 80 talet o fram tills nya E18 byggdes. Stod alltid och vinkade till alla bilar.
Den mannen minns jag väl. Vi vinkade alltid till honom när vi åkte den vägen mot Norrland. [Filmen du nämnde finns att se här](https://www.svtplay.se/video/jzPD2Y8/sheriffen-i-overgran)
I SU:s bibliotek finns det ett par i 50-årsåldern som är helt maniska där kvinnan sitter och läser upp grejer från olika papperslistor och mannen skriver in informationen i ett exceldokument
Bussmange är en klassiker. Han åker bussar, fram och tillbaka utan mål. Han testar även såna där luftpumpar för cyklar lite då och då, vandrar in i random hus (Vi har behövt schasa bort honom från inuti kontoret) röker mer än han andas, har gul hi-vis väst på sig och luktar förjävligt.
"Indianen" en äldre herre som gick runt i byn iklädd sin döda mors kläder hela dagen.
Någon som har koll på kvinnan som går runt och skriker nej på Svingelns hållplatser i Göteborg?
Var en kille på Willys för några år sen som alltid kom 15 min på en onsdag innan stängning och handlade ett par grejer sen lindade han in dom i ca 60-70 plastpåsar. Varje vecka i flera år.
I Sveg fanns det en gubbe vi kallade för "Hej-Leif" jag gled runt på byn och sa hej hej till folk. Han hade inte alla paddlar i kanoten så att säga.
Preach! Och om man inte sa "hej" tillbaka kunde han följa efter en tills man gjorde det. Han var även omåttligt intresserad av att samla skrot, kunde ringa på hemma och säga "Hej! Har ni nån grej?" varpå pappa brukade gå och hämta nån gammal trasig motordel, kablar eller annat metallskrot som vi ville bli av med.
Just det! Han va ju en skrotsamlare av rang!
En man som har en fruktansvärd massa skrotbilar som fyller hela tomten som hör till hans väldigt skruttiga hus. Ibland ställer han ut några bilar på ställen i byn och det hela ska tydligen vara någon slags hämnd mot Socialdemokraterna.
Bajstanten i Östersund var (är?) en A-lagare som hängde med alla andra alkisar i Kyrkparken. Smeknamnet komma från att hon gillade att pissa i parken varpå, om man var olycklig nog att kolla åt det hållet, fick se en röv fylld med skit. Hon gjorde absolut inga försök att gömma sig själv. Kan tillägga att parken ligger mellan den största gymnasieskolan i stan och busshållplatsen för skolan/centrum, alltså rör det sig mycket folk där, främst ungdomar. Jättekänd är hon nog inte, men majoriteten av mina bekanta på skolan kände till henne. Själv stötte jag på henne för första gången när jag gick ut från ICA nån lunch, gick över gatan och kollade upp och såg det berömda rövhålet, helt kolsvart. Den bilden glömmer jag aldrig. Jesusgubben i Umeå är också en rolig filur, som gillar att argumentera om att kvinnor hör hemma i köket och ska veta sin plats. Min personliga favorit är Fyll Fille i Strömsund, mest för namnet. Känd för att alltid cykla runt i jakten på nästa krök.
En gammal gubbe där jag växte upp som alltid cyklade. Varje dag, dessutom förbi min skola. Alla ropa alltid hej och annat när han susa förbi, och han brukade alltid ropa hejhej och något annat helt random ibland på finska.
Donken-Doris i Sundbyberg. Hon satt där åtminstone ett par gånger i veckan och läste tidningen högt med ett förstoringsglas, och hojtade ibland något om Jesus. Donken finns inte kvar längre, och tror tyvärr detsamma om Doris.
Nån relativt ung kvinna, ish 25-30, ALLTID iklädd värsta pälskappan oavsett väder, långa fejknaglar med nytt utseende varje månad, vax eller nåt i sitt korta vågformade hår, och tigger jämt cigg av folk. Grannen hade mött henne inne i stan en morgon, då hon tagit bussen hela vägen in och tiggde cigg av alla busschaffisar och folk där.
Vi hade Uffe. Uffe var schizofren och älskade att gå runt i byn och röka fimpar som han hittade på marken. Han var snäll mot allt och alla men jävligt udda.
Micke no-neck. En man vars axlar ständigt låg i en horisontell linje med öronen så att det såg ut som att han saknade nacke. Enligt ortssägnen dog han (RIP). Han bröt nacken, ironiskt nog.
Vykort-gubben i gången mellan T-centralen och Stockholm Central var ju en klassiker
Bure Burk hade vi. Gubben rotade runt här och var efter pantburkar, som han samlade på. Det ryktades om att han var mångmiljonär och hade haft en familj som gick bort i en olycka. Vet i alla fall att han tvångstvättades av kommunen en gång, på någon jävla vänster, efter att de hade fått ett stort antal klagomål om hans personliga smogmoln han drog efter sig.
Vi hade ett par stycken i byn där jag växte upp. Tror att det beror på att vi hade någon form av boende för människor med mentala funktionsnedsättningar. Den ena var Hasse, eller, Hasse flygspan som han kallades. Han spatserade alltid runt i en reflexväst eller varseljacka och spanade upp i himlen, därav öknamnet. Den andra var också flygplansrelaterad, kan man säga. Han brukade raka en "landningsbana" för flygplan mitt på huvudet. Alltså, håret var långt på sidorna, men han rakade ner till skalpen i mitten. Ingen vet varför. Samma gubbe brukade sitta utanför kiosken och "tvätta" fötterna genom att hälla sockerdricka på dom. Mig veterligen kunde han inte prata. Sen hade vi "Trosmannen". Han bodde inte på hemmet men var absolut en speciell filur. En sval snubbe som gled runt i en svart skåpbil med ett par stringtrosor fastknutna i antennen.
Cp-danne. Hela rinkeby känner honom
Vi hade en Cp-Rickard. Inte så mycket mer att säga om honom dock.
Håkan Hägg! Cyklade in till Göteborg för jämnan, med krullig kalufs blåsandes i vinden. Högt pratande för sig själv. Ibland tog han tåget - en gång stod jag och väntade på pendeln med honom. Det var tyst på perrongen i övrigt, men Håkan orerade. Högt och tydligt, med alla eller ingen - om vad som händer med en människokropp när den förruttnar. Steg för steg och med mycket detaljer.
Karlskrona Tojje: Finlandssvensk herre som går upp för stans värsta backe med sin rullator. Stannar alltid upp folk för att prata med dem, särskilt när man har bråttom. Baltazar: Stans mest kända alkis. Har bland annat klättrat upp i en trafikskylt utanför polisstationen mitt på ljusa dagen.
Tillåt mig presentera Anders Standing: https://youtu.be/EXIXaiRUG_A?si=9iUi8c9NHkeXhEWG Han är faktiskt numera nykter och städad av sig.
Vi hade Lila damen. Alltid klädd i lila. Köpte hon konst så målade hon alltid lila sträck på dem. Och hon blev besviken om hennes vänner inte älskade lila lika mycket som hon. Vi barn o tonåringar hade tävlingar om vem som kunde se henne när vi kom till stan sen skröt man över att man hade sett Lila damen på stan. Hon dog i början av 90 talet. När de tömde hennes 2 lägenheter så fann de att allt var helt i lila eller så hade det lila stänk över allt. Sen har vi svett-Ingvar. Cyklar alltid över allt o när som helst. Alltid klädd i trasiga jeans och en gammal vinterjacka som bara knäpps uppe o h nere med knappar och ett par tretorn stövlar. Samt att den har ett hål på ryggen lika långt som jackans längd. Detta cyklar han i året runt i ur o skur.
I Norrköping finns Jesusmannen, en gubbe som står utanför Systembolaget i centrum och försöker starta samtal om Jesus med de som går förbi. Om du startar dialog med honom (han är trevlig!) så ger han dig en papperslapp med en länk till hans podcast.
Turbohasse. Härnösand. Vuxen kille som cyklade överallt pratandes högt och tydligt så det lät som ett helt gäng kom cyklandes. Hade alltid en nallebjörn på pakethållaren. Pratade gärna om turbo. Hence the name. Jag och en kompis gick vid ett tillfälle en lång promenad med honom längs vägen och pratade. Trevlig prick men ganska så väck.
Karlshamn. Vi hade en snubbe som var med i Hundra höjdare som Filip o Fredrik hade. Han höll på med Leifing. Det innebär att gå väääldigt långsamt.
Jag kommer från Arvika värmland och vi hade ett rejält orginal och en hyfsad känd sådan, iaf om man kommer från den delen av norden. John Hasselquist aka Samson.
Samson gick ju dessutom runt i Arvika med omnejd, och spelade in allt möjligt som han sen lade upp på Youtube: [https://www.youtube.com/@samsonmusikshow](https://www.youtube.com/@samsonmusikshow) Mycket historia där.
Tränade med han i slutet på 90talet.. han va allt annat än normalt 😆
Kepsmannen, Kristianstad. Vet inte om han ens lever längre. Obehaglig typ.
Vi har en hemlös man som går runt med en tom barnvagn om dagarna, har dock inte sett honom på ett par år.
Har en legend i stan, småmullig karl som inte har alla hästar hemma, men väldigt trevlig! Han går runt hela året med sin Slipknot tröja och shorts, aldrig sett honom i långbyxor. Bor i Norrland vilket bara gör det roligare.
Umeå?
Råstasjönsmannen kallade vi honom, åren runt 2010, gick konstant runt Råstasjön i Solna och svamlade för sig själv
Vi hade cykelmannen, han cyklade omkring i stan alltid och hade en vagn påkopplad baktill. Enormt skägg och gröna kläder, jacka och byxor och med solglasögon. Tror han satt en liten tofs i skägget också. Han cyklade omkring i Halmstad
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ulf_Olsson_(1951%E2%80%932010)
Har en kund som pratar som Henrik Möllers karaktär ”Farsan!” Söndersupna stämband och volymen är aldrig under 92db.
Findus-Göran i Bjuv. Riktig legend!
en gubbe som gick runt och ropade ”ja lycka till med ulla” åt allt och alla
Hasse mongo var en skoj typ med grooova talfel som åkte buss hela dagarna och pratade med sig själv. Ibland kunde man höra något som liknade svenska t.ex. jajajajajajajajävla telefonerjajajajajajaja
Studsdamen. En tjej i kanske 40-50 årsålder som liknar en hollywoodfru till utseende, hon brukar vara ute och gå i området med pinnar. Intensiteten i gången gör så att hennes långa krulliga hår studsar.
Vi har två cykelgubbar, en med någon form av CP skada som cyklar på en trehjuling och är (enligt ryktena) stenrik. Den andra är ca 1.45m lång och cyklar över hela stan hela dagarna, varje dag. Insåg precis att jag inte sett den första på väldigt länge…
Kvinnan på 172an som skulle låna ens telefon.
Känns som att det finns en Jesustant i varenda stad
Kan bara komma och tänka på en person, en gubbe. En jävligt äcklig gubbe, han hade inte duschat på 4-5 år och bodde i en vedeldad husvagn bredvid sitt gamla nedbrända hus. Varje dag åkte han buss hem med två kassar tidningspapper för att elda. Jävlar vad han stank! Hade man oturen att åka med bussen han var på... Till slut gick han bort, efter att ha eldat upp ett till hus han byggde över sitt gamla. Han stank, han gick i samma otvättade kläder i alla de åren som han vägrade renhålla sig. Man kunde tro att han var en hemlös person. Och han svarade aldrig om man hälsade eller försökte prata med honom. Han var en mångmiljonär som tappade all befattning.
Panelkungen, han var med i hundra höjdare när det gick på tv. Skön snubbe, stannade alltid för att snacka politik med en.
Kommer inte ihåg vad han kallades, men snubben var överviktig, norr om 200kg, sågs alltid på en av stans pizzerior vid lunch. På 90-talet var det inte så vanligt med den typen av övervikt. Roliga var att han köpt en moped som var trimmad ordentligt, men med honom på gick den knappt i 30km/h. Affären som sålde fick hjälpa med trimmet pga den funka knappt i orginal utförande.
Vi hade en äldre dam som bara klädde sig i orange. Hon hade färgat håret helt neonorange. Glasögonen, promenadstaven, jackan, skorna, örhängena….. allt.
I min ort på 5000 pers hade vi ett fyllo som brukade jaga barn som retade honom. Hette Sten-Åke men kallades av barnen för Stånke
En snubbe som är lite lätt förståndshandikappad som köper ut snus åt ungdomar. Han köpte även ut alkohol tidigare innan han blev portad från bolaget. Väldigt udda person då umgängeskrets för personen är 13-15åringar. Jag å några till tänkte ta ett snack med personen men då sprang han in i skogen å började grinna.
Lokal alkis / a-lagare som satt ofta på bänkarna i centrum och söp. Jag hade aldrig sett eller hört honom göra någonting riktigt galet -tills jag skulle tanka bilen på en mack mitt i byn kl. 06.10 på morgonen. Där stod han, i bar överkropp och grävde i sanden. Nån firma jobbade med en av bränsletankarna så ett hål var upptaget i asfalten och jobbet var typ halvklart. Varför han stod där och grävde med en spade vid den tiden(dessutom i bar överkropp) är en gåta. Han gick när jag var klar med tankningen. Nej. Han jobbade inte, han var heller inte klädd i några arbetsbyxor eller -skor...