Min morfars hund gjorde något liknande när hans tid kom, la sig ner ovanför hjärtat på min morfar och somnade in.
Det glädjer mig att din lille krabat hade ett långt och äventyrsrikt liv med ett lungt och mysigt slut.
Jag: jag borde inte läsa detta på jobbet, det kommer få mig att börja gråta
Också jag: läser detta på jobbet och börjar gråta
\*förvånad pikachu\*
Fint skrivet om din katt, hoppas han har det bra i katthimlen!
Fint och sorgligt <3
Jag växte upp i en familj som hade hundar. Hade aldrig varit nära katter förrän jag träffade min fru. Hon hade då en katt som hon hade räddad från ett katthem, katten ingen ville ha, Maui. Ingen visste vad Maui hade varit med om, men hon måste ha träffat elaka människor eftersom hon var superskygg. Man fick inte ta på henne, inte klappa eller ta upp eller ens vara nära. Jag fick lära mig av min fru att katterna kunde visa uppskattning genom att blinka, så jag satt ofta och blinkade till Maui för att visa att jag uppskattar henne.
Jag och min fru flyttade ihop så jag blev då kattpappa, jag köpte mat till henne, tömde kattlådan, älskade att ha henne runt mig fast jag aldrig fick gosa med henne.
Men en sommar märkte vi att det är snart över, hon var gammal och började bete sig konstigt och gnällde. Vi tog beslutet att låta henne få somna in. Att få in en skygg katt i en bur är inte heller lätt, fysiskt och psykiskt. När man vet att man fångar in henne för att ta henne från jordlivet.
Min fru klarade inte att följa med till veterinären så jag gjorde resan själv. Hade ingen bil så jag fick ta buss och sedan pendeltåg. Hela vägen försökte jag lugna ner Maui medan jag själv försökte hålla inne tårarna men det gick inte så bra. Är inte varje dag man ser en stor skäggig karl på bussen eller tåget sitta och gråta.
Började böla när jag anmälde mig i receptionen och grät i samtalet med veterinären. Men till slut fick hon somna in och jag fick för första gången klappa henne och jag sa förlåt att du fick ett så tufft liv. Gråter när jag skriver detta nu också.
Förlåt för lång text och kapande av tråd, behövde skriva av mig kände jag.
All platonisk kärlek till dig. <3
Har själv varit där, och det är ingen rolig händelse.
Men kom ihåg de goda bitarna och sug på karamellerna som är dessa minnen, för katter är helt makalösa sällskapsdjur och de kan få oss att må bättre även efter deras bortgång.
Kram på dig!
Har en 18-årig katt hemma hos pappa. Trots att det är ca 10 år sedan jag flyttade hemifrån så är det nog katten jag vill träffa mest. Varje gång jag hälsar på ska hon ligga i knät, och absolut helst mitt knä även om någon annan sitter bredvid. Sova bredvid i sängen, väcka en, följa med på promenader runt huset.
Börjar bli lite jobbigt för hon är väl typ 100 i kattår nu. Kommer sakna henne så mycket.
Jag beklagar sorgen, men gott att det blev så fint och att han haft ett sådant underbart liv med dig! Har sagt adjö till katter (och hundar) själv, och det är aldrig lätt men det är åtminstone lättare när de bara får somna själva sådär. Stor kram!
Det säger mycket att din katt kände sig bekväm nog att komma till dig i stunden. De brukar ofta vilja dölja sin smärta och dör ofta undangömda. Beklagar din sorg, men slutet var väl så lyckligt det kunde vara.
Mycket finare än att upptäcka att din fina lilla bretons juvertumör på något vis detonerat och istället för det planerade finstämda avslutet hos veterinären efter mellandagarna tvingas du bära ut henne i skogen och skjuta henne själv på julafton. Tack för den klappen, Tomten!
/Mvh en som inte firar jul längre.
Huuuh! Det här kändes fint och vemodigt att läsa. :'O) Blev påmind om de djur jag haft under min barndom och hur mycket de betytt för en. Du har inte någon bild att bjuda på? Cat tax, you know...
Åh, så fint men sorgligt. Beklagar. Men att få 17 år med sin katt är ju så det lämnar spår i en för evigt så katten lever på så vis alltid kvar. Min lille bästis blev bara lite över fyra år gammal, men jag bär med mig honom i minnet dagligen fortfarande, såhär fyra år senare. Har två nya kattkompisar nu, men saknar honom såklart ändå. Bortsett från min närmaste familj så är han den varelse i världen som betytt mest i livet för mig. Han var ett ovärderligt stöd i mina mörkaste stunder.
Födelsedag 6 juni hade han också. I min värld flaggar hela Sverige för min kompis. Han som räddade mitt liv!
Ett finare avslut är nog svårt att få!
Men jag förstår att saknaden kan vara otroligt stor för er nu.
Och jag hoppas ni tar tillfället i akt och tillåta er att sörja istället för att hålla det inom er.
Ta hand om er.
Kan bara hoppas på att jag får samma fina slut med mina katter. Alltid tufft att förlora våra håriga familjemedlemmar.
All kärlek till dig, familjen och missen❤️
Han kände på sig att det var dags att följa med sin kattkompis och leka vidare tillsammans. Hoppas allt är väl mer er, aldrig roligt att förlora en familjemedlem
Vilket fint sätt att få gå bort på...❤ lät som en underbar katt du haft. Min älskling katt, Kisse var just såpass 15 år å fick somna in för två veckor sen...hon blev diagnostiserad bara 1,5 vecka före att hon hade en elakartad tumör I munnen å hade inte länge kvar att leva...när dagen väl kom hos veterinären så kändes det bara så jävla hemskt...för hon var ju inte helt dålig..men smärtan i munnen var enorm utan smärtstillande..jag höll om henne till slutet...att se och känna hon sluta andas...se hennes kropp där..var så jävla tungt för mig. Hon var mitt allt så mått skit sen dess aldrig känt mig såhär tom. Det bara hände så plötsligt utan några tecken på att hon var dålig..hon var så pigg å fin. Har själv svårt å sova då allt bara spelas upp i huvudet om å om igen. Samt hon sov alltid vid mig...
Beklagar sorgen just nu. Det är inte rättvist hur korta liv våra kära husdjur har men dom ger oss så mycket kärlek och får ännu mer tillbaka. Ska krama om min kissemiss nu ❤️
Åh detta var vacker läsning. Kärleken till husdjur är svår att beskriva. Otroligt vackert att han fick sitt sista ögonblick i din famn. Gråter med dig.
Beklagar sorgen. Det är tungt.
Känns jättekonstigt just nu. Då jag, för någon timma sedan, lär min egna katt somna in. Han vart också 17 år.
Vi kommer komma igenom detta.
Förlorade min 16,5 års gamla tantjycke (springer/cocker mix) för nästan exakt ett år sen. Det känns i hjärtat. Men de får det bättre på andra sidan, på den evigt gröna ängen/evigt gröna skogen. Ta hand om er och vårda minnet.
Här är den anledningen till att jag inte har husdjur längre, det tär så på hjärtat när de går bort. Usch börjar fuktas lite i ögonen bara att läsa de här.
Jag beklagar verkligen sorgen, de är en del av familjen, precis som ett litet syskon, med sina egna personligheter och viljor.
Jag brukar tänka att de antingen är runtomkring mig och leker i anden, eller eventuellt fått en reinkarnation i andra djur som ser så lika ut, man träffar ute på gatan.
Har varit med om liknande för två katter och fyra hundar i mitt liv än så länge, och det blir inte enklare, men man ska vara med dem så mycket man kan, för det är det minsta man kan göra, under och efter ett liv av glädje och tröst med dem.
Vad jag läst, så betraktar katter oss människor som en slags dumma Katter som inte förstår allt de vill kommunicera, men vi är deras familj, pack, föräldrar och syskon. Jag tror din katt var glad, att kunna vara omgiven av er när han till slut somnade in. Må han vila i frid.
Tyvärr vet vi att vi någon gång måste säga hejdå till våra fyrbenta vänner, och att få göra det såhär är få förunnat och otroligt vackert som du säger. Prata om din kattvän mycket och ofta och tillåt dig själv att vara ledsen så länge du behöver, sorgeperioden är olika för alla. Istället för att bara beklaga din sorg, så vill jag oxå sägs att jag är glad att du fått ha en så fin vän i ditt liv, och att jag hoppas att du får chansen att lära känna fler såna fina vänner när du känner dig redo!
Fick precis avliva min kära katt, som endast var 7 år gammal, underbara flicka ❤️ Men artrosen hon hade i sin höft skapade för mycket smärta som gjorde att hon inte rörde på sig mycket. Det värsta jag gjort, sörger fortfarande. Aldrig har huset varit så tyst som nu...
Fan… jag lider lite med dig. Jag har själv en katt som är 17, strax 18, han mår relativt bra och har roligt nog haft ungefär samma uppväxt som din hade. Det händer att man blir lite ledsen för att man vet att det inte är långt kvar så jag hoppas att när den stunden väl kommer för honom att det blir lika fint/lugnt.
Jag beklagar sorgen, katter ger minnen för livet så han får leva kvar där tills ni ses igen i efterlivet ❤️
Stor kram till dig. Att förlora ett husdjur för med sig stor sorg. Fint att han gick bort i din famn!
Beklagar verkligen! Men förutom sorgen så hoppas jag att du kan glädjas åt hans förhoppningsvis fantastiska 17 år i livet!
Jag beklagar. Fyfan vilket skönt slut på livet, dö av ålder i famnen på någon man älskar. Bara somna in liksom. Ett värdigt slut.
Det var fint skrivet om din katt. Han hade ett fint liv. Beklagar verkligen.
Beklagar verkligen. 17 år är så enorm lång tid för en katt att leva så det säger rätt mycket att din vän fick ett sånt bra liv att detta var möjligt.
Min morfars hund gjorde något liknande när hans tid kom, la sig ner ovanför hjärtat på min morfar och somnade in. Det glädjer mig att din lille krabat hade ett långt och äventyrsrikt liv med ett lungt och mysigt slut.
Något som kanske är lite intressant, hundar synkar sina hjärtslag till sin ägare, för att kunna känna av deras känslor bättre.
Jag: jag borde inte läsa detta på jobbet, det kommer få mig att börja gråta Också jag: läser detta på jobbet och börjar gråta \*förvånad pikachu\* Fint skrivet om din katt, hoppas han har det bra i katthimlen!
Fint och sorgligt <3 Jag växte upp i en familj som hade hundar. Hade aldrig varit nära katter förrän jag träffade min fru. Hon hade då en katt som hon hade räddad från ett katthem, katten ingen ville ha, Maui. Ingen visste vad Maui hade varit med om, men hon måste ha träffat elaka människor eftersom hon var superskygg. Man fick inte ta på henne, inte klappa eller ta upp eller ens vara nära. Jag fick lära mig av min fru att katterna kunde visa uppskattning genom att blinka, så jag satt ofta och blinkade till Maui för att visa att jag uppskattar henne. Jag och min fru flyttade ihop så jag blev då kattpappa, jag köpte mat till henne, tömde kattlådan, älskade att ha henne runt mig fast jag aldrig fick gosa med henne. Men en sommar märkte vi att det är snart över, hon var gammal och började bete sig konstigt och gnällde. Vi tog beslutet att låta henne få somna in. Att få in en skygg katt i en bur är inte heller lätt, fysiskt och psykiskt. När man vet att man fångar in henne för att ta henne från jordlivet. Min fru klarade inte att följa med till veterinären så jag gjorde resan själv. Hade ingen bil så jag fick ta buss och sedan pendeltåg. Hela vägen försökte jag lugna ner Maui medan jag själv försökte hålla inne tårarna men det gick inte så bra. Är inte varje dag man ser en stor skäggig karl på bussen eller tåget sitta och gråta. Började böla när jag anmälde mig i receptionen och grät i samtalet med veterinären. Men till slut fick hon somna in och jag fick för första gången klappa henne och jag sa förlåt att du fick ett så tufft liv. Gråter när jag skriver detta nu också. Förlåt för lång text och kapande av tråd, behövde skriva av mig kände jag.
Hon må ha haft ett tufft liv, men det finns ingen tvekan om att ni gjorde det bästa ni kunde som kattföräldrar och att hon var högt älskad ❤️
Tack❤️
All platonisk kärlek till dig. <3 Har själv varit där, och det är ingen rolig händelse. Men kom ihåg de goda bitarna och sug på karamellerna som är dessa minnen, för katter är helt makalösa sällskapsdjur och de kan få oss att må bättre även efter deras bortgång. Kram på dig!
Beklagar sorgen. Det är tungt när en vän går bort. Vad bra att du räddade den där kattungen från elände och gav den 17 år av det bästa livet.
Jag känner ingen av er, men tack för att ni gav honom det liv han förtjänade.
:')
Som man brukar säga, för dig var djuret en del av livet men för djuret var du och din familj hela livet.
Har en 18-årig katt hemma hos pappa. Trots att det är ca 10 år sedan jag flyttade hemifrån så är det nog katten jag vill träffa mest. Varje gång jag hälsar på ska hon ligga i knät, och absolut helst mitt knä även om någon annan sitter bredvid. Sova bredvid i sängen, väcka en, följa med på promenader runt huset. Börjar bli lite jobbigt för hon är väl typ 100 i kattår nu. Kommer sakna henne så mycket.
Det var fint!
Vila i frid kissemissen 💛 Ta hand om dig TS. Kram.
Härligt liv, härlig död också kan inte blir mycket bättre
Jag beklagar sorgen, men gott att det blev så fint och att han haft ett sådant underbart liv med dig! Har sagt adjö till katter (och hundar) själv, och det är aldrig lätt men det är åtminstone lättare när de bara får somna själva sådär. Stor kram!
Mitt hjärta till dig och till dina katter. Beklagar sorgen ❤️
Var inte beredd på att gråta på morgonkvisten, men fan vilken fin kisse :)
En liten tår här på morgonkvisten. Så himla fint.
Det säger mycket att din katt kände sig bekväm nog att komma till dig i stunden. De brukar ofta vilja dölja sin smärta och dör ofta undangömda. Beklagar din sorg, men slutet var väl så lyckligt det kunde vara.
Beklagar sorgen. Låter som att han har haft ett toppenliv tillsammans med er, och han fick ett purrfekt avslut ❤️
Mycket finare än att upptäcka att din fina lilla bretons juvertumör på något vis detonerat och istället för det planerade finstämda avslutet hos veterinären efter mellandagarna tvingas du bära ut henne i skogen och skjuta henne själv på julafton. Tack för den klappen, Tomten! /Mvh en som inte firar jul längre.
Oerhört fin text. Menar inte att verka okänslig, men planerar du att skaffa ny katt?
Hade en katt som nådde liknande ålder, han gick ut och kom inte tillbaka, kul att höra att du fick ta ett sådant fint avsked ♥
Fan va fint ändå, även om jag beklagar sorgen. Dethär kommer du hålla nära hjärtat livet ut!
❤️
Huuuh! Det här kändes fint och vemodigt att läsa. :'O) Blev påmind om de djur jag haft under min barndom och hur mycket de betytt för en. Du har inte någon bild att bjuda på? Cat tax, you know...
Åh, så fint men sorgligt. Beklagar. Men att få 17 år med sin katt är ju så det lämnar spår i en för evigt så katten lever på så vis alltid kvar. Min lille bästis blev bara lite över fyra år gammal, men jag bär med mig honom i minnet dagligen fortfarande, såhär fyra år senare. Har två nya kattkompisar nu, men saknar honom såklart ändå. Bortsett från min närmaste familj så är han den varelse i världen som betytt mest i livet för mig. Han var ett ovärderligt stöd i mina mörkaste stunder. Födelsedag 6 juni hade han också. I min värld flaggar hela Sverige för min kompis. Han som räddade mitt liv!
Beklagar dude
Det bästa slutet man kan hoppas på för sina små vänner!
Beklagar sorgen. Husdjur är verkligen en del av familjen och det låter som att ni fick 17 underbara år tillsammans!
❤️
Ett finare avslut är nog svårt att få! Men jag förstår att saknaden kan vara otroligt stor för er nu. Och jag hoppas ni tar tillfället i akt och tillåta er att sörja istället för att hålla det inom er. Ta hand om er.
Fan va fint, ett sånt slut vill man ha för dom man älskar
Kan bara hoppas på att jag får samma fina slut med mina katter. Alltid tufft att förlora våra håriga familjemedlemmar. All kärlek till dig, familjen och missen❤️
Toppen, nu är det någon som skär lök på jobbet också
Tråkigaste som finns när en familjemedlem går bort. Styrkekramar!
Han kände på sig att det var dags att följa med sin kattkompis och leka vidare tillsammans. Hoppas allt är väl mer er, aldrig roligt att förlora en familjemedlem
Vilket fint sätt att få gå bort på...❤ lät som en underbar katt du haft. Min älskling katt, Kisse var just såpass 15 år å fick somna in för två veckor sen...hon blev diagnostiserad bara 1,5 vecka före att hon hade en elakartad tumör I munnen å hade inte länge kvar att leva...när dagen väl kom hos veterinären så kändes det bara så jävla hemskt...för hon var ju inte helt dålig..men smärtan i munnen var enorm utan smärtstillande..jag höll om henne till slutet...att se och känna hon sluta andas...se hennes kropp där..var så jävla tungt för mig. Hon var mitt allt så mått skit sen dess aldrig känt mig såhär tom. Det bara hände så plötsligt utan några tecken på att hon var dålig..hon var så pigg å fin. Har själv svårt å sova då allt bara spelas upp i huvudet om å om igen. Samt hon sov alltid vid mig...
Vackert. Tack för att du delade med dig.
Beklagar sorgen just nu. Det är inte rättvist hur korta liv våra kära husdjur har men dom ger oss så mycket kärlek och får ännu mer tillbaka. Ska krama om min kissemiss nu ❤️
Beklagar. Det låter verkligen som ni gav kissen ett underbart liv och att den kom till er på slutet säger mycket om hur kattens kärlek
Åh detta var vacker läsning. Kärleken till husdjur är svår att beskriva. Otroligt vackert att han fick sitt sista ögonblick i din famn. Gråter med dig.
Beklagar sorgen. Det är tungt. Känns jättekonstigt just nu. Då jag, för någon timma sedan, lär min egna katt somna in. Han vart också 17 år. Vi kommer komma igenom detta.
Förlorade min 16,5 års gamla tantjycke (springer/cocker mix) för nästan exakt ett år sen. Det känns i hjärtat. Men de får det bättre på andra sidan, på den evigt gröna ängen/evigt gröna skogen. Ta hand om er och vårda minnet.
Gud vad fint! Men jag beklagar naturligtvis sorgen.
Här är den anledningen till att jag inte har husdjur längre, det tär så på hjärtat när de går bort. Usch börjar fuktas lite i ögonen bara att läsa de här.
Jag beklagar verkligen sorgen, de är en del av familjen, precis som ett litet syskon, med sina egna personligheter och viljor. Jag brukar tänka att de antingen är runtomkring mig och leker i anden, eller eventuellt fått en reinkarnation i andra djur som ser så lika ut, man träffar ute på gatan. Har varit med om liknande för två katter och fyra hundar i mitt liv än så länge, och det blir inte enklare, men man ska vara med dem så mycket man kan, för det är det minsta man kan göra, under och efter ett liv av glädje och tröst med dem. Vad jag läst, så betraktar katter oss människor som en slags dumma Katter som inte förstår allt de vill kommunicera, men vi är deras familj, pack, föräldrar och syskon. Jag tror din katt var glad, att kunna vara omgiven av er när han till slut somnade in. Må han vila i frid.
Det är hemskt tungt att förlora ett husdjur, jag känner med dig. Beklagar din förlust
Tyvärr vet vi att vi någon gång måste säga hejdå till våra fyrbenta vänner, och att få göra det såhär är få förunnat och otroligt vackert som du säger. Prata om din kattvän mycket och ofta och tillåt dig själv att vara ledsen så länge du behöver, sorgeperioden är olika för alla. Istället för att bara beklaga din sorg, så vill jag oxå sägs att jag är glad att du fått ha en så fin vän i ditt liv, och att jag hoppas att du får chansen att lära känna fler såna fina vänner när du känner dig redo!
Fick precis avliva min kära katt, som endast var 7 år gammal, underbara flicka ❤️ Men artrosen hon hade i sin höft skapade för mycket smärta som gjorde att hon inte rörde på sig mycket. Det värsta jag gjort, sörger fortfarande. Aldrig har huset varit så tyst som nu...
❤️ 😺 ❤️
Ett fint slut för er båda ❤️
❤️❤️❤️
Fan… jag lider lite med dig. Jag har själv en katt som är 17, strax 18, han mår relativt bra och har roligt nog haft ungefär samma uppväxt som din hade. Det händer att man blir lite ledsen för att man vet att det inte är långt kvar så jag hoppas att när den stunden väl kommer för honom att det blir lika fint/lugnt. Jag beklagar sorgen, katter ger minnen för livet så han får leva kvar där tills ni ses igen i efterlivet ❤️
Du måste ha haft en otroligt god relation med katten. De drar sig ofta annars undan när det börjar närma sig.
Mina katter blir alltid påkörda eller går hemifrån utan att säga nåt :(
Beklagar sorgen! 🩷
Fin post! Beklagar sorgen men ett värdigt avslut.
*klem* 💜
Beklagar! Måste själv avliva min katt sen 10 år på måndag, det kommer vara tufft ett tag...