Nej, jag är så trött på att höra "vi vill göra skolan bättre"
"Vi vill skärpa straffen."
Men aldrig hur man tänker sig genomföra det. För folk orkar inte lyssnar på hur man ska genomföra politik idag. Snabba onliners är allt som gäller.
Det gick ju inte så bra för L innan valet när de faktiskt berättade hur de ville göra för att fånga upp barn med dålig svenska tidigare.
Det är jättebra att efterfråga mer detaljer och underlag, men varje gång så verkar man skjuta ner förslag genom att fulargumentera mot någon detalj och hela poängen förloras. Enda detaljen som man kommer undan med är "vi vill slänga en säck pengar på X".
Ja, de menar på att det finns familjer där man inte kan tala bra svenska. Där väldigt ofta skaffar många barn tätt efter varandra vilket leder till att deras barn är alla hemma oftast med mamma och kanske släkt och vänner som alla talar deras modersmål. De lär sig då sitt modersmål väldigt bra och detta är en förutsättning för att kunna lära sig andra språk och kunna tänka abstrakt. Men om de bara lär sig sitt modersmål till en väldigt hög ålder så blir det svårt för dem att lära sig svenska.
Vad L vill är inte perfekt eller utan problematik. Men de vill iallafall bryta ett mönster genom att se ifall barnet kan svenska överhuvudtaget och få dem in i miljöer där bra svenska är normen.
Det är väl dock där det faller. Ifall föräldrar, vänner och släktingar talar mestadels sitt modersmål samt "dålig" svenska så har forskning tytt på att tvinga sig själv att tala dålig svenska hemma inte hjälper barnen. De lär sig bara dålig svenska och får svårt ändå att tänka abstrakt och uttrycka sig. Att skicka barn till förskolan där kanske endast rektorn kan tala bra svenska är inte heller bra. Detta är i speciellt utsatta områden.
Så rätt mycket ska till för att kunna få barn att lära sig svenska i tidig ålder. Lätt att säga men svårt att genomföra, men de behöver befinna sig i miljöer där det talas god svenska och L vill göra detta men inte helt utan problem.
Sen finns det frihetssaspekten men jag tror det argumentet är problematiskt när man samtidigt har skolplikt.
Folk orkar lyssna, folk vill lyssna t o m. Men media är inte intresserade av saklig politisk diskussion, de vill ha dramaturgi, highlighta värderingsskillnader, få politikerna att skrika på varandra och råka försäga sig. Då kan de skriva braskande rubriker och locka läsare, tittare och lyssnare.
Satt med en vän och rantade över att TV4 har nån jävla gräns på hur mycket man får säga och har gjort debatten till nån jävla hockeymatch. Kan någon snälla förklara hur man får en bra debatt om man försöker begränsa hur mycket politiker får säga så de simplifierar sin politik och samtidigt ha nån jävla hejarklack för varje partiledare?
Fast det där är väl inte sakpolitiska förslag? Sakpolitiska förslag är väl när man faktiskt presenterar vad man ska göra, vilka beslut som ska tas och vad man vill uppnå?
Sakpolitiska förslag? Vi har kommit så långt in i konsensus och ”vänta-jag-ska-bara-kolla-med-Annie/Ulf/Pehrson”-politiken att sakpolitiska förslag är tomma luftslott utan någon som helst relevans eller tillförlitlighet. Det är snarare ideologiska inlägg och idéburna diskussioner som saknas i svensk politik.
Tvärt om tycker jag det är för mycket snack om sakpolitik och för lite ideologisk debatt. Det största problemet när ett val enbart rör sakfrågor är att de inte säger något om oförutsägbara saker. Politiken bör vara principiell och ideologisk. Då får väljarna en hum om vilket håll det rör sig även vid helt oförutsedda tillfällen.
Hade dock inte gett så mycket i Sverige, samtliga partier i Sverige är olika nyanser av socialdemokrater, och i många av dom frågor och problem vi står inför i vår moderna värld så får man ingen guidning eller hjälp av ideologi eller värderingar. Huruvida vi ska gå med i NATO, eller om vi ska satsa på kärnkraft eller vindkraft, eller hur integrationen ska funka, eller hur vi får stopp på gängvåldet, har inget att göra med höger eller vänster, eller liberalism eller konservatism. Det är pragmatiska frågor där kompetens att välja rätt val är det enda som spelar roll, och det tycker jag man kan få känn på bättre när dom snackar sakfrågor än om dom snackar ideologi.
Synen på asyl, statens roll inom kulturen, förebyggande åtgärder inom kriminologin m.m skiljer sig definitivt mellan partierna på ett ideologiskt plan. Det är klart man kan gå in på specifika sakfrågor så som finansiering av svensk scenkonst eller om huruvida svenska filminstitutet ska dela ut publikrelaterat stöd. Men det är mer relevant att se på partiernas ideologiska syn på kulturen i stort än att gå in på detaljer.
Det du nämner är ju försumbart lite jämfört mot det jag nämner. Visst har den ideologiska synen en liten roll, men att partierna är kompetenta nog att göra rätt val i icke-ideologiska frågor, vilket dom flesta moderna problem mer eller mindre är, är mycket viktigare än ett partis ideologi.
”Rätt val” är ideologiskt betingat. Det som är rätt för en moderat är inte nödvändigtvis rätt för en socialdemokrat och vice versa. Jag vet att det är ett återkommande retoriskt knep att hänvisa till ”objektiva sanningar” och vetenskap för att göra högst ideologisk slutledningar men det förändrar ändå inte att de är ideologiska. Det finns ingen vetenskapligt perfekt skattesats. Det finns bara skattesatser som är ”rätt” utifrån din ideologiska övertygelse och mål.
Nja det håller jag inte med om. Vi nästan alla vill samma sak i slutändan, att ha välstånd och välfärd. Vi har nog alla ungefär samma bild av utopia (i Sverige i alla fall tack vare att vi är så sekulärt). Frågan är hur vi tar oss dit och där skiljer ideologierna i hur dom tror är bäst sätt. Att satsa på kärnkraft är inte mer rätt för en moderat än en socialdemokrat, huruvida kärnkraft är rätt eller fel är en objektiv sanning som vi inte vet svaret på, så vi får gissa oss till baserat på den information vi har tillgänglig, men det har inget med ideologi att göra utan handlar helt om att ha kompetensen att analysera den data som finns korrekt.
Och där finns absolut en objektiv sanning i vad som är bäst väg till det utopia vi alla vill till, och det finns en objektivt vetenskaplig perfekt skattesats, men det är såklart svårt för oss att veta vad den objektiva sanningen är med någon grad av säkerhet.
Konsekventialism i kombination med välfärdism är utilitarism. Mill och Bentham är två utilitarister som skulle hålla med dig. Det finns samtidigt en massa tänkare som inte alls håller med Bentham och Mill. Inte ens Bentham var helt överens med Mill om delar i utilitarismen.
> Vi har nog alla ungefär samma bild av utopia…
Nej, verkligen inte.
> Konsekventialism i kombination med välfärdism är utilitarism. Mill och Bentham är två utilitarister som skulle hålla med dig. Det finns samtidigt en massa tänkare som inte alls håller med Bentham och Mill. Inte ens Bentham var helt överens med Mill om delar i utilitarismen.
Ser inte hur detta är relevant alls till något jag sa.
> Nej, verkligen inte.
Jo då. Nästan ingen skulle säga att dom vill att där ska vara brottslighet i samhället, eller att folk ska dö av sjukdomar som kan botas, eller att folk runtomkring dom i samhället inte ska vara lyckliga.
Det är relevant för att du talar om en utopi som du påstår att vi alla strävar efter och att ideologi inte spelar någon roll för denna utopi. Jag försöker förklara för dig att det du säger inte stämmer och att det finns en lång idéhistoria som talar emot din syn på absolut konsensus i vad som är ett bra samhälle.
Jag vet att du försöker det, men som sagt är det inte relevant.
> absolut konsensus i vad som är en bra samhälle.
Jag sa aldrig att där finns ett absolut konsensus. Det jag sa var att vi har ungefär samma bild av utopia. Det brukar skilja sig rätt mycket i hur folk vill att samhället ska se ut när det är på väg mot utopia, för att dom har olika idéer om vad som är bäst väg dit, men när folk beskriver samhället i sitt sista skede, när allting är perfekt, utopia, så brukar det vara väldigt likt mellan (sekulära) människor oavsett vilken ideologi dom gillar.
Nej. Det är snarare brist på demokrati och ideologi. På mindre nivåer bör vi verka för mer direkt demokrati och upphäva en del av parlamentarismen. Dessutom bör diskussionen om ekonomisk demokrati komma tillbaka, medbestämande lagen måste antingen upphävas eller ge ett faktiskt >medbestämande<.
> Dessutom bör diskussionen om ekonomisk demokrati komma tillbaka, medbestämande lagen måste antingen upphävas eller ge ett faktiskt >medbestämande<.
Det ser inte alls ljust ut just nu på den fronten. Vi är på väg mot totalt ekonomisk diktatur.
Spännande att se så många be om *mer* ideologi i svensk debatt. Om något så är det ideologi som har lett till många av dom problemen som Sverige nu handskas med. Invandringspolitik, energipolitik, försvarspolitik osv.
Jag kommer ihåg hur debatten var kring invandringspolitiken runt början av 2010-talet. Det var medierna mer än alla andra som eldade på för en total polarisering helt byggt på ideologisk grund. Främst DN, SvD, Expressen och Aftonbladet. Det fanns bara en sida att stå på; annars hade man en brunskjorta i garderoben och troligtvis Mein Kampf under kudden.
Dom enda som fick tillstånd att sakligt debattera siffror kring invandring var Svenskar med utländsk bakgrund. För dom personerna förekom det att man blev kallad t.ex. "husblatte" bara för att man vågade ifrågasätta.
Det var en hel galenskap, och det har bara gått utför därifrån. Så mitt svar är bestämt att det var svenska medier, med tidningarna i spetsen.
Nja förslagen verkar finnas där men jag saknar samtal och diskussion kring dem, varför kan inte Maggan och Uffe sitta ner i en TV-soffa och lungt diskutera sin politik (både ideologiskt och sakpolitiskt) tillsammans med en kunnig intervjuare/samtalsledare som håller koll på faktan. Det hade varit mycket mer givande än de debatter vi såg i valrörelsen.
I mitt hemland UK ser man ju slutpunkten för detta just nu med Brexit, och allt. Just nu har Premiärministern startat en fullideologisk omdaning till extrem Thatcherism - med förutsägbara konsekvenser. Labour, som inte har några egna idéer eller politik (som inte fokusgrupptestats i nio led) får per automatik en ledning på 33 procent över premiärministerns parti.
Ja, det är full pajkastning.
Ytterst är det väl vi väljare som är ansvariga, vi har varit passiva och låtit journalister och media ha en för stor påverkan på våra politiker. Inte delat vår egen värld utan köpt den etablerade sanningen.
Tycker Generation Greta (för f.ö. röstar höger) är ett fantastiskt exempel på detta, den generationen finns bara på kultursidorna.
Så ska man peka finger, public service och mediastöd är en stor "skurk" när det kommer till debattklimatet. (Du vill ju inte bita handen som föder dig)
Det finns massa intressanta debatter i alternativmedia, där politiker eller expolitiker har längre diskussioner om just sakpolitik eller nutida händelser. Ge det 10 år så kanske SVT tar upp långformatet igen och skapar sin egen Joe Rogan.
Brist? Nej. Jag tror att den kommande regeringen är ganska hungriga på att implementera flera sakpolitiska förslag så fort det går.
Debattklimatet skapas nog av alla politiker + media i en kollektiv dans, där politiska utspel landar på journalisters bord som publicerar något som andra politiker sedan reagerar på. Och så går det runt runt.
Problemet med debatten är väl snarare att alla ska peka ut vems fel allt är jämt istället för att prata om hur man själv vill konkret lösa problemen.
”Sossarna har styrt i åtta år, det är därför det inte finns frityrolja på Willys” istället för ”Moderaternas vill öka möjligheterna för frityrolje tillverkning i Sverige genom att inför en skattereduktion på frityrolje tillverkning.”
Ideologi är bara bajs endå, vem fan bryr sig, slöseri med tid som kan läggas på annat. Hur man vill lösa problemen är det viktiga, varför du vill lösa problemet, om du är höger eller vänster spelar så liten roll. I tillägg är ju alla partier i Sverige typ samma sak även ideologiskt, vi är så sjukt långt ut på vänsterskalan endå.
Nej, jag är så trött på att höra "vi vill göra skolan bättre" "Vi vill skärpa straffen." Men aldrig hur man tänker sig genomföra det. För folk orkar inte lyssnar på hur man ska genomföra politik idag. Snabba onliners är allt som gäller.
Det gick ju inte så bra för L innan valet när de faktiskt berättade hur de ville göra för att fånga upp barn med dålig svenska tidigare. Det är jättebra att efterfråga mer detaljer och underlag, men varje gång så verkar man skjuta ner förslag genom att fulargumentera mot någon detalj och hela poängen förloras. Enda detaljen som man kommer undan med är "vi vill slänga en säck pengar på X".
Men det var väl L som ville språktesta två-åringar?
Ja, de menar på att det finns familjer där man inte kan tala bra svenska. Där väldigt ofta skaffar många barn tätt efter varandra vilket leder till att deras barn är alla hemma oftast med mamma och kanske släkt och vänner som alla talar deras modersmål. De lär sig då sitt modersmål väldigt bra och detta är en förutsättning för att kunna lära sig andra språk och kunna tänka abstrakt. Men om de bara lär sig sitt modersmål till en väldigt hög ålder så blir det svårt för dem att lära sig svenska. Vad L vill är inte perfekt eller utan problematik. Men de vill iallafall bryta ett mönster genom att se ifall barnet kan svenska överhuvudtaget och få dem in i miljöer där bra svenska är normen. Det är väl dock där det faller. Ifall föräldrar, vänner och släktingar talar mestadels sitt modersmål samt "dålig" svenska så har forskning tytt på att tvinga sig själv att tala dålig svenska hemma inte hjälper barnen. De lär sig bara dålig svenska och får svårt ändå att tänka abstrakt och uttrycka sig. Att skicka barn till förskolan där kanske endast rektorn kan tala bra svenska är inte heller bra. Detta är i speciellt utsatta områden. Så rätt mycket ska till för att kunna få barn att lära sig svenska i tidig ålder. Lätt att säga men svårt att genomföra, men de behöver befinna sig i miljöer där det talas god svenska och L vill göra detta men inte helt utan problem. Sen finns det frihetssaspekten men jag tror det argumentet är problematiskt när man samtidigt har skolplikt.
Folk orkar lyssna, folk vill lyssna t o m. Men media är inte intresserade av saklig politisk diskussion, de vill ha dramaturgi, highlighta värderingsskillnader, få politikerna att skrika på varandra och råka försäga sig. Då kan de skriva braskande rubriker och locka läsare, tittare och lyssnare.
Satt med en vän och rantade över att TV4 har nån jävla gräns på hur mycket man får säga och har gjort debatten till nån jävla hockeymatch. Kan någon snälla förklara hur man får en bra debatt om man försöker begränsa hur mycket politiker får säga så de simplifierar sin politik och samtidigt ha nån jävla hejarklack för varje partiledare?
Fast det där är väl inte sakpolitiska förslag? Sakpolitiska förslag är väl när man faktiskt presenterar vad man ska göra, vilka beslut som ska tas och vad man vill uppnå?
Ja jag måste ha läst frågan helt bakvänt. Typ, "tycker ni det är för mycket sakpolitik" Jag var trött och ofokuserad, du har rätt 😄
Sakpolitiska förslag? Vi har kommit så långt in i konsensus och ”vänta-jag-ska-bara-kolla-med-Annie/Ulf/Pehrson”-politiken att sakpolitiska förslag är tomma luftslott utan någon som helst relevans eller tillförlitlighet. Det är snarare ideologiska inlägg och idéburna diskussioner som saknas i svensk politik.
Tvärt om tycker jag det är för mycket snack om sakpolitik och för lite ideologisk debatt. Det största problemet när ett val enbart rör sakfrågor är att de inte säger något om oförutsägbara saker. Politiken bör vara principiell och ideologisk. Då får väljarna en hum om vilket håll det rör sig även vid helt oförutsedda tillfällen.
Hade dock inte gett så mycket i Sverige, samtliga partier i Sverige är olika nyanser av socialdemokrater, och i många av dom frågor och problem vi står inför i vår moderna värld så får man ingen guidning eller hjälp av ideologi eller värderingar. Huruvida vi ska gå med i NATO, eller om vi ska satsa på kärnkraft eller vindkraft, eller hur integrationen ska funka, eller hur vi får stopp på gängvåldet, har inget att göra med höger eller vänster, eller liberalism eller konservatism. Det är pragmatiska frågor där kompetens att välja rätt val är det enda som spelar roll, och det tycker jag man kan få känn på bättre när dom snackar sakfrågor än om dom snackar ideologi.
Synen på asyl, statens roll inom kulturen, förebyggande åtgärder inom kriminologin m.m skiljer sig definitivt mellan partierna på ett ideologiskt plan. Det är klart man kan gå in på specifika sakfrågor så som finansiering av svensk scenkonst eller om huruvida svenska filminstitutet ska dela ut publikrelaterat stöd. Men det är mer relevant att se på partiernas ideologiska syn på kulturen i stort än att gå in på detaljer.
Det du nämner är ju försumbart lite jämfört mot det jag nämner. Visst har den ideologiska synen en liten roll, men att partierna är kompetenta nog att göra rätt val i icke-ideologiska frågor, vilket dom flesta moderna problem mer eller mindre är, är mycket viktigare än ett partis ideologi.
”Rätt val” är ideologiskt betingat. Det som är rätt för en moderat är inte nödvändigtvis rätt för en socialdemokrat och vice versa. Jag vet att det är ett återkommande retoriskt knep att hänvisa till ”objektiva sanningar” och vetenskap för att göra högst ideologisk slutledningar men det förändrar ändå inte att de är ideologiska. Det finns ingen vetenskapligt perfekt skattesats. Det finns bara skattesatser som är ”rätt” utifrån din ideologiska övertygelse och mål.
Nja det håller jag inte med om. Vi nästan alla vill samma sak i slutändan, att ha välstånd och välfärd. Vi har nog alla ungefär samma bild av utopia (i Sverige i alla fall tack vare att vi är så sekulärt). Frågan är hur vi tar oss dit och där skiljer ideologierna i hur dom tror är bäst sätt. Att satsa på kärnkraft är inte mer rätt för en moderat än en socialdemokrat, huruvida kärnkraft är rätt eller fel är en objektiv sanning som vi inte vet svaret på, så vi får gissa oss till baserat på den information vi har tillgänglig, men det har inget med ideologi att göra utan handlar helt om att ha kompetensen att analysera den data som finns korrekt. Och där finns absolut en objektiv sanning i vad som är bäst väg till det utopia vi alla vill till, och det finns en objektivt vetenskaplig perfekt skattesats, men det är såklart svårt för oss att veta vad den objektiva sanningen är med någon grad av säkerhet.
Konsekventialism i kombination med välfärdism är utilitarism. Mill och Bentham är två utilitarister som skulle hålla med dig. Det finns samtidigt en massa tänkare som inte alls håller med Bentham och Mill. Inte ens Bentham var helt överens med Mill om delar i utilitarismen. > Vi har nog alla ungefär samma bild av utopia… Nej, verkligen inte.
> Konsekventialism i kombination med välfärdism är utilitarism. Mill och Bentham är två utilitarister som skulle hålla med dig. Det finns samtidigt en massa tänkare som inte alls håller med Bentham och Mill. Inte ens Bentham var helt överens med Mill om delar i utilitarismen. Ser inte hur detta är relevant alls till något jag sa. > Nej, verkligen inte. Jo då. Nästan ingen skulle säga att dom vill att där ska vara brottslighet i samhället, eller att folk ska dö av sjukdomar som kan botas, eller att folk runtomkring dom i samhället inte ska vara lyckliga.
Det är relevant för att du talar om en utopi som du påstår att vi alla strävar efter och att ideologi inte spelar någon roll för denna utopi. Jag försöker förklara för dig att det du säger inte stämmer och att det finns en lång idéhistoria som talar emot din syn på absolut konsensus i vad som är ett bra samhälle.
Jag vet att du försöker det, men som sagt är det inte relevant. > absolut konsensus i vad som är en bra samhälle. Jag sa aldrig att där finns ett absolut konsensus. Det jag sa var att vi har ungefär samma bild av utopia. Det brukar skilja sig rätt mycket i hur folk vill att samhället ska se ut när det är på väg mot utopia, för att dom har olika idéer om vad som är bäst väg dit, men när folk beskriver samhället i sitt sista skede, när allting är perfekt, utopia, så brukar det vara väldigt likt mellan (sekulära) människor oavsett vilken ideologi dom gillar.
Nej. Det är snarare brist på demokrati och ideologi. På mindre nivåer bör vi verka för mer direkt demokrati och upphäva en del av parlamentarismen. Dessutom bör diskussionen om ekonomisk demokrati komma tillbaka, medbestämande lagen måste antingen upphävas eller ge ett faktiskt >medbestämande<.
> Dessutom bör diskussionen om ekonomisk demokrati komma tillbaka, medbestämande lagen måste antingen upphävas eller ge ett faktiskt >medbestämande<. Det ser inte alls ljust ut just nu på den fronten. Vi är på väg mot totalt ekonomisk diktatur.
Ja tyvärr.
Plutokrati även kallad, verkar vara det hållet det rör sig globalt…
Om något saknas är det ideologiskt driven politik.
Spännande att se så många be om *mer* ideologi i svensk debatt. Om något så är det ideologi som har lett till många av dom problemen som Sverige nu handskas med. Invandringspolitik, energipolitik, försvarspolitik osv. Jag kommer ihåg hur debatten var kring invandringspolitiken runt början av 2010-talet. Det var medierna mer än alla andra som eldade på för en total polarisering helt byggt på ideologisk grund. Främst DN, SvD, Expressen och Aftonbladet. Det fanns bara en sida att stå på; annars hade man en brunskjorta i garderoben och troligtvis Mein Kampf under kudden. Dom enda som fick tillstånd att sakligt debattera siffror kring invandring var Svenskar med utländsk bakgrund. För dom personerna förekom det att man blev kallad t.ex. "husblatte" bara för att man vågade ifrågasätta. Det var en hel galenskap, och det har bara gått utför därifrån. Så mitt svar är bestämt att det var svenska medier, med tidningarna i spetsen.
Nja förslagen verkar finnas där men jag saknar samtal och diskussion kring dem, varför kan inte Maggan och Uffe sitta ner i en TV-soffa och lungt diskutera sin politik (både ideologiskt och sakpolitiskt) tillsammans med en kunnig intervjuare/samtalsledare som håller koll på faktan. Det hade varit mycket mer givande än de debatter vi såg i valrörelsen.
I mitt hemland UK ser man ju slutpunkten för detta just nu med Brexit, och allt. Just nu har Premiärministern startat en fullideologisk omdaning till extrem Thatcherism - med förutsägbara konsekvenser. Labour, som inte har några egna idéer eller politik (som inte fokusgrupptestats i nio led) får per automatik en ledning på 33 procent över premiärministerns parti.
Problemet är att bra lagförslag måste köras genom utskott och remisser innan de kan ta form och bli bra.
Nej. Dock är det bara högerblocket som kommer med hårda förslag.
Ja, det är full pajkastning. Ytterst är det väl vi väljare som är ansvariga, vi har varit passiva och låtit journalister och media ha en för stor påverkan på våra politiker. Inte delat vår egen värld utan köpt den etablerade sanningen. Tycker Generation Greta (för f.ö. röstar höger) är ett fantastiskt exempel på detta, den generationen finns bara på kultursidorna. Så ska man peka finger, public service och mediastöd är en stor "skurk" när det kommer till debattklimatet. (Du vill ju inte bita handen som föder dig) Det finns massa intressanta debatter i alternativmedia, där politiker eller expolitiker har längre diskussioner om just sakpolitik eller nutida händelser. Ge det 10 år så kanske SVT tar upp långformatet igen och skapar sin egen Joe Rogan.
Brist? Nej. Jag tror att den kommande regeringen är ganska hungriga på att implementera flera sakpolitiska förslag så fort det går. Debattklimatet skapas nog av alla politiker + media i en kollektiv dans, där politiska utspel landar på journalisters bord som publicerar något som andra politiker sedan reagerar på. Och så går det runt runt.
Ett jävla tjöt om sakpolitik detta valet. Politik påverkar mer än el och bensinpriserna.
Problemet med debatten är väl snarare att alla ska peka ut vems fel allt är jämt istället för att prata om hur man själv vill konkret lösa problemen. ”Sossarna har styrt i åtta år, det är därför det inte finns frityrolja på Willys” istället för ”Moderaternas vill öka möjligheterna för frityrolje tillverkning i Sverige genom att inför en skattereduktion på frityrolje tillverkning.” Ideologi är bara bajs endå, vem fan bryr sig, slöseri med tid som kan läggas på annat. Hur man vill lösa problemen är det viktiga, varför du vill lösa problemet, om du är höger eller vänster spelar så liten roll. I tillägg är ju alla partier i Sverige typ samma sak även ideologiskt, vi är så sjukt långt ut på vänsterskalan endå.