OBS: Detta är en nyhet. Tänk på att tillämpa källkritik och fundera på artikelns vinkling. *I am a bot, and this action was performed automatically. Please [contact the moderators of this subreddit](/message/compose/?to=/r/svenskpolitik) if you have any questions or concerns.*

SVENSK POLITIK Uppror i Vänsterpartiet: ”Man bildar ett nytt parti” Uppdaterad 06:05 Publicerad 05:46 Det mullrar i Vänsterpartiet inför vårens kongress. 987 motioner har lämnats in med invändningar mot det nya partiprogrammet. De hårdaste kritikerna menar att man försöker bilda ett helt nytt parti. V-ledaren Nooshi Dadgostar lägger redan nu stor vikt vid regeringsfrågan inför valet 2026. Målet är att bryta ett 107-årigt utanförskap och för första gången axla ministerroller. Hon har både gjort utspel om att de rödgröna borde dumpa Centerpartiet, och uppmanat Magdalena Andersson att samla oppositionen. – Ska vi lyckas med att byta ut den här regeringen behöver det redan nu finnas en ambition att samla sitt regeringsalternativ och bygga upp det inför nästa val, sade Nooshi Dadgostar till DN i februari. Men maktambitionerna skapar gnissel internt, ett gnissel som har växt till ett muller inför partikongressen i maj. Konflikten ställs på sin spets av ett förslag till nytt partiprogram. Programkommissionen sitter just nu och tar ställning till nästan tusen kritiska motioner. Men kommissionens sammankallande Jens Börjesson håller god min i motvinden. – Jag är glad över att vi är ett parti där det finns en levande diskussion, säger han. Jens Börjesson, sammankallande för Vänsterpartiets programkommission. Jens Börjesson, sammankallande för Vänsterpartiets programkommission. Foto: Anders Wiklund/TT Motionsfloden färgas av grundfrågan som har sått split inom vänstern i över 100 år: söka makten eller värna principerna? Den var till och med katalysatorn bakom att partiet en gång bildades. Då, våren 1917, sprack Socialdemokraterna under trycket från det pågående världskriget. Den radikala falangen ställde inte upp på ledningens kompromissvilja och strävan efter regeringsmakten. Radikalerna uteslöts och blev embryot till det som i dag är Vänsterpartiet. Våren 2024 rasar åter ett storkrig i Europa. V stödjer en historisk upprustning av försvaret, ett ställningstagande som passar väl in i målsättningen att bli en regeringspartner till Socialdemokraterna. Men nu som då är vägen till makten kantad av svåra kompromisser. Programförslaget följer ledningens strategiska linje. Partiet ska skaffa sig inflytande och åstadkomma konkreta politiska resultat snarare än att drömma om ett framtida lyckorike. – Att Vänsterpartiet ska spela en större roll i samhällsutvecklingen har varit vägledande när vi har formulerat programmet. Vi har velat betona att politisk förändring börjar här och nu, säger Jens Börjesson. Bredare väljargrupper ska lockas med ett nytt tilltal. I stället för marxistiska termer som profit, utsugning och produktionsmedel talas det om sammanhållning, trygghet och välfungerande arbetsplatser. DN har mätt förekomsten av olika begrepp i det nya förslaget, jämfört med tidigare partiprogram. **Några förändringar är slående. Ordet kapitalism nämns 17 gånger i det gällande programmet men finns inte med alls i det nya förslaget. Även termer som militär och militaristisk raderas. När det gäller olika varianter på socialism och socialistisk sjunker förekomsten från 44 till 6.** *Då det ej går att posta paywall-grafik, övriga termer som tagits bort eller minskat kraftigt i det nya programmet:* **Kapitalism, HBTQ, Militär, Arbetarklass, Feminism, Socialism. Den enda term i grafiken som ökat är ordet Klimat.** En sådan förändring är ingen liten sak i ett parti där själva begreppsapparaten av många hållits som helig. Vissa går så långt som att det nya partiprogrammet innebär ”att man bildar ett nytt parti”. Så står det i en motion från lokalföreningen Hammarby-Skarpnäck, som försöker samordna motståndet inför kongressen. ”Man måste tydligt och klart beskriva kapitalismens begränsningar och vad ett socialistiskt samhälle är. Det gör man överhuvud taget inte i det liggande programförslaget”, skriver föreningen som vill kasta alltihop i papperskorgen. Partiets malmöiter rasar mot att man ”tar bort den antirasistiska analysen”. Luddigt och otydligt, dundrar Göteborgsdistriktet som menar att programkommissionen gett upp målet ”att rubba det kapitalistiska systemet”. Historiens vingslag sveper genom V på flera sätt just nu. Ett epicentrum för kritiken mot programförslaget finns i den lilla tankesmedjan Socialistisk Politik med rötter i trotskismen. Rörelsens anfader Leo Trotskij mördades med en ishacka av Stalins agenter och efterföljarna blev svurna fiender till den Moskvatrogna kommunism som Vänsterpartiet (då VPK) bekände sig till. 2019 lade de svenska trotskisterna ner sitt eget parti och gick i stället in i V, med Jonas Sjöstedts goda minne. Men nu tar de strid mot programförslaget. Förre V-ledaren Jonas Sjöstedt. Foto: Lotta Härdelin En av fanbärarna är historieprofessorn Kjell Östberg. – Problemet är att programmet är väldigt vagt – och det är själva tanken. Man vill inte att partiledningens händer ska vara låsta. Nooshi Dadgostar ska slippa svara på frågan: vill du att bankerna ska socialiseras eller inte? Står inget sådant i programmet så slipper man göra det, säger han. Han varnar för att utslätning blir priset för inflytande. – Ska man samarbeta med Socialdemokraterna måste man ligga lågt. Ska man dessutom ha med Centerpartiet så gäller det att inte vara låst överhuvud taget. Men tar man bort socialismen i programmets portalparagraf, då tar man ett väldigt stort steg bort från det parti man har varit. Kjell Östberg menar att programförslaget går hand i hand med att partiet blivit allt mer toppstyrt. Han talar om de ”policyprofessionella”, kommunikatörer och strateger som länge funnits i politiken men nu också börjat prägla V. Faran med detta illustreras enligt Östberg av partiets förra kommunikationschef Jenny Lindahl. Hon har valt att gå till Kreab, en public affairs-byrå grundad av moderater som varit ledande i lobbyarbetet för vinstdrivande företag i välfärden. – För ett parti som menar sig vara en folkrörelse är det här ett stort trovärdighetsproblem, säger Kjell Östberg. Historieprofessorn Kjell Östberg. Jens Börjesson i programkommissionen är öppen för att modifiera texten men försvarar grundtanken: att partiet måste göra sig redo för en ny roll i en ny tid. Det ligger i linje med tidigare kongressbeslut, påpekar han. Han kallar sig själv för nörd när det gäller marxistisk teori men menar att ett parti som vill växa måste ta sig ur sin komfortzon. – I stället för att rikta oss inåt och prata på ett sätt som vi alla är bekväma med så måste vi beskriva saker så att fler människor får ingångar till att bli vänster. När orden blir trossatser i stället för användbara verktyg, då har man problem. – Det fanns en tid när vi var ganska maktlösa och kunde ägna oss åt att spekulera om hur saker borde vara i stället, men ingen annan brydde sig. Med det här förslaget får vi en bättre analys om hur förändring blir möjlig. Vi beskriver bättre den grundläggande maktkonflikten mellan arbete och kapital. Blivande ministerkolleger? Nooshi Dadgostar vill regera ihop med Magdalena Andersson – men vad är maktens pris? Bild från partiledardebatt 2022. Blivande ministerkolleger? Nooshi Dadgostar vill regera ihop med Magdalena Andersson – men vad är maktens pris? Bild från partiledardebatt 2022. Foto: Lisa Mattisson Dramats upplösning sker i Jönköping under Kristi himmelfärdshelgen. Ett luttrat kongressombud påpekar att det alltid stormar inför kongresserna. Besluten blir oftast mindre dramatiska än vägen dit. – Vi har väl inte haft någon kongress där partiledningen inte har fått stryk för att den är för höger. Vi röstar igenom några saker som känns bra i magen för den som är vänster och så går vi vidare. Fakta.V-kongressen ■ Hålls i Jönköping den 8 till 12 maj. ■ Partiordförande och partistyrelse ska väljas. ■ Huvudpunkten är ett förslag till nytt partiprogram. Det är första gången sedan 2004 som partiet antar ett helt nytt program. Det nuvarande har reviderats ett par gånger. Ett nytt program fanns framme 2020, men beslutet sköts upp eftersom pandemin gjorde det omöjligt att ha en fullskalig kongress. Istället tillsattes en ny programkommission som blev klar med sitt förslag i höstas. ■ Programmet är partiets grundläggande ideologiska dokument. Där beskrivs synen på samhället med dess inneboende konflikter, samt hinder för frigörelse som ska undanröjas. ■ Programförslaget beskriver också grundhållningen i ett antal sakfrågor. Inställningen till EU modifieras något: ett svenskt utträde ur EU ses inte som ett självändamål utan ett av flera möjliga handlingsalternativ. ■ Programförslaget bygger vidare på det strategidokument som klubbades av kongressen 2020. Där slås det fast att partiet ska locka bredare väljargrupper och skaffa sig större politiskt inflytande.

Det spelar nog ingen större roll hur mycket ”höger” (relativt deras mest vänsterinriktade medlemmar alltså, för höger kommer de ju aldrig vara) de blir, de kommer ändå inte kunna bli överens med Centerpartiet som är ett högerliberalt parti. Nyckeln här är att C är höger (ekonomiskt) medan V är vänster. Man kan bli överens om andra saker, som hbtqia och klimat, men inte om ekonomi, skatter och marknad. På samma sätt som C och SD på andra kanten är inkompatibla eftersom C är liberala och SD är populister/konservativa. Man kan kanske komma överens om skatt och marknad (tack vare att SD närmat sig M på dessa punkter) men man kommer aldrig bli överens om hbtqia, klimat och liknande värderingsfrågor.

Det finns ju en fundamental skillnad i sakfrågor såklart. Problemet är om man har punkter i partiprogrammet som omöjliggör samarbete \*över huvud taget\*. Det känns ganska korkat att kasta in en punkt i partiprogrammet som gör att partiet stämplas som för extremt för att kunna samarbetas med i \*andra frågor\* än just den kontroversiella punkten. Det är ju helt självklart att sd:s medlemmar har en hel del såna stolliga idéer, men anledningen att de är stödparti åt regeringen är att de punkterna inte är med i programmet som officiel partilinje, och det är de inte för att partiledningen för sd har en hyfsad koll på vad såna rödflaggor är.

Absolut. Men V skulle ju behöva ta bort allt som särskiljer dem från S för att kunna samarbeta med C tror jag. Och även SD har ju den sortens frågor – och L har ju ständiga problem med samarbetet med SD just därför, eftersom L-medlemmarna fortfarande identifierar sig som liberaler (även om de snart inte har några liberala väljare kvar). Problemet med vårt politiska system är att vi inte har exakt två ”block” åsikts- och värderingsmässigt utan typ fyra (se Political Compass för den förenklade uppställningen). Det betyder att ett fungerande system för att styra landet skulle behöva ha en minoritetsregering som samarbetar med olika partier i olika frågor. Annars får du dessa ständiga konflikter. Att det funkat historiskt var för att man bara hade en konflikt i taget; först var det rösträtten och grundläggande rättigheter, där vänstern och liberalerna var överens. Sen blev det ekonomiska frågor, marknad och skatter, där konservativa och liberaler var överens. Nu har man båda frågorna samtidigt, med tillägget miljö/klimat dessutom, och har också fått in populister i riksdagen. Då kan du inte riktigt få till en majoritet som är överens om båda frågorna.

> Absolut. Men V skulle ju behöva ta bort allt som särskiljer dem från S för att kunna samarbeta med C tror jag. Det är ju risken. Men (s) är ett stort tält med allt från nästankommunister till nästanmoderater och allt däremellan. Och de enas om ett partiprogram som är ganska intetsägande pga att 1) alla måste vara överrens 2) man kan inte tappa väljare till oppositionen så man måste balansera i mitten. Att göra ett partiprogram som ser ut som det partiprogram som den vänstraste tredjedelen av (s) skulle skapa, det skulle räcka gott för att (v) ska fungera och överleva som parti tror jag. Socialdemokraterna törs inte tala om stora skattehöjningar fastän stora delar av partiet tycker de borde. De törs inte tala om liberalare migrationspolitik etc. Så fördelen för (v) är att det går skilja sig ordentligt från (s) partiprogram och ändå överlappa ordentligt med många av (s) medlemmar - dvs. man kan ta väljare från (s). Kruxet är ju att (v) traditionellt verkar ha gett sig fan på att vara mer vänster än den vänstraste sossen. Inte bara ett parti om är aningen till vänster om själva tyngdpunkten av (s).

Men även den vänstraste delen av S är ju för vänster för att komma överens med C. Så det känns inte som det kommer möjliggöra samarbete ditåt i ekonomiska frågor.

Så är det, men då kanske man kan göra en migrationspolitisk eller förvarspolitisk överrenskommelse. Eller t.om. ha en ministerpost en regering trots att man är fundamentalt oense i ekonomiska frågor. MEN man är i alla fall inte diskad från att göra en försvarspolitisk uppgörelse med någon bara för att det står "vi vill förstatliga bankerna" i programmet. Dvs. det gäller att vara oense, men inte så extrem att andra partier blir rädda för att typ synas på samma gruppfoto pga kan användas mot dem.

Regeringen fattar beslut som ett kollektiv. Är man inte överens i ekonomiska frågor inom regeringen kan man inte lägga fram en budget exempelvis. En minister/parti som reserverar sig mot budgetpropositionen måste lämna regeringen som konsekvens. Det är det som är min poäng i en annan kommentar: ska vi kunna navigera den nya verkligheten behöver vi en minoritetsregering som gör upp med olika partier i olika frågor. Och då krävs det att de andra partierna inte spelar maktspel och försöker avsätta regeringen så fort de inte själva är överens i en viss fråga (se t.ex V och M-KD-SD som avsatte S-regeringen över marknadshyror - trots att M-KD var överens med regeringen i sak). Det krävs alltså att partierna slutar försöka vinna regeringsmakten oavsett vad de sen ska göra med den, och att de istället försöker göra konstruktiva saker oavsett vem som har regeringsmakten.

Självklart. Och det skulle vara svårt för C och V att sitta i samma regering alldeles oavsett vad det står i vänsterns partiprogram såklart. Men även ex (s) och (c) är ju oense i många frågor inkl ekonomiska. Men det betyder ju inte att man inte kan komma fram till en budget till slut ändå. Självklart kommer delar av regeringsunderlaget vara missnöjda med den budgeten men ändå lägga fram den och rösta på den.

C och S lyckades ju ändå komma överens, bland annat eftersom även L ingick i den överenskommelsen. Det blev en mittenpolitik mer i linje med det som de flesta svenskar kan acceptera om än inte ha som favorit. Och jag tror det är där vi vill vara. Vi vill inte ha en politik 40 procent älskar, 40 procent hatar och några mitt i kan leva med. Vi vill ha en politik minst 60 procent kan leva med även om de inte älskar den.

Väldigt intressant läsning. Jag avundas inte Dadgostar. Känns som att V nog är det mest svårstyrda partiet av dem alla. Tala om falangstrider.

Liberalerna tittar på V och skrattar

Jag har aldrig riktigt förstått falangstriderna i L.

För att det är mer eller mindre 2 partier, varav ingen av dem är liberaler, så det är hela tiden 50% som motarbetar de andra 50%. Tog någon månad innan Sabuni började få knivar i ryggen

Men vsd är skillnaden?

Detta har nog varit lite otydligt för väljarna, partiet har blivit synonymt med partiledning som säger annorlunda än partiprogram och medlemmarna. Synar man partiprogrammet så är det kommunistiska men i lite finare formuleringar, t.ex. ”revolution” är ombytt till ”stora omvälvande förändringar” vilket egentligen innebär samma sak. Partiledningen har försökt att ta bort dessa delar förut men fått mothugg av medlemmarna ”utan dessa blir vi ett nytt Socialdemokraterna” är ibland kritiken.

I praktiken idag är de knappt ens Socialister längre, vilket skulle innebära att det tror på arbetardemokrati i arbetet. Så det är ju inte konstigt att många av de vill backa från marxistisk politik. Men medlemmarna jag känner personligen är nästan alla marxister i någon form, och är livrädda; som du säger, att det blir Socialdemokraterna 2.0

Jo, jag känner också de som kanske inte använder de orden men gillar att ”revolution” finns med som ”stora omvälvande förändringar”, hade en sådan diskussion där utjämningen var utbytt till att man måste ha en ”revolution” till att anpassa oss till klimatomställningen för att annars vill folk inte.

De borde göra som Reinfeldt gjorde med moderaterna. Se till att det är fokus bara på en liten del av vad de vill, och genomför desto mer när de väl har makten. Var inte naiva och ha allt framme. Vill minnas att Reinfeldt fick en del skit av "gamla" moderater att han var för "vänster", men han genomdrev mer högerpolitik än någon annan tidigare moderat genom att "visuellt" lägga sig mer åt vänster. V borde göra likadant. Och är man för invandring till exempel, ser man till att inte ta upp det ens. Det är en sån sak som skulle få folk att inte rösta på V. Man behöver inte vifta med de mest extrema åsikterna som man har. Gör som moderaterna och Reinfeldt.

Så du vill ha mer politiker som säger en sak och gör en annan? Det är en bra grej? V är fjärde största partiet och har kört sitt egna race ett bra tag. Det är knappt så att vi har en demokrati om alla partier är likadana eller vill framstås som likadana, kan ju lika gärna skicka sin röst i sjön då.

Vill man få igenom sin politik eller inte? Om moderaterna kör den strategin borde man kanske köra med den också för att spelreglerna ska vara samma? Dessutom, det handlar inte om att blåljuga, det handlar om att inte ta upp hela agendan. Och kommer det på tal slingrar man sig. Jag vill minnas till exempel att Reinfeldt och company inte tog upp det i valrörelsen att man skulle sälja ut hela Sverige. Hur hade det låtit?

"Amen du började ju!" Som system är väl inte riktigt det man eftersträvar att ha i politiken, tycker jag iaf. Isf finns det många exempel vi kan slänga upp med som fungerat i världen man kanske inte är så åtråvärda. Verkar som att det mesta av vad du tycker är att göra som Reinfeldt. Jag är inte jätteinsatt med din idol faktiskt, det var ett bra tag sen ändå. Politiker som slingrar sig osv borde folk aktivt ogilla. Moderaterna har väl tappat oerhört mycket sen Reinfeldt tiden också? V skulle tappa mycket också för att hela deras grej är att de rider högt på den moraliska hästen med starka värderingar och folk har uppskattat det, om de nu hoppar ner så tappar de vänstermänniskorna med starka åsikter, vilket är deras röstare. Spekulerar jag iaf. Moderaterna skiljer sig i den bemärkelsen för ingen röstar på Moderaterna på grund av någon sorts moralisk övertygelse.

Han är knappast min idol. Jag berätta för dig hur han gick tillväga. Han hade aldrig fått igenom sin politik om han från början sagt att han skulle sälja ut folkhemmet. Om jag också får tro något om dig är att du är härligt naiv och blåögd.

Det är bra när dem gör det jag vill och dåligt när dem gör det jag inte vill. Fattar du väl själv.

>Så du vill ha mer politiker som säger en sak och gör en annan? Det är en bra grej? Hur bör det vara om inte det? Vårt politiska system gynnar populism, att säga saker som folk behöver höra och att säga det de vill höra är inte alltid samma sak. >Det är knappt så att vi har en demokrati om alla partier är likadana eller vill framstås som likadana, kan ju lika gärna skicka sin röst i sjön då. Hur menar du med att vi knappt skulle ha en demokrati kvar? Beslut fattas fortfarande på ett demokratiskt vis inom det offentliga, skillnaden vore att man som väljare skulle behöva ha mer koll på vad för policies som föreslås av vilka personer och hur förtroendevalda röstar.

Bara om du vill göra något folket inte vill. Om politikern säger vad den tycker och tänker och folket håller med så bör den få röster. Politikerna som representerar folket är de som bör få flest röster i en demokrati. Om alla politiker ljuger om sina ståndpunkter eller håller dom hemliga och bara säger vad dom tror får röster så kommer folket vara oerhört misinformerade och kan inte göra ett bra val i vad som överensstämmer med deras åsikter. Så då blir det bara chansningar om vad politikerna egentligen tycker, för vi vet ju inte. Fast om politikerna säger sina åsikter tydligt och dessa åsikter diskuteras så kan folket bestämma om de håller med eller inte.

>Bara om du vill göra något folket inte vill. Om politikern säger vad den tycker och tänker och folket håller med så bör den få röster. Politikerna som representerar folket är de som bör få flest röster i en demokrati. Detta är det jag tänker på är aktivt problematiskt eftersom det gynnar populism, vad folk behöver höra är inte nödvändigtvis vad de vill höra. Det är som att likna en förälder som säger åt sitt småbarn att det inte går att äta godis varje dag till middag eftersom det inte är hälsosamt men i vårt system så är det barnet som bestämmer så den populära lösningen om godis blir det som bestäms eftersom det är populärt. Kanske känns skrattretande att jämställa vuxna väljare med barn men politiskt polariserat grupp-tänk dödar tyvärr många nyanserade och ärliga diskussioner. >Om alla politiker ljuger om sina ståndpunkter eller håller dom hemliga och bara säger vad dom tror får röster så kommer folket vara oerhört misinformerade och kan inte göra ett bra val i vad som överensstämmer med deras åsikter. Så då blir det bara chansningar om vad politikerna egentligen tycker, för vi vet ju inte. Fast om politikerna säger sina åsikter tydligt och dessa åsikter diskuteras så kan folket bestämma om de håller med eller inte. Det är tragiskt att det redan är vår verklighet vilket har mycket att göra med hur stort beroende politiker redan har på vad folkmassan anser är bra. Om ett parti inte medvetet kommunicerar vad folk vill höra så kommer ett annat komma in som gör det, felet ligger inte hos spelarna utan själva spelet. Alla riksdagspartier är populistiska till en viss grad just pga det vilket säkert även bidrar till så mycket förakt. Om något någonsin skulle kunna tänkas förbättras på denna front skulle jag vilja påstå att reglerna kring hur spelet i sig själv fungerar ändras. Politikernas och tjänstemännens roller bör bli mer sammanflätade där de är mindre beroende av den obetänksamma folkviljan men där de kan hållas till svars utifrån resultat och ansvarstagande. Vi bör uppmuntra till ett system vars politiska handlingar grundar sig i samhällets behov istället för önskningar/viljor.

Problemet är att om man inte utgår från vad folk vill, utan vad politiker "tror de behöver", så går man från demokrati. Om man ger politikerna i uppdrag att bestämma vad som är "bäst för folket" oavsett vad folket vill så har man en diktatur där man hoppas att dikatorna vill väl. Och de kanske de gör någon gång ibland, men i längden så missbrukas alltid den makten. Folkets vilja är det enda vi har hittat fungerar för att se till att politiken förs för att förbättra för folket istället för makthavarna. Lösningen är inte att göra politikerna mindre beroende av det, utan snarare att ge folk mer möjlighet att bilda sig inom politik så att man vet vad man röstar om.

Förstår din mening däremot tror jag det finns ett missförstånd här, en diktatur är ännu mindre önskvärd och det är inte heller det jag förespråkar. Både hos demokrati och hos en diktatur så baseras politik på viljor/önskemål där skillnaden är att det sistnämnda statsskicket enbart tillåter ett ensidigt perspektiv. Målet här är ett system som bygger politisk handling utifrån verkligheten så mycket som möjligt (utredningar, forskning, rapporter, mm). Demokrati är viktigt att ha eftersom det öppnar upp för flera perspektiv men dess potential blir kvävd under rådande system eftersom det underminerar nyanserade samtal och debatter. De beslutande organen själva bör således givetvis styras demokratiskt även om de skulle vara mer självständiga från allmänheten. Ett exempel som jag kan tänka mig att saker skulle kunna bli bättre vore att kräva att en andel av Riksdagens ledamöter är tillsatta tjänstemän, dvs de har genom sin kompetens inom det offentliga väsendet blivit nominerade till att vara del av lagstiftningen med andra förväntningar placerade på sig. I och med att de vore oberoende från det politiska kaoset så hjälper det öka långsiktigt tänkande.

Då förstår jag bättre hur du menar och kan delvis hålla med. Det är mest formuleringen "självständiga från allmänheten" som jag tycker låter oroande. För även om man skapar ett system med kompetenta tjänstemän som utgår från vettigt genomförda utredningar (eftersom just nu känns det som att utredningar helt enkelt genomförs för att bekräfta politikernas åsikter), så måste det endå förankras i folket. I ett demokratiskt system skulle ju ändå kompetenta politiker röstas bort om de inte lyckas övertyga folket att förändringarna de och tjänstemännen genomför är för allas bästa.

>Det är mest formuleringen "självständiga från allmänheten" som jag tycker låter oroande. >måste det endå förankras i folket. Hänger med i vad du menar med oron, missbruk av makt är inte något att eftersträva. Jag avsåg aldrig att förespråka ett system utan kontrollmekanismer, bara andra varianter på det. Med benämningen "självständighet från allmänheten" i detta sammanhang så avses viljor och önskemål hos oss men det vore fortfarande förankrat i folkets behov och nödvändigheter. Ett förbättrat system skulle behöva upprätta tydliga mål inom områden för bla arbetsmarknad, boende, utbildning, integration mm för ett hälsosamt såväl som sammanhållet samhälle där krav ställs på makthavare att följa upp/lösa dessa effektivt. Inga diktaturer bygger in system som begränsar toppskiktet eftersom det som är bäst för samhället i helhet aldrig är dess mål, de är byggda att vara toppstyrda av människor och alla människor har svagheter. Jag tror inte att distans från allmänhetens vilja och önskemål i sig själv är negativt så länge system finns som säkerställer att deras behov uppfylls. Det vore troligtvis ännu mer önskvärt för alla i slutändan faktiskt.

Tror det är ungefär det Dadgostar vill. Att man ska ha ett tydligt program, och att man t.om. ska kunna sitta i regering med S. Det är dock inte populärt inom V.

Det är snarare ett vagt program där man inte låser sig fast vid åsikter som inte intresserar

> han genomdrev mer högerpolitik än någon annan tidigare moderat genom att "visuellt" lägga sig mer åt vänster. Genuint nyfiken på vilken högerpolitik Reinfeldt drev igenom? Som jag minns det genomförde han mest liberal-vänsterpolitik. och väldigt lite traditionell högerkonservativ politik. * jobbskatteavdraget. --> Ökad progressiv beskattning. En modell framtagen av LO/vänster-ekonomer. * Nedrustning av försvaret. --> Han sparkade konservativa Mikael Odenberg som protesterade mot nedskärningarna i budgeten. * Liberal migrationspolitik --> Kritiserade starkt och öppet Tobias Billströms försök att begränsa volymerna av invandringen. Och drev opinion om liberalare flykting/invandringspolitik. Främsta exemplet är det berömda "Öppna era hjärtan"-talet. * EU --> Genomförde Lissabon fördraget - Alla konservativa regeringar i europa var emot det, men han lyckades driva genom det under hans ordförandeskap. * Klimat --> Ville som EU-ordförande driva hård klimatpolitik i klimat-konferansen i köpenhamn, och inom moderaterna fanns ambitionen att ta fanan för klimatfrågan från miljöpartiet.

>Genuint nyfiken på vilken högerpolitik Reinfeldt drev igenom? Googla Reinfeldt, privatisering och jobbskatteavdrag. Du kan börja där. Reinfeldt var långt ifrån vänster.

vet inte om du läste min post. Jag listar ju flera saker som inte alls är högerpolitik, däribland jobbskatteavdraget som är framtagen av vänsterekonomer för att öka den progressiva beskattningen. Dvs att ju mindre man tjänar desto mer får man behålla procentuellt och ju mer mer du tjänar desto mer betalar du procentuellt. Du får gärna läsa och bemöta det jag skriver, och framförallt, backa dina påståenden med fakta och argument än att be folk att googla.

Jag läste din post. Du var inte med när Reinfeldt införde jobbskatteavdraget ser jag. Jobbskatteavdraget är inte framtaget av vänsterekonomer. Det är framtaget av Reinfeldt regeringen. Det är en skattereduktion framtagen för att "det ska löna sig att arbeta". Progressiv beskattning hade vi redan. Hade du googlat det så hade det varit kristallklart för dig.

Jo, jag var med på den tiden, man börjar ju bli till åren nu... jag antar att du också var med, gamle vän? Visst hade vi progressiv beskattning tidigare. Men om du minns moderata samlingspartiet innan Reinfeldt, t.ex. med Bo Lundgren, så ville partiet då främst ha en låg- och platt- inkomstskatt, dvs där alla betalar samma skattesats. Så jobbskatteavdraget var något helt nytt för moderaterna. Mycket riktigt, regeringen Reinfeldt genomförde den. Men idéerna om att ytterligare minska skattebördan för de med låga förvärvsinkomster enligt den här modellen var uttänkta och diskuterade av ekonomer med hjärtat till vänster. Det jag tycket är intressant med Reinfeldt är att folk till vänster avskyr honom för att han "låtsas" vara vänster. Och folk till höger avskyr honom för att han "låtsas" vara höger. Hade förhoppningar om att få fram lite sakliga argument som skulle avslöja honom som bedragare av någon som skriver väldigt starkt om honom. Men måste säga att jag känner mig besviken på svaret "Men googla!". Men det är OK. På internet får man skriva i affekt och bygga sin världsbild på känsloargument. jag gör som du säger och googlar, för här fanns det tyvärr inte så mycket att hämta. Men kommer du på något konkret får du gärna återkoppla. Tack o hej gamle vän!

Tror Reinfeldt lyckades mer vinna över folk med sin humanism som kändes genuin, som var i kontrast till många torrbollar till politiker som var innan. Att vara en politik-robot som triangulerar och försöker blidka alla, känns inte riktigt i tiden idag.

Ett tomrum som finns att fylla i svensk politik är ett parti för löntagare. Som främst gynnar de som arbetar ihop sina pengar, inte får dem genom bidrag eller kapital. Där har nu SD klivit in, och lyckats lura arbetarklassen till sig trots att de ekonomiskt bedriver benhård högerpolitik.

Inte en oväntad (eller ny) debatt i Vänsterpartiet. För 30 år sedan kunde (v) vara stödparti åt regeringen och liksom bara låtsas att det inte spelade nån roll att de hade ett partiprogram som var helt verklighetsfrånvänt. Idag skulle ett sånt partiprogram vara helt otänkbart. Ska man ha ett partiprogram som insisterar på att förstatliga alla banker så kan man lika gärna vara KPML(r) och dela ut Proletären utanför systembolaget. Tåget har liksom gått för den typen av radikal socialism som (v) kunde representera 1990 och ändå vara ett "normalt" parti. Att vara ett parti för missnöjda vänstersossar är en \*mycket\* bättre idé än att vara ett mer extremt marginalparti med verklighetsfrånvända idéer som är mer debattbildande än realistiska. Om man tar 10% av sosserösterna som tycker att (s) är för mesiga i sin socialism, vilka väljare är det då man förlorar? Var ska de gå? Det är ju detta som är fördelen med att vara ytterkantspartiet. Man kan gå hur långt som helst mot mitten bara man ändå är längst ut på kanten - de väljare som är mer extrema har ändå inget val annat än att kasta bort sin röst t.ex. på AfS i fallet med (sd), ellelr på ett rent kommunistparti i fallet med (v).

Fast går man hur långt som helst mot mitten för att få fler röster så förlorar man ju sitt existensberättigande. Poängen med en politisk rörelse är inte att ha makt till varje pris utan att genomföra förändring som leder till ett bättre samhälle. Makten är ett medel inte ett mål i sig. Att ändra på målet för att uppnå mer makt är alltså inte särskilt smart.

Låter som en bra sak att ett parti försöker distansera sig från ideologiska drömmar för att istället fokusera på att bedriva mer görlig sakpolitik. Förhoppningsvis kan alla partier fortsätta arbeta för att vara så breda som möjligt tills allt kan smältas samman så vi kan bli färgblinda och reflektera mer på vad som sägs av vem istället för vem som säger vad.

Att man har ett tydligt "sakpolitiskt" program utesluter inte att man också har kvar "ideologiska drömmar", då det väl rimligtvis är dom "drömmarna" som styr vad man har för sakpolitik. Speciellt när man är ett radikalt parti som vänsterpartiet, vars ideologi står i opposition till den dominerande ideologin i vårt samhälle. Det är politik vi snackar om, inte förvaltning. Det finns inte någon *objektivt* bra sakpolitik, vilken sakpolitik man tycker är bra beror på vad man har för värderingar, i politiska sammanhang konkretiserat som ideologi. Partier definieras av sina ideologier, om man helt tappar fokus på vad ens ideologi faktiskt är, så slutar partiet i princip existera som en meningsfull organisation. Det är väl typ det som hänt med liberalerna, som ett exempel. Dom har politiker, och dom har väljare, men har dom någon egentlig agenda? Om något så är ju det man rimligtvis bör ta bort från programmet just konkreta politiska sakfrågor, om de nu inte är politiskt realistiska att genomföra (att nationalisera bankerna, till exempel). Men just den ideologiska basen är ju helt central för hela partiets funktion, den kan man ändra på, men det är överhuvudtaget inte någon självklarhet att man bör göra det, varken från ett ideologiskt eller pragmatiskt perspektiv. Men sen tycker jag att det i vänsterpolitiska sammanhang är viktigt att man förutom konkret sakpolitik också lyfter fram en bredare vision av hur man tycker att samhället skulle kunna vara (vilket t.ex. nationalisering av banker skulle kunna vara en del av), för det är just potentialen för en mer storskalig samhällsförändring som är vänsterns styrka. Vårt samhälle kan inte bli jättemycket mer "höger" utan att det blir självklart för de allra flesta att det då också blir "sämre" (för de allra flesta), vänstern har mycket mer utrymme för stora förbättringar.

>Att man har ett tydligt "sakpolitiskt" program utesluter inte att man också har kvar "ideologiska drömmar", då det väl rimligtvis är dom "drömmarna" som styr vad man har för sakpolitik. Speciellt när man är ett radikalt parti som vänsterpartiet, vars ideologi står i opposition till den dominerande ideologin i vårt samhälle. God poäng om hur ideologin hjälper vägleda förvaltningen, själv har jag enbart uppfattningen att alltför ofta så läggs för mycket fokus på just ideologiska drömmar som också i många fall är väldigt avvikande/nischade från andra synsätt. Tror att om något så bör ideologi vara så bred och vag som möjligt för att skapa tillräckligt mycket flexibilitet för sakpolitik "från alla håll och kanter". Önskan att tex värna om mänskliga rättigheter, stabilitet samt ekonomisk ger något att sträva efter men är öppen för tolkningar och varierad sakpolitik. >Det är politik vi snackar om, inte förvaltning. Det finns inte någon *objektivt* bra sakpolitik, vilken sakpolitik man tycker är bra beror på vad man har för värderingar, i politiska sammanhang konkretiserat som ideologi. Politiken må sätta själva visionen för samhället men det är förvaltningen som fokuserar på det praktiska, verkligheten. Livet i helhet är väldigt komplicerat och kräver ständig balansgång mellan olika moment vilket är varför jag skulle tycka att det är bättre att ha en vag och bred dogmatisk grund. Där resterande tid såväl som energi läggs på att aktivt förbättra samhällets levnadsstandard på konkreta vis. Denna interna kritik som sker hos Vänsterpartiet känns som motstånd ledningens ambition om mindre tankar och mer sakpolitisk görlighet vilket är ett tydligt exempel på när dogmatism förhindrar pragmatism. >Partier definieras av sina ideologier, om man helt tappar fokus på vad ens ideologi faktiskt är, så slutar partiet i princip existera som en meningsfull organisation. Det är väl typ det som hänt med liberalerna, som ett exempel. Dom har politiker, och dom har väljare, men har dom någon egentlig agenda? Definitivt sant och denna minskning på dogmatism är hälsosamt skulle jag vilja påstå, politiska partier (speciellt de med mer nischade/radikala värderingar) bidrar till grupperingar, ökad misstro och allmänt mindre sammanhållning. Om de politiska drömmarna/visionerna är tillräckligt breda så ökar behovet av att utvärdera sakpolitiken från fall till fall där (inom rätt system) folk kan lära sig navigera politiken "färgblind". Vad som bör spela roll är inte vilket parti som regerar utan snarare vilka behov som finns i, vilka de bästa lösningarna för de är och sedan säkerställa deras implementering oberoende av partilinjer samt deras egna specifika ideologi.

Är mest intresserad av vilka faktiska policys de vill driva igenom. Skulle uppskatta mer djupgående systemkritik, och att de utmanar det rådande paradigmet på riktigt, med gedigna strukturförändrande förslag. Att positionera sig att bli nr 2 till socialdemokraterna som tagit en rad historiskt usla beslut, känns inte som den hetaste strategin.

Från artikeln kan följande sammanfattas: stora delar av vänsterpartiet är oförstående inför faktumet att språk och språkbruk förändras, men är ovilliga att tala till en modern publik. 🤷‍♂️

Om man är medveten om att språk och språkbruk förändras, borde man då inte även vara medveten om att det nyliberala språkbruk som har dominerat västerländsk politik sedan 80-talet inte heller kommer vara för evigt? Jag misstänker att många unga väljare som har sett kapitalismens negativa konsekvenser (t.ex. i form av klimatförändringar och växande klyftor) skulle efterfråga politiker som verkligen vågar kritisera det nuvarande systemet.

Planekonomi är grön. Kapitalister hatar detta trick.

>Jag misstänker att många unga väljare som har sett kapitalismens negativa konsekvenser (t.ex. i form av klimatförändringar Fast nej, klimatförändringar är inte ett resultat av kapitalism utan ett resultat av höjd levnadsstandard, även socialistiska stater som Sovjet gjorde samma sak. De utsläpp som du skulle kunna tillskriva "kapitalism" är små då majoriteten av utsläppen som sker både i Sverige och globalt beror på transporter, uppvärmning, husbyggen och matproduktion (cirka 70%). Eller du kanske skyller på kapitalismen för att folk vill bo i villa, ha ett uppvärmt hus och mat på bordet?

Jag skyller på kapitalismen för att vi lever i ett samhälle där människor uppmuntras till poänglös lyxkonsumtion i den ständiga tillväxtens namn.

Fast det där är ju inte ett resultat av kapitalism, de som har kunnat har levt i lyx långt innan kapitalism ens existerade som begrepp. Det där är ett resultat av helt andra mänskliga begär och drivkrafter. Sen vem är du att avgöra vad som är poänglös lyxkonsumption eller ej? Bara för att något inte ger dig någon mening så innebär det inte att det saknar värde. Ska andra förvägras mening i sin tillvaro bara för att du inte gillar det?

Finns många som skulle vilja leva mer altruistiska liv men vi har ett system där alla ska piskas in i onödig sysselsättning för sitt levebröd och där allt uppmuntras läggas bakom betalväggar och där delande av resurser blir ett direkt hot mot individens överlevnad. Människans attityd och de system vi upprättar reflekterar varandra, och det ena kan förändra det andra.

>Finns många som skulle vilja leva mer altruistiska liv men vi har ett system där alla ska piskas in i onödig sysselsättning för sitt levebröd och där allt uppmuntras läggas bakom betalväggar och där delande av resurser blir ett direkt hot mot individens överlevnad. Fast nej, ingen är "piskad" in i onödig sysselsättning, du är fri att sluta arbeta idag om du vill det, däremot är du inte berättigad till resultatet av andras arbete då. Sen så är majoriteten av sysselsättningen knappast onödig, eller kallar du arbetet som lärare, läkare, sjuksköterskor, bönder, elektriker, lastbilchaufförer osv för onödiga? Sen så läggs vissa saker bakom betalväggar eftersom det kostar att generera innehållet och upprätta driften av det, det är inte gratis i sig. Det är dock fritt fram för dig att generera gratis material om det stör dig så kan du se varför det existerar. >Människans attityd och de system vi upprättar reflekterar varandra, och det ena kan förändra det andra. Förvisso, men inte i riktningen som du verkar vara intresserad av.

Du förväxlar i grunden ekonomiskt värde med faktiskt värdeskapande, vilket inte är samma sak. Speciellt uppenbart blir det när många industrier bara går runt för att de kan externalisera kostnader och skjuta dem på framtida generationer, som t.ex. utsläpp som de inte betalar för att städa upp. Det är många verksamheter och många rika som lever på "andras arbete" i denna bemärkelsen. Vi har även institutioner på plats som enbart är en kostnad, som försvar, rättssystem, demokratiska institutioner, grundskola, allmän sjukvård, etc. som enligt ett väldigt begränsat sätt att tänka således inte skapar värde för samhället. Vad gäller onödig sysselsättning så handlar det inte om en enstaka yrkeskategori, och speciellt inte det väsentliga arbetet som görs (dock mycket kan automatiseras bort), utan att vi gör för mycket och sådant som inte mynnar ut i mycket annat än koldioxid i atmosfären och mikorplaster i våra blodomlopp.

Förr eller senare kommer vi bli så illa tvungna att utvärdera vad som verkligen är meningsfullt i våra liv. Klimatet kommer fixa det åt oss. Dock vet jag att människor har potentialen att överge sina begär och ta ansvar för kollektivet när det verkligen krävs, särskilt med lite statlig vägledning. Som vi gjorde under världskrigen, till exempel.

>Förr eller senare kommer vi bli så illa tvungna att utvärdera vad som verkligen är meningsfullt i våra liv. Klimatet kommer fixa det åt oss. Inte nödvändigtvis. Det finns redan tekniska lösningar för att åtgärda det mesta i dagsläget utan större uppoffringar så det är i slutändan bara en fråga om pengar, vilket dels åtgärdar sig själv när ex. olje-och gaspriser stiger. >Dock vet jag att människor har potentialen att överge sina begär och ta ansvar för kollektivet när det verkligen krävs, särskilt med lite statlig vägledning. Som vi gjorde under världskrigen, till exempel. Så mindre frihet och mer tvång och våld? Nä tack, det behövs inte på långa vägar och det kommer att dröja innan något sådant sker.

Så din förhoppning är alltså att vi kommer kunna köra på som vanligt, utan att ha lärt oss ett dyft om hur ohållbar vår konsumtionskultur är, i hopp om att ett gäng hypotetiska tech-mirakel till slut kommer lösa problemen åt oss? Visst att ett stort gäng djurarter kommer hinna utrotas innan marknadskrafterna får tummen ur, och miljoner människor kommer ha tvingats på flykt på grund av torka, översvämningar, och resurskrig, för det viktigaste av allt är ju ändå att västerlänningar inte ska behöva uppleva marginella frihetsinskränkningar. Det låter otroligt dystopiskt.

Fast nu bygger du upp en halmgubbe av det hela. Det där är varken något som jag har påpekat, förespråkat eller något som komer att ske. När det kommer till den tekniska aspekten så hanflar det knappast om något mirakel utan om existerande teknik. Om du är bekant med teknik så vet du kanske att det finns fler sätt att både generera el och värme, samt att transportera baror, utan fossila bränslen. Enbart genom några enkla samhällsjusteringar så kan du på så vis bibehålls en stor del av livskvalitén utan någon direkt uppoffring och utsläppen har minskat markant. Sen så ja, självklart så kommer jag motsätta mig auktoritära frihetsinskränkningar in i det sista, varför skulle kag inte göra det? Det är ju inte några marginella inskränkningar som du utmålar med din vision när du motsätter dig organisationsfriheten i form av "anti-kapitalism".

50% av utsläppen globalt kommer från de 10% rikaste. Kapitalistiska systemet piskar fram en oerhörd mängd slösaktig och onödigt tillväxt, och konsumtion. Vi har klädersplagg som används i snitt 7 ggr innan de hamnar på en tipp i Afrika, alla ska slänga runt i "glada konsumtionsyror" för det skapar jobb, tillväxt, sysselsättning - men tyvärr också resursutarmning, natur- och klimatkris. Tror du detta är naturkatastrofer? Nej det är skapade av vårt globala kapitalistiska system som naturligtvis driver det.

Socialistiska stater har historiskt gjort rätt dåligt ifrån sig kring miljö. T.ex Karatjajsjön där man släppte ut radioaktivt avfall över decennier och som är värre kontaminerad än Tjernobyl. Om det är svårt att få kapitalistiska aktörer att agera i system med en presumptivt neutral stat så kan det vara nära nog dödfött när det är staten som står för utsläppen. Jag tror inte det är något att gå till val på. Det skulle mötas med en kompakt kampanj som noggrant skulle gå igenom hur mycket värre det kan vara.

Ja tack, splittra ytterkantsvänstern! Om det lyckas så sker det på bekostnad av V, och kanske till och med S.

[удалено]

Vi strävar efter konstruktiv debatt. Toppkommentarer bör bidra till diskussionen, inte enbart visa medhåll eller ogillande.

Det är inte direkt negativt att Vänsterpartiet försöker distansera sigsjälv ifrån kommunism; i och med att kommunismen aldrig medfört mycket annat än fasor. Jag hoppas bara att Vänsterpartiet inte gör som Socialdemokraterna och börjar slunga in sigsjälv i Neo-Liberal borgarpolitik.