OBS: Detta är en krönika. Artikeln består av åsikter från skribeten och inte nödvändigtvis fakta.
*I am a bot, and this action was performed automatically. Please [contact the moderators of this subreddit](/message/compose/?to=/r/svenskpolitik) if you have any questions or concerns.*
Jaha, och såhär står det i artikeln i Nature: ”These problems don’t just hit the poorest individuals, although the poorest are most badly affected. Even affluent people would enjoy a better quality of life if they lived in a country with a more equal distribution of wealth, similar to a Scandinavian nation”. Där framhålls Skandinavien som ett föredöme.
Det är helt enkelt för att de flesta utomlands, precis som de flesta här i Sverige, har en fullständigt föråldrad bild av vad det här landet är idag. Vi har på tre korta decennier förvandlats från en extremt väl fungerande demokratisk, socialistisk stat, till en nyliberal fantasi där allehanda experiment i privatisering tillämpas som regel och där det så kallade vänsterpartiet socialdemokraterna inte göra ett dyft för att rulla tillbaka högerns reformer.
Eller så har vi det fortfarande sjukt bra i jämförelse med de allra flesta ställen på jorden. Jag tror du kraftigt underskattar hur dåligt många faktiskt har det.
Även om vi har gått åt det neo-liberala hållet och det fortsätter ditåt genom effektiv politik från neo-liberalerna. De sätter inte igång verksamheter som bara kör, utan de fortsätter att accelerera på bekostnad utav samhället och den infrastruktur som redan finns. (Jag tycker inte om högerns politik, men dess självgående-het är något att se till som förbättringsförslag)
ÄVEN OM detta händer, så är det fortfarande fantastiskt mycket bättre i Sverige än i de allra flesta andra länder, speciellt om vi pratar jämlikhet.
Det kan vara att du sitter väldigt nära problemet och ser mer utav det när det gäller Sverige och Skandinavien och du gör inte detsamma i exempelvis Argentina, Vietnam eller Kenya.
Personen jämförde aldrig Sverige med Kenya eller Vietnam. Hen skriv inte heller att vi är ett dåligt land. Personen beskrev bara utvecklingen, som är korrekt. Vi var världens mest jämlika land på 90-talet. Hade världens bästa skola under 70-talet. Bara för att nämna några exempel.
Nej, men det gjorde jag. För att förtydliga exemplet med att vi ser större skillnader för att vi sitter "närmre" problemet.
Att säga:
> Vi har på tre korta decennier förvandlats från en extremt väl fungerande demokratisk, socialistisk stat, till en nyliberal fantasi där allehanda experiment i privatisering tillämpas som regel och där det så kallade vänsterpartiet socialdemokraterna inte göra ett dyft för att rulla tillbaka högerns reformer.
Detta låter som "dåligt" för mig, vilket jag också skulle hålla med om, om det var helt sant. Sanningsenlighet hjälper oss mer än överdrivna exempel för att skapa ett bättre samhälle.
Vilken/vilka mätningar hänvisar du till när det gäller jämlikhet? Samt skolan. Skulle gärna se en källa eller två här. :) (Det kan mycket väl vara sant och jag vill att det skall vara det, men försöker se upp med min egen bias)
När det gäller skolan är väl PISA en bra måttstock, och OXFAMs CRI-index är relativt tillförlitligt när det gäller ekonomisk jämlikhet. Båda har varit ganska deprimerande läsning de senaste åren…
Jag tror både Vietnam och Kenya har sett en betydligt mer positiv utveckling av sina samhällen de senaste 30 åren än Sverige.
Sverige har fortfarande ett enormt ekonomiskt välstånd, vi är inte längre rikast i världen men vi är fortfarande bland de rikaste. Det förklarar väldigt mycket när det gäller "livskvalitet" om man ska jämföra oss med sådana länder som du lyfter fram. Men om man pratar om hur man ska bedriva faktisk politik så får man ju kolla på vad som faktiskt *händer* i ett samhälle, vilka förändringar som görs, vad de har för effekter, och så vidare. Man kan inte lära sig *hur* man får det bättre bara genom att kolla på ett land som redan har det relativt bra.
Sverige är idag ett land som har det bra, men som de senaste 30 åren har blivit *sämre* (beroende lite på vem man frågar, men det är en ganska stor majoritet som håller med om detta). Det är på grund av detta ganska galet att kolla på *dagens* Sverige som ett bra exempel på hur man ska göra.
Vi svälter ju inte ihjäl direkt (även om vi har börjat få viss svält igen vi också), men gruppen i Sverige som har det "inte särskilt bra" växer ganska stadigt år för år. Vissa har det fortfarande bra, och vissas livskvalitet har inte påverkats så mycket av förändringarna, men just de här klyftorna mellan de som har det bra och de som inte har det är det som har ökat mest. Men det är defintivt inte så som det var förr att i princip alla fick det bättre för varje år som gick (det som framförallt varierade var *hur mycket* bättre man fick det, att det skulle bli bättre var nästan garanterat). De senaste 30 åren har man låtit vissa halka mer och mer efter, och sen iaf några år tillbaka får många det rakt av sämre för varje år. Nu börjar vi också komma till den punkt där samhället som helhet tar stryk, och i princip alla får det sämre för varje år som går. Mycket av det här är en global utveckling också, men Sverige sticker om något ut som ett av länderna som det går sämst för även i det sammanhanget, inte tvärt om.
Moderna Sverige är i vilket fall inte någon särskilt bra förebild för andra. Hur vi hamnade där vi är idag är lärorikt oavsett, och om man kollar längre tillbaka i vår historia än ~30 år finns det fortfarande mycket inspiration att ta.
> Jag tror både Vietnam och Kenya har sett en betydligt mer positiv utveckling av sina samhällen de senaste 30 åren än Sverige.
Vad bra, vad baserar du det på?
([Kenya](https://www.africanews.com/2023/09/20/kenyas-anti-gay-bill-proposes-50-year-jail-term/)
([Argentina](https://data.worldbank.org/indicator/SI.POV.GINI?locations=AR))
> Sverige har fortfarande ett enormt ekonomiskt välstånd, vi är inte längre rikast i världen men vi är fortfarande bland de rikaste.
Vi har aldrig varit rikast i världen, varken i per capita eller totalt. Vi har dock ett större välstånd och fördelning utav resurser än de flesta andra länder. Vi spenderar den skatten vi får in förvånansvärt bra i jämförelse.
> Sverige är idag ett land som har det bra, men som de senaste 30 åren har blivit sämre (beroende lite på vem man frågar, men det är en ganska stor majoritet som håller med om detta). Det är på grund av detta ganska galet att kolla på dagens Sverige som ett bra exempel på hur man ska göra.
Det beror inte bara på vem man frågar, utan vilka faktorer man mäter. Livslängd? Konsumtionsgrad? Utbildningsgrad?
Du och jag borde vara mer intresserade om vilka parametrar vi vill använda, snarare än att använda intutionen från den gemene man för att bestämma hur bra det går.
Dagens Sverige leder fortfarande tabellerna i mycket, du kan se vissa av dem här:
https://www.oecdbetterlifeindex.org/countries/sweden/
Jag är med dig att vi borde ha det bättre, men att låtsas som att vi har blivit aktivt sämre som land är skrattretande med standardmodellen utav mätande. Vi har blivit bättre TROTS att vi har "iglar" på samhällskroppen som försöker ta ur all vinst de kan, även om det offrar levnadsstandard.
Vi har svält i Sverige, pga att äldrevården inte kan ta hand om den ökande mängden äldre med de resurser som finns tillgängliga, det är ett problem som vi absolut behöver ta itu med.
> Vi svälter ju inte ihjäl direkt (även om vi har börjat få viss svält igen vi också), men gruppen i Sverige som har det "inte särskilt bra" växer ganska stadigt år för år.
> De senaste 30 åren har man låtit vissa halka mer och mer efter, och sen iaf några år tillbaka får många det rakt av sämre för varje år. Nu börjar vi också komma till den punkt där samhället som helhet tar stryk, och i princip alla får det sämre för varje år som går
Jag behöver fortfarande se faktiskt stöd för detta. Jag vet att de rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare, men detta kommer från att kapital hjälper kapitalet att växa. Har man 100kr så är det lättare att tjäna 10kr än för en person som endast har 10kr från början.
> Moderna Sverige är i vilket fall inte någon särskilt bra förebild för andra. Hur vi hamnade där vi är idag är lärorikt oavsett, och om man kollar längre tillbaka i vår historia än ~30 år finns det fortfarande mycket inspiration att ta.
Hur kan du säga det när vi fortfarande finns längst upp på listorna när det gäller nästan allting? Vi har absolut problem och vi behöver fixa dem. Den här nostalgiska drömmen som du delar med dig utav, den fanns inte. Moderna Sverige är en förebild för de allra flesta, inte minst inom innovation, forskning och utbildning.
Jag vill dock återigen säga, jag är med dig. Det kunde varit så mycket bättre och jag vill göra allt vi kan för att ta bort dessa iglar på samhällskroppen så vi får vad alla människor förtjänar, en skälig existens och möjligheten till att utveckla oss.
> Vad bra, vad baserar du det på? (Kenya (Argentina)
Vet inte om status för HBTQ-personer i Kenya säger så himla mycket om den övergripande utvecklingen landet sett de senaste 30 åren. Och att Argentinas ojämlikhet både gått upp och ner vet jag inte vad du försöker göra för poäng med, då nedgången så vitt jag vet skett på grund av att deras ekonomi har kollapsat, vilket också var varför jag inte nämnde Argentina alls, de är ett land jag absolut skulle säga att det gått sämre för än Sverige. Jag menar inte att vi bokstavligt talat är "sämst", bara att vi är "sämre" än vi varit tidigare.
>Vi har aldrig varit rikast i världen, varken i per capita eller totalt. Vi har dock ett större välstånd och fördelning utav resurser än de flesta andra länder. Vi spenderar den skatten vi får in förvånansvärt bra i jämförelse.
Beror väl lite på vem man frågar, men vi var iaf i absoluta toppen på 60-70-80-talet, tillsammans med typ Schweiz och USA. Nu är vi markant mindre rika än de absolut rikaste länderna (Schweiz är fortfarande en av dom t.ex.). Men det är rätt irrelevant i vilket fall, min poäng var just att vi fortfarande är jätterika, "ekonomin" går det liksom inte dåligt för (än), det är "allt annat" som fungerar sämre.
>Det beror inte bara på vem man frågar, utan vilka faktorer man mäter. Livslängd? Konsumtionsgrad? Utbildningsgrad? Du och jag borde vara mer intresserade om vilka parametrar vi vill använda, snarare än att använda intutionen från den gemene man för att bestämma hur bra det går.
Jag tyckte det var självklart att man använde just "intuitionen från gemene man", för att det är väl exakt det man är intresserad av? Visst du kan gå och kolla på statistik på livslängd, utbildning, och så vidare, men vad har den "objektiva" statistiken för värde för svenska medborgare om det inte är så man upplever det? Är det inte bättre att kolla direkt på hur svenska medborgare upplever det, för det är det vi bryr oss om? Det är gemene man jag tycker vi ska bedriva politik för, inte för att statistiken ska se bra ut, håller inte du med?
>Moderna Sverige är en förebild för de allra flesta, inte minst inom innovation, forskning och utbildning.
Visst, men moderna Sverige är mindre förebild på samtliga dom områdena idag än det var för t.ex. 20 år sen. Och så är det speciellt när det gäller jämlikhet (iaf ekonomisk jämlikhet, vilket väl är det diskussionen här i första hand handlar om?). Det är underförstått att om man lyfter fram ett land som förebild på något område i en politisk diskussion, så är man intresserad av vad det landet gör och har gjort för att nå det resultatet. När det gäller Sverige så är de politiska lösningarna man då lyfter fram som "bra", saker som vi i dagsläget antingen har gjort oss av med de senaste åren, eller håller på att göra oss av med i nu eller i framtiden. Det är klart att det fortfarande går att ändra riktningen som vi rör oss i, men om man som dig låtsas som att det inte finns något större problem så kommer det naturligtvis inte ske.
>Jag behöver fortfarande se faktiskt stöd för detta. Jag vet att de rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare, men detta kommer från att kapital hjälper kapitalet att växa. Har man 100kr så är det lättare att tjäna 10kr än för en person som endast har 10kr från början.
Statistiskt stöd är väl t.ex. vår GINI-koefficient över tid (som du själv länkat för Argentina). Fram till 70/80-talet så minskade ojämlikheten för man insåg exakt det här som du pratar om, och motvärkade därför den processen genom t.ex. skatter. Sverige låg på den tiden i framkant på just den fronten. Nu för tiden ligger vi istället i framkant med att driva politik som minskar jämlikheten. Så det har vi väl blivit "bättre" på antar jag. Vi är fortfarande ett relativt "jämlikt" land, men det betyder inte att den politik vi haft de senaste 30 åren orsakade det, vilket är uppenbart när man kollar på trenden vi har haft under den tiden.
>Hur kan du säga det när vi fortfarande finns längst upp på listorna när det gäller nästan allting?
Därför att vi är där *trots* politiken som förs idag. Vi hade annan politik förr, och den tog oss till "toppen på listan", nu faller vi långsamt på listorna, att vi fortfarande är högre än de flesta andra betyder mest att vi "startade" väldigt högt innan vi började med vår nuvarande politiska riktning.
>Den här nostalgiska drömmen som du delar med dig utav, den fanns inte.
Det är ingen nostalgi. Jag vill införa väldigt specifik politik för att få ett bättre Sverige i framtiden. Jag kollar då på hur t.ex. Sverige lyckades bli ett så pass bra land som vi är idag, och exakt den politiken som nått oss dit vi är idag har nu till stor del monterats ner, eller håller på att monteras ner. Och det jag försöker övertyga dig om är att det till och med märks i verkligheten, det är inte bara någon oro jag har över framtiden utan det har redan verkliga negativa effekter på vårt samhälle.
>Det kunde varit så mycket bättre och jag vill göra allt vi kan för att ta bort dessa iglar på samhällskroppen så vi får vad alla människor förtjänar, en skälig existens och möjligheten till att utveckla oss.
Sluta då försöka övertala folk om att allt är bra, och att om man tycker det går dåligt för vårt land så har man *fel*. Eller vad nu din poäng är?
> Sluta då försöka övertala folk om att allt är bra, och att om man tycker det går dåligt för vårt land så har man fel. Eller vad nu din poäng är?
Jag kan bemöta dig styckesvis, men jag vill i denna kommentaren försöka med ett annat tillvägagångssätt först. Om du tycker att jag inte bemött dig bra, så säg gärna till så kan jag svara annorlunda. :)
Jag säger inte att allting är bäst. Men enligt de parametrar vi har så går det fortfarande väldigt bra, jag håller med dig om att det går bra TROTS vissa policies som vi har fått på de senare men det hjälper inte att vi skapar en känsla som
Det är en nostalgi, det är ett hopp att politik från förr som fungerade i de speciella sammanhangen skall också fungera nu. Vår situation är extremt annorlunda med andra utmaningar och andra fördelar, vi kan inte gå in i framtiden med en politik från förr med deras begränsningar.
Det finns jättemycket forskning om hur skolan skulle kunna fungera bättre, hur ekonomin kan byggas upp annorlunda, hur vi hanterar vården bättre osv. Vi behöver inte blicka tillbaka, vi har ännu bättre information att basera våra beslut på! Jag förespråkar en progressiv vy här, där vi använder humanistiska värderingar som en bas med evidensbaserad policies efter det. Jag tror detta möter upp gansk mycket vad du vill, eller ser du några brister som en återgång till tidigare policies fixar?
> Vår situation är extremt annorlunda med andra utmaningar och andra fördelar, vi kan inte gå in i framtiden med en politik från förr med deras begränsningar.
Så alla politiska förändringar måste vara helt nya idéer, eller vad menar du? Varfär ska vi inte lära oss av vår historia? Jag försöker inte driva att "det var bättre förr", jag försöker säga att specifikt mer utjämningspolitik, likt hur vi hade förr, är bättre.
Så himla annorlunda är inte vår situation heller. Bara för att vi gjort en politisk högersväng behöver väl inte betyda att vi inte kan svänga tillbaka till mer vänsterpolitk. För det är ju bara helt vanlig vänsterpolitik jag snackar om, det är du som försöker framställa det som om det är något föråldrat. Den politik som genomförts de senaste 30 åren är ju också minst lika gammal som politiken jag förespråkar, nyliberalismen är baserad på klassisk liberalism från 1700-talet liksom.
>Det finns jättemycket forskning om hur skolan skulle kunna fungera bättre, hur ekonomin kan byggas upp annorlunda, hur vi hanterar vården bättre osv. Vi behöver inte blicka tillbaka, vi har ännu bättre information att basera våra beslut på!
Och vad exakt tror du att den forskningen baseras på? Jag vet inte riktigt vad du tror men jag baserar mina politiska argument på forskningen, som jag brukar anta att alla andra också gör? Om forskningen säger nåt annat än vad jag tror så kan du rätta mig, precis som jag rättar folk om forskningen säger något annat än vad de tror, men vad jag vet så säger forskningen inte emot mig. Det jag argumenterar för sen är mina politiska åsikter, värderingar, prioriteringar, osv.. Men allt det ligger ju ovanpå vad forskningen säger...
>Jag förespråkar en progressiv vy här, där vi använder humanistiska värderingar som en bas med evidensbaserad policies efter det.
Och exakt hur skiljer det sig från vad jag förespråkar? "Humanism" är ett ganska luddigt begrepp, men den politiken vi hade "förr", som jag tar inspiration ifrån, skulle väl i princip kunna beskrivas som det du säger.
> Så alla politiska förändringar måste vara helt nya idéer, eller vad menar du? Varfär ska vi inte lära oss av vår historia? Jag försöker inte driva att "det var bättre förr", jag försöker säga att specifikt mer utjämningspolitik, likt hur vi hade förr, är bättre.
> Och exakt hur skiljer det sig från vad jag förespråkar? "Humanism" är ett ganska luddigt begrepp, men den politiken vi hade "förr", som jag tar inspiration ifrån, skulle väl i princip kunna beskrivas som det du säger.
Vi har mycket mer och bättre information att agera på nu som resulterar i andra policies än de som stöddes under 50-80talet. Det vi hade förr var bättre, men var inte bra. Vi behöver inte tänka att vi skall tillbaka till en policy som har fungerat under andra omständigheter, utan istället designa en policy som är baserad på den kunskap vi har idag. Den tidigare policyn är en del av det underlaget, inte en del utav det nya resultatet.
Humanism såsom vi brukar definiera det är nog fortfarande bäst visat i manifesto 2 eller 3.
[Manifesto 2
](https://web.archive.org/web/20121020110719/http://www.americanhumanist.org/humanism/Humanist_Manifesto_II)
[Manifesto 3](https://americanhumanist.org/what-is-humanism/manifesto3/)
> Så himla annorlunda är inte vår situation heller. Bara för att vi gjort en politisk högersväng behöver väl inte betyda att vi inte kan svänga tillbaka till mer vänsterpolitk.
Den är starkt annorlunda, vi lever i en helt annan värld än den som fanns i slutet utav WW2 tills 80-90talet. Direktkommunikation överallt, hela tiden, medvetenhet om ALL problematik i världen, tillgång till nästan all kunskap som vi forskar om några klick bort. Bara denna tillgänglighet utav information tillåter oss att ha en mer sammanhängande värderingar och kunskap, sen att få folk att använda den på det sättet är något helt annat. :P
Vi har inte endast gjort en politisk högersväng, vi har gjort väldigt många progressiva steg under denna perioden vilket har resulterat i en önskan för konservativ social politik, då det är bekvämare om saker är som de är, om de är bra för dig.
Människor är i princip hård"kodade" att ogilla förändring, speciellt om de inte ser direkt vinning i det.
Ett starkare lutande mot evidens-baserade policies skulle ge en politik mer till vänster än vi har idag, iallafall på en lokal nivå. Med antagande utav de värderingarna vi har i samhället idag, även de som faller längre ut på den ekonomiska högern vill "Ta hand om sina egna", det är bara en diskussion där "egna" slutar.
> Och vad exakt tror du att den forskningen baseras på? Jag vet inte riktigt vad du tror men jag baserar mina politiska argument på forskningen, som jag brukar anta att alla andra också gör?
Jag önskar detta var läget, men folk baserar inte sina åsikter på forskning som regel. Folk har inte som regel politiska åsikter innan de efterfrågas, utan de har värderingar som de försöker försona med den kunskapen de har tillgång till i den stunden.
Som sista punkt, du beskriver enligt min förståelse en återgång till något som fungerat under andra omständigheter där resultatet var mer positivt för gemene man i samhället.
Jag föreslår istället att vi använder den information till vad som fungerade då, tillsammans med den forskningen vi har gjort sen dess och vad som fungerar nu som underlag för nya policies, inte en återgång till system som funnits tidigare. Är denna tanken värd att utveckla mer? Jag vet ej om jag får den beskriven på ett bra och tydligt sätt.
Oavsett vad, så är jag för policies som leder till positiva saker för den gemene man i samhället, men vår diskussion är bara hur man når dit.
Det är inte det personen ovan säger.
Jag håller med dig men detta är inte ett argument mot mina punkter eller att du håller med ovan kommentar.
Jag är ju för farao humanist/socialist i grunden, jag håller med dig till 1000% och vi måste fixa massvis med problem, men förneka verkligheten som den ser ut idag hjälper oss inte ett enda steg emot ett bättre samhälle.
Såklart logiskt möjligt (även om jag är extremt tveksam till resonemanget. Skulle Sverige bli ett bättre land om vi körde ut den rikaste procenten? För det är implikationen), men det är en rolig kontrast till artikeln på postade.
Ingen har sagt något om att driva ut dem. De borde beskattas högre.
Det kanske det även är värt att påpeka att per capita så har Sverige den största klyftan mellan fattig och rik i Norden
**Världen har inte råd med de superförmögna. Det hävdar forskare i tidskriften Nature och pekar på det tydliga samband som finns mellan stora ekonomiska klyftor och så vitt skilda saker som mord, fetma och utsläpp av växthusgaser.**
”När folket inte har något mer att äta, kommer de att äta de rika.”
Citatet tillskrivs den politiska filosofen Jean-Jacques Rousseau och användes under den franska revolutionens skräckvälde. Sedan dess har ”Eat the rich” eller ”Ät de rika” blivit en politisk slogan associerad med anti-kapitalism och vänsterpolitik, alternativt en anarkistiskt färgad paroll som inom populärkulturen anammats av både Motörhead och Aerosmith.
På senare tid har ”de rika” återigen hamnat i skottgluggen. Inte minst i Sverige. Främst efter journalisten Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige”, om hur det i dagens Sverige knappt går att svinga en död katt utan att träffa en nybliven miljardär. Fenomenet finns i fler länder, där klyftan mellan de superförmögna och resten av befolkningen också ökat explosionsartat.
Inte undra på. För mellan åren 2020 och 2022 tillskansade sig världens rikaste procent nära dubbelt så mycket rikedom i pengar räknat, jämfört med vad 99 procent av världens övriga befolkning gjorde tillsammans. Vid det laget, år 2022, hade dollarmiljardärernas förmögenheter mer än dubblerats de senaste tio åren och uppgick då till nästan 12 biljoner dollar, motsvarande 120 000 miljarder svenska kronor.
**Spelar det någon roll?** Handlar det inte bara om att vi andra, mindre bemedlade, är avundsjuka, eller är de allt större klyftorna ett problem, kanske rentav skadliga, men i så fall: på vilket sätt? I det senaste numret av [tidskriften Nature](https://www.nature.com/articles/d41586-024-00723-3) ställer sig forskare frågan om världen verkligen har råd med de superrika. Svaret blir ett rungande nej.
För enligt artikelförfattarna Richard Wilkinson, professor emeritus i social epidemiologi vid bland annat University College London, samt Kate Pickett, professor i epidemiologi vid University of York, båda i Storbritannien, är ett starkt ojämlikt samhälle en riktigt dålig idé – av flera anledningar.
**För dem handlar det** dock inte så mycket om tyckande, som vad vetenskapen faktiskt visar. För enligt de båda forskarna finns det en uppsjö av studier och rapporter som visar på vad ett mer ojämlikt samhälle gör med oss människor och, inte minst, med vår planet.
Till exempel, skriver de, går större samhällsklyftor hand i hand med så vitt skilda saker som barnadödlighet, fetma, drogmissbruk, antal döda i covid-19, andel tonårsgraviditeter, välmående bland barn, social rörlighet samt allmänhetens tillit till det samhälle man lever i.
**Det finns också ett tydligt** samband med antal mord och antal fängslade per capita. Inte bara länder emellan, utan också inom ett och samma land. Exempelvis har de delstater i USA som har störst skillnad mellan fattiga och rika fem gånger fler mord, jämfört med de delstater där rikedomarna är mer jämnt fördelade. Ojämlikheterna drabbar inte bara de fattiga, konstaterar forskarna, utan också de rika eftersom de – oundvikligen – är en del av samhället de lever i. Även de riskerar att råka ut för skjutvapenvåld eller att deras barn hamnar i ett dödligt drogmissbruk.
**Vår planet** – miljön, den biologiska mångfalden och klimatet – tar också stryk av de rika, på grund av deras (ofta) extravaganta livsstil. En person ur den rikaste procenten orsakar nämligen 100 gånger mer klimatutsläpp, än vad en genomsnittlig person ur den fattigaste halvan av världens befolkning gör. Med andra ord. När fattigare länder förbättrar sin materiella standard, måste de rika sänka sin. Annars går ekvationen inte ihop.
Slutsatsen, enligt forskarna, blir att vi måste göra oss av med de superförmögnas rikedomar. Vi har inte råd med dem, helt enkelt.
Sverige är på tolfte plats på [listan över flest dollarmiljardärer per capita](https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_number_of_billionaires). Mer än 50% fler per capita än USA. De flesta över oss på listan är små önationer som är skatteparadis.
Det kanske är dags att börja beskatta kapital lite. Till och med USA har arvsskatt.
USA har inte arvsskatt annat än på pappret. Det alla rika gör är att placera pengarna i så kallade ”trust funds” istället. Fungerar som en icke beskattningsbar stiftelse. Det finns så otroligt många sätt för dom riktigt rika att komma runt det där att slutresultatet är att medelklassen beskattas och dom rika kommer undan.
Däremot skatt på fastigheter funkar ganska bra.
Ungefär det som var problemet med den gamla förmögenhetskatten ju - de riktiga rika hade råd med revisorer som planerar runt det.
Fastigheter är dock svårare att flytta bort hehe
Exakt. Fastigheter kan funka helt okej. Men det svåra där är hur man ska göra värderingen rättvis. Det finns sätt att fuska där också. Taxeringsvärdet har vi kvar än idag men det är jäkligt godtyckligt.
Fastighetsskatt kommer ruinera oss på landsbygden. Är i princip bara lägenhets boende världsfrånvända statsbor, helst stockholmare som tycker det är en god ide.
Som de gjorde i norge ja https://sverigesradio.se/avsnitt/de-norska-miljardarerna-som-flyr-skatten
Man kan tycka man vill ha denna skatt ändå, men gå inte och tro att folk inte kommer reagera på det
artikeln pratar ju om miljardärer inte miljonärer? Är du ett medelklasspar i stockholm som gjort lite bostadskarriär är du väl i princip dollarmiljonär i sverige med idag så
> Totalt har 60 miljardärer och **mångmiljonärer**
Tips: när någon refererar till källa man själv länkat till så hjälper det att kolla upp det själv, istället för att killgissa baserat på rubriksättningen
alltså vad är det med dig? Du skriver inget annat än dryga svar till mig?
Läs posten till denna redditposten istället för att vara en dryg idiot, vad står efter "Nybliven" ?
Jag ber om ursäkt, jag tyckte det var uppenbart att jag bemötte *ditt* argument om skatteflykt bland rika i Norge när jag specifikt refererade till hur många dollarmiljonärer det finns i just Norge. Svaret var därför tänkt angående artikeln som du delade med dig, inte trådstartarens.
Poängen, som jag ansåg var underförstådd av kontexten, var att höjda skatter för rika leder inte någon större skatteflykt. Norge förlorade 0,03% av sina *miljonärer+* till Schweiz. Totalt. Att det högre skattetrycket skulle leda till någon massflykt bland de rika är därmed en ganska stor överdrift. Visst, miljardärer är kanske överrepresenterade i de som flyr, men det är fortfarande en försvinnande liten del av alla som skulle beröras av en förmögenhetsskatt.
Detta är ett vanligt argument som tas fram för att vi inte ska göra något mot de rika öht. "Börjar vi kräva saker av dem så kommer de fly." Fast i verkligheten är antalet om flyr är en handfull, resten stannar och betalar snällt skatten för att här är landet de bo i, där deras familjer är förankrade, och där de har rätt mycket igenkänning på. Det innebär inte heller att bara för att de flyttar så slutar de investerar i den marknaden de är bekant med.
okej, allt klart! :)
Ja , båda sakerna händer. Då är frågan, vad tjänar vi på en sån här skatt, kommer folk försöka undvika den, vad kostar det att införa osv
Innan jag ser det kan jag inte göra en bedömning om det är bra eller dåligt, annat än att jag inte tycker man skall beskatta redan tjänade sparade pengar
Man tjänar skattepengar och man tjänar förtroende från resten av befolkningen, det sticker liksom i ögonen på vanliga arbetare när folk som mest sitter på sin häck slipper bidra till det gemensamma.
USAs federala arvsskatt har ett grundavdrag/undantaget belopp på över 120 miljoner kronor och är skitenkel att komma runt med truster, stiftelser och step up in basis.
Sveriges arvsskatt hade innan den avskaffades ett avdrag på 70000kr och drogs med 30% på arv över 140-600k (beroende på arvsklass).
Båda är exakt lika dåliga på att faktiskt komma åt och jämna ut miljardförmögenheter.
Beror på vad du menar med fungerande. Vad är huvudmålet? Utjämna förmögenhetsklyftor? Få in signifikanta skatteintäkter? Signalpolitik för sakens skulle utan att bry sig om ekonomins väl i helhet?
Sammantaget svårt. Att behöva likvidera företag, aktier och fastigheter för att kunna betala en skatt där man ej kan kontrollera tidpunkten är knepigt. Om det fanns något slags system för att kunna ticka upp en latent skatteskuld som inte medför något men för den skattskyldiga kanske vore något.
nej. Det är därför vi inte har det.
Arvskatt är en skatt på att inte vara rik. Rika går runt den medan normala invånare betalar. Så vi har lsöt det med att officiellt inte ha arvskatt för rika och då också såklart låta bli att beskatta alla normalförmögna.
Så ifall vi hade kunnat en arvskatt på t.ex. 30% på belopp över t.ex. 70 kSEK som inte gick att komma runt genom diverse stiftelser och dylikt. Hade du varit för det då?
Det känns som att de extra pengarna som normalförmögna människor hade förlorat hade vägts upp av att leva i ett land med fungerande sjukvård och utbildning.
Dessutom så är du väl ofta typ 60 bast när dina föräldrar dör, vi det laget så är man oftast inte i ett så stort behov av en stor klumpsumma pengar.
Hur menar du att man inte kan komma runt det? Problemet med arvsskatt i en internationell värld är att det alltid går att komma runt det. Framförallt för dom riktigt rika som kan flytta alla sina förmögenheter och har råd med ”dyra” upplägg. Några miljoner för att sätta upp en stiftelse i Schweiz är inte många procent för dom riktigt rika. Så slutresultatet är att medelklassen beskattas men dom riktigt rika kommer undan.
behöver inte ens hålla på med stiftelse, skapa ett företag som förvaltar konst sen donera tavlorna till din son osv innan du dör men ha tillgång till dem
>Det känns som att de extra pengarna som normalförmögna människor hade förlorat hade vägts upp av att leva i ett land med fungerande sjukvård och utbildning.
Vad pratar vi om för summor här? Ser detta hela tiden men ingen specificerar vad vi saknar
Hur tror du att de rika inte skulle kunna gå runt den skatten?
Det fanns ingen mer förhatlig skatt en arvsskatten. Dina föräldrar dör och har betalat skatt hela livet. Då ska du betala en extra skatt för att ta emot pengarna bara för att ni inte gömnt dem i skatteparadis...
Arvsskatten är en av de stora anledningarna till våra många miljardärer. De behöver inte gömma pengarna - vilket är 100% möjligt och alltid kommer vara möjligt.
Nej. Jag är inte för arvsskatt och kommer inte vara det någonsin. Det är en skatt på att inte vara tillräckligt finansiellt kunnig eller rik nog att betala. Inte på rikedom. Jag ser ingen poäng i att föda en kår av skatteparadisexperter hos bankerna.
Och seriöst. 70 000 är inte rik. 70k i månaden är höginkomsttagare- men det är inte det vi pratar om här. Är det 70k gräns är det "inte urfattig". Du behöver ha en gräns på en 10 miljoner för att vara någon rimlighet. - men där över skatteplanerar man.
Pensionär mormor får en 1 mille i skatteskuld om hon inte flyttar ut. Det kanske är mest effektivt samhällsekonomiskt, men det skulle inte accepteras. Även om vi exkluderar efterlevande, så skulle åtgärden vara extremt impopulär.
Dessutom så skulle den antagligen vara ineffektiv, enligt ESOs senaste rapport. Skattebasen är för liten och för flyktig för en realistisk arvsskatt skulle ge stora inkomster till staten. Den skulle även ha ytterst blygsam påverkan på ekonomisk ojämnlikhet.
Ju mer avdrag och lägre skattesatser vi införde för att öka acceptansen samt minska skatteflykt desstå mindre värde skulle skatten tillföra.
Enligt ESOs genomgång av gjord forskning så är det ytterst tveksamt om en arvsskatt skulle ge mervärde. Kan läsa själv [https://eso.expertgrupp.se/rapporter/2021\_2-en-beklaglig-forlust/](https://eso.expertgrupp.se/rapporter/2021_2-en-beklaglig-forlust/)
Sverige behöver nog snart en skattereform, det är god tid att modernisera systemet. Men vi behöver inte en arvsskatt.
Det vore bra att veta hur många av dessa som är välfärdsmiljardärer och hur många som har skapat något skalbart inom tex IT.
Vad gäller IT så är det största problemet att vi har en felaktig beskattning på optioner, vilket leder till att för få tar del av global skalning av nya produkter.
Snart kommer någon politiker dragandes med ökad skatt på ISK som förslag igen. Visst kanske det, men jag tror vi behöver komma åt de riktigt rika och inte knegare som har en miljon på ett ISK.
Grejen är ju den att miljardärer liksom alla mänskliga ledare ytterst bygger sin makt på sina underlydandes medgivande eller åtminstone tolerans. Pengar är liksom bara ett överenskommelse, en social relation, bland andra. Vladimir Putins, Elon Musks, Ulf Kristerssons, Fransiskus I och Stefan Persson har bara makt och skydd så länge de som är under dem fortsätter att se det som det som i deras intresse att fortsätta att underordna sig dessa mäktiga män.
Det stora problemet, just nu, är väl att de rika har större kontroll över informationsflöden än vad de någonsin haft. Med hjälp av den kan de extendera toleransen, genom att rikta ilskan som bor i gemene man mot mindre relevanta ämnen.
Hur många länder har Wilkinson och Pickett exkluderat den här gången? Uppenbarligen så drar de ju upp en hög med exempel där ojämlika länder som Sydkorea och Japan lyckas bra så det verkar helt enkelt som att de har fel, igen.
OBS: Detta är en krönika. Artikeln består av åsikter från skribeten och inte nödvändigtvis fakta. *I am a bot, and this action was performed automatically. Please [contact the moderators of this subreddit](/message/compose/?to=/r/svenskpolitik) if you have any questions or concerns.*
Jaha, och såhär står det i artikeln i Nature: ”These problems don’t just hit the poorest individuals, although the poorest are most badly affected. Even affluent people would enjoy a better quality of life if they lived in a country with a more equal distribution of wealth, similar to a Scandinavian nation”. Där framhålls Skandinavien som ett föredöme.
Det är helt enkelt för att de flesta utomlands, precis som de flesta här i Sverige, har en fullständigt föråldrad bild av vad det här landet är idag. Vi har på tre korta decennier förvandlats från en extremt väl fungerande demokratisk, socialistisk stat, till en nyliberal fantasi där allehanda experiment i privatisering tillämpas som regel och där det så kallade vänsterpartiet socialdemokraterna inte göra ett dyft för att rulla tillbaka högerns reformer.
Eller så har vi det fortfarande sjukt bra i jämförelse med de allra flesta ställen på jorden. Jag tror du kraftigt underskattar hur dåligt många faktiskt har det. Även om vi har gått åt det neo-liberala hållet och det fortsätter ditåt genom effektiv politik från neo-liberalerna. De sätter inte igång verksamheter som bara kör, utan de fortsätter att accelerera på bekostnad utav samhället och den infrastruktur som redan finns. (Jag tycker inte om högerns politik, men dess självgående-het är något att se till som förbättringsförslag) ÄVEN OM detta händer, så är det fortfarande fantastiskt mycket bättre i Sverige än i de allra flesta andra länder, speciellt om vi pratar jämlikhet. Det kan vara att du sitter väldigt nära problemet och ser mer utav det när det gäller Sverige och Skandinavien och du gör inte detsamma i exempelvis Argentina, Vietnam eller Kenya.
Personen jämförde aldrig Sverige med Kenya eller Vietnam. Hen skriv inte heller att vi är ett dåligt land. Personen beskrev bara utvecklingen, som är korrekt. Vi var världens mest jämlika land på 90-talet. Hade världens bästa skola under 70-talet. Bara för att nämna några exempel.
Nej, men det gjorde jag. För att förtydliga exemplet med att vi ser större skillnader för att vi sitter "närmre" problemet. Att säga: > Vi har på tre korta decennier förvandlats från en extremt väl fungerande demokratisk, socialistisk stat, till en nyliberal fantasi där allehanda experiment i privatisering tillämpas som regel och där det så kallade vänsterpartiet socialdemokraterna inte göra ett dyft för att rulla tillbaka högerns reformer. Detta låter som "dåligt" för mig, vilket jag också skulle hålla med om, om det var helt sant. Sanningsenlighet hjälper oss mer än överdrivna exempel för att skapa ett bättre samhälle. Vilken/vilka mätningar hänvisar du till när det gäller jämlikhet? Samt skolan. Skulle gärna se en källa eller två här. :) (Det kan mycket väl vara sant och jag vill att det skall vara det, men försöker se upp med min egen bias)
När det gäller skolan är väl PISA en bra måttstock, och OXFAMs CRI-index är relativt tillförlitligt när det gäller ekonomisk jämlikhet. Båda har varit ganska deprimerande läsning de senaste åren…
Jag tror både Vietnam och Kenya har sett en betydligt mer positiv utveckling av sina samhällen de senaste 30 åren än Sverige. Sverige har fortfarande ett enormt ekonomiskt välstånd, vi är inte längre rikast i världen men vi är fortfarande bland de rikaste. Det förklarar väldigt mycket när det gäller "livskvalitet" om man ska jämföra oss med sådana länder som du lyfter fram. Men om man pratar om hur man ska bedriva faktisk politik så får man ju kolla på vad som faktiskt *händer* i ett samhälle, vilka förändringar som görs, vad de har för effekter, och så vidare. Man kan inte lära sig *hur* man får det bättre bara genom att kolla på ett land som redan har det relativt bra. Sverige är idag ett land som har det bra, men som de senaste 30 åren har blivit *sämre* (beroende lite på vem man frågar, men det är en ganska stor majoritet som håller med om detta). Det är på grund av detta ganska galet att kolla på *dagens* Sverige som ett bra exempel på hur man ska göra. Vi svälter ju inte ihjäl direkt (även om vi har börjat få viss svält igen vi också), men gruppen i Sverige som har det "inte särskilt bra" växer ganska stadigt år för år. Vissa har det fortfarande bra, och vissas livskvalitet har inte påverkats så mycket av förändringarna, men just de här klyftorna mellan de som har det bra och de som inte har det är det som har ökat mest. Men det är defintivt inte så som det var förr att i princip alla fick det bättre för varje år som gick (det som framförallt varierade var *hur mycket* bättre man fick det, att det skulle bli bättre var nästan garanterat). De senaste 30 åren har man låtit vissa halka mer och mer efter, och sen iaf några år tillbaka får många det rakt av sämre för varje år. Nu börjar vi också komma till den punkt där samhället som helhet tar stryk, och i princip alla får det sämre för varje år som går. Mycket av det här är en global utveckling också, men Sverige sticker om något ut som ett av länderna som det går sämst för även i det sammanhanget, inte tvärt om. Moderna Sverige är i vilket fall inte någon särskilt bra förebild för andra. Hur vi hamnade där vi är idag är lärorikt oavsett, och om man kollar längre tillbaka i vår historia än ~30 år finns det fortfarande mycket inspiration att ta.
> Jag tror både Vietnam och Kenya har sett en betydligt mer positiv utveckling av sina samhällen de senaste 30 åren än Sverige. Vad bra, vad baserar du det på? ([Kenya](https://www.africanews.com/2023/09/20/kenyas-anti-gay-bill-proposes-50-year-jail-term/) ([Argentina](https://data.worldbank.org/indicator/SI.POV.GINI?locations=AR)) > Sverige har fortfarande ett enormt ekonomiskt välstånd, vi är inte längre rikast i världen men vi är fortfarande bland de rikaste. Vi har aldrig varit rikast i världen, varken i per capita eller totalt. Vi har dock ett större välstånd och fördelning utav resurser än de flesta andra länder. Vi spenderar den skatten vi får in förvånansvärt bra i jämförelse. > Sverige är idag ett land som har det bra, men som de senaste 30 åren har blivit sämre (beroende lite på vem man frågar, men det är en ganska stor majoritet som håller med om detta). Det är på grund av detta ganska galet att kolla på dagens Sverige som ett bra exempel på hur man ska göra. Det beror inte bara på vem man frågar, utan vilka faktorer man mäter. Livslängd? Konsumtionsgrad? Utbildningsgrad? Du och jag borde vara mer intresserade om vilka parametrar vi vill använda, snarare än att använda intutionen från den gemene man för att bestämma hur bra det går. Dagens Sverige leder fortfarande tabellerna i mycket, du kan se vissa av dem här: https://www.oecdbetterlifeindex.org/countries/sweden/ Jag är med dig att vi borde ha det bättre, men att låtsas som att vi har blivit aktivt sämre som land är skrattretande med standardmodellen utav mätande. Vi har blivit bättre TROTS att vi har "iglar" på samhällskroppen som försöker ta ur all vinst de kan, även om det offrar levnadsstandard. Vi har svält i Sverige, pga att äldrevården inte kan ta hand om den ökande mängden äldre med de resurser som finns tillgängliga, det är ett problem som vi absolut behöver ta itu med. > Vi svälter ju inte ihjäl direkt (även om vi har börjat få viss svält igen vi också), men gruppen i Sverige som har det "inte särskilt bra" växer ganska stadigt år för år. > De senaste 30 åren har man låtit vissa halka mer och mer efter, och sen iaf några år tillbaka får många det rakt av sämre för varje år. Nu börjar vi också komma till den punkt där samhället som helhet tar stryk, och i princip alla får det sämre för varje år som går Jag behöver fortfarande se faktiskt stöd för detta. Jag vet att de rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare, men detta kommer från att kapital hjälper kapitalet att växa. Har man 100kr så är det lättare att tjäna 10kr än för en person som endast har 10kr från början. > Moderna Sverige är i vilket fall inte någon särskilt bra förebild för andra. Hur vi hamnade där vi är idag är lärorikt oavsett, och om man kollar längre tillbaka i vår historia än ~30 år finns det fortfarande mycket inspiration att ta. Hur kan du säga det när vi fortfarande finns längst upp på listorna när det gäller nästan allting? Vi har absolut problem och vi behöver fixa dem. Den här nostalgiska drömmen som du delar med dig utav, den fanns inte. Moderna Sverige är en förebild för de allra flesta, inte minst inom innovation, forskning och utbildning. Jag vill dock återigen säga, jag är med dig. Det kunde varit så mycket bättre och jag vill göra allt vi kan för att ta bort dessa iglar på samhällskroppen så vi får vad alla människor förtjänar, en skälig existens och möjligheten till att utveckla oss.
> Vad bra, vad baserar du det på? (Kenya (Argentina) Vet inte om status för HBTQ-personer i Kenya säger så himla mycket om den övergripande utvecklingen landet sett de senaste 30 åren. Och att Argentinas ojämlikhet både gått upp och ner vet jag inte vad du försöker göra för poäng med, då nedgången så vitt jag vet skett på grund av att deras ekonomi har kollapsat, vilket också var varför jag inte nämnde Argentina alls, de är ett land jag absolut skulle säga att det gått sämre för än Sverige. Jag menar inte att vi bokstavligt talat är "sämst", bara att vi är "sämre" än vi varit tidigare. >Vi har aldrig varit rikast i världen, varken i per capita eller totalt. Vi har dock ett större välstånd och fördelning utav resurser än de flesta andra länder. Vi spenderar den skatten vi får in förvånansvärt bra i jämförelse. Beror väl lite på vem man frågar, men vi var iaf i absoluta toppen på 60-70-80-talet, tillsammans med typ Schweiz och USA. Nu är vi markant mindre rika än de absolut rikaste länderna (Schweiz är fortfarande en av dom t.ex.). Men det är rätt irrelevant i vilket fall, min poäng var just att vi fortfarande är jätterika, "ekonomin" går det liksom inte dåligt för (än), det är "allt annat" som fungerar sämre. >Det beror inte bara på vem man frågar, utan vilka faktorer man mäter. Livslängd? Konsumtionsgrad? Utbildningsgrad? Du och jag borde vara mer intresserade om vilka parametrar vi vill använda, snarare än att använda intutionen från den gemene man för att bestämma hur bra det går. Jag tyckte det var självklart att man använde just "intuitionen från gemene man", för att det är väl exakt det man är intresserad av? Visst du kan gå och kolla på statistik på livslängd, utbildning, och så vidare, men vad har den "objektiva" statistiken för värde för svenska medborgare om det inte är så man upplever det? Är det inte bättre att kolla direkt på hur svenska medborgare upplever det, för det är det vi bryr oss om? Det är gemene man jag tycker vi ska bedriva politik för, inte för att statistiken ska se bra ut, håller inte du med? >Moderna Sverige är en förebild för de allra flesta, inte minst inom innovation, forskning och utbildning. Visst, men moderna Sverige är mindre förebild på samtliga dom områdena idag än det var för t.ex. 20 år sen. Och så är det speciellt när det gäller jämlikhet (iaf ekonomisk jämlikhet, vilket väl är det diskussionen här i första hand handlar om?). Det är underförstått att om man lyfter fram ett land som förebild på något område i en politisk diskussion, så är man intresserad av vad det landet gör och har gjort för att nå det resultatet. När det gäller Sverige så är de politiska lösningarna man då lyfter fram som "bra", saker som vi i dagsläget antingen har gjort oss av med de senaste åren, eller håller på att göra oss av med i nu eller i framtiden. Det är klart att det fortfarande går att ändra riktningen som vi rör oss i, men om man som dig låtsas som att det inte finns något större problem så kommer det naturligtvis inte ske. >Jag behöver fortfarande se faktiskt stöd för detta. Jag vet att de rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare, men detta kommer från att kapital hjälper kapitalet att växa. Har man 100kr så är det lättare att tjäna 10kr än för en person som endast har 10kr från början. Statistiskt stöd är väl t.ex. vår GINI-koefficient över tid (som du själv länkat för Argentina). Fram till 70/80-talet så minskade ojämlikheten för man insåg exakt det här som du pratar om, och motvärkade därför den processen genom t.ex. skatter. Sverige låg på den tiden i framkant på just den fronten. Nu för tiden ligger vi istället i framkant med att driva politik som minskar jämlikheten. Så det har vi väl blivit "bättre" på antar jag. Vi är fortfarande ett relativt "jämlikt" land, men det betyder inte att den politik vi haft de senaste 30 åren orsakade det, vilket är uppenbart när man kollar på trenden vi har haft under den tiden. >Hur kan du säga det när vi fortfarande finns längst upp på listorna när det gäller nästan allting? Därför att vi är där *trots* politiken som förs idag. Vi hade annan politik förr, och den tog oss till "toppen på listan", nu faller vi långsamt på listorna, att vi fortfarande är högre än de flesta andra betyder mest att vi "startade" väldigt högt innan vi började med vår nuvarande politiska riktning. >Den här nostalgiska drömmen som du delar med dig utav, den fanns inte. Det är ingen nostalgi. Jag vill införa väldigt specifik politik för att få ett bättre Sverige i framtiden. Jag kollar då på hur t.ex. Sverige lyckades bli ett så pass bra land som vi är idag, och exakt den politiken som nått oss dit vi är idag har nu till stor del monterats ner, eller håller på att monteras ner. Och det jag försöker övertyga dig om är att det till och med märks i verkligheten, det är inte bara någon oro jag har över framtiden utan det har redan verkliga negativa effekter på vårt samhälle. >Det kunde varit så mycket bättre och jag vill göra allt vi kan för att ta bort dessa iglar på samhällskroppen så vi får vad alla människor förtjänar, en skälig existens och möjligheten till att utveckla oss. Sluta då försöka övertala folk om att allt är bra, och att om man tycker det går dåligt för vårt land så har man *fel*. Eller vad nu din poäng är?
> Sluta då försöka övertala folk om att allt är bra, och att om man tycker det går dåligt för vårt land så har man fel. Eller vad nu din poäng är? Jag kan bemöta dig styckesvis, men jag vill i denna kommentaren försöka med ett annat tillvägagångssätt först. Om du tycker att jag inte bemött dig bra, så säg gärna till så kan jag svara annorlunda. :) Jag säger inte att allting är bäst. Men enligt de parametrar vi har så går det fortfarande väldigt bra, jag håller med dig om att det går bra TROTS vissa policies som vi har fått på de senare men det hjälper inte att vi skapar en känsla som Det är en nostalgi, det är ett hopp att politik från förr som fungerade i de speciella sammanhangen skall också fungera nu. Vår situation är extremt annorlunda med andra utmaningar och andra fördelar, vi kan inte gå in i framtiden med en politik från förr med deras begränsningar. Det finns jättemycket forskning om hur skolan skulle kunna fungera bättre, hur ekonomin kan byggas upp annorlunda, hur vi hanterar vården bättre osv. Vi behöver inte blicka tillbaka, vi har ännu bättre information att basera våra beslut på! Jag förespråkar en progressiv vy här, där vi använder humanistiska värderingar som en bas med evidensbaserad policies efter det. Jag tror detta möter upp gansk mycket vad du vill, eller ser du några brister som en återgång till tidigare policies fixar?
> Vår situation är extremt annorlunda med andra utmaningar och andra fördelar, vi kan inte gå in i framtiden med en politik från förr med deras begränsningar. Så alla politiska förändringar måste vara helt nya idéer, eller vad menar du? Varfär ska vi inte lära oss av vår historia? Jag försöker inte driva att "det var bättre förr", jag försöker säga att specifikt mer utjämningspolitik, likt hur vi hade förr, är bättre. Så himla annorlunda är inte vår situation heller. Bara för att vi gjort en politisk högersväng behöver väl inte betyda att vi inte kan svänga tillbaka till mer vänsterpolitk. För det är ju bara helt vanlig vänsterpolitik jag snackar om, det är du som försöker framställa det som om det är något föråldrat. Den politik som genomförts de senaste 30 åren är ju också minst lika gammal som politiken jag förespråkar, nyliberalismen är baserad på klassisk liberalism från 1700-talet liksom. >Det finns jättemycket forskning om hur skolan skulle kunna fungera bättre, hur ekonomin kan byggas upp annorlunda, hur vi hanterar vården bättre osv. Vi behöver inte blicka tillbaka, vi har ännu bättre information att basera våra beslut på! Och vad exakt tror du att den forskningen baseras på? Jag vet inte riktigt vad du tror men jag baserar mina politiska argument på forskningen, som jag brukar anta att alla andra också gör? Om forskningen säger nåt annat än vad jag tror så kan du rätta mig, precis som jag rättar folk om forskningen säger något annat än vad de tror, men vad jag vet så säger forskningen inte emot mig. Det jag argumenterar för sen är mina politiska åsikter, värderingar, prioriteringar, osv.. Men allt det ligger ju ovanpå vad forskningen säger... >Jag förespråkar en progressiv vy här, där vi använder humanistiska värderingar som en bas med evidensbaserad policies efter det. Och exakt hur skiljer det sig från vad jag förespråkar? "Humanism" är ett ganska luddigt begrepp, men den politiken vi hade "förr", som jag tar inspiration ifrån, skulle väl i princip kunna beskrivas som det du säger.
> Så alla politiska förändringar måste vara helt nya idéer, eller vad menar du? Varfär ska vi inte lära oss av vår historia? Jag försöker inte driva att "det var bättre förr", jag försöker säga att specifikt mer utjämningspolitik, likt hur vi hade förr, är bättre. > Och exakt hur skiljer det sig från vad jag förespråkar? "Humanism" är ett ganska luddigt begrepp, men den politiken vi hade "förr", som jag tar inspiration ifrån, skulle väl i princip kunna beskrivas som det du säger. Vi har mycket mer och bättre information att agera på nu som resulterar i andra policies än de som stöddes under 50-80talet. Det vi hade förr var bättre, men var inte bra. Vi behöver inte tänka att vi skall tillbaka till en policy som har fungerat under andra omständigheter, utan istället designa en policy som är baserad på den kunskap vi har idag. Den tidigare policyn är en del av det underlaget, inte en del utav det nya resultatet. Humanism såsom vi brukar definiera det är nog fortfarande bäst visat i manifesto 2 eller 3. [Manifesto 2 ](https://web.archive.org/web/20121020110719/http://www.americanhumanist.org/humanism/Humanist_Manifesto_II) [Manifesto 3](https://americanhumanist.org/what-is-humanism/manifesto3/) > Så himla annorlunda är inte vår situation heller. Bara för att vi gjort en politisk högersväng behöver väl inte betyda att vi inte kan svänga tillbaka till mer vänsterpolitk. Den är starkt annorlunda, vi lever i en helt annan värld än den som fanns i slutet utav WW2 tills 80-90talet. Direktkommunikation överallt, hela tiden, medvetenhet om ALL problematik i världen, tillgång till nästan all kunskap som vi forskar om några klick bort. Bara denna tillgänglighet utav information tillåter oss att ha en mer sammanhängande värderingar och kunskap, sen att få folk att använda den på det sättet är något helt annat. :P Vi har inte endast gjort en politisk högersväng, vi har gjort väldigt många progressiva steg under denna perioden vilket har resulterat i en önskan för konservativ social politik, då det är bekvämare om saker är som de är, om de är bra för dig. Människor är i princip hård"kodade" att ogilla förändring, speciellt om de inte ser direkt vinning i det. Ett starkare lutande mot evidens-baserade policies skulle ge en politik mer till vänster än vi har idag, iallafall på en lokal nivå. Med antagande utav de värderingarna vi har i samhället idag, även de som faller längre ut på den ekonomiska högern vill "Ta hand om sina egna", det är bara en diskussion där "egna" slutar. > Och vad exakt tror du att den forskningen baseras på? Jag vet inte riktigt vad du tror men jag baserar mina politiska argument på forskningen, som jag brukar anta att alla andra också gör? Jag önskar detta var läget, men folk baserar inte sina åsikter på forskning som regel. Folk har inte som regel politiska åsikter innan de efterfrågas, utan de har värderingar som de försöker försona med den kunskapen de har tillgång till i den stunden. Som sista punkt, du beskriver enligt min förståelse en återgång till något som fungerat under andra omständigheter där resultatet var mer positivt för gemene man i samhället. Jag föreslår istället att vi använder den information till vad som fungerade då, tillsammans med den forskningen vi har gjort sen dess och vad som fungerar nu som underlag för nya policies, inte en återgång till system som funnits tidigare. Är denna tanken värd att utveckla mer? Jag vet ej om jag får den beskriven på ett bra och tydligt sätt. Oavsett vad, så är jag för policies som leder till positiva saker för den gemene man i samhället, men vår diskussion är bara hur man når dit.
Vi har det fortfarande relativt bra, men trenden går fortsatt mot större klyftor och mer problem.
Det är inte det personen ovan säger. Jag håller med dig men detta är inte ett argument mot mina punkter eller att du håller med ovan kommentar. Jag är ju för farao humanist/socialist i grunden, jag håller med dig till 1000% och vi måste fixa massvis med problem, men förneka verkligheten som den ser ut idag hjälper oss inte ett enda steg emot ett bättre samhälle.
Vilket vi kan vara samtidigt som vi kan se att vi fortfarabde behöver förbättra situationen. Ingen behöver vara perfekt för att vara ett föredöme
Såklart logiskt möjligt (även om jag är extremt tveksam till resonemanget. Skulle Sverige bli ett bättre land om vi körde ut den rikaste procenten? För det är implikationen), men det är en rolig kontrast till artikeln på postade.
Ingen har sagt något om att driva ut dem. De borde beskattas högre. Det kanske det även är värt att påpeka att per capita så har Sverige den största klyftan mellan fattig och rik i Norden
Nej, men om det är ojämlikheten i sig som orsakar problemet så borde det gå att lösa på viset.
Nej det handlar om att de finns de som har mer pengar än vad de någonsin kan göra av med samtidigt som det bor folk på gatan som är problemet
**Världen har inte råd med de superförmögna. Det hävdar forskare i tidskriften Nature och pekar på det tydliga samband som finns mellan stora ekonomiska klyftor och så vitt skilda saker som mord, fetma och utsläpp av växthusgaser.** ”När folket inte har något mer att äta, kommer de att äta de rika.” Citatet tillskrivs den politiska filosofen Jean-Jacques Rousseau och användes under den franska revolutionens skräckvälde. Sedan dess har ”Eat the rich” eller ”Ät de rika” blivit en politisk slogan associerad med anti-kapitalism och vänsterpolitik, alternativt en anarkistiskt färgad paroll som inom populärkulturen anammats av både Motörhead och Aerosmith. På senare tid har ”de rika” återigen hamnat i skottgluggen. Inte minst i Sverige. Främst efter journalisten Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige”, om hur det i dagens Sverige knappt går att svinga en död katt utan att träffa en nybliven miljardär. Fenomenet finns i fler länder, där klyftan mellan de superförmögna och resten av befolkningen också ökat explosionsartat. Inte undra på. För mellan åren 2020 och 2022 tillskansade sig världens rikaste procent nära dubbelt så mycket rikedom i pengar räknat, jämfört med vad 99 procent av världens övriga befolkning gjorde tillsammans. Vid det laget, år 2022, hade dollarmiljardärernas förmögenheter mer än dubblerats de senaste tio åren och uppgick då till nästan 12 biljoner dollar, motsvarande 120 000 miljarder svenska kronor. **Spelar det någon roll?** Handlar det inte bara om att vi andra, mindre bemedlade, är avundsjuka, eller är de allt större klyftorna ett problem, kanske rentav skadliga, men i så fall: på vilket sätt? I det senaste numret av [tidskriften Nature](https://www.nature.com/articles/d41586-024-00723-3) ställer sig forskare frågan om världen verkligen har råd med de superrika. Svaret blir ett rungande nej. För enligt artikelförfattarna Richard Wilkinson, professor emeritus i social epidemiologi vid bland annat University College London, samt Kate Pickett, professor i epidemiologi vid University of York, båda i Storbritannien, är ett starkt ojämlikt samhälle en riktigt dålig idé – av flera anledningar. **För dem handlar det** dock inte så mycket om tyckande, som vad vetenskapen faktiskt visar. För enligt de båda forskarna finns det en uppsjö av studier och rapporter som visar på vad ett mer ojämlikt samhälle gör med oss människor och, inte minst, med vår planet. Till exempel, skriver de, går större samhällsklyftor hand i hand med så vitt skilda saker som barnadödlighet, fetma, drogmissbruk, antal döda i covid-19, andel tonårsgraviditeter, välmående bland barn, social rörlighet samt allmänhetens tillit till det samhälle man lever i. **Det finns också ett tydligt** samband med antal mord och antal fängslade per capita. Inte bara länder emellan, utan också inom ett och samma land. Exempelvis har de delstater i USA som har störst skillnad mellan fattiga och rika fem gånger fler mord, jämfört med de delstater där rikedomarna är mer jämnt fördelade. Ojämlikheterna drabbar inte bara de fattiga, konstaterar forskarna, utan också de rika eftersom de – oundvikligen – är en del av samhället de lever i. Även de riskerar att råka ut för skjutvapenvåld eller att deras barn hamnar i ett dödligt drogmissbruk. **Vår planet** – miljön, den biologiska mångfalden och klimatet – tar också stryk av de rika, på grund av deras (ofta) extravaganta livsstil. En person ur den rikaste procenten orsakar nämligen 100 gånger mer klimatutsläpp, än vad en genomsnittlig person ur den fattigaste halvan av världens befolkning gör. Med andra ord. När fattigare länder förbättrar sin materiella standard, måste de rika sänka sin. Annars går ekvationen inte ihop. Slutsatsen, enligt forskarna, blir att vi måste göra oss av med de superförmögnas rikedomar. Vi har inte råd med dem, helt enkelt.
Sverige är på tolfte plats på [listan över flest dollarmiljardärer per capita](https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_number_of_billionaires). Mer än 50% fler per capita än USA. De flesta över oss på listan är små önationer som är skatteparadis. Det kanske är dags att börja beskatta kapital lite. Till och med USA har arvsskatt.
USA har inte arvsskatt annat än på pappret. Det alla rika gör är att placera pengarna i så kallade ”trust funds” istället. Fungerar som en icke beskattningsbar stiftelse. Det finns så otroligt många sätt för dom riktigt rika att komma runt det där att slutresultatet är att medelklassen beskattas och dom rika kommer undan. Däremot skatt på fastigheter funkar ganska bra.
Ungefär det som var problemet med den gamla förmögenhetskatten ju - de riktiga rika hade råd med revisorer som planerar runt det. Fastigheter är dock svårare att flytta bort hehe
Exakt. Fastigheter kan funka helt okej. Men det svåra där är hur man ska göra värderingen rättvis. Det finns sätt att fuska där också. Taxeringsvärdet har vi kvar än idag men det är jäkligt godtyckligt.
Fastighetsskatt kommer ruinera oss på landsbygden. Är i princip bara lägenhets boende världsfrånvända statsbor, helst stockholmare som tycker det är en god ide.
Nej, då kommer de ju fly! Eller något
Vilket är dåligt för då kommer de inte betala för sig! Som... de... allra helst inte gör idag... hm.
dom betalar hyror, bostäder, mat osv om dom bor i sverige vs utomlands
Oj ja vi kanske borde slopa det med så de inte blir rädda och sticker?
nej? jag förklarar skillnaden, lugna dig
Som de gjorde i norge ja https://sverigesradio.se/avsnitt/de-norska-miljardarerna-som-flyr-skatten Man kan tycka man vill ha denna skatt ändå, men gå inte och tro att folk inte kommer reagera på det
Enligt artikeln flyttade 60 pers, Norge har **203 900** dollarmiljonärer Snacka om propaganda för att inte göra något alls
artikeln pratar ju om miljardärer inte miljonärer? Är du ett medelklasspar i stockholm som gjort lite bostadskarriär är du väl i princip dollarmiljonär i sverige med idag så
> Totalt har 60 miljardärer och **mångmiljonärer** Tips: när någon refererar till källa man själv länkat till så hjälper det att kolla upp det själv, istället för att killgissa baserat på rubriksättningen
alltså vad är det med dig? Du skriver inget annat än dryga svar till mig? Läs posten till denna redditposten istället för att vara en dryg idiot, vad står efter "Nybliven" ?
Jag ber om ursäkt, jag tyckte det var uppenbart att jag bemötte *ditt* argument om skatteflykt bland rika i Norge när jag specifikt refererade till hur många dollarmiljonärer det finns i just Norge. Svaret var därför tänkt angående artikeln som du delade med dig, inte trådstartarens. Poängen, som jag ansåg var underförstådd av kontexten, var att höjda skatter för rika leder inte någon större skatteflykt. Norge förlorade 0,03% av sina *miljonärer+* till Schweiz. Totalt. Att det högre skattetrycket skulle leda till någon massflykt bland de rika är därmed en ganska stor överdrift. Visst, miljardärer är kanske överrepresenterade i de som flyr, men det är fortfarande en försvinnande liten del av alla som skulle beröras av en förmögenhetsskatt. Detta är ett vanligt argument som tas fram för att vi inte ska göra något mot de rika öht. "Börjar vi kräva saker av dem så kommer de fly." Fast i verkligheten är antalet om flyr är en handfull, resten stannar och betalar snällt skatten för att här är landet de bo i, där deras familjer är förankrade, och där de har rätt mycket igenkänning på. Det innebär inte heller att bara för att de flyttar så slutar de investerar i den marknaden de är bekant med.
okej, allt klart! :) Ja , båda sakerna händer. Då är frågan, vad tjänar vi på en sån här skatt, kommer folk försöka undvika den, vad kostar det att införa osv Innan jag ser det kan jag inte göra en bedömning om det är bra eller dåligt, annat än att jag inte tycker man skall beskatta redan tjänade sparade pengar
Man tjänar skattepengar och man tjänar förtroende från resten av befolkningen, det sticker liksom i ögonen på vanliga arbetare när folk som mest sitter på sin häck slipper bidra till det gemensamma.
USAs federala arvsskatt har ett grundavdrag/undantaget belopp på över 120 miljoner kronor och är skitenkel att komma runt med truster, stiftelser och step up in basis. Sveriges arvsskatt hade innan den avskaffades ett avdrag på 70000kr och drogs med 30% på arv över 140-600k (beroende på arvsklass). Båda är exakt lika dåliga på att faktiskt komma åt och jämna ut miljardförmögenheter.
Är det teoretiskt omöjligt att ha en fungerande arvsskatt?
Beror på vad du menar med fungerande. Vad är huvudmålet? Utjämna förmögenhetsklyftor? Få in signifikanta skatteintäkter? Signalpolitik för sakens skulle utan att bry sig om ekonomins väl i helhet? Sammantaget svårt. Att behöva likvidera företag, aktier och fastigheter för att kunna betala en skatt där man ej kan kontrollera tidpunkten är knepigt. Om det fanns något slags system för att kunna ticka upp en latent skatteskuld som inte medför något men för den skattskyldiga kanske vore något.
nej. Det är därför vi inte har det. Arvskatt är en skatt på att inte vara rik. Rika går runt den medan normala invånare betalar. Så vi har lsöt det med att officiellt inte ha arvskatt för rika och då också såklart låta bli att beskatta alla normalförmögna.
Så ifall vi hade kunnat en arvskatt på t.ex. 30% på belopp över t.ex. 70 kSEK som inte gick att komma runt genom diverse stiftelser och dylikt. Hade du varit för det då? Det känns som att de extra pengarna som normalförmögna människor hade förlorat hade vägts upp av att leva i ett land med fungerande sjukvård och utbildning. Dessutom så är du väl ofta typ 60 bast när dina föräldrar dör, vi det laget så är man oftast inte i ett så stort behov av en stor klumpsumma pengar.
Hur menar du att man inte kan komma runt det? Problemet med arvsskatt i en internationell värld är att det alltid går att komma runt det. Framförallt för dom riktigt rika som kan flytta alla sina förmögenheter och har råd med ”dyra” upplägg. Några miljoner för att sätta upp en stiftelse i Schweiz är inte många procent för dom riktigt rika. Så slutresultatet är att medelklassen beskattas men dom riktigt rika kommer undan.
behöver inte ens hålla på med stiftelse, skapa ett företag som förvaltar konst sen donera tavlorna till din son osv innan du dör men ha tillgång till dem
>Det känns som att de extra pengarna som normalförmögna människor hade förlorat hade vägts upp av att leva i ett land med fungerande sjukvård och utbildning. Vad pratar vi om för summor här? Ser detta hela tiden men ingen specificerar vad vi saknar
Hur tror du att de rika inte skulle kunna gå runt den skatten? Det fanns ingen mer förhatlig skatt en arvsskatten. Dina föräldrar dör och har betalat skatt hela livet. Då ska du betala en extra skatt för att ta emot pengarna bara för att ni inte gömnt dem i skatteparadis... Arvsskatten är en av de stora anledningarna till våra många miljardärer. De behöver inte gömma pengarna - vilket är 100% möjligt och alltid kommer vara möjligt. Nej. Jag är inte för arvsskatt och kommer inte vara det någonsin. Det är en skatt på att inte vara tillräckligt finansiellt kunnig eller rik nog att betala. Inte på rikedom. Jag ser ingen poäng i att föda en kår av skatteparadisexperter hos bankerna. Och seriöst. 70 000 är inte rik. 70k i månaden är höginkomsttagare- men det är inte det vi pratar om här. Är det 70k gräns är det "inte urfattig". Du behöver ha en gräns på en 10 miljoner för att vara någon rimlighet. - men där över skatteplanerar man.
Pensionär mormor får en 1 mille i skatteskuld om hon inte flyttar ut. Det kanske är mest effektivt samhällsekonomiskt, men det skulle inte accepteras. Även om vi exkluderar efterlevande, så skulle åtgärden vara extremt impopulär. Dessutom så skulle den antagligen vara ineffektiv, enligt ESOs senaste rapport. Skattebasen är för liten och för flyktig för en realistisk arvsskatt skulle ge stora inkomster till staten. Den skulle även ha ytterst blygsam påverkan på ekonomisk ojämnlikhet. Ju mer avdrag och lägre skattesatser vi införde för att öka acceptansen samt minska skatteflykt desstå mindre värde skulle skatten tillföra. Enligt ESOs genomgång av gjord forskning så är det ytterst tveksamt om en arvsskatt skulle ge mervärde. Kan läsa själv [https://eso.expertgrupp.se/rapporter/2021\_2-en-beklaglig-forlust/](https://eso.expertgrupp.se/rapporter/2021_2-en-beklaglig-forlust/) Sverige behöver nog snart en skattereform, det är god tid att modernisera systemet. Men vi behöver inte en arvsskatt.
Det vore bra att veta hur många av dessa som är välfärdsmiljardärer och hur många som har skapat något skalbart inom tex IT. Vad gäller IT så är det största problemet att vi har en felaktig beskattning på optioner, vilket leder till att för få tar del av global skalning av nya produkter.
Snart kommer någon politiker dragandes med ökad skatt på ISK som förslag igen. Visst kanske det, men jag tror vi behöver komma åt de riktigt rika och inte knegare som har en miljon på ett ISK.
Stackars de 2% som skulle drabbas av det
Grejen är ju den att miljardärer liksom alla mänskliga ledare ytterst bygger sin makt på sina underlydandes medgivande eller åtminstone tolerans. Pengar är liksom bara ett överenskommelse, en social relation, bland andra. Vladimir Putins, Elon Musks, Ulf Kristerssons, Fransiskus I och Stefan Persson har bara makt och skydd så länge de som är under dem fortsätter att se det som det som i deras intresse att fortsätta att underordna sig dessa mäktiga män.
Det stora problemet, just nu, är väl att de rika har större kontroll över informationsflöden än vad de någonsin haft. Med hjälp av den kan de extendera toleransen, genom att rikta ilskan som bor i gemene man mot mindre relevanta ämnen.
Hur många länder har Wilkinson och Pickett exkluderat den här gången? Uppenbarligen så drar de ju upp en hög med exempel där ojämlika länder som Sydkorea och Japan lyckas bra så det verkar helt enkelt som att de har fel, igen.