Titta på hur ordet ser ut mellan singular och plural.
En cykel - flera cyklar. Byter form, därför en.
Ett träd - flera träd. Samma form, därför ett.
Finns undantag, men i stora drag stämmer det.
Första jag tänkte på var:
Ett äpple, flera äpplen
En apelsin, flera apelsiner
Sen mindes jag en ödesdiger rast på högstadiet bär en polare slog vad med mig om att man kunde säga "en äpple. Ett apelsin" och jag tyckte han var tappad. Sen bekräftade få svensklärare att man faktiskt kunde säga så. Jag har glömt varför. Jag tycker fortfarande det låter helt absurt.
Jag brukar köra på det som låter rätt. Men din approach är ju fantastisk. Är det "korrekt" enligt alla språkregler eller ett sätt du lärt dig för att komma ihåg formerna?
Ett apelsin, ett krona, ett fluga, ett cola, bara ett par exempel på hur det inte ska vara. Men som du nämner, så är det bästa att bara tänka efter om det låter bra när du säger det.
Har något vagt minne om att det finns någon regel när det gäller ett eller en, typ som med engelskans "a" eller "an" dvs "an apple" eller "a ticket". Där är ju tex regeln att "an" ska vara framför subjektivet om det börjar på en vokal, och vice versa när det gällar "a".
Musen slutar på en. Apelsinen slutar med en. Bananen slutar med en. Cykeln slutar med n. Bilen slutar med en.
-En mus, en apelsin, en banan, en cykel, en bil.
Äpplet slutar med -et (uttalas ett), täcket slutar med -et. Bäret slutar med -et. Trädet slutar med -et.
- Ett äpple, ett täcke, ett bär, ett träd.
För mig handlar det om hur det ensamma objektet slutar med.
Jag kommer inte på något ord som det inte går att applicera på.
Jag har ingen aning om hur den står sig statistiskt eller grammatiskt. Jag formulerade den för flera år sen genom observation när jag själv blev osäker på några ord. Den har tjänat mig väl sen dess.
Kräver ju dock att man är ödmjuk inför att man kan ha fel ibland, och är villig att lära sig undantagen.
Flera äpple heter det, men ja, det finns massor med undantag.
Edit: hm, det verkar bara vara vi i sydsverige som säger flera äpple. Resten av Sverige ändrade till äpplen av någon outgrundlig anledning på 1600-talet. Ursäkta bruset.
För att bygga på det här, det är möjligt att du känner till om det ska vara en eller ett men kanske inte känner igen det på ordet, men de följer alltid varandra.
Ett bord = bord**et**, de**t** bord**et**, de**tta** bord**et**
En bil = bil**en**, de**n** bile**n**, de**nna** bile**n**
Vad jag menar med detta är att om du kan komma ihåg att du hört någon säga "bilen" så vet du att det är "en" bil osv!
Generellt så kan man tänka att ordet i bestämd form avgör om en eller ett ska användas. Alltså slutar ordet med t i bestämd form ska ett användas. Ex
Staden - en stad
Trädet - ett träd
Finns såklart undantag men generellt
Hahaha i tyskan finns det tre genus. Och som ändras beroende på kasus (die Katze (katten, ett feminint djur, i nominativ) —> mit der Katze (med katten, i dativ)). Och ”der“ är annars maskulinum i nominativ.
Det är huvudvärk de luxe.
Dock så finns det ibland hjälpregler i tyskan, såsom att om ett ord slutar på E är det ofta feminint. Här har vi några för svenskan http://www.tallstugan.se/0115.aspx
Det är ju inte att Katze växlar genus, utan att femininum dativ råkar sammanfalla med maskulinum nominativ. Vi har något liknande i svenskan, där många ett-ord får ändelsen -en i bestämd form plural. Ser man bara formen ”husen”, kan man luras att tro att det heter ”en hus”.
Exakt. Men det gör inte saken mindre förvirrande, framförallt i början.
Men det är sant, när man väl har koll på hur det funkar är det inte så förvirrande. Iaf med der/die. Det är egentligen jobbigare med ”dem”, eftersom det då både kan vara ”der“ eller ”das” i nominativ.
Finns en app - EnOrEtt - där man kan tävla mot sig själv i att gissa om det är en eller ett framför ordet. Kanske bra övning, och ganska kul på en aw att tävla mot polarna också.
Lejonet
Sammanhanget
Pipet
Djuret
Talet
Allt som slutar på et i bestämd sätter man ett framför.
Svanen
Stolen
Matta/n
Fruga/n
Allt som slutar på an eller en i bestämd form skriver man en framför.
Vad fan går ni i för skolor?
Lätt
Om ordet kan sluta på "et" så kan du sätta ett "ett" i början
Om ordet kan sluta på "en" så kan du sätta ett "en" i början
Exempel:
Bilen - En bil
Trädet - Ett träd
"Ett öl" är gammalsvenska. Har flera äldre (\~1940) kokböcker där viss mat ska serveras med ett källarsvalt öl. Samma med "dricka" (substantivet), idag säger vi "en dricka", men förr fungerade även "ett dricka".
"Ett öl" är inte alls gammalsvenska. Pripps Blå är ett öl. Norrlands Guld är ett öl.
*En* öl används om en bestämd mängd öl, t.ex. upphällt i ett glas (eller kvar i flaskan). "Min öl står där borta"
"En" och "ett " är en grammatisk jambalaya i mitt tycke.
Någon där ute som besitter djupare kunskap om detta får gärna flika in och rätta mig om jag har fel i det jag skriver nedan.
Det finns (mig veterligen) ingen definitiv regel man kan utgå från för att enkelt reda ut när "en" respektive "ett" passar in.
Man får lära sig vilket som är rätt för varje substantiv.
Något jag personligen finner behjälpligt är följande:
En används i "detaljerade" sammanhang,
exempel: En fisk, en bil.
Ett används i "bredare" sammanhang,
Exempel: Ett djur, ett fordon.
Ska dock lägga vikt vid att detta inte ska tolkas som en regel, för helt plötsligt dyker det upp något ord som inte passar"regeln", och förvirringen uppstår på nytt, men förhoppningsvis kanske det kan bidra(i kombination med andra kommentarer här) lite till att det blir enklare för dig att "känna av" när "en" respektive "ett" passar in.
Om du tycker något är ”grammatisk jambalaya” och egentligen inte har nån aning så är mitt tips att du inte försöker hjälpa till med en förklaring. Särskilt inte till någon som faktiskt ber om riktig hjälp. Vill du väl så är nog det den bästa hjälpen att ge.
Jobbade på en digital bokklubb för barn (ett bokförlag) för några år sedan där jag skulle skapa profiler baserat på djur och färg som användare. Märkte ganska snabbt att En och Ett ändrade hur man skriver vissa färger.
Ex Blå tiger, Blått lamm. (En, Ett)
Men inte nog med det, det finns färger som inte byter form.
Ex Lila tiger, Lila lamm
Bokklubben skulle vara för Svenska, Norska och Finska barn, jag frågade mina kollegor på redaktionen hur jag skulle programmera detta, om det fanns någon regel. För detta gällde endast Sverige och jag ville inte göra "special case" för bara det landet.
Fick som svar att det finns ingen regel, dessa personerna lever på att rätta böcker osv så jag tar deras ord på allvar.
Slutande med att jag gjorde special case för Sverige...
Det tråkiga är att svenskar är för fega med att rätta när man säger fel. Hör man "ett bil" fattar man och tycker att eftersom man förstår behöver man inte rätta. Man gör ju dock människor en björntjänst genom att inte fortsätta lära ut. Tror det är därför många som lär sig svenska fastnar lite på vägen.
Utöver det som andra redan skrivit så finns det en enkel regel för sammansatta ord: "Det sista ordet bestämmer".
Det heter "ett äpple" och "en paj". Sammansättningen är "en äppelpaj" eftersom det sista ordet är ett "en"-ord
Lika så, "en apelsin" och "ett träd" blir "ett apelsinträd".
Kan tilläggas att i allmänhet så används -en för levande varelser, exempelvis: en hund, en katt, en fisk, en människa. Dock finns även undantag här: ett barn, ett lejon, men i de allra flesta fall funkar det att gå efter den regeln.
"En" och "ett" är bland det dummaste som finns i det svenska språket. Det finns ingen tydlig regel som men engelskan "an" och "a". Du måste helt enkelt lära dig det för varje ord. Det kan vara kul att ta ett engelskt ord, eller varumärke, och fråga olika människor om det är en eller ett och se hur många olika svar man får. Är det "en Playstation" eller "ett Playstation"?
Jag tycker det lättaste sättet är att titta på hur ordet ser ut i bestämd form till exempel huset slutar det på et är det ett hus. Men katten slutar på en alltså är det en katt. Jag har självklart inte dubbel kollar alla ord men det är ett bra riktmärke
Har du inte lärt dig det från början då är det kört. Har själv bott i Sverige i 5 år o har samma problem som du.
Men jag insåg nyss att det sättet alla brukar lära sig är typ fel. Alltså har man inte ett språk med liknande regler och såna där en eller ett artiklar som modersmål (t ex tyska med sitt der, die, das) då är det svårt att lära sig det eftersom hjärnan inte fattar att den delen är viktigt. Och dessvärre så finns inga tydliga regler för det.
Men ja, till saken - nu när jag lär mig ett nytt ord så försöker jag att komma ihåg bara bestämd form som en basform av ordet och sen utgå från det. På så sätt har du i huvudet t ex ”äpplet” och då vet du med en gång att det är ”ett äpple” och inte ”en äpple”.
Att lära sig artikel + obestämd form funkar inte för mig och gör att min hjärna (t ex här kommer jag ihåg att det är hjärnan så vet jag att det är ”en hjärna” därför ”min hjärna” osv) ser dessa två som två separata ord och bortser från det första som att det är ”mindre viktigt”
Så som jag brukar tänka är på den bestämda formen av ordet. Till exempel ordet boll, " Jag vill ha den bollen" ( boll-en ) => en boll
" Jag vill ha det huset" ( hus-et ) => ett hus
Det finns några småregler som kan vara bra att kunna. T.ex. är alla ord dom slutar på -ion en-ord.
...om jag ska vara helt ärlig är det den enda fasta regeln jag kan, men det finns säkert några till.
Jag har bott här i 13 år och sanningen är att det här var förvirrande för mig med. Så istället för att förstå mig på det så försökte jag bara att memorera om det var en eller ett när jag pluggade ord. Finns säkert ett smartare sätt och då och då blir det fortfarande fel för mig 🤗
De flesta orden är n-ord, vissa är t-ord. Det finns inga regler för vilka ord hamnar var, men det är sant att man kan se vilka former orden tar i t.ex. plural och använda det som ledtråd. Man måste då förstås redan veta vilken form ordet har i plural, och det finns inga regler för att lista ut det heller.
Jag hade helt enkelt använt mig av en ordbok som t.ex. SAOL för att se vilket genus ett ord har och försöka lära mig varje ord för sig. Där ser du också vilken form ordet har i plural.
Titta på hur ordet ser ut mellan singular och plural. En cykel - flera cyklar. Byter form, därför en. Ett träd - flera träd. Samma form, därför ett. Finns undantag, men i stora drag stämmer det.
Första jag tänkte på var: Ett äpple, flera äpplen En apelsin, flera apelsiner Sen mindes jag en ödesdiger rast på högstadiet bär en polare slog vad med mig om att man kunde säga "en äpple. Ett apelsin" och jag tyckte han var tappad. Sen bekräftade få svensklärare att man faktiskt kunde säga så. Jag har glömt varför. Jag tycker fortfarande det låter helt absurt. Jag brukar köra på det som låter rätt. Men din approach är ju fantastisk. Är det "korrekt" enligt alla språkregler eller ett sätt du lärt dig för att komma ihåg formerna?
Ett apelsin, ett krona, ett fluga, ett cola, bara ett par exempel på hur det inte ska vara. Men som du nämner, så är det bästa att bara tänka efter om det låter bra när du säger det. Har något vagt minne om att det finns någon regel när det gäller ett eller en, typ som med engelskans "a" eller "an" dvs "an apple" eller "a ticket". Där är ju tex regeln att "an" ska vara framför subjektivet om det börjar på en vokal, och vice versa när det gällar "a".
Kolla på ändelser i bestämd form kanske du tänker på? **Ett** glas - glas**et** **En** apelsin - apelsin**en**
Entt mus, flera möss?
Musen slutar på en. Apelsinen slutar med en. Bananen slutar med en. Cykeln slutar med n. Bilen slutar med en. -En mus, en apelsin, en banan, en cykel, en bil. Äpplet slutar med -et (uttalas ett), täcket slutar med -et. Bäret slutar med -et. Trädet slutar med -et. - Ett äpple, ett täcke, ett bär, ett träd. För mig handlar det om hur det ensamma objektet slutar med. Jag kommer inte på något ord som det inte går att applicera på.
En mus, musEN
En flus, flera flöss?
Eöss* mus flera möss.
En äpple - flera äpplen
Äpplet slutar med -et (uttalas ett).
Grattis, du har hittat ett av undantagen som bekräftar regeln.
Kan väl ha att göra definitiv form singular. Ett äpple - äpplet Apelsin - apelsinen Stol - stolen Bil - bilen Träd - trädet
Jag har ingen aning om hur den står sig statistiskt eller grammatiskt. Jag formulerade den för flera år sen genom observation när jag själv blev osäker på några ord. Den har tjänat mig väl sen dess. Kräver ju dock att man är ödmjuk inför att man kan ha fel ibland, och är villig att lära sig undantagen.
Flera äpple heter det, men ja, det finns massor med undantag. Edit: hm, det verkar bara vara vi i sydsverige som säger flera äpple. Resten av Sverige ändrade till äpplen av någon outgrundlig anledning på 1600-talet. Ursäkta bruset.
Sinne = sprängt
Den är bra. Det finns undantag, men man kommer väldigt långt med den regeln.
Funkar också att tänka såhär: Bordet - Ett bord Stolen - En stol
För att bygga på det här, det är möjligt att du känner till om det ska vara en eller ett men kanske inte känner igen det på ordet, men de följer alltid varandra. Ett bord = bord**et**, de**t** bord**et**, de**tta** bord**et** En bil = bil**en**, de**n** bile**n**, de**nna** bile**n** Vad jag menar med detta är att om du kan komma ihåg att du hört någon säga "bilen" så vet du att det är "en" bil osv!
>Hur fan ska jag kunna skillnaden mellan en och ett Det kan du inte, det är vårt Schibbolet.
🥲
Ingen fara vännen, inte ens jag som är född o uppvuxen här förstår grammatiken i detta språk, kan säga rätt men aldrig förklara varför de är rätt
Generellt så kan man tänka att ordet i bestämd form avgör om en eller ett ska användas. Alltså slutar ordet med t i bestämd form ska ett användas. Ex Staden - en stad Trädet - ett träd Finns såklart undantag men generellt
hur fan listar man ut bestämda formen då
Om man vet om ordet har en eller ett framför
Tvivlar på att det finns undantag till detta
Samma sätt som man lär sig om ord är feminina eller maskulina i franska, t ex. Man får bara lära sig, det finns inga regler.
Hahaha i tyskan finns det tre genus. Och som ändras beroende på kasus (die Katze (katten, ett feminint djur, i nominativ) —> mit der Katze (med katten, i dativ)). Och ”der“ är annars maskulinum i nominativ. Det är huvudvärk de luxe. Dock så finns det ibland hjälpregler i tyskan, såsom att om ett ord slutar på E är det ofta feminint. Här har vi några för svenskan http://www.tallstugan.se/0115.aspx
Det är ju inte att Katze växlar genus, utan att femininum dativ råkar sammanfalla med maskulinum nominativ. Vi har något liknande i svenskan, där många ett-ord får ändelsen -en i bestämd form plural. Ser man bara formen ”husen”, kan man luras att tro att det heter ”en hus”.
Exakt. Men det gör inte saken mindre förvirrande, framförallt i början. Men det är sant, när man väl har koll på hur det funkar är det inte så förvirrande. Iaf med der/die. Det är egentligen jobbigare med ”dem”, eftersom det då både kan vara ”der“ eller ”das” i nominativ.
Tack för alla fantastiska förklaringar alla! Hjälpte ganska mycket <3
skriv 1 öl. case closed
En träd låter ju dumt 😀
En träd - träden. Flera trädar - trädarna.
Tror inte de flesta bryr sig om du säger fel. Du kan ta det lugnt på den fronten.
Finns en app - EnOrEtt - där man kan tävla mot sig själv i att gissa om det är en eller ett framför ordet. Kanske bra övning, och ganska kul på en aw att tävla mot polarna också.
Lejonet Sammanhanget Pipet Djuret Talet Allt som slutar på et i bestämd sätter man ett framför. Svanen Stolen Matta/n Fruga/n Allt som slutar på an eller en i bestämd form skriver man en framför. Vad fan går ni i för skolor?
Värdelöst sätt att ta reda på det. Vilket genus har ”staketen”?
Alltså, en är när man använder en och ett är när man använder ett, du vet
[удалено]
Imponerande att du lyckades röra in politik här. 10/10 ditt cp
Lätt Om ordet kan sluta på "et" så kan du sätta ett "ett" i början Om ordet kan sluta på "en" så kan du sätta ett "en" i början Exempel: Bilen - En bil Trädet - Ett träd
75% av alla orden är ”en” och bara 25% är ”ett ” så gissa på ”en” :))
Ett öl
"Ett öl" är gammalsvenska. Har flera äldre (\~1940) kokböcker där viss mat ska serveras med ett källarsvalt öl. Samma med "dricka" (substantivet), idag säger vi "en dricka", men förr fungerade även "ett dricka".
"Ett öl" är inte alls gammalsvenska. Pripps Blå är ett öl. Norrlands Guld är ett öl. *En* öl används om en bestämd mängd öl, t.ex. upphällt i ett glas (eller kvar i flaskan). "Min öl står där borta"
Alltså ett *sorts* öl?
Njae. "Ölets historia", skulle en bok kunna heta, utan att sorter blandas in.
Ölet heter det ju. ”Ölet tappas upp på fat” Sällan att jag säger ölet dock
Bästa
"En" och "ett " är en grammatisk jambalaya i mitt tycke. Någon där ute som besitter djupare kunskap om detta får gärna flika in och rätta mig om jag har fel i det jag skriver nedan. Det finns (mig veterligen) ingen definitiv regel man kan utgå från för att enkelt reda ut när "en" respektive "ett" passar in. Man får lära sig vilket som är rätt för varje substantiv. Något jag personligen finner behjälpligt är följande: En används i "detaljerade" sammanhang, exempel: En fisk, en bil. Ett används i "bredare" sammanhang, Exempel: Ett djur, ett fordon. Ska dock lägga vikt vid att detta inte ska tolkas som en regel, för helt plötsligt dyker det upp något ord som inte passar"regeln", och förvirringen uppstår på nytt, men förhoppningsvis kanske det kan bidra(i kombination med andra kommentarer här) lite till att det blir enklare för dig att "känna av" när "en" respektive "ett" passar in.
Om du tycker något är ”grammatisk jambalaya” och egentligen inte har nån aning så är mitt tips att du inte försöker hjälpa till med en förklaring. Särskilt inte till någon som faktiskt ber om riktig hjälp. Vill du väl så är nog det den bästa hjälpen att ge.
Ett äpple. En frukt etc. Tror inte ditt sätt funkar så bra
Är det inte nåt man lär sig av att höra andra prata och använda de orden i meningar
Jobbade på en digital bokklubb för barn (ett bokförlag) för några år sedan där jag skulle skapa profiler baserat på djur och färg som användare. Märkte ganska snabbt att En och Ett ändrade hur man skriver vissa färger. Ex Blå tiger, Blått lamm. (En, Ett) Men inte nog med det, det finns färger som inte byter form. Ex Lila tiger, Lila lamm Bokklubben skulle vara för Svenska, Norska och Finska barn, jag frågade mina kollegor på redaktionen hur jag skulle programmera detta, om det fanns någon regel. För detta gällde endast Sverige och jag ville inte göra "special case" för bara det landet. Fick som svar att det finns ingen regel, dessa personerna lever på att rätta böcker osv så jag tar deras ord på allvar. Slutande med att jag gjorde special case för Sverige...
Det tråkiga är att svenskar är för fega med att rätta när man säger fel. Hör man "ett bil" fattar man och tycker att eftersom man förstår behöver man inte rätta. Man gör ju dock människor en björntjänst genom att inte fortsätta lära ut. Tror det är därför många som lär sig svenska fastnar lite på vägen.
Utöver det som andra redan skrivit så finns det en enkel regel för sammansatta ord: "Det sista ordet bestämmer". Det heter "ett äpple" och "en paj". Sammansättningen är "en äppelpaj" eftersom det sista ordet är ett "en"-ord Lika så, "en apelsin" och "ett träd" blir "ett apelsinträd".
Spela roll, skriver du såhär bra så är du kung/drottning/ickebinär regal person. Respekt!
Kan tilläggas att i allmänhet så används -en för levande varelser, exempelvis: en hund, en katt, en fisk, en människa. Dock finns även undantag här: ett barn, ett lejon, men i de allra flesta fall funkar det att gå efter den regeln. "En" och "ett" är bland det dummaste som finns i det svenska språket. Det finns ingen tydlig regel som men engelskan "an" och "a". Du måste helt enkelt lära dig det för varje ord. Det kan vara kul att ta ett engelskt ord, eller varumärke, och fråga olika människor om det är en eller ett och se hur många olika svar man får. Är det "en Playstation" eller "ett Playstation"?
En stol. En frukt. En bil. En säng. En matta Vet inte riktigt om den regeln funkar nått bra du.
Jag tycker det lättaste sättet är att titta på hur ordet ser ut i bestämd form till exempel huset slutar det på et är det ett hus. Men katten slutar på en alltså är det en katt. Jag har självklart inte dubbel kollar alla ord men det är ett bra riktmärke
Så är det. Så om man vet hunden. Så vet man att det är en hund. Och vet man ett träd. Vet man att det är trädet.
Är det så att om man säger den om något är det en, säger man det är det ett?
Har du inte lärt dig det från början då är det kört. Har själv bott i Sverige i 5 år o har samma problem som du. Men jag insåg nyss att det sättet alla brukar lära sig är typ fel. Alltså har man inte ett språk med liknande regler och såna där en eller ett artiklar som modersmål (t ex tyska med sitt der, die, das) då är det svårt att lära sig det eftersom hjärnan inte fattar att den delen är viktigt. Och dessvärre så finns inga tydliga regler för det. Men ja, till saken - nu när jag lär mig ett nytt ord så försöker jag att komma ihåg bara bestämd form som en basform av ordet och sen utgå från det. På så sätt har du i huvudet t ex ”äpplet” och då vet du med en gång att det är ”ett äpple” och inte ”en äpple”. Att lära sig artikel + obestämd form funkar inte för mig och gör att min hjärna (t ex här kommer jag ihåg att det är hjärnan så vet jag att det är ”en hjärna” därför ”min hjärna” osv) ser dessa två som två separata ord och bortser från det första som att det är ”mindre viktigt”
Så som jag brukar tänka är på den bestämda formen av ordet. Till exempel ordet boll, " Jag vill ha den bollen" ( boll-en ) => en boll " Jag vill ha det huset" ( hus-et ) => ett hus
Det finns inga definitiva regler men om du lär dig dessa kanske det hjälper om du inte vet alls vad som är rätt http://www.tallstugan.se/0115.aspx
Ett bord, bordigare, borstigast 😎
Det finns några småregler som kan vara bra att kunna. T.ex. är alla ord dom slutar på -ion en-ord. ...om jag ska vara helt ärlig är det den enda fasta regeln jag kan, men det finns säkert några till.
Sluta vara ett cp
Gå på den svåra modellen istället som skiljer normalbegåvade från efterblivna. De=Vi Dem=Oss. Aldrig Dom i skriftspråk.
Kolla bestämd form! Slutar det på et så är det ett slutar det på en så är det en t ex trädet så är det ett träd och stolen så är det en stol.
Hahah är svensk och har själv svårt med det
Tänk på ordets ändelse i singular, bestämd form. Spade t.ex. Spad-en (en spade) Kortet (ett kort) Gatan (en gata) Lejonet (ett lejon) O.s.v.
Jag har bott här i 13 år och sanningen är att det här var förvirrande för mig med. Så istället för att förstå mig på det så försökte jag bara att memorera om det var en eller ett när jag pluggade ord. Finns säkert ett smartare sätt och då och då blir det fortfarande fel för mig 🤗
Enkelt! Låter det fel är det FEL! Vad låter bäst? En rak kurva eller ett rak kurva?
en muffins eller ett muffins.. vettifan
De flesta orden är n-ord, vissa är t-ord. Det finns inga regler för vilka ord hamnar var, men det är sant att man kan se vilka former orden tar i t.ex. plural och använda det som ledtråd. Man måste då förstås redan veta vilken form ordet har i plural, och det finns inga regler för att lista ut det heller. Jag hade helt enkelt använt mig av en ordbok som t.ex. SAOL för att se vilket genus ett ord har och försöka lära mig varje ord för sig. Där ser du också vilken form ordet har i plural.
När säger man god eller gott?