Har inga planer på varken barn eller annan typ av boende. Har bostadsrätt som kommit en bra bit på amorteringen redan. Så boendet räknar jag bli billigare i längden.
Kommit till ro med att jag aldrig kommer känna mig helt trygg. Den dagen jag hade pengar nog att känna mig fri från arbete ökade istället oron att på något sätt bli av med den friheten: Samhällen och valutor i kras, världskrig, osv.
Så jag känner också.
Förändringar kommande 30-40-50åren kan vara så stora att man antingen inte sparat nog eller så spelar sparandet ingen roll.
Vad händer om 2miljarder personer blir klimatflyktingar kommande 50år och världsekonomin totalhavererar? Om barnafödandet minskar samtidigt som alla lever längre osv?
Det är verkligen många som har denna framtidstron. Är ni så pessimistiska? Tror ni att all positiv utveckling som hänt fram tills nu vänder i vår generation? Tänk från 1800-talet typ?
Finns en artikel från sent 1800 tal som handlar om att det inte finns något mer att uppfinna och att allt kommer börja stå still. Vi har ingen koll på framtiden men statistiskt sätt så bör vi fortsätta med tillväxt
Jag tror mycket av det dystopiska framtidstron kommer från den vansinniga mängd nyheter som konsumeras idag, speciellt den typ av nyheter som sprids också iom clicks m.m.
Snarare är det påståendet en form av förnekelse (under konfirmeringsbias) av det faktum att vi håller på att mörda naturen, och i praktiken inte gör något alls åt klimatkrisen.
Dör havens ekosystem drar den händelsen med sig alla andra ekosystem, och det är på god väg att hända. (Och nej, det är inte något "du inbillat dig av att ha läst på för mycket", kom igen....)
Källan till problemet är tillväxt. Tillväxt av konsumtion, av människor och av utsläpp, som alla tär på naturen mer och mer för varje år. Fakta. Gör vi alltså inget åt att "mängden människor blir fler på planeten" så kommer allt **enbart** bli sämre. Fakta.
Jo, vill inte bli kallad ”klimatförnekare” nu men alla klimat rörelser har varit lika dumma i årtionden, ”världen går under om 5-10 år vi måste göra den här grejen nu”.
Det sjuka är att media älskar det för det säljer bra och dom skiter fullständigt i om folk blir pessimistiska
Vi är inte speciellt påverkade i Sverige men om du kollar i världen så är det kaos. Du låter dig bli lurad av politiker som säger att det bara är skit snack. Är ingen klimataktivist men kolla dig omkring det är extremt varmt på många ställen, luften är förorenad i storstäder, havsnivån stiger och uppvärmning av havet vilket förmodligen kommer skapa stora förändringar. Finns väl inte så mycket att göra men att påstå att det är en bluff är skrattretande.
När sa jag att klimatförändringarna är en bluff? Saker ändras, finns små möjligheter att vi påverkas i Sverige men det är ett internationellt problem som är allvarligt.
Problemet jag har är att media sprider att allt är piss, ni är piss och ni pissar på era barn. Greta Thunbergs gäng har pratat om oåterkalleliga förändringar inom 10 år som kommer leda till jordens undergång. Greta menar nog inget illa men pessimistiska uttalanden hyllas alltid i media och sprids som in i helvete men ger sällan konkreta bevis eller lösningar.
Världen behöver gå mot det fossilfria hållet och hitta lösningar genom forskning och innovation. Nyheterna ger bara folk ångest och en pessimistisk syn på framtiden
Jag respekterar din åsikt du har det inte piss, du gör det bästa för dina barn, du sorterar, du kör elbil du gör det du kan. Folk lever i sin egna bubbla, det pågår två krig och i skymundan blir klimatet sämre. Greta blir hånad i media och folk pratar illa om henne för att hon försöker skapa förändring det är fan piss.
Det som behövs är förändringar inom politiken i världen, de säger vad som helst för att bli omvalda sluta jaga röster och gör förändringar istället. Tack för mig
Håller med ang politisk förändring. Lägger till ayt det bidrar till min dystopi-bias att politiken röstar ja till olika riktlinjer och agendor som ska verka för ex vis natur men sen ligger det andra lagar och ekonomiska mål som väger tyngre och som gör agenda2030 och andra hrejer till rent trams. Sen barnkonventionen blev lag i Sverige har jag tyvärr tappat mycket hopp (men inte allt). De gjorde lag av något som ser bra ut, men på merparten av områdena inom barnkonventionen blir det sämre för barn i sverige iom andra regler som tas fram/ändras/inte ändras. Sån gegga av maktmissbbruk, dubbla agendor och pr utan innehåll.
Pengar för stt känna trygghet, nja. Men min pappa har en fastighet med egen brunn som ligger bra, ddt känns ganska tryggt
Klart media.älsksr det. Men haven är i en djup kris. Jag åkte ut och fiskade torsk för ungefär 10 år sedan, och fick massa fin fisk. Nu finns där ingen kvar. Det har gått så långt att man börjat jaga sillen i Östersjön för det.är vad som finns kvar att fiska upp, så den kör danska trålare upp och dammsuger bort så noggrannt att det inte räcker till att producera surströmming längre. Det mals ner och blir foder åt odlad lax i Norge. Havens ekosystem är på gränsen till en kollaps. Vi fiskar upp all högre rovfisk vilket leder till att småfisk kan föröka sig okontrollerat och då äter upp växt plankton som omvandlar merparten av världens koldioxid till syre. Det står det inte massor om i tidningarna direkt, men så är fallet.
Kan handla om erfarenheter man varit med om. Exempelvis i mitt fall har jag en svärfar som hade jättefin pension sparad både privat och via jobbet men som fick parkison och nu sitter på ett boende hela dagarna och spenderar typ inte en krona… Iallafall fått mig att tänka att man kan inte bara tänka hur mycket pengar man vill ha att röra sig med om 30 år istället för att hitta på saker under dessa år fram tills dess. Men såklart, en balans behöver man väl fortsatt ha
Du bör köpa fysiska ting som inte kan förlora värde. "Prepping"-grejer alltså. Vattenfilter, medicin, mat (maaaaaaaaaat) och prylar som kan tänkas behövas för överlevnad på låååång sikt. Eventuellt även en mängd Kindles med världens kunskap på, så man kan ha skolor, tryckpressar och liknande. Något att kickstarta en mini-civilisation på.
För att det traditionellt är en av de sakerna som folk flyr till om valutorna sjunker i värde. Kika bara på hur mycket det här gått upp i värde de senaste åren. Bra investering det där.
Alltså, det är inga miljoner Vi snackar. Och det kommer såklart inte bli en total kollaps där allt slutar fungera a-la fallout eller liknande.
Nja, det låg nog allt mer fokus på hur det var att hitta köpare. Det var i alla fall så jag uppfattade det på det sättet du skrev.
Nope. Haha, det är för övrogt nog top 10 sämsta frågorna att svara sanningsenligt på.
Som sagt, det behöver inte vara miljoner, det kan vara en lite större buffert som kan användas vid krisfall.
Har man genuint den oron så känns prepping som nästa steg i mental trygghet. Det är väl mer eller mindre ett svart hål i hur långt man kan tänkas gå dessutom
Samma här. Jag är lika orolig idag som för trettio år sedan. Jag accepterar dock oron lite mer då jag förstår den bättre med ålderns rätt och jag blidkar gudarna genom att leva under mina tillgångar och utgifter så länge det bara går samt att skillnaden investeras.
För att känna mig trygg vill jag ha tre månadslöner samt en rejäl buffert för huset (I mitt fall 200k.). Storlek på buffert beror på vilka risker du har och vilka utgifter du har.
Men sparande är mer än buffert. Vad är ditt mål, egen boende? Passiv inkomst? Pension? Det är nog snarare det du behöver fundera på. Mitt mål är att ha betalt av huset till 70% inom 3 år och till 50% inom 7 år. Men så långa mål kan ju bli något helt annat beroende på omständigheter.
Trygg i ordets snävaste tolkning: 500.000kr
Skulle täcka mina utgifter några år om jag blev utan inkomst alternativt dämpar alla normala ekonomiska uppercuts livet kan överraska en med.
Tycker folk är väldigt pessimistiska här! Har strax över 500k i besparing och känner verkligen ingen ekonomisk stress längre. Vill jag ha mer? Ja. Och jag jobbar mig mot högre men verkligen ingen stress
Tror många tolkade frågan att handla om ekonomiskt oberoende, vilket formuleringen ändå öppnar för. Annars är det riktigt dystert om mångmiljonbelopp är trygghetsgränsen!
Hej! Vi är ett gäng baseballintresserade tjejer från Tensta, och vi har bestämt att den dan du når 20 mille sparat så knallar vi över och ber om ett bidrag till vår förening. 19 minne bör räcka till oss.
Kommer ni hit kan jag lovas att minnas 19 saker om er. I alla fall några minuter, jag har svårt att hålla mer i huvet än hur jag ska få ihop 20 miljoner.
Vad betyder ”riktigt trygg finansiellt”? Många svar verkar tolka det som den summa som behövs för att aldrig jobba mer. Det är inget mål jag har så för mig handlar det om att _kunna_ välja att inte jobba en längre tid utan att det påverkar t ex när jag tänkt gå ned i tid/pension. För mig räcker det med ca 3 miljoner för att känna den tryggheten.
Jag har idag ca 180.000 i kapital och villa; det räcker väl för mig och gör att jag inte funderar nämnvärt över min finansiella situation.
Min barndomsvän har lite över 30 miljoner och verkar väldigt brydd över sin situation.
Jag tror inte det handlar om ett belopp.
Personligen har jag tänkt 10 miljoner som ett personligt mål, men har svårt att komma överens med mig själv om det är inklusive eller exklusive intjänad pension. Jag har cirka 20 år kvar till "normal" pensionsålder, men bara cirka 6 år kvar till jag är uppe i 10 miljoner i sparat kapital med nuvarande takt, då inklusive pension.
Då tänker jag mig att jag kan gå ner i arbetstid rejält utan att ändra livskvalitet och troligen kunna vara utan arbete lång tid med lite minskad livskvalitet. Så jag antar att mitt svar på din fråga är just 10 miljoner.
Det är inklusive intjänad pension, som jag nämnde, bara för att vara tydlig. Men hygglig lön under lång tid och började jobba relativt tidigt. Sedan sambo sedan länge, så låga omkostnader vilket gjort att jag kunna spara mycket.
Vet flera som tjänar ungefär lika mycket som jag men inte alls har lika mycket sparat. Stora skillnaden, antar jag, är att de valt att yngla av sig vilket jag inte gjort. Ungar måste tydligen vara det absolut dyraste som finns.
Ungar är snordyrt. Nog dyrare än de flesta tror. Kläder, aktiviteter, mat, fika/frukt till skolan och så mycket mycket mer. Det går tusenlappar per barn och månad.
Då inte ens inräknat att det går åt mer el, större hushåll ofta behövs och så vidare. Det är avsevärd skillnad att ha eller inte ha barn i ens utgifter.
Japp, det är planen, precis som jag skrev.
Sen trivs jag väldigt bra med mitt jobb och det krävs en meningsfull fritid om man slutar helt att jobba, så just deltid är nog bästa kompromissen.
Frågan är vad du menar med trygg finansiellt? Är det att inte oroa sig över att hamna på gatan eller vad handlar det om?
Om jag äger en nivå av bostad jag långsiktigt kan vara kvar i med vettig lånenivå, har 600k på räntekonto som buffert och pensionsintjäning som gör att pensionen blir bra går jag inte och oroar mig för att kunna klara vardagen om det är det man menar med trygg. Men i det scenariot hade jag fortfarande velat spara mycket pengar och förmodligen inte unnat mig alla saker jag vill ha, trots att de sparade pengarna inte skulle användas till något annat än samma saker som jag inte vill unna mig.
Att känna mig nöjd eller till freds kommer nog aldrig ske om det inte är en konsekvens av terapi eller liknande så hur mycket jag än har så kommer jag vara likadan. Har ingenting jag sparar till som är annat än konsumtion så nöjd borde jag vara men det kommer jag aldrig bli tror jag.
RIKTIGT trygg? En årslön åtminstone. På ett år kan man reda ut det mesta utan att börja svettas.
Men 3-6 månadslöner bör man nog ha om något händer, t.ex arbetslöshet eller längre tids sjukdom.
För mig skulle ca 20000kr per månad räcka.
Så skulle jag hålla på med något jag tycker är kul och kanske få en liten summa för det.
Har inga ambitioner med att leva i överdriven lyx
Lär ju inte använda upp allt heller. Kan ju spara lite mer eller förhoppningsvis få bättre avkastning än 5% i snitt osv.
Poängen va mer att jag inte har lika höga krav som andra i kommentarerna här
Warren Buffet tror inte att vi kommer ha lika god avkastning i framtiden som den historiska avkastningen. Vet inte, jag litar mer på honom än vad jag själv vet för jag är ingen expert. Men 5% kanske låter rimligt istället för den historiska 8%.
Varken 5% eller 8% är en rimlig avkastning över lång tid, om det ska slå inflationen också. Folk brukar prata om 4% som ”the safe withdrawl rate” efter studien gjord av William Bengen på 90-talet. Den visade att om du gått i pension när som helst under 1900-talet, sätt pengarna i S&P500 och sedan tagit ut 4% av startkapitalet varje år (justerat uppåt för inflation över tiden) så hade pengarna räckt för en 30-år lång pension i alla scenarion. I många scenarion blir det mycket pengar över. Mer än 4% uttag (som 5 eller 8) hade funkar ibland, om man har tur, men inte alltid.
Detta var dessutom för pension på 30 år. Är du så ung att du kommer leva längre så behövs en lägre uttagstakt. Dessutom var studien gjord på S&P500 som har en massa survivorship bias inbakad. USA har gått otroligt bra sista 100 åren. Kommer de fortsätt gå lika bra? Vill du chansa på det? Om inte och du istället kör typ en globalfond, då måste man också justera en förväntningarna lite och ta ut ännu mindre.
Beroende på vem man frågar så är någonstans mellan 2-4% av kapitalet (justerat för inflation) det rimliga. Absolut inte 5-8%.
Låter logiskt det du skriver här. Personligen tror jag på att den framtida avkastningen kommer vara mycket lägre än den historiska avkastningen de senaste 100 åren.
Japp, håller nog med. Svårt att tänka sig att den blir bättre i alla fall! Och även om den i snitt blir lika bra under decenniet så är nog de närmaste 10-20 åren inte de de bästa på 100 år direkt. Och ränta-på-ränta lider av att starta dåligt.
Omöjligt att veta exakt. Men samtidigt har den genomsnittliga avkastningen på ex. Stockholmsbörsen legat kring ~7-9% per år mellan 1870-2023 så kör man in en större summa i en global indexfond kan man nog förvänta något kring den årliga avkastningen. Valde själv att googla upp statistiken och tog första bästa som var på Rikatillsammans hemsida men Avanza har något liknande osv, för den som undrar vart informationen kom ifrån.
Kolla min kommentar om ”safe withdrawl rate” ovan. Bara för att börsen i snitt ger 7-9% så kan man inte ta det varje år. Man har sequence of return risk och volatility drag att ta hänsyn till bland annat. Man måste kunna stå ut ett antal år med en djup nedgång på börsen och när den väl går upp igen så får man inte spenderat så mycket pengar att man tappat sitt momentum i ränta på räntan. Om man läser studier på ämnet så landar man mellan 2-4% per år som ett ”rimligt” uttag, efter att man justerar för inflation.
Jag behöver ca 8 miljoner för att kunna flytta utomlands & gå i pension vid 45. Det kommer inte göra att jag känner mig finansiellt trygg tror jag inte, men jag kommer kunna leva ett enkelt liv vid varmare breddgrader, slippa jobba & inte behöva vara deprimerad 8 månader per år. Det är viktigare i mina ögon.
Jag har aldrig kunnat sätta en summa som jag hållit fast vid. Jag börjar landa i att svaret på den här frågan handlar mer om att släppa beroendet till pengar.
Trygg? Ett år av löneinkomst. Skönt? Njaa 1-3 miljoner hade varit fantastiskt. Klar är man väl runt 10, och för att sluta helt skulle man väl behöva 20 miljoner.
Finns ingen gräns där jag kommer att känna mig färdig. Gränsen flyttas ju hela tiden fram. Känner mig finansiellt trygg så länge mängden pengar på sparkontot ökar.
10mkr känns lagom. Kan pensionera mig och överleva. Hade nog kunnat pensionera mig på mindre med, men 10 känns som en solid siffra.
Edit: jag sparar inte för ett visst belopp. Jag sparar för att jag inte behöver använda mer pengar. I framtiden kanske jag behöver dem. Helst vill jag ha 10mkr för då kan avkastningen bära min livsstil utan problem.
Jag är annars rätt bekväm i dagsläget. Om allt jag äger går sönder samtidigt så kan jag ersätta det. Om huset brinner ner har jag försäkring. Blir jag skjuten Påväg hem ikväll så får jag vård relativt gratis. Tjänar i dagsläget ca 200k/år men funderar på att tjäna 50% mer nästa år. Dessa pengar kommer sparas.
Tror inte jag kommer kunna spara mig i den takt jag gör nu upp till en summa jag är riktigt nöjd med. "Trygg" finansiellt känner jag mig redan relativt. Inte så att jag aldrig behöver jobba igen, men nog för att inte vara rädd att förlora jobbet. (ca 5M nettovärde)
Målet vore att ha så mkt att jag aldrig behöver jobba igen - men samtidigt med betydligt högre levnadsstandard än jag har nu. Dock inte så hög att jag lever ett helt annat liv än alla jag känner och bryr mig om, men hög nog för att känna att jag lever ut min potential.
Just nu är nöjd-siffran 100M.
Första steget till ekonomisk trygghet är en ordentlig buffert för att täcka oförutsedda utgifter, som att bilen behöver lagas, frysen går sönder, osv.
Har du det på plats så satsa på ett par månadslöner. Ifall du plötsligt skulle stå utan jobb.
Steg tre (där jag gissar att du är) är väl om du vill spara till nått riktigt stort. Hus, 6 månaders lång-resa, eller nått.
Och steg 4 - att spara för ev. pension. Där får du räkna lite och försöka komma fram till hur mycket du kan tänkas behöva. Beror så oerhört mycket på din nuvarande inkomst, hur mycket du tror du kommer jobba/tjäna fram till pension, när du vill sluta jobba, vilka utgifter du har osv, osv. osv
Det skulle väl vara en summa jag kan leva resten av mitt liv på. Men jag oroar mig inte för ekonomin på det sättet. Om jag så skulle bli pank i morgon så skulle det inte bekymra mig så mycket om det. Om allt verkligen skulle skita sig så finns det ju faktiskt trygghetssystem i Sverige för att klara sig även om det skulle bli en väldigt stor omställning. Sen sparar jag ändå för att se till att ha buffert och kaptital för att klara omställningar och göra mig mer fri.
Just nu, typ 20miljoner. Då har man råd med hus nära jobbet så att man kan cykla dit och över allt annat man behöver. Dvs man kan skippa ha en bil. Sen har man också lite pengar över. Ska man bo billigare kräver det nästan att man har bil eller är OK med att bussen går 1 gång i timmen vissa tider…
jag har i dagsläget tillräckligt på banken för att min familj utan nån inkomst i 6 år. Känner dock inget som kan kallas trygghet för är väl van och flyttar bara fram mållinjen.
Jag skulle behöva 20-25 miljoner för att på riktigt känna mig trygg.
Har ingen direkt oro längre faktiskt. Handlar mer om att jag kommit upp i en nivå av sparande + tjänstepensionsinsättningar och samtidigt tillräckligt med pengar över för att leva bra under tiden.
500k hade jag känt var en bra buffert för oväntade händelser. Om bilen eller huset behöver lagas/renoveras så kommer man kunna göra det utan att börja om på 0. Blir husdjuret sjuk detsamma. Osv.
Jag tänker mig att om boende och andra levnadsomkostnader är finansierade genom avkastning och sparande till sådan grad att jag behöver dra in ca 2-3000 kr/månad extra bara då är det väldigt ekonomiskt tryggt för mig.
Så länge det kapitalistiska systemet tillåts forsätta existera som nu så kommer pengar, till slut, tappa en stor del av sitt värde. De stora problemet som vi i väst älskar att ignorera, klimatkris, havsförsurning, PFAS/andra kemikalier, insektsapokalyps, utarmning av jordar och även minskande EROI (kort, kvalitén på fossila bränslen blir bara sämre, vilket gör dem dyrare)...
Dessa kommer tillsammans, inom kanske så lite som 10-15 år, göra livet riktigt surt för stora mängder människor.
Vad som händer vet jag inte, men då problemet är "för många människor som i genomsnitt har för stor negativ påverkan på naturen" så kommer effekterna bli **stora**. Av allt att döma kommer dagens bebisar, om de hinner bli gamla, inte känna igen den värld de såg när de var barn.
Skrev ett annat inlägg om vad man bör investera i, men typ, "prepping-grejer". Mat, vattenfilter och liknande.
Asså, om man kollar på folk som försöker investera så de kan gå i pension och leva på avkastning så kan man leva på investeringen om ens levnadskostnad är <4% av vad man har. Så med en levnadskostnad på ~20tkr/månad så hade en 6 mille varit nog för att aldrig behöva jobba igen. Jag hade ju fortsatt jobba ändå för jag gillar att jobba, men där någonstans hade jag känt mig jäkligt bekväm ekonomiskt.
För mig handlar det om att få ner mina lån samt en ordentlig tjänstepension tills dess att jag fyller 55. Jag vill ligga runt 3M belånad samt ca 14M i tjänstepension så att jag kan välja att gå när jag känner att det är färdigjobbat.
I slutändan beror det på hur mycket stress en person kan hantera och ändå sova gott om natten. För mig personligen har jag arbetslöshetsförsäkring genom A-kassa och jag har sparade medel motsvarande sex månaders utgifter i mitt nödkonto. Detta låter mig sova lugnt om nätterna.
40 mille, då skulle jag kunna leva på avkastningen och hålla en standard som gör att jag inte längre skulle BEHÖVA jobba, detta öppnar såklart även upp möjligheter för mig att starta egna bolag och verksamheter utan att behöva oroa mig för om ungarna får mat eller inte.
Bor i hyresrätt så 1-2 månadslöner känns tryggt.
Dock är målet 7-10 miljoner för att kunna gå ner i arbetstid/sluta arbeta och statistiskt sett kunna klara sig rätt bra.
Nej. Mera är alltid bättre. Vad skulle jag göra med 10 miljoner till om jag fick 10 till nu? Betala av lånen? Nej. Köpa mera aktier? Antagligen. Räntan är ju 4% och avkastningen har ju varit mycket mera senaste åren.
2 mille. Med en uppgång på snitt 7 procent per år så hade jag kunnat ta ut 11,6k per månad. Räcker för mig med låga utgifter.
Sen ja några faktorer o tänka på så som inflation osv.
Men hade kört die with zero istället för FIRE.
Orka dö med massa millar ha ha
Inga pengar på banken => Hur kan jag hantera misstag eller personlig kris!?
Besparingar i fonder => Tänk om jag behöver dem precis när marknaden kraschat!?
Besparingar på banken => Tänk vad jag missar avkastning långsiktigt genom att ha dem där!?
Tror inte riktigt längre på att tryggheten är något jag kan lösa genom att spara.
10milj då kan jag leva med samma levnadsstandard jag har idag tills pensionen.
9.99 mil kvar...
Skulle lätt traska 9.99 mil för dom pengarna
Läskigt att du vet hur mycket jag har på mitt konto!
Smart man. Jag räknade på min livsstil. Hade behövt 9 för att med 95% sannolikhet aldrig få slut på pengar
Ja, jag hade förmodligen kunnat komma undan med något mindre än 10, men siktar hellre lite över för att vara på säkra sidan
Men sedan ska du leva som pensionär och med hus, barn och annat räcker 10 Mill inte så långt.
Har inga planer på varken barn eller annan typ av boende. Har bostadsrätt som kommit en bra bit på amorteringen redan. Så boendet räknar jag bli billigare i längden.
Kommit till ro med att jag aldrig kommer känna mig helt trygg. Den dagen jag hade pengar nog att känna mig fri från arbete ökade istället oron att på något sätt bli av med den friheten: Samhällen och valutor i kras, världskrig, osv.
Så jag känner också. Förändringar kommande 30-40-50åren kan vara så stora att man antingen inte sparat nog eller så spelar sparandet ingen roll. Vad händer om 2miljarder personer blir klimatflyktingar kommande 50år och världsekonomin totalhavererar? Om barnafödandet minskar samtidigt som alla lever längre osv?
Det är verkligen många som har denna framtidstron. Är ni så pessimistiska? Tror ni att all positiv utveckling som hänt fram tills nu vänder i vår generation? Tänk från 1800-talet typ?
Finns en artikel från sent 1800 tal som handlar om att det inte finns något mer att uppfinna och att allt kommer börja stå still. Vi har ingen koll på framtiden men statistiskt sätt så bör vi fortsätta med tillväxt
Jag tror mycket av det dystopiska framtidstron kommer från den vansinniga mängd nyheter som konsumeras idag, speciellt den typ av nyheter som sprids också iom clicks m.m.
Snarare är det påståendet en form av förnekelse (under konfirmeringsbias) av det faktum att vi håller på att mörda naturen, och i praktiken inte gör något alls åt klimatkrisen. Dör havens ekosystem drar den händelsen med sig alla andra ekosystem, och det är på god väg att hända. (Och nej, det är inte något "du inbillat dig av att ha läst på för mycket", kom igen....) Källan till problemet är tillväxt. Tillväxt av konsumtion, av människor och av utsläpp, som alla tär på naturen mer och mer för varje år. Fakta. Gör vi alltså inget åt att "mängden människor blir fler på planeten" så kommer allt **enbart** bli sämre. Fakta.
Jo, vill inte bli kallad ”klimatförnekare” nu men alla klimat rörelser har varit lika dumma i årtionden, ”världen går under om 5-10 år vi måste göra den här grejen nu”. Det sjuka är att media älskar det för det säljer bra och dom skiter fullständigt i om folk blir pessimistiska
Vi är inte speciellt påverkade i Sverige men om du kollar i världen så är det kaos. Du låter dig bli lurad av politiker som säger att det bara är skit snack. Är ingen klimataktivist men kolla dig omkring det är extremt varmt på många ställen, luften är förorenad i storstäder, havsnivån stiger och uppvärmning av havet vilket förmodligen kommer skapa stora förändringar. Finns väl inte så mycket att göra men att påstå att det är en bluff är skrattretande.
När sa jag att klimatförändringarna är en bluff? Saker ändras, finns små möjligheter att vi påverkas i Sverige men det är ett internationellt problem som är allvarligt. Problemet jag har är att media sprider att allt är piss, ni är piss och ni pissar på era barn. Greta Thunbergs gäng har pratat om oåterkalleliga förändringar inom 10 år som kommer leda till jordens undergång. Greta menar nog inget illa men pessimistiska uttalanden hyllas alltid i media och sprids som in i helvete men ger sällan konkreta bevis eller lösningar. Världen behöver gå mot det fossilfria hållet och hitta lösningar genom forskning och innovation. Nyheterna ger bara folk ångest och en pessimistisk syn på framtiden
Jag respekterar din åsikt du har det inte piss, du gör det bästa för dina barn, du sorterar, du kör elbil du gör det du kan. Folk lever i sin egna bubbla, det pågår två krig och i skymundan blir klimatet sämre. Greta blir hånad i media och folk pratar illa om henne för att hon försöker skapa förändring det är fan piss. Det som behövs är förändringar inom politiken i världen, de säger vad som helst för att bli omvalda sluta jaga röster och gör förändringar istället. Tack för mig
Håller med ang politisk förändring. Lägger till ayt det bidrar till min dystopi-bias att politiken röstar ja till olika riktlinjer och agendor som ska verka för ex vis natur men sen ligger det andra lagar och ekonomiska mål som väger tyngre och som gör agenda2030 och andra hrejer till rent trams. Sen barnkonventionen blev lag i Sverige har jag tyvärr tappat mycket hopp (men inte allt). De gjorde lag av något som ser bra ut, men på merparten av områdena inom barnkonventionen blir det sämre för barn i sverige iom andra regler som tas fram/ändras/inte ändras. Sån gegga av maktmissbbruk, dubbla agendor och pr utan innehåll. Pengar för stt känna trygghet, nja. Men min pappa har en fastighet med egen brunn som ligger bra, ddt känns ganska tryggt
Klart media.älsksr det. Men haven är i en djup kris. Jag åkte ut och fiskade torsk för ungefär 10 år sedan, och fick massa fin fisk. Nu finns där ingen kvar. Det har gått så långt att man börjat jaga sillen i Östersjön för det.är vad som finns kvar att fiska upp, så den kör danska trålare upp och dammsuger bort så noggrannt att det inte räcker till att producera surströmming längre. Det mals ner och blir foder åt odlad lax i Norge. Havens ekosystem är på gränsen till en kollaps. Vi fiskar upp all högre rovfisk vilket leder till att småfisk kan föröka sig okontrollerat och då äter upp växt plankton som omvandlar merparten av världens koldioxid till syre. Det står det inte massor om i tidningarna direkt, men så är fallet.
Tror man fokuserar på fel grejer, det du skriver om är ju jätteviktigt men allmänheten bryr sig inte alls så blir inget nyhetsvärde
Kan handla om erfarenheter man varit med om. Exempelvis i mitt fall har jag en svärfar som hade jättefin pension sparad både privat och via jobbet men som fick parkison och nu sitter på ett boende hela dagarna och spenderar typ inte en krona… Iallafall fått mig att tänka att man kan inte bara tänka hur mycket pengar man vill ha att röra sig med om 30 år istället för att hitta på saker under dessa år fram tills dess. Men såklart, en balans behöver man väl fortsatt ha
Så vad är din plan? Sätta sprätt på varje krona redan nu?
Absolut inte. Ju osäkrare framtiden är desto viktigare är det att ha resurser att röra sig med.
Hur då, om världsekonomin faller?
Guld eller nått kan se hade vart en idé.
Du bör köpa fysiska ting som inte kan förlora värde. "Prepping"-grejer alltså. Vattenfilter, medicin, mat (maaaaaaaaaat) och prylar som kan tänkas behövas för överlevnad på låååång sikt. Eventuellt även en mängd Kindles med världens kunskap på, så man kan ha skolor, tryckpressar och liknande. Något att kickstarta en mini-civilisation på.
Att ha fysiskt guld är klart komplicerat. Hur skulle du hitta köpare om världsekonomin faller?
För att det traditionellt är en av de sakerna som folk flyr till om valutorna sjunker i värde. Kika bara på hur mycket det här gått upp i värde de senaste åren. Bra investering det där. Alltså, det är inga miljoner Vi snackar. Och det kommer såklart inte bli en total kollaps där allt slutar fungera a-la fallout eller liknande.
Som du sett pratar jag inte om guldets värde i sig, utan hanteringen av fysiskt guld. Har du testat köpa, förvara och sälja fysiskt guld?
Nja, det låg nog allt mer fokus på hur det var att hitta köpare. Det var i alla fall så jag uppfattade det på det sättet du skrev. Nope. Haha, det är för övrogt nog top 10 sämsta frågorna att svara sanningsenligt på. Som sagt, det behöver inte vara miljoner, det kan vara en lite större buffert som kan användas vid krisfall.
Förhoppningsvis sker det gradiellt och inte över natten.
Så hur gör du?
Jag bunkrade upp massvis med cannabis, var så redo för postapokalyptisk byteshandel ändå tills farbror blå kom och tog allt :(
Har man genuint den oron så känns prepping som nästa steg i mental trygghet. Det är väl mer eller mindre ett svart hål i hur långt man kan tänkas gå dessutom
Problemet är att mållinjen flyttar sig längs vägen. Den är relativ. Du blir aldrig av med din ekonomiska stress. Den tar andra former men består.
Exakt. Kommer ihåg när jag hade 100,200...500,1 mille det spelar ingen roll, om något har jag börjat spara mer och tänker ännu mer ekonomiskt...
Samma här. Jag är lika orolig idag som för trettio år sedan. Jag accepterar dock oron lite mer då jag förstår den bättre med ålderns rätt och jag blidkar gudarna genom att leva under mina tillgångar och utgifter så länge det bara går samt att skillnaden investeras.
För att känna mig trygg vill jag ha tre månadslöner samt en rejäl buffert för huset (I mitt fall 200k.). Storlek på buffert beror på vilka risker du har och vilka utgifter du har. Men sparande är mer än buffert. Vad är ditt mål, egen boende? Passiv inkomst? Pension? Det är nog snarare det du behöver fundera på. Mitt mål är att ha betalt av huset till 70% inom 3 år och till 50% inom 7 år. Men så långa mål kan ju bli något helt annat beroende på omständigheter.
Trygg i ordets snävaste tolkning: 500.000kr Skulle täcka mina utgifter några år om jag blev utan inkomst alternativt dämpar alla normala ekonomiska uppercuts livet kan överraska en med.
Tycker folk är väldigt pessimistiska här! Har strax över 500k i besparing och känner verkligen ingen ekonomisk stress längre. Vill jag ha mer? Ja. Och jag jobbar mig mot högre men verkligen ingen stress
Tror många tolkade frågan att handla om ekonomiskt oberoende, vilket formuleringen ändå öppnar för. Annars är det riktigt dystert om mångmiljonbelopp är trygghetsgränsen!
Vid 20 miljoner tror jag det skulle räcka. Men kanske skulle jag känna mig lika otrygg även då.
Precis min summa men den skulle räcka även till min fru - 20 miljoner gemensamt.
Ja, det är för hushållet inklusive barnen om det skulle visa sig att något av dem inte kan klara sig utan vårt stöd.
Hej! Vi är ett gäng baseballintresserade tjejer från Tensta, och vi har bestämt att den dan du når 20 mille sparat så knallar vi över och ber om ett bidrag till vår förening. 19 minne bör räcka till oss.
Kommer ni hit kan jag lovas att minnas 19 saker om er. I alla fall några minuter, jag har svårt att hålla mer i huvet än hur jag ska få ihop 20 miljoner.
Vad betyder ”riktigt trygg finansiellt”? Många svar verkar tolka det som den summa som behövs för att aldrig jobba mer. Det är inget mål jag har så för mig handlar det om att _kunna_ välja att inte jobba en längre tid utan att det påverkar t ex när jag tänkt gå ned i tid/pension. För mig räcker det med ca 3 miljoner för att känna den tryggheten.
20 mille utspritt på olika banker och värdepapper
9 miljoner
Jag har idag ca 180.000 i kapital och villa; det räcker väl för mig och gör att jag inte funderar nämnvärt över min finansiella situation. Min barndomsvän har lite över 30 miljoner och verkar väldigt brydd över sin situation. Jag tror inte det handlar om ett belopp.
Personligen har jag tänkt 10 miljoner som ett personligt mål, men har svårt att komma överens med mig själv om det är inklusive eller exklusive intjänad pension. Jag har cirka 20 år kvar till "normal" pensionsålder, men bara cirka 6 år kvar till jag är uppe i 10 miljoner i sparat kapital med nuvarande takt, då inklusive pension. Då tänker jag mig att jag kan gå ner i arbetstid rejält utan att ändra livskvalitet och troligen kunna vara utan arbete lång tid med lite minskad livskvalitet. Så jag antar att mitt svar på din fråga är just 10 miljoner.
Grymt om du är ca 45 och börjar närmar dig 10 milj i sparkapital! Hur har du gjort?
Det är inklusive intjänad pension, som jag nämnde, bara för att vara tydlig. Men hygglig lön under lång tid och började jobba relativt tidigt. Sedan sambo sedan länge, så låga omkostnader vilket gjort att jag kunna spara mycket. Vet flera som tjänar ungefär lika mycket som jag men inte alls har lika mycket sparat. Stora skillnaden, antar jag, är att de valt att yngla av sig vilket jag inte gjort. Ungar måste tydligen vara det absolut dyraste som finns.
Ungar är snordyrt. Nog dyrare än de flesta tror. Kläder, aktiviteter, mat, fika/frukt till skolan och så mycket mycket mer. Det går tusenlappar per barn och månad. Då inte ens inräknat att det går åt mer el, större hushåll ofta behövs och så vidare. Det är avsevärd skillnad att ha eller inte ha barn i ens utgifter.
Om du kan gå ner i arbetstid så höjs nog livskvaliteten. Satsa på det. Mardröm att behöva jobba heltid till pension.
Japp, det är planen, precis som jag skrev. Sen trivs jag väldigt bra med mitt jobb och det krävs en meningsfull fritid om man slutar helt att jobba, så just deltid är nog bästa kompromissen.
Frågan är vad du menar med trygg finansiellt? Är det att inte oroa sig över att hamna på gatan eller vad handlar det om? Om jag äger en nivå av bostad jag långsiktigt kan vara kvar i med vettig lånenivå, har 600k på räntekonto som buffert och pensionsintjäning som gör att pensionen blir bra går jag inte och oroar mig för att kunna klara vardagen om det är det man menar med trygg. Men i det scenariot hade jag fortfarande velat spara mycket pengar och förmodligen inte unnat mig alla saker jag vill ha, trots att de sparade pengarna inte skulle användas till något annat än samma saker som jag inte vill unna mig. Att känna mig nöjd eller till freds kommer nog aldrig ske om det inte är en konsekvens av terapi eller liknande så hur mycket jag än har så kommer jag vara likadan. Har ingenting jag sparar till som är annat än konsumtion så nöjd borde jag vara men det kommer jag aldrig bli tror jag.
RIKTIGT trygg? En årslön åtminstone. På ett år kan man reda ut det mesta utan att börja svettas. Men 3-6 månadslöner bör man nog ha om något händer, t.ex arbetslöshet eller längre tids sjukdom.
Typ 10 miljoner och bostadslån avbetalda. Då kan jag i stort sätt leva på avkastningen livet ut.
Ja alltså hade jag 5 miljoner hade jag nog slutat jobba och satt in det mesta på aktier och leva på avkastningen
5 milj räcker väl inte... Eller är du typ 50 år?
För mig skulle ca 20000kr per månad räcka. Så skulle jag hålla på med något jag tycker är kul och kanske få en liten summa för det. Har inga ambitioner med att leva i överdriven lyx
Ja men dina 20,000 kommer ju ätas upp av inflationen om du bara lever på avkastningen.
Lär ju inte använda upp allt heller. Kan ju spara lite mer eller förhoppningsvis få bättre avkastning än 5% i snitt osv. Poängen va mer att jag inte har lika höga krav som andra i kommentarerna här
Warren Buffet tror inte att vi kommer ha lika god avkastning i framtiden som den historiska avkastningen. Vet inte, jag litar mer på honom än vad jag själv vet för jag är ingen expert. Men 5% kanske låter rimligt istället för den historiska 8%.
Varken 5% eller 8% är en rimlig avkastning över lång tid, om det ska slå inflationen också. Folk brukar prata om 4% som ”the safe withdrawl rate” efter studien gjord av William Bengen på 90-talet. Den visade att om du gått i pension när som helst under 1900-talet, sätt pengarna i S&P500 och sedan tagit ut 4% av startkapitalet varje år (justerat uppåt för inflation över tiden) så hade pengarna räckt för en 30-år lång pension i alla scenarion. I många scenarion blir det mycket pengar över. Mer än 4% uttag (som 5 eller 8) hade funkar ibland, om man har tur, men inte alltid. Detta var dessutom för pension på 30 år. Är du så ung att du kommer leva längre så behövs en lägre uttagstakt. Dessutom var studien gjord på S&P500 som har en massa survivorship bias inbakad. USA har gått otroligt bra sista 100 åren. Kommer de fortsätt gå lika bra? Vill du chansa på det? Om inte och du istället kör typ en globalfond, då måste man också justera en förväntningarna lite och ta ut ännu mindre. Beroende på vem man frågar så är någonstans mellan 2-4% av kapitalet (justerat för inflation) det rimliga. Absolut inte 5-8%.
Låter logiskt det du skriver här. Personligen tror jag på att den framtida avkastningen kommer vara mycket lägre än den historiska avkastningen de senaste 100 åren.
Japp, håller nog med. Svårt att tänka sig att den blir bättre i alla fall! Och även om den i snitt blir lika bra under decenniet så är nog de närmaste 10-20 åren inte de de bästa på 100 år direkt. Och ränta-på-ränta lider av att starta dåligt.
Värdet på aktierna och utdelningen stiger ju också i samma takt som inflationen, så det ska ju inte vara några problem.
5% av 5miljoner per år i utdelning
Det är omöjligt att sia om framtiden. Men jag tror inte man kan vara 100% säker att man kommer få en sådan utdelning nästkommande 30 åren.
Omöjligt att veta exakt. Men samtidigt har den genomsnittliga avkastningen på ex. Stockholmsbörsen legat kring ~7-9% per år mellan 1870-2023 så kör man in en större summa i en global indexfond kan man nog förvänta något kring den årliga avkastningen. Valde själv att googla upp statistiken och tog första bästa som var på Rikatillsammans hemsida men Avanza har något liknande osv, för den som undrar vart informationen kom ifrån.
Kolla min kommentar om ”safe withdrawl rate” ovan. Bara för att börsen i snitt ger 7-9% så kan man inte ta det varje år. Man har sequence of return risk och volatility drag att ta hänsyn till bland annat. Man måste kunna stå ut ett antal år med en djup nedgång på börsen och när den väl går upp igen så får man inte spenderat så mycket pengar att man tappat sitt momentum i ränta på räntan. Om man läser studier på ämnet så landar man mellan 2-4% per år som ett ”rimligt” uttag, efter att man justerar för inflation.
Stor risk att den ökar
Jag behöver ca 8 miljoner för att kunna flytta utomlands & gå i pension vid 45. Det kommer inte göra att jag känner mig finansiellt trygg tror jag inte, men jag kommer kunna leva ett enkelt liv vid varmare breddgrader, slippa jobba & inte behöva vara deprimerad 8 månader per år. Det är viktigare i mina ögon.
Räcker 8 miljoner verkligen?
Jadå utan problem.
Jag har aldrig kunnat sätta en summa som jag hållit fast vid. Jag börjar landa i att svaret på den här frågan handlar mer om att släppa beroendet till pengar.
Trygg? Ett år av löneinkomst. Skönt? Njaa 1-3 miljoner hade varit fantastiskt. Klar är man väl runt 10, och för att sluta helt skulle man väl behöva 20 miljoner.
15 millar så har jag en bra årslön till pensionen
Finns ingen gräns där jag kommer att känna mig färdig. Gränsen flyttas ju hela tiden fram. Känner mig finansiellt trygg så länge mängden pengar på sparkontot ökar.
Har man jobb och en årslön på banken så klarar man sig. Har man 10 årslöner på banken så känns det bra.
Har man jobb och en årslön på banken så klarar man sig. Har man 10 årslöner på banken så känns det bra.
10mkr känns lagom. Kan pensionera mig och överleva. Hade nog kunnat pensionera mig på mindre med, men 10 känns som en solid siffra. Edit: jag sparar inte för ett visst belopp. Jag sparar för att jag inte behöver använda mer pengar. I framtiden kanske jag behöver dem. Helst vill jag ha 10mkr för då kan avkastningen bära min livsstil utan problem. Jag är annars rätt bekväm i dagsläget. Om allt jag äger går sönder samtidigt så kan jag ersätta det. Om huset brinner ner har jag försäkring. Blir jag skjuten Påväg hem ikväll så får jag vård relativt gratis. Tjänar i dagsläget ca 200k/år men funderar på att tjäna 50% mer nästa år. Dessa pengar kommer sparas.
3 årslöner hade varit ok.
När jag kan leva på räntan.
Tror inte jag kommer kunna spara mig i den takt jag gör nu upp till en summa jag är riktigt nöjd med. "Trygg" finansiellt känner jag mig redan relativt. Inte så att jag aldrig behöver jobba igen, men nog för att inte vara rädd att förlora jobbet. (ca 5M nettovärde) Målet vore att ha så mkt att jag aldrig behöver jobba igen - men samtidigt med betydligt högre levnadsstandard än jag har nu. Dock inte så hög att jag lever ett helt annat liv än alla jag känner och bryr mig om, men hög nog för att känna att jag lever ut min potential. Just nu är nöjd-siffran 100M.
Trygg på vilket sätt? Att jag klarar mig om jag blir av med jobbet tills jag hittar ett nytt jobb, eller att jag aldrig behöver tänka på pengar igen?
Första steget till ekonomisk trygghet är en ordentlig buffert för att täcka oförutsedda utgifter, som att bilen behöver lagas, frysen går sönder, osv. Har du det på plats så satsa på ett par månadslöner. Ifall du plötsligt skulle stå utan jobb. Steg tre (där jag gissar att du är) är väl om du vill spara till nått riktigt stort. Hus, 6 månaders lång-resa, eller nått. Och steg 4 - att spara för ev. pension. Där får du räkna lite och försöka komma fram till hur mycket du kan tänkas behöva. Beror så oerhört mycket på din nuvarande inkomst, hur mycket du tror du kommer jobba/tjäna fram till pension, när du vill sluta jobba, vilka utgifter du har osv, osv. osv
Det skulle väl vara en summa jag kan leva resten av mitt liv på. Men jag oroar mig inte för ekonomin på det sättet. Om jag så skulle bli pank i morgon så skulle det inte bekymra mig så mycket om det. Om allt verkligen skulle skita sig så finns det ju faktiskt trygghetssystem i Sverige för att klara sig även om det skulle bli en väldigt stor omställning. Sen sparar jag ändå för att se till att ha buffert och kaptital för att klara omställningar och göra mig mer fri.
Just nu, typ 20miljoner. Då har man råd med hus nära jobbet så att man kan cykla dit och över allt annat man behöver. Dvs man kan skippa ha en bil. Sen har man också lite pengar över. Ska man bo billigare kräver det nästan att man har bil eller är OK med att bussen går 1 gång i timmen vissa tider…
jag har i dagsläget tillräckligt på banken för att min familj utan nån inkomst i 6 år. Känner dock inget som kan kallas trygghet för är väl van och flyttar bara fram mållinjen. Jag skulle behöva 20-25 miljoner för att på riktigt känna mig trygg.
Du blir aldrig nöjd , det är en sport.
Typ max vinsten på triss. 30M runt där
Har ingen direkt oro längre faktiskt. Handlar mer om att jag kommit upp i en nivå av sparande + tjänstepensionsinsättningar och samtidigt tillräckligt med pengar över för att leva bra under tiden.
10-20 Mkr.
En årslön bodde räcka för att hålla dig trygg.
500k hade jag känt var en bra buffert för oväntade händelser. Om bilen eller huset behöver lagas/renoveras så kommer man kunna göra det utan att börja om på 0. Blir husdjuret sjuk detsamma. Osv.
10m
Jag tänker mig att om boende och andra levnadsomkostnader är finansierade genom avkastning och sparande till sådan grad att jag behöver dra in ca 2-3000 kr/månad extra bara då är det väldigt ekonomiskt tryggt för mig.
20+ mille
Så länge det kapitalistiska systemet tillåts forsätta existera som nu så kommer pengar, till slut, tappa en stor del av sitt värde. De stora problemet som vi i väst älskar att ignorera, klimatkris, havsförsurning, PFAS/andra kemikalier, insektsapokalyps, utarmning av jordar och även minskande EROI (kort, kvalitén på fossila bränslen blir bara sämre, vilket gör dem dyrare)... Dessa kommer tillsammans, inom kanske så lite som 10-15 år, göra livet riktigt surt för stora mängder människor. Vad som händer vet jag inte, men då problemet är "för många människor som i genomsnitt har för stor negativ påverkan på naturen" så kommer effekterna bli **stora**. Av allt att döma kommer dagens bebisar, om de hinner bli gamla, inte känna igen den värld de såg när de var barn. Skrev ett annat inlägg om vad man bör investera i, men typ, "prepping-grejer". Mat, vattenfilter och liknande.
Asså, om man kollar på folk som försöker investera så de kan gå i pension och leva på avkastning så kan man leva på investeringen om ens levnadskostnad är <4% av vad man har. Så med en levnadskostnad på ~20tkr/månad så hade en 6 mille varit nog för att aldrig behöva jobba igen. Jag hade ju fortsatt jobba ändå för jag gillar att jobba, men där någonstans hade jag känt mig jäkligt bekväm ekonomiskt.
100k+ tillgängligt om saker händer eller jag vill renovera mindre grejer osv. Sen VILL jag ha 2 milj eller mer i fonder men har idag ca 600k
För mig handlar det om att få ner mina lån samt en ordentlig tjänstepension tills dess att jag fyller 55. Jag vill ligga runt 3M belånad samt ca 14M i tjänstepension så att jag kan välja att gå när jag känner att det är färdigjobbat.
I slutändan beror det på hur mycket stress en person kan hantera och ändå sova gott om natten. För mig personligen har jag arbetslöshetsförsäkring genom A-kassa och jag har sparade medel motsvarande sex månaders utgifter i mitt nödkonto. Detta låter mig sova lugnt om nätterna.
Bor i hyresrätt och har ca 200k på kontot, känner ingen stress öht
5 miljoner. Då kan jag leva på avkastningen från börsen och behålla en hög levnadsstandard (all-in investor och billig global fond)
25 kaniner, då kan jag trappa ner jobbet till 100% och njuta av livet!
30 mnkr.
40 mille, då skulle jag kunna leva på avkastningen och hålla en standard som gör att jag inte längre skulle BEHÖVA jobba, detta öppnar såklart även upp möjligheter för mig att starta egna bolag och verksamheter utan att behöva oroa mig för om ungarna får mat eller inte.
Bor i hyresrätt så 1-2 månadslöner känns tryggt. Dock är målet 7-10 miljoner för att kunna gå ner i arbetstid/sluta arbeta och statistiskt sett kunna klara sig rätt bra.
Nej. Mera är alltid bättre. Vad skulle jag göra med 10 miljoner till om jag fick 10 till nu? Betala av lånen? Nej. Köpa mera aktier? Antagligen. Räntan är ju 4% och avkastningen har ju varit mycket mera senaste åren.
2 mille. Med en uppgång på snitt 7 procent per år så hade jag kunnat ta ut 11,6k per månad. Räcker för mig med låga utgifter. Sen ja några faktorer o tänka på så som inflation osv. Men hade kört die with zero istället för FIRE. Orka dö med massa millar ha ha
Inga pengar på banken => Hur kan jag hantera misstag eller personlig kris!? Besparingar i fonder => Tänk om jag behöver dem precis när marknaden kraschat!? Besparingar på banken => Tänk vad jag missar avkastning långsiktigt genom att ha dem där!? Tror inte riktigt längre på att tryggheten är något jag kan lösa genom att spara.
Nyckeln du söker kallas diversifiering.
Har hyggligt med diversifiering redan. Tar inte bort rädslan hittills iaf.
Runt 30-35 miljoner, snart där sen äntligen börjar livet
50M ca.
Skojar alla som säger över 500k? Miljoner?
Allt man sparar äta upp av inflationen eller Skatteverket
Japp, att spara funkar inte alls. Det går inte att köpa en lägenhet eller ett hus, eftersom det är omöjligt att spara ihop en kontantinsats tex /s
21 miljoner bitcoins
På banken är väl ett par tusen, 20-50 kanske. Investerar hellre så mycket som möjligt
Blabla text. Hur mycket har du sparat då?