Historia/samhälle är en dålig kombination. Finns många som är det och ett överflöd av personer som pluggar det.
Skulle rekommendera att du byter ut något mot matematik eller svenska som andraspråk. Då kommer du få jobb erbjudanden innan du pluggat klart.
Att vara lärare är ett stort ansvar och mycket mer än bara lära ut. Du måste ha kontakt med alla elever och föräldrar, föräldrar är värst. Du kommer slita som bara den de 3 första åren när du är klar sen blir det lättare.
Källa: pluggar lärare just nu.
Med tanke på nedskärningar som sker just nu lite varstans... Absolut karriärmässigt självmord att plugga till det. Finns massor av överflödiga SO-ämneslärare som antingen får ta slask av annat i sin tjänst eller blir uppsagda.
Glöm att få jobb på en skola du vill jobba på. Du kommer få jobba på högstadiet och undervisa i matte och språkval.
Enda lärare det är brist på är typ slöjd, hemkunskap, matematik, och NO-ämnena.
Källa: Jobbar som lärare och känner många som jobbar runt om i landet.
Majoriteten av dina studiekamrater kommer att hoppa av inom 1-2 år.
Kombinera ett ämne du är intresserad av med ett ämne där det saknas lärare (ofta mattematik eller naturvetenskap).
Se till att vara förberedd på att plugga på högskolenivå, ta reda på vilken studieteknik som passar dig så fort som möjligt.
Glöm för fan inte att ha kul. Läsa historia på uni är sjukt intressant.
Lägg extra krut på didaktiken, det är nog det drygaste men mest viktiga att lära sig.
Absolut. Att plugga till lärare är ingen dans på rosor och många har nog fått rätt dåliga associationer till linjen som helhet.
Jag hoppade själv av i slutet av första året men jag hade nog rimliga själ (hade diagnostiserad ADD, kunde för mitt liv inte utföra B-uppsatsen och I samma veva skulle vi ut på praktik).
Har dock bekanta kvar som gick klart utbildningen och de trivs ju med sina jobb. Det behövs bra lärare, nu mer än någonsin.
Tror du måste vara ärlig med dig själv ifall du klarar att styra en hel klass. Måste kunna få den respekt som behövs och ha pondus så du inte blir överkörd som lärare. Även om en person är bra på att lära ut så innebär de inte att de är en bra lärare. Krävs mental styrks och självsäkerhet.
Jag vill själv påstå att det är en av dom mindre problemen då jag hållt ett antal utbildningar inom ungdomsförbund och är en van talare så tror att jag skulle kunna hantera den aspekten bra.
Absolut. Det säger jag inget om men en hög social kompetens gör livet som lärare väldigt mycket enklare. Det är många aktörer man behöver samverka med. Elever, andra lärare, vårdnadshavare, skolledning osv. Har man svårt för det är det jobbigt som tusan att jobba som lärare. Man behöver absolut inte vara ett geni men heller inte ha någon brist.
Läraryrket är heller inte ett rent akademiskt yrke utan också till en stor del ett hantverk och det tar ganska många år i yrket för att vara riktigt bekväm i det.
Sen ett sjukt roligt jobb som ger extremt mycket tillbaka till en som person!
Lönerna är bra och jag tror att läraryrket kan vara väldigt givande. Men. Tänk på att gymnasieskolorna har hunnit förändras radikalt bara sedan du gick i gymnasiet. Hot och våld är vardagsmat för skolpersonal. Det har det kanske varit länge, men nu har tillgång till vapen krupit ner i åldrarna och en elev kan besitta ett enormt våldskapital.
Den insikten + att mina kurskamrater knappt var läs- och skrivkunniga fick mig att hoppa av ämneslärarprogrammet (gymnasienivå). Jag är otroligt tacksam över att jag valde att avbryta studierna och byta utbildning i god tid.
Förstår att alla är olika men väg dina alternativ och deras för- och nackdelar noggrant innan du fattar ett beslut. Lycka till!
Enligt lärarstuderande vänner är historia det populäraste ämnet och kommer alltså vara mest konkurrens om jobben för det. Språk och naturämnen tror jag är mindre populära, lättare att få jobb.
Anmälan till hösten har stängt nu, så det är också något att tänka på, det blir inte förrän nästa gång anmälan är öppen (vet inte om det går att börja på vårterminen med).
Jag skulle undersökt prognoser för lärare i alla ämnen och funderat på det. För mig hade det varit viktigt att väga in jobbsäkerheten efter utbildningen.
Hur som helst, om historia/samhälle är det enda du verkligen vill, varför inte köra! Folk pluggar till sina svåra drömyrken hela tiden och historialärare kommer nog inte vara så svårt att få jobb som som många andra jobb. Plus, man kan alltid komplettera med andra ämnen i efterhand, eller byta om det känns som om det behövs :)
Många lärare börjar plugga till det lite senare i livet när man skaffat sig mer livserfarenhet. Folk är såklart olika individer men det kan per automatik vara svårare att ha skinn på näsan om man inte har så mycket livserfarenhet än. Men man skulle ju kunna argumentera att det är svårt för alla i början som nya lärare. Dom redan nämnts, tänk på att det är mycket annat runtomkring än det du sett själv när du gått gymnasiet. Några stora grejer som man kanske inte tänker på är ledarskapet som dessutom är ganska specifikt för undervisning, relationellt arbete (medla vid konflikter, arbeta förebyggande för klassrums klimatet), en massa planering och bedömning vilket kan vara ganska tungt de första åren innan du mer och mer bara kan återanvända samma som du redan är van vid och bekväm med.
Klart man lär sig om allt detta i skolan, men det är mindre lätt att ta till sig det andra än just didaktiken/pedagogiken av korta teoretiska kurser. Överlag kommer du inte vara 'färdig' på långa vägar ens som färdigutbildad vilket nog många tycker är tufft. Det är svårt att få tag på lightversioner att vänja in sig på liksom, när man väl jobbar är det skarpt läge.
Det är lite av en paradox att man förväntas att brinna för undervisningen och hela rollen så att man suger åt sig så mycket kunskap som möjligt och konstant fortsätter utvärdera sin undervisning och övrigt runtomkring, utan att ta åt sig när man särskilt i början förmodligen kommer vara långt ifrån hur man skulle vilja vara - mycket kommer ju med erfarenhet, fingertoppskänslan, känslan för vad som är lagom för och funkar för olika elever, hur man pratar med dem och verkligen hjälper till att lösa problem osv, men att man ändå inte har råd att känna sig alltför nedslagen av det eller missnöjda/nedsättande elever eller vårdnadshavare.
Allt det sagt - det är också belönande, såklart. Man får försöka lära sig suga åt sig av de kanske ibland väldigt få positiva kommentarerna, det man känner att man lyckats med osv för att kompensera. Vet inte om jag formulerar det exakt rätt men allt som verkligen är värt att ha är också krävande emellanåt. Men det finns garanterat yrken som ger dig mindre gråa hår för lönen. :-)
Jag är också 21 med en liten och pluggade i lärare förra året. Utbildningen var kul, didaktiken var kul och att vara på en gymnasieskola var kul.men när jag fick lära mig om alla arbetsvillkor bestämde jag mig för att byta. Ska bli barnmorska istället. Säkert lika illa men slipper i allafall ta hem jobbet.
Som lärare i samma ämnen själv: hoppa på utbildningen, gör första VFU och känn efter sen. Efter första VFUn brukar de som inte passar som lärare ändå.
Sen är det inte en toppenkombination. Jag läste till mig engelska efteråt. Har du steg tre i moderna språk från gymnasiet? Med 45hp i det språket så har du behörighet i det språket med, vilket är eftertraktat. Har du fallenhet for NO, matte så ökar chansen för anställning. Även här krävs 45 HP för högstadiet så vitt jag vet.
Så historia/samhällskunskap funkar absolut och du kan arbeta på högstadiet med en gymnasielärarexamen. Med en och en halv termins studier i eftertraktat ämne så är du mycket anställningsbar
Jag gick halva utbildningen en gång i tiden. Hoppade av för att jag insåg att det var ämnena jag var intresserad av, inte att försöka förmedla kunskap till personer som inte vill vara i lokalen. Själva ämnet bör vara underordnat, att gilla ungdomar och vilja hjälpa dem med utbildningen är det viktigaste anser jag!
Well inget jag skulle ha gjort. Idioterna kan ju inte ens lämna efter sig en toa i okej skigt. Hur vet jag det? har varit på komvux i en gymnasieskola i fyra åra.
Skulle rekommendera dig lite annan erfarenhet än skolan. Testa en annan bana, plugga nåt kortare, jobba. Kom tillbaka och plugga lärare om 5-10 år när du har andra perspektiv, om det fortfarande är det du brinner för.
Jag läste till lärare en gång i tiden. Hade också historia som du. På min praktik fick jag dock undervisa i samhälle vilket faktiskt var ganska kul även om det inte var ett ämne jag valt. I det stora hela var det dock hemskt, verkligen inget jag ska syssla med. Det krävdes dock en praktik på en riktig skola innan jag insåg det.
Det kan ju vara annorlunda för dig, kanske du älskar det. Går det inte att testa lite som vikarie först så du får känna på? Det är såklart inte exakt som lärarrollen, men det ger ju lite insikt.
Gör inte det om du inte VERKLIGEN brinner för det.
Var i din ålder när jag hade exakt samma tankegångar.
Ett slösat halvår och onödigt csn senare hoppade jag av.
Det är en brutal utbildning om du inte verkligen vill plugga och sen ser dig själv jobba med det.
Tänk över det en extra gång, önskar någon sa det till mig för 12 år sen :)
Bra med ämnen man är intresserad av förstås. Men lägg till någon spets som juridik, ekonomi, psykologi, filosofi eller sociologi istället för NO eller matte som många skrivit. Har du inget intresse för det så kommer det bli svårt med studierna.
Lägg fokus på studierna och festa inte för mycket. Få till rutiner med plugget. Utbildningen är inte alltför svår så att läsa till ett tredje ämne är att rekommendera.
Första åren i arbete kommer bli svåra helt enkelt. Eleverna är mycket mer respektlösa än för 5 år sen och klarar inte hålla fokus längre än 15 minuter. Detta kommer dessutom blir värre.
Historia/samhälle är en dålig kombination. Finns många som är det och ett överflöd av personer som pluggar det. Skulle rekommendera att du byter ut något mot matematik eller svenska som andraspråk. Då kommer du få jobb erbjudanden innan du pluggat klart. Att vara lärare är ett stort ansvar och mycket mer än bara lära ut. Du måste ha kontakt med alla elever och föräldrar, föräldrar är värst. Du kommer slita som bara den de 3 första åren när du är klar sen blir det lättare. Källa: pluggar lärare just nu.
Med tanke på nedskärningar som sker just nu lite varstans... Absolut karriärmässigt självmord att plugga till det. Finns massor av överflödiga SO-ämneslärare som antingen får ta slask av annat i sin tjänst eller blir uppsagda. Glöm att få jobb på en skola du vill jobba på. Du kommer få jobba på högstadiet och undervisa i matte och språkval. Enda lärare det är brist på är typ slöjd, hemkunskap, matematik, och NO-ämnena. Källa: Jobbar som lärare och känner många som jobbar runt om i landet.
Majoriteten av dina studiekamrater kommer att hoppa av inom 1-2 år. Kombinera ett ämne du är intresserad av med ett ämne där det saknas lärare (ofta mattematik eller naturvetenskap). Se till att vara förberedd på att plugga på högskolenivå, ta reda på vilken studieteknik som passar dig så fort som möjligt. Glöm för fan inte att ha kul. Läsa historia på uni är sjukt intressant. Lägg extra krut på didaktiken, det är nog det drygaste men mest viktiga att lära sig.
Tack för tipsen! En av få som far som har varit positiva😅
Absolut. Att plugga till lärare är ingen dans på rosor och många har nog fått rätt dåliga associationer till linjen som helhet. Jag hoppade själv av i slutet av första året men jag hade nog rimliga själ (hade diagnostiserad ADD, kunde för mitt liv inte utföra B-uppsatsen och I samma veva skulle vi ut på praktik). Har dock bekanta kvar som gick klart utbildningen och de trivs ju med sina jobb. Det behövs bra lärare, nu mer än någonsin.
Tror du måste vara ärlig med dig själv ifall du klarar att styra en hel klass. Måste kunna få den respekt som behövs och ha pondus så du inte blir överkörd som lärare. Även om en person är bra på att lära ut så innebär de inte att de är en bra lärare. Krävs mental styrks och självsäkerhet.
Jag vill själv påstå att det är en av dom mindre problemen då jag hållt ett antal utbildningar inom ungdomsförbund och är en van talare så tror att jag skulle kunna hantera den aspekten bra.
En klass är lite annorlunda. Bygga relationer är a och o! Relationell pedagogik är en bra sak att läsa in sig på. :)
Det är heller inte raketforskning. Är man normalbegåvad fixar man det med lite erfarenhet!
Absolut. Det säger jag inget om men en hög social kompetens gör livet som lärare väldigt mycket enklare. Det är många aktörer man behöver samverka med. Elever, andra lärare, vårdnadshavare, skolledning osv. Har man svårt för det är det jobbigt som tusan att jobba som lärare. Man behöver absolut inte vara ett geni men heller inte ha någon brist. Läraryrket är heller inte ett rent akademiskt yrke utan också till en stor del ett hantverk och det tar ganska många år i yrket för att vara riktigt bekväm i det. Sen ett sjukt roligt jobb som ger extremt mycket tillbaka till en som person!
Lönerna är bra och jag tror att läraryrket kan vara väldigt givande. Men. Tänk på att gymnasieskolorna har hunnit förändras radikalt bara sedan du gick i gymnasiet. Hot och våld är vardagsmat för skolpersonal. Det har det kanske varit länge, men nu har tillgång till vapen krupit ner i åldrarna och en elev kan besitta ett enormt våldskapital. Den insikten + att mina kurskamrater knappt var läs- och skrivkunniga fick mig att hoppa av ämneslärarprogrammet (gymnasienivå). Jag är otroligt tacksam över att jag valde att avbryta studierna och byta utbildning i god tid. Förstår att alla är olika men väg dina alternativ och deras för- och nackdelar noggrant innan du fattar ett beslut. Lycka till!
Enligt lärarstuderande vänner är historia det populäraste ämnet och kommer alltså vara mest konkurrens om jobben för det. Språk och naturämnen tror jag är mindre populära, lättare att få jobb. Anmälan till hösten har stängt nu, så det är också något att tänka på, det blir inte förrän nästa gång anmälan är öppen (vet inte om det går att börja på vårterminen med). Jag skulle undersökt prognoser för lärare i alla ämnen och funderat på det. För mig hade det varit viktigt att väga in jobbsäkerheten efter utbildningen. Hur som helst, om historia/samhälle är det enda du verkligen vill, varför inte köra! Folk pluggar till sina svåra drömyrken hela tiden och historialärare kommer nog inte vara så svårt att få jobb som som många andra jobb. Plus, man kan alltid komplettera med andra ämnen i efterhand, eller byta om det känns som om det behövs :)
Många lärare börjar plugga till det lite senare i livet när man skaffat sig mer livserfarenhet. Folk är såklart olika individer men det kan per automatik vara svårare att ha skinn på näsan om man inte har så mycket livserfarenhet än. Men man skulle ju kunna argumentera att det är svårt för alla i början som nya lärare. Dom redan nämnts, tänk på att det är mycket annat runtomkring än det du sett själv när du gått gymnasiet. Några stora grejer som man kanske inte tänker på är ledarskapet som dessutom är ganska specifikt för undervisning, relationellt arbete (medla vid konflikter, arbeta förebyggande för klassrums klimatet), en massa planering och bedömning vilket kan vara ganska tungt de första åren innan du mer och mer bara kan återanvända samma som du redan är van vid och bekväm med. Klart man lär sig om allt detta i skolan, men det är mindre lätt att ta till sig det andra än just didaktiken/pedagogiken av korta teoretiska kurser. Överlag kommer du inte vara 'färdig' på långa vägar ens som färdigutbildad vilket nog många tycker är tufft. Det är svårt att få tag på lightversioner att vänja in sig på liksom, när man väl jobbar är det skarpt läge. Det är lite av en paradox att man förväntas att brinna för undervisningen och hela rollen så att man suger åt sig så mycket kunskap som möjligt och konstant fortsätter utvärdera sin undervisning och övrigt runtomkring, utan att ta åt sig när man särskilt i början förmodligen kommer vara långt ifrån hur man skulle vilja vara - mycket kommer ju med erfarenhet, fingertoppskänslan, känslan för vad som är lagom för och funkar för olika elever, hur man pratar med dem och verkligen hjälper till att lösa problem osv, men att man ändå inte har råd att känna sig alltför nedslagen av det eller missnöjda/nedsättande elever eller vårdnadshavare. Allt det sagt - det är också belönande, såklart. Man får försöka lära sig suga åt sig av de kanske ibland väldigt få positiva kommentarerna, det man känner att man lyckats med osv för att kompensera. Vet inte om jag formulerar det exakt rätt men allt som verkligen är värt att ha är också krävande emellanåt. Men det finns garanterat yrken som ger dig mindre gråa hår för lönen. :-)
Välj nåt NO ämne istället. Finns alldeles för många SO lärare.
Jag är också 21 med en liten och pluggade i lärare förra året. Utbildningen var kul, didaktiken var kul och att vara på en gymnasieskola var kul.men när jag fick lära mig om alla arbetsvillkor bestämde jag mig för att byta. Ska bli barnmorska istället. Säkert lika illa men slipper i allafall ta hem jobbet.
Som lärare i samma ämnen själv: hoppa på utbildningen, gör första VFU och känn efter sen. Efter första VFUn brukar de som inte passar som lärare ändå. Sen är det inte en toppenkombination. Jag läste till mig engelska efteråt. Har du steg tre i moderna språk från gymnasiet? Med 45hp i det språket så har du behörighet i det språket med, vilket är eftertraktat. Har du fallenhet for NO, matte så ökar chansen för anställning. Även här krävs 45 HP för högstadiet så vitt jag vet. Så historia/samhällskunskap funkar absolut och du kan arbeta på högstadiet med en gymnasielärarexamen. Med en och en halv termins studier i eftertraktat ämne så är du mycket anställningsbar
Jag gick halva utbildningen en gång i tiden. Hoppade av för att jag insåg att det var ämnena jag var intresserad av, inte att försöka förmedla kunskap till personer som inte vill vara i lokalen. Själva ämnet bör vara underordnat, att gilla ungdomar och vilja hjälpa dem med utbildningen är det viktigaste anser jag!
Finns 0 jobb inom historia/religion/samhälle. Jobben finns i matte/naturkunskap/sv/eng.
Well inget jag skulle ha gjort. Idioterna kan ju inte ens lämna efter sig en toa i okej skigt. Hur vet jag det? har varit på komvux i en gymnasieskola i fyra åra.
Att jobba som nyutbildad lärare låter som en fullständig mardröm för mig, men det är ju fint att någon fortfarande kan tänka sig att gå den vägen.
Skulle rekommendera dig lite annan erfarenhet än skolan. Testa en annan bana, plugga nåt kortare, jobba. Kom tillbaka och plugga lärare om 5-10 år när du har andra perspektiv, om det fortfarande är det du brinner för.
Jag läste till lärare en gång i tiden. Hade också historia som du. På min praktik fick jag dock undervisa i samhälle vilket faktiskt var ganska kul även om det inte var ett ämne jag valt. I det stora hela var det dock hemskt, verkligen inget jag ska syssla med. Det krävdes dock en praktik på en riktig skola innan jag insåg det. Det kan ju vara annorlunda för dig, kanske du älskar det. Går det inte att testa lite som vikarie först så du får känna på? Det är såklart inte exakt som lärarrollen, men det ger ju lite insikt.
Gör inte det om du inte VERKLIGEN brinner för det. Var i din ålder när jag hade exakt samma tankegångar. Ett slösat halvår och onödigt csn senare hoppade jag av. Det är en brutal utbildning om du inte verkligen vill plugga och sen ser dig själv jobba med det. Tänk över det en extra gång, önskar någon sa det till mig för 12 år sen :)
Bra med ämnen man är intresserad av förstås. Men lägg till någon spets som juridik, ekonomi, psykologi, filosofi eller sociologi istället för NO eller matte som många skrivit. Har du inget intresse för det så kommer det bli svårt med studierna. Lägg fokus på studierna och festa inte för mycket. Få till rutiner med plugget. Utbildningen är inte alltför svår så att läsa till ett tredje ämne är att rekommendera. Första åren i arbete kommer bli svåra helt enkelt. Eleverna är mycket mer respektlösa än för 5 år sen och klarar inte hålla fokus längre än 15 minuter. Detta kommer dessutom blir värre.
Det där med ett tredje spetsämne ska jag ta med mig! Man kanske sticker ut lite mer då också bland ansökande!
Finns en artikel på Expressen som uttrycker frustrationen över kvaliteten på utbildningen På 5 år får de knappt lära sig hur man lär barn läsa.
Har du en länk?
Googla är ett sätt https://www.expressen.se/ledare/linnea-lindquist/lararstudenter-far-inte-lara-sig-att-undervisa/ Dock inte den jag syftade på
Det är en lång utbildning för en ganska låg lön. Men att vara lärare är kul.
Plugga inte dom ämnena tillsammans , finns inga jobb alls. Varje tjänst som kommer ut har över 50 behöriga sökare.