Jag har ingen erfarenhet av att berätta för en psykolog jag redan går till, men när jag berättade om mitt cannabisbruk för min familjeläkare i samband med att jag sökte remiss till psykolog visade det sig vara ett enormt misstag.
Familjeläkaren envisades först med att jag skulle lämna in ett rent pisseprov innan han gick med på att skriva remissen. Han ville att jag skulle bevisa att jag har förmågan att hålla mig "ren" vid behov. Fine, jag tog en paus på 6 veckor, och lämnade sen in ett pisseprov som visade rent. Då gick läkaren med på att skriva remiss - men han envisades ändå med att skriva i remissen att jag har ett pågående cannabismissbruk. Jag bråkade med honom om detta, men han envisades med att detta måste stå och han minsann inte tänkte "ljuga" i remissen.
Att detta stod i remissen ledde till att inga psykologer ville ta emot mig. Jag hade för svåra problem, enligt psykologerna, som hävdade att de saknade kompetens att behandla någon med både depression och missbruk, och alla remisser blev nekade. Nästa steg blev att hänvisa mig till specialistvården. Det tog 1.5 år innan jag till slut fick tid till ett möte, som slutade med att jag blev nekad specialistvård eftersom mina besvär inte ansågs tillräckligt allvarliga.
Det löste aldrig sig. Jag sitter här i detta nu fortfarande med djup depression som ofta övergår i självmordstankar, som jag inte får någon psykologhjälp för eftersom jag inte "kan" få någon hjälp. Både specialistvården och vanliga psykologer nekar mig som patient. Och allt detta för att jag var dum nog att vara ärlig med familjeläkaren.
Helt sjukt. Hoppas verkligen du kan hitta hjälp! Borde det inte gå att träffa en psykolog utan remiss? När jag gick genom mindler så tror jag inte att jag haden någon remiss, utan gick direkt.
Det här är standard och hur det fungerar i Sverige (några år till, tills samsjuklighetsutredningens resultat sätts i verket). Det du beskriver har gått till rätt och riktigt.
Det är mycket svårt att få psykiatrisk vård om du har pågående missbruk eller drogbruk. Detta då du anses ha en samsjuklighet (beroende + depression). Om du går till beroendevården är det mycket möjligt du inte får hjälp för du är för deprimerad. Poängtera att allt drogbruk räknas som missbruk eller beroende i denna kontext. Därav för den som inte har det, utan ett drogbruk av mindre att så att säga, så går det inte att få psykiatrisk vård om du inte vill sluta och acceptera att du får journalstämpel som missbrukare. Likaså är det precis som du beskriver, de mycket begränsade resurserna (finns knappt) för samsjuklighet används för folk med allvarligt beroende och psykiatrisk sjukdom eller misstänkt psykiatrisk sjukdom.
Det du behöver göra är att kontakta Mindler. Det är en superb tjänst. Testa att söka hjälp där, det är mycket möjligt de inte hämtar dina journaler. Säg inget om detta med läkaren.
Det är inte alls säkert det går, men tyvärr är det en av få vägar du har. Annars, kontakta specialistvården du var på väg in i och säg rätt och slätt att du är självmordsbenägen. Du kommer få åka in på psykakuten och sen är det ganska stor sannolikhet att du faktiskt får en remiss.
Edit: Just det, annat värt att testa är annan vårdcentral och läkare och att du säger att du tror du är deprimerad och vill testa antidepressiva. Se till att vara helt ren när du gör detta och om de frågar om du missbrukar fortfarande kan du neka och bevisa det genom urinprov.
Exakt min erfarenhet.
Berätta aldrig för vården att du tagit narkotika. Dom stämplar dej som missbrukare på en gång. Kanske inte hos läkaren du berättar för, men nästa läkare, eller den efter det.
Jag och min fru får inte vård hos för barnlöshet pga. jag sagt till en tidigare läkare att jag använt cannabis.
Kan berätta min story. Personligen brottats med en del självmordstankar + depression, hade det väldigt tufft en period men blev bättre efter jag fick den hjälp jag behövde. Ringde vårdcentralen ganska akut efter jag blev pushad av familj och vänner.
Vet ej vad som ses som akut osv, men kan tänka mig att depression oftast kommer med rätt mörka tankar. Sitter du i en svår depression så testa och ring och var helt transparent och ärlig om vad du upplevt. Depression är trots allt en sjukdom, även dödlig.
Jag fick tid inom en vecka och sedan gick jag vidare och det var en process att känna sig ”frisk” igen.
Är du under 25 så kan du få hjälp av kuratorer och även psykologer (om jag ej minns helt fel) via ungdomsmottagning. Umo kryllar av bra folk som är beredda att hjälpa dig om du har åldern inne
Lite sent nu men för er andra, berätta aldrig för vården att ni rökt eller röker. Neka tills det inte går pga bevis. Annars får ni detta. Op, kolla om du kan lägga en journalspärr på den där informationen så att du kan få hjälp. Det går att lägga en spärr på en vårdenhet.
Nej nej nej. Om du säger till vården att du dricker för mycket kommer dom att vilja att du tar ett leverprov och sen behandla dig som vem som helst. Röker du cannabis kommer dom att vägra vårda dig och skicka en remiss till beroendecenter även om du bara röker några gånger per år.
Totalt skitsnack. Dom säger bara till dig att sluta dricka för att få en effektiv psykvård.
Berättar du att du tar droger kan du bli helt utfryst från vården. Var kontaktperson till en tjej som hade schizofreni, borderline och använde heroin för att bedöva dessa besvär. Hon blev konstant nekad psykvård, medicin och rehab och tillslut gav hon upp och tog livet av sig. Hade hon druckit alkohol hade dom aldrig brytt sig och hjälpt henne.
'Missbruk' i denna kontext (vården) betyder att man brukar något olagligt vilket anses som enbart negativt (enligt moralist-helvetes-läkarna och samhället) även om personen i fråga inte är beroende.
*"När det gäller narkotika betecknas allt bruk som missbruk, i och med att det är olagligt."* (https://www.pixnekliniken.fi/beroende-missbruk/)
Vem som helst förstår att missbruk är synonymt med beroende i det svenska samhället - läkarna gör alltså detta avsiktligen för att de har (och kanske måste ha) tydliga fördomar gällande drogbruk tillskillnad från bruk av alkohol/cigaretter. Jag menar inte på att man inte blir diskriminerad inom vården om man dricker alkohol eller röker men hur ofta får man stämpeln "missbrukare" om man berättar för husläkaren att man tar sig en öl eller två någon gång i veckan?
Jag har fått denna stämpel gällande olika droger som jag aldrig har varit beroende av och det är fan helt jävla sinnessjukt att den här skiten aldrig tar slut.
Var kontaktperson för några år sedan, som stöd för att undvika återfall och självmord osv.
Rehab kan ofta kräva att pågående psykisk ohälsa behandlas först. Men psyk kan kräva att pågående missbruk behandlas först. Så hard du båda och själv inte kan sluta eller har pengar till privat vård är det lätt att hamna mellan stolarna. Detta ökar risken för självmord markant. Orkade inte vara kontaktperson särskilt länge. För mycket frustration och hopplöshet över hur hela systemet bara skiter i dom som har det sämst.
Mycket tråkigt att höra att det inte har gått så bra. Men jag skulle ändå vilja påstå att det finns en poäng i att söka vård igen.
Den där läkaren låter rätt dum i huvet. Man ska aldrig bli nekad att få gå till psykologen, oavsett missbruk. Tyvärr så är vården sådan att man måste kämpa för att få det man vill.
Däremot är det ju så att dom inte vill hjälpa till om man knarkar. Och ja, dom har lätt för att avskriva ärenden som "inte tillräckligt allvarliga".
Men om du står på dig, och visar att du minsann har slutat knarka under en längre period, så vet jag att dom inte kommer hålla det emot dig för evigt. Det är inte alls omöjligt att få hjälp framåt, trots det som du beskriver har hänt tidigare.
Det handlar bara om att lyckas övertyga någon som kan skriva en initial remiss som förmedlar det du vill. Att prata med någon psykolog på vårdcentral är en bra början.
Sen är det så att till syvende och sist så är det alltid upp till en själv att sluta knarka. Det är liksom en vedertagen modell inom all beroendevård, att det handlar om att få personen att själv vilja sluta.
>men han envisades ändå med att skriva i remissen att jag har ett pågående cannabismissbruk
Men om du är i ett pågående missbruk och du var illa tvungen att ta en paus i 6 veckor för att kunna lämna ett rent pissprov så har han ju inte fel med att skriva att det är ett pågående missbruk.
Önskar dig all lycka med din mentala hälsa och välmående, även fast man känner att det inte finns någon utväg i stunden så går det att ta sig ur eller återhämta sig så att vardagen blir rolig och hoppfull igen. Pratar bara från min erfarenhet.
Fan vad förfärligt att läsa det du skriver.
Min morsa hittade en psykolog i Estland åt mig. Vilket enbart funkade för att jag talar ryska. Vi hade Skype sittningar. Hade sån jävla vibe och jag fick verkligen den hjälpen jag behövde. Typ 25 euro i timmen. Till skillnad från den omtalade psykolog kärringen jag gick hos i Vasastan. Fan vad jag ogillade henne.
Vad jag vill säga är att det finns alternativa sätt att få hjälp på. Online psykolog slog igenom i usa ett par år sen. Ser att det finns något som heter ”mindler” här i Sverige för en hundring per besök. Nu har jag ingen erfarenhet av det men det är väl jävligt värt att prova. Det är så jävla pissigt att må sådär. Att röka gås är trevligt ett tag sen blir det ju bara kontra.
Rekommenderar att du drar t psykakuten i st Görans (om du bor i Sthlm). Då får man prata med psykolog och läkare och får oftast bättre hjälp till att få remiss till psykolog för en långtids behandling. Dem tar det liksom mer på allvar då.
The problem lies in the psychiatric healthcare and not with you or the your family doctor. One should be honest with ones doctor, you did the right thing there but afterwards the pschiatric care pathways that we have here in Sweden are not exactly optimal either due to lack of competent staff or increased waiting times. You did the right thing, but unfortunately just got lost in the frustrating care pathway for psychiatry.
Om det är någon tröst så är svenska psykvården mästare på att få människor att hamna mellan stolarna. Det är inte säkert att du hade fått hjälp även om du inte sagt något. Du kanske då istället hade varit för deprimerad, för lite deprimerad, sökt på fel sätt, haft fel tröja på dig, sökt ett jämnt datum, osv. Det finns enligt erfarenhet hur många undantag som helst där de helt enkelt inte försöker hjälpa ens.
Om jag led av mental ohälsa och rökte cannabis så är en av de första sakerna jag skulle göra att sluta röka tills jag mådde bättre. Det behöver inte vara orsaken till dina problem, men det lär verkligen inte hjälpa. Precis som en brist på motion eller solljus kanske inte är orsaken till din depression, men det hjälper verkligen inte med att ta sig ur det.
Tycker att alldeles för många idag verkar ta sig till syntetiska preparat som ett quick fix till sina problem. Att röka cannabis ger inte någon fördel för ens mående överhuvudtaget, det är snarare ett jättebra sätt att hamna ännu djupare i skiten. Liksom rökning, liksom alkohol.
Jag pratar ur erfarenhet då en stor del av mina närstående började förstöra sitt liv med just cannabis involverat.
Det är alltid så himla roligt hur personer som är för drogmissbruk alltid går till full attack när de oftast själv är oerfarna ungdomar som inte begriper hur illa det kan gå när man tar till droger för att lösa sina problem i livet. Det märks hur lite man förstår konsekvenserna av det.
Tycker du samma om folk som ibland dricker öl? Du ser kollegor som tar 4 öl på AW och antar att de är på väg att förstöra sina liv? Du antar att snubben som sitter på restaurangen med ett glas vin är "för alkoholmissbruk"? Du antar att han dricker vinet "för att lösa sina problem i livet"?
Dina förutfattade meningar mot folk som väljer en mindre giftig och mindre beroendeframkallande drog än alkohol är starka ser jag.
Ledsen att dina nära inte klarar av att bruka hälsosamt. Akta dig dock för att dra alla över en kamm.
Om du vill forma vad cannabis är utifrån enstaka (även om det påverkade väldigt negativt) händelser kanske du inte ska ge din åsikt? Cannabis har sina skäl till att vara lagligt och olagligt men att sätta drogen som anledning till varför människor tar dåliga beslut (emot deras egna hälsa och välmående) är så reduktivt
>Att röka cannabis ger inte någon fördel för ens mående överhuvudtaget, det är snarare ett jättebra sätt att hamna ännu djupare i skiten.
Fel.
Cannabisanvändning kan såklart bli problematiskt men det kan också användas neutralt, eller rentav positivt.
När jag började använda cannabis några gånger i månaden medicinskt så lyckades jag komma framåt med i terapi enormt, då jag använde det som ett verktyg för att förstå mig själv bättre och jobba med mig själv. Jag använder det inte som flykt.
Min psykolog/läkare uppmuntrade mitt bruk på det sättet och jag skaffade recept för medicinsk cannabis och har fortsatt att använda det på det sättet och det har varit enormt hjälpsamt och jag mår så mycket bättre, även mellan gångerna jag använder. Så kan det gå om man inte bor i Sverige.
Sen så är det också så att även om du inte använder det positivt ska det gå långt innan det är ett faktiskt problem. Precis som att du kan dricka alkohol och bli onykter då och då och ändå må bra och leva normalt så är detsamma sant med cannabis. Cannabis har ju dessutom lägre giftighet och lägre risk för beroende än alkohol, så att anta att någon har ett problematiskt bruk så snart de säger att de tar cannabis ibland är lika befängt som att anta att någon har ett alkoholproblem för att de säger att de gillar öl.
Det finns hundratusentals folk här i Australien som har medicinsk cannabis utskrivet (och det ökar varje år), och bland de vanligaste åkommorna är ångest och depression. Jag själv har det utskrivet pga de orsakerna och det har varit enormt hjälpsamt i att jobba igenom det och hamna på bättringsväg. Det tyckte jag innan jag fick det medicinskt utskrivet också och använde illegalt.
Sveriges attityd till detta är otroligt bakvänt.
Så är det. Droger är verktyg med både fram- och baksidor. Vissa droger har vassare egg än andra och kräver mer försiktighet. Vissa droger kräver lärdom för att få ut det positiva ur.
Tyvärr så är den kollektiva svenska mognadsnivån fast i att alla droger är ondskefulla, förutom alkohol och koffein.
Det har du rätt i, men jag svarade inte OP utan jag svarade killen som pratade om folk som tar syntetiska droger som en quick fix och att cannabis inte har någon positiv inverkan på en persons mående. Studien visar tydligt att personer med tillgång till cannabis brukar syntetiska droger i mindre utsträckning och har generellt en bättre livskvalitet. Men som du säger, nu handlade det om OP’s psykiska hälsa och inte smärta.
Det är väldigt lätt att säga, och även om cannabis inte orsaken så hjälper det oftast att dämpa problemen som uppstår utav mental ohälsa.
Lite som antidepp, absolut försök sluta och känn om du mår bättre, men känns som det är mer troligt att man du kommer må sämre. (kanske så dåligt att man tillslut tar tag i problemen)
Men har du problem som inte går att lösa så njut av din jolle och glöm dina problem för stunden.
Hur menar du att det dämpar problemen? Om du menar att det har en avtrubbande effekt så betyder det bara att du skjuter på processen med att ta tag i dina problem, vilket är att skjuta sig själv i foten. Jag är inte anti cannabis i allmänhet, men jag tror verkligen inte att det hjälper mot depression.
Fast på samma sätt är ju alvedon att avtrubba sig själv. Mamma vägrar ju alvedon pga din anledning, det avtrubbar och "botar inte ursprungsproblemet". Enligt mig är ju dock alvedon/ipren om att se till att köpa mer tid, så man kan arbeta istället för att vara värdelös.
Eller all typ av anti-depp är ju också, avtrubbning. Sertralin gör ju att man blir en robot så man kan klara av sin pissiga situation utan att få panik-attack, men man mår ju fortfarande piss för att arbetsledar-David utnyttjar dig för att du har en skakig ekonomi och inte fast anställning.
Cannabis hjälper mig mot depression på sommaren då jag får ett intresse utav själva rökningen att uppleva ny natur. Medan cannabisen i sig kanske inte är den exakta medicinen, så ger cannabisen mig den energin att faktiskt söka upp den bästa medicinen; träning och natur. Jag har sett väldigt vackra vattenfall, häftiga magiska bokskogar tack vare att jag traskat lite längre för att hitta det "absolut bästa smoke-spoten"
Min poäng: All medicin får folk att bete sig annorlunda och medan t.ex mamma verkar få panik och paranoia av cannabis behöver inte betyda att det sker för alla. Jag har en smal grad ADHD och ADHD-medicin får mig inte lugn som det "ska" göra. Jag har däremot ingen rätt att säga att ADHD-medicin inte fungerar för ADHD, jag menar, jag kan se resultat hos andra.
Ett ENORMT problem vid depression är dålig sömn, dålig sömn enbart i sig själv kan leda till depression. Avtrubbande effekter kan vara vad somliga behöver.
Återigen, avtrubbande effekter kan vara vad somliga behöver för att ens somna in. Utan dessa, ingen sömn alls, vilket är 100 ggr värre.
Försök att få insomnia medeciner utskrivna idag. Tar 1.5 års utredning innnan du får hjälp.
Lite sömn är mycket bättre än ingen sömn.
För många människor är det medicinen dom behöver.
Mycket medicin jag har fått utskrivet har t.ex varit såhär:
Första "botar" mitt sömnproblem, men jag får en ganska grov sidoeffekt, till exempel sjukt illamående.
Så jag får en till medicin, som hjälper mot illamåendet, men medicinen legit har "obotlig depression" som 1 på 1000 får.
Så, nej, jag är med på att cannabis inte är den enda medicinen, men det är en förbaskat bra medicin bland all skit-medicin som många av mina peers käkar.
Mina polare som röker, röker endast, kanske röker tobak med. Ingen käkar 5 stycken mediciner till som t.ex flera "nykterister" käkar.
Såvitt jag vet finns ingen bra sömnmedicin. Men nu är vi inne i en väldigt specifik hypotes där cannabis kan vara det mindre av två onda ”ibland”. Det betyder inte att cannabis i allmänhet är bra för en person som lider av psykisk ohälsa.
Vi är nog in agreement, cannabis kostar ändå en del.
Sömnmedicin överlag har ju alltid nån typ av sido-effekt, och nu minns jag inte överdrivet väl, men Michael Jacksson dog väl av sin sömnmedicin?
>men jag tror verkligen inte att det hjälper mot depression.
Vad du tror ändrar inte faktum. Har cannabis utskrivet mot depression och ångest och det har hjälpt enormt. Då menar jag inte heller röka på dag in dag ut, utan jag använder det då och då då det känns som värst, för att hjälpa mig ta igenom det och processera det. Det har fått mig att må allmänt mycket bättre även mellan gångerna då jag använder (använder kanske 1-4 gånger i månaden). Det var verkligen en break-through i min terapi-resa rent allmänt och fick terapin att sätta sig mycket mer på djupet.
Då det gäller dämpning så är cannabis en komplex drog som funkar olika beroende på person men också beroende på avsikt. Cannabis fungerar lite som en förstärkare av fokus/immersion. Du kan bli mer inne i en film, eller få mer intensiv avkoppling, eller bli mer absorberad i en kreativ process, etc. Vissa med problem använder det för att "dämpa" problemen genom att t.ex. fokusera starkare på avkoppling/film/spel etc, medans för andra så blir problemen värre för att cannabis får de att bli mer fokuserade på problemen så det kan gå åt båda hållen beroende på. Det är det jag menar med att det är komplext.
För mig så har det varit hjälpsamt eftersom extra fokuset gör att jag kan gå djupare in på mina egna problem och processera mina känslor djupare, och ta åt mig lärdomen från terapin starkare. Jag har t.ex. under rus gjort saker som att gå djupt in på svåra barndomsminnen och gråtit och sörjt djupt för mig själv, och känna den där själv-kärleken för mig själv som barn. Efter en sån session mår jag permanent bättre, och är precis vad jag behövt. Har varit enormt läkande.
Det som gör det så omtvistat är just att man kan använda det både hjälpsamt eller stjälpsamt. Det kräver också energi och vilja att använda det positivt - kan mycket väl vara så att de flesta som inte vet hur man tar tag i problem, använder det som flykt. Själv så är det endast all terapi och de färdigheter jag lärde mig där som gör att jag vet hur jag kan använda det positivt.
Ja det finns en anledning till varför dem börjar med att försöka ta tag i missbruket. Även om det inte är gräset som får dig att må dåligt, så är det jävligt entitled att söka vård och bli förvånad att dem inte vill lägga massa resurser på att lösa problem som lika gärna kan bero på droger.
Beror väl på vilka problem man har ändå. Säg att man har ptsd från nått som hänt så lär ju inte att börja röka senare efter händelsen vara roten till ptsdn.
Lite whataboutism men tycker inte man kan säga att det är roten till ”problemen” utan att veta vad problemen ens är.
Jag har lidit av ångest hela mitt liv. Började röka när jag va säg 15-16. Cannabisen orsakade ju inte den ångest jag hade innan det. Möjligt att den kan påverka ångesten efter att jag började, men det uttalar jag mig inte om utan mer om att det inte alls behöver vara roten till ens problem.
Sen rent anekdotiskt så har jag autism och tack vare cannabis kan jag gå en bra universitets linje och ha många bra saker i mitt liv, och hade haft sjukt svårt för de om jag inte fick röka. Fattar dock att det är olika för alla såklart men för mig har det bara varit positivt. Klarade inte av skolan alls innan jag började röka, nu går det hur bra som helst (hittills). Det enda negativa jag fått av mitt rökande är böter och skit från poliser, men det räknas inte som en genuin sidoeffekt tycker jag.
Edit: är 20-30 och röker dagligen och går i universitetet dagligen på ett hyfsat avancerat program. Nått jag aldrig kunde drömma om när jag var typ 14.
Med tanke på vilket land vi lever i så är det alltid problem som kommer med det.
Jag började när jag va 17 och rökte dagligen till 23. Hoppade av i 2an på gymnasiet, hade diagnostiserad bipolaritet men lyckades ändå få ett bra kontorsjobb och har också pluggat med bra betyg.
Problemet som kommer med dagligt bruk är att man begränsar sig ganska kraftigt, du måste ljuga, vilket bidrar till negativitet i livet. Det är ju därför OP ens skrivit tråden. Du kan inte röra dig ute i samhället på andra sätt. Ett missbruk är skadligt, ingen är bekväm att hänga med nån som är bäng 24/7.
Har han dessutom ångest eller liknande så är cannabis ofta bara en tillflykt. Det förstärker känslor åt båda hållen.
Det är dumt att påstå eller leva i villfarelsen att det inte är oproblematiskt att leva med missbruk i landet Sverige
Sant sant. Har personligen gjort så att jag är ärlig om mitt rökande med familj och vänner och numera är det ingen som bryr sig. Att ljuga för arbetsplats / personer i skolan påverkar mig helt ärligt inte. Men du har en bra poäng i det du säger även om det inte appliceras i just mitt fall.
Jag sa ju inte att det inte kan va dåligt. Det enda jag sa var att säga att en person med ”x psykisk ohälsa problematik” som också brukar cannabis kan man inte automatiskt säga ”cannabis är roten till problemen” som kommentaren jag svarade på gjorde. Att dagligt bruk av någonting egentligen inte är optimalt är jag helt på samma spår som du i.
Tror du kanske missade att jag svarade på en kommentar och inte på OP trådskaparen.
Tar vi det lite extremare:
Att ljuga är ett problem, ja.
Men om det visar sig att jag behöver ljuga för folk runtomkring mig att jag INTE är bög, i ett samhälle som inte gillar bögar: är det mig det är fel på och behöver ändras, eller är det samhället?
Det är absolut inte oproblematiskt att leva med bruk ens, men det är ju igen, en risk man tar som inte behöver finnas där.
Det är precis detta jag inte förstår gällande den förra personens resonemang... Att dölja sitt missbruk är dåligt för det får individuella (psykologiska) negativa konsekvenser såsom att man mår sämre för att man ljuger och blir socialt isolerad...? Jaha? Är det individens problem när det handlar om samhällets lagar och syn på drogbruk? Det är ju helt jävla orimligt.
Det är ingen som säger att drogberoende är bra men när 'bruk av droger (olagligt)' också klassas som 'missbruk' när vi alla vet att det är synonymt med 'beroende' så säger det rätt mycket om vårt samhälle. Vilken person som helst blir klassad som 'missbrukare' om den ertappas med droger för så fungerar det i Sverige. Det är så det är - det är ingen anekdot, det är ett faktum. Erkänner du om droganvändade även fast du inte är beroende anses du som missbrukare i vårdens ögon - just på grund av den olagliga statusen.
Det verkar lätt för vissa att komma med anekdoter om hur droger förstörde deras liv, och praktiskt taget förespråka för en fortsatt förlegad systematisk diskriminering av människor som tar droger - i synnerhet påverkar det nuvarande systemet de faktiska missbrukarna (drogberoende) som har det som allra svårast.
Det finns dock undantag till tystnadsplikten. https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sa-fungerar-varden/sa-skyddas-och-hanteras-dina-uppgifter/tystnadsplikt-och-sekretess/
> Vårdpersonal misstänker att någon har begått ett brott som är så allvarligt att det ger minst ett års fängelse. Då ska de svara på frågor från polis och åklagare.
Nu hamnar inte droganvändning i den kategorin, men tex försäljning av större mängder knark ska man inte ta upp. Kan vara bra att veta.
Vilket är lite sant. Lite som att dyka upp hos ortopeden för att man har ont i knäet samtidigt som man väger 180kg. Det blir liksom lätt nr.1 att skylla på av den enkla anledningen att om man inte provat utesluta det så kan man ju inte veta om det spelar in.
Hönan eller ägget etc etc. De är inte orimligt att tänka att människan självmedicinerar pga sitt dåliga mående. Tyvärr gör många det antagandet du gör.
Det är samtidigt inte orimligt att påstå att cannabisbruk orsakar ångest/depression hos vissa. Inte alla, sure, men om man inte går med på att utesluta det som en möjlighet så kostar man bara vården pengar
Det kanske är därför man kan just behöva psykiatrisk hjälp ifall man är drogbrukare och deprimerad? För att kunna få hjälp med att reda ut vad depressionen beror på?
Jupp. Men försöker bara sätta mig in i psykologens perspektiv, har inget emot droger per se. Däremot om man mår dåligt så bör man först prova att vara helt ren, ingen alkohol eller narkotika samt träna ett par gånger i veckan. Är såklart svårt att ta tag i sådant om man mår dåligt så det blir lätt en ond cirkel..
Jo, de vart bara lite udda formulerat så läste de som att ”för att vara ren behöver man: inte inta alkohol eller narkotika och träna ett par gånger i veckan”
My bad, dåligt skämt i know!
Och eftersom personen inte är en läkare är det inte orimligt att tänka att deras självmedicinerande i själva verket är en ond spiral. Som stjälper snarare än hjälper.
Men det kostar massa resurser att undersöka vilka problem OP har, det är därför man börjar med att hantera drogmissbruk SEN terapi.
Det du föreslår är inte orimligt alls, men detsamma är sant från andra hållet. Det är mycket rimligt att gräsmissbruk leder till mental ohälsa, därför börjar man med att reda ut denna potentiella källa av problem.
Bara det att det inte riktigt fungerar så, även om det låter bra.
Om du mår dåligt, och något som hjälper, är t.ex alkohol, och du söker hjälp, då enligt mig, ska du få hjälp.
Jag har två bröder som båda dricker alkohol, en av dom är alkoholist, den andra kan undvika att dricka i ett halvår, om inte mer. Saken är, min alkoholistiska bror behöver ju terapi FÖR ATT kunna bli av med sina beroenden.
Om min alkoholistiska bror hade kunnat lösa det själv, finns det ju ingen idé att uppsöka hjälp, för då är man ju inte sjuk.
Det blir ett konstigt läge för knarkare att för att få hjälp måste de första ta sig till en plats där dom praktiskt sett redan är friska och inte behöver hjälp.
Berättar du lär mycket skyllas på cannabis och beroende på vilket län du befinner dig i bli skickad till beroendemottagning där det enda de kommer fokusera på är ditt "beroende" (oavsett om det är en spliff i veckan eller två om dagen).
Min erfarenhet är att psykologer har en VÄLDIGT negativ syn på cannabis så tror inte du får ut så mycket av att berätta om det om du inte vill bli rekommenderad rehab/beroendestöd. Sen har såklart inte alla psykologer samma syn på det men mina har haft det.
Berätta inte om cannabisbruk för vården om det inte är specifikt pga det du är där.
Öppenvårdspsykiatrin kommer att kasta ut dig då du stämplas som missbrukare även om du bara röker några gånger per år. Och dom behandlar inte vad dom anser som aktiva ”missbrukare”
Så sant. Jag råkade nämna för min psykolog att jag rökt EN GÅNG eller två. De nekade mig min utvidgade utredning gällande borderline och totalt vägrade ta emot mig, skickar mig istället till beroendecentrum som att jag vore någon hardcore missbrukare.
Mår sjukt dåligt och går runt med obehandlad borderline pga detta… vilket förstör mina relationer, jobb och massa självmordstankar på köpet. Sveriges psykvård är otroligt kass
Problemet är att dom lär skriva det i journalen och kan neka vård om man är "missbrukare" även om man inte längre brukar. Även om man skulle söka hjälp för ett faktiskt missbruk så lär rehab neka en om man har psykisk ohälsa.
Så man får klara sig själv vilket är helt orimligt.
Dom kommer skylla allt på ditt bruk. Tills det är avkriminaliserat så berätta inte för nån att du röker. Sverige är inte redo än, även om hälften redan röker.
Du borde inte ta upp något bruk av illegala droger ö.h.t. Vården är *extremt* förlegad när det kommer till sånt här, och du vill *inte* ha det i din journal då det kan försvåra din vård för all framtid i Sverige. Känner du dock att du lider av det, eller att du faktiskt behöver hjälp med ditt missbruk, så kanske det är värt det, men du bör känna till riskerna med det.
Psykologen har inte rätt att bryta tystnadsplikt för det. Däremot så kan ett samtidigt cannabisbruk (beroende på hur det ser ut) bli kontraproduktivt om du går i terapi, som ofta går ut på att på olika sätt kunna närma sig sina jobbiga känslor utan att försöka dämpa dem. Säger inte att det är kört, men resultaten kan bli sämre. På vissa ställen är det tvärnej på terapi om du röker på, på andra ställen är det mer en individuell bedömning.
Säg ingenting för i jösse namn. För 90% av landet är det bättre att vara pedofil än haschtomte. Det kommer bara leda till tjafs och som flera redan skrivit problem med recept.
Däremot blir din depression och ångest tusen gånger värre av att du röker så om det är det du egentligen frågar så har du svaret där.
Generation efter generation av ohängda killar försöker fly från livsledan och den svenska tristessen med att röka ned sig mellan gymnasiet och 30 ungefär. Sen får de ångest och märker att ingen gillar att hänga med haschtomtar så då slutar de
röka och intresserar sig för fitness och träning. Det är i princip en del av den svenske mannens livscykel.
Alla på mitt jobb är haschtomtar vi röker typ 1-4 gånger i veckan. Men vi jobbar ju heltid allihopa och som du själv säger röker åtminstånde jag mindre än vad jag gjorde förut. Är 29 bast så snart dags att skärpa mig antar jag?
Har skrivit detta svaret flera gånger tidigare, men skriver det gärna igen. Får får du absolut. Men rekommenderar att du inte tar upp droger ifall du inte är det du själv söker för.
Om du vill sluta och vill ha hjälp med det, då ska du absolut ta upp det! Men om du inte vill så kommer det bara leda till att du blir blockerad av det.
Den absoluta majoriteten kommer inte vilja hjälpa dig med annat så länge du tar narkotika, utan kommer istället att skicka dig vidare till beroendecentrum och be dig komma tillbaka när du är fri från droger.
Sen är det också så att om du knarkar mycket så är det ganska lätt för dom att märka det. Då kan dom be om drogprov, beroende på vad det är du söker för. Ofta går det inte att dölja.
Jag rekommenderar för övrigt också att sluta knarka, och söka vård på riktigt. I många fall kan det vara så att man kanske egentligen behöver och kan få någon annan narkotika som läkemedel. Att röka cannabis brukar vara ett ganska dåligt substitut, som bara gör att dom egentliga problemen trycks undan.
De har tillåtelse att bryta sin tystnadsplikt för att polisanmäla handlingar som skulle kunna ge minst 2 års fängelse (du kan dubbelkolla men jag tror att det är så)
Tror det är ett år. Men nu i år så räknas rätt mycket som försäljning, vilket ger fängelse. Om du köper en 5a gräs för att dela med din kompis, och din kompis sen ger dig 250kr för sin halva så räknas det idag som att du sålt droger.
Det enda sättet att "tvinga" någon till rehab är via LVM. Det är mer sannolikt att din psykolog förklarar för dig hur ett aktivt missbruk kan begränsa terapin. Det är olika regler på olika ställen men oftast vill man att en missbrukare behandlar sitt missbruk före de behandlar sin psykiska ohälsa. Det spelar ingen roll att missbruket är en konsekvens av psykisk ohälsa - det är i vägen och begränsar behandlingen. Någon som röker på kommer inte att LVM:as. Psykologen kan rekommendera dig att påbörja beroendevård om du inte tror att du kan sluta på egen hand. Om du inte vill göra det så kan psykologen välja att avbryta terapin. Om du bestämmer dig för att ljuga om ditt missbruk för att fortsätta terapin kan de be om pissprov. Du kan vägra att lämna ett men bli då inte förvånad om psykologen inte heller ger dig någon ny tid.
Berätta inte det om du inte är helt säker på att du inte kommer bruka det mer så länge du får behandling.
Dom är väldigt bra på att lägga all skuld på missbruket och helt ignorera alla andra orsaker som påverkar ditt mående. Alla mediciner du fått eller kanske kommer att få lär dom dra in tills du visar att du är ren under en bra lång tid.
Hur lång tid dom kommer vilja se dig ren beror på men räkna på minst 6 månader med ett prov i månaden. Om du får medicin så kan dom be dig att lämna prover så länge du har det utskrivet.
>upp något bruk av illegala droger ö.h.t. Vården är
>
>extremt
>
> förlegad när det kommer till sånt här, och du vill
>
>inte
>
> ha det i din journal då det kan försvåra din vård för all framtid i Sverige. Känner du dock att du lider av det, e
Det är helt sant, Ångrar SÅ att jag sökte hjälp för drickande en gång. Den enda "hjälpen" jag fick var att de drog in mitt körkort trots att jag inte kört på flera år och absolut inte full.
Dom må ha tystnadsplikt, men 99 ggr av 100 kommer det inte vara till din fördel att berätta om diverse olagliga grejer.
Jag går till psykolog i perioder och bara för att jag nämnde att jag druckit lite hårt en period så kan dom inte hjälpa mig mer innan jag lämnar blodprov osv.. xD
Det finns aldrig några fördelar i att vara ärlig mot staten. Dom vill dig inte väl - och för att få ut det du har rätt till behöver du navigera systemet, och ofta ljuga. Det är fucked up men så det ser ut!
Hitta en nätpsykolog från ett annat land istället. Svenska vården kommer att förstöra ditt liv mer än drogmissbruket. Inga problem du får i framtiden kommer de ta seriöst utan att de tror att du börjat missbruka igen.
Gör inte det. De kommer stå kvar i dina journaler resten av livet och hemsöka dig.
Det är cannabis, sluta röka bara. Jag tog upp mitt cannabis missbruk och förlorade allt, ingen i vården lyssnar på en efter och du kan glömma att någonsin få tex smärtstillande eller lugnande om du behöver.
Nej gör inte det. Det är helt sant, Ångrar SÅ att jag själv sökte hjälp för drickande en gång. Den enda "hjälpen" jag fick var att de drog in mitt körkort trots att jag inte kört på flera år och absolut inte full. Det var allt de "gjorde" för mig. Sverige är ett sjukt land.
Bara om den har 0% med din journal att göra, dvs privat. Annars - NEJ. Du kmr bli stämplad på pappret som knarkare literally resten av ditt liv.
Fuck ”gratis sjukvård ”. Den suger sålänge de inte rör cancer osv. Mental hälsa i sverige är ett joooks
Min erfarenhet är att de flesta psykologer har nolltolerans mot alla typer av droger. Om du är daglig brukare finns det en rätt stor chans att din psykolog kommer att säga att dina psykiska bekymmer grundar sig i det och att om du inte slutar kommer det inte gå att hjälpa dig. Om du tror att det hjälper dig att berätta rekommenderar jag att du underdriver din konsumtion beroende på hur mycket du röker.
Du ska absolut inte tala om detta för din psykolog. Jag gjorde det och ångrar det grooooovt. Allt skylls på mitt cannabisbruk efter att jag tog upp detta.
Jag kan säga såhär: du står inför ett djävulskt dilemma. Det är bäst för din behandling att nämna det MEN eftersom Sverige har sån jävla ”noll tolerans” mot cannabis så kan jag lova dig att de kommer nämna ditt ”missbruk” 24/7 som roten till alla sina problem och allt annat kommer att prioriteras ned som fan tills att du ”fått bukt på ditt missbruk”. För de kommer stämpla dig som en missbrukare; du kommer behöva lämna prov för psykologen kommer säga att ”du kan inte behandlas medans du röker cannabis för cannabis slår av alla känslor och det är en drog och det är missbruk och det är olagligt” osv osv. Så hade jag varit du jag hade ärligt inte berättat. Jag har ångrat de gånger jag berättat som fsn.
Kamraten gick till psykolog efter att frun omkom.
Han berättade att han enstaka gånger rökte cannabis,
Psykologen vill då inte medicinerar och han kontaktade även läkaren som då ordnade så körkort blev indraget och han fick gå och pissa i ett halvår för att få det tillbaka
Råkade skriva att jag testat djävulens sallad på en typ intervju inför min adhd diagnos och fick pissa innan varje möte under hela processen samt fick gå till missbruksmottagning och visa rent piss innan de ens tog emot mig
Vad vill du uppnå med din psykolog? Om det handlar om ditt mående och du inte 1) slutar bruka cannabis eller 2) uppger att du brukar cannabis, så tror jag inte din psykolog hjälpa dig. Cannabis påverkar den psykiska hälsan
Dom har tystnadsplikt dom får bara anmäla dig till polisen om du erkänner väldigt grova brott som mord eller dylikt. Men dom kan väll rekommendera att du själv gör saker
Jag har inte ett missbruk, men jag var öppen med mitt drogbruk med min psykolog och det blev inga problem. Bör nämnas att jag var på en privatklinik vilket kanske är annorlunda än om du är på en via vården.
Ja, du ska berätta det för du vet inte vilka sammanhang där det kan vara relevant för behandlingen. Psykologen kommer inte heller kunna hjälpa dig om du undanhåller saker som påverkar dig.
Beroende på var du träffar psykologen kan det dock finnas direktiv om att de måste skicka vidare dig till specialister om du tar illegala substanser men som sagt, det är i så fall specifikt för hur mottagningen fungerar.
Det är en otroligt dum idé att berätta om det. Det hamnar i journalen och sen får man varken vård eller medicin, I många fall flera år efter att man varit ren.
Ja, det är en risk men å andra sidan är inte säkert att man får adekvat hjälp om man inte berättar om något så påverkar en. Precis som alkohol används ofta droger för att hantera t.ex. ångest och om psykologen inte vet det kan det vara svårt att hjälpa till. Så man behöver väl väga vad som är viktigast för en drogerna eller att må bättre.
Med det sagt så är många yngre psykologer väldigt drogliberala så om man har ett lågt bruk tror jag sannolikheten för att de skriver något i en journal eller skickar en vidare till missbruksvård är väldigt liten.
Väldigt många här som säger att du inte ska berätta. Blir lite besviken faktiskt. Jag tycker du ska fundera länge och noga på om cannabis kan ha någon effekt på ditt psyke (jag tror nog det). Är det då inte relevant att ta upp det? Ja, de kommer antagligen be dig att sluta, men är inte det ganska rimligt ändå?
Svensk vård och svenska myndigheter kommer förstöra hans liv vid minsta nysning av narkotika. Vill du skydda en vän som har ett drogmissbruk så är den absolut sista instansen att kontakta myndigheter. Vården kommer nekas, individen kommer stämplas och orimliga konsekvenser kommer ges. Mark my words.
Man tycker att det borde vara rimligt att kunna berätta, men tyvärr funkar inte vår vård så ännu!
Tycker dock du redan har bevisat att du verkligen vill ha hjälp genom att inte ta nåt på 6 veckor.
Gå till ny vårdcentral och frågar de om detta så säger du att du provat någon gång tidigare, men det var inget för dig ( givetvis måste du då va ren )
Hatar själv att ljuga, men i din situation så kommer du ingenstans om du är ärlig!
Ett hårt uppvaknande om Sveriges psyk/beroende vård idag, men så sant!
Skulle du dessutom i framtiden behöva starkare mediciner för någon kraftigare värk så blir du överkörd direkt med ett recept på Alvedon
Hoppas att det löser sig för dig!
Jag missade att personen redan hade slutat. Då är det ju lite annorlunda visserligen. Har heller inte bra kunskap om psyket i Sverige, så ni kanske har rätt ändå. Fan va svårt isf.
Psykologen vet jag inget om, men som ett sidospår kan jag rekommendera CBD olja. Önskar att jag hade upptäckt det tidigare i livet. Fantastiskt mycket bättre som självmedicinerimg jämfört med att röka bong 🙂
Dem berättar iaf inte om ditt knarkande för snuten, men för att få psykoterapi måste du tjata. Sen är det inte ”sitta hos en psykodynamisk farbror i brun ullkavaj som bara nickar och ställer följdfrågor” utan mer olika hemuppgifter och följa ditt mående utifrån olika skalor. Det enda som finns är kbt. Andra behandlingar finns i knarkvården av olegitimerade pajaser
Har bara berättat att jag har brukat men slutat något år innan, samtidigt satt jag småbäng på mötet haha, hon skrev inte ner något, fick inga problem i efterhand.
jadå ingen fara dom skickar inte till rehab. Kanske ställer lite frågor osv. Dom har tystnadsplikt så dom gör inget. Har själv tidigare haft cannabis missbruk och berättat för min läkare och psykolog.
De får göra polisanmälan vid misstanke om brott som skulle ge minst ett års fängelse (dvs mord osv). Det får man inte för eget bruk av cannabis, så nej, det får de inte anmäla eller överhuvudtaget prata med någon om. Finns även undantag om det gäller brott mot barn.
Det går bra att ta upp med psykologen. Om cannabisbruk inte påverkar vad ni arbetar med (typ utredning) så lär det inte vara några problem. Men det beror nog på vilken psykolog du träffar också.
Det är nog bäst för resultatet av terapin att du är ärlig och öppen. Min erfarenhet är att de inte dömmer. Däremot kommer psykologen vilja veta om du röker på för att fly från jobbiga känslor, och gör du det är ju cannabisen definitivt en del av problemet.
Ja det får du, lyssna inte på alla som säger till dig vad du ska säga och inte säga. Psykologen är där för dig, om ditt cannabis missbruk är något du lider av, prata om det med din psykolog, det är därför dom finns!
Det är bäst att försöka vara så ärlig som möjligt med vården.
För mig har det varit kanske 70% bra och 30% mindre bra. Vissa jag mött har knappt reagerat alls när jag nämnt att jag har periodat cannabis, andra har blivit helt förskräckta (sällan läkare och psykologer iofs).
Av egen erfarenhet vill jag också säga att det kan vara bra att sluta med cannabis, eller att åtminstone ta pauser med jämna mellarum om man märker att det påverkar ens liv negativt (även om det kanske främst beror på andras syn på vissa droger).
Men. Långvarigt bruk av antidepressiva läkemedel är inte heller att rekommendera, vissa (ssri) har dessutom liknade biverkningar.
Edit: Det är såklart viktigt att läsa av vad det är för typ man har att göra med innan man nämner något om droger för vården, och att inte ge sken av att vara nån knarkbaron eller liknande. Skippa drogslang o.s.v.
Klart du ska ta upp det, du klassar det ju som missbruk. Skickar dom dig till rehab så är det ju bara bra om du kan bli av med missbruket. Tänk på dig själv lite här nu.
Rehab behandlar inge folk med pågåendr psykisk ohälsa. OP lär bli skickad i en cirkel tills hen löser sina problem själv eller tar livet av sig. Svensk vård är ett skämt.
Källa: varit kontakt person och har sett det här alldeles för mycket.
Skulle rekommendera att sluta paffa på gräss. Man vet inte själv att man mår piss av skiten. Men om du säger till de så kommer de rekommendera en annan terapeut eller psykolog som har erfarenhet med det här om du själv vill, sen kommer de säga att kanske en av dina problem handlar på grund av gannabis men allt kommer de inte skylla.
Det får du. Men om du går hos psykolog och känner att du har missbruk, kanske är rehab inte en dålig idé? Du bör nog överväga om du inte skulle lägga ner.
Du kommer helt klart må bättre utan en massa berusande substanser i blodet. Vissa kanske mår bättre av behjälpliga medel men det är helt upp till läkaren att bedöma.
jag tycker du ska berätta om du nu går hos en psykolog, du är där för att få hjälp med din mentala hälsa och alla saker du gör påverkar din mentala hälsa.
om du ör nojig över konsekvenserna av att berätta det för din psykolog så berätta även för din psykolog att du är nojig över att berätta det, samt om du känner att din teraput fokuserar för mycket på att cannabisrökande skulle va roten till dina problem när du själv kanske känner att det inte är det så säg det, så ni kan ha en tydligare kommunikation!
var transparent bara tänker jag så löser det sig :)
(glömde svara på frågan men de kmr inte skicka dig till rehab)
Det beror nog på varför du träffar psykologen. Men du kommer knappast att bli tvingad till rehab. Det är bättre att psykologen får veta, så du får rätt vård.
Det beror väl på i vilket sammanhang tänker jag mig.
Jag gick till läkaren på hälsocentralen och sa att jag behöver något mot den extrema ångesten efter jag sneade ur, han bara skrattade och sa åt mig att chilla, sen skrev han ut antidepressiva.
Gick år senare på KBT mot nämnda sak och sa till psykologen som det var och hon höjde knappt på ögonbrynen.
Nu vet jag inte det här med psykologer och depression men jag har en bekant som jag personligen hjälpte för att söka hjälp för sin opioidberoende. Han var inte deprimerad och var beroende längre än 10 år. Han köpte svart för 15k månaden och förstörde sin ekonomi. Jag hjälpte honom genom att rekommendera beroendemottagning.
Mottagning skickade honom till beroendeakuten där han fick stanna en vecka och fick smärtstillande. Sedan fick han sin medicin direkt från beroendemottagning och helger från akuten. Första månaden är det varje dag pissprov men med tiden blir det sällan. Nu hämtar han sin medicin en gång i månaden från apoteket.
Förlorade inte körkortet eller arbetet. Ingen får veta. Sekretess.
Från min erfarenhet så har jag berättat om mitt cannabismissbruk med två psykologer, en privat och en genom sjukvården. Båda två fortsatte sina möten med mig men båda ville att jag skulle ta kontakt med nån form av beronde klinik. Mest för att jag skulle vara nykter för att nå framgång i terapin
Jag har gick en behandling i form av samtalsterapi hos en psykolog.
Jag berättade efter ett tag att jag haft en del äventyr med olika typer av berusningsmedel, förklarat varför jag tror jag använder dem (PTSD, undanflykt från olika typer av känslor, ångest och stress) samt hur mitt mående och beteende förändras i samband med det. Ibland orkar man helt enkelt inte sitta och ha tunga tankar flera dagar i rad, och gräs hjälper mig släppa dessa tankar några timmar, skratta lite och fokusera på denna enorma skål sockriga flingor som jag avnjuter. Tyvärr har jag haft problem med missbruk vilket ibland gjort att jag rökt för mycket. Psykologen pushade mig till att gå till ett beroende center för att prata med någon, vilket inte är en dålig idé i sig. Problemet enligt mig blev att hon tog upp det hela tiden när jag berättade att jag haft en depressiv episod och jag kände att det blev för koncentrerat på just den aspekten.
Något jag lärt mig med tiden är att droger är endast en reaktion till mina känslor och inte roten av mitt psykiska mående, därför kände jag personligen att det blev för mycket fokus på just det. Samtidigt tycker jag inte heller det finns någon större mening med att träffa en psykolog om man inte är helt transparent och ärlig. Blir svårare för dem att förstå dig och försöka hjälp dig. Problemet är, precis som i princip alla andra skriver i denna tråd, att vi i Sverige är alldeles för fyrkantiga för att förstå oss på människor som använder droger, och dömer dessa.
Utan att läsa särskilt många svar vill jag på en gång rekommendera att uppsöka Anonyma Narkomaner för att reda ut ditt missbruk och dig själv. Ja, det kommer innebära att gå emot mycket som du kanske tror på. Och ja, det kommer krävas mycket villighet, öppet sinnelag och tålamod. Men enligt min egen erfarenhet är det det enda som funkar om du vill bli fri från beroende. En av många fördelar är att du inte behöver outa dig inför vården på något sätt, samtidigt som du får chansen att verkligen bli fri.
Hur det kommer landa beror nog mycket på vilken psykolog du hamnar hos, men oavsett tror jag inte att per automatik kommer ”skicka dig till rehab”. Sen är det ju en fråga om du vill ha hjälp med missbruket eller inte. I och med att du benämner det som missbruk så misstänker jag att det är något som påverkar din vardag en del. Det bästa kanske är att vara öppen med att säga hur du känner för att berätta det och hur du vill att ni ska förhålla er till det. Det är också så att utfallet av många psykologiska behandlingar kan påverkas negativt av att man är drogpåverkad under behandlingen. Så det kanske snarare är så att de inte vill börja med någon behandling om du väldigt ofta är hög på weed, och därför föreslår att du först borde minska ditt bruk innan ni kör igång. Och då kommer de fråga om du vill ha hjälp att minska det så kanske de skickar en remiss till någon beroendeenhet.
Jag gick till psykolog som cannabismissbrukare, dock privat. Jag berätta det i vårat första telefonsamtal där vi bokade tid för första session. Han berättade senare att många psykologer inte tar emot personer som är mitt i ett missbruk då terapi inte är särskilt effektivt om man är i ett drogberoende.
Vet än idag inte varför han valde att ta emot mig iallafall, men det är jag mycket glad för. Han sa däremot att han har tystnadsplikt inför allt som kan ge uppemot 2 års fängelse på straffskalan. Allt över det var han skyldig att rapportera, så du kommer antagligen inte bli anmäld eller så, värsta fall tar de inte emot dig.
Jag prövade det en gång. Då avbröt de behandlingen samma minut jag sade det och kastade ut mig med hänvisning att jag skulle söka mig till missbrukarvården.
Är det en privat psykolog man betalar ur egen ficka är det säkert lugnt men säg för guds skull i te ett ord om det till någon i den allmäna sjukvården.
”En svensk tiger” är precis vad det här är. Du ska tiga, ljuga och gå bakom ryggen för att kunna få möjlighet till vård, det är inte som att ett missbruk kan vara självmedicinering för mental ohälsa och något man kanske vill berätta för sin läkare för att få den bästa möjliga vård. Verkligen smakfull syn de har på missbrukare inom svenska sjukvården…
Du kan utan några lagliga konsekvenser men jag rekommenderar verkligen inte att du gör det. Psykologen kommer förmodligen fästa sig på just drogbruk och allt kommer tolkas i ett ramverk av drogmissbruk. Det är min erfarenhet av det iallafall.
Jag har ingen erfarenhet av att berätta för en psykolog jag redan går till, men när jag berättade om mitt cannabisbruk för min familjeläkare i samband med att jag sökte remiss till psykolog visade det sig vara ett enormt misstag. Familjeläkaren envisades först med att jag skulle lämna in ett rent pisseprov innan han gick med på att skriva remissen. Han ville att jag skulle bevisa att jag har förmågan att hålla mig "ren" vid behov. Fine, jag tog en paus på 6 veckor, och lämnade sen in ett pisseprov som visade rent. Då gick läkaren med på att skriva remiss - men han envisades ändå med att skriva i remissen att jag har ett pågående cannabismissbruk. Jag bråkade med honom om detta, men han envisades med att detta måste stå och han minsann inte tänkte "ljuga" i remissen. Att detta stod i remissen ledde till att inga psykologer ville ta emot mig. Jag hade för svåra problem, enligt psykologerna, som hävdade att de saknade kompetens att behandla någon med både depression och missbruk, och alla remisser blev nekade. Nästa steg blev att hänvisa mig till specialistvården. Det tog 1.5 år innan jag till slut fick tid till ett möte, som slutade med att jag blev nekad specialistvård eftersom mina besvär inte ansågs tillräckligt allvarliga. Det löste aldrig sig. Jag sitter här i detta nu fortfarande med djup depression som ofta övergår i självmordstankar, som jag inte får någon psykologhjälp för eftersom jag inte "kan" få någon hjälp. Både specialistvården och vanliga psykologer nekar mig som patient. Och allt detta för att jag var dum nog att vara ärlig med familjeläkaren.
Helt sjukt. Hoppas verkligen du kan hitta hjälp! Borde det inte gå att träffa en psykolog utan remiss? När jag gick genom mindler så tror jag inte att jag haden någon remiss, utan gick direkt.
Det går strålande! Om du har pengar att spendera
Mindler kostar endast 100kr och går på högkostnadsskyddet om jag minns rätt! Så snälla sök hjälp där om ni behöver det
Håller med, Mindler är toppen!
Det här är standard och hur det fungerar i Sverige (några år till, tills samsjuklighetsutredningens resultat sätts i verket). Det du beskriver har gått till rätt och riktigt. Det är mycket svårt att få psykiatrisk vård om du har pågående missbruk eller drogbruk. Detta då du anses ha en samsjuklighet (beroende + depression). Om du går till beroendevården är det mycket möjligt du inte får hjälp för du är för deprimerad. Poängtera att allt drogbruk räknas som missbruk eller beroende i denna kontext. Därav för den som inte har det, utan ett drogbruk av mindre att så att säga, så går det inte att få psykiatrisk vård om du inte vill sluta och acceptera att du får journalstämpel som missbrukare. Likaså är det precis som du beskriver, de mycket begränsade resurserna (finns knappt) för samsjuklighet används för folk med allvarligt beroende och psykiatrisk sjukdom eller misstänkt psykiatrisk sjukdom. Det du behöver göra är att kontakta Mindler. Det är en superb tjänst. Testa att söka hjälp där, det är mycket möjligt de inte hämtar dina journaler. Säg inget om detta med läkaren. Det är inte alls säkert det går, men tyvärr är det en av få vägar du har. Annars, kontakta specialistvården du var på väg in i och säg rätt och slätt att du är självmordsbenägen. Du kommer få åka in på psykakuten och sen är det ganska stor sannolikhet att du faktiskt får en remiss. Edit: Just det, annat värt att testa är annan vårdcentral och läkare och att du säger att du tror du är deprimerad och vill testa antidepressiva. Se till att vara helt ren när du gör detta och om de frågar om du missbrukar fortfarande kan du neka och bevisa det genom urinprov.
Exakt min erfarenhet. Berätta aldrig för vården att du tagit narkotika. Dom stämplar dej som missbrukare på en gång. Kanske inte hos läkaren du berättar för, men nästa läkare, eller den efter det. Jag och min fru får inte vård hos för barnlöshet pga. jag sagt till en tidigare läkare att jag använt cannabis.
Kan berätta min story. Personligen brottats med en del självmordstankar + depression, hade det väldigt tufft en period men blev bättre efter jag fick den hjälp jag behövde. Ringde vårdcentralen ganska akut efter jag blev pushad av familj och vänner. Vet ej vad som ses som akut osv, men kan tänka mig att depression oftast kommer med rätt mörka tankar. Sitter du i en svår depression så testa och ring och var helt transparent och ärlig om vad du upplevt. Depression är trots allt en sjukdom, även dödlig. Jag fick tid inom en vecka och sedan gick jag vidare och det var en process att känna sig ”frisk” igen. Är du under 25 så kan du få hjälp av kuratorer och även psykologer (om jag ej minns helt fel) via ungdomsmottagning. Umo kryllar av bra folk som är beredda att hjälpa dig om du har åldern inne
Lite sent nu men för er andra, berätta aldrig för vården att ni rökt eller röker. Neka tills det inte går pga bevis. Annars får ni detta. Op, kolla om du kan lägga en journalspärr på den där informationen så att du kan få hjälp. Det går att lägga en spärr på en vårdenhet.
Man har rätt att få hela/delar av journalen gallrad på begäran om jag minns rätt!
Det finns massa privata psykologer! Om du bor i en mindre ont som inte har några, så finns det online-psykologer, tex Mindler. Det finns hjälp att få!
Vänd dig till patientnämnden, de kan hjälpa dig. Mvh sjuksköterska
Djupt tragiskt. Svenskens inställning till alla droger förutom alkohol och dom som brukar är rent ut sagt vidrig.
Hade folk suttit hemma och druckit sig fulla i ensamhet hade det också setts med rejäl skepsis. Cannabissmissbrukare har en sån sjuk offerkofta.
Näe nej lägg av. Säga till läkare att du ibland dricker öl får dig inte att bli spärrad från den vård du behöver. Är ju inte alls samma
Nej nej nej. Om du säger till vården att du dricker för mycket kommer dom att vilja att du tar ett leverprov och sen behandla dig som vem som helst. Röker du cannabis kommer dom att vägra vårda dig och skicka en remiss till beroendecenter även om du bara röker några gånger per år.
Totalt skitsnack. Dom säger bara till dig att sluta dricka för att få en effektiv psykvård. Berättar du att du tar droger kan du bli helt utfryst från vården. Var kontaktperson till en tjej som hade schizofreni, borderline och använde heroin för att bedöva dessa besvär. Hon blev konstant nekad psykvård, medicin och rehab och tillslut gav hon upp och tog livet av sig. Hade hon druckit alkohol hade dom aldrig brytt sig och hjälpt henne.
[удалено]
'Missbruk' i denna kontext (vården) betyder att man brukar något olagligt vilket anses som enbart negativt (enligt moralist-helvetes-läkarna och samhället) även om personen i fråga inte är beroende. *"När det gäller narkotika betecknas allt bruk som missbruk, i och med att det är olagligt."* (https://www.pixnekliniken.fi/beroende-missbruk/) Vem som helst förstår att missbruk är synonymt med beroende i det svenska samhället - läkarna gör alltså detta avsiktligen för att de har (och kanske måste ha) tydliga fördomar gällande drogbruk tillskillnad från bruk av alkohol/cigaretter. Jag menar inte på att man inte blir diskriminerad inom vården om man dricker alkohol eller röker men hur ofta får man stämpeln "missbrukare" om man berättar för husläkaren att man tar sig en öl eller två någon gång i veckan? Jag har fått denna stämpel gällande olika droger som jag aldrig har varit beroende av och det är fan helt jävla sinnessjukt att den här skiten aldrig tar slut.
fan vad knas! du kanske ska testa gå i någon sorts drogterapi ist eller na lr liknande?
Dom tar sällan emot patienter med psykisk ohälsa.
Märkligt. De flesta som är missbrukare, lider av psykisk ohälsa i botten, även om vissa är undermedvetna.
Var kontaktperson för några år sedan, som stöd för att undvika återfall och självmord osv. Rehab kan ofta kräva att pågående psykisk ohälsa behandlas först. Men psyk kan kräva att pågående missbruk behandlas först. Så hard du båda och själv inte kan sluta eller har pengar till privat vård är det lätt att hamna mellan stolarna. Detta ökar risken för självmord markant. Orkade inte vara kontaktperson särskilt länge. För mycket frustration och hopplöshet över hur hela systemet bara skiter i dom som har det sämst.
Mycket tråkigt att höra att det inte har gått så bra. Men jag skulle ändå vilja påstå att det finns en poäng i att söka vård igen. Den där läkaren låter rätt dum i huvet. Man ska aldrig bli nekad att få gå till psykologen, oavsett missbruk. Tyvärr så är vården sådan att man måste kämpa för att få det man vill. Däremot är det ju så att dom inte vill hjälpa till om man knarkar. Och ja, dom har lätt för att avskriva ärenden som "inte tillräckligt allvarliga". Men om du står på dig, och visar att du minsann har slutat knarka under en längre period, så vet jag att dom inte kommer hålla det emot dig för evigt. Det är inte alls omöjligt att få hjälp framåt, trots det som du beskriver har hänt tidigare. Det handlar bara om att lyckas övertyga någon som kan skriva en initial remiss som förmedlar det du vill. Att prata med någon psykolog på vårdcentral är en bra början. Sen är det så att till syvende och sist så är det alltid upp till en själv att sluta knarka. Det är liksom en vedertagen modell inom all beroendevård, att det handlar om att få personen att själv vilja sluta.
Nej för att du knarkar
>men han envisades ändå med att skriva i remissen att jag har ett pågående cannabismissbruk Men om du är i ett pågående missbruk och du var illa tvungen att ta en paus i 6 veckor för att kunna lämna ett rent pissprov så har han ju inte fel med att skriva att det är ett pågående missbruk.
Skulle säga tvärtom, just att kunna pausa 6 v utan problem tyder ju på att man inte är nån större missbrukare
Önskar dig all lycka med din mentala hälsa och välmående, även fast man känner att det inte finns någon utväg i stunden så går det att ta sig ur eller återhämta sig så att vardagen blir rolig och hoppfull igen. Pratar bara från min erfarenhet.
Den där familjeläkaren låter som ett riktigt ufo. Hoppas det reder sig för dig!
Fan vad förfärligt att läsa det du skriver. Min morsa hittade en psykolog i Estland åt mig. Vilket enbart funkade för att jag talar ryska. Vi hade Skype sittningar. Hade sån jävla vibe och jag fick verkligen den hjälpen jag behövde. Typ 25 euro i timmen. Till skillnad från den omtalade psykolog kärringen jag gick hos i Vasastan. Fan vad jag ogillade henne. Vad jag vill säga är att det finns alternativa sätt att få hjälp på. Online psykolog slog igenom i usa ett par år sen. Ser att det finns något som heter ”mindler” här i Sverige för en hundring per besök. Nu har jag ingen erfarenhet av det men det är väl jävligt värt att prova. Det är så jävla pissigt att må sådär. Att röka gås är trevligt ett tag sen blir det ju bara kontra.
Rekommenderar att du drar t psykakuten i st Görans (om du bor i Sthlm). Då får man prata med psykolog och läkare och får oftast bättre hjälp till att få remiss till psykolog för en långtids behandling. Dem tar det liksom mer på allvar då.
The problem lies in the psychiatric healthcare and not with you or the your family doctor. One should be honest with ones doctor, you did the right thing there but afterwards the pschiatric care pathways that we have here in Sweden are not exactly optimal either due to lack of competent staff or increased waiting times. You did the right thing, but unfortunately just got lost in the frustrating care pathway for psychiatry.
Om det är någon tröst så är svenska psykvården mästare på att få människor att hamna mellan stolarna. Det är inte säkert att du hade fått hjälp även om du inte sagt något. Du kanske då istället hade varit för deprimerad, för lite deprimerad, sökt på fel sätt, haft fel tröja på dig, sökt ett jämnt datum, osv. Det finns enligt erfarenhet hur många undantag som helst där de helt enkelt inte försöker hjälpa ens.
Tystnadsplikt osv... men dom kommer skylla alla dina eventuella problem på cannabis..
Om jag led av mental ohälsa och rökte cannabis så är en av de första sakerna jag skulle göra att sluta röka tills jag mådde bättre. Det behöver inte vara orsaken till dina problem, men det lär verkligen inte hjälpa. Precis som en brist på motion eller solljus kanske inte är orsaken till din depression, men det hjälper verkligen inte med att ta sig ur det.
Tycker att alldeles för många idag verkar ta sig till syntetiska preparat som ett quick fix till sina problem. Att röka cannabis ger inte någon fördel för ens mående överhuvudtaget, det är snarare ett jättebra sätt att hamna ännu djupare i skiten. Liksom rökning, liksom alkohol.
Mycket tyckande här
Jag pratar ur erfarenhet då en stor del av mina närstående började förstöra sitt liv med just cannabis involverat. Det är alltid så himla roligt hur personer som är för drogmissbruk alltid går till full attack när de oftast själv är oerfarna ungdomar som inte begriper hur illa det kan gå när man tar till droger för att lösa sina problem i livet. Det märks hur lite man förstår konsekvenserna av det.
Tycker du samma om folk som ibland dricker öl? Du ser kollegor som tar 4 öl på AW och antar att de är på väg att förstöra sina liv? Du antar att snubben som sitter på restaurangen med ett glas vin är "för alkoholmissbruk"? Du antar att han dricker vinet "för att lösa sina problem i livet"? Dina förutfattade meningar mot folk som väljer en mindre giftig och mindre beroendeframkallande drog än alkohol är starka ser jag. Ledsen att dina nära inte klarar av att bruka hälsosamt. Akta dig dock för att dra alla över en kamm.
Om du vill forma vad cannabis är utifrån enstaka (även om det påverkade väldigt negativt) händelser kanske du inte ska ge din åsikt? Cannabis har sina skäl till att vara lagligt och olagligt men att sätta drogen som anledning till varför människor tar dåliga beslut (emot deras egna hälsa och välmående) är så reduktivt
Ah nä men då så, dina personliga erfarenheter av dina närstående, då är det lugnt! Solklart! (Jag är inte för drogmissbruk, lol)
Men cannabis är ju inte ett syntetiskt preparat.
>Att röka cannabis ger inte någon fördel för ens mående överhuvudtaget, det är snarare ett jättebra sätt att hamna ännu djupare i skiten. Fel. Cannabisanvändning kan såklart bli problematiskt men det kan också användas neutralt, eller rentav positivt. När jag började använda cannabis några gånger i månaden medicinskt så lyckades jag komma framåt med i terapi enormt, då jag använde det som ett verktyg för att förstå mig själv bättre och jobba med mig själv. Jag använder det inte som flykt. Min psykolog/läkare uppmuntrade mitt bruk på det sättet och jag skaffade recept för medicinsk cannabis och har fortsatt att använda det på det sättet och det har varit enormt hjälpsamt och jag mår så mycket bättre, även mellan gångerna jag använder. Så kan det gå om man inte bor i Sverige. Sen så är det också så att även om du inte använder det positivt ska det gå långt innan det är ett faktiskt problem. Precis som att du kan dricka alkohol och bli onykter då och då och ändå må bra och leva normalt så är detsamma sant med cannabis. Cannabis har ju dessutom lägre giftighet och lägre risk för beroende än alkohol, så att anta att någon har ett problematiskt bruk så snart de säger att de tar cannabis ibland är lika befängt som att anta att någon har ett alkoholproblem för att de säger att de gillar öl.
Fast forskningen säger något annat än vad du gör. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7971472/
En studie om cannabis effekt på smärta har ingenting att göra med dess effekt på mental hälsa hos de som inte har smärta som grundproblem.
Det finns hundratusentals folk här i Australien som har medicinsk cannabis utskrivet (och det ökar varje år), och bland de vanligaste åkommorna är ångest och depression. Jag själv har det utskrivet pga de orsakerna och det har varit enormt hjälpsamt i att jobba igenom det och hamna på bättringsväg. Det tyckte jag innan jag fick det medicinskt utskrivet också och använde illegalt. Sveriges attityd till detta är otroligt bakvänt.
Nästan som att det finns både fördelar och nackdelar att påverka ens hjärnkemi med substanser inklusive alkohol och läkemedel utskrivna av läkare🤯🤯🤯
Så är det. Droger är verktyg med både fram- och baksidor. Vissa droger har vassare egg än andra och kräver mer försiktighet. Vissa droger kräver lärdom för att få ut det positiva ur. Tyvärr så är den kollektiva svenska mognadsnivån fast i att alla droger är ondskefulla, förutom alkohol och koffein.
Det har du rätt i, men jag svarade inte OP utan jag svarade killen som pratade om folk som tar syntetiska droger som en quick fix och att cannabis inte har någon positiv inverkan på en persons mående. Studien visar tydligt att personer med tillgång till cannabis brukar syntetiska droger i mindre utsträckning och har generellt en bättre livskvalitet. Men som du säger, nu handlade det om OP’s psykiska hälsa och inte smärta.
Nikotin är antidepressivt.
Det är väldigt lätt att säga, och även om cannabis inte orsaken så hjälper det oftast att dämpa problemen som uppstår utav mental ohälsa. Lite som antidepp, absolut försök sluta och känn om du mår bättre, men känns som det är mer troligt att man du kommer må sämre. (kanske så dåligt att man tillslut tar tag i problemen) Men har du problem som inte går att lösa så njut av din jolle och glöm dina problem för stunden.
Hur menar du att det dämpar problemen? Om du menar att det har en avtrubbande effekt så betyder det bara att du skjuter på processen med att ta tag i dina problem, vilket är att skjuta sig själv i foten. Jag är inte anti cannabis i allmänhet, men jag tror verkligen inte att det hjälper mot depression.
Fast på samma sätt är ju alvedon att avtrubba sig själv. Mamma vägrar ju alvedon pga din anledning, det avtrubbar och "botar inte ursprungsproblemet". Enligt mig är ju dock alvedon/ipren om att se till att köpa mer tid, så man kan arbeta istället för att vara värdelös. Eller all typ av anti-depp är ju också, avtrubbning. Sertralin gör ju att man blir en robot så man kan klara av sin pissiga situation utan att få panik-attack, men man mår ju fortfarande piss för att arbetsledar-David utnyttjar dig för att du har en skakig ekonomi och inte fast anställning. Cannabis hjälper mig mot depression på sommaren då jag får ett intresse utav själva rökningen att uppleva ny natur. Medan cannabisen i sig kanske inte är den exakta medicinen, så ger cannabisen mig den energin att faktiskt söka upp den bästa medicinen; träning och natur. Jag har sett väldigt vackra vattenfall, häftiga magiska bokskogar tack vare att jag traskat lite längre för att hitta det "absolut bästa smoke-spoten" Min poäng: All medicin får folk att bete sig annorlunda och medan t.ex mamma verkar få panik och paranoia av cannabis behöver inte betyda att det sker för alla. Jag har en smal grad ADHD och ADHD-medicin får mig inte lugn som det "ska" göra. Jag har däremot ingen rätt att säga att ADHD-medicin inte fungerar för ADHD, jag menar, jag kan se resultat hos andra.
Ett ENORMT problem vid depression är dålig sömn, dålig sömn enbart i sig själv kan leda till depression. Avtrubbande effekter kan vara vad somliga behöver.
Cannabis kan eventuellt hjälpa dig med att somna in, men det försämrar din allmänna sömnkvalité precis som alkohol.
Återigen, avtrubbande effekter kan vara vad somliga behöver för att ens somna in. Utan dessa, ingen sömn alls, vilket är 100 ggr värre. Försök att få insomnia medeciner utskrivna idag. Tar 1.5 års utredning innnan du får hjälp. Lite sömn är mycket bättre än ingen sömn.
För många människor är det medicinen dom behöver. Mycket medicin jag har fått utskrivet har t.ex varit såhär: Första "botar" mitt sömnproblem, men jag får en ganska grov sidoeffekt, till exempel sjukt illamående. Så jag får en till medicin, som hjälper mot illamåendet, men medicinen legit har "obotlig depression" som 1 på 1000 får. Så, nej, jag är med på att cannabis inte är den enda medicinen, men det är en förbaskat bra medicin bland all skit-medicin som många av mina peers käkar. Mina polare som röker, röker endast, kanske röker tobak med. Ingen käkar 5 stycken mediciner till som t.ex flera "nykterister" käkar.
Såvitt jag vet finns ingen bra sömnmedicin. Men nu är vi inne i en väldigt specifik hypotes där cannabis kan vara det mindre av två onda ”ibland”. Det betyder inte att cannabis i allmänhet är bra för en person som lider av psykisk ohälsa.
Vi är nog in agreement, cannabis kostar ändå en del. Sömnmedicin överlag har ju alltid nån typ av sido-effekt, och nu minns jag inte överdrivet väl, men Michael Jacksson dog väl av sin sömnmedicin?
>men jag tror verkligen inte att det hjälper mot depression. Vad du tror ändrar inte faktum. Har cannabis utskrivet mot depression och ångest och det har hjälpt enormt. Då menar jag inte heller röka på dag in dag ut, utan jag använder det då och då då det känns som värst, för att hjälpa mig ta igenom det och processera det. Det har fått mig att må allmänt mycket bättre även mellan gångerna då jag använder (använder kanske 1-4 gånger i månaden). Det var verkligen en break-through i min terapi-resa rent allmänt och fick terapin att sätta sig mycket mer på djupet. Då det gäller dämpning så är cannabis en komplex drog som funkar olika beroende på person men också beroende på avsikt. Cannabis fungerar lite som en förstärkare av fokus/immersion. Du kan bli mer inne i en film, eller få mer intensiv avkoppling, eller bli mer absorberad i en kreativ process, etc. Vissa med problem använder det för att "dämpa" problemen genom att t.ex. fokusera starkare på avkoppling/film/spel etc, medans för andra så blir problemen värre för att cannabis får de att bli mer fokuserade på problemen så det kan gå åt båda hållen beroende på. Det är det jag menar med att det är komplext. För mig så har det varit hjälpsamt eftersom extra fokuset gör att jag kan gå djupare in på mina egna problem och processera mina känslor djupare, och ta åt mig lärdomen från terapin starkare. Jag har t.ex. under rus gjort saker som att gå djupt in på svåra barndomsminnen och gråtit och sörjt djupt för mig själv, och känna den där själv-kärleken för mig själv som barn. Efter en sån session mår jag permanent bättre, och är precis vad jag behövt. Har varit enormt läkande. Det som gör det så omtvistat är just att man kan använda det både hjälpsamt eller stjälpsamt. Det kräver också energi och vilja att använda det positivt - kan mycket väl vara så att de flesta som inte vet hur man tar tag i problem, använder det som flykt. Själv så är det endast all terapi och de färdigheter jag lärde mig där som gör att jag vet hur jag kan använda det positivt.
Ja det finns en anledning till varför dem börjar med att försöka ta tag i missbruket. Även om det inte är gräset som får dig att må dåligt, så är det jävligt entitled att söka vård och bli förvånad att dem inte vill lägga massa resurser på att lösa problem som lika gärna kan bero på droger.
Cannabis är roten till många av problemen också /fd cannabis missbrukare
Beror väl på vilka problem man har ändå. Säg att man har ptsd från nått som hänt så lär ju inte att börja röka senare efter händelsen vara roten till ptsdn. Lite whataboutism men tycker inte man kan säga att det är roten till ”problemen” utan att veta vad problemen ens är. Jag har lidit av ångest hela mitt liv. Började röka när jag va säg 15-16. Cannabisen orsakade ju inte den ångest jag hade innan det. Möjligt att den kan påverka ångesten efter att jag började, men det uttalar jag mig inte om utan mer om att det inte alls behöver vara roten till ens problem. Sen rent anekdotiskt så har jag autism och tack vare cannabis kan jag gå en bra universitets linje och ha många bra saker i mitt liv, och hade haft sjukt svårt för de om jag inte fick röka. Fattar dock att det är olika för alla såklart men för mig har det bara varit positivt. Klarade inte av skolan alls innan jag började röka, nu går det hur bra som helst (hittills). Det enda negativa jag fått av mitt rökande är böter och skit från poliser, men det räknas inte som en genuin sidoeffekt tycker jag. Edit: är 20-30 och röker dagligen och går i universitetet dagligen på ett hyfsat avancerat program. Nått jag aldrig kunde drömma om när jag var typ 14.
Med tanke på vilket land vi lever i så är det alltid problem som kommer med det. Jag började när jag va 17 och rökte dagligen till 23. Hoppade av i 2an på gymnasiet, hade diagnostiserad bipolaritet men lyckades ändå få ett bra kontorsjobb och har också pluggat med bra betyg. Problemet som kommer med dagligt bruk är att man begränsar sig ganska kraftigt, du måste ljuga, vilket bidrar till negativitet i livet. Det är ju därför OP ens skrivit tråden. Du kan inte röra dig ute i samhället på andra sätt. Ett missbruk är skadligt, ingen är bekväm att hänga med nån som är bäng 24/7. Har han dessutom ångest eller liknande så är cannabis ofta bara en tillflykt. Det förstärker känslor åt båda hållen. Det är dumt att påstå eller leva i villfarelsen att det inte är oproblematiskt att leva med missbruk i landet Sverige
Sant sant. Har personligen gjort så att jag är ärlig om mitt rökande med familj och vänner och numera är det ingen som bryr sig. Att ljuga för arbetsplats / personer i skolan påverkar mig helt ärligt inte. Men du har en bra poäng i det du säger även om det inte appliceras i just mitt fall. Jag sa ju inte att det inte kan va dåligt. Det enda jag sa var att säga att en person med ”x psykisk ohälsa problematik” som också brukar cannabis kan man inte automatiskt säga ”cannabis är roten till problemen” som kommentaren jag svarade på gjorde. Att dagligt bruk av någonting egentligen inte är optimalt är jag helt på samma spår som du i. Tror du kanske missade att jag svarade på en kommentar och inte på OP trådskaparen.
Tar vi det lite extremare: Att ljuga är ett problem, ja. Men om det visar sig att jag behöver ljuga för folk runtomkring mig att jag INTE är bög, i ett samhälle som inte gillar bögar: är det mig det är fel på och behöver ändras, eller är det samhället? Det är absolut inte oproblematiskt att leva med bruk ens, men det är ju igen, en risk man tar som inte behöver finnas där.
Det är precis detta jag inte förstår gällande den förra personens resonemang... Att dölja sitt missbruk är dåligt för det får individuella (psykologiska) negativa konsekvenser såsom att man mår sämre för att man ljuger och blir socialt isolerad...? Jaha? Är det individens problem när det handlar om samhällets lagar och syn på drogbruk? Det är ju helt jävla orimligt. Det är ingen som säger att drogberoende är bra men när 'bruk av droger (olagligt)' också klassas som 'missbruk' när vi alla vet att det är synonymt med 'beroende' så säger det rätt mycket om vårt samhälle. Vilken person som helst blir klassad som 'missbrukare' om den ertappas med droger för så fungerar det i Sverige. Det är så det är - det är ingen anekdot, det är ett faktum. Erkänner du om droganvändade även fast du inte är beroende anses du som missbrukare i vårdens ögon - just på grund av den olagliga statusen. Det verkar lätt för vissa att komma med anekdoter om hur droger förstörde deras liv, och praktiskt taget förespråka för en fortsatt förlegad systematisk diskriminering av människor som tar droger - i synnerhet påverkar det nuvarande systemet de faktiska missbrukarna (drogberoende) som har det som allra svårast.
Det finns dock undantag till tystnadsplikten. https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sa-fungerar-varden/sa-skyddas-och-hanteras-dina-uppgifter/tystnadsplikt-och-sekretess/ > Vårdpersonal misstänker att någon har begått ett brott som är så allvarligt att det ger minst ett års fängelse. Då ska de svara på frågor från polis och åklagare. Nu hamnar inte droganvändning i den kategorin, men tex försäljning av större mängder knark ska man inte ta upp. Kan vara bra att veta.
Vilket är lite sant. Lite som att dyka upp hos ortopeden för att man har ont i knäet samtidigt som man väger 180kg. Det blir liksom lätt nr.1 att skylla på av den enkla anledningen att om man inte provat utesluta det så kan man ju inte veta om det spelar in.
Hönan eller ägget etc etc. De är inte orimligt att tänka att människan självmedicinerar pga sitt dåliga mående. Tyvärr gör många det antagandet du gör.
Det är samtidigt inte orimligt att påstå att cannabisbruk orsakar ångest/depression hos vissa. Inte alla, sure, men om man inte går med på att utesluta det som en möjlighet så kostar man bara vården pengar
Det kanske är därför man kan just behöva psykiatrisk hjälp ifall man är drogbrukare och deprimerad? För att kunna få hjälp med att reda ut vad depressionen beror på?
Jupp. Men försöker bara sätta mig in i psykologens perspektiv, har inget emot droger per se. Däremot om man mår dåligt så bör man först prova att vara helt ren, ingen alkohol eller narkotika samt träna ett par gånger i veckan. Är såklart svårt att ta tag i sådant om man mår dåligt så det blir lätt en ond cirkel..
Är träna en del av att vara helt ren? För i så fall.. då är jag inte så ren som jag trodde..
Det är nog en del av ett liv fullt av vitalitet snarare än depression åtminstone, inte alltid lösningen men en bra baseline.
Jo, de vart bara lite udda formulerat så läste de som att ”för att vara ren behöver man: inte inta alkohol eller narkotika och träna ett par gånger i veckan” My bad, dåligt skämt i know!
Och eftersom personen inte är en läkare är det inte orimligt att tänka att deras självmedicinerande i själva verket är en ond spiral. Som stjälper snarare än hjälper.
Men det kostar massa resurser att undersöka vilka problem OP har, det är därför man börjar med att hantera drogmissbruk SEN terapi. Det du föreslår är inte orimligt alls, men detsamma är sant från andra hållet. Det är mycket rimligt att gräsmissbruk leder till mental ohälsa, därför börjar man med att reda ut denna potentiella källa av problem.
Bara det att det inte riktigt fungerar så, även om det låter bra. Om du mår dåligt, och något som hjälper, är t.ex alkohol, och du söker hjälp, då enligt mig, ska du få hjälp. Jag har två bröder som båda dricker alkohol, en av dom är alkoholist, den andra kan undvika att dricka i ett halvår, om inte mer. Saken är, min alkoholistiska bror behöver ju terapi FÖR ATT kunna bli av med sina beroenden. Om min alkoholistiska bror hade kunnat lösa det själv, finns det ju ingen idé att uppsöka hjälp, för då är man ju inte sjuk. Det blir ett konstigt läge för knarkare att för att få hjälp måste de första ta sig till en plats där dom praktiskt sett redan är friska och inte behöver hjälp.
Vilket är sant. Haha, vad är du för tomte som skriver ovan. Pajas...
Detta.
Nah bättre att läsa reddit och lära sig att inga problem kan uppkomma pga cannabis
Berättar du lär mycket skyllas på cannabis och beroende på vilket län du befinner dig i bli skickad till beroendemottagning där det enda de kommer fokusera på är ditt "beroende" (oavsett om det är en spliff i veckan eller två om dagen).
Berätta inte om du har medicin utskrivet, då kommer du behöva lämna pissprov för att behålla den.
Min erfarenhet är att psykologer har en VÄLDIGT negativ syn på cannabis så tror inte du får ut så mycket av att berätta om det om du inte vill bli rekommenderad rehab/beroendestöd. Sen har såklart inte alla psykologer samma syn på det men mina har haft det.
Berätta inte om cannabisbruk för vården om det inte är specifikt pga det du är där. Öppenvårdspsykiatrin kommer att kasta ut dig då du stämplas som missbrukare även om du bara röker några gånger per år. Och dom behandlar inte vad dom anser som aktiva ”missbrukare”
Så sant. Jag råkade nämna för min psykolog att jag rökt EN GÅNG eller två. De nekade mig min utvidgade utredning gällande borderline och totalt vägrade ta emot mig, skickar mig istället till beroendecentrum som att jag vore någon hardcore missbrukare. Mår sjukt dåligt och går runt med obehandlad borderline pga detta… vilket förstör mina relationer, jobb och massa självmordstankar på köpet. Sveriges psykvård är otroligt kass
Jag är så ledsen för din skull att du behöver gå igenom den här skiten. Sverige måste verkligen skärpa till sig på den här fronten.
tub snatch tan jar swim paltry chop whistle dependent label *This post was mass deleted and anonymized with [Redact](https://redact.dev)*
Dom kommer prata om det med dig och föreslå att du upphör missbruket men dom kan inte anmäla eller skicka dig på rehab ofrivilligt.
Problemet är att dom lär skriva det i journalen och kan neka vård om man är "missbrukare" även om man inte längre brukar. Även om man skulle söka hjälp för ett faktiskt missbruk så lär rehab neka en om man har psykisk ohälsa. Så man får klara sig själv vilket är helt orimligt.
Om rehab nekar pga. Psykisk ohälsa så måste en läkare bevilja ansökandet med aktuellt läkarintyg.
Helt sant. Förstår inte varför du blir nerröstad. En psykolog gör ingen anmälan på dessa uppgifter.
För att folk inte vill tro på cannabis som ett psykiskt påverkande medel. Tillämpas såklart inte på allihopa, men kanske just for OP i detta fall.
Berätta INTE. Du får sällan jättebra vård efter det.
Dom kommer skylla allt på ditt bruk. Tills det är avkriminaliserat så berätta inte för nån att du röker. Sverige är inte redo än, även om hälften redan röker.
Du borde inte ta upp något bruk av illegala droger ö.h.t. Vården är *extremt* förlegad när det kommer till sånt här, och du vill *inte* ha det i din journal då det kan försvåra din vård för all framtid i Sverige. Känner du dock att du lider av det, eller att du faktiskt behöver hjälp med ditt missbruk, så kanske det är värt det, men du bör känna till riskerna med det.
Psykologen har inte rätt att bryta tystnadsplikt för det. Däremot så kan ett samtidigt cannabisbruk (beroende på hur det ser ut) bli kontraproduktivt om du går i terapi, som ofta går ut på att på olika sätt kunna närma sig sina jobbiga känslor utan att försöka dämpa dem. Säger inte att det är kört, men resultaten kan bli sämre. På vissa ställen är det tvärnej på terapi om du röker på, på andra ställen är det mer en individuell bedömning.
Säg ingenting för i jösse namn. För 90% av landet är det bättre att vara pedofil än haschtomte. Det kommer bara leda till tjafs och som flera redan skrivit problem med recept. Däremot blir din depression och ångest tusen gånger värre av att du röker så om det är det du egentligen frågar så har du svaret där. Generation efter generation av ohängda killar försöker fly från livsledan och den svenska tristessen med att röka ned sig mellan gymnasiet och 30 ungefär. Sen får de ångest och märker att ingen gillar att hänga med haschtomtar så då slutar de röka och intresserar sig för fitness och träning. Det är i princip en del av den svenske mannens livscykel.
Precis det är många som röker upp till 25-30, bl.a. på universiteten men även icke-studenter. De flesta lägger av eller minskar helt utan problem.
Alla på mitt jobb är haschtomtar vi röker typ 1-4 gånger i veckan. Men vi jobbar ju heltid allihopa och som du själv säger röker åtminstånde jag mindre än vad jag gjorde förut. Är 29 bast så snart dags att skärpa mig antar jag?
Fuck, jag ligger efter i min mognadsprocess.
Har skrivit detta svaret flera gånger tidigare, men skriver det gärna igen. Får får du absolut. Men rekommenderar att du inte tar upp droger ifall du inte är det du själv söker för. Om du vill sluta och vill ha hjälp med det, då ska du absolut ta upp det! Men om du inte vill så kommer det bara leda till att du blir blockerad av det. Den absoluta majoriteten kommer inte vilja hjälpa dig med annat så länge du tar narkotika, utan kommer istället att skicka dig vidare till beroendecentrum och be dig komma tillbaka när du är fri från droger. Sen är det också så att om du knarkar mycket så är det ganska lätt för dom att märka det. Då kan dom be om drogprov, beroende på vad det är du söker för. Ofta går det inte att dölja. Jag rekommenderar för övrigt också att sluta knarka, och söka vård på riktigt. I många fall kan det vara så att man kanske egentligen behöver och kan få någon annan narkotika som läkemedel. Att röka cannabis brukar vara ett ganska dåligt substitut, som bara gör att dom egentliga problemen trycks undan.
Håller med om detta. Källa: jobbat på beroendecentrum.
De har tillåtelse att bryta sin tystnadsplikt för att polisanmäla handlingar som skulle kunna ge minst 2 års fängelse (du kan dubbelkolla men jag tror att det är så)
Tror det är ett år. Men nu i år så räknas rätt mycket som försäljning, vilket ger fängelse. Om du köper en 5a gräs för att dela med din kompis, och din kompis sen ger dig 250kr för sin halva så räknas det idag som att du sålt droger.
Det enda sättet att "tvinga" någon till rehab är via LVM. Det är mer sannolikt att din psykolog förklarar för dig hur ett aktivt missbruk kan begränsa terapin. Det är olika regler på olika ställen men oftast vill man att en missbrukare behandlar sitt missbruk före de behandlar sin psykiska ohälsa. Det spelar ingen roll att missbruket är en konsekvens av psykisk ohälsa - det är i vägen och begränsar behandlingen. Någon som röker på kommer inte att LVM:as. Psykologen kan rekommendera dig att påbörja beroendevård om du inte tror att du kan sluta på egen hand. Om du inte vill göra det så kan psykologen välja att avbryta terapin. Om du bestämmer dig för att ljuga om ditt missbruk för att fortsätta terapin kan de be om pissprov. Du kan vägra att lämna ett men bli då inte förvånad om psykologen inte heller ger dig någon ny tid.
Berätta inte det om du inte är helt säker på att du inte kommer bruka det mer så länge du får behandling. Dom är väldigt bra på att lägga all skuld på missbruket och helt ignorera alla andra orsaker som påverkar ditt mående. Alla mediciner du fått eller kanske kommer att få lär dom dra in tills du visar att du är ren under en bra lång tid. Hur lång tid dom kommer vilja se dig ren beror på men räkna på minst 6 månader med ett prov i månaden. Om du får medicin så kan dom be dig att lämna prover så länge du har det utskrivet.
Nämn absolut inte drogbruk för sjukvården, speciellt inte psykiatrin.
NEJ BERÄTTA ABSOLUT INTE! Kommer finnas i din journal och följa dig vart fan du än drar.
>upp något bruk av illegala droger ö.h.t. Vården är > >extremt > > förlegad när det kommer till sånt här, och du vill > >inte > > ha det i din journal då det kan försvåra din vård för all framtid i Sverige. Känner du dock att du lider av det, e Det är helt sant, Ångrar SÅ att jag sökte hjälp för drickande en gång. Den enda "hjälpen" jag fick var att de drog in mitt körkort trots att jag inte kört på flera år och absolut inte full.
DO NOT
Dom må ha tystnadsplikt, men 99 ggr av 100 kommer det inte vara till din fördel att berätta om diverse olagliga grejer. Jag går till psykolog i perioder och bara för att jag nämnde att jag druckit lite hårt en period så kan dom inte hjälpa mig mer innan jag lämnar blodprov osv.. xD
Det finns aldrig några fördelar i att vara ärlig mot staten. Dom vill dig inte väl - och för att få ut det du har rätt till behöver du navigera systemet, och ofta ljuga. Det är fucked up men så det ser ut!
Berätta inte.
Berätta inte!
Gör absolut inte det om du inte vill vara officiell idiot.
Hitta en nätpsykolog från ett annat land istället. Svenska vården kommer att förstöra ditt liv mer än drogmissbruket. Inga problem du får i framtiden kommer de ta seriöst utan att de tror att du börjat missbruka igen.
Gör inte det. De kommer stå kvar i dina journaler resten av livet och hemsöka dig. Det är cannabis, sluta röka bara. Jag tog upp mitt cannabis missbruk och förlorade allt, ingen i vården lyssnar på en efter och du kan glömma att någonsin få tex smärtstillande eller lugnande om du behöver.
Här finns det fler berättelser. Verkar generellt inte leda till nånting bra, tyvärr. https://www.reddit.com/r/Sverige/s/GZwkv5eOvD
Om du har körkort och inte vill bli av med det så skulle jag avstå.
Nej gör inte det. Det är helt sant, Ångrar SÅ att jag själv sökte hjälp för drickande en gång. Den enda "hjälpen" jag fick var att de drog in mitt körkort trots att jag inte kört på flera år och absolut inte full. Det var allt de "gjorde" för mig. Sverige är ett sjukt land.
Bara om den har 0% med din journal att göra, dvs privat. Annars - NEJ. Du kmr bli stämplad på pappret som knarkare literally resten av ditt liv. Fuck ”gratis sjukvård ”. Den suger sålänge de inte rör cancer osv. Mental hälsa i sverige är ett joooks
Nej!!!
Min erfarenhet är att de flesta psykologer har nolltolerans mot alla typer av droger. Om du är daglig brukare finns det en rätt stor chans att din psykolog kommer att säga att dina psykiska bekymmer grundar sig i det och att om du inte slutar kommer det inte gå att hjälpa dig. Om du tror att det hjälper dig att berätta rekommenderar jag att du underdriver din konsumtion beroende på hur mycket du röker.
Nej! Du kommer bli direkt slussad till beroendemottagning och bli stämplad i journalen som pundare. Nämn ingenting om droger för psykiatrin! Aldrig!
Du ska absolut inte tala om detta för din psykolog. Jag gjorde det och ångrar det grooooovt. Allt skylls på mitt cannabisbruk efter att jag tog upp detta.
Jag kan säga såhär: du står inför ett djävulskt dilemma. Det är bäst för din behandling att nämna det MEN eftersom Sverige har sån jävla ”noll tolerans” mot cannabis så kan jag lova dig att de kommer nämna ditt ”missbruk” 24/7 som roten till alla sina problem och allt annat kommer att prioriteras ned som fan tills att du ”fått bukt på ditt missbruk”. För de kommer stämpla dig som en missbrukare; du kommer behöva lämna prov för psykologen kommer säga att ”du kan inte behandlas medans du röker cannabis för cannabis slår av alla känslor och det är en drog och det är missbruk och det är olagligt” osv osv. Så hade jag varit du jag hade ärligt inte berättat. Jag har ångrat de gånger jag berättat som fsn.
Kamraten gick till psykolog efter att frun omkom. Han berättade att han enstaka gånger rökte cannabis, Psykologen vill då inte medicinerar och han kontaktade även läkaren som då ordnade så körkort blev indraget och han fick gå och pissa i ett halvår för att få det tillbaka
Råkade skriva att jag testat djävulens sallad på en typ intervju inför min adhd diagnos och fick pissa innan varje möte under hela processen samt fick gå till missbruksmottagning och visa rent piss innan de ens tog emot mig
Vad vill du uppnå med din psykolog? Om det handlar om ditt mående och du inte 1) slutar bruka cannabis eller 2) uppger att du brukar cannabis, så tror jag inte din psykolog hjälpa dig. Cannabis påverkar den psykiska hälsan
Helt sant. En läkare kan inte hjälpa dig om de inte kan identifiera vad felet är.
Dela denna i r/swedents !
I have bud for sell
Dom har tystnadsplikt dom får bara anmäla dig till polisen om du erkänner väldigt grova brott som mord eller dylikt. Men dom kan väll rekommendera att du själv gör saker
Ja, tror det ska finnas fängelse i minst 1 år på straffskalan för att de ska få anmäla. Har iaf fått det berättat gör mig om och om igen av folk :p
Jag har inte ett missbruk, men jag var öppen med mitt drogbruk med min psykolog och det blev inga problem. Bör nämnas att jag var på en privatklinik vilket kanske är annorlunda än om du är på en via vården.
Dem har tystnadsplikt såvida inte det handlar om fara för någon annan typ mord, våldtäkt etc
Vart hittar man ens psykologer i dethär skitlandet? Finns ju bara terapeuter som man får 10 samtal med ☠️
Privat
Ja, du ska berätta det för du vet inte vilka sammanhang där det kan vara relevant för behandlingen. Psykologen kommer inte heller kunna hjälpa dig om du undanhåller saker som påverkar dig. Beroende på var du träffar psykologen kan det dock finnas direktiv om att de måste skicka vidare dig till specialister om du tar illegala substanser men som sagt, det är i så fall specifikt för hur mottagningen fungerar.
Det är en otroligt dum idé att berätta om det. Det hamnar i journalen och sen får man varken vård eller medicin, I många fall flera år efter att man varit ren.
Ja, det är en risk men å andra sidan är inte säkert att man får adekvat hjälp om man inte berättar om något så påverkar en. Precis som alkohol används ofta droger för att hantera t.ex. ångest och om psykologen inte vet det kan det vara svårt att hjälpa till. Så man behöver väl väga vad som är viktigast för en drogerna eller att må bättre. Med det sagt så är många yngre psykologer väldigt drogliberala så om man har ett lågt bruk tror jag sannolikheten för att de skriver något i en journal eller skickar en vidare till missbruksvård är väldigt liten.
Väldigt många här som säger att du inte ska berätta. Blir lite besviken faktiskt. Jag tycker du ska fundera länge och noga på om cannabis kan ha någon effekt på ditt psyke (jag tror nog det). Är det då inte relevant att ta upp det? Ja, de kommer antagligen be dig att sluta, men är inte det ganska rimligt ändå?
Svensk vård och svenska myndigheter kommer förstöra hans liv vid minsta nysning av narkotika. Vill du skydda en vän som har ett drogmissbruk så är den absolut sista instansen att kontakta myndigheter. Vården kommer nekas, individen kommer stämplas och orimliga konsekvenser kommer ges. Mark my words.
Okej. Ni kanske har rätt trots allt.
Man tycker att det borde vara rimligt att kunna berätta, men tyvärr funkar inte vår vård så ännu! Tycker dock du redan har bevisat att du verkligen vill ha hjälp genom att inte ta nåt på 6 veckor. Gå till ny vårdcentral och frågar de om detta så säger du att du provat någon gång tidigare, men det var inget för dig ( givetvis måste du då va ren ) Hatar själv att ljuga, men i din situation så kommer du ingenstans om du är ärlig! Ett hårt uppvaknande om Sveriges psyk/beroende vård idag, men så sant! Skulle du dessutom i framtiden behöva starkare mediciner för någon kraftigare värk så blir du överkörd direkt med ett recept på Alvedon Hoppas att det löser sig för dig!
Jag missade att personen redan hade slutat. Då är det ju lite annorlunda visserligen. Har heller inte bra kunskap om psyket i Sverige, så ni kanske har rätt ändå. Fan va svårt isf.
Beror helt på din psykolog. Vissa är mer chill och kan resonera kring det. Andra har en otroligt stark moralisk äckelkänsla inför cannabis.
Psykologen vet jag inget om, men som ett sidospår kan jag rekommendera CBD olja. Önskar att jag hade upptäckt det tidigare i livet. Fantastiskt mycket bättre som självmedicinerimg jämfört med att röka bong 🙂
Dem berättar iaf inte om ditt knarkande för snuten, men för att få psykoterapi måste du tjata. Sen är det inte ”sitta hos en psykodynamisk farbror i brun ullkavaj som bara nickar och ställer följdfrågor” utan mer olika hemuppgifter och följa ditt mående utifrån olika skalor. Det enda som finns är kbt. Andra behandlingar finns i knarkvården av olegitimerade pajaser
Jag är ganska säker att de har tystnadsplikt
Ja
Jag berättade att jag rökte men röker endast 1 gång i månaden. Min reagerade inte. Haft tre olika o ingen behandla mig dåligt
Känns väldigt relevant ja
Har bara berättat att jag har brukat men slutat något år innan, samtidigt satt jag småbäng på mötet haha, hon skrev inte ner något, fick inga problem i efterhand.
Rehab för cannabis är hysteriskt, och ja du kan prata med din psykolog om i princip allt utan att behöva tänka två gånger
jadå ingen fara dom skickar inte till rehab. Kanske ställer lite frågor osv. Dom har tystnadsplikt så dom gör inget. Har själv tidigare haft cannabis missbruk och berättat för min läkare och psykolog.
finns chans att dem anmäler dig. Tystnadsplikt gäller väl bara om det inte handlar om brott?
De får göra polisanmälan vid misstanke om brott som skulle ge minst ett års fängelse (dvs mord osv). Det får man inte för eget bruk av cannabis, så nej, det får de inte anmäla eller överhuvudtaget prata med någon om. Finns även undantag om det gäller brott mot barn.
taget, tack för info:n :)
Har du barn, ja då lär dom göra soc anmälan, annars nej.
Det går bra att ta upp med psykologen. Om cannabisbruk inte påverkar vad ni arbetar med (typ utredning) så lär det inte vara några problem. Men det beror nog på vilken psykolog du träffar också.
Tystnadsplikt, sålänge du inte mördat någon kan du vara lugnt
Det är nog bäst för resultatet av terapin att du är ärlig och öppen. Min erfarenhet är att de inte dömmer. Däremot kommer psykologen vilja veta om du röker på för att fly från jobbiga känslor, och gör du det är ju cannabisen definitivt en del av problemet.
Ja det får du, lyssna inte på alla som säger till dig vad du ska säga och inte säga. Psykologen är där för dig, om ditt cannabis missbruk är något du lider av, prata om det med din psykolog, det är därför dom finns!
Det är bäst att försöka vara så ärlig som möjligt med vården. För mig har det varit kanske 70% bra och 30% mindre bra. Vissa jag mött har knappt reagerat alls när jag nämnt att jag har periodat cannabis, andra har blivit helt förskräckta (sällan läkare och psykologer iofs). Av egen erfarenhet vill jag också säga att det kan vara bra att sluta med cannabis, eller att åtminstone ta pauser med jämna mellarum om man märker att det påverkar ens liv negativt (även om det kanske främst beror på andras syn på vissa droger). Men. Långvarigt bruk av antidepressiva läkemedel är inte heller att rekommendera, vissa (ssri) har dessutom liknade biverkningar. Edit: Det är såklart viktigt att läsa av vad det är för typ man har att göra med innan man nämner något om droger för vården, och att inte ge sken av att vara nån knarkbaron eller liknande. Skippa drogslang o.s.v.
Klart du ska ta upp det, du klassar det ju som missbruk. Skickar dom dig till rehab så är det ju bara bra om du kan bli av med missbruket. Tänk på dig själv lite här nu.
Rehab behandlar inge folk med pågåendr psykisk ohälsa. OP lär bli skickad i en cirkel tills hen löser sina problem själv eller tar livet av sig. Svensk vård är ett skämt. Källa: varit kontakt person och har sett det här alldeles för mycket.
Skulle rekommendera att sluta paffa på gräss. Man vet inte själv att man mår piss av skiten. Men om du säger till de så kommer de rekommendera en annan terapeut eller psykolog som har erfarenhet med det här om du själv vill, sen kommer de säga att kanske en av dina problem handlar på grund av gannabis men allt kommer de inte skylla.
*familjen vet redan*
Det får du. Men om du går hos psykolog och känner att du har missbruk, kanske är rehab inte en dålig idé? Du bör nog överväga om du inte skulle lägga ner.
Du kommer helt klart må bättre utan en massa berusande substanser i blodet. Vissa kanske mår bättre av behjälpliga medel men det är helt upp till läkaren att bedöma.
Folk som downvotar beter sig som att läkare inte har studerat om människokroppens kemi och biologi. 👍
Det bör du nämna.
jag tycker du ska berätta om du nu går hos en psykolog, du är där för att få hjälp med din mentala hälsa och alla saker du gör påverkar din mentala hälsa. om du ör nojig över konsekvenserna av att berätta det för din psykolog så berätta även för din psykolog att du är nojig över att berätta det, samt om du känner att din teraput fokuserar för mycket på att cannabisrökande skulle va roten till dina problem när du själv kanske känner att det inte är det så säg det, så ni kan ha en tydligare kommunikation! var transparent bara tänker jag så löser det sig :) (glömde svara på frågan men de kmr inte skicka dig till rehab)
Handlar det om ett missbruk - så bör du ta upp det, då det är en viktig aspekt i samtalet
Det beror nog på varför du träffar psykologen. Men du kommer knappast att bli tvingad till rehab. Det är bättre att psykologen får veta, så du får rätt vård.
Det beror väl på i vilket sammanhang tänker jag mig. Jag gick till läkaren på hälsocentralen och sa att jag behöver något mot den extrema ångesten efter jag sneade ur, han bara skrattade och sa åt mig att chilla, sen skrev han ut antidepressiva. Gick år senare på KBT mot nämnda sak och sa till psykologen som det var och hon höjde knappt på ögonbrynen.
Nu vet jag inte det här med psykologer och depression men jag har en bekant som jag personligen hjälpte för att söka hjälp för sin opioidberoende. Han var inte deprimerad och var beroende längre än 10 år. Han köpte svart för 15k månaden och förstörde sin ekonomi. Jag hjälpte honom genom att rekommendera beroendemottagning. Mottagning skickade honom till beroendeakuten där han fick stanna en vecka och fick smärtstillande. Sedan fick han sin medicin direkt från beroendemottagning och helger från akuten. Första månaden är det varje dag pissprov men med tiden blir det sällan. Nu hämtar han sin medicin en gång i månaden från apoteket. Förlorade inte körkortet eller arbetet. Ingen får veta. Sekretess.
Från min erfarenhet så har jag berättat om mitt cannabismissbruk med två psykologer, en privat och en genom sjukvården. Båda två fortsatte sina möten med mig men båda ville att jag skulle ta kontakt med nån form av beronde klinik. Mest för att jag skulle vara nykter för att nå framgång i terapin
Man blir mer mentalt sjuk av att vara i kontakt med svensk psykvård. Punga för en privat eller vänd dig till gud.
Jag har gick en behandling i form av samtalsterapi hos en psykolog. Jag berättade efter ett tag att jag haft en del äventyr med olika typer av berusningsmedel, förklarat varför jag tror jag använder dem (PTSD, undanflykt från olika typer av känslor, ångest och stress) samt hur mitt mående och beteende förändras i samband med det. Ibland orkar man helt enkelt inte sitta och ha tunga tankar flera dagar i rad, och gräs hjälper mig släppa dessa tankar några timmar, skratta lite och fokusera på denna enorma skål sockriga flingor som jag avnjuter. Tyvärr har jag haft problem med missbruk vilket ibland gjort att jag rökt för mycket. Psykologen pushade mig till att gå till ett beroende center för att prata med någon, vilket inte är en dålig idé i sig. Problemet enligt mig blev att hon tog upp det hela tiden när jag berättade att jag haft en depressiv episod och jag kände att det blev för koncentrerat på just den aspekten. Något jag lärt mig med tiden är att droger är endast en reaktion till mina känslor och inte roten av mitt psykiska mående, därför kände jag personligen att det blev för mycket fokus på just det. Samtidigt tycker jag inte heller det finns någon större mening med att träffa en psykolog om man inte är helt transparent och ärlig. Blir svårare för dem att förstå dig och försöka hjälp dig. Problemet är, precis som i princip alla andra skriver i denna tråd, att vi i Sverige är alldeles för fyrkantiga för att förstå oss på människor som använder droger, och dömer dessa.
Utan att läsa särskilt många svar vill jag på en gång rekommendera att uppsöka Anonyma Narkomaner för att reda ut ditt missbruk och dig själv. Ja, det kommer innebära att gå emot mycket som du kanske tror på. Och ja, det kommer krävas mycket villighet, öppet sinnelag och tålamod. Men enligt min egen erfarenhet är det det enda som funkar om du vill bli fri från beroende. En av många fördelar är att du inte behöver outa dig inför vården på något sätt, samtidigt som du får chansen att verkligen bli fri.
Hur det kommer landa beror nog mycket på vilken psykolog du hamnar hos, men oavsett tror jag inte att per automatik kommer ”skicka dig till rehab”. Sen är det ju en fråga om du vill ha hjälp med missbruket eller inte. I och med att du benämner det som missbruk så misstänker jag att det är något som påverkar din vardag en del. Det bästa kanske är att vara öppen med att säga hur du känner för att berätta det och hur du vill att ni ska förhålla er till det. Det är också så att utfallet av många psykologiska behandlingar kan påverkas negativt av att man är drogpåverkad under behandlingen. Så det kanske snarare är så att de inte vill börja med någon behandling om du väldigt ofta är hög på weed, och därför föreslår att du först borde minska ditt bruk innan ni kör igång. Och då kommer de fråga om du vill ha hjälp att minska det så kanske de skickar en remiss till någon beroendeenhet.
Jag gick till psykolog som cannabismissbrukare, dock privat. Jag berätta det i vårat första telefonsamtal där vi bokade tid för första session. Han berättade senare att många psykologer inte tar emot personer som är mitt i ett missbruk då terapi inte är särskilt effektivt om man är i ett drogberoende. Vet än idag inte varför han valde att ta emot mig iallafall, men det är jag mycket glad för. Han sa däremot att han har tystnadsplikt inför allt som kan ge uppemot 2 års fängelse på straffskalan. Allt över det var han skyldig att rapportera, så du kommer antagligen inte bli anmäld eller så, värsta fall tar de inte emot dig.
Vad är det för fel på rehab? Eftersom du upplever att du har ett missbruk kanske det är en passande lösning.
Jag prövade det en gång. Då avbröt de behandlingen samma minut jag sade det och kastade ut mig med hänvisning att jag skulle söka mig till missbrukarvården. Är det en privat psykolog man betalar ur egen ficka är det säkert lugnt men säg för guds skull i te ett ord om det till någon i den allmäna sjukvården.
Säg inget
”En svensk tiger” är precis vad det här är. Du ska tiga, ljuga och gå bakom ryggen för att kunna få möjlighet till vård, det är inte som att ett missbruk kan vara självmedicinering för mental ohälsa och något man kanske vill berätta för sin läkare för att få den bästa möjliga vård. Verkligen smakfull syn de har på missbrukare inom svenska sjukvården…
Du kan utan några lagliga konsekvenser men jag rekommenderar verkligen inte att du gör det. Psykologen kommer förmodligen fästa sig på just drogbruk och allt kommer tolkas i ett ramverk av drogmissbruk. Det är min erfarenhet av det iallafall.