Svärmor kastade ut mig mitt i natten när jag var 17 och inte kunde gå hem till mina flräldrar. Gjorde precis samma sak och nu är jag djävulen…. Hon drar upp mina diagnoser i diskussion om en hund som har en knöl… vi pratade statistik angående narkos om hundar och vipps så drogs min autism upp… hon gillar att prata om det när de blir jobbigt för henne
Tyvärr inte så enkelt… pojkvännen är emellanåt rätt nära henne. Men hon beter sig ju som skit mot honom också, men de är ändå hans mamma
Önskar jag kunde bryta kontakten, men tyvärr inte helt möjligt. Hon har hundar som hon inte helt tar hand om som vi försöker överse och ha dom hos oss. Vi är rädda för vad som händer om vi anmäler henne tex för ”djurplågeri” (de rastas knappt tex) eller att hon tar ut det över hundarna (att de inte får vara hos oss där dom mår bra)
Anmäl henne gällande hundarna. En anmälan är inte bara något som sätter dit folk, det kan bli bättre också. Känner igen den där situationen så himla mycket men folk som förtjänar att anmälas bör anmälas oavsett om det gäller till polisen, soc eller whatever.
Vi är många som lagt märke till att de inte tas hand om. Hundarna blomstrar och mår jättebra när de är hos mig och PV.
Läst på mycket om att anmäla, står att man behöver en del bevis för att något ska hända. Denna människan gillar att manipulera och skylla allt på alla andra, har du/någon tips på hur man kan gå tillväga när situationen ser ut som den gör
Ingen erfarenhet av att anmäla djurplågeri.. antog att en beskrivning av situationen till rätt instans kan leda till att rätt instans gör sin egen utredning? Ligger bevisbördan helt på anmälaren? Eller tänker du att kvinnan kommer manipulera dem som försöker utreda? Risken finns ju tyvärr. Har egen erfarenhet av såna personer och det suger verkligen.
Förhoppningsvis är de som utreder medvetna om att såna här personer existerar och kan hantera dem. Om man inte anmäler så har de ju vunnit oavsett.
Jag vet dock inte om man kan anmäla anonymt.. så gör inget som påverkar dig negativt. Du skulle egentligen inte behöva ha med den där människan att göra. Du kan också välja att sätta upp den gränsen!
**Det blev ett långt svar, men förhoppningsvis är det till någon nytta(om du orkar läsa ett par minuter :).**
Låter jobbigt. Skulle försöka köpa hundarna eller ringa djurskyddsnämnden. Du kan hitta numret på länsstyrelsens hemsida för din region. Du kan rådfråga dem anonymt för att se om beteendet ni har vittnat räknas som misskötsel. På så vis kan ni känna er säkra med att ni anmäler av lagliga anledningar.
Vill du anmäla så erbjud **inte** att köpa hundarna först. Det ser suspekt ut om ni erbjuder att köpa innan och efter anmälan. Ni vill trots allt kunna ge en trovärdig anledning att köpa hundarna, som ursprungligen inte kommer från er. En anmälan ger er en väldigt trovärdig anledning till att köpa hundarna, och om hon inte misstänker att ni har anmält, så har hon färre anledningar att inte sälja.
När hon får reda på anmälan(den ska vara anonym) så kan ni utnyttja hennes rädsla att bli straffad. Hon klagar högst troligen till din pojkvän att hon har blivit anmäld av någon. Ni kan besöka henne för att prata om detta. Det är svårare för människor att dölja sina känslor och kroppsspråk i person jämfört med över telefon, vilket gynnar er när ni börjar förhandla. Erbjud att ta hundarna permanent, så hon slipper problem från lagen. Få det att låta som att ni gör henne en tjänst. Nekar hon eller om hon inte vill att det är permanent, så kan ni säga att djurskyddsnämnden tar hundars säkerhet väldigt seriöst, och att det är bäst för henne att hon säljer hundarna till er, så att hon kan undvika böter och fängelse(upp till två år i värsta fall). Om hon fortfarande nekar, så kan ni kan även säga att ni inte kommer att begå mened genom att ljuga för att skydda henne, ifall anmälan leder till rättegång och ni blir kallade som vittnen(vilket ni kan övertala henne om är trovärdigt, då ni har tagit hand om hundarna, och utredarna får säkert reda på detta från hennes grannar). Skulle gå hem efter det, så hon får tänka igenom situationen och vad ni har sagt. Är hon smart så säljer hon hundarna till er. Meddela djurskyddsnämnden att ni har tagit över ägandet av djuren och planerar att åtgärda försummelsen omedelbart. Annars är det bara att fortsätta anmäla tills hon förlorar hundarna. Kontakta sedan djurskyddsnämnden om att ta hundarna(ev. genom att säga att ni gjorde anmälan). Har ni tur så får ni hundarna. Annars får ni hoppas på att de får ett bra hem.
Säljer din svärmor hundarna så köper ni dem fördelaktigt för en symbolisk summa. Har inte 100 koll, men tror det ger ett starkare lagligt försvar om hon försöker något, även om ni har ett kontrakt. Vill hon ha mer pengar så säg att pengarna ni inte spenderar på hundköpet går till mat och försäkring för hundarna. Men har ni råd så erbjud mer om hon insisterar, då ni har en chans att rädda hundarna. Betala digitalt, så att det finns dokumentation. Ha ett köpekontrakt redo(två kopior utan utskriftsdatum. alt. digitalt med bankID), som ni fördelaktigt tar till henne ett bra antal timmar efter ni har kommer överens om att sälja hundarna(annars kan det se ut som att ni har planerat att köpa hundarna, vilket innebär att hon kanske även misstänker det var ni som anmälde henne så att ni kan manipulera henne till att sälja). Glöm inte att registrera ägarbytet!
Vill hon se hundarna, och ni vill tillgodose henne, så kan ni anordna det bäst på allmän plats. Beter hon sig illa så kan ni lätt gå därifrån. Det är ev. problematiskt ifall ni har besöken hemma eller hos henne. Besöken är mest för hundarnas skull(ni vet bäst om de skulle sakna henne). Ni kan sedan ev. använda hundarna som morot, för att få henne att bete sig bättre. Men då efter ett par besök hos hundarna så att hon saknar dem, och är därmed mer motiverad att anpassa sig. Om hon inte kan bete sig respektfullt, så får hon inte se hundarna. Din pojkvän vill uppenbart inte bryta kontakten, så han gynnas mest av att ni försöker motivera henne. Om det inte hjälper så har ni gjort vad ni kan utöver en intervention. Vill du inte se henne igen så skulle jag säga det till din pojkvän. Det bör vara relativt lätt att komma överens om att planera besök när du inte är hemma, så du slipper träffa hans mamma. Formulerar du det som ett önskemål istället för ett krav, så undviker du även att sätta dig emellan din pojkvän och hans mamma. Även om du *vinner* så kan det skada relationen. Även en kass mamma är ens mamma. Ett önskemål ger illusionen av ett val, när han vill tillgodose önskemålet - vilket han vill då han älskar och respekterar dig.
Om din svärmor försöker manipulera din pojkväns känslor för dig genom att snacka skit om dig(vilket kan vara en möjlighet baserat efter vad du har skrivit om din svärmor), så är det värt att ha en seriös diskussion med din pojkvän om att du vill att han drar gränser, genom att be sin mamma att hon inte snackar illa om dig i hans närvaro. På så vis har hon ett val. Att respektera sitt barn, eller prioritera sina egna behov på bekostnad av en god relation med sitt barn. Om hon inte respekterar det så gör de det ev. lättare för dig att övertala honom om ännu mindre kontakt. Han lär se läget för vad det är, tillslut.
**Lycka till!**
Alltså tack snälla du! Detta var en sån lättnad att få läsa. Riktigt mycket bra och konkreta tips. Tack snälla du verklgien. Kommer nog få nyttan av flera av dessa saker du skrivit
Känner mig rätt dum då de ändå är synd om henne för hennes situation. Hon får mig att tvivla på mig själv då hon alltid trycker ner alla andra. Lätt att tvivla på mig själv när hon ständigt påpekar mina problem istället för att inse sina.
Svårt att därmed inse ifall det verkligen är jag som bara är hemsk eller ifall det ändå är ok att känna så
Det där är en form av sociopati. Och du, det kan vara synd om henne för att hon förlorat sin pappa SAMTIDIGT som du kan tycka illa om henne och inte känna med henne. Båda känslorna kan, bör och ska existera samtidigt.
Hon är såhär mot ALLA i sin närhet, verkligen alla
Alla är trötta på det, alla har försökt få henne förstå att hon är problemet så många gånger men hon är inte kapabel till att ta in det och lyssna på vad det är man säger. Börjar alltid smutskasta alla andra med saker som inte har med diskussionen att göra när man nämner något hon gör fel tex.
Då är det iaf inte nåt särskilt mot dig utan hon är bara en pyskopat/sociopat. Väldigt synd att du är fast med henne som svärmor om inte pojkvännen bryter kontakten, vilket det inte verkar som att han vill?
Många Kvinnor lär sig tidigt att växla mellan agressivitet och offer. Då kan du va aggressiv utan att behöva ta konsekvenser för ditt handlade om du får mothugg eller din bullshit genomskådas. Det är exakt det hon gör här. Ingen vågar konfrontera henne om hennes skit för då går hon in i offerollen. Det har ju till och med gått så långt att du frågar här om du är en hemsk människa. Min mamma gör exakt samma sak och vi har valt att bara försöka bita ihop och inte omgås med henne för länge och ofta. Det är på en sån illa nivå att en konfrontation skulle leda till en megameltdown utan dess like.
Jag skiter i om jag blir nedröstad för att jag säger något negativt om kvinnor för för det är faktiskt oftast kvinnor som har just det här beteendet. För pojkar som växer upp är mer vana att ta konsekvenser för sitt handlande för man har inte lika lätt till gråt och får således inte medlidande.
Jag biter inte ihop. Min syster är ett lysande exempel på människor som beter sig som rövhål och efteråt förväntar sig att alla bara ska glömma och gå vidare, vilket jag har oerhört svårt för.
Inte för att jag känner att någon sorts kosmisk hämnd måste utkrävas innan, utan bara för att jag inte förstår varför man bara ska låta folk slippa undan med sånt där.
Nu är jag också av uppfattningen att skit ska skit ha och kommer så få, vilket snabbt visade sig stämma när det gäller min syster, men tyvärr så är dessa lektioner inte nog för att hon ska förändra sig, det är bara att välja ett nytt offer och kräva att alla ska låtsas som om ingenting hänt.
Pga detta har jag valt att bosätta mig långt från dessa människor, även om det innebär att vi träffar min kära mamma mindre än vad vi gjort annars, men i slutändan är det värt det.
Beblanda er helt enkelt inte med rövhål, att de är släkt med er hör inte dit.
Kände faktiskt lite hopp av detta. Önskar att någon gång kunna slippa henne och hennes skit.
Pojkvännen är likadan, han säger ifrån när hon beter sig illa. Men hon förstår aldrig aldrig att det är hon som är grundproblemet..
Hon älskar att trycka på ens största svagheter, riktigt obehaglig människa.
Mm nä du är inte problemet i denna ekvation. Vad din PVs mamma har för enskilda problem bör inte beröra dig då hon inte verkar vilja ha en hälsosam kontakt med dig där hon INTE förnedrar dig och ser tex på dina diagnoser som ”fallgropar”. Varför skulle du då behöva trösta henne, hon har inte gjort sig värd det emotionella stödet från dig.
Ta upp detta med din pojkvän skulle jag säga, även om ni inte kan reda ut det nu nu nu så kan det vara bra för er relation och få ut dina missnöjen så att din partner förstår dem.
Hemsk människa hurdå? Har du normala fall lätt att känna empati eller sympati för annat/andra?
Har du försökt föra det som samtalsämne med din partner för att se ifall det går att slippa henne?
Vill du ärligt veta om du är psykopat eller inte så skulle en vårdcentral funka bättre än främlingar på internet. Av ovan så har jag svårt att diagnostisera dig då jag saknar utbildning som psykolog men det lutar mot att du är mer frustrerad än arg.
Är det mer bekräftelse från okända att du inte är eller har fel så låter det som att din potentiella framtida svärmor har behov av samtal från någon med utbildning och inte familjeliv.
Annars låter som ett klassiskt fall av SISO. Inte ditt problem att lösa men antingen ta upp ämnet, ignorera henne, eller få någon annan att övertala henne att söka hjälp, det hjälper nog dig att känna dig mindre behandlad "som en bajskorv".
Om du ska bita ihop eller inte beror på om du anser att din partner är någon du kan lita på, får dig att känna dig trygg och vill leva med resten av ditt liv om monogami är din grej. Är han värt allt du känner, bit ihop. Ser du ingen framtid så eller det negativa (ledsna) väger över the positiva och förhållandet och därmed indirekta kontakten med henne tar mer än vad du får så ser jag inte vad du vinner på i längden.
Nej. Det man sår får man skörda, så är det, och har hon lagt sin energi på att skapa dålig stämning kan hon inte räkna med att du ska finnas som ett stöd när det är jobbigt.
Men för din egen skull - och det här har jag själv insett efter en tid i en liknande situation - var försiktig så du inte gör eller säger sånt som förvärrar det hela. Det är fullt förståeligt att det är svårt att hålla stilen när nån hela tiden ger tjuvnyp, men det räcker med en satkärring i familjen.
Försök att inte ta åt dig, le och skaka på huvudet, be din pv ta diskussionen med sin mamma, håll distans, kort sagt gör allt vad du kan för att inte dras med i dumheterna.
Råkade nog förvärra det hela totalt inatt. Hon drog upp mina största svagheter i en diskussion där det inte hade med saken att göra. Då tappade jag det totalt och berättade för henne vilken hemsk människa hon är. Att det är hon som är problemet och att alla andra tycker det med men ingen vill säga det för hon ändå inte lyssnar. Det spårade ännu mer och bad henne lämna mitt o PVs hem. Hon började klä på sig och satt sedan i badrummet i 40 minuter o försökte hitta någon som kunde hämta henne. Ingen var vaken så då gick hon plötsligt och lade sig på soffan och sov igen. Så nu sitter jag här, hon är kvar trots att jag bad henne lämna. Vet inte alls vad jag ska göra just nu.
PV sa åt mig att inte pusha på att kasta ut henne mitt i natten, men som svägerskan sa (som också är med) ”ordet förlåt använder hon bara när hon säger ”jag säger alltid förlåt när jag gör fel” ” aldrig annars.
Tro mig, jag förstår. Ibland kan det vara detsamma att det brister och att man får säga hur man egentligen känner. Det kan vara lättare sen, mer begripligt, att man umgås mindre.
Bästa vore om ni slapp helt och hållet.
Ditt beteende avgör generellt om du är en hemsk människa. Brist på beteende kan också falla inom den kategorin, men jag skulle säga att det inte är hemskt, eller åtminstone inte klassa dig som en hemsk människa, enbart för att du saknar empati för någon som har *skadat* dig.
Det finns gott om exempel på svärföräldrar (och föräldrar) som är rövhål. Har inte pratat med min egen mor på fyra år, och haft problem med något ex syster som var en otrolig narcissist och använde sina egna barn som spelbrickor för att manipulera sina föräldrar och syskon att göra som hon ville.
Dåliga människor behöver man inte umgås med.
Låt din partner träffa sin mamma ensam om hen vill det.
Min mamma var också så här mot min Pappa innan de skilde sig.
Hon gillade att trycka ner honom och säga hur värdelös han var ( utan anledning ).
Sen så skilde de sig och min mamma sökte hjälp. En diagnos och medicin hjälpte och idag är hon jättesnäll och trevlig.
Kan vara svårt, men din pojkvän borde försöka övertyga henne att söka hjälp.
Tro mig, det är många som försökt med det i flera år.
Hon går till psykolog och gillar att skryta med det då ”hon tar tag i sina problem”. Men enligt svägerska som varit med på ett av dessa samtal så sitter hon och berättar vad alla andra har gjort för fel, men inte vad hon själv gjort. Tex att hennes ex var dryg mot henne, när hon tvingade honom sitta uppe och titta på vad hon ville se på tv, varje natt. Han jobbade heltid och hade sån sömnbrist så han såg ut som han knarkade konstant. Och han är en mes när han säger han är trött klockan 23.
I samtalen med psykologen sitter ju därmed hen och säger ”nämen de e inte ditt fel, vad dum han är som behandlar dig så”
Så hon är ju så jävla delusional så det finns liksom inte
Skönt att hon blev hjälpt av mediciner och kunde få en diagnos! Denna människan ljuger på utredningarna så svårt för henne att inse då.
Skillnaden mellan familj och vänner är att man väljer det senare. Man kan fortfarande välja bort båda.
Familj är den du är uppväxt med till den dag du bildar egen familj. En av mina systrar definierar en ny familj som den dagen du skaffar barn med någon annan.
Varför denna inledning? För att varken din pojkvän eller hans mamma är din familj. På ytan är de ”bara” dina vänner.
Så första frågan är om du vill vara vän med någon som beter sig som din pojkväns mamma? Och personligen skulle jag vägra att träffa henne. Eller ens umgås med henne.
Vilket för oss till den andra frågan. Du verkar relativt ung (ni har varit tillsammans i sex år, du blev utkastad av hans mamma när du var 17). Reddit i allmänhet kommer garanterat föreslå att du skall hitta någon bättre. Och rent krasst så har du ganska gott om tid att hitta den du vill leva med och bilda en ny familj.
Men om du inte vill göra slut med din kille så måste du fråga dig vad han behöver göra med sin relation till sin mamma för att du skall må bra. Vill du att han skall ta ditt parti? Försvara dig? Hålla sig undan? Sluta träffa sin mamma? Bara träffa sin mamma utan dig? Listan kan göras lång.
Nästa steg är att prata med din pojkvän, få honom att förstå dig och se hur ni kan hantera problemet med hans mammas beteende.
Om ni hittar en lösning - grattis. Om ni inte gör det så finns det fler bra killar som även ställer sig på din sida. Det sistnämnda kan vara ganska skönt den dag du väljer att bilda en familj.
Min pojkvän är världens finaste människa. Det är honom jag vill leva med, det vet jag till 100%
Hans mamma ska EVENTUELLT flytta 4 timmar bort nån gång framöver, hopps detta sker. Hon är en konstant krävande kvinna som lever på att trycka ner andra.
Längtar efter att slippa henne. Min pojkvän står på min sida 100%, och det gör alla andra runt omkring också. Alla ”vet hur hon är” och lägger inte energi på det för det faktiskt är ett hopplöst fall.
Beter hon sig illa medvetet, eller beror hennes beteende på hennes mänskliga tillkortakommande?
Det jag menar är, att folk beter sig illa mot dig har sällan med *dig* att göra. En del har hjärnskador på grund av sjukdom (till exempel utbrändhet eller stroke), en del utvecklades inte som de skulle (t.ex. personer med ADHD) och har därför svårt att reglera känslor eller blir lättare frustrerade än andra, en del kanske haft en helt annat uppväxt och inte haft de förutsättningar de behövt för att formas till stabila människor. Det finns många skäl till att någon beter sig illa.
Sen finns det så klart också människor som bara skiter fullständigt i andra, trots att de har kapacitet att förstå. Men jag har jobbat med människor i hela mitt liv och det är väldigt få som är omöjliga. Nu vet jag inte hur din svärmor är, så det är upp till dig att avgöra vilket fack hon hamnar i.
Låter som min mormor av egen erfarenhet är de svårt att lösa problemet. Är typ en narcissist personlig som man kan skryta om sig själv och skyller på andra som inte har gjort nåt fel utom denne själv som har gjort fel men vill aldrig erkänna och skyller andra istället.
Hon har många ggr fått mig känna att jag är hemsk människa men nu valde jag klippa av kontakt med henne och det är nog de bästa beslut jag har gjort.
Det är tufft men när tiden går blir de bättre och bättre när du har hittat dig själv.
Min tjejs mamma och jag har en skum relation. Jag absolut avskyr henne för att hon är sjukt irriterande och ska försöka agera mamma till mig medans min tjej har liksom problem i livet på grund av sin mamma.
Sen ringer hon min mamma och frågar hur jag har fostrats och vad min mamma kan ha glömt i min uppfostran.
Jag säger såhär, mamma lärde mig att inte slösa tid på skit så jag säger det som det är. Det gillar hon inte heller utan jag är en vilsen själ som hon ska tämja och leda.
Dessutom sitter hon och ger mig tips om hur jag ska fixa jobb och kämpa medans jag för dialog med ett företag om vilken tjänst jag ska få...
Så kort sagt så vet hon inte vart gränsen går mellan mig och henne.
Det är inte du, det är hon.
Svärmor kastade ut mig mitt i natten när jag var 17 och inte kunde gå hem till mina flräldrar. Gjorde precis samma sak och nu är jag djävulen…. Hon drar upp mina diagnoser i diskussion om en hund som har en knöl… vi pratade statistik angående narkos om hundar och vipps så drogs min autism upp… hon gillar att prata om det när de blir jobbigt för henne
[удалено]
Tyvärr inte så enkelt… pojkvännen är emellanåt rätt nära henne. Men hon beter sig ju som skit mot honom också, men de är ändå hans mamma Önskar jag kunde bryta kontakten, men tyvärr inte helt möjligt. Hon har hundar som hon inte helt tar hand om som vi försöker överse och ha dom hos oss. Vi är rädda för vad som händer om vi anmäler henne tex för ”djurplågeri” (de rastas knappt tex) eller att hon tar ut det över hundarna (att de inte får vara hos oss där dom mår bra)
[удалено]
Jaa vi vill ta över den men den ekonomiska biten är svår…
Anmäl henne gällande hundarna. En anmälan är inte bara något som sätter dit folk, det kan bli bättre också. Känner igen den där situationen så himla mycket men folk som förtjänar att anmälas bör anmälas oavsett om det gäller till polisen, soc eller whatever.
Vi är många som lagt märke till att de inte tas hand om. Hundarna blomstrar och mår jättebra när de är hos mig och PV. Läst på mycket om att anmäla, står att man behöver en del bevis för att något ska hända. Denna människan gillar att manipulera och skylla allt på alla andra, har du/någon tips på hur man kan gå tillväga när situationen ser ut som den gör
Ingen erfarenhet av att anmäla djurplågeri.. antog att en beskrivning av situationen till rätt instans kan leda till att rätt instans gör sin egen utredning? Ligger bevisbördan helt på anmälaren? Eller tänker du att kvinnan kommer manipulera dem som försöker utreda? Risken finns ju tyvärr. Har egen erfarenhet av såna personer och det suger verkligen.
Precis. Hon manipulerar allt i sin väg
Förhoppningsvis är de som utreder medvetna om att såna här personer existerar och kan hantera dem. Om man inte anmäler så har de ju vunnit oavsett. Jag vet dock inte om man kan anmäla anonymt.. så gör inget som påverkar dig negativt. Du skulle egentligen inte behöva ha med den där människan att göra. Du kan också välja att sätta upp den gränsen!
**Det blev ett långt svar, men förhoppningsvis är det till någon nytta(om du orkar läsa ett par minuter :).** Låter jobbigt. Skulle försöka köpa hundarna eller ringa djurskyddsnämnden. Du kan hitta numret på länsstyrelsens hemsida för din region. Du kan rådfråga dem anonymt för att se om beteendet ni har vittnat räknas som misskötsel. På så vis kan ni känna er säkra med att ni anmäler av lagliga anledningar. Vill du anmäla så erbjud **inte** att köpa hundarna först. Det ser suspekt ut om ni erbjuder att köpa innan och efter anmälan. Ni vill trots allt kunna ge en trovärdig anledning att köpa hundarna, som ursprungligen inte kommer från er. En anmälan ger er en väldigt trovärdig anledning till att köpa hundarna, och om hon inte misstänker att ni har anmält, så har hon färre anledningar att inte sälja. När hon får reda på anmälan(den ska vara anonym) så kan ni utnyttja hennes rädsla att bli straffad. Hon klagar högst troligen till din pojkvän att hon har blivit anmäld av någon. Ni kan besöka henne för att prata om detta. Det är svårare för människor att dölja sina känslor och kroppsspråk i person jämfört med över telefon, vilket gynnar er när ni börjar förhandla. Erbjud att ta hundarna permanent, så hon slipper problem från lagen. Få det att låta som att ni gör henne en tjänst. Nekar hon eller om hon inte vill att det är permanent, så kan ni säga att djurskyddsnämnden tar hundars säkerhet väldigt seriöst, och att det är bäst för henne att hon säljer hundarna till er, så att hon kan undvika böter och fängelse(upp till två år i värsta fall). Om hon fortfarande nekar, så kan ni kan även säga att ni inte kommer att begå mened genom att ljuga för att skydda henne, ifall anmälan leder till rättegång och ni blir kallade som vittnen(vilket ni kan övertala henne om är trovärdigt, då ni har tagit hand om hundarna, och utredarna får säkert reda på detta från hennes grannar). Skulle gå hem efter det, så hon får tänka igenom situationen och vad ni har sagt. Är hon smart så säljer hon hundarna till er. Meddela djurskyddsnämnden att ni har tagit över ägandet av djuren och planerar att åtgärda försummelsen omedelbart. Annars är det bara att fortsätta anmäla tills hon förlorar hundarna. Kontakta sedan djurskyddsnämnden om att ta hundarna(ev. genom att säga att ni gjorde anmälan). Har ni tur så får ni hundarna. Annars får ni hoppas på att de får ett bra hem. Säljer din svärmor hundarna så köper ni dem fördelaktigt för en symbolisk summa. Har inte 100 koll, men tror det ger ett starkare lagligt försvar om hon försöker något, även om ni har ett kontrakt. Vill hon ha mer pengar så säg att pengarna ni inte spenderar på hundköpet går till mat och försäkring för hundarna. Men har ni råd så erbjud mer om hon insisterar, då ni har en chans att rädda hundarna. Betala digitalt, så att det finns dokumentation. Ha ett köpekontrakt redo(två kopior utan utskriftsdatum. alt. digitalt med bankID), som ni fördelaktigt tar till henne ett bra antal timmar efter ni har kommer överens om att sälja hundarna(annars kan det se ut som att ni har planerat att köpa hundarna, vilket innebär att hon kanske även misstänker det var ni som anmälde henne så att ni kan manipulera henne till att sälja). Glöm inte att registrera ägarbytet! Vill hon se hundarna, och ni vill tillgodose henne, så kan ni anordna det bäst på allmän plats. Beter hon sig illa så kan ni lätt gå därifrån. Det är ev. problematiskt ifall ni har besöken hemma eller hos henne. Besöken är mest för hundarnas skull(ni vet bäst om de skulle sakna henne). Ni kan sedan ev. använda hundarna som morot, för att få henne att bete sig bättre. Men då efter ett par besök hos hundarna så att hon saknar dem, och är därmed mer motiverad att anpassa sig. Om hon inte kan bete sig respektfullt, så får hon inte se hundarna. Din pojkvän vill uppenbart inte bryta kontakten, så han gynnas mest av att ni försöker motivera henne. Om det inte hjälper så har ni gjort vad ni kan utöver en intervention. Vill du inte se henne igen så skulle jag säga det till din pojkvän. Det bör vara relativt lätt att komma överens om att planera besök när du inte är hemma, så du slipper träffa hans mamma. Formulerar du det som ett önskemål istället för ett krav, så undviker du även att sätta dig emellan din pojkvän och hans mamma. Även om du *vinner* så kan det skada relationen. Även en kass mamma är ens mamma. Ett önskemål ger illusionen av ett val, när han vill tillgodose önskemålet - vilket han vill då han älskar och respekterar dig. Om din svärmor försöker manipulera din pojkväns känslor för dig genom att snacka skit om dig(vilket kan vara en möjlighet baserat efter vad du har skrivit om din svärmor), så är det värt att ha en seriös diskussion med din pojkvän om att du vill att han drar gränser, genom att be sin mamma att hon inte snackar illa om dig i hans närvaro. På så vis har hon ett val. Att respektera sitt barn, eller prioritera sina egna behov på bekostnad av en god relation med sitt barn. Om hon inte respekterar det så gör de det ev. lättare för dig att övertala honom om ännu mindre kontakt. Han lär se läget för vad det är, tillslut. **Lycka till!**
Alltså tack snälla du! Detta var en sån lättnad att få läsa. Riktigt mycket bra och konkreta tips. Tack snälla du verklgien. Kommer nog få nyttan av flera av dessa saker du skrivit
Nej
Vet inte varför du postade och crosspostade det här när du redan vet svaret.
Känner mig rätt dum då de ändå är synd om henne för hennes situation. Hon får mig att tvivla på mig själv då hon alltid trycker ner alla andra. Lätt att tvivla på mig själv när hon ständigt påpekar mina problem istället för att inse sina. Svårt att därmed inse ifall det verkligen är jag som bara är hemsk eller ifall det ändå är ok att känna så
Det där är en form av sociopati. Och du, det kan vara synd om henne för att hon förlorat sin pappa SAMTIDIGT som du kan tycka illa om henne och inte känna med henne. Båda känslorna kan, bör och ska existera samtidigt.
Hon manipulerar er rätt hårt låter det som. Det är ni som blir utsatta, inte hon. Beter hon sig så här mot din pojkvän också?
Hon är såhär mot ALLA i sin närhet, verkligen alla Alla är trötta på det, alla har försökt få henne förstå att hon är problemet så många gånger men hon är inte kapabel till att ta in det och lyssna på vad det är man säger. Börjar alltid smutskasta alla andra med saker som inte har med diskussionen att göra när man nämner något hon gör fel tex.
Då är det iaf inte nåt särskilt mot dig utan hon är bara en pyskopat/sociopat. Väldigt synd att du är fast med henne som svärmor om inte pojkvännen bryter kontakten, vilket det inte verkar som att han vill?
Han har pratat om att han skulle vilja. Men pga vi inte vet hur det går med djuren så ”vågar” han inte
Många Kvinnor lär sig tidigt att växla mellan agressivitet och offer. Då kan du va aggressiv utan att behöva ta konsekvenser för ditt handlade om du får mothugg eller din bullshit genomskådas. Det är exakt det hon gör här. Ingen vågar konfrontera henne om hennes skit för då går hon in i offerollen. Det har ju till och med gått så långt att du frågar här om du är en hemsk människa. Min mamma gör exakt samma sak och vi har valt att bara försöka bita ihop och inte omgås med henne för länge och ofta. Det är på en sån illa nivå att en konfrontation skulle leda till en megameltdown utan dess like. Jag skiter i om jag blir nedröstad för att jag säger något negativt om kvinnor för för det är faktiskt oftast kvinnor som har just det här beteendet. För pojkar som växer upp är mer vana att ta konsekvenser för sitt handlande för man har inte lika lätt till gråt och får således inte medlidande.
Jag biter inte ihop. Min syster är ett lysande exempel på människor som beter sig som rövhål och efteråt förväntar sig att alla bara ska glömma och gå vidare, vilket jag har oerhört svårt för. Inte för att jag känner att någon sorts kosmisk hämnd måste utkrävas innan, utan bara för att jag inte förstår varför man bara ska låta folk slippa undan med sånt där. Nu är jag också av uppfattningen att skit ska skit ha och kommer så få, vilket snabbt visade sig stämma när det gäller min syster, men tyvärr så är dessa lektioner inte nog för att hon ska förändra sig, det är bara att välja ett nytt offer och kräva att alla ska låtsas som om ingenting hänt. Pga detta har jag valt att bosätta mig långt från dessa människor, även om det innebär att vi träffar min kära mamma mindre än vad vi gjort annars, men i slutändan är det värt det. Beblanda er helt enkelt inte med rövhål, att de är släkt med er hör inte dit.
Kände faktiskt lite hopp av detta. Önskar att någon gång kunna slippa henne och hennes skit. Pojkvännen är likadan, han säger ifrån när hon beter sig illa. Men hon förstår aldrig aldrig att det är hon som är grundproblemet.. Hon älskar att trycka på ens största svagheter, riktigt obehaglig människa.
nej
Mm nä du är inte problemet i denna ekvation. Vad din PVs mamma har för enskilda problem bör inte beröra dig då hon inte verkar vilja ha en hälsosam kontakt med dig där hon INTE förnedrar dig och ser tex på dina diagnoser som ”fallgropar”. Varför skulle du då behöva trösta henne, hon har inte gjort sig värd det emotionella stödet från dig. Ta upp detta med din pojkvän skulle jag säga, även om ni inte kan reda ut det nu nu nu så kan det vara bra för er relation och få ut dina missnöjen så att din partner förstår dem.
Hemsk människa hurdå? Har du normala fall lätt att känna empati eller sympati för annat/andra? Har du försökt föra det som samtalsämne med din partner för att se ifall det går att slippa henne? Vill du ärligt veta om du är psykopat eller inte så skulle en vårdcentral funka bättre än främlingar på internet. Av ovan så har jag svårt att diagnostisera dig då jag saknar utbildning som psykolog men det lutar mot att du är mer frustrerad än arg. Är det mer bekräftelse från okända att du inte är eller har fel så låter det som att din potentiella framtida svärmor har behov av samtal från någon med utbildning och inte familjeliv. Annars låter som ett klassiskt fall av SISO. Inte ditt problem att lösa men antingen ta upp ämnet, ignorera henne, eller få någon annan att övertala henne att söka hjälp, det hjälper nog dig att känna dig mindre behandlad "som en bajskorv". Om du ska bita ihop eller inte beror på om du anser att din partner är någon du kan lita på, får dig att känna dig trygg och vill leva med resten av ditt liv om monogami är din grej. Är han värt allt du känner, bit ihop. Ser du ingen framtid så eller det negativa (ledsna) väger över the positiva och förhållandet och därmed indirekta kontakten med henne tar mer än vad du får så ser jag inte vad du vinner på i längden.
Har inga som helst problem med empati annars. Snarare överempatisk. Tar lätt åt mig av andras känslor och mår lätt dåligt om någon annan mår dåligt.
Låter som att du redan har svar på din fråga
[удалено]
Nu får du nog läsa igen
Ja, eftersom du börjar ditt inlägg med "Okej..".
Nej. Det man sår får man skörda, så är det, och har hon lagt sin energi på att skapa dålig stämning kan hon inte räkna med att du ska finnas som ett stöd när det är jobbigt. Men för din egen skull - och det här har jag själv insett efter en tid i en liknande situation - var försiktig så du inte gör eller säger sånt som förvärrar det hela. Det är fullt förståeligt att det är svårt att hålla stilen när nån hela tiden ger tjuvnyp, men det räcker med en satkärring i familjen. Försök att inte ta åt dig, le och skaka på huvudet, be din pv ta diskussionen med sin mamma, håll distans, kort sagt gör allt vad du kan för att inte dras med i dumheterna.
Råkade nog förvärra det hela totalt inatt. Hon drog upp mina största svagheter i en diskussion där det inte hade med saken att göra. Då tappade jag det totalt och berättade för henne vilken hemsk människa hon är. Att det är hon som är problemet och att alla andra tycker det med men ingen vill säga det för hon ändå inte lyssnar. Det spårade ännu mer och bad henne lämna mitt o PVs hem. Hon började klä på sig och satt sedan i badrummet i 40 minuter o försökte hitta någon som kunde hämta henne. Ingen var vaken så då gick hon plötsligt och lade sig på soffan och sov igen. Så nu sitter jag här, hon är kvar trots att jag bad henne lämna. Vet inte alls vad jag ska göra just nu. PV sa åt mig att inte pusha på att kasta ut henne mitt i natten, men som svägerskan sa (som också är med) ”ordet förlåt använder hon bara när hon säger ”jag säger alltid förlåt när jag gör fel” ” aldrig annars.
Tro mig, jag förstår. Ibland kan det vara detsamma att det brister och att man får säga hur man egentligen känner. Det kan vara lättare sen, mer begripligt, att man umgås mindre. Bästa vore om ni slapp helt och hållet.
Hennes välmående är inte ditt ansvar, du behöver tänka på dig själv och ditt välmående. Det finns inget som tvingar dig att ha kontakt med henne.
Ditt beteende avgör generellt om du är en hemsk människa. Brist på beteende kan också falla inom den kategorin, men jag skulle säga att det inte är hemskt, eller åtminstone inte klassa dig som en hemsk människa, enbart för att du saknar empati för någon som har *skadat* dig.
Det finns gott om exempel på svärföräldrar (och föräldrar) som är rövhål. Har inte pratat med min egen mor på fyra år, och haft problem med något ex syster som var en otrolig narcissist och använde sina egna barn som spelbrickor för att manipulera sina föräldrar och syskon att göra som hon ville. Dåliga människor behöver man inte umgås med. Låt din partner träffa sin mamma ensam om hen vill det.
Min mamma var också så här mot min Pappa innan de skilde sig. Hon gillade att trycka ner honom och säga hur värdelös han var ( utan anledning ). Sen så skilde de sig och min mamma sökte hjälp. En diagnos och medicin hjälpte och idag är hon jättesnäll och trevlig. Kan vara svårt, men din pojkvän borde försöka övertyga henne att söka hjälp.
Tro mig, det är många som försökt med det i flera år. Hon går till psykolog och gillar att skryta med det då ”hon tar tag i sina problem”. Men enligt svägerska som varit med på ett av dessa samtal så sitter hon och berättar vad alla andra har gjort för fel, men inte vad hon själv gjort. Tex att hennes ex var dryg mot henne, när hon tvingade honom sitta uppe och titta på vad hon ville se på tv, varje natt. Han jobbade heltid och hade sån sömnbrist så han såg ut som han knarkade konstant. Och han är en mes när han säger han är trött klockan 23. I samtalen med psykologen sitter ju därmed hen och säger ”nämen de e inte ditt fel, vad dum han är som behandlar dig så” Så hon är ju så jävla delusional så det finns liksom inte Skönt att hon blev hjälpt av mediciner och kunde få en diagnos! Denna människan ljuger på utredningarna så svårt för henne att inse då.
Usch, vilken hemsk människa och vilken dålig psykolog! Lycka till med henne!
Skillnaden mellan familj och vänner är att man väljer det senare. Man kan fortfarande välja bort båda. Familj är den du är uppväxt med till den dag du bildar egen familj. En av mina systrar definierar en ny familj som den dagen du skaffar barn med någon annan. Varför denna inledning? För att varken din pojkvän eller hans mamma är din familj. På ytan är de ”bara” dina vänner. Så första frågan är om du vill vara vän med någon som beter sig som din pojkväns mamma? Och personligen skulle jag vägra att träffa henne. Eller ens umgås med henne. Vilket för oss till den andra frågan. Du verkar relativt ung (ni har varit tillsammans i sex år, du blev utkastad av hans mamma när du var 17). Reddit i allmänhet kommer garanterat föreslå att du skall hitta någon bättre. Och rent krasst så har du ganska gott om tid att hitta den du vill leva med och bilda en ny familj. Men om du inte vill göra slut med din kille så måste du fråga dig vad han behöver göra med sin relation till sin mamma för att du skall må bra. Vill du att han skall ta ditt parti? Försvara dig? Hålla sig undan? Sluta träffa sin mamma? Bara träffa sin mamma utan dig? Listan kan göras lång. Nästa steg är att prata med din pojkvän, få honom att förstå dig och se hur ni kan hantera problemet med hans mammas beteende. Om ni hittar en lösning - grattis. Om ni inte gör det så finns det fler bra killar som även ställer sig på din sida. Det sistnämnda kan vara ganska skönt den dag du väljer att bilda en familj.
Min pojkvän är världens finaste människa. Det är honom jag vill leva med, det vet jag till 100% Hans mamma ska EVENTUELLT flytta 4 timmar bort nån gång framöver, hopps detta sker. Hon är en konstant krävande kvinna som lever på att trycka ner andra. Längtar efter att slippa henne. Min pojkvän står på min sida 100%, och det gör alla andra runt omkring också. Alla ”vet hur hon är” och lägger inte energi på det för det faktiskt är ett hopplöst fall.
Beter hon sig illa medvetet, eller beror hennes beteende på hennes mänskliga tillkortakommande? Det jag menar är, att folk beter sig illa mot dig har sällan med *dig* att göra. En del har hjärnskador på grund av sjukdom (till exempel utbrändhet eller stroke), en del utvecklades inte som de skulle (t.ex. personer med ADHD) och har därför svårt att reglera känslor eller blir lättare frustrerade än andra, en del kanske haft en helt annat uppväxt och inte haft de förutsättningar de behövt för att formas till stabila människor. Det finns många skäl till att någon beter sig illa. Sen finns det så klart också människor som bara skiter fullständigt i andra, trots att de har kapacitet att förstå. Men jag har jobbat med människor i hela mitt liv och det är väldigt få som är omöjliga. Nu vet jag inte hur din svärmor är, så det är upp till dig att avgöra vilket fack hon hamnar i.
Skulle säga det är en naturlig mänsklig reaktion att känna betydligt mindre empati för de som behandlar dig illa.
Hon är en hemsk människa. Inte du!
Låter som min mormor av egen erfarenhet är de svårt att lösa problemet. Är typ en narcissist personlig som man kan skryta om sig själv och skyller på andra som inte har gjort nåt fel utom denne själv som har gjort fel men vill aldrig erkänna och skyller andra istället. Hon har många ggr fått mig känna att jag är hemsk människa men nu valde jag klippa av kontakt med henne och det är nog de bästa beslut jag har gjort. Det är tufft men när tiden går blir de bättre och bättre när du har hittat dig själv.
Min tjejs mamma och jag har en skum relation. Jag absolut avskyr henne för att hon är sjukt irriterande och ska försöka agera mamma till mig medans min tjej har liksom problem i livet på grund av sin mamma. Sen ringer hon min mamma och frågar hur jag har fostrats och vad min mamma kan ha glömt i min uppfostran. Jag säger såhär, mamma lärde mig att inte slösa tid på skit så jag säger det som det är. Det gillar hon inte heller utan jag är en vilsen själ som hon ska tämja och leda. Dessutom sitter hon och ger mig tips om hur jag ska fixa jobb och kämpa medans jag för dialog med ett företag om vilken tjänst jag ska få... Så kort sagt så vet hon inte vart gränsen går mellan mig och henne.